Dante, min älskade lilla pojke.

Han känns så stor och är verkligen ingen bebis längre. Han gör sig förstådd så bra med sitt språk och vi kommunicerar hur bra som helst med varandra! Det är såklart väldigt roligt att kunna göra det. Förutom att vi kan använda talet för att ha kul tillsammans så gör det också att missförstånd minskar och att han blir gladare eftersom vi förstår vad han vill ha eller behöver. Dante är en liten kille som älskar att ha kul, har stort behov av närhet och pendlar mellan att vara supersocial och lite försiktig i nya sammanhang. Han är extrovert men med integritet vilket påminner mycket om hur jag är som person. Jag älskar det sociala rummet men om någon klampar in hos mig behöver jag direkt backa ett steg. Så känns Dante också.

Det häftiga med den här perioden tycker jag är hur han håller på att skaffa sig egenskaper och en personlighet på ett nytt sätt än innan. Jag ser en liten människa i honom som håller på att utvecklas och det är häftigt. Det här är bara starten på ett långt liv där han ska ta reda på vem han är och vad han tycker om och jag är så tacksam över att jag ska få följa med på den resan. Om jag skulle beskriva Dante idag skulle jag säga att han är just extrovert, med integritet, lite försiktig i vissa sammanhang, väldigt snackig, gillar att busa och uppskattar internskämt.

Han testar och upptäcker väldigt mycket just nu. Konsistenser, gravitation, ljud och ljus. Han vill se lampor som tänds och släckt, hälla ut mat och se hur den känns, stoppa ner handen rakt ner i blöt jord och känna hur blåsten känns mot ansiktet. Han vill testa hur mycket han klarar av i allt ifrån att bära tunga saker, springa snabbt och hoppa högt. Det är såklart jobbigt när det hälls ut smoothie över hela köket eller när jag vänder mig om i en sekund och han tagit pallen, ställt den mot köksbänken, klättrat upp och satt på kranen och det är vatten överallt… men jag försöker ha med mig att det här är stora äventyr för honom. Så kan vi ha kul i kaoset och städa upp tillsammans sen (okej det händer aldrig utan jag städar själv men låt en mamma hoppas).

Hur är era barn just nu? Är ni i en lite extra härlig period eller kanske i en mer påfrestande?

Barn alltså. Livet sjukaste grej att leva med. Är så kär i Dante att det spritter som popcorn inuti ♥

Läs om 21 månader här!

Den lilla gravidresan: Jag, Victoria och Carina som var gästande barnmorska i avsnitt 3 om förlossningsrädsla och 4 om förlossningsdepression

Under maj månad uppmärksammar Mindler och Baby Journey ämnena förlossningsrädsla och förlossningsdepression eftersom det är Maternal Mental Health Month. Det här gör vi bland annat med två olika avsnitt i Den lilla gravidresan  där ni hittar avsnitt 3 med fokus på förlossningsrädsla här (klick!) och avsnitt fyra som släpps på Baby Journey nu på söndag med fokus på förlossningsdepression. Sedan erbjuder Mindler iKBT-behandling för förlossningsrädsla eller depression. Victoria Trepp som är chefspsykolog hos Mindler och som gör Den lilla gravidresan tillsammans med mig drabbades själv av förlossningsdepression efter alla sina tre födslar. Hur kan en person som är expert på psykisk hälsa hamna där? Jo, för att vem som helst kan drabbas. Förlossningsdepression kommer från ingenstans och drabbar vem som helst och även den som tänker ”inte jag”. Det är därför det är så viktigt att prata om den och bryta normer för hur en förälder ska må under första tiden – för att vi ska sudda ut skammen som kan komma med en förlossningsdepression. Victoria säger så mycket bra saker om det här i avsnittet som släpps på söndag och en av sakerna hon benämner är vikten av att få hjälp och stöd från sina nära, något man bara kan få om man vågar be om det och visar sig svag.

Med det sagt så kanske ni undrar vad iKBT är för någonting? 

Mindler har två iKBT-program inom ämnet förlossning: ett behandlingsprogram mot förlossningsdepression och ett mot förlossningsrädsla. Man väljer själv om man vill jobba självständigt eller tillsammans med en psykolog i programmen och varje avsnitt motsvarar ungefär en veckas arbete eller i den takt som passar en själv bäst. För att verkligen få hjälp och må bättre är det så viktigt att man gör uppgifterna och övningarna i varje program och där jobbar ju alla i olika takt. Programmen utgår från KBT-terapi och ger tydliga instruktioner på vad du ska göra för att få rätt hjälp.

Förlossningsdepression-programmet är i tio avsnitt, riktar sig till dig som känner dig nedstämd efter en graviditet och kan användas av både födande och icke-födande. I behandlingen kommer du få lära dig mer om vad depression är, vad som gör att den inte går över direkt och hur du kan ta stöd från din omgivning. En väldigt viktig del av behandlingen går ut på att du får undersöka hur ditt mående påverkas av vad och hur du gör saker. Du kommer upptäcka att vad du gör påverkar hur du mår. Utifrån den kunskapen kommer du börja förändra vad och hur du gör saker för att påverka hur du mår.

Behandlingen mot förlossningsrädsla riktar sig till dig som upplever oro och ångest kopplat till en förlossning. I behandlingens sju avsnitt kommer du få lära dig mer om förlossningsrädsla och undersöka innehållet i din egen rädsla. Där går man igenom hur tankar, känslor och hur vissa beteenden, som kan kännas hjälpsamma i stunden, faktiskt kan förvärra rädslan. Du får lära dig hur du kan identifiera dina beteenden och hur du kan förändra dem samt träna på att använda acceptans och magandning för att hantera din rädsla.

Jag och 1-månad gammal bebis i bärsjal som vanligt medan svetten rann, bröstmjölken droppade och jag samtidigt försökte få klart en jobbgrej vid köksdisken.

Jag är så stolt över att få göra den här typen av samarbeten som jag vet kan hjälpa mina medsystrar där ute. Sen jag började jobba med Mindler i vintras har många av er hört av er till mig och tackat för den sista pushen för att våga ta hjälp. Ibland är ett inlägg på sociala medier allt som behövs för att ta tag i något som gör ont inuti. I mitt jobb med Baby Journey blir jag ständigt påmind om hur skör bebisresan är, hur den verkligen pendlar mellan så kärleksfull och så jobbig, vilket gör att jag hela tiden vill arbeta mer, erbjuda mer, berätta om mer, för alla som är i den resan. För att någon kanske ska få lite hjälp av oss och det vi bygger på Baby Journey.

Med det sagt, känner du igen dig i det som beskrivs som förlossningsrädsla eller förlossningsdepression? I sådana fall kanske en iKBT-kurs kan vara något för dig. Läs mer här ♥

Åh så roligt att få göra reklam för Breease® som är ett nytt företag på bebismarknaden! Som ni vet så tycker jag att den här branschen är världens roligaste och mitt arbete med Baby Journey gör att jag får komma i kontakt med väldigt många innovativa, nytänkande och spännande företag. Violab AB som tagit fram Breease® är ett sådant och när jag kom i kontakt med dem gick jag igång direkt!

Luftfilternappar – vad är det för spännande sak?

Det är nämligen precis vad Breease® tillverkat. Luftfilternappar används för att hålla virus borta från bebisen. Vi andas in så enormt mycket bakterier och virus som är luftburna och filtret i Breease® nappar håller dessa borta från bebisen. Luftfilternappar är utvecklade i två delar – en sugdel och sedan ett filter som skruvas på sugdelen och enkelt kan plockas bort efter användning. Sugdelen kokas och rengörs innan första användningen och så håller den i 1-2 månader precis som vanliga nappar innan den rekommenderas att bytas ut. Sedan tillkommer dessa filter som du byter varje eller varannan dag för bästa möjliga resultat.

En månad har gått sen den senaste uppdateringen och det här har hänt sen dess!

Pratet fortsätter i en rasande fart. Det är sånger och meningar och peka och säga efter. Han hittar på egna ord för saker och försöker hela tiden göra sig förstådd. Det är så gulligt och jag tycker så synd om honom när han säger något och vi inte förstår vad han säger för han blir SÅ frustrerad. Vilket är helt förståeligt – det hade jag också blivit om jag sa något och folk stod som frågetecken?

När vi är med andra barn och någon tar något som är hans blir han SÅ ledsen, det är tårar stora som floder. Men jag förstår inte för på förskolan måste ju barn ta varandras saker hela tiden, inte går han väl runt och gråter sådär mycket då? Det känns som något han gör när vi är med för att vi ska låta honom få behålla det han har. Hur gör ni andra föräldrar när det kommer till barn och saker? Lägger ni er i eller låter ni barnen sköta det själva? Jag tycker att många föräldrar agerar på det sätt som är till fördel för deras barn men på ett undermedvetet sätt, till exempel om man har ett barn som alltid tar anda barns saker så säger man att ”låt barnen sköta det själva” eller om man har ett barn som är jätteförsiktig och blir överkörd så lägger man sig i både ofta och gärna. Helst vill jag göra det som gör honom till en bra person och eftersom det här precis har börjat komma in i vårt liv så känner jag att det finns möjlighet att försöka göra så rätt som möjligt från start – om det nu finns något rätt? Det enklaste för mig vore ju att bara lägga mig i och säga ”Dante hade den först” och ta tillbaka leksaken till honom, men jag vet inte hur bra det blir för honom i slutändan? Många tankar kring det här som ni hör och ni får gärna komma med era tankar om hur ni tycker att det känns bäst att agera i leken (behöver nödvändigtvis inte vara hur ni faktiskt agerar, för jag förstår att man som förälder inte alltid har ork till att göra allting rätt 🙂

Annars är han och jag lite extra kära i varandra för tillfället. Vi har haft en del egna dagar tillsammans som har varit så mysiga. Ju mer jag förstår honom desto mer kan jag se till så att vi har det bra tillsammans. Vi gör utflykter, hänger med kompisar, bygger kojor hemma, läser böcker och målar. Favoritfilmen just nu är Mamma Mu och vi dansar till varje låt som är med i filmen. Vi har internskämt, han har lärt sig kurragömma och när han saknar sin mormor tar han min telefon, pekar på den och säger ”Mommo” tills vi ringer henne på FaceTime.

Sömnen går fortsatt bra, han sover 11 1/2 timmar i sträck med 1-2 uppvak vilket är helt fantastiskt för oss. Vi har sovit borta en natt sen vi började med våra nya sömnrutiner och det gick jättebra så vi hoppas att vi ska kunna hitta en balans där han kan sova borta då och då hos sina mor eller farföräldrar som han älskar att sova över hos! Men inte lika ofta som förut då de ofta tog honom pga vår enorma sömnbrist (tackar fortfarande universum varje dag för att det är över).

Vad tycker ni andra som har barn i samma ålder som Dante om den här perioden? Vad är roligast och vad är svårast?

Tack Dante för att du är min. Jag älskar dig så att det gör ont i varje del av min kropp. Du är allt.

Dante och Harry ♥

Läs om 20 månader här!