Weekly Plans

God morgon fina ni,

Hur mår ni?

Det är svårnavigerat på sociala medier just nu, tankarna om hur jag använder min plattform rätt är många och jag vet inte riktigt hur jag ska ta dem vidare. Man vill ju alltid göra rätt, men ibland är det svårt att veta vad det är. Jag antar att jag får fortsätta följa hjärtat och dela sånt som jag tycker känns bra. Och framför allt göra det som känns rätt som privatperson.

Jag vill påminna alla om att fokusera på rätt frågor i den situation vi just nu befinner oss i. Att göra det vi kan för att bidra på de sätt som är möjliga för oss. Att varje dag känna tacksamhet över att vi slipper leva i krig och påminna oss om att det lika väl hade kunnat vara vi som flyr med våra barn från våra hem. Det här är en tid för att öppna upp sitt hjärta och låta alla medmänniskor få plats inuti det.

Förutom att donera pengar till Unicef så har jag även packat ihop en påse med kläder som jag ska donera till Naturkompaniets insamling idag. Jag mejlade Refugees Welcome Stockholm också om att hjälpa till som kommunikatör då jag såg att de var i stort behov av det på deras hemsida. Vi alla sitter på något vi kan hjälpa till med: kunskap, tid, pengar, saker, erfarenheter, kanaler etc. Låt oss verka tillsammans. Här kan du läsa mer om Refugees Welcome Stockholm och vad de behöver hjälp med.

  1. Tycker faktiskt man kan varva mellan att dela länkar om Ukraina med att faktiskt uppdatera sina medier som vanligt. Influensers har inget ansvar att agera nyhetsmedier. SVT har inte ställt in Melodifestivalen och tidningar fortsätter skriva om skvaller från kändisar. Ni har all rätt i världen att skriva om normala saker precis som alla andra arbetsplatser jobbar på. Tycker tvärtom att denna helgen varit så mycket jobbigare eftersom ingen blogg uppdaterade utan allt man hade att läsa var krigsnyheter vilket skapar mer ångest.

    Man kan visa solidaritet samtidigt varvat med normalt liv!<3

    1. Håller delvis med. Nyheter och regeringen bär stort ansvar. Samtidigt lever vi ju alla i detta fruktansvärda nu, följer eller påverkas direkt med en klump i magen. Således visar det sig också på exempelvis på bloggar och Instagrams. Att skriva ”som vanligt” är just nu att skriva såhär tänker jag. Inget konstigt.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Krönikor, vårtrender och romantiska looks

Tänk på alla barn som söker skydd i Ukraina just nu. Och här sitter jag, varm och trygg, med min familj i säkert förvar. Medan familjer splittras där ute. Fy fan vad hopplöst livet känns.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva idag heller, så jag lämnar över jobbet till mina fantastiska redaktörer på FORNI. Hoppas ni får en fin fredag, ta hand om varandra ♥

FORNI

Krönika: Älskade nörd, revanschen är din

FORNIs fantastiska Caroline Rosencrantz har skrivit ännu en tänkvärd och inspirerande krönika – denna gång om nördarnas revansch. Hon delar med sig av fina reflektioner om skoltidens sociala hierarkier, och hur det hänger kvar än idag men i andra former. In och läs!

FORNI

Vårtrender att inspireras av efter Haute Couture-veckan i Paris

Nu längtar jag efter våren och ljusare tider, med allt vad det innebär! I den här artikeln hittar du vårtrender att inspireras av efter modeveckan i Paris.

FORNI

Intervju: Ellinor Löfgren blir en del av FORNI

Ni har väl inte missat att Ellinor Löfgren officiellt är en del av team FORNI? Jag är så otroligt glad och stolt över det! Hon skriver utförligt, roligt, utmanande, vasst och reflekterande. Missa inte heller intervjun med henne på magasinet. Vi djupdyker i hennes resa, knep för att växa som bloggare och givetvis även en släng mode.

Alla hjärtans dag må vara över, men gör dig redo för vårens alla dejter! I den här artikeln hittar du tre romantiska looks att inspireras av.

FORNI
FORNIs sexpectations är tillbaka med en krönika om hur du blir dumpad och lycklig. Hon delar med sig av sina erfarenheter och ger oss sina bästa tips och råd kring hur du kommer över ett ex och går vidare som en bättre människa.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Om jag bara fick välja en stund att återuppleva om och om igen genom livet, blir det den.

Idag har jag en klump i magen, jag vet att jag inte är ensam. Jag tänker på vad människor i Ukraina vaknar upp till idag, jag tänker på hur jag aldrig i min vildaste fantasi hade kunnat föreställa mig att världen skulle se ut såhär när man satt och läste i historieböckerna som barn. Det kändes som något som låg långt borta från den moderna tid som var framtiden. Men nu står jag här i framtiden och den är oerhört mörk.

Jag vet heller inte vad jag ska skriva om det mer än det uppenbara. Så jag tänker att vi lämnar det där och tittar på hur förra veckan såg ut, innan man vaknade upp till den mörka verklighet som är 24e februari 2022.

Nej men snälla vad är det där för gullisar? Jo det är mina kollegor såklart! 

Förra veckan bokade jag ett Run, Flow & Let go-passUrban Om för alla som ville på kontoret. Vi var 10 glada kontorskompisar som stack dit på eftermiddagen och dansade loss. Shit vilken befriande stund det var. Dans, skrik, skratt och lek. Jag var fem kilo lättare och femhundra procent gladare när jag gick därifrån.

På onsdagen hade jag och Petra datenight på Nybrogatan 38 med massa gott.

Efter löjromschips kom varmrätt och efter varmrätt kom vattenläcka. Ja, Petra fick ett samtal från Markus om att vatten rann ner genom taket och vips försvann hon in i en taxi. Jag drack upp mitt glas vin, njöt av en lugn stund och tyckte så jäkla synd om P & M som åkte på den där vattenläckan efter så lång tids renovering. Stackars älsklingar.

Det blev fredag. Solen sken. Och jag var lycklig.

Kick off-dags med Baby Journey. Temat var lära känna och förutom intervjuer, genomgångar av organisation och annat konferensigt så kastade jag in en meditationsövning också. Så är det om man ska jobba med mig! Jag är ju övertygad om att världen hade varit en bättre plats om alla gjorde dansmeditation en gång i veckan.

Efter konferens blev det aw, snacks och quiz.

Följt av bowling. Är bowling det trevligaste vi har? Öl i kanna, lagom mycket aktivitet och så kan man snacka skit samtidigt. Funderar seriöst på att starta bowlingklubb… who’s with me?

När klockan slog middagstid hoppade vi in på hyfsat nyöppnade Chou Chou för att äta helvegansk meny och dricka naturviner.

My GOD vad trevligt det var. Dans på stolarna, massa skratt och pinsamma historier. Det hela följdes sedan av ännu mer dans på Ciccios där det blev allsång och shots så det stod härliga till.

Började skratta högt flera gånger på lördagen när jag tänkte på saker som hade hänt. Älskar att jobba med störda och samtidigt högst seriösa människor.

Det är inte såhär man föreställer sig sina drömmars bakfulla dagar. Men hey, this is reality. I alla fall en månad till innan livet kommer åter.

I söndags gick jag med Dante på hans första gympalektion och fotbollsträning.

Om det finns någon stund jag hade velat återuppleva på repeat för resten av mitt liv, hade det varit den när Dante sprang omkring i gympasalen med glitter i ögonen och skrattskrek “Nu springer vi alla kompisar!”. Vad har jag gjort för att förtjäna honom? Hur kan jag vara så välsignad?

Efter fotbollen mötte vi upp mina föräldrar, lekte ute en sväng och åt sedan en tidig pastamiddag på Fiore.

  1. Hur är dante när ni är på resturang? Jag vill så gärna göra sånt här med min dotter men hon blir rastlös så snabbt och så vill man inte störa dom andra gästerna 🙁

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Tisdagssnack

Jag befinner mig på en resa just nu. Inte bokstavligen alltså, för jag sitter hemma i ett snöslaskigt Stockholm med jobb upp över öronen. Utan mer på ett emotionellt plan. Det är egentligen en ständigt pågående resa men ibland känns det som att jag färdas i snabbare takt och resan blir en större del av min vardag, medan den i andra perioder knappt ens märkbart tuffar på.

Sen jag blev förälder har jag levt i en otrolig skam över att ha tyckt att det har varit så fruktansvärt tufft jobb, det där föräldraskapet. Det har knappt ens funnits något som varit mer provocerande för mig än att behöva läsa om andra som tycker att det har varit så “oväntat enkelt” att få en bebis, medan jag själv nästan drunknat. Under mitt första år som förälder brukade jag sitta med huvudet i handflatorna och fundera över hur det är möjligt för mig att tycka att det är så tufft – när jag i övrigt är en rätt kapabel person? Hur kommer det sig att jag har klarat av en massa svåra saker i mitt liv, men att bli förälder som så många andra lyckas med, tedde sig stundtals som en omöjlig uppgift för mig?

Jag fick tillbaka självkärleken och självförtroendet när det vände med Dantes sömn vid 1 1/2 års ålder. Då blev det roligare, lättare och när alla andra klagade över hur tufft det var med 2-års trotsen förstod jag ingenting. Min tvååring är en barnlek jämfört med min bebis! Ja – min. För alla barn är olika och därför kan man inte jämföra sig med någon annan. Det har varit mitt livs viktigaste lärdom och något jag verkligen tar med mig från början av mitt föräldraskap. Att tro att man är expert för att man har något som fungerar med sitt eget barn är osympatiskt för då förstår man inte att andra barn fungerar på andra sätt och därmed inte går att jämföras med något annat. Det är olika personer med olika behov.

I alla fall! När det vände för mig i föräldraskapet och jag hittade till en ljusare, enklare plats kom det andra problem i mitt liv. I mars så är det ett år sedan sömnen blev bättre för oss. Den är fortfarande rätt dålig i perioder när Dante går igenom saker, men jag har helt accepterat att han alltid kommer vara så och det känns 100% okej <3. Men så fort jag trodde att jag skulle få en chans att låta livet rulla på i välmående fart så dök andra problem upp. Jag ställdes inför nya utmaningar som tog energi, tid och kärlek från mig. Sen jag blev förälder har jag för varje månad blivit en tröttare person som tar sämre hand om sig själv. Och det mina vänner är ingen bra sak.

Så den här veckan har jag bestämt mig för att bryta det mönstret och ta kontroll över mitt välmående. Jag kan inte kontrollera allt som händer runt omkring mig i mitt liv. Människors beteenden, ageranden eller sanningar. Men jag kan kontrollera mitt inre välmående, jag kan prioritera att göra saker för mig själv, jag kan ge min själ det den behöver. Att älska sig själv, vilja sig själv väl och våga ta hand om sig själv är den enda vägen till att orka ta emot allt som kommer till en i livet. Om man inte tycker om sig själv så kollapsar man vid minsta lilla motgång. Så den här veckan börjar arbetet bort från kollapsen och mot mitt self love. Obeskrivligt redo för det, såhär 2 år och 7 månader efter att jag blev mamma. Nu måste jag ta hand om mig själv! ♥

En bild på mig från Tulum 2018 när jag inte heller mådde så bra, men ansträngde mig för att hitta min självkärlek och lyckades!

  1. Åh vad jag känner igen mig. Du är inte ensam med att tycka att det är tufft. Jag har också skämts otroligt mycket över det, och undrat varför jag känner så starkt ”jag vill inte” när mina kompisar redan efter ett år börjat prata om syskon som att det är självklart och något enkelt. Just nu tror jag inte jag orkar fler barn då jag känner att jag får ge så mycket av mig själv. Och då skäms jag då jag också älskar min dotter mer än något annat.
    Sen har jag förstått att jag är högkänslig och läste boken ”Den högkänsliga föräldern” och vissa saker klarnade. Lästips, då jag läst att du också är högkänslig. Har efter att ha läst den förstått att det är ok att tycka att det är jobbigt, för det är det, och att prioritera saker som får mig att må bra!

  2. Älskar din blogg och din ärlighet!
    Nu har jag stora barn och är bra mycket äldre än du, men tycker verkligen om att kika in till dig och känner igen mig i mycket av det du skriver.
    Jag kämpar väldigt ofta med att hitta kärleken till mig själv och att vara lite snällare mot mig själv. Det skulle vara fantastiskt att få ta del av hur du gör mer ingående för att lyckas med just det <3
    Fortsätt vara precis som du är — tycker du verkar vara en riktig superperson!

  3. Min dotter fyller 3 år i mars och jag känner verkligen igen mig i det du skriver. Hur jag har kämpat och kämpar med föräldraskapet. Min man öppnade restaurang i somras vilket såklart också påverkat mycket. Jag såg bilder på mig sen i julas och kände nu är det dags att göra något för mig. Jag går på megaformer sen några veckor tillbaks. Tränar, tar ut mig, får egentid och framförallt prioriterar jag mig själv. Det ska gå. Det är viktigt. Viktigt för mitt mående och för hur jag ser på mig själv. Jag får prioritera mig själv.
    Att jobba heltid, vara ny förälder och inte tappa bort sig själv, kanske nästintill omöjligt?
    Sen blir man ju knäpp av mindre än allt tjat (indirekt eller direkt) om syskon till vår dotter. Oh lord!

    1. Känner igen mig i allt du skriver om. Har en son som är 1månad yngre än Dante och på något sett har det varit i alla fall en liiiiten tröst att gå in på din blogg och få läsa att de är fler som kämpar med dålig sömn (och konstant grinig bebis). Kände inte igen mig själv under första 1,5åren och ville varje gång någon annan förälder klagade på 2uppvak på en natt skrika NI FATTAR INGENTING!!! NI FÅR INTE KLAGA!! (Orättvis jag vet, eftersom alla utgår från sin egen situation och sitt ”normala”). Däremot är det precis som du skriver att jag inte heller upplever 2-års trotset som jobbigt, de är verkligen hanterbart nu när man ändå får sova längre än 40minuters intervaller 😂.

      Nu är jag gravid igen med bf i maj, och jag är liiiivrädd för att få en till bebis som ja, hatar att vara bebis. Men vem vet, kanske är det min tur att denna gången få en bebis som bara ”hänger på”, accepterar vagnen och i alla fall sover som en genomsnittsbebis. Man kan ju alltid hoppas!

      1. Att det inte är något märkvärdigt över din resa, inget konstigt, inget som gör dig unik eftersom det är en helt allmänmänsklig känsla och upplevelse. Tänkte att det kunde skänka dig tröst.

  4. Tack tack tack för att du delar med dig, vi är så många som känner samma sak. Som kämpar på för att hålla ihop förhållanden och sig själv pga sömnbrist. Jag älskar din blogg och allt du delar!

    1. Tack fina du, så glad jag blir! Det var helt klart tuffare än jag trodde att bli förälder, hålla ihop relationen och samtidigt sig själv. Massa kärlek till dig!

  5. Frågor med Forni

    Hej Michaela!
    Först vill jag tacka dig. Trots att du inte har en aning vem jag är så har du lyckats hjälpa, påverka och påminna mig om mycket under de år som jag följt dig. Jag har nu en 6 månaders bebis som jag (såklart) avgudar men som jag ständigt tänker på ditt uttryck att kärleken hela tiden växer. Jag vill verkligen hylla dig för att du vågar skriva på ett naturligt och fint sätt, att man inte måste känna ALLT SAMTIDIGT från första sekund och jag är trygg i det, mycket tack vare dina texter om föräldraskap. TACK!

    Så efter världen längsta inledning så har jag ett par frågor 🙂
    Jag tillhör en av de föräldrar som haft tur med sömnen, men självklart har jag de första månaderna ibland stått och rullat vagn över tröskeln i timmar, laborerat med amning/ersättning och bönat och bett min bebis (haha som om hon förstår) att hon ska sova. De nätterna har jag varje gång tänkt på dig. HUR får man vardagen att fungera nästintill utan sömn? Kunde du sova på dagarna? Körde ni varannan natt osv.? Jag har läst att ni fått hjälp då och då, men vardagen pågår ju däremellan, hur får man den att funka med så lite sömn? Jag är full av beundran över hur man klarar av att få ihop livet även utan sömnen..
    Och nästa fråga: Är det pga av risk för dömande kommentarer och dåliga reaktioner som du valt att inte dela så mycket om sömnträningen?

    Tack igen för en fin blogg, även innan barnkapitlet (jag var inte en av de längtande) så va din blogg den jag fortsatte läsa ”trots” graviditet och barn. Jag älskar ditt sätt att beskriva föräldraskapet även för den som inte har barn och inte (då) va speciellt intresserad. Du är en enorm talang!
    Slut på lång kommentar som jag tänkt skriva länge. Följt dig i ca 7 år men nu var det dags för den första kommentaren, så den fick väl bli lång då.. Stor kram till dig och grymt jobb även med Babyjourney!!!! 🙂

  6. Relaterar till 110% kring det du skriver om det tuffa jobb det är, det där föräldraskapet. Blev så chockad över hur svårt, jobbigt och krävande det var? Kände mig dum och naiv för att jag förväntat mig något annat. Mitt barn är drygt 1 år och jag börjar, som du nämner, hitta en plats där det är mer kul än jobbigt och jag känner mig som mig själv igen. Men gud va jag önskar att fler pratade om det här – tack för ditt inlägg!

  7. Vill bara att du ska veta vilken förebild du varit för mig under mitt första år som mamma. Som hade längtat efter att få min egen bebis och tänkt att allt skulle bli så bra. Men jag har nog inte gråtit så mycket som under mina första månader med henne, någonsin. Det var så tufft med en konstant missnöjd bebis som hade otroligt stort behov av närhet, och att hon vägrade flaska gjorde att jag i princip aldrig kunde komma loss. Jag skämdes över att jag saknade mitt gamla liv så pass mycket att jag sörjde den del av mig själv som inte längre fanns kvar, som att jag själv hade dött. Då läste jag ditt arkiv, dag för dag, från när Dante var bebis som någon typ av guide och med hoppfullhet om att det kanske blir bra för oss med. Och det blev det ju! Såhär nästan ett år senare kan jag inte tänka mig ett bättre liv, eller en roligare unge! Så tack, för att du delat med dig av livet när det inte varit helt perfekt också det hjälpte mig så mycket.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Weekly Plans

Vad fina och varma kommentarer jag fick i inlägget om demens och isolering. Jag var lite rädd för att skriva inlägget eftersom det ligger nära hjärtat och då är man inte så mottaglig för att det inte ska mottas väl, men det gjorde det och era kommentarer värmde mitt hjärta!

God morgon mina snäckor ♥

Hur mår ni denna stormiga måndag? Jag måste erkänna att snöstormen passar det mysmode jag känner för att vara i under denna vecka. Trots att vagnen blåste bort, Dante var dyngsur när vi klev in på föris, mitt smink var long gone innan jag ens hade hunnit fram till kontoret och jag hade hängt ut en kappa på vädring igår kväll som garanterat inte klarat sig – så omfamnar jag denna dag. Jag gick till kontoret och funderade på vilket tema jag ska ha på veckan som kommer och bestämde mig för att gå en onlinekurs! Såhär: varje vecka brukar jag på söndagen eller måndagsmorgonen reflektera över hur jag vill att min vecka ska vara och vilket fokus jag ska ha. Det kan vara att jag bestämmer mig för att ha en extra social vecka, att den ska fokuseras på något specifikt på jobbet eller att jag ska ha mycket tid med Dante. Den här veckan bestämde jag mig för att det är selfcare-fokus och därmed tänkte jag gå en av Jossans onlinekurser! Jag har ju en egen onlinekurs med fokus på karriär (om du vill ha tema Karriär i veckan – gå den!) och då känns det extra kul att testa min kompis kurs. Jag har precis smsat henne och frågat vilken hon rekommenderar, men det lutar åt denna.

Vintern är ju inte en period som passar mig, vilket vi redan har konstaterat, så då måste jag ta hand extra mycket om mig själv har jag insett. För annars blir jag olycklig och det är inget bra. Tar du hand om dig? Börja idag om du inte redan gör det. Vi måste vara våran egna bästa vän.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

sub archi