Hej! En fråga som jag tror att du kan besvara på ett klokt sätt. Det känns väldigt tabubelagt och jag känner mig väldigt ensam i att ens tänka i de här banorna.

Jag har under åren tampats mycket med ångest och framför allt svartsjuka i min relation (utan grund, tidigare relationer har satt spår). Nu har jag och min sambo fått en liten dotter och han är en helt fantastisk pappa. Han visar mig dagligen att han älskar mig väldigt mycket och han ger vårt barn väldigt mycket kärlek. Trots att han gör alla rätt är jag svartsjuk – gentemot vår bebis som nu är ett halvår. Jag är rädd att han ska älska henne mer än han älskar mig och de gånger han kommer hem från jobbet och hälsar på henne först och sedan på mig får jag ett hugg av svartsjuka. Jag har yttrat den här ångesten med honom ett fåtal gånger och han blir nästan lite arg vilket jag kan förstå, antagligen tolkar han det lite som kritik. Han säger att han älskar oss båda lika mycket men på olika sätt och att vi är lika viktiga för honom. Trots det är jag så jäkla rädd att han ska älska vår dotter mer än han älskar mig. Det är ju väldigt speciellt att plötsligt behöva dela på hans tid och kärlek med någon annan. Jag förstår att det är ett ”lyxproblem” då det finns så många pappor som är otillräckliga och inte närvarande. Jag förstår också att det är tankar som är förbjudna. Är jag den enda som har dessa hemska tankar? Hur kommer man förbi dessa tankar? Hur tänker man för att slippa tänka som jag gör? Jag vill bara njuta av att se dem tillsammans, att se dem kramas och skratta och jag vill endast känna glädje och lycka över att ha en man som älskar vårt barn (och mig) så mycket som han gör. Han gör egentligen alla rätt gentemot mig också och det är väldigt tydligt att han älskar mig väldigt mycket, inte minst för att vi ska gifta oss i sommar.

Kan tillägga att jag har gått en del i terapi innan graviditeten då jag har väldigt nära till ångest. Upplever dock inga jätteresultat av den.