Tiden går mycket snabbare nu än med första bebisen. Hon vände sig för några dagar sen, började ta sig ur sitt nest och flytta sig i babygymmet. När hon nacktränade såg jag hur hon sakta men säkert tog sig framåt också. Centimeter för centimeter tryckte hon sig fram med hela kroppen… och jag fick panik! Haha. Vad händer med tiden? Ingenting är ett kvitto på hur snabbt den går som barn.

När vi hade läkarkontroll med Gaia vid två månader tog barnläkaren in en kollega och visade hur stark Gaia var i kroppen, hon tyckte det skulle bli ”så himla spännande och roligt att följa Gaias snabba utveckling!”!? Jag gick därifrån och var lika delar stolt och panikslagen, neeeej, hon behöver ju inte vara EXTRA snabb haha!! Och det är nästan exakt tvärtemot hur jag kände med Dante, då ville jag bara att tiden skulle gå och nu VET jag hur snabbt tiden går och då har jag inte samma problem med den.

Med det sagt så har man verkligen märkt den här månaden att hon har tagit ett stort steg i sin utveckling! Hon är inte ett litet knyte längre, utan en bebis som utvecklas i en rasande fart. Hon älskar att stå i famnen, är stadig i nacken, rör sig mer som en bebis och inte alls som en nyfödd längre och är mycket mer med oss i blick, nyfikenhet och energi. Greppar tag i saker och stoppar allt i munnen, skrattar varje gång man tittar på henne och älskar när vi sjunger och dansar tillsammans.

Allt som allt är Gaia en väldigt glad bebis med mycket nyfikenhet! Hon äter ungefär var 3-4:e timme under dagen och sover en stund varannan timme. Hon somnar runt 22 för natten och äter 2 gånger per natt innan hon vaknar för dagen runt 8. Ingen av våra barn har tillhört gruppen som sover mest timmar per dygn, men hon sover riktigt bra på natten mellan ca 22-04 vilket är en lyx för oss som är vana vid något helt annat.

Enda minuset med den här perioden är att hon är i språng 4 vilket märks då hon är lite gnälligare än vanligt. Sedan tycker jag det är lite jobbigt när hon är mellan litet knyte och riktig bebis, om ni förstår vad jag menar? Hon vill inte bara ligga och mysa, men är heller inte tillräckligt stor för att orka upptäcka allt hon vill. Det ligger en dos frustration i hennes kropp och jag tycker också det är lite svårt att liksom underhålla henne. Men med Dante minns jag att det blev mycket roligare och enklare vid sex månader så det är bara sjunga Imse vimse spindel femhundra gånger tills dess och njuta av dom mysiga stunderna!

Hur Gaia ser ut varje gång man tittar på henne :’)

Hur gammal är era bebisar ni som har bebis, och vad är det bästa respektive sämsta med perioden de är i just nu?

Läs uppdateringen om 3 månader här!

Hej bästa ni!

Det är många som frågat om och vill höra allt om min förlossning – jag har delat hela berättelsen i podden ”Nu börjar livet” som jag har med Rebecca Stella, lyssna på det avsnittet här!

Med det sagt – här kommer svar på alla frågor ni ställt i kommentarsfältet om bebis ♥

Gaia – va fint namn! Hur ni kom fram till det, betyder det något speciellt för er?

Tack snälla! Gaja är ett favoritvin hos oss och dottern till det vinhuset heter just Gaia Gaja, så namnet fick sin inspiration därifrån. Det är italienskt och den latinska beskrivningen av Gaia är ”Mother of earth” vilket jag tycker är så vackert. Bara älskar allt med det namnet <3

Vad är största skillnaden på att vara mamma till ett barn och nu två?

För mig är den största skillnaden att jag måste fördela min tid mellan mina barn istället för att kunna lägga allt fokus på Dante. Det är en svår balansgång tycker jag eftersom jag är så van vid att ge honom min fulla uppmärksamhet. Förutom det har jag verkligen anpassat mig till tvåbarnslivet och upplever ingen större chock. Vi lever redan som en småbarnsfamilj så livet förändras inte så mycket. Däremot är det mycket mer saker i livet nu än när man bara har ett större barn, det kändes som att vi var åtta personer när vi skulle flyga till Spanien, haha!

Tycker det verkar som att du är ute och träffar rätt mycket folk ändå, går på restaurang osv. Hur tar man det steget när man har en kolikbebis? Jag tycker det är jobbigt att bara lämna huset och känner mig så isolerad!

För mig är det räddningen under kolikperioden, att vara ute bland folk. Båda mina bebisar har behövt vara hud mot hud i sele eller bärsjal när de haft kolik och då har det varit skönare att bära och vagga medan man får social stimulans än att göra det hemma i tystnaden. Så nu när Gaia är gladare är det enklare för mig att vara hemma och mysa än det var när hon hade kolik eftersom det inte var just mysigt. Där tror jag bara det handlar om att man är olika och hittar olika sätt som funkar för en. Viktigt att inte pusha sig själv när man lever med kolikbebis utan det är överlevnad som gäller och man får hitta sina egna vägar. Heja dig som kämpar <3

Hur upplever Dante förändringen?

Hur bra som helst! Han har inte visat några negativa tecken på förändringen med en lillasyster utan verkar älska det. Dessutom hjälper han till mycket och tycker det är väldigt roligt. Jag tror den här åldern funkar väldigt bra för i alla fall Dante att få ett lillasyskon i för han vill gärna känna sig större än vad han är och det får han göra när han hjälper till med lillasyster. Men jag är faktiskt chockad över hur bra det har gått och såklart väldigt tacksam, det var inget jag tog för givet.

Hur vet man om det är kolik och vilken hjälp kan man få/kräva?

Om en bebis skriker många timmar i sträck varje dygn, vänder sig inåt/isolerar sig, spänner kroppen, har svårt att slappna av samt få ut gas/bajs, är väldigt ledsen, okontaktbar och inte kommer till ro brukar det betyda kolik, som ju är ett samlingsnamn för bebisar som har väääldigt ont i magen. Prata med BVC och be om hjälp och stöd! Förra gången fick vi inget stöd för jag stod inte på mig, men det gjorde jag denna gång och det har varit så skönt.

Var det ett tufft beslut att välja att sluta amma?

Inte alls! Gaia har väldigt känslig mage och hennes kolik avtog i samband med att jag slutade amma. Trots att jag uteslöt nästan allt ur min kost så hade vi svårt att få ordning på magen så det var det bästa för oss båda.

Starkt av er att hantera flytt och renovering samtidigt som man har en nyfödd. Hur kändes det att ta med sin lilla bebis in i ett nytt hem?

Ja du, det är inget jag rekommenderar någon, haha! Men det kändes SÅ mysigt när vi väl flyttade sen. Jag har så många målbilder med bebis i nya lägenheten som jag ser fram emot att få uppleva med henne där <3

Hur har det gått att prioritera dig själv i vardagen som ny tvåbarnsmamma? 

De första månaderna var det både svårt och tufft i och med koliken, flytt, renovering och andra saker som hände. Men sakta men säkert, små steg i taget, så kommer möjligheterna till att göra saker för just mig fram. Den här gången vet jag att tiden går vilket gör att jag kan ha bättre tålamod med att min egentid inte är så stor som den brukar. Men jag är generellt en människa som är bra på att unna mig och njuta haha, och hittar små saker varje dag som ger mig energi och fyller på mitt egna konto!

Tycker det var så fint när du pratade om Gaia i podden och att du upplevde att det saknades något i ditt liv innan hon kom men nu  känner du dig komplett. Tror du att du kommer vilja ha fler barn i framtiden?

Vi har alltid sagt tre barn, men vi tar ett barn i taget. Just nu känner jag mig väldigt nöjd (och väldigt osugen på att gå igenom en till graviditet och förlossning haha!). Jag var helt säker på att jag bara skulle ha ett barn när Dante kom men sen sakta växte längtan efter ett till barn fram. Vi tar det som det kommer och sen får man vara ödmjuk med vad som är möjligt också.

Hur har omställningen varit för Damon och er relation?

Det var tuffare att gå från noll till ett än ett till två tycker vi! Och det beror ju på att vår första bebis var mer krävande än vad vår andra har varit. Däremot har vi haft det rätt tufft på andra plan under våren och allt tillsammans har ju såklart påverkat relationen. Som tur är har vi 10 år av varandra i bagaget så jag tror att vi förstår värdet av att ibland hålla ut när det är tufft och försöka att inte vara så hårda mot varandra eller relationen <3

Vårt barn har också kolik och det har varit otroligt jobbigt. Tycker det är jobbigt att känna att man är den mamman som klagar mest hela tiden och det är svårt att inte jämföra sig med andras ”perfekta” bebisbubbla.

Jag har också känt mig sååååå klagig jämfört med andra mammor. Alla bara älskar allt och jag har suttit med flykttankar och funderat på om jag ska ta första bästa plan till andra sidan jorden för gott typ. Men nu när jag har haft två olika bebisar, båda med kolik, men under olika lång tid och helt olika personligheter så har jag mycket mer överseende med mitt egna klagande och är inte så dömande mot mig själv. Det är som jag sagt tidigare stor skillnad på bebisar och hur mycket de kräver av föräldrar, precis som tonårsbarn kan vara olika krävande. Så om man kämpar på med en krävande bebis eller som har mycket ont så går man igenom något helt annat än den som njuter av en rosa bebisbubbla. Var inte så hård mot dig själv – du kommer få revansch! Jobbiga och underbara tider kommer och går under hela barndomen och det är okej att njuta när det är härligt och hålla ut när det är jobbigt. PUSS

Idag blir hon tre månader, vår älskade Gaia.

Och ni vet vad det betyder va? Att hon och jag har klarat den fjärde trimestern! Jag såg för några veckor sedan att Asabea Britton var på ett firande av en kompis där dom firade att hon och bebisen klarat den fjärde trimestern… det var typ det finaste jag någonsin sett! Och så värdigt för både mamma och bebis. Att respektera och ära den här extremt sköra tiden i livet för båda två. Ingen trimester är så tuff som den fjärde tycker jag. Att ha så ont i kroppen och samtidigt ansvara dygnet runt för en liten människa som är så ny i den stora världen. Så mycket känslor som kommer och går genom kroppen, och den här gången för mig – att samtidigt i allt det här ta hand om sitt stora barn.

Jag slutar aldrig, ALDRIG, förvånas över vilken urkraft vi kvinnor besitter.

Med det sagt så är jag väldigt glad och exalterad när jag tänker på all härlig tid vi har framför oss som familj!

Senaste månaden har varit sååå bra med lilla Gaia jämfört med de första två månaderna. Som jag skrev i förra uppdateringen så hade hon precis börjat sova bättre och haft mindre ont i magen runt två månader, och sen dess har det faktiskt varit bra. Så jämfört med storebror som hade kolik fram till ungefär 4,5 månaders ålder, så hade hon det till två månader vilket är stor skillnad. Nu när jag har haft två olika barn med olika upplevelser kan jag också konstatera följande: det GÅR inte att dra alla bebisar över en kam. Man kan inte säga ”det är så enkelt med nyfödda!” eller ”man får aldrig sova med bebisar!” för det handlar helt enkelt bara om vilken bebis du får. Det finns mer och mindre krävande bebisar. Det gäller för alla barn i alla åldrar och något vi föräldrar ska ha med oss när vi sitter där och dömmer andra. Kom ihåg det: andra föräldrar går igenom grejer du inte kan förstå. 

För att ta hand om en glad, nöjd och välmående bebis är en miljon gånger lättare än att ta hand om en som har ont, inte kommer till ro och mår dåligt. Det är så stor skillnad att det inte är klokt. Och bebisens mående blir ju ditt mående. Jag tycker så synd om mig själv och alla andra nyblivna föräldrar som får kämpa med sina bebisar, samtidigt är jag så glad för alla som får den andra upplevelsen. För den är helt ljuvlig. Den där ni hinner samla ihop sömn så det räcker över dygnet, den där din bebis kommer till ro, när ni skrattar och möter varandras blick och du kan lägga ner i nestet en liten stund för att få borsta tänderna i lugn och ro. Fjärde trimestern kan vara absolut ljuvlig och absolut skitjobbig beroende på hur din bebis mår.

Jag tänker på saker jag testade, tyckte och kände med Dante och så i en millisekund dömmer jag; hur kunde jag göra så? Men sen minns jag hur jobbigt det var. Hur lite sömn vi fick, hur desperat man blev till slut, nästan som att bli sjuk eller galen eller deprimerad… eller allt på samma gång. Den här gången är det lättare att göra rätt för vår bebis är lättare. Så enkelt är det. Ömmar för föräldrar som kämpar ♥

Utvecklingsmässigt är det så kul att hon börjar bli lite större nu. Hon försöker greppa saker, rulla runt från rygg till mage, hon skrattar med ljud och försöker prata med sin storebror så fort hon får chansen. Hon älskar att bli underhållen och vill gärna titta på när någon i familjen pratar med henne eller visar färgglada saker. Jag är så glad över att just Gaia kommit till vår familj och man ser hur mycket Dante växer som storebror varje dag vilket är fantastiskt.

Månadens avslutande sammanfattning får helt enkelt bli: jag är tacksam över att allt har lättat och att Gaia inte längre har ont i magen. Det gör att vi kan njuta och lära känna varandra på ett mysigt och fint sätt. Nu ser jag fram emot nästa månad!

Läs tvåmånaders-uppdateringen här!

Hej gullisar,

Herregud vad tiden springer iväg just nu. Med Dante kunde jag känna att tiden gick så långsamt, jag räknade ner timme för timme i flera veckors tid och ville bara att tiden skulle gååå… Den här gången är det annorlunda, jag hinner knappt känna efter innan en ny vecka har gått. Nu har vår lilla tjej i alla fall fyllt 2 månader vilket betyder att vi bara har en månad av fjärde trimestern kvar!

Så, hur har senaste månaden varit då?

Riktigt tuff faktiskt. Det har hänt saker privat för oss som har varit jobbiga och som har tagit med sig mycket sorg och oro. Vid sidan av det så har vi behövt hantera allt som händer i vårt liv just nu: Bebis, post partum-läkning, kolik, en flytt, renovering och såklart storebror som kräver sin uppmärksamhet också. Sa jag att vi åkte på magsjuka i helgen? Nä, det också alltså…

Jag har hamnat i stunder där jag har tänkt att ”Nu orkar jag inte mer” men på något vänster så gör man ju det. Jag tror att det är för att när man råkar ut för saker man inte kan kontrollera, så blir man mer ödmjuk mot allt det andra som kan upplevas som så extremt jobbigt annars. Jag är så trött vissa nätter när jag ligger med Gaia på mig, mage mot mage, och buffar under hennes rumpa så att hon ska få sova tryggt utan magont. Samtidigt så gör jag det så självklart, det är min roll som hennes mamma, jag gör ju allt bara hon mår bra.

Utvecklingsmässigt har det hänt så mycket senaste veckorna! Hon skrattar, söker mycket kontakt, ler med hela ansiktet, följer med i blicken och kan bli helt fascinerad av vissa leksaker. Helt plötsligt uppskattar hon babygymmet och kan kolla på ett mönster i 20 minuter utan avbrott. Hennes kolik har magiskt nog blivit bättre senaste veckan och vi har fått en lugnare och gladare bebis vilket är fantastiskt. Hon känns lycklig och så snäll, hela hennes person är så ren på något vis. Hennes stora ögon lyser fortfarande havsblått och formas till halvmånar när hon skrattar mot en. Hon sover mycket bättre än tidigare och vaknar bara 2-3 gånger på natten för mat, sen brukar hon vara lite vaken med magont tidig morgon, men så länge hon får vara hud mot hud och jag hjälper henne brukar hon kunna sova hyfsat med bara lite gnäll. Jag går och lägger mig med henne runt midnatt varje kväll och sen går vi upp vid åtta-tiden på morgonen tillsammans. Innan och efter sover hon i soffan eller på någon av oss i bärsele eller famnen. Hon är ingen vagnälskare än, men kan utan problem sitta i bärselen sex timmar i sträck. Men hon gillar sitt babygym och babysitter så i dem sitter hon en hel del!

När jag doftar på hennes huvud tappar jag nästan balansen av lyckorus.

Samtidigt så gråter jag bakom solglasögonen påväg för att hämta på föris ibland. Det här är verkligen den fjärde trimesterns verklighet – det är så galet mycket känslor på samma gång. Jag mår bättre och sämre än vad jag någonsin gjort… men mest bättre, vilket är den stora skillnaden mellan min första och andra bebisperiod. Jag är tryggare den här gången, mitt tålamod har växt och jag är mognare nu.

Hur mår ni som befinner er mitt i bebisperioden just nu? Jag är så glad för att jag har människor att ventilera hos, för att jag vet att det är en övergående period och för att jag kan njuta så pass mycket som jag ändå gör, trots att det är kämpigt.

Idag fyller Gaia en månad 🎈

Det finns så mycket att berätta, så många tankar och framförallt känslor som tagit plats under den här månaden. Vissa saker känns precis som med Dante, den första gången jag gick igenom tiden med en nyfödd. Men mycket känns SÅ annorlunda den här gången!

Anknytningen kom snabbare den här gången till exempel. Jag blev upp över öronen förälskad i henne på en gång och med Dante så tog det lite längre tid. Men jag inser också att sånt handlar mycket om vad för typ av bebis du får, hur förutsättningarna ser ut, hur din förlossning gick och vad för stöd du får av… din omgivning, men också av dig själv. För så är det… förra gången jag fick barn var jag så hård mot mig själv. Allt skulle göras enligt normen, jag tog in varenda kommentar från omgivningen i total osäkerhet som nybliven mamma och det kändes hela tiden som att allt jag gjorde var fel – fastän jag gjorde allt helt rätt enligt konstens regler. Den här gången lyssnar jag på MIN intuition som förälder, med ett lugn jag inte hade då. Jag vet när något känns bra och när något känns fel och jag tar den hjälp jag behöver för min bebis skull. Det har ju visat sig att Gaia har kolik som sin storebror men den här gången VET jag när något inte är ”normalt”, med Dante fick jag så sjukt mycket sämre stöd från BVC, denna gång mycket bättre, så att vi kan göra det som går för att hjälpa vår lilla tjej. Det har också blivit tydligt för mig hur tufft det verkligen var med Dante och jag är typ i chock över att vi inte fick något stöd från BVC eller förstod själva att det verkligen var super-kolik. Kan ömma för oss som nybliven familj när jag tänker på allt skrik, alla tårar, alla vakna nätter, alla försök att pröva sig fram, all osäkerhet, trötthet, ledsamhet. Och så fint att vi i det ändå kunde hitta mys, glädje och låta kärleken växa fram med tiden.

Den här gången är vi som sagt förberedda vilket gjorde att så fort jag såg samma tecken på Gaia som med Dante med extremt magont, rörelser, skrik, kramper, gråt så kunde vi agera snabbt och fick superbra hjälp från BVC samt remiss till barnläkare. Vi har hittat en väg som vi tror funkar för oss för att göra den här kolik-perioden så kort och bra som möjligt och hoppashoppas att den ger med sig så tidigt som möjligt. Alla föräldrar vet ju att det är hemskt att se sitt barn ha ont ♥

Förutom magont har den första månaden med Gaia varit fylld av SÅ mycket kärlek. Det märks verkligen att hon var en pusselbit som saknades i vår familj. Jag var inte beredd på den kärlek vi alla skulle känna för henne, eller hur självklar hon skulle bli i vår konstellation, och nu känner jag mig rikast i världen. Dante är SÅ fin med henne, precis som jag anat, han bygger redan sin egna relation med henne och det är så fint att se. De första veckorna var Damon hemma från jobbet med oss, och till skillnad från förra gången bestämde vi oss för att inte ha några besök! Det gjorde att vi kunde vara i vår lilla bubbla hela dagarna, lära känna varandra och bara vara nära. Så glad för att den här första månaden trots omständigheterna ändå gått så bra. Fjärde trimestern ÄR verkligen tuff på så många sätt för både mamma och bebis med läkning och anpassning. Så jag är tacksam över att jag ändå mår så bra som jag gör och känner det här lugnet inom mig. Hoppas det håller i sig hela fjärde trimestern!

Är det något speciell ni vill veta eller undrar över? Kommentera här så gör jag ett Q&A-inlägg!