Färgglada middagar, uppklädda gäster och vackra träd

Jag tänkte att vi kanske kan titta på senaste veckorna och vad jag har haft för mig? Jag plåtar ju av en bild här och där, mestadels för Instastories, men det händer att jag glömmer bort att dela dessa stunder med er i bloggen. Så nu kommer de!

Här är jag på vårt event med FORNI x Hermine Hold.

En solig fredag fikade jag med Steffi och Lykke i parken där vi bor. Lykke satt inte still en enda sekund (inte så roligt att sitta still när man kan springa runt direkt!!) så Steffi fick springa efter. I vanliga fall brukar jag följa med på upptäcktsfärderna, men jag springer lite långsammare nu för tiden så fick sitta och titta på haha 😉

Jag klippte av håret hos JenniferBangerhead Studio. Mmm kort hår är LIVET.

Packade till Paris och tog bara med mig färgglada klänningar. Är det vår så är det.

Såhär såg jag ut efter intervjun med Kenza hemma hos mig. Det var så mysigt och jag tog bilden för att komma ihåg den peppiga känslan.

Innan jag åkte till akuten för ett par veckor sen, åt vi lyxlunch med Team ForniDiplomat. Mycket mysigt och framför allt viktigt att få till mysiga lunchdejter ibland, även med kollegor.

En morgon var jag på pressfrukost för nya Bamford Baby, så fina babyprodukter! Älsk!

Och så gästade jag Babykaos-podden som bör komma vilken vecka som helst. Det blev ett riktigt härligt, avslappnat och ärligt samtal. Missa inte!

När jag går hem brukar jag ibland gå igenom en liten park precis vid mig där det här tjusiga trädet står. Jag blir så glad av det?

Tess bjöd in till pressfrukost för Custommade som hon nyligen blivit pr-ansvarig för. Hon är så jäkla grym och jag är mäkta stolt över att ha henne som moderedaktör på FORNI!

Var på Livly och shoppade loss till lillis. De där sockorna med kaninöron fick han som han kan ha när det blir lite kallare, har ni på riktigt sett något gulligare? Sen köpte jag newborn-bodys, några finkläder och filtar!

På lanseringen av min Soft Goat-kollektion kom Corinne och var såhär tjusig.

Så var jag ute på Rosendahls trädgård en kväll för middag med Tess och Mateus.

Kolla den magiska dukningen på hennes bord!

Vi hade världens trevligaste kväll där det stora samtalet handlade om ens barndom och hur det var i skolan. Mycket skratt när vi började prata mobiltelefoner och hur man skulle se ut för att ”passa in”.

Och efter en magiskt god middag fick jag skjuts hem av Ellinor (som körde mig dit också). Tur att man har så snälla branschkompisar!

Annars har jag mest myst omkring i min kollektion senaste veckorna. Wow vad nöjd jag är alltså, jag har ju inte haft plaggen själv innan lanseringen (vi har bara haft ett prov per plagg som varit på kontoret) och det känns så kul att allt verkligen sitter så bra på. Längtar tills i höst när jag kan bära allt utan magen också!

  1. Jättekul med sånna här inlägg också! Tycker överlag att du har en så himla härlig blandning av inlägg, heja dig! Kram

  2. Vilken storlek har du i skjortan nu som gravid? Är typ din storlek i ”vanliga fall” (165 cm/54kg) men är gravid i vecka 16 och vill gärna beställa en storlek som man kan ha ett tag in i graviditeten (och som gärna ska funka efter graviditeten också). Rekommenderar du S eller M då?

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Entreprenör, bloggare och författaren som njuter av livet till fullo. Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Artiklar att lyssna på

Fredagstankar

Hej gullnosar,

Äntligen fredag!

Jag ser verkligen fram emot en lugn vårhelg i världens bästa stad. Ska ut och äta middag, mysa, sola på balkongen, äta glass, promenera och läsa böcker.

Igår gick jag in i min gamla chef Staffan i hissen på kontoret. Han sitter med sitt team på samma kontor som jag men på en annan våning, så då och då går vi in i varandra. Nu var det några månader sen och han var så glad över magen och allt.

Tänkte på det där med chefer då. Vad de kan betyda för en genom livet och framför allt – hur man aldrig ska glömma bort vem som fanns där för en i början. Vem som trodde på en, stöttade, fanns där. Riktigt bra chefer är det bästa man kan ge sig själv i sitt arbetsliv. För mig har det inte handlat om att personen i fråga ska vara perfekt eller alltid göra rätt – utan att vi ska klicka, att vi ska kännas som ett team samt en stark känsla av att min chef verkligen tror på mig. Jag har haft tre såna chefer: Viktor Barth-Kron som rekryterade mig till Stureplan.se som 18-åring, Margret Atladottir som anställde mig som moderedaktör på Nöjesguiden när jag var 19 år och Staffan Ekberg som jag jobbade med sida vid sida under mina år på Devote och Stampen (även han som rekryterade mig till Vice VD när jag var 22 år ung, snacka om att satsa på någon!).

Tre personer som jag kommer vara evigt tacksam över att ha haft i mitt liv och som är en stor del i min karriär och utveckling, både arbetsmässigt men på någon nivå även som människa.

Chefer är inte några övernaturliga varelser som gör alla rätt vilket jag tror att många anställda har som föreställning. Att vara chef är en enorm press, det vet jag eftersom jag numera har egen erfarenhet, och troligtvis uppskattar jag mina tidigare chefer ännu mer nu när jag vet hur tufft det är. Jag tycker att ledarskap påminner lite om föräldraskap (även om jag hittills bara har erfarenhet av en).

Jaja, det jag vill ha sagt är att det inte är lätt alla gånger och att jag är så tacksam över de braiga chefer jag har haft i mitt liv (har haft mindre bra också…). Kommer alltid vara tacksam mot de som har trott på mig och gjort sitt bästa med mig – jag vet att jag inte har varit världens enklaste anställd alla gånger.

Nu ska jag sticka iväg på ett träningspass för första gången på flera veckor! Gud så skönt det ska bli. Sen ska jag till kontoret, så mysigt där just nu. Vi har tagit in en praktikant på FORNI som kommer att jobba med oss under en längre period och igår var hennes första dag som kändes toppen. Det är mestadels Emelie och Louise som kommer jobba med Amanda men vi åt lunch tillsammans och jag fick ett väldigt gott intryck. Kanske var Amanda anledningen till att jag tänkt mycket på chefer sen jag träffade Staffan i hissen igår. En gång var han min chef och idag är jag chef, med praktikanter i mitt bolag. Livet – det har sin märkliga gång på något vis. Häftigt är det.

  1. Vad kul att du delar dessa tankar!! Jag har också tänkt på det här så himla mycket de senaste dagarna. Min nuvarande chef är den coolaste smartaste kvinnan jag någonsin stött på och det är en ynnest att ha henne som chef. Alla mina tidigare chefer som jag vet gjort så stort avtryck på min karriär och också som du säger, på något vis på den man är som människa, är också alla kvinnor vilket är väldigt ovanligt (tyvärr) men SÅ… bra?! Du borde skriva mer om ledarskap, tror det kan väcka många kloka och intressanta samtal här inne.
    Stor kram!

  2. Så bra inlägg. Jag vill inom ramen för detta lyfta ditt – läsarens – ansvar i en god relation. Var ärlig och rak när det behövs,men ge också beröm till din chef när det behövs. Blir så mkt trevligare då. 😊

  3. Jag är evigt tacksam för dina tips under min första blogg-tid på Devote. Länge skrev jag minst ett (helst två) inlägg på bloggen om dagen på din inrådan. Du fick mig att inse att kontinuitet och ihärdighet var en nyckel för att få bloggen att växa och titta så bra det blev. Tack för det!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Tacksam och stolt

Herregud alltså, jag är helt blown away av den otroliga responsen på min kollektion! Tack tack tack! Svävade på moln igår när jag kom hem från jobbet och somnade efter allt adrenalin redan innan klockan åtta, haha.

Vi har sålt slut stora delar av kollektionen redan, på mindre än ett dygn vilket är helt galet. Vi hade lagt en order som vi estimerade skulle räcka för hela säsongen, alltså hela våren och sommaren. Men det sålde mer än vad vi någonsin hade kunnat ana och det gör att flera storlekar redan är slut tyvärr.

MEN vi la en ny order i morse så inom en månad kommer det påfyllning. Det betyder att ni som hade tänkt vänta och shoppa när lönen kommer, kan lägga undan pengar för det ni vill ha och sedan klicka hem det när påfyllningen sker. Jag lovar att säga till när jag vet mer exakt när den kommer, men eftersom det fraktas med båt kan vi inte lova något exakt datum just nu.

Det är så roligt att kollektionen är uppskattad och att den går hem. Det märks verkligen att folk shoppar lite mer annorlunda nu för tiden. För några år sedan var de mer fast fashion medan nu vill man ha plagg som håller genom många säsonger, som inte är för trendiga och som har tagits fram på ett hållbart sett och är av bra kvalitet. Jag är som sagt sjukt stolt över det här arbetet och blir ÄNNU gladare när jag ser folks respons.

Nu ska vi iväg på lördagsmiddag hos Amanda och Shoan, ha en magisk lördag. Puss!

  1. SÅ fina plagg! Men jag är lite besviken, hade tänkt köpa klänningen och tre tröjor men kan inte köpa något alls eftersom kläderna inte finns i mindre storlek än S… Jag tror att vi är många som skulle uppskatta om ni tillverkade dem i XS och XXS också!😇

  2. Grattis till den fina kollektionen! Det hade varit kul att få höra lite om själva klädproduktionen: var och hur blir kläderna till? Var kommer tyget ifrån? Finns det något hållbarhetstänk inom Soft Goat? Etc. Nu när fler och fler blir klimatmedvetna är sånt extra spännande! 🙂

  3. Hej! Föll pladask för klänningen – tänker att det ska bli vårens mysigaste och mest använda plagg! Nu sitter jag och väntar på att få hem den!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Ingen bra start

Gick upp i morse och tänkte att jag skulle vända den jobbiga känslan från igår och bestämde mig för att ladda över alla bilder och filmer från Paris på min kamera, men upptäckte då att min kamera är borta. Letade i en timme men insåg att den är inte här alls, den ligger nog borttappad någonstans på Paris gator. Mejlade alla restauranger och hotellet från sista dygnet, letade igenom hela lägenheten, bad Emelie leta igenom kontoret men nej, den är nog borta. Inväntar svar från hotellet men min magkänsla säger mig att den inte är där. Det var ganska stressigt när vi åkte hem (höll på att missa planet) så jag tror att den i all stress lades undan och glömdes bort på flygplatsen när jag tog ut mitt pass eller något.

Det gör mig så ledsen för det är inte alls likt mig att tappa bort saker. Speciellt inte en kamera som har hela vår Paris-weekend sparad i sig som minnen. Jag blir så himla, himla ledsen över alla bilder och filmer som jag har varit så glad över att ha sparade – nu är allt borta. Det fanns även jobbgrejer på kameran som jag inte hade hunnit föra över plus en film från senaste besöket hos barnmorskan där vi lyssnar på lillens hjärtljud, så himla tråkigt att inte få ha kvar dessa minnen.

Varför är det alltid så att allt jobbigt kommer samtidigt? Nu har jag suttit i soffan och gråtit i en timme, jag VET att det bara är bilder och en kamera men för mig är det också minnen och även om det inte gör någonting om tusen år så känns det bara sämst. Igår höll jag gråten inom mig hela dagen men idag går det inte, tårarna forsar, det är som att jag har satt på en kran. Vet att det går över men usch vad jobbigt allt känns just nu…

  1. Kan du inte googla Lost & Found på flygplatsen också, då har du iaf kollat överallt! Jag lyckade få tag i borttappat på Heathrow 👌🏻

    Lycka till!!!

    1. Jag gjorde det och fyllde i ett formulär via deras hemsida! Så nu har jag verkligen gjort allt jag kan <3

  2. Är inte alls konstigt eller fånigt! Fotoalbumen är ju det första jag skulle försöka rädda i en brand, så det är en fullt rimlig reaktion. Kram!

  3. Så himla tråkigt att läsa, hoppas verkligen kameran kommer till rätta. Hade själv blivit helt förstörd om det hände.Kram ♥️

    1. Ja jag är verkligen så himla ledsen, försöker tänka att det inte är så farligt men ibland måste man nog bara få vara ledsen… tack <3

  4. Fy så tråkigt. Men tänk att du fortfarande har det viktigaste kvar hos dig: Bebben i magen och pojkvännen i närheten <3

  5. Gud vad tråkigt! Jag har också gjort samma misstag, men det går över. Du kommer att ha kvar minnena där de är viktigast och man minns dem längst, i hjärnan och i känslorna. Hoppas du mår bättre och jag håller tummarna för att kameran är någonstans <3

  6. Fullt förståelig reaktion, bilder och filmer från speciella minnen är nog något av det jobbigaste att bli av med så det är inte det minsta konstigt att du känner dig så ledsen. SÅ tråkigt att höra. Känner med dig. Hoppas hoppas att du lyckas få tillbaka den på något mirakulöst sätt <3 Kram

  7. Nä fy vad tråkigt. Jag förstår att du är ledsen över det. Jag hade också gråtit om jag tappat bort min kamera med alla foton från en minnesvärd resa. Hoppas att ni har lite fina bilder i mobilerna i alla fall. Och minnena kan ingen ta ifrån dig. Plus att Paris finns kvar. Kanske får du uppleva staden med ditt barn sen <3

  8. Men fy vad tråkigt, förstår verkligen att du är ledsen. Håller alla tummar för att du har tur och får den tillbaka ❤️❤️

  9. Vilken skitvecka, jag skickar en massa kärlek genom datorskärmen! Jag hade också blivit så ledsen för bilderna <3 puss och hoppas helgen blir bättre!

  10. Har missat att läsa din blogg ett par dagar och gick in för att ge lite kärlek efter att ha läst bloggbevakning och alla kommentarer på inlägget om dig. När jag nu kom in och läste det här kändes det extra bra att jag bestämt mig för att lämna min första kommentar nånsin (läst bloggen lääääänge)! Kram, kärlek och pepp <3<3<3

  11. Så länge man kommer ihåg vad man heter och vart man bor när man är gravid så ska man vara nöjd! Och ja, jättetråkigt att förlora såna minnen, jag var helt tokig i att samla på minnen när jag var gravid/lillan föddes. Men vet du, snart behöver du varken en doppler eller en inspelning för att kunna lyssna på lillens hjärta, det är bara att mysa in sig i värdens mysigaste lilla mage och lyssna! ♥️

  12. Kärlek och pepp och kramar till dig. Fy vad ledsamt att tappa bort en kamera med så många underbara minnen samlade på!!! Du har all rätt att vara ledsen även fast att det ”bara” var en kamera. Hoppas att livet belönar dig med tiotusen nya underbara minnen och upplevelser som du kan föreviga på bild (och få behålla!) de kommande året för att ”make up for it”

  13. Helt förståligt! Hamnade där en gång själv för några år sedan och jag grät hysteriskt också över alla bilder som var borta, bebisbilder och filmer på min systerdotter som jag var/är supertajt med så det var väldigt jobbigt. Hoppas den kommer fram på något magiskt sätt!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Hemma

God kväll mysisar,

Nu är jag hemma igen efter många timmar på sjukhuset. Det är ingen fara med mig och jag kan slappna av – så skönt! Jag fick vara kvar extra länge eftersom jag hade förhöjda vita blodkroppar, så de ville vara noggranna med alla tester. Jag säger det igen – gud vad jag uppskattar sjukvården och hur de tar en på allvar. Efter en röntgen visade det sig att en ven krånglade lite vilket var anledningen till smärtan och botemedlet är vila, så det ska jag göra mer av framöver. Träning är bara bra – men att inte överanstränga kroppen till vardags var rekommendationen och den ska jag ta till mig. Nu blir det ett lugnare tempo fram tills midsommar då jag trappar ner ordentligt i ett par månader när bebisen kommer.

Det är lite tufft att vara själv på sjukhus i så många timmar, samtidigt ville jag inte ha något sällskap eftersom jag tänkte att det ändå var skönare att vara själv. Dessutom hoppades jag på att få snabbare hjälp om jag var ensam än i sällskap hehe…

Nu har jag precis krupit ner i soffan, här ska jag ligga resten av kvällen och bara mysa. Imorgon är jag tillbaka som vanligt i bloggis med massa inlägg. Har sååå mycket från Paris att visa! Längtar efter att göra det. Men först – myskväll!

Puss!

Hoppas att du är jävligt gullig, du som bor där inne, för det är inte helt lätt att bära på dig haha <3!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi