Tips på roliga och utvecklande leksaker!

INLÄGGET ÄR ETT BETALT SAMARBETE MED Fisher-Price

Nej men – vad är det här? Kan det vara några superfina leksaker från Fisher-Price? Ja, det är det! Vi kikar på vad det är för spännande leksaker.

Ett gäng olika leksaker i spännande färger, mönster och material. De här leksakerna skulle jag säga är perfekta för barn från 6 månader upp till 1 år!

Brukar ni leka med era bebisar? Som jag har skrivit i bloggen tidigare är jag en lekig förälder, jag tycker det är väldigt kul att leka men jag älskar också att se hur Dante utvecklas i sin lek! Jag trodde faktiskt inte att jag skulle vara en person som gillar att leka men jag märker att jag tycker det är roligt både för att se Dantes glädje i leken men också hur han lär sig nya saker och tar sig fram i sin utveckling.

Vi har en stor låda med leksaker i vardagsrummet som vi varje dag går loss i – då tar vi fram allt som är kul och upptäcker favoritleksakerna för stunden. Jag undrar om jag kommer tycka det är lika roligt att leka med nästa barn? Jag hoppas det, om inte så tror jag att Dante kommer underhålla sitt syskon med all möjlig lek för han älskar verkligen att ha kul haha!

En sak som jag vill säga till alla blivande föräldrar som läser bloggen är: skippa neutrala färgtoner på dina leksaker. Det som du tycker är fint kommer inte stimulera din bebis tillräckligt. Köp saker som är färgglada och roliga utifrån ett barns ögon – inte dina! Det vinner alla på när det är dags att ha kul sen.

De tre små djuren med hjul kallas för Rollin’ surprise animals och är färgglada djur med hjul som gör ljud och rör på sig när man drar dem fram och tillbaka på golvet. Dantes favorit är kyclkingen för den har en ringklocka som låter när den rullar framåt. Succé!

De tre klossarna heter Stack & discover sensory blocks och är både mjuka och hårda klossar med olika happenings på varje kloss. Favoriten är den mjuka, gröna klossen med en kanin på som vi brukar starta dagen med att leka med i sängen.

Den stora blåa fågeln med de fyra små djuren på sig kallas för Stack and rattle birdie och är perfekt om man vill öva på motoriken med ens bebis. De små djuren kan man ta av och sätta på fågeln som samtidigt balanserar på sin runda nederdel. De sensoriska färdigheterna övar barnet genom att försöka få på varje djur på fågeln samtidigt som den inte ska ramla – en riktig utmaning när man inte ens är ett år, haha!

Ni som följer mig på Instagram såg säkert att jag skrev om Fisher-Price redan i förra veckan och pratade om vikten att leka för sin egen skull. För om det är något jag kommit fram till under mitt första år som mamma så är det att även om jag leker för Dantes skull, så är det ändå mycket för min egen också.

I yogan uppmanar ALLTID min yogalärare oss att leka mer trots att vi är vuxna. Innan jag hade barn hade jag så svårt att få till leken för jag visste inte riktigt hur jag skulle göra, men med ett barn är det busenkelt. Jag låter Dante leda vägen. Vi pratar med djuren, härmar olika djur, känner, klämmer, gömmer leksaker och letar i lägenheten. Det blir som en slags meditation och jag märker att en stunds bortkoppling från vuxenvärlden är sjukt nyttig för mig (och säkert för dig också!).

Om ni går in här (klick!) så hittar ni massa tips på hur ni kan leka med era barn på olika sätt, så härligt med lite inspiration till leken.

Hoppas jag kunde inspirera er till att våga leka lite mer i er vardag! ♥

  1. SÅ glad för detta samarbete! Håller 100% med om vikten och glädjen i lek och att skippa “snygga” leksaker som inte stimulerar. Fisher-Price har så mycket kulor, leksaker därifrån är min sons favoriter även nu i 2-årsåldern.

    1. Åh vad glad jag blir av att höra det! Min upplevelse är att Dante ÄLSKAR färg, något jag tror de flesta barn gör, så de blir glada av att leka med färgglada saker. Vi har både leksaker och böcker från Fisher-Price och de är storfavoriter här hemma. Man ska ha kul när man leker! Puss <3

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

En fråga om sömntortyr

Jag fick en fråga:

Hej Michaela!

Detta kanske är något för ”Frågor med Forni” eller ett helt eget inlägg kanske? Jag skriver efter att jag om och om igen läst dina inlägg om era problem med Dantes sömn och hur det påverkar hela er lilla familj. Särskilt berörd blev jag av ”Att bli bitter och avundsjuk”-inlägget. Du verkar ju någonstans ha hittat ett sunt förhållningssätt mitt i alltihop och det är verkligen beundransvärt!

Om det är något som är svårt när man är trött är det att tänka rationellt. Men nu till min fråga: Jag har en son som är 7 månader och sover helt förfärligt. Fram tills bara häromveckan så trodde jag uppriktigt att alla föräldrar med bebisar under 1-2 år sov så som vi gör, med läggningar som tar upp mot 1,5 timme och därefter som allra minst 10 uppvak under natten. För att sedan vakna runt 04-05 många dagar. Jag har hört så mycket generella uttalanden om att ”småbarnslivet är tufft” och ”sömnbristen är total” att jag liksom normaliserade hur vi har det på nätterna, antog liksom att när mina vänner sa att de var trötta hade de haft ungefär samma situation.

Men när jag beskrev mer i detalj så blev omgivningen chockade, de är liksom trötta efter 2 uppvak under en natt, inte 10 eller 20! Hur tänker du kring det där med att normalisera sömnbrist? Var går gränsen för när det är ”utanför det normala”?

Och en annan sak som kommer med föräldraskap och trötthet.. de där jäkla skuldkänslorna! Jag inbillar mig att du håller dem stången. Och isåfall – hur gör du? Jag har själv fastnat i att efter nattning så ältar jag vad jag eller min partner gör för fel, ”om vi bara hade gjort si eller så.. DÅ hade han sovit”. Hur gör du för att inte skuldbelägga dig själv i situationen? Och för att inte bli galen och googla sönder varenda metod i hopp om att hitta lösningen? Tacksam för dina reflektioner på ämnet, det hade hjälpt mig och många andra trötta mammor mycket!

Hej fina, kloka, starka och övergrymma supermamman ♥

Jag får otroligt mycket frågor om sömn, så tänker att jag tar din fråga och försöker baka in så många svar jag bara kan i den.

Först tänkte jag gå igenom hur vår sömn har sett ut från att Dante föddes fram tills nu vid 11 månader, så att ni får en bild över vår situation. För precis som du säger, så definierar alla “dålig sömn” HELT olika, och såhär ser det ut för oss:

0-3 månader
De första tre månaderna hade Dante väldigt mycket magproblem och blev aldrig definierad som en bebis med kolik, men var inte långt ifrån. “Det ser ut som lite kolik” sa de på BVC… lite kolik, hehe. Det enda jag kunde tänka då var stackars dom med bebisar som har mycket kolik. För jag förstod ju redan då att det fanns de som hade det ännu värre!

Dessa månader sov Dante aldrig mer än max 2 timmar i rad per natt. På dagen kunde han sova uppemot 3-4 timmar om han låg i vagnen eller i bärsele/sjal/min famn. Men när kvällen kom vid 18-tiden började skrikfesten. Han hade så himla ont i magen och skrek nästan varje kväll mellan 18-22 på ett ungefär. Sedan brukade han sova någon timme, för att vakna och fortsätta skrika/gnälla/må dåligt och pendla mellan att sova och vara vaken varje timme. Bäst sov han om han låg vid mitt bröst och de första månaderna sov jag några få timmar per dygn med honom i famnen. Jag bullade upp med kuddar under armarna och försökte sittsova utan att tappa honom. Jag liggammade en del också, och då kunde vi båda somna 1-2 timmar tätt ihop.

När den tidiga morgonen kom brukade hans magont vara bättre, då brukade han och D gå ut i vardagsrummet och hänga så att jag fick sova själv några timmar.

Vi trodde att det här var 100% så som alla föräldrar hade det och det var först lång tid efter, typ nu när jag har massa vänner som hunnit få barn, som jag insåg att det bara var någon enstaka kompis som hade samma typ av nätter. Andra hade HELT andra nätter med några få och kortare uppvak för mat. Eftersom alla nyblivna föräldrar klagar på sömnen trodde jag såklart att alla var vakna hela nätterna, men fattade som sagt att det inte var så. Då började jag förstå hur extrem vår situation var… våra nätter var liksom i en dvala, ständigt mellan vaken och sömn. Varje morgon satt vi som varsitt frågetecken och hinkade i oss kaffe haha.

4-6 månader
Det var några veckor runt 4 månader som vi förstod att han var mjölkproteinallergiker och de veckorna var också riktigt jobbiga. Usch vad ont han hade i magen och vi tyckte så synd om honom. Men när vi bytte till mjölkfri ersättning ändrades allt och det blev successivt bättre!

Här kom vi in i en ny fas där nätterna fortfarande var jobbiga, men såg inte ut på samma sätt som tidigare. Det som liknade kolik som gjorde att han skrek så mycket från kvällen fram till gryningen byttes ut och istället sov han, i våra mått mätt, bättre. Från att som sagt varit i någon sorts dvala genom hela nätterna så fick vi faktiskt ordentlig sömn några timmar per natt. Här sov han generellt ca 1-2 timmar i sträck, följt av uppvak för mat/gnäll, och sedan 1-2 timmar till osv.

Under den här perioden började han sova i eget rum och allt lugnade ner sig lite. Även om jag var uppe och sprang var 1-2:e timme, så fick jag sova ostört tiden däremellan. Och det var guld värt.

I slutet av den här perioden åkte vi till Sydafrika och då kunde han sova 2-3 timmar i sträck istället för 1-2. Vi såg ljuset i tunneln!

7-8 månader
Den här perioden var den som traumatiserade oss. För det här var vårt stora bakslag! Vi trodde att helvetet var över men så gick vi in i en period på 6-8 veckor som var fullständigt vidriga. Här vaknade han ungefär var 20:e minut nästan hela nätterna igenom för att sedan vilja gå upp för dagen runt 05. Han var hysterisk, skrek, vägrade läggas ner och ville bara vara uppe. När han väl sov var det oroligt och stökigt.

Vi testade allt och när typ sex veckor gått var det en läkare som hittade vatten bakom trumhinnan i högra örat som orsakat hans smärta. Vi förstod ju inte vad det var utan försökte gissa oss fram. Först var vi övertygade om att det var tänderna, sedan magen, sen eksem, att han ätit något konstigt? För att till slut landa i öronen.

Han fick en nässpray och vi gav alvedon varje kväll i ett par veckor innan det lugnade ner sig och vi kunde börja sova igen. Thank uuu lord!

8-10 månader
Här var vi så jävla trötta från månaderna innan och bestämde oss för att han måste sova borta en natt i veckan. Det blev vår räddning!

Vi fick Corona hela familjen under den här perioden så även om sömnen blev bättre var vi alla sjuka under 2-3 veckor.

Men! Förutom det började lillis sova bättre och låg på uppvak ca var 3:e timme där de flesta var hyfsat korta. Några nätter per vecka var stökigare men inte ALLS som innan. Han har alltid varit en stökig sovare, redan i magen, så många uppvak under det första året har också varit jag som vaknat fast han sover – men låter, slår och rör sig så att jag vaknar och tror att han vaknat!

10-11 månader
Den bästa månaden i vårt liv haha ♥ Bara några få uppvak per natt, typ 1-3 st. Han sover i egen säng, äter inte längre på natten och kommer över till oss för att sova några timmar på morgonen. Vaknar för dagen mellan 06-07 istället för 05-06 som han tidigare tyckt varit en rimlig gå upp-tid.

Jag och D har inte kört varannan natt utan istället delat upp nätterna i varsitt pass, det har funkat bäst för oss! Många nätter har vi dock fått hjälpas åt genom hela natten, speciellt under öron-perioden!

*

Gränsen utanför det normala tror jag att man får dra på ren magkänsla. Jag hörde mig runt och förstod att vår sömn var utanför det normala baserat på att ungefär 2/10 i min omgivning hade liknande erfarenheter. Medan resten hade typ 80% bättre nätter än våra. Problemet är att vi inte pratar om HUR nätterna ser ut med varandra, bara att de är jobbiga. Vilket gör att alla går runt och tror att “jobbig” innebär samma för alla. Jag började förklara för mina vänner ungefär hur våra nätter ser ut och det var inte för att de skulle tycka synd om oss, utan för att de skulle förstå vad det är vi går igenom. Jag kände att det var väldigt jobbigt när jag inte fick förståelse från folk i min närhet och att det var viktigt att jag fick det. Av de flesta vänner fick jag suuuuperfin förståelse även om de har helt andra bebisar och helt annan sömn, eller inga barn alls! Av några andra upplevde jag att de kanske tyckte att jag klagade eller att jag överdrev, men då har jag helt enkelt avlägsnat mig från de relationerna för tillfället för jag har helt enkelt inte energi till dom. Jag har behövt stöd och jag har känt att jag har fått det när jag har visat det <3

Angående skuldkänslorna så bestämde jag mig för ett tag sen att släppa alla kraven på mig själv som förälder och det gjorde mitt föräldraskap ca 90% lättare. Att inte få dåligt samvete har varit galet befriande för mig och nu lägger jag istället den energin där den behövs: på mig, Damon och Dante. På att vi ska orka, vara glada och lyckliga. Hellre en liten kille som kollar på tv, äter 3746 majskrokar om dagen, lever på burkmat och somnar i vagnen utan att ha blivit insmord men har en lycklig mamma än en bebis som har en trött mamma som ständigt försöker göra alla rätt, men ändå alltid tycker att hon gör fel.

Vi duger helt perfekt precis som vi är. De kraven vi har på oss själva och det dåliga samvetet måste vi jobba bort för vår egen skull.

Massa kärlek till er alla mammor där ute! Kom ihåg att stötta varandra!

  1. Hej!

    Kanske ett inlägg också hur dina relationer har ändrats när du fått barn? Till Damon, dina vänner, kollegor etc? (Både de positiva och de negativa, om något förvånade dig etc) Eller ett inslag i boken :). Kram!

  2. Fråga till frågor med foni:

    Hej finaste Michaela,
    Jag har efter många om och men kommit fram till att jag vill läsa italienska under några veckor nästa sommar, I ITALIEN. Jag tänkte självfallet fråga självaste italienaren om du har tips om vilken stad (tänker Florens just nu men är öppen för allt!) och sedan om hur man får vänner i Italien? Kommer att ha kursare så hoppas på att få någon vän där men vill gärna hänga med the locals!

  3. Jättefint skrivet verkligen. Sånt här är så betryggande och skönt att läsa när man själv är småbarnsmamma och lätt känner skuld och stress för allt man gör fel! Du har helt rätt – det finns ingen vits med det. Vi alla gör det bästa vi kan redan.

  4. Vilka hjältar ni är som tagit er igenom denna tid, ni förtjänar en medalj!! (Eller ännu hellre, en livstid av bra sömn 🙂 ) lustigt det där med ”lite kolik”.. vår bvc sa samma sak om vår tjej när vi sa att hon skrek varje kväll mellan 18-23, och gjorde sen ingen större grej av det. Vet inte vad som krävs för att man ska göra någon ”kolik utredning”.. känns som bvc ofta viftar bort beteenden och säger att det är normalt utan att undersöka saken närmre.

    1. Varför gör man en kolik-utredning? Finns väl knappast någon behandling mot kolik?
      Förstått det som att även kolik är ”normalt” även om det är fruktansvärt jobbigt?

      1. Jag har ingen aning om man gör det eller inte, jag upplevde det bara som att stödet från bvc var väldigt litet och hade gärna fått lite mer sympati än ”det är normalt, bebisar skriker” typ..

        1. Jag tror inte det finns några utredningar för kolik. Och det är ”normalt” men tanke på hur många bebisar som har det.

          Däremot finns det ju utredningar för att utesluta sånt som kan orsaka kolik, som allergi exempelvis. Men finns det inga förklaring så kan ju bebisen fortfarande ha kolik. I övrigt finns ingen behandling som visat sig ha effekt i större delen av fallen.

  5. Hej! Jag har följt dig sen rartiden, ibland mer ibland mindre. Men oj vad jag har uppskattat dina mamma-inlägg. Förmodligen för att jag själv blivit mamma men inte bara, upplever att du är så ärlig och det är så befriande i den här perioden i mitt liv när jag försöker navigera mig fram och följa mitt mammahjärta. Du är ett stöd i det. TACK.

  6. Min dotter sov också fruktansvärt dåligt jämfört med andra. Men jag tyckte det var än värre att kalla det för onormalt än att vara acceptera att det är olika. När Något blir onormalt (men inget är fel) så känner man sig ännu mer annorlunda plötslig.

    Resonerade så att vissa bebisar bara sover mycket sämre än andra. Vår dotter sov också bra på dagen och jag passade då på att jämföra mig med de vars barn bara sov korta micropass på dagen 🙂 då kunde jag gotta mig i att jag fick 5 timmar per dag av egentid och de fick ingen alls 😉

    men man kan också försöka göra något åt sömnen ganska tidigt. Vi sömntränade vår dottern efter 6 månader för att hon skulle somna i egen säng och sova bättre. Det var ganska tufft men funkade! Hon sov aldrig bra men mycket bättre! Det är kontroversiellt men för oss rädde det vårt liv. Så googla på sömnträning av bebis och bilda en egen uppfattning 🙂

  7. En fråga till Frågor med Forni 🙂

    Är ni nöjda med er baby monitor? Vilket märke och modell? Har för mig från gravid vecka för vecka att ni valde med kamera? Är det något ni rekommenderar? Funderar själv på en med kamera och är sugen på lång räckvidd och att man kan ”prata tillbaka” med bebisen. Kram och tack för en LJUVLIG blogg <3

  8. Wow vilket bra inlägg!

    Fråga (som jag tror många undrar): hur fick ni bort att D åt på natten? Tog ni bort ett mål mat i taget eller började han sova förbi tiderna när han brukade äta?

    <33333

  9. Heja alla grymma mammor som kämpar på

    Vill bara tilläga att jag har en 13 månaders underbar liten dotter.
    Från 0-7 månader vaknade hon varje timme ibland var 40e min.
    Som man var trött…….puuuhh

    Utöver det var hon otroligt glad och frisk, vilket dvar tur.
    För det var rena kaoset i hjärnan och hur skall man funka som en normal människa när man blir väckt varje timme.
    Han knappt somna om innan hon vaknade igen.

    Vi bestämde då oss för att flytta henne till eget rum och sluta mata nätterna genom.
    Tufft var det den första veckan, men sedan började det släppa.

    7 till 8 månader körde hon 2 till 3h sömn. och helt plötsligt vid 9/10 månader då började hon sova ordentligt.

    Nu ser rutinerna ut som följande.
    Efter maten, byter vi henne och läser några böcker.
    Lägger ner henne i sin säng och säger godnatt och ger henne en flaska ersättning.
    and thats it hon sover 19.30 till 07.15.

    Med detta sagt ville jag bara säga att det kommer bli bättre och oavsett hur ni tar er fram så gör ni alla ett grymt jobb.
    Kämpa på

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Bebis-uppdatering: 11 månader med Dante

Nu tänker jag faktiskt bortse från senaste nätternas kaos när jag skriver den här uppdateringen, eftersom hans senaste månad har kantats av helt andra saker än skrik på nätterna och jag vill inte att det ska vara i fokus bara på grund av två superdåliga nätter.

Med det sagt så har den här månaden varit helt outstandig när det kommer till sömn. Vi har gått från 10-20 uppvak per natt (som inkluderar flera skrikutbrott, mardrömmar, gråt, inte kunna somna om etc.) ner till förra månaden som låg på 5-10 uppvak (av samma sort) och så nu… 0-5 uppvak per natt!!!

Det började strax efter hans 10-månaders dag som han helt plötsligt slutade äta på natten (!) och började sova mycket bättre. Uppvaken är korta till skillnad från tidigare, oftast bara stoppa i nappen 1-2 gånger per natt och ibland har han varit vaken typ en halvtimme men utan att skrika utan bara stånkat omkring i sängen. Han har sovit nästan hela nätter i sin säng eller så har vi tagit över honom tidig morgon för sista timmarna hos oss.

Förstår ni vilket förändring det här är? Att bara behöva gå upp någon gång och stoppa i nappen och sen kanske lyfta över honom framåt morgonen, för att vakna alla tillsammans i sängen vid 07 av en skrattande unge.

TACK UNIVERSUM FÖR ATT DU GAV OSS DEN HÄR MÅNADEN ♥

Sömn:

Ja, vad ska jag säga? Som ni ser här ovanför så är sömnen något helt annat. Många av er har skrivit till mig att era barn bara helt mirakulöst börjat sova bättre vid en viss ålder och jag trodde inte det var sant, men för oss har det faktiskt varit just så.

Det gör att mina axlar har sjunkit typ en decimeter. En stor skillnad under den här månaden när han sover så bra är att jag är mycket mer avslappnad under kvällarna och när jag går och lägger mig är jag inte rädd för natten längre. Att han sover bättre ger oss också mer energi till att orka vara så bra föräldrar vi bara kan under dagarna.

Utveckling:

I takt med bättre sömn så utvecklas han SNABBT under dagarna. Han har tagit sina första steg, står själv och är inte still i en sekund. Ni som följer mig på instagram såg att han tog sina första steg med sin farmor och farfar under förra veckan och sen dess har han flera gånger gått några steg själv. Till hans 1-års dag kommer han garanterat att gå själv och att se hans lilla kropp rangla fram är det finaste som hänt den här världen.

Nackdelen med den snabba utvecklingen är dock att precis ALLT är livsfarligt i vår närhet. Han bitar på sladdar, får tag i lampor, ställer sig mot marmorbord och kryper rakt in i kanter. Båda hans föräldrar har fått seriösa ryggproblem eftersom vi går lutade med honom hela dagarna och håller honom i ena handen, dvs. hans absoluta favoritsyssla just nu. Han har blivit riktigt pappig och vill helst bara vara med D eller sin morfar om han får välja. Han säger “voff” när han ser hundar och är HELT besatt av alla typer av fordon.

Han gnäller en hel del när han inte får sin vilja igenom och det är inte den charmigaste egenskapen. Gnäller era bebisar också? Vad gör man när en bebis gnäller? Jag försöker bekräfta och hjälpa honom i hans utveckling men samtidigt så vill jag inte att han ska växa upp och lära sig att gnäll och skrik tar en dit man vill. Måste läsa på lite om utvecklingen hos bebisar för att veta hur jag ska göra tror jag!

Hans tre favoritintressen är: läsa böcker, äta på tyg och titta på spårvagnar.

Mat:

MYCKET bättre med maten. Han äter fortfarande små portioner och gillar mer att leka än att äta, men han får i sig det han ska och när han tycker om något och är riktigt hungrig så äter han massor. Han älskar gröt och hans farfars hemlagade puréer. Dessutom har han som sagt sluta äta på natten! Så nu är det dags för oss att ställa undan vår Baby Brezza, alltså ersättningsmaskinen som varit vår bästa vän under det här året. Det känns helt otroligt, jag trodde aldrig att vi skulle komma hit. Han får ett rejält mål gröt innan läggdags så jag tror att det är det som har gjort att han inte vill ha ersättning på natten längre, han är helt enkelt mätt!

Rutiner:

08.00 Frukost – gröt + fruktpuré
09.30-11.00 Förmiddagsnap
11.30 Lunch – måltidspuré + fruktpuré
14.00 Mellis – typ gröt, frukt eller puré
14.30-15.30 Eftermiddagsnap
16.00 Middag – måltidspuré + fruktpuré
18.30 Kvällsmål – gröt
19.00-07.00 God natt! Vaknar 0-5 gånger, dricker ibland lite vatten på natten. Somnar i egen säng och kommer ibland över till vår på morgonkvisten.

Vikt och längd:

Vet inte ♥

Läs 10-månaders uppdateringen här!

  1. Tack för en fin och varm blogg! Är i en annan fas i livet än du, men tillhör gruppen som läser bebis-uppdateringar med glädje.

    Jag har en fråga. Ska börja på mitt första efter examen-jobb i september (så tacksam för jobbet, särskilt nu i dessa tider!) men lider av “impostor syndrome”, tror att jag hamnat där jag gjort pga. räkmacka och inte kompetens (har jobbat på andra delar av företaget under studierna). Så rädd att göra fel till exempel. Vad är dina bästa tips för att gå rakryggad till jobbet första dagen? Öppen för mantran, peppande tankar angående att våga göra fel – you name it.

    Och – det här med att inte våga löneförhandla hänger ju ihop med “impostor syndrome”. Hur gör man för att VÅGA ta upp lönefrågan? Jag har ju jobbat tidigare på samma företag och tycker högre lön borde komma automatiskt med mer kvalificerade uppgifter men det tycker inte de… Kramar!

  2. Så kul att höra att det vänt med sömnen! De här två nätterna har säkert varit undantag!

    Min dotter är ganska gnällig också, och liksom rätt intensiv. Det är sjukt mycket värre vissa dagar, och oftast beror det ju typ på tråkig grej i kombination med att hon är trött eller hungrig eller är lite översköljd av intryck. Och det tycker jag är himla bra att tänka på för egen del, liksom ha kvar empatin för det när hon blir suuuuupersur för att man vill sätta på en tröja. Hon är så liten och kan ju verkligen inte hantera starka känslor och verkligen inte när de kombineras med kroppsligt obehag typ.

    Jag tänker rätt ofta som du, blir liksom orolig att hon ”ska va” gnällig i framtiden, jag är typ lite rädd att hon ska bli en sån unge andra tycker är outhärdlig och bortskämd.. Men jag har nog ändå bottnat i att jag inte tror på att sambandet ser ut så. De få gånger jag typ varit mer oförstående eller uppfostrande i de situationerna så märker jag att det inte alls funkar.
    Möjligt att det skulle göra det om jag var fett konsekvent och aldrig brydde mig om hennes känslor mer än att ignorera/bestraffa dem men det vill jag ju inte.

    Jag försöker typ hantera detta genom att i första hand undvika situationerna om det går, se till att hon är pigg och mätt om det går, och om hon väl är gnällig så försöker jag va förstående och få henne på glatt humör igen tex genom distraktion. Ibland upplever jag (min dotter är 16 mån kanske lite annorlunda) också rätt stor skillnad på liksom ledsen/sur och bara sur/arg. Känns liksom ibland som att hon faktiskt bara behöver få va arg på mig ett tag när jag tagit bort paddan typ. Jag kommer in och bestämmer och det tycker hon suger, och det kan jag förstå. Och då blir jag liksom naturligt så att jag bara ”jag fattar att du blir sur på mig nu men nu har vi tittat klart”, och så finns jag där om hon vill ha en kram men oftast vill hon bara slänga sig bak i soffan och skrika ett tag, och sen lugnar hon ner sig och vill hänga med mig igen. Känns typ nyttigt att hon får ”stanna kvar” i ilskan ibland? Ah nu svamlar jag men tips där det står jättebra om barn som är lite ”gnälliga är min bästa föräldrabok är ”Lyhört föräldraskap” av Malin Bergström. Den har gett mycket bra sätt att tänka med ”såna här barn” tycker jag. Verkligen tips.

  3. Min dotter var gnälligast i världen i den åldern 😂 tidig med att krypa, ställa sig upp och gå – fullständigt livsfarlig! Och så det eviga gnället.

    Kommer ärligt talat inte riktigt ihåg men det gick över av sig själv när hon blev större och lite bättre på att visa sina behov och önskemål. Vet att jag vid vissa tillfällen fortsatte göra mitt trots att hon gnällde vid sidan av mig, då kunde hon liksom glömma vad som var så viktigt och börja med någon annat 😂

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Min nästa bok: Graviditet & tiden som nybliven mamma

I november släpps min femte bok, den som jag skissat på sen förra våren och som växt fram under den här våren. Temat?

Graviditet, förlossning och första tiden som nybliven mamma!

Jag började skriva på den här boken när vi försökte bli gravida. Den hade en inriktning då, men efter graviditeten växte den till något annat. Det här är en bok med glimten i ögat och ett innehåll som liksom fyller upp allt det där man inte riktigt hittar i andra böcker inom samma segment. En ofiltrerad bok om hur det känns på riktigt i resan mot bebis. Allt ifrån oro till missfall, tankar kring ens växande gravidkropp, förlossningsrädsla, förlossningspepp (!), amningspanik, hemorrojder (ja, vare sig du vill eller inte), foglossning, första sparken, förälskelsen och allt annat som hör till.

Jag har tagit hjälp av en barnmorska och frågat sådant som alla vill fråga men ingen vågar och så har jag fyllt boken med alla de tankar som känns för intima för att dela på internet. Min förhoppning är att du som läser ska ha med dig samma känsla som jag försöker få fram genom alla mina böcker: igenkänning. Jag vill att du som befinner dig i resan mot bebis inte ska känna dig ensam, utan förstå att vi är fler där ute som känner samma saker. Jag vill att vi ska skratta ihop men också våga gråta, skämmas eller vara oroliga. Jag vill att du som läser ska känna dig som den chicaste mamman i världshistorien, även om du ligger i en mjölkdränkt amningsbh och äter rostmackor som smular ner rakt på din bebis huvud (men vem orkar bry sig om det…).

Jag har helt enkelt skrivit den boken jag själv hade velat läsa när jag tagit mig igenom de här åren från längtan till bebis, genom en graviditet till första året med min livs levande bebis.

Som sagt, i november kommer den! HURRA! 

  1. Åh 🧡 blev alldeles tårig. Jag är varken mamma eller gravid men det är min dröm. Blev orimligt och innerligt glad över denna boken, kan man inte förbeställa boken snart?

  2. Åh vad roligt! Grattis! Kommer den även släppas som ljudbok? Så mysigt med böcker på barnvagnspromenader 😊

  3. Så kul, vill så gärna läsa! Har du med något om att vara högkänslig i den i relation till graviditet och vara mamma? Jag är HSP och vill läsa allt om det innan jag ska ha barn!

  4. Hej!
    Åh så spännande! Har verkligen tyckt om dina tidigare böcker. Har en fundering dock, jag vet att barn absolut inte är något att ta för givet och att ett syskon till Dante kanske inte ens är aktuellt men varför väntar du inte med att skriva en sån här bok. Tills du har mer erfarenhet eller vad känner du att du har att erbjuda som inte redan finns där ute? Tänker att alla graviditeter, förlossningar och första tid med bebis är så individuella. Undrar bara din baktanke och hur du känner dig självsäker i att den här boken behövs. <3 Kram

  5. Men mitt hjärta BLIR SÅ GLATT! Jag har följt dig i så många, många år. Genom krossade och lagade hjärtan, karriärval, vardagskaos och vänskaper. Jag har alltid tyckt att det är så fint att få följa dig genom livet eftersom att jag själv lever det och går igenom det. Det är skönt hitta en person man inte känner som förklarar sånt som händer I EN. Jag är gravid med min första bebis nu och åter igen så täcker du upp med dina ord likt en kompis man får sällskap av på vägen. HURRA för livet! Och för att det finns så härliga människor att dela det med, trots att man inte ens behöver känna varandra. Heja dig och heja boken! Längtar ihjäl mig efter ytterligare verbala kompis-kramar.

  6. WOHOO vad peppad jag blir! PRECIS en sån bok jag velat och fortfarande vill läsa nu när bebis är ute. Bästa att den är skriven av dig dessutom. Kommer beställa dirr <3

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Tankar om förskola

Jag har fått frågor om förskola och hur vi har tänkt när vi har valt förskola åt lilleman. Så jag tänkte dela med mig av hur vi har resonerat!

Förskola har varit viktigt för mig så jag har tagit på mig arbetet på egen hand och har säkert lagt ett helt gäng arbetsdagar på att hitta det som känns rätt för oss som familj!

Innan vi går vidare vill jag bara lägga in en notis om att jag sagt åt min moderator att inte släppa igenom några ifrågasättande kommentarer kring ålder och förskola. Jag har redan fått några kommentarer i mina kanaler om “varför Dante ska börja förskola redan vid 13 månader” och de gör mig så matt. Att vissa fortsätter pekpinna och momshamea loss trots att jag är så tydlig med att jag inte vill ha den typen av stämning när det kommer till föräldraskapet i mina kanaler…

Jag har aldrig ifrågasatt en mamma som har valt att sätta sitt barn på förskola vid en annan ålder än den åldern jag har valt och jag vägrar därför att ta emot den ifrågasättningen själv. Inte när det finns en dold pekpinne bakom!

Men! Det finns såklart intressanta aspekter kring ålder och förskola och såhär tänkte vi när vi tog vårt beslut:
– När Dante blir 13 månader är det augusti och “säsongsstart” i förskolan. Det blir flest förskole-platser ledigt i augusti och då brukar man vanligtvis skolas in samtidigt som några andra = vi är flera nya och taggade förskolekompisar!
– Att skolas in i augusti innebär lite färre sjukdomar som går på skolan än under vinterhalvåret.
– Det är härligare att börja förskolan under sommaren än vintern om man har möjlighet att välja.
– Om Dante hade varit född under våren eller tidigare under sommaren hade vi ändå skolan in honom i augusti, därför är just åldern 13 månader ingenting vi beslutade oss för utan vi tyckte att säsongen kändes bra snarare än hans ålder.
– Oavsett ovanstående punkt så känner vi även att vi som familj är redo att börja förskola och heltidsjobb efter 13 månader tillsammans.
– Jag och D driver eget båda två vilket innebär en rad fördelar som jag är så sjukt tacksam över, till exempel kan han gå korta dagar om vi känner att det passar honom bäst och det kan han göra så ofta han behöver fram tills det blir skolplikt vid 6 års ålder. Jag har sett hur Margaux ibland har kunnat hämta Arnold tidigare, ta halvdag om han har behövt det eller hittat andra sätt för kvalitetstid under åren han har gått på förskola och det har verkligen inspirerat mig. Man måste se fördelar i sitt liv och medan en anställd kan ha fördelen att vara 100% föräldraledig ser jag istället fördelen att jag inte behöver gå tillbaka till en fast tjänst utan kan vara flexibel med min tid och ta varje dag som den kommer!
– D’s pappa och min mamma har båda möjlighet att hämta tidigt på förskolan ett par dagar i veckan så om han vill kommer han gå halvdagar dessa dagar och sedan hitta på äventyr med farfar eller mormor, hur härligt!

Alla familjer får hitta sina fördelar i sina egna liv och de beslut de tar. Det här är våra och det var dessa tankar som gjorde att vi landade i vårt beslut om att Dante ska börja förskola i augusti!

Så, hur tänkte jag när vi valde förskola då? 

Jag började med att läsa på om alla förskolor i vårt område, jag tror det var runt 70 stycken. Jag ville mest bara ha en känsla över hur stora de är i snitt, hur många barn per pedagog, vad de lyfter fram och vad man ska fokusera på vid sitt val.

När jag läst om alla började jag höra runt med vänner som har barn i vårt område om var deras barn gick och vad de tyckte om förskolan. I samband med detta började jag även kolla upp hur det ser ut med köer på förskolorna, jag märkte att vissa hade galet långa köer och andra lite färre. Då kunde jag dra slutsatsen att det var bra att hitta några förskolor med färre barn i kö för att öka chansen att komma in, och sedan om jag hittade någon favorit med många barn i kö kan Dante stå i den kön och kanske börja där senare om det skulle behövas/han inte skulle trivas på den förskolan han kom in på först.

Sedan gjorde jag en prio-lista med vad som var viktigt för oss. Det här skiljer ju från familj till familj, men vår såg ut såhär:
– Egen gård
– Eget kök och inte catering
– Nära vår lägenhet och våra kontor så det blir smidigt med hämtningar och lämningar
– Inte någon fancy förskola (ja, de finns där vi bor haha). Jag vill gärna att det ska vara barn från olika kulturer och alla typer av människor!

För vissa är t.ex. egen kock på förskolan inte viktigt alls medan små grupper kanske är jätteviktigt, vi alla är ju olika. Detta var viktigt för oss! Och sen, det sista och absolut viktigaste såklart:

Känslan av förskolan på plats och känslan för pedagogerna.

Efter all min research började jag besöka förskolor och besökte ca 10 olika i vårt område. Utifrån dessa gjorde jag en priolista hos Stockholm Stad med de 5 val man tillåts ha. Jag ansökte när han var prick 6 månader och ganska snabbt kom köplatserna fram på varje förskola. Mitt förstahandsval hade väääldigt många barn i kö, och jag visste redan innan att den var populär, så där står han fortfarande kvar i kön. Men för ett tag sedan fick han en plats på vårt andrahandsval! Det är en jättefin förskola med mindre än fem minuters promenad från oss. Pedagogerna kändes så mysiga och jag älskade deras energi. De verkar laga god mat i deras egna kök, de har en app som verkar väldigt populär där man kan kommunicera under dagarna och så fanns det massa olika rum där man kunde göra spännande saker både på småbarnsavdelningen och avdelningen för de lite större barnen!

Jag är så himla glad över detta och min magkänsla är liksom “rätt”. Redan fem minuter in i min rundtur på förskolan i vintras visste jag att det var en favorit och det känns så roligt att han ska få gå dit och skaffa kompisar, lära sig saker och ha kul under dagarna.

Nu har vi ett sommarlov kvar som föräldralediga innan en ny fas börjar för oss som familj.

Puss!

  1. Tidig inskolning är svinbra! Man känner sitt barn bäst. För vår familj passade inskolning vid 13 månader perfekt. Vi kunde mjukstarta och köra korta veckor och korta dagar i ett år för att sedan öka på successivt. Inskolningen gick smidigt då dom vid den åldern är ganska anpassningsbara. För oss var det lättare att jobba lite mindre under en lång tid än att ta helt ledigt en period var från våra arbeten vilket jag kan tänka mig är samma för er som är egenföretagare. Finns inga rätt eller fel så länge familjen mår bra och livet tuffar på.

  2. Det låter som en bra plan! Väldigt grundlig research 👍🏼 Vi halkade in på våra barns förskola av en slump nästan, vi hade sökt två andra och sen mailade min man den förskolan vi sedan valde lite ”när han ändå höll på”, och sen fick vi höra jättebra om den så när vi kunde välja valde vi den! Blev kanon, älskar vår förskola, men blir det inte bra kan man alltid byta senare 😊

  3. Oj vilken omtänksam mamma du är! Olika saker fungerar för olika familjer- inget snack om saken! Jag var tvungen att börja jobba när min dotter var 7 månader. Då vi bodde i London… tror vi flesta föräldrar gör så gott vi kan! Tycker du verkar så otroligt omtänksam, realistisk och snäll. En super mamma helt enkelt! ❤️

  4. Låter hur bra som helst, min väns båda tjejer började runt året och dom är långt före i mkt.. det är såklart ingen tävling och spelar ingen roll MEN förskolan är en bra, utvecklande och stimulerande plats för barn <3

  5. Hej och kul att ni fick en förskola som känns bra! 🙂
    Min lilla tjej ska också börja förskola i augusti när hon är 1 år. Det har jag fått en del kritik för (inte min man dock..) men för oss känns det rätt och då har vi ändå båda kontorsjobb.
    Men en stor anledning förutom de du nämner ovan är att vi tror att barn utvecklas mer på förskola vilket det finns forskningsstöd för också (bla spännande forskning i Sverige kopplat till utbildningsnivå och lön när barnen är i 30-års åldern).
    Men alla gör så klart som de vill och det som passar familjen bäst!
    En kompis med äldre barn trodde också att vi med födskolestart i höst kanske kan slippa den förväntade vab-hösten då Corona gör att barnen ska vara hemma vid minsta snuva (vilket de har typ jämt under hösten). 🙂

  6. Intressant aspekt det här med att börja förskolan på sommaren eller på vintern! Min dotter är en månad yngre än din son och preliminärt är det tänkt att hon börjar i januari. Hu och hjälp tänkte jag nu om det när du la fram denna väldigt smarta tanke.
    Tycker det är intressant att veta hur andra föräldrar resonerar kring i stort sett allt och förskolan är ju så outforskad mark så jag vet inte ens var jag ska börja! Skitkul att du skrev ut detta. Alla kids är redo vid olika tidpunkter. Sen har ju en del föräldrar inte lyxen att välja utan bara måste påbörja förskola vid 12 månader pga omständigheter. Helt omöjligt att veta hur andras skor känns eller kampen man måste ha med sig själv om man går emot en känsla som exempelvis säger att bebis ej är redo. Hu! Är en förälder säker på att barnet kommer ha det bra är väl det verkligen ingenting som behöver ifrågasättas eller ens värdera!
    Hej då Michaela och trevlig helg!

    1. Min dotter började i januari 🙂 var inget problem. Hon var precis lika sjuk/frisk som alla andra (även de barn som redan gick på förskolan) även om det är MYCKET vab! Men det tror jag det är oavsett om man är nyinskolad eller ej.

      Svårare är att får plats i januari. Vi fick en tillfällig förskoleplats med rätt till byte när plats på vår önskade blev ledig. Det gick över förväntan 🙂 hon älskade den tillfälliga förskolan och när vi sen bytte var det i augusti efter en lång sommar och det gick lika bra 🙂👍

    2. Har två barn, den äldsta skolades in i januari och den minsta i augusti (ej samma år då) och sjukdomsmässigt va det noll skillnad. Förkylda till och från oavsett starttid så välj det som passar eran familj bäst. Min absolut icke professionella åsikt är att det jämnar ut sig i slutet ändå för sjuka blir dem oavsett!

  7. Nu är det länge sedan jag skolade in mina barn på dagis, som vi sa då… 🙂 De var 14 resp 15 månader och det gick jättebra. Det sas då att dryga året kan vara bra på det viset att de inte har lika mycket separationsångest som de kan ha utvecklat när de blivit lite äldre. Är ingen expert, så vet inte om det är så, men som sagt, det funkade utmärkt. Det finns ju inget rätt eller fel, man gör det som passar bäst för sin egen familj- och arbetssituation.

  8. Bara som en notis i sammanhanget, vi har bott i Norge med småbarn (båda är födda där, men nu bor vi i Sverige) och där är vanligaste åldern för förskolestart 1 år. Detta trots att Norge inte på några sätt är ett sämre land, utan det är en ren kulturskillnad. Verkar gå bra för de barnen också 😉

  9. Jag har en fråga om det är okej, detta är ingen kritik eller något . Jag har sjölv en son 2 månader äldre än Dante och han ska också börja på förskola i augusti. Vår son äter bra men barnmatsburkar är favoriten, ”vanlig” mat går inte riktigt hem än. Jag är lite orolig hur det ska gå på förskolan. hur kommer ni göra med Dantes matsituationen? Har förskolan sagt något? Jag har typ hört att de inte hjälper de och äta och gör ingen skillnad på små barn. Vore intressant att höra hur det blir för er:)

    Stor kram

    1. Lite så är det nog som du skriver. Min bästis är förskollärare och skrattar liiite åt föräldrar som enligt henne ofta kommer och ”min son äter inte själv, och bara viss mat osv”.

      Bara efter några dagar säger hon att dessa barn äter precis som alla andra, med bestick dessutom, Och det är sällan problem. De blir så inspirerade av alla andra barn så man behöver inte oroa sig säger hon 🙂

      Är det bekymmer så får de så klart hjälp 🙂

      Min egen dotter är och har varit lite kinkig med maten, särkilt kött. Hon vill helst vara äta vegetariskt och smörgås 😉 på förskolan äter hon ALLT! 😂😂

    2. Tyckte det var så mysigt att se allt de lär sig på förskolan 🙂 särskilt de små som ofta inte har så mycket till tal. Många förskolor använder tecken som stöd för att motivera barnens språk och ge dem verktyg att uttrycka sig med 🙂 lillan kom hem och gjorde tecken för både äpple och mjölk vid middagsbordet 🥰 så gulligt så man dör!! 🥰🥰

      Förskolan är en fantastisk verksamhet!

  10. Spännande att höra! Min dotter är född i november så det kommer bli samma att hon börjar vid terminsstart men i januari. Oroar mig jättemycket för lämningar och gråt osv, men det tror jag är oundvikligt oavsett ålder:(. Jag har läst runt lite och har sett att den vanliga inskolningsåldern som är ca 18 mån (pga vårat föräldraersättningssystem antar jag?) eg inte är optimal pga en utvecklingsfas med separationsångest osv. Därför rekommenderar många istället en tidigare inskolning runt 13 mån för att många barn då har en high on lifeperiod:) Men då med kortare dagar som ni har tänkt! Det känns lite skönt att veta!
    Kram!

  11. Att kunna hämta tidigare vissa dagar eller vara extra ledig är otroligt mysigt. Vår son började förskolan i aug och var i nästan samma ålder som Dante. Vi har gjort så att han går mån-tis, ledig ons och sedan tors-fre. Att ha en extra dag ledigt i veckan är jättemysigt men vi får se hur länge som han uppskattar det, längre fram kanske någon halvdag blir bättre. Men just nu i vår familj så är det toppen. Så jag tror både ni och Dante kommer njuta av era halvdagar eller extra mys med mormor/farfar

  12. Vi har skolan in båda våra barn när dom var exakt 1 år. Vi såg bara fördelar med det och har fungerat hur bra som helst! Alla gör vi såklart olika och det är oerhört synd att man ska ifrågasätta valen andra gör. Man gör det man själv känner är rätt och helt ärligt bryr jag mig inte vad andra tycker. Jag lyssnar på mina barn och har en fantastisk förskola jag lämnar barnen på och har aldrig tvivlat en sekund på om jag valde rätt.

  13. Min dotter var visserligen 19 månader när hon började förskolan men vi hade LÄTT kunnat låtit henne börja tidigare så här i efterhand 🙂

    Hon har älskat älskat älskat förskolan! Frågar om hon ska dit när det är helg osv 😂 samtidigt som hon belade förskolan så började vi båda jobba 100% hon går långa dagar (07.15-16.45 varje dag) och vi har sällan möjligt att hämta tidigare. Men det har funkat huuur bra som helst! Hon har som sagt älskat sin dagar på förskolan! Men alla roliga kompisar, den kreativa miljön, alla fina pedagoger, lek och skoj hela dagarna ❤️

  14. Kommer gå hur bra som helst! Är en så spännande och härlig tid när de börjar förskolan. Man ser hur de utvecklas och lär sig det ena och andra varje dag. Och samtidigt lär man sig mycket om sig själv. Har skolat in alla mina tre barn vid cirka 13 månader. Oftast fått försvara det, men det har känns rätt och redo. Det känner ju ni bäst som familj. Lycka till när det är dags!

  15. Har i dagarna ”ångestat” lite pga att inte vilja vaken börja jobba (i december så ett tag kvar), eller sätta dottern på förskola (september 2021), men detta inlägg gjorde mig mer pepp! Tack för att du delar med dig.

  16. Du gör helt rätt i att inte ta emot sådana kommentarer kring när ni vill sätta Dante i förskola! Jag är gravid med mitt första barn och beslutat för att ”bara” vara mamma ledig i 8månader då jag älskar att arbeta och vill ge utrymme för min kille att även han bonda och uppleva den tiden med vår lille kille som snart ska komma till världen. Detta är dock något som många har åsikter kring. Att jag kommer ångra mig har jag fått höra många gånger… och visst, är det så så är det så men min mage, hjärta och hjärna säger idag att detta är helt rätt beslut för oss och då är det det beslut vi kommer att ta. Så fortsätt stå på dig och gå er väg i småbarnsvärlden för ingen vet bättre än ni vad som funkar för er! Kram ❤️

    1. Heja dig! Jag började jobba heltid när min bebis var 7 månader och min sambo tog över fl. Tycker att det bara finns fördelar med det! Dels positivt för relationen då man får verklig förståelse för varandra – vardagen hemma med bebis och även att jobba och vara ifrån bebis. Sen såklart positivt att pappan blir lika involverad i bebisens liv och får samma nära relation som jag och bebisen har. Det kommer gå toppen för er!

    2. Jag och min sambo har precis bytt så nu jobbar jag och han är hemma med vår tjej som är 9 månader! Bästa beslutet jag tagit! Jag kände mig sliten, jag älskar henne över allt annat och typ springer hem från jobbet, men det är skönt att få hämta kraft någonstans och få sakna (!!!). Jobbar dock bara 75% för jag arbetar dagtid, får alldeles för lite tid med henne (om ens någon) om jag börjar 7:30 och slutar 17. Hade jag fortfarande jobbat skift hade jag lätt jobbat heltid, är avis på er som kan styra era tider själva! 😊

    3. Tycker detta med att så många förutsätter att mamman ska vara hemma längre är lite intressant, för innebär ju i praktiken att pappan avsäger sig dagar och ger till mamman? Och känns inte som att så många pappor får kommentarer om att de ev kommer ångra sig? Jag och min man delar lika rakt av och om någon ifrågasätter det säger jag bara att min man självklart inte vill ge bort sina dagar till mig så han såklart vill bruka dem själv.

  17. Jag hade tänkt så länge att sonen skulle vara 18-20 månader innan jag skolade in honom på förskolan. Vred och vände på varenda krona av föräldrapenningen för att ha dagar kvar efter hans 1-årsdag. Sen kom jag både in på en utbildning OCH fick ett jobb som var för bra att tacka nej till. Så sonen skolade in vid 14 månader och det var i efterhand så himla himla bra! Perfekt ålder att skolas in i. Vet att generellt är det svårare att skola in barn runt 18-20 månader för de är mer medvetna. Nu gick allt som smort och han älskar att vara på förskolan. Nu är barn nummer två påväg och jag satsar på att skola in kring 13-14 månader om allt fortfarande känns bra då. Man gör det som passar bäst för sitt barn och situation. Du är en grym mamma! Kram

  18. Åh, det kommer gå så bra 🙂 förskolan är fantastisk, en plats där barnen verkligen får utvecklas och ha superkul!
    Vet inte hur många gånger jag har känt att jag måste ”förklara mig” för att vi valde att sätta vår son på förskola när han var 14 månader… Var så rädd för att bli dömd att jag dömde mig själv redan innan någon annan hann göra det. Men för oss har det varit helt rätt val! Vår son älskar sin förskola och älskar tiden där. Han har varit otroligt aktiv och krävande sedan dag ett, och den stimulansen han får på alla plan på förskolan kan liksom inte vi föräldrar riktigt komma upp i, även om vi gör ALLT med och för honom de dagar han är hemma med oss. Och det är så underbart att se deras utveckling <3

  19. Helt rätt att göra vad som känns rätt för er!! Min äldsta började när han var 15 månader och min yngsta när hon var knappt 13 månader. Båda har börjat mitt i vintern o har inte kunnat gå i sina stora vinterskor men allt har gått hur bra som helst! De har fått lugn start med korta dagar. Försök att få in er son i förskolans tider för mat o sömn innan han börjar. De små sover/vilar ju oftast ca 12-14 så dagarna blir ju inte så långa för dem om man hämtar vid 15. Jag har också jobbat deltid under hela min f-ledighet så förstår verkligen dina utmaningar med att få ihop allt! Lycka till!!

  20. Hej Michaela! Älskar din blogg så himlans mycket. Så bra och mysig vibe här inne <3 Min favvo! Skulle bara vilja säga att jag började förskolan när jag var redan 10-11 månader och var väl kanske den tjejen i min klass i lågstadiet som var tryggast i mig själv och andra på människor. Tror alltså att man tjänar mycket på att börja tidigare framför sent 🙂 Heja er! Kramis!

  21. Kul att det blev andrahandsvalet, låter som en bra förskola! Förstod först inte notisen om att Dante börjar förskola tidigt. Jag bor i ett välutvecklat europeiskt land och här är mammaledigheten 3 månader. Att vara hemma längre än så (obetalt) är inget alternativ för de flesta. På så vis är det heller ingen som dömmer någon annan för att lämna sina barn på nursery vid så tidig ålder. Många mammor tycker såklart att det är en lyx med en sån lång mammaledighet som ni har i Sverige, men de tycker också att det är alldeles för lång tid att vara från jobb o karriär :)) Tycker ni gör helt rätt!! Lycka till!!

  22. Vad kul! 🙂 Blir säkert jättebra för Dante! 😀
    Första gången jag kommenterar men ville bara säga att förskola är så bra på många sätt. Förstår verkligen inte alla med massa pekpinnar 🙈 Jag bor med min partner och vår snart två-åriga dotter i Australien och här kan barn börja från de är 6 veckor (!) gamla. Alla har inte möjlighet att vara hemma med sina barn utan måste jobba för att försörja sin familj. Vår dotter har varit i förskola sedan hon var 14 månader och hon ÄLSKAR det! Hon är så social och glad, de hittar på massa roliga saker varje dag och hon blomstrar i sin utveckling när hon är där. ❤️

  23. Självklart gör ni rätt som väljer vad som passar er familj! Jag önskar verkligen att debatten runt förskola (och mycket annat) kunde tillåtas vara mer nyanserad. Den svenska föräldraförsäkringen är verkligen ett privilegium! Jag bor i ett land där många barn börjar förskola efter 4 månader, så ser systemet ut här och uppenbarligen fungerar det också. Jag lägger ingen värdering i hur olika familjer gör, jag önskar bara att förståelsen och toleransen för att det ser olika ut, och att man väljer olika, kunde öka så vi slapp skamma varandra för det mår väl ingen bra av?

  24. Heja er och lycka till! Förskolelivet är bland det bästa jag vet, att hämta efter en arbetsdag sätter verkligen guldkant på tillvaron. Och alla roliga kompisar och nytt umgänge man får också är ju en verklig bonus.

    1. Spännande. Min son började också kring 13 månader va bra för han behövde den stimulansen och älskar va bland andra barn. Lycka till med allt.. Sen en fråga. Hur fungerar de i Stockholm, är det privata förskolor då? Här i Malmö kan man önska 5 val men i slut ändan placeraes barnen där de finns plats, så föräldrarna har nästan inget att säga till om vart ens barn ska gå, vilket är så jobbigt…

  25. Michaela! Du verkar verkligen vara världens bästa mamma. Om jag någonsin får barn vill jag vara precis så som du är. Du verkar så klok och rimlig och förstående. Heja dig!

  26. Har 3 tjejer och dem har börjat dagis när dem varit 13-14 månader och gått hur bra som helst. Dem har bara behövt vara 4 dagar i veckan och tidigast 8.00 och inte länge än till 15.30-16.00. Tror att det är bättre att börja vid lite tidigare ålder och inte behöva ha 100% utan kunna köra lagom dagar. Dem sover ju kort ca 2h av denna tid 😀

  27. Förskola är så himla mysigt! Klart Dante ska börja då om det passar er bäst 😍 Vår son är också social och gillar andra människor och han hade definitivt kunnat börja lite smått när han var ett år, men pappa var hemma till 1,5 år för det passade oss bäst. Alla gör det som är bäst för familjen!

  28. Tycker det låter som en toppenförskola för Dante! Kommer bli hur bra som helst 🙂
    Så tråkigt att du får sådana kommentarer, och att du ens ska behöva “varna” folk… trist! Många borde nog påminna sig om att förskolan som den ser ut idag är ett resultat av en stark kvinnokamp på 70-talet, som drevs för att kvinnor ville just arbeta. Utan den kunde inte alla kvinnor arbeta på samma sätt som nu, utan man var mer låst hemma med barn. Alla får göra som de vill, men att ha sina barn på förskola är jätteviktigt för jämställdheten! Märkligt att många går bakåt i tänket kring det.
    Tack för en fin blogg med bra varierat innehåll! <3

  29. Oj jaaaaa! Varför skall det kommenteras om när barnen skall börja förskola! Det skall var och en få välja själv. Jag har gjorr valet att mina barn börjar förskola vid 3 år. Men gud vad massa okända och halvbekanta ifrågasätter det. Jag skulle aldrig kommentera andras val för man gör ju sina val beroende på sina egna behov/måsten/önskningar. Och det finns inga rätt eller fel. Allt har sina + och -.

  30. Jag bor strax söder om söder i Stockholm och i vårt område är det verkligen en norm med sen förskolestart. Vårt första barn skolade vi in vid 18 månader, men min man som var hemma sista halvåret upplevde att vår dotter inte var nöjd av att bara gå hemma med honom. Han var på öppna förskolan i princip varje dag. Men nr 2 beslutade vi att skola in i april i år (hon är född januari 2020 så hon var cirka 14-15 månader) , och jag har verkligen känt att jag har behövt förklara mig och ursäktar mig gång på gång, inte för att någon sagt något egentligen, utan för att vi inte följer normen i området. ”Ja vi tänkte ju egentligen skola in i augusti, men det gick inte riktigt ihop praktiskt osv”. Så dumt egentligen att hålla på och ursäkta sig när alla bara gör vad som passar sin familj bäst.

    1. Såå bra och kloka tankar om förskolan. Jobbar själv som förskollärare och valde mest med magkänsla. Där man får bäst intryck och om jag kunde se min flicka där. Precis börjar jobbat efter varit hemma i 15 månader. Nu har sambo tagit över och är ledig fram till augusti då tjejen ska skolas in. Hon är 17 månader när hon skolas in, kommer passa fint för henne. Såå spännande tid med förskolan för er också, kommer gå fint 🙂

  31. Man ska göra precis det som passar ens familj! Vi (jag) valde att skola in vår dotter när hon var 12,5 mån, gick första ”riktiga” veckan samma vecka som hon blev 13 mån. Det var inte smidig tid på året utan efter påsk = hon var den enda som skolades in då och den näst yngsta var nästan ett år äldre pga hade skolats in i augusti. Min sambo hade gärna sett att jag var hemma till augusti men med ett till barn på väg och en pga att han inte ”kunde” (vet att man alltid ”kan” men han har ett företag under expandering) så kände jag att jag för min skull behövde få komma tillbaka och jobba mellan föräldraledigheterna. Jag var rätt ny på jobbet (AT-läkare) och kände ångest över att glömma för mkt och saknade verkligen mitt jobb. Egoistiskt kan många tycka men det har gått toppen, jag jobbar än så länge 80% och vi har hjälp av mina föräldrar som har henne en heldag i veckan och hämtar tidigare en dag. Det är lite pusslande men har verkligen varit värt det för mig. Det är på gott och ont att hon är yngst by far – synd att ingen är ungefär jämngammal (de börjar i höst) men hon får otroligt mkt tid från pedagogerna och de större barnen är så fina med henne 😍 Är helt övertygad om att det kommer att gå toppen för Dante!!🥰

  32. Så härligt att ni vågar göra vad som är bäst för er. Vi skolade in vår dotter vid 10mån, vid 10.5 men gick hon men-fre heltid. Nu är hon 3 och jag känner verkligen inte att det tagit henne någon ”skada”. Nu bor vi visserligen inte i Sverige men vi hade valet att ha henne hemma till 13mån. Kände att jag var klar med mammaledigheten dock… visst är det underbart men trivs så mycket bättre nu.

  33. Så lyxigt med den flexibilitet som era arbeten ger! Jag tänker spontant när barnet haft en dålig natt pga t ex mardrömmar eller växtvärk så har ni möjlighet att ge honom (och er själva) sovmorgon. Låter som en toppenförskola!

  34. Hej! Jag bor i samma stadsdel som dig, har haft min på JENSEN Östermalm. Kan varmt rekommendera denna förskola. Han går inte kvar längre då han börjat förskoleklass. Men de var verkligen underbara, man lämnar dem på morgonen i Humlegården och de spenderar mycket tid utomhus vilket underlättade då han var sjuk väldigt väldigt sällan. Bra mat och bra pedagoger! You rock!! Massa kramar

  35. Hej! Skolade in min stora tjej när hon var 14 månader och det gick huuur bra som helst. Hon var verkligen redo och har älskat föris från första stund. Den enda jag lyssnade på var min vän som är fsk-lärare och hon sa att “ju tidigare ju bättre” ur ett inskolningsperspektiv.

    Jag blev en så mkt bättre mamma när jag fick kombinera föräldraskap med jobb. Jag behöver lute av varje för att vara mitt bästa jag. Heja dig!

  36. Det är lättare att skola in barn när de är 1 år än när de är 1,5 så jag tycker ni gjorde alldeles rätt. Och att du ens ska behöva försvara ditt val, jag tror ingen förälder väljer att skola in “tidigt” för att de inte vill umgås med sitt barn. Mvh förskollärare

  37. Tack för din blog ,jag hamnade här pga sökte om städ fastnade ( medelålders kvinna)
    Du skriver så bra angående val av förskola mm det är Ni som väljer när och var Dante ska börja.
    Finns så många amatör psykologer ,dom som vet bäst mm. NI vet bäst för er son.
    Har nu läst massor på din blog. Tack
    Kram och lycka till med inskolning och det som komma skall

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi