Uppdatering: 16 månader med Dante

Idag blir Dantis hela 16 månader, det vill säga 1 år och 4 månader, gammal! Min lilla kille. Som hela tiden lär sig massa nya bus, kan säga SVAMP från ingenstans och skriker mamma eller pappa när vi kommer hem från jobbet.

Igår hade jag första kvartssamtalet med Dantes förskolepedagog. Det var ett kort samtal såhär två månader in och sedan blir det ett utvecklingssamtal till våren. Jag kände mig så otroligt vuxen när vi pratade i telefon; Har jag verkligen ett kvartssamtal med min sons pedagog just nu? Men ja, det hade jag ju. Ett samtal som gjorde mitt hjärta flera gånger större, jag kunde nästan känna hur det krampaktigt växte medan hon pratade på om min son. Precis som vår uppfattning trivs han väldigt bra på förskolan, han har verkligen kommit in i rutinerna och både äter & sover jättebra om dagarna. Han är nyfiken och vill gärna haka på de lite större barnen. Han tar efter det mesta som de gör, både utveckling och busen (något vi märker när han kommer hem vissa dagar och helt plötligt gör något knäppt och skrattar högt för sig själv, haha). Från ingenstans börjar talet släppa och pedagogerna säger att det kommer något nytt ord nästan varje dag nu.

Jag var så glad när vi la på över att han har det så bra där och så stolt över att hon pratade så gott om min lilla kille. “Hur är hans humör?” frågade jag. “Jo det går upp och ner, vi vet vad han vill om man säger så” sa hon och skrattade. Precis som hemma alltså: tydligt, mycket känslor och massa kärlek.

Hans favoritoutfit med massa gurkor pga favoritboken är “Här dansar Herr Gurka” 

På hemmafronten är allt hur bra som helst förutom två saker. Sömnen är fortfarande ingen lätt match men senaste tiden har varit lite bättre, som det är i perioder för oss. Hittills har det alltid kommit bakslag men vi njuter av de bra nätterna vi får! Sedan har han börjat testa gränser genom att få skrikutbrott ibland när han inte får som han vill. Alltså han blir HELT hysterisk. Om han till exempel har fått tag på något i lägenheten som han inte ska leka med (typ toalettborsten… kräks!) och jag tar den ifrån honom kan han skrika tills han nästan spyr. Jag är hård på mitt nej så jag ger inte med mig men försöker visa att vi kan leka med något annat och trösta honom. Gör jag rätt eller hur ska man agera vid ett skrikutbrott? Jag vägrar ge med mig utan vill att han lär sig att nej är nej. Jag säger inte nej ofta utan det är när det är något som faktiskt inte är okej, typ försöka dra ner en lampa, slicka på en toalettborste eller springa ut i gatan. Förstår ju att detta är starten på en lång rad av skrikutbrott med tanke på hans dramatiska personlighet men vill agera rätt från start så det blir så bra som möjligt för oss alla <3

Men! Jag njuter, herregud vad jag njuter. Han har fortfarande ett stort behov av fysisk närhet och vi är nära varandra mest hela tiden. Han brukar krypa upp i soffan med sin snuttis så vill han att man ska sitta med honom och så tittar vi lite på Nyhetsmorgon eller Efter Fem tillsammans. Ibland tar vi en paus framför Greta Gris eller så läser vi en av alla hans tiotals favoritböcker. Han leker en del själv, gillar att bygga saker och leka med bilar, skriker boll när han ser en och är besatt av hallon.

Dante ♥

Läs uppdateringen om 15 månader här!

  1. Jag tänker att han är för liten för att förstå att “ett nej är ett nej”, men att det såklart inte hindrar att man ibland måste säga nej och plocka bort de små från situationen. Jag brukar tänka att det är okej att vår dotter (drygt 13 månader) blir arg när hon inte får som hon vill. Då skriker hon och lägger sig på golvet och försöker dunka huvudet i golvet.. jag hindrar henne såklart från att skada sig, men bekräftar att jag förstår att hon blev arg för att jag plockade bort det hon lekte med (eller vad det nu är). Och så får hon vara arg en liten stund och sedan försöker jag avleda med något annat. Det är ju inte farligt att känna känslor även om det är lite jobbigt med små älsklingar som har väldigt mycket känslor som de inte riktigt kan reglera 😅

  2. Här har vi haft otaliga skrikutbrott, nästan varje dag 😂 när de är så små som Dante tänker jag att det mest handlar om att ta av dem det som de inte ska ha och ersätta med något annat. Ett skrikutbrott brukar jag låta ha sin gång bara. I den åldern har de varken språket eller förmågan att hantera ilskan på annats sätt.

  3. Fina fina Dante! 😊
    Känner igen mig så mycket i honom. Min dotter är 16,5 månad och hon har också fått ett sjukt humör. Här om dagen fick hon ett raseriutbrott och stod och gallskrek i fem minuter. Man kunde tro att hela världen gått under, men verkligheten var att hon missade papperskorgen när hon skulle slänga sitt äpple, alltså haha. Man blir knäpp men kan samtidigt inte låta bli att skratta. Var inte alls beredd på att den här bestämdheten kunde komma såhär tidigt 😂

    Önskar jag kunde ge dig något tips om sömnen, men vi har det precis som er. Hon sover så fruktansvärt dåligt. Man börjar bli lagom less på att gå omkring som en zombie om dagarna.

    Tack för att du är så ärlig här, det gör det lite lättare för mig att veta att jag inte är ensam. Kram

  4. Samma här med skrikutbrotten med vår dotter, men tänker att det kommer bli bättre när vi kan prata mer med henne och få henne att förstå ’varför’ hon inte får leka med vissa saker. Men jag gör som du, avleder med något annat och det funkar för det mesta. Ordet ’stopp’ går också bättre än ’nej’ har vi märkt. Då blir hon inte lika sur och man hinner hindra henne innan det verkligen blir NEJ! 🤣

  5. Jag tror på att inte underskatta hur mycket dom förstår och jag är samtidigt alltid noga med att visa att jag respekterar hans känslor. För mig är det jätteviktigt att han alltid ska känna att jag inte ignorerar att han är ledsen men tyvärr kan han ändå inte få som han vill. Jag har ett dåligt minne från när jag var barn och min mamma inte tog mig på allvar när jag var ledsen och jag har alltid detta i bakhuvudet… Man vet aldrig vad som verkligen känns viktigt för ett barn och gud förbude att han verkligen känner sig förkrossad och jag bara “äh, nej gå o lek med något annat”. Jag brukar säga Nej följt utav en förklarning varför. Och jag brukar krama honom och säga att “Jag är verkligen ledsen att du är ledsen, jag vill inte att du ska vara det men tyvärr kan du inte leka med toa-borsten. Den är full med baciller, du kanske får dem i munnen och sen blir du sjuk och får ont i magen” och jag gör det så många gånger det behövs. Jag tycker att han brukar förstå, t.ex. har han börjar säga “Aj” och tar på magen när jag brukar säga “Du blir sjuk och får ont i magen” eller när jag säger “Du kan få en stöt och det gör jätteont och är jättefarligt om du leker med kontaktuttag” och då säger han också “Aj” och tar sig på huvudet. Men ja.. ibland överväger man ju att låtsas som att man inte ser bara för o slippa säga “Nej” och höra en massa skrik och gråt haha.. Men sen tvingar jag mig alltid att ta tag i det.. Man måste gå igenom det ju annars lär de sig inte. Men jag har i alla fall känslan av att min son uppskattar en förklarning till varför han inte får göra dittan och dattan och inte bara “Nej”. Så gör jag i alla fall!

  6. P.s jag personligen tror inte på metoden “Ersätt med något annant” om man tar något ifrån dem. Jag vill att min son ska lära sig att man inte nödvändigtvis måste ha något att underhålla sig med hela tiden. Jag vill att han ska acceptera ett nej, jag vill inte att allt ska behöva bli “Nej, men här har du detta istället” för hur blir det den dagen du är någonstans och säger nej men inte har något annat att erbjuda? Typ om du säger nej till en leksak i en leksaksbutik?

    1. Jag tänker att det handlar om att avleda barnen.. Små barn har inte förmågan att kunna reglera känslorna inom sig, reflektera och se konsekvenser av sitt handlande. Dessa förmågor kommer först i sexårsåldern då de tar ett rejält språng i sin utveckling. Därför, tänker jag, att de inte heller gör kopplingen att skriker jag så får jag någonting annat och därför använder jag mig utav den metoden i t.ex. leksaksaffären. De gör helt enkelt inte den kopplingen. Så därför tänker jag att avleda är bara en stor hjälp för våra barn för att kunna förflytta fokus från en känsla till en annan <3

  7. Är verkligen ingen expert, men tycker det låter som att du gör “rätt” med Dante och hans skrikutbrott. Barn måste få testa 1000 gånger om innan det har fastnat för dem vad som är rätt och fel/tillåtet. Vad Dante gör är precis vad alla barn ska göra, testa och undersöka vad som funkar och inte funkar i livet. Skrikutbrotten kommer ju då små barn ännu inte har lärt sig att självreglera sina känslor, allt som känns kommer ut utan filter, ganska härligt ändå. Jag tror på att tillåta barnets känslor. Sitta med och bekräfta vad som händer. Prata högt om hans känslor. “Jag ser att du blev ledsen när jag tog toalettborsten, det gjorde dig arg, jag hör att du är arg, Dante skriker högt” osv osv. Tror inte på att avleda och ersätta, dvs ge något annat för att han ska glömma bort det han inte fick ha. Då tar man också ifrån honom möjligheten att öva på att känna sina känslor, processa dem och lugna ner sig – en viktig egenskap att lära sig! Så låt honom skrika och försök att vara så lugn och neutral inställd som möjligt till alla dessa “utbrott” 🙂

  8. Vet inte om han är lite för liten men när vår dotter blir sådär ledsen/hysterisk brukar vi säga ”vill du ha en kram?” 4/5 gånger vill hon det och vi kramas så hon blir lugn, sen förklarar vi varför vi sagt nej till den specifika grejen. Oftast handlar det ju om att de inte ska skadas, bli sjuka eller ha sönder saker som då kan va farliga.

  9. Hej!
    Jag har inga barn själv än, men följer många som har barn. En instagram som heter biglittlefeelings verkar vara väldigt poppis hos många när det handlar om att hantera utbrott och vilka verktyg man kan använda sig av. Har som sagt inga barn själv så vet inte hur effektiva tipsen är, haha, men kanske är intressant att läsa om iallafall!
    Hoppas att du får en fantastisk fredag och helg!
    Kram

  10. Vill också tipsa om ett helt fantastiskt instagramkonto som verkligen får en som förälder att reflektera och fundera: petrakrantz

  11. Hej kära du! Vill tipsa dig (och alla som läser detta och är förälder eller har barn i din närhet) att kolla in @drbeckyathome på Instagram. Blir tårögd över hur kärleksfullt hon behandlar ämnet föräldraskap och kommer med så mycket pepp och konkreta tips! Kram!

  12. Jag har inte barn själv och det är nog inte aktuellt än på ett tag, men alltså vilken MYSIG text. Jag älskar att läsa Dantes uppdateringar. Älskar att du beskriver hans personlighet som dramatisk. Så gulligt haha

    1. Haha! Gulle dig <3 Så kul att någon som inte har barn i samma ålder ändå kan uppskatta dessa små uppdateringar 🙂 Jag skriver dem mest för mitt eget minnes skull, så kul att ha sparat i framtiden om hur han var som litet barn. Puss!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Mammalivet: Att alltid lyckas göra något fel

Ni som har sett eller hört mig prata om bebisresan senaste dagarna har knappast missat hur mycket jag pratar om att det är mitt livs svåraste jobb… det är verkligen det. Kanske är det världens svåraste jobb för att man som mamma sätter sådan otrolig press på sig själv? Jag pratar mycket om vikten att vara snäll mot sig själv men lyckas ändå vara hård mot mig själv ganska ofta. Det är så många mammor som har berömt mig för mitt jobb med My Baby Book och Baby Journey men vet ni vad att varenda mamma där ute gör det svåraste jobbet av dom alla tillsammans med mig: Tar hand om barn. Alltså det är på riktigt tusen gånger svårare att göra alla rätt som förälder än att göra allt annat jobb. Känner alla såhär? Eller är det bara vissa av oss och varför i sådana fall? Hur blir man mer förlåtande mot sig själv som mamma?

För en halvtimme sen: glad, mysig och nöjd över min insats i SVT

I morse gick jag upp 06.30 för att sminka mig och sedan smyga ner till taxin som kom strax efter 07 och skulle ta mig till SVT där jag skulle prata om boken och appen. Innan jag gick la jag fram Dantes kläder till hans skolfotografering: hängselbyxor och randig tröja. Damon kammade håret på honom och tog honom till föris i vanlig ordning. Bara det att fotograferingen skedde 09 och Dante lämnas alltid 09.15 så han missade sin första skolfotografering. Tårarna bara rann när Damon ringde och sa det… man har liksom vissa saker som känns extra viktiga när man är förälder och det här var en sån sak. Jag började leta efter var någonstans det stod just 09 och såg att det stod på samma papper som vi föräldrar skrev under och lämnade in som godkännande. Men i den andra informationen stod bara datum och inte tid så jag förutsatte att det skedde mitt på dagen någon gång.

Så nu sitter jag här och försöker jobba med rödgråtna ögon och tårar som fortsätter droppa hur mycket jag än torkar bort dem.

Fan, känner mig inte som en bra mamma idag. Det är nog i kombination med att jag har så mycket jobb den här veckan och inte hinner vara med Dante så mycket. Så nu har jag gjort om i mitt schema så att jag kan hämta honom tidigt idag och bara vara tillsammans. Ska sätta på mig praktiska kläder och sparka på löv ute på Djurgården eller något.

Hoppas att ni får en fin onsdag och att ni är snälla mot er själva ♥

Nu: Söndergråten, skör och vill bara ge upp

  1. Det kommer säkert komma en ny chans till foto för de barn som missade! Så många som är sjuka nu så på min sons förskola lägger de tex alltid in ett extradatum. Oroa dig inte och var snäll mot dig själv <3

  2. Ring förskolan. Fotografen brukar vara där i flera dagar eftersom fler grupper ska fotograferas. Be dom ta porträtt bild på Dante. Jobbar i förskola och vi har fått till det så en del gånger pga olika orsaker. Kram

  3. Jag, som kommer från en mindre stad men bor i Göteborg, tycker att jag märker stor skillnad på storstads- och småstadsmammor. Småstadsmammorna jag känner känns mycket mer avslappnade än de jag umgås med här i Göteborg. Man ältar inte så mycket, vardagen bara liksom rullar på. Gemensamt för mammorna här är att de bryr sig väldigt mycket om vad andra tycker och tänker, medan jag aldrig har hört sådant prat från mammorna som bor i staden jag kommer ifrån.
    Jag vet inte om det kan ha med saken att göra, att man i storstäder lever mer stressat och pressat..? Men jag har i alla fall tänkt på det många gånger, att det finns en stor skillnad i beteende.

  4. Jag förstår verkligen din känsla. En vill liksom skrika på sig själv och det känns så otroligt ledsamt att inte få det första skolfotot, samtidigt som en är frustrerad och irriterad på att en missa tiden.

    Men vet du vad, det kommer fler chanser till skolfoto, kanske inte känns som en tröst nu, men när en tänker efter så är det ändå det.
    Och va lite busig och boka in fototid för att ta ett klassiskt skolfoto på Dante i samma outfit. Sen kan ni kolla tillbaka på de kortet om 100 år och fnissa “hihi här råka vi missa Dantes skolfoto-tid, men det löste vi genom att kirra ett eget” 🙂

    Sen tycke jag du verkar vara en fantastisk mamma och en missad skolfoto-tid kan inte ta ifrån dig att du gör ett hästjobb och ger honom ovillkorlig kärlek. Mamma-power på dig!
    Kram

  5. Hej! Jag vill inte förringa din sorg över fotograferingen men uppmuntra i att jag inte träffat någon familj med småbarn i ”modern tid” som väljer förskolefotografierna om det ska göras tex en fotovägg eller album. Bilderna tagna i vardagen upplever jag blir så himla mycket finare och mer levande. Vår förskola slutade med fotografering innan vår yngsta hann ta sina första och jag inser att jag känner noll förlust av det. Har aldrig valt att ha framme stora sonens förskolefoton pga opersonliga och stela. Alla får såklart känna som de vill, bara en pepp❤️

  6. Kom ihåg att Dante inte har en susning om vad han missat:) han är nog inte ens medveten om de fina kläderna utan är mest glad att få ha en kul dag på föris! Själv försöker jag bolla vab och jobb och har mest dåligt samvete över mängden tv tid det blir för min unge och att han ska vara alldeles uttråkad över att vara hemma 😑

  7. Jag har inga egna barn och är ärligt talat livrädd för att skaffa det, är så rädd för att inte räcka till som mamma, att inte orka, att göra fel och att allt ska gå åt helvete rent ut sagt. Och jag tycker det är SÅ befriande och härligt att läsa om ditt mammaliv och alla funderingar du verkar ha kring liknande frågor. När jag läste detta inlägget kunde jag verkligen relatera till din känsla av att inte duga som mamma, det är den känslan jag är livrädd för att gå runt med hela tiden om jag skulle skaffa barn (som jag egentligen längtar otroligt mycket efter). Men så slog det mig, att du verkar ju vara en helt fantastisk mamma?! Tänk att man kan vara så bra som du är, och ändå känna sig otillräcklig. Det kanske betyder att jag också skulle vara bra nog som mamma, trots min ständiga självkritik och rädsla för att göra fel.
    Det jag försöker komma till är alltså att du verkar vara en helt FANTASTISK mamma till ditt barn Michaela, och om jag någon gång vågar skaffa barn hoppas jag att jag blir en lika fin mamma till hen som du verkar vara till Dante. Kram!

  8. Du får ju vara hur ledsen du vill, men äh säger jag. Jag kan ju idag som vuxen o även som tonårig ha roligt åt de gånger mina föräldrar klantat sig, tappat bort mig i matbutiken, glömt att hämta upp mig etc. Situationer som de säkert har haft ångest över o känt sig misslyckade kring. Men sådant händer, alla glömmer o tappar bort ibland o så länge man inte är den föräldern som gör det jämnt pga stress, prioriteringar etc är det bara en händelse bland annat. Jag o mina föräldrar har ju inte haft lika kul åt alla gånger de skötts sig exemplariskt utan det är ju missarna, den dåligt lagade maten etc man kommer ihåg, fast på ett kul sätt då..

  9. Jag missade också min sons fotografering! Fy vad det sved och jag kände mig hensk men försöker tänka att det kommer många fler chanser. <3

  10. Har genom mitt arbete träffat på en del dåliga föräldrar och de skulle aldrig bry sig om en sån sak eller ens fundera kring huruvida de är bra eller dåliga i sitt föräldraskap. Tänker ofta på att så länge man reflekterar kring sin roll som förälder så vill man väl och gör sitt bästa. Mer kan man inte göra och det finns inga garantier för nåt, men jag tror inte en missad fotografering kommer sätta några djupare spår i Dante 😉

  11. Hej!
    Förstår känslan, MEN tänk allt som du gör vareviga dag, jobbar o sliter och verkligen gör allt i din makt för att du o din fina familj ska må bra! Första fotograferingen, fine förstår känslan, men att han fick umgås med dig o göra roliga saker en dag när du egentligen hade sjukt mycket att göra, och det är sånt våra barn tar med sig i sin minnesbank, tid att umgås o bara göra vad som faller oss in,
    Hör om fotografen har fler tider, annars blir det fler bilder nästa år, och då är din son äldre o kanske tycker det ska bli spännande! Annars har du en hel guldgruva att ge till din son när han är äldre, din blogg och dina texter!
    Må så gott, du är grym

  12. Kan verkligen relatera till känslan att mammarollen är världens svåraste jobb och pressen som kommer med det. Jag är ensamstående på heltid, pappan bor i ett annat land. Känner en sån sjuk press att ge lika mycket som två föräldrar kan, inte glömma något, alltid se till hans bästa. För kommer inte jag ihåg allt och försöker ge honom en så bra uppfostran full med kärlek som mjöligt så finns det ingen annan där som kan “rädda upp”, det står och faller på mig. Det är en himla tyngd att ha på sina axlar, allt ansvaret är mitt. På tal om avundsjuka som du skrev om för ett par veckor sedan så kan jag vara sjukt avundsjuk på dem som har en partner att dela föräldraskapet med. Tänk dig om du hade dubbelt så mycket att tänka på, komma ihåg, fixa med och omsorg att ge… Och ALDRIG har chans till ett break eller paus. Singelmammor är nog det starkaste som finns!

  13. Vi bor lite i utkanten av en mindre stad och här upplever jag inte att mammorna är så pressade. En otrolig skillnad från när vi bodde mitt inne i storstan.
    För oss har ett lugnare liv minskat på stressen och pressen, det är inte lika mycket som ska hinnas med. På gott och ont. För här kan man inte springa ner och dricka bubbel med sina väninnor, gå på megaformer, titta i de vackra butikerna och köpa en havrelatte. Det finns liksom inte här. Vad som finns här är dock det som jag upplever som mer genuint för oss som familj. Ingen som söker bekräftelse på samma vis, här kallar vi oss inte för ”supermammor”, powerkvinnor som kan ha bebis OCH jobba, karriärmammor eller liknande. Här är man liksom bara sig själv. Ibland kan jag få panik på det skrala utbudet, trenderna som landar här ett par år efter större städer och att vi inte kan få keto-mat hemkörd till dörren men på det stora hela så är detta vår vardag nu och vi älskar det, barnen älskar det!
    När vi bodde i Stockholm sögs man liksom in i hetsen utan att ens märka det.
    Hoppas pressen lägger sig. För vad är det att stressa över? Du gör så gott du kan!

    1. Gud det låter helt ljuvligt! Jag upplever lite samma bara från att ha flyttat ut från stan till en förort 1,5 mil från city. Men efter din kommentar vill jag flytta några mil till haha.

  14. Jag grät hysteriskt varje dag i en vecka när det var mitt barns sista dagar på sin gamla förskola.

    Hon gillar ju den nya också, men jag känner mig fortfarande hemsk som drog bort henne från trygghet, vuxna hon litade på och sina kompisar.

    Gör ont varje dag hon är där.

  15. Hej! Jag uppskattar dina helguppdateringar men tycker det är lite synd att de många gånger inte kommer förrän slutet av veckan. Med vänlig hälsning, Petra

  16. Tack för att du delar med dig av upp och nedgångar i mammalivet. Fy tusan vad det hjälper att se verkligheten hos andra mammor. Du är världens bästa mamma till Dante <3

  17. Hej! Jag är en av dom som verkligen inte förstår vad som är så svårt? Jag älskar att va mamma och jag har hela tiden tyckt det är enkelt? Jag vet inte vad det beror på. Men så som jag ser det är det ju bara att ge kärlek, leka o prata o gosa? Såklart att min också brukar bråka o gråta men jag brukar alltid stå på mig, nej är nej t.ex. och jag brukar förklara att tyvärr är det så att man får inte dittan o dattan… ibland får man ju såklart förklara att nu måste verkligen mamma duscha o ta hand om sig, du får bada eller leka ensam så länge… samtidigt brukar jag verkligen känna förståelse för om han är ledsen. Klart jag förstår att det är superspännande att klättra in i diskmaskinen men det kan man ju inte göra.. så jag vet inte! Vet verkligen inte varför vissa tycker det är så svårt, jag önskar alla kände som jag, ni förlorar mycket onödig energi på att stressa er o va ledsna 🙁 min pojke är 1,5 år btw o jag e ensamstående med honom.

    1. Nu vet jag inte vad du jobbar med Vera, men jag tror det ibland handlar om vad man jobbar med. Jag är sjuksköterska på en intensivvårdsavdelning. Det är stressigt och slitsamt MEN! När jag kommer hem tänker jag inte en tanke på jobbet. Fokuserar bara på mitt barn och sambo. Älskar att umgås med min son som är 1,5 år. Man får liksom ny energi av att se hans glada face när man kommer hem.
      Som egenföretagare är det troligtvis mycket svårare att koppla bort jobbstressen. Jag gissar bara:)

  18. Jag tror att mammarollen är den svåraste för att man bryr sig mest om just den rollen. Kärleken till ens barn kan inte jämföras med något annat och då vill man bara ge och ge och ge och aldrig göra fel eller misslyckas. Problemet är bara att det inte finns någon gräns eller definition på hur bra en mamma ska vara. Så vi ger allt och sen lite till. Å sen tänker vi att vi kanske borde ha gett ännu mer… Så känner jag i alla fall. Men sen tänker jag på min egen mamma och tänker att hon gjort precis allt rätt. Både när hon gjort allt rätt och när hon misslyckats; för man vill ju aldrig ha en annan mamma. Jag hoppas att mina barn känner så om mig. Att de kan se det mänskliga med att missa saker i deras liv och känna att det är bra att mamma inte mådde dåligt för sånt för då hade vi blivit så ägsliga av oss…

    Jag förstår att det är tråkigt att ni missat fotograferingen men du har knappt sovit senaste två åren pga Dante. Du har skrivit en bok och startat en app pga honom och planerar hela din tillvaro utifrån honom. Du gör redan mer än vad Dante någonsin kommer att kräva av dig. Boka en familjefotografering istället. Ta fina kort till julen och sen be fotografen att ta en bild på Dante som den han skulle tagit på skolfotot. Den kan väl förskolan använda så Dante inte känner sig utanför? ❤❤❤

    1. Gud så fin kommentar, tack Sara <3 Dante fick ta sina egna bilder senare på dagen så förskolan löste det för honom, så snällt av dem. Håller helt med dig i dina tankar kring mammarollen! Heja mammor <3 Massa kärlek!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Releasedag!

Releasedag för My Baby Book! 

Idag finns min bok i butik i hela Sverige och online – helt overkligt att vi kom hit tillslut?! Och alla som förbeställt den ska ha den på lådan IDAG! Herregud jag är så stolt så att jag spricker. Såg ni Nyhetsmorgon imorse? Ni som följt mig ett tag vet att jag älskar Nyhetsmorgon och att mitt absoluta drömjobb är att vara programledare för NyMo så när jag är där suger jag liksom in hela atmosfären så mycket jag bara kan haha. Det är ett så varmt och fint program som erbjuder högt och lågt – precis som man älskar. Pricken över i:et hade varit att bevittna en 5-miljoner vinst på trissen som skrapades innan mig men då hade jag å andra sidan gråtit bort hela min egna intervju haha.

Damon skickade en video på Dante när han får syn på mig på tv:n imorse och när jag såg det vattnades mina ögon. Han var ju så sjuk förra veckan och den här veckan är det massvis med jobb och jag kände i morse att jag längtar efter lite välmående egentid med min lilla kille. Leka i parken, gå och titta på spårvagnar, äta frukt och läsa bok tillsammans. Ser fram emot fredag när jag ska hämta honom tidigt och hitta på något mysigt!

Ikväll kör jag en live på min Instagram vid 19.30 där jag kommer prata lite mer om boken och bjuda på lite högläsning. Ni vet ju redan att det är en bok om bebisresan, men det kan vara mysigt att få dyka ner i innehållet också. Skulle ni vilja att jag bjuder på ett smakprov här i bloggen också?

Nu ska jag jobba undan lite innan jag är med i P4 Extra kl 14.20 – missa inte det. Puss!

Ni hittar boken här ♥

  1. Vill bara säga TACK! Tacktacktacktack!💜
    Jag har känt precis som du, men hittade inget stöd någonstans! Alla verkade bara ”njuta” och ”mysa” och ingen berättade verkligheten kring att ha en liten nyfödd bebis och senare liten busunge.
    Hade älskat din bok då det begavs sig, nu är dottern 9 år och det är faktiskt mycket roligare 🙂
    Blir glad i själen av att en nybliven mamma nånstans kan få lite stöd i din bok så tack igen!

  2. Hej fina du! Hörde dig på P4 precis och började gråta. Jag har en 5 månaders bebis. Graviditeten var bra och mådde relativt bra men EFTER… Dels hade hon kolik. Från 2 veckor till kanske 10 veckor. Hon sov inte så jag hade inte heller chans att ”sova när barnet sover”. Vad arg jag blev på alla som sa det. ”MEN HON SOVER INTE!!” skrek jag till svar.
    Men det är inte bara det. Känner att min kropp ballat ur. Hennes kolik är bra nu men jag kan fortfarande inte sova för jag är på high alert hela tiden. Jag är super mega högkänslig dessutom. Jag oroar mig fortfarande och kan känna mig rädd. Rädd för att något ska hända henne eller mig så att jag inte kan ta hand om henne.
    Dessutom kunde jag inte amma för jag blev så matt och yr och blev rädd att tappa henne så slutade efter 8 veckor som kändes som 8 år.
    Förlossningsdepression.
    Kunde inte ligga på sidan för då började jag frysa och bli jättekall vilket gjorde mig rädd för att dö. Vården visste inte vad det var.
    Nu är allt bättre men fortfarande kämpigt med vissa delar. Känner mig så besviken på tiden efter förlossningen. Besviken på att jag inte mått bra fysiskt eller psykiskt. För hon var så efterlängtad. <3
    Ville dela med mig bara.
    Så fint att du har skrivit en bok! Heja dig med allt! ❤️

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Uppdatering: 15 månader med Dante

Den 19:e oktober, alltså igår, blev Dante 15 månader. 1 år och 3 månader. Stor! Eller hur?

Han tog sig ur det näst sista språnget i förra veckan och jag tycker alltid att man kan märka på honom när han är i ett språng för han är generellt lite gnälligare än annars. Lagom till jul är det sista språnget och sen är alla tio språng avklarade. Det måste vi fira på något sätt, haha! Jag tycker även att han följer månadsuppdateringarna i Baby Journey och ser mycket av det som beskrivs för barn i hans ålder i honom.

Nu är han hemmastadd på förskolan och det är verkligen hur kul som helst att följa hans utveckling sen han började där! Han leker mycket mer självständigt, visar tydligare vad han vill ha och kommunicerar mer. Han har blivit orädd, busigare och på något sätt ännu gladare (trots att jag inte trodde det var möjligt eftersom han är en så otroligt glad person dagtid haha). När jag lämnar honom på morgonen kan jag se på honom att han blir glad av sina kompisar och pedagoger, även om han vissa mornar blir lite ledsen. Vi har lyxen att ha haft en enkel förskolestart så helt ärligt är det max en gång i veckan som han är lite ledsen vid lämning, annars bara glada vinkningar vilket känns otroligt tryggt.

Finns det några andra här inne med barn som precis skolats in? Hur går det för er? Det vore så roligt att höra!

När vi ändå är inne på förskola måste jag säga att jag är positivt överraskad över hans förskola. Jag hade högra krav men de har verkligen levt upp till dem och mer därtill. De verkar ta otroligt bra hand om barnen, Dante går i en liten grupp med åtta barn som alla är födda ungefär samtidigt och de har det så mysigt om dagarna. Han har två pedagoger som han tycker mycket om och det är så coolt att han liksom går runt och lever sitt egna liv med det här gänget? Herregud alltså, jag är så galet tacksam över att det känns så bra. Tack tack tack universum. 

Om vi ska lämna utveckling och förskola bakom oss och istället prata om mat och sömn så kan jag säga detta:

Vi har återinfört mjölkprotein i hans kost igen, sakta men säkert, och det går hittills bra. Jag är SÅ glad över att han kan äta mer mat nu och väldigt tacksam över att han snart kommer kunna äta all mat utan restriktioner, heja! Han är liten i maten ibland och stor i maten när han känner för det vilket känns ganska typiskt för barn. Hans favoritmat hittills är allt som hans farfar lagar, vilket betyder mycket kryddor och grönsaker som gärna får serveras med kyckling. Andra favoriter är äggröra, frukt i alla dess former (satsumas är månadens favorit) och nya besattheten gräddost 🙂

Sömnen är fortfarande riktigt dålig och vi är inne i en jobbig period igen. Jag har faktiskt bokat läkarbesök i nästa vecka för att kolla upp öron/näsa/hals en gång till. Jag har varit och kollat upp det två gånger redan i år men känner att det eventuellt är något som är fel som de inte hittar så jag vill ge det ett nytt försök. Han kan knappt sova liggandes utan måste alltid vara upphöjd, har svårt att andas om natten och är allmänt besvärad. Det kan ju såklart bara vara så att han är en riktigt dålig sovare, men om det är något som strular fortfarande (han hade problem med öronen i våras en hel del ju!) så behöver vi veta det så att han kan få må bra. Så att vi alla tre kan få må bra. Och om det inte är någonting “fel” har vi bestämt oss för att träffa en sömncoach för att få ytterligare hjälp. För nu har vi testat ALLT.

Hur ser en natt ut för oss då, kanske ni undrar? Dante somnar vid 19 på kvällen, oftast snabbt och helt slut efter dagen. Sedan har han ca 5 uppvak mellan 19-07. Då brukar det vara typ 3-4 kortare uppvak som bara tar några minuter och sedan 1-2 långa där han är väldigt ledsen och vi är vakna någon timme. Det är inte svinkul att vara vaken mellan 00-01 och sedan 03-05 en natt för att till slut gå upp 07, sätta på sig smink och gå till jobbet… nä då vill man bara gråta lika mycket som Dante gör om natten…

Det är ju sjukt jobbigt att inte kunna kommunicera med ord i sådana situationer också. Jag önskar bara att jag förstod honom! Vi försöker vara lyhörda på hans signaler och för det mesta samsover vi för att han verkar vilja det just nu.

Någon mer som kämpar med kassa nätter trots att barnet är över 1 år? Skicka gärna lite pepp och igenkänning!

Jag tror det var allt om den här underbara lilla 15-månaders killen för nu. Nätterna är jobbiga, men dagarna känns som en barnlek. Nej, det är inte kul att försöka få på en spaghetti hans regnoverall när man är stressad till förskolan. Man blir ganska så irriterad när han tar tallriken och vänder den upp och ner så all mat ramlar på golvet. Tålamodet sinar när han vagnvägrar och vi är en kvarts promenad hemifrån. Men mestadels av våra dagar tillsammans är verkligen helt underbara. Det är enkelt för oss för vi behöver bara jämföra med nätterna för att känna oss lyckliga över vad vi har på dagarna. En glad, busig och social familjemedlem som gör varje morgon och eftermiddag här hemma 19483973286% bättre än innan han fanns.

Dante, den bästa som finns.

Läs om 14 månader här!

  1. Jag veeeet att man längtar efter utvecklingssprången ska va “över”. Jag gjorde det. Men det har slagit mig nu, ett par år senare att de aldrig är över. De kommer ändock in i språng och jag tycker de blir svårare och svårare att tackla. Särskilt, faktiskt, när de själva kan sätta ord på alla känslor. Det blir så verkligt och det värker många gånger i mammahjärtat. Man vill svara rätt, göra rätt. Är så ängslig att minsta felsägning från mig kan avgöra hur min son känner i vissa situationer. Vad vi gör och säger spelar ju så stor roll för våra små. Föräldrarskp är verkligen en livslång utmaning, men ändå så underbar på sitt sätt.

    1. Hej Michaela 🙂
      Vi har en pojke på 13 månader som sover hela nätter sedan han var ca 9 månader, där innan var det 1 uppvak per natt för flaska sedan 6 månaders ålder.
      Det som vi har gjort för att få honom att sova hela natten är : ha en luftrenare i rummet, vädra rummet ordentligt (svalare i sovrummet alltså), ge havregrynsgröt med mjölk 30 min innan läggning OCH nattningen försöker vi göra utan vaggning utan låta han somna själv (för bebisar som vaknar på natten vill somna om på samma sätt som de somna från början). Han sover ca 11 h i sträck. Hoppas det kan hjälpa 🙂

      1. Nej, ni har haft tur. Ni har ett barn som är enklare sömnmässigt (i övrigt, vet ej såklart). Snälla, snälla, snälla låt bli denna sortens “tips” till någon i Michaelas situation. För tror du liksom inte PÅ RIKTIGT att de inte redan testat det du skrivit, + 1000 varianter på det? Herregud.

        1. Armina. Precis allt du skriver och mycket mer har vi gjort och ändå är sömnen inte bättre. Förstår att du menar väl, men det är sjukt frustrerande när någon vars barn uppenbart gillar sömn, rycker på axlarna och kommer med en ”bra metod”. Michaela och familj har dialog med läkare angående detta. Tror du ärligt att de inte fått råden att han exempelvis ska somna själv? Dina råd är typ de första som dyker upp på diverse hemsidor när man gör en googlesökning om barn och sömn. Barn är olika, och vissa barn är problemfria när det kommer till sömn. Vissa inte.

      2. Kära Armina.
        Med vårt första barn tänkte jag också att det vi gjorde avgjorde hur bra vår son sov. Och han sov. Så jag gav gärna råd och tips till andra för att gjorde man som vi sov minsann barnet. Sen kom vår tvåa. Där kom smällen!!! Åh herre Jesus vad jag fått äta upp alla goda råd. Tvåan sov inte alls. Vad vi än gjorde.
        Barn är sina egna personligheter, har sina egna mönster, är sina egna individer.
        När jag läser din kommentar känner jag igen mig så som jag säkert var med vår äldsta. Och det sista föräldrar Och familjer med sömnproblem behöver är att nån berättar hur duktiga de själv är.

        Men för att inte förminska er situation. Grattis till att ni sover så bra!

  2. Hej! När jag läser din mening att han knappt kan ligga rak och sova får det mig att tänka på en kollegas barn. Hennes son vaknade så fort han kom ner i djupsömn för det visade sig att han hade en stor polyp som gjorde att han inte kunde andas så bra genom näsan. Dom opererade bort polypen och sömnen blev bra. Kanske kan vara värt att be läkaren titta efter de? Stort lycka till!!

  3. 100% igenkänning på sovandet! Det ÄR så tröstande att veta att man inte är ensam om att vara vaken på nätterna, och trött på morgonen.

    Vår yngsta dotter är 2 mån äldre än Dante och jag måste ändå säga att det känns som att det börjar bli bättre nu vid 18 månaders ålder! (Peppar, peppar!) Hon sover tyngre liksom och med färre långa uppvak. Vi upplevde det exakt samma med vår äldsta dotter och runt 2 års ålder sov hon toppen och har fortsatt med det. Hoppas på samma med lillasyster, och för er givetvis. Hang in there! Kram!

  4. Har en kille på 13 mån och har nog haft 3 bra nätter totalt med honom. Lustigt nog var alla de nätter när vi var i Skåne i somras, vi funderade på om vi nog inte måste flytta dit om det är skåneluft han behöver för att sova! Vi håller också på att kollar honom hos läkare, vi har medicinerat astma, mage, näsa (polyper). Men sömnen är fortf helt bananas. Med dottern räckte det att sluta ge nattmat några nätter så sov hon hela nätter efter det men här går vi i blindo, vi fattar inte vad det är som stör. Så frustrerande o så utmattande. Vi har inga föräldrar i Stockholm heller så vi är minst sagt slitna nu. Tog in på hotell själv häromnatten för jag behövde bara få sova! Hoppas på att det mirakulöst ska släppa snart, för oss alla trötta mammor!

  5. Det slog mig när jag läste att sömnproblemen kvarstår eller kommit tillbaka kraftigt igen i samband med återinförandet av mjölkprotein? Kan det inte hänga ihop ändå, kanske finns allergin kvar fast inte yttrar sig som det gjorde förut? Min chansning kommer från att sonen själv är allergisk och sover som en kratta då jag råkat exponera mig och honom för mjölk av misstag, det märks på en gång. Tidigare fick han mkt eksem som han inte verkar få längre men ist magont och sover dåligt. Du har säkert tänkt på detta men ville bara en en liten input.

  6. Vi har en son som precis fyllt 3år, jag känner igen allt du skriver om jobbiga nätter. Han har inte sovit en hel natt i hela sitt liv. Han vaknar fortfarande 1-5 gånger per natt och när de va som värst så vaknade han 20-30 gånger. Vi provade också allt och var hos läkare osv som inte hittade nått fel. Det är väldigt tufft men man klarar det ändå på nått sätt. Heja er kämpa på och hoppas att det snart blir bättre med sömnen!

  7. Hej! Läs om kortisonspray för näsan som kan vara en åtgärd ist för tex operation. Vi testade det och sömnen/andningen blev så mycket bättre. Nu när hon är äldre och näsa/hals utvecklats och blivit större är problemen nästan borta. Det är en rätt ny forskning med kortison men har gett goda resultat och gjort att förre barn behöver operera sig. Känns mkt bättre med spray än att söva ner och operera så små barn (efter dom fyllt 2).

  8. Heia dere!! Vår datter var mye våken hver eneste natt fram til to år og sov gradvis bedre mot tre år. Nå er hun fire år, sover ganske bra og har fått en lillebror som er helt motsatt av henne. Så denne babytiden med han føles litt uvirkelig (håper det varer) og vi koser oss veldig. Takk for en herlig blogg <3

  9. Hej! Sån igenkänning! Vår dotter har sovit EXAKT som Dante genom hela livet… nu är hon 2 år 2 månader och sover fortfarande kasst, inga problem hittade av läkaren utan bara en som ogillar sömn! Vaknar 6 gånger per natt och vaken 2-4 timmar VARJE natt och är då över 2 år! Nu får jag bara acceptera helt enkelt.. Nån gång blir hon tonåring också haha

  10. Hej, min dotter är två veckor yngre än Dante och sover sig igenom de flesta nätter MEN sedan hon började på förskolan för två månader sedan så gnäller/skriker/gråter hon mycket på nätterna, nästan en gång i timmen vilket innebär att jag vaknar så ofta… är ju antagligen drömmar och sen alla nya intryck så inte mycket att göra åt men guuuud vad mycket jobbigare det är att inte sova bra nu när man börjat jobba…:(

    1. Här kommer fler ej ombedda råd, hehe, förlåt. Men tyst reflux är också en typisk grej som missas på små barn, förutom polyper och allergi. Klassiskt då är att de ej vill ligga ned (halsbrännan besvärar) och de kan bli irriterade i halsen pga syran. Man kan prova medicinera för att se om det har effekt. Även förstoppning där löst bajs rinner förbi stoppet, vilket gör att man tror att magen är mer igång än vad den är. Lycka till att hitta rätt! (Vår son verkade inte besvärad, han bara sov skit ändå, men värst med insomning. Han hade melatoninbrist. Fått flytande Melatonin nu när han är 3 år, och har förkortat insomningen från 2 h till 30 min. Fantastiskt. Skulle sökt hjälp tidigare.)

  11. Hej!
    Om ett par veckor ska vi träffa en specialist för vår son som blir två år i december. Han har svårt med andningen genom näsan, främst på nätterna, och de ska undersöka om han har en förstorad körtel bakom näsan (polyp?). Om så är fallet kommer han att opereras. Det kanske inte alls är samma för er Dante men ville ändå skicka en liten kommentar gällande det.
    Kram och hoppas på snabb förbättring!

  12. Hej! Sprången är inte över sedan utan det är bara att de som utvecklat appen har forskat på just de tio första sprången. Den informationen kommer stå i appen sen när han passerat det tionde språnget.

  13. Hej Michaela,
    Jag reagerade lite på ”kassa nätter trots att barnet är 1 år”. Har någon/några sagt till dig att barn fr o m 1 års ålder sover bra/bättre? Eller vad har du fått det ifrån? Jag undrar alltså ödmjukt ☺️ Vad har samhället tuttat i dig? ❤️

    Vi har haft riktigt kassa nätter från det att vår dotter var 2 v gammal till att hon blev 3 år nånting. Alltså vaken flera timmar per natt. Aldrig problem att natta, somnar direkt. Men sen efter ett par timmar har det dragit igång. Omogna tarmar har varit arbetsnamnet. Jag var galen i början. Grät när andra mammor i min närhet hade fått sova hela nätter. Jag trixade och knixade hit och dit med dagsvilan, med maten, med läkarbesök och utredningar. Tills att jag en dag bara bestämde mig för att ”skita i det”. Bara acceptera läget – ”så här är det nu, men det kommer inte att vara så för alltid”. Lätt att säga nu när vi är ”ute på andra sidan”, men acceptansen tror jag är nyckeln (förutsatt nu då att han inte har besvär från ÖNH av ngt slag).

    Jag vill bara att du ska veta och känna att det är väldigt få bebisar som from 1 års ålder helt plötsligt börjar sova bättre. Men det kommer. För varje jobbig natt ni tagit er igenom så är ni en natt närmare en bra natt. Kämpa på ❤️

    1. +1 angående att tro att bebisar magiskt börjar sova vid 1 års ålder. Min dotter har aldrig sovit bra men kanske inte heller så dåligt som Dante (<3!!) men precis när hon fyllde ett sov hon såååå dåligt alltså sämre än någonsin. Jag gick ner i ett djupt hål och blev nästan deprimerad och insåg i efterhand att det mest var för att jag någonstans fått för mig att vid 1 blir det bättre..
      Numera när jag kanske är mer lyhörd verkar de flesta eniga om att det blir bättre vid 2 haha vi får se om jag får en smäll till då. Min poäng är: förväntningarna kan ju göra det värre så om man kan (jag kämpar själv) med att trappa ner på dem blir det nog enklare för än själv.
      Önskar er all lycka med sötaste Dante. Ni är grymma!

      1. Ja, det här skriver jag också helt under på! Jag tror orimliga förväntningar på bebislivet ofta gör det jobbiga ännu jobbigare, istället för att man helt enkelt försöker följa med och anpassa sig? För mig har acceptans verkligen varit det bästa, även om mycket inte alls varit som jag förväntade mig kring sömn. Eller att vår 1-åring fortfarande vägrar vagn. De hade jag också fått gör mig skulle vända magiskt vid ett, men det har det såklart inte gjort. Hemma hos oss vaknar den lilla minst varannan timme och somnar inte alltid om av amning (vi samsover) utan vi måste gå upp och skumpa under nätterna rätt ofta. Inte ovanligt att vi är vakna 1-2 timmar under natten. Och så är det för fler jag känner med 1-åringar. Men någon gång kommer det vända även om det är jobbigt på vägen dit <3

  14. Hej,
    Rekommenderar dig att gå till en ”öra näsa hals” specialist. Går att få remiss från vårdcentralen.

    Min dotter hade en förstorad polyp i näsan som gjorde att hon blev väldigt snorig ofta när hon började förskolan. Hon blev också täppt i näsan, snarkade lite och luktade dåligt i munnen. En specialist konstaterad att hon hade en förstorad polyp som opererades bort när hon var 2år. Efter det försvann hennes problem.

    Kan vara värt att kolla upp med er pojke om det är det som orsakar hans sömnproblem.. Är inte helt ovanligt.

  15. Haft det exakt sådär med vår dotter. Hon är nu 2 år och 7 månader och vaknar fortfarande 1-2 ggr per natt men uppvaken är inte lika långdragna som tidigare. Gick ner från brutalt många och långa uppvak precis innan 2-årsdagen. Enligt BVC och läkare ”inga konstigheter” att hon fortfarande sover dåligt även om det varit tortyr för oss, mest mig som varit den enda som accepterats nattetid. Vi har testat allt och jag har hela tiden haft nånslags förhoppning om när hon fyllt 1, när hon börjar förskolan, när hon blir 1,5 ska det bli bättre osv osv men insett att vi bara har ett barn som inte är så bra på att sova. Nångång går det ju över. Fem magiska nätter har hon sovit hela natten, då har jag vaknat i panik över var hon är istället… Så ja, nu låter jag det bara vara som det är. Men kan bli så oerhört provocerad av folk som klagar på att deras barn vaknat några gånger en natt osv. vill inte bli det men går inte att tycka att det känns så orättvist när vi kämpat hela hennes liv. Oavsett nångång blir det bättre & all pepp till er!

  16. Polyper el mandlarna kanske? Stora polyper ger ofta sömnsvårigheter iom att man inte kan andas, snarkar, får andningsupehåll.. min stora har det, alltid sovit mkt oroligt.

  17. Hej fina du!
    Önskar så att något man skriver skulle hjälpa💕Jag har två barn,yngsta har alltid sovit bra(tack gode gud)men äldsta har strulat med sömnen ända tills hon blev fyra år..Vi har också gjort alla undersökningar osv genom åren och uteslutit massa födoämnen.Det som hjälpte min dotter då hon var runt två års ålder,(strular dock fortfarande en del på nätterna,tror att en del barn är så bara..)var att hon fick helt sluta med välling,spannmål och sockrade produkter(fruktklämmisar,frukt på sent på dagen osv..)hon fick lugnande mat som bra fetter,bra kött/fisk/fågel.Vi träffade en naturläkare(efter att provat den vanliga vården så länge)Och vi gick på akupunktur och till en kiropraktor med henne, och där kom vändningen.Tydligen gör man justeringar på nyfödda barn i vissa länder som ”standard”) då det händer mkt när barnet kommer ut och kan vara något som ligger snett.Vet ju såklart inte om dessa saker var lösningen eller om det gav med sig pga åldern men vi ville verkligen prova allt efter alla dessa ”tortyr”nätter. Massa styrkekramar till er💕

  18. Min son (som nu är 4 år) hade liknande nätter och tog alltid morgon 04.20…. Riktigt knäckande och det höll på tills han var cirka 1,5 år. Vändningen för oss var när han började på förskolan. Efter någon månad då så bara föll han in i mycket bättre sömn och lite normalare tider 🙂

    Jag hoppas att det snart blir bättre för er, sömnbrist är verkligen inte kul och det tar inte direkt fram det bästa i en…

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Jag lanserar mitt livs största projekt – Baby Journey

När jag var gravid så började det. Vi satt i soffan och pratade om att Dante var lika stor som en citron en viss vecka eller kunde suga på tummen en annan. Jag laddade ner alla gravidappar som fanns på marknaden och bockade av checklistor i takt med att magen växte. En kväll började jag och Damon prata… Varför finns det inte en app som har allt? Både när det kommer till funktionalitet – och design.

Efter några månader hade inte tanken försvunnit, den hade istället börjat sprida sig hos oss båda. Och utan att göra historien allt för lång i det första inlägget om Baby Journey, så började vår resa där på vintern för snart två år sedan. När Dante hade kommit till världen satt hela familjen och pitchade idéen hos allt ifrån investerare till tech-bolag och när förra vintern kom började appen byggas.

Idag lanseras appen officiellt. Baby Journey – mitt livs absolut största jobbprojekt. Vår andra bebis, som har vuxit fram sida vid sida med Dante. Den finaste, snyggaste, bästa och mest innehållsrika appen jag sett inom den här kategorin (och ärligt talat den finaste appen jag någonsin har sett över huvud taget, tack vare ett helt otroligt team som har byggt och designat den).

Timmy är utbildad hälsoinformatör och har tidigare jobbat med just health tech, alltså techbolag inom vård & hälsa. När han började brinna för vår idé så visste vi – vi gör det här tillsammans. Vi bygger det här från grunden tillsammans för att skapa den bästa digitala världen för blivande och nyblivna föräldrar. Det har INTE varit lätt, men nu är den här, vår älskade app. Vi byggde Baby Journey som en familj för att alla blivande familjer där ute ska ha en trygg och inspirerande digital plats att hänga på.

Baby Journey är en värld för gravida och partners samt nyblivna föräldrar med barn upp till 2 år (i dagsläget) som samlar information, veckouppdateringar, månadsuppdateringar, checklistor och mycket mer.

Jag ska berätta massa mer om den sen, men tills vidare får alla som är nyfikna på appen ladda ner den här (klick!). 

Ni kan även läsa mer i en artikel hos Resumé – här!

  1. Stort grattis! Spännande! Kommer det att komma er version på engelska. Min man är utländsk och hade varit kul om vi både hade kunnat använda den 🙂

    1. Det kommer att komma men tidigast under 2021 <3! Du får översätta för honom i soffan på kvällen hehe... stor kram och tack!

  2. Utvecklingstips för backloggen hade varit att addera om man väntar fler än en 🙂 stort grattis och roligt!

  3. Har använt denna appen i några veckor och den är utan tvekan den bästa på marknaden. Den har verkligen allt, bra jobbat!

  4. Stort grattis!! Jag har laddat ner den men kan inte skriva in namn på barnet. Vet du om det är någon bugg för Android?

    1. Oj, det låter inte bra. Vi har haft lite strul med den funktionen på just Android men jobbar med det och om allt går som det ska, så kommer en ny uppdatering för Android senare idag där allt ska fungera!

      Stor kram och tack!

  5. Superkul älskar gravidappar, är själv gravid med barn 2 i vecka 32.

    Men jag undrar när man ska regga sig, så får man välja intressen och sen i nästa steg följa influensers i samma vecka – men ingen av dem är ju i samma vecka just nu som jag? (Följer många sen innan). Sen är alla förbockade och de hade varit trevligt om man kunde bocka ur alla på en gång, blir rätt många att gå igenom annars om man väljer många intressen hehe 🙂

    Ska bli spännande att titta vidare i!!

    1. Hej fina du!

      Det är bara klicka på den lilla “bocken” så bockar du av den. Sedan får du upp inlägg från just den influencern när den var i den veckan – du får alltså upp relevant innehåll för just den veckan du är i. Eftersom det inte är så jättemånga som är gravida i samma vecka som just du, exakt samtidigt, kom vi på idén att sammanfatta inlägg på sociala medier så att man kan få så mycket innehåll som möjligt kring den veckan man är i! Jag själv googlade ofta “graviditet margaux 26” till exempel, nu finns allt ihopsamlat till mig i Baby Journey 🙂

      Och om du inte vill behöver du inte följa och få uppdateringar från någon influencer alls! Det är helt upp till dig.

      Kram!

  6. Superfin men väldigt svår att använda! Ett tips är att göra designen tillgänglig, som den ser ut nu exkluderar den väldigt många användare tyvärr. Kontrollera att alla kontraster och storlekar uppnår WCAG AA.

    1. Hej Jonna!

      Appen är byggd av utvecklingsbolaget Evolve som är experter på användarvänlighet och funktioner så vi har under ett helt år byggt appen för att den ska vara så användarvänlig som möjligt. Om den inte är tillräckligt enkel att använda för dig ber jag dig att ge den en chans, så kanske du vänjer dig snart 🙂

      Kram!

      1. Hej! WCAG AA är obligatorisk för myndigheter och innebär bl.a. att personer med nedsatt synförmåga ska kunna använda webbsidor och appar. Det gör man bl.a. genom att öka kontraster. Det blir inte så kul design då, det man kan göra är att lägga till en funktion som gör att man kan skifta mellan den design ni har idag och en anpassad sida.

      2. Hej! Ber om ursäkt att jag var otydlig. Det handlar alltså om funktionsnedsättningar jag (och många andra) har som, i mitt fall, kräver viss kontrast mellan färger t.ex. Det är alltså en omöjlighet för mig att ”vänja mig”.

        Det finns så klart inga lagkrav på er app, som det finns för t.ex. myndigheter osv att uppfylla tillgänglighetskrav, men det är väldigt synd att det inte görs när det är så små justeringar som behövs i vissa fall. Om jag hade varit beställare av en app som skulle vara användarvänlig så skulle jag helt klart gett Evolve en bakläxa vad gäller tillgänglighet.

        Mvh ett preggo i vecka 11 som tyvärr stängs ute från många gravidappar 🙁

  7. Så kul, stort grattis! Jag laddade ner appen direkt när jag läste detta. Tänkte börja följa Instagram-kontot också men väntar någon vecka tills jag & sambon har outat vår graviditet på sociala medier, ifall någon börjar spekulera hehe :))) Kram

    1. Heeej fina du!

      Men gud vad roligt! Haha jag förstår dig, så knepigt det där när det fortfarande ska gå under radarn. Ser fram emot att ha dig som följare sen

      <3

  8. Vad roligt, grattis, laddade ner direkt! Två frågor, kan du beskriva mer tydligt på vilket sätt den skiljer sig från exempelvis Preglife? Skulle vara kul att höra djupare om.

    På Preglife medverkar exempelvis både barnläkare, barnmorskor och andra inom området med sin expertis. Kommer ni också ha med liknande trygga och kunniga personer i er app?

    Grattis igen!!

    1. Hej Amanda

      Tack!

      Vi har givetvis också vårdpersonal som verifierar och faktagranskar allt innehåll. Till exempel barnmorska Sara Dellner och BVC-mottagningen Stockholm Kids. Vi lyfter bara fram vårt informativa innehåll på ett inspirerande och attraktivt sätt så det ska vara fint också 🙂

      Stor kram!

  9. Fin! Jag gillar appen och speciellt bloggfunktionen.
    Min favorit app kring detta är ” att växa och upptäcka världeb” kan tänka mig att ni inte får använda just den forskningen kanske men jag gillar deras upplägg med specifika tips och olika utvecklingstecken i varje språng

    Något annat jag hade gillat är tips på ny mat bebis kan testa varje månad. Tex. Nu kan ni börja med banan samt tipa kring det osv som en egen tab. Lite mat hacks kanske.

    1. Hej Sanna

      Vad roligt att du gillar den! Växa och upptäcka världen är en fantastisk app och målet är att kunna erbjuda samma typ av utvecklingssprång hos oss i framtiden 🙂 Men redan nu kan du få månadsinformation om ditt barns utveckling!

      Tips om mat finns redan bland våra artiklar – gå in och spana! Men det kommer komma ännu fler artiklar inom ämnet med tiden.

      Stor kram

  10. Hej! Vilken bra idé! Stort lycka till! Ser fram emot att använda den i framtiden :). Blev så himla nyfiken på hur man går tillväga när man får den här idén. Hade varit roligt med ett inlägg från idé till hur man börjar osv. Blir inspirerad av detta 🙂

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi