Att berätta för våra nära om graviditeten, del två

För ett par veckor sen skrev jag lite om hur våra vänner och familj fick reda på graviditeten. Här kommer ett till sånt inlägg med ytterligare några personer! Det första inlägget kan ni läsa här om ni missade det.

Timmy (min bror) och Sofia hade vi egentligen tänkt berätta för samtidigt som vi berättade för mina föräldrar. Men de var uppbokade varje gång vi försökte få till en träff vilket var sååå frustrerande när man själv vet att man har något stort att berätta men inte vill avslöja något, haha. Så det slutade med att vi tog en middag med mina föräldrar och en middag med Timmy och Sofia.

Vi bjöd hem dem i december på middag och mys. När de kom öppnade vi champagne och när det var dags att skåla berättade vi vad det var vi ville skåla för. Det var SÅ roligt att berätta för just Timmy och Sofia. Jag känner inte många som är mer barnkära än min bror, han älskar verkligen barn och har gjort det sen han själv var ett. Han har en ork som aldrig tar slut och kan leka i timmar. När vi blev vuxna kunde han fortfarande välja att sitta vid barnbordet på olika tillställningar, helt enkelt för att han tycker det är så kul med barn. Jag kan på riktigt inte tänka mig en bättre morbror i hela världen än Timmy och har en känsla av att han och Sofia kommer hänga väldigt mycket med den här ungen.

Sofia var nog en av de som blev absolut gladast när vi berättade nyheten vilket såklart värmde ända in i skelettet på en. Känner mig så lyckligt lottad som har de här två människorna i mitt liv, kolla bara på dom??? Är det enda lagligt att vara så gulliga??? Den här bilden tog vi och skickade till våra föräldrar efter att vi berättat <333

På julafton berättade vi för min släkt. Sjukt kul att få ge en bebis i julklapp till hela släkten! Dessutom hade jag omöjligt kunna dölja det för alla vet att jag inte brukar tacka nej till ett glas vin, speciellt inte på julafton 🙂

Jag bestämde mig för att klicka hem den enda merch-produkten jag kunde hitta för gammelmormor-segmentet: en kopp där det stod ”Du ska bli gammelmormor” på.

Efter Kalle Anka, innan det var dags för mat, så gav jag mormor presenten inför alla andra. De trodde att det var något spel för kvällen eller något väldigt fint så att man inte vill dra ut på det (vi brukar öppna julklappar ganska sent på kvällen). När mormor öppnade hamnade hon i chock och sa gång på gång ”Nämen Gud!” medan tårarna spruta och alla började kramas. Jag har en video som Timmy filmade under det här ögonblicket och oj vad glad jag är över att ha den, för det är världens finaste minne. Alla blev så glada för vår skull – och för deras egen skull också eftersom det här är första barnet i ”nästa generation” i vår släkt.

Jossan träffade jag precis när hon kommit hem från Indien där hon var en hel månad. Vi sågs för lunch och när jag berättade att jag var gravid såg jag i hennes blick att hon visste.

Hon berättade att hon hade drömt att jag var gravid när hon var i Indien. På morgonen när hon vaknade skrev hon ett sms till mig och berättade om drömmen, men sen struntade hon i att skicka det ifall att jag faktiskt var gravid och inte ville säga något över sms. Men hon hade tagit en printscreen på meddelandet och det visade sig att drömmen hon haft var natten efter att jag plussade på stickan.

Jag tror att man är andligt närmre vissa kvinnor och just jag & Jossan är uppenbarligen ganska nära varandra rent spirituellt. Det förvånar mig inte att hon förstod det. Många i ens omgivning spionerar ju fram ens graviditet (och säger ”JAG VISSTE DET!” när man berättar, som att det vore en tävling). Men med Jossan var det helt annorlunda.

Margaux var lite samma sak som med Jossan, jag visste att hon visste men var så tacksam över att hon gav mig tiden att berätta i min takt, på det sätt som jag ville. Vi sågs på frukost och precis innan vi skulle mötas upp skickade jag en ultraljudsbild. Sen pratade vi om bebislängtan i två timmar utan paus, haha! Och så fort vi sagt hej då skickade hon ett sms och skrev att hon var så glad för min skull, vilket jag redan visste om eftersom jag kände det genuint i hela min kropp.

Det finaste när man delar med sig av denna gigantiska nyhet är verkligen påminnelsen om hur älskad man är. Det är helt otroligt? Helt otroligt.

Alexia berättade jag för över en frukost med henne och tjejerna. Det var en riktig kaosmorgon där ingen satt still eller var tyst i en sekund och jag fick liksom kasta in nyheten mellan ett bråk om mobilen och gnäll om en till croissant, haha. Det härliga med det var att thats life, det är så livet ser ut, och det är helt okej.

Jag tror att Alexia var mer stressad än vad jag var över den här stunden för jag tyckte bara det var mysigt. Corinne frågade ”Har du en bebis i magen?” och när jag svarade ja sa hon ”Det har jag också!” och klappade sig över sin lilla mage. Haha, tydligen brukar de skoja om det eftersom hennes mage är så rund och go. Fina lilla människa ♥

Cilla är den vännen som jag har känt absolut längst i mitt liv. Vi blev bästa vänner när vi var fyra år och hon är fortfarande en av mina viktigaste vänner. Vi sågs på aw på Broms, jag satt redan och sippade på en bellini (alkoholfri såklart) när hon kom och när jag efter en kvart berättade nyheten blev hon glansig i ögonen – ganska så chockad! Jag tror att vissa av mina vänner blev chockade eftersom jag har så fullt upp i min karriär. Vi sätter gärna både oss själva och varandra i fack och beroende på vilket fack någon tillhör, antar man att den ska leva utifrån det facket. Så om folk har satt mig i karriär-facket finns det ingen möjlighet att jag skulle skaffa barn ”redan nu”. Men sen när saker sjunker in inser man att alla är mer än vad som ryms i ett fack, en själv inkluderat.

Det var väldigt speciellt att berätta för Cilla om bebisen eftersom vi känt varandra sen vi själva var små barn. Nu satt vi där på Broms, med ett barn ute i världen och ett i magen, och undrade hur fan 25 år kunde gå så fort. Och när vi egentligen blev vuxna. Sen skrattade vi så tårarna sprutade åt olika barndomsminnen ♥

  1. Blev helt tårig och rörd av att läsa det här. Sättet du skriver och beskriver på, alltså wow det känns så exakt och SÅ SÅ SÅ fint!!!!!!!! <3

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Receptbilden vs. reality

INLÄGGET ÄR ETT BETALT SAMARBETE MED Mathem

Psst, längst ner i inlägget finner ni en härlig rabattkod!

I veckan beställde jag ett recept som såg sååå gott ut på Mathem. Jag väljer i stort sett enbart mina recept utifrån bilderna i Mathems receptbank och jag måste säga att det är olika utmaningar varje gång. Ibland blir det verkligen precis som på bilden och då känner jag att ”Yes – I made it” haha. Medan ibland tittar jag ner på min sorgliga tallrik för att sedan jämföra med den inspirerande bilden på sajten och tvingas inse att nej, det här var inte min grej.

Det roligaste är ju utan tvekan när det går att göra ett recept som faktiskt blir någorlunda likt i resultat. Då känner jag mig stolt (haha!) men också motiverad till att testa mer recept. Den här gången klickade jag hem denna färgbomb – Kryddig quinoa med rostade grönsaker, kyckling och ärtpesto.

Är ni sådana som följer recepten punkt till pricka? Jag var en sån person tidigare men har blivit lite mer spontan senaste åren tack vare D. Han improviserar en hel del och ibland gör jag detsamma. Det lönar sig sällan dock utan ofta ångrar jag att jag inte bara gjorde som det stod i receptet från början haha.

Dagens recept hade många olika moment men ingenting som var särskilt svårt. Jag är tokig i alla sorters pesto/krämer och måste säga att ärtpeston i detta recept var verkligen en höjdare! Mer pesto åt folket.

Hur ser era kök ut när ni lagar mat? Jag är inte en sån som städar efter varje moment, men heller ingen som lämnar ett bombnedslag efter mig. Skulle vilja säga att jag är ganska normal? Eller hur tycker ni att det här köket ser ut jämfört med ert när ni lagar mat hemma?

Efter att ha rostat grönsakerna, kokat quinoan, krossat mandlar och pillat ut granatäppelkärnorna var det dags att försöka lägga upp lika snyggt som på receptbilden.

Hahaha, okej det här blev ju inte alls lika fint som på bilden. MEN ÄNDÅ, för att vara en vanlig hobbymatlagare är det väl godkänt? Jag borde dock inte strösslat granatäpplet över sådär för det färgade kycklingen rosa vilket inte blev så aptitligt kanske…

Saker jag kommer göra annorlunda nästa gång jag lagar detta recept: sätt på grillfunktionen på ugnen halva tiden så att grönsakerna verkligen får färg! Stek kycklingen längre för ordentlig yta. Och mer myntablad på toppen, bara för det är så vackert.

MEN det viktigaste av allt – SÅ GOD MATRÄTT!!!

Blev ni hungriga nu? I sådana fall har jag en trevlig överraskning åt er!

F100 ger 100 kr rabatt till ALLA kunder på nästa order över 700kr!

Så in på Mathem (klick!) och lägg din nästa beställning på en gång.

  1. Tips att köpa frysta granatäpplekärnor, så himla bra och enkelt! Och smakar precis som färska! Ev lite mindre spänst i men så värt det 🙂

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Frågor med Forni

Hej Michaela och tack för den härligaste bloggen och GRATTIS till bebisen!

Jag har en fråga till Frågor med Forni som jag hoppas att du kan svara på eftersom du har så bra koll på kläder, vänskap och har varit på så många bröllop. Min kille friade nyligen till mig och det var verkligen mitt livs mest betydelesefulla och finaste dag ❤️

Men nu kommer ju allt planerande och vi är minst sagt kost. Var letar man brudklänning utan att det drar iväg på typ 50 000 kr? Sen är jag orolig för det här med svensexa och möhippa. Vi har många ytligare vänner men de vi umgås mest med är våra syskon och familjer. Det låter kanske tråkigt men till vardags har vi fullt upp med jobb (och fantastiska kollegor), renoverar en stor lägenhet och har hund så vi har liksom inte så mycket tid över för att träffa kompisar. Dessutom är de kompisar vi har våra gemensamma efter flera år tillsammans. Vi båda (främst min kille) är oroliga över att det liksom inte skulle bli någon svensexa eller möhippa eller att någon av oss skulle bli besviken medan den andra kanske får sitt livs helg. Vi har pratat lite smått om att man kanske kunde göra något tillsammans, alternativt göra skilda saker på dagen och sen mötas upp för middag och fest. Gör folk sånt? Är det tråkigt?

Hoppas att du har lust att svara💕

Hej gullis!

Jag tycker absolut INTE att man behöver lägga 50 lax på en klänning! Det finns sååå mycket fina alternativ till ett bättre pris idag och man behöver inte fastna i brud-fällan. Jag har en tjejkompis som gifte sig nyligen i en klänning från H&M Concious Collection. En annan gifte sig i en klänning från Stylein! Och en bekant till mig beställde hem sin från Asos. Jag tror att alla tre la mellan 1000-3000kr på sina klänningar och de var helt ljuvliga. Det viktigaste med en klänning är passformen tycker jag, så det man kan göra är att lämna in klänningen hos en skräddare och sedan se till så att den sys om till perfektion för just dig och din kropp. Komplettera med dina drömskor (skor är bra för de kan man använda på fest även efter man gift sig!), unika smycken som känns som du och så kanske en slöja eller blomster i håret för att få till bröllops-looken.

Ang. möhippa och svensexa så tycker jag att man får göra som man vill. Jag hade några bekanta nyligen som gjorde precis så som du föreslog: tjejen och killen hade varsin mindre möhippa/svensexa under dagen och sedan slöts alla upp för middag och fest på kvällen. Så bra ju! Jag älskar att vi lever i en tid där ens bröllop får se ut så som man själv vill, oavsett om det betyder att ha ett bakisbröllop som Margaux och Jacob där gästerna har på sig pyjamas, eller en kombinerad mösexa som man sytt ihop efter ens personlighet.

Stort lycka till och framför allt – GRATTIS! Så jäkla ljuvligt att ni ska gifta er. Njut! <3

Jag känner att jag står inför typ det svåraste valet i livet, och känns så svårt att fatta ett beslut med så många osäkerhetsfaktorer. Jag är ett år inne i studierna på ett av världens bästa universitet utomlands men känner att jag inte trivs särkilt bra. Jag har rätt mycket vänner men känner inte att jag hittar så många likasinnande och de där riktigt riktigt nära vännerna. En del av mig vill hoppa av och börja plugga i Sverige, men samtidigt finns det ju inga garantier för hur det blir. Dessutom vet jag att kvalitén på utbilningen kommer minska och jag är rädd att jag ska ångra mig när mina karriärsmöjligheter kanske begränsas. Vill tro att nästa år blir bättre med annan boendesituation osv men vet iallfall att jag inte pallar två år till som det första. Hur fan tänker man kring såhär stora beslut? Kram från en utlandssvensk

Hej bästa!

Oj, det där svaret kan bara du ha inom dig, jag tror inte att varken jag eller någon annan kan ge det till dig. Kanske finns det någon annan där ute som kan komma med guidning av något slag? Jag har tyvärr ingen erfarenhet av din situation och har därför svårt att ge tips mer än att gå på magkänsla och följa hjärtat.

Kram!

Hej Michaela!

Jag undrar hur du lyckas planera din tid under dina mest hektiska dagar? Blir du ofta sen till nästa lunchdejt eller fotografering? Är det svårt att säga till sin kompis att – nej nu måste jag gå för jag ska vidare på nästa kompisträff? Skulle du kalla dig för en tidsoptimist eller tidspessimist?

En liten fundering med en gnutta fascination… jag lyckas aldrig hålla tider.

Hej där!

Nej, jag är i stort sett aldrig sen. Man behöver inte vara det trots hektiskt schema, så länge man planerar sina dagar och har lite koll. Jag sitter inte i ett möte och bara babblar på utan att hålla koll på tiden om jag vet att jag har ett nytt möte direkt efter – det händer kanske en handfull gånger per år att jag missar tiden. Annars ser jag till att runda av möten i tid och är noga med att berätta hur mycket tid jag har inför varje träff. Om jag ska träffa en kompis på lunch brukar jag säga ”Vi ses kl 12! Jag har ett möte 13.30 så jag måste sticka 13.20, så du vet!”. Och på mina möten säger jag ofta ”Hej, jag har ett nytt möte om en timme så jag måste runda av om 50 minuter”. Svårare än så är det inte att komma i tid tycker jag 🙂

Jag måste också vara ärlig och säga att jag har ganska svårt för människor som är tidsoptimister och ständigt är sena. Jag tycker det är rätt respektlöst mot sin omgivning och dras helt klart till människor som är som jag – respekterar andras tid! Sen är det såklart okej att vara lite sen då och då, men jag gillar inte när det är ett personlighetsdrag hos någon.

Puss <333

Hej Michaela! Grattis till graviditeten! 💕
Jag har för mig att du skrev i ett tidigare inlägg om att du köpt stödstrumpor nu under graviditeten. Jag är själv gravid och i behov av stödstrumpor och undrar om du har tips på bra stödstrumpor nu när det blir varmare väder och hur man lättast använder det till vår-/sommarkläder?

Hej fina

TACK <3

Jag har ett par gamla stödstrumpor som jag använt ett par gånger men nu när det är varmt ute och jag har mer öppna skor struntar jag i dom bara. Mina vader tackar mig INTE men jag känner mig i alla fall snygg när jag går på stan haha…

Hej! Så mysigt med date nights! Det gör mig pepp på att själv ta tag i sånt i mitt förhållande. Något jag och min kille däremot har lite problem med ibland är just snacket. Känns som att allt redan är sagt… Hur gör ni för att fortfarande ha levande konversationer? Vad pratar ni gärna om? Hade varit så kul att få veta eller kanske att få lite tips.

Tack för en fin blogg <3

Hej gullis!

Vi pratar om allt! Men är också helt okej med när det är tyst. Vi reser ju mycket bara vi två till exempel, och då är en del måltider lite tystare än andra. Jag försöker att inte bli stressad av det utan bara omfamna tystnaden – inte kämpa för att hitta samtalsämnen. Däremot om vi t.ex. ska ut och äta på hemmaplan kan jag ibland ”spara” något till just det tillfället för att ha något roligt att ta upp under middagen. Sist när vi var ute tog jag t.ex. upp en stor jobbgrej som jag tänkt på under veckan och behövde bolla samt en fråga om hur vi ska göra med bebisen och förskola. Även nu till Paris har jag några ämnen på lager som blir roliga att ta upp på middagarna, t.ex.: Vad tusan ska vår unge heta? Och hur tycker du att jag ska göra med projekt X i jobbet? Och vad har D för förväntningar på mig som mamma? Tre frågor som leder till intressanta samtal.

Mitt tips är alltså: spara på lite ämnen ibland. Men också: våga prata lite mindre under veckorna på sms/telefon för att ha mer att prata om när man äter middagar ihop (om man anser att det är ett problem eller kan bli lite tråkigt). Och var nyfiken på din partner! Tänk att det är första gången ni är ute och äter, även fast du tror att du vet allt. Alla människor är i ständig utveckling, även din partner.

Puss!

  1. HM och ellos har också börjat med brudklänningar, ASOS har många fina, Ivy & oak också! By Malina gör många ”vanliga” klänningar i vitt som är superfina! När jag provade till mitt bröllop låg de flesta mellan 10-15 tusen, absolut inga 50.

  2. Till utlandssvenskan: Nu vet inte jag var någonstans du bor, men det kan ta lång tid att anpassa sig till en ny kultur. Det finns till och med en ”kurva” där olika faser sker under de första åren. Euforin du upplever i början byts ut mot ifrågasättande och sedan når man en slags acceptans. Eller så trivs man inte och åker hem.

    Jag bodde 5,5 år i Paris och det tog lång tid innan jag kände mig helt hemma där, samt kände att mina vänner hörde till den närmaste klicken. Mitt första halvår var dessutom väldigt krävande med ganska många tårar och nederlag.
    Jag kan dock känna igen mig i det du skriver om för så som du beskriver kände jag när jag flyttade till Kapstaden. Efter fyra månader insåg jag att jag hamnat i en depression vilket påverkade min fysiska hälsa och gjorde det svårt att bygga djupa relationer. Till slut valde jag att säga upp mig från jobbet och åka hem tidigare. Jag skulle varit där i ett år minst men det blev ”bara” 5 månader. Nu är din situation annorlunda, men jag förstår känslan av att kanske ta fel beslut. Det kändes som ett nederlag och misslyckande först men i efterhand så har jag förstått att det snarare var modigt av mig att ta beslutet att satsa på min hälsa.

    Det jag vill säga med detta är att du måste nog fundera över om du kan och vill göra någonting åt din situation, eller om det faktiskt är så att du hellre lämnar den. Min situation i Paris blev bra till slut medan jag inte var stark nog mentalt för att orka förändra min situation i Kapstaden.

    Kanske kan du hitta fler likasinnade vänner genom någon organisation, t ex. Svenska Handelskammaren om det finns där, gå med i ett gym, börja på en fritidsaktivitet. Kanske prata med någon där eller hemma som kan verka som mentor? Kan du ta en paus och åka hem ett par veckor? Då blir det lättare att få distans till tillvaron och i slutändan brukar jag tycka att magkänslan vägleder en rätt.

    Jag önskar dig all lycka till! <3
    Kram,
    Christine

  3. Jag såg att scholl lanserade ett par stödstrumpor i strumpbyxmodell för ett tag sedan som såg ut som vanliga nylonstrumpbyxor typ (på reklamen i alla fall….). Kanske värt att kolla upp! Kram

  4. Jag skulle vilja slå ett slag för att hyra sin brudklänning. Finns såå mycket att välja på och den justeras så att klänningen sitter precis som den ska. Visst kan det vara lite roligt att få äga sin brudklänning, men helt ärligt lär man ju knappast använda den igen. 🙂

  5. Jag håller verkligen med om att det är respektlöst att alltid vara sen och inte förstå att andra har tider att passa! Till exempel kan man ha bestämt att man skall äta lunch med någon och så har personen inte ens vaknat vid utsatt tid och dyker inte upp. Då tycker jag att man ska skriva att det var den timmen man kunde avvara och att man inte kan ses senare, så att personen verkligen fattar att tider är till för att hållas.

  6. Det här med tidsoptimism som ett personlighetsdrag: håller med dig alltså! Min killes familj är dock sådana och man får alltid vänta på dem, de är alltid sist. Jag håller på att kapitulera varje högtid och när som hela familjen är samlad 😊😊😊😊 Det knepigaste är nog att de typ tycker att det är komiskt att man kan vara så långsamma som de är. Jag blir bara galen och får profylaxandas för att behålla mitt förstånd. Haha!

  7. Till utlandssvenskan: Jag kan verkligen tänka mig in i din situation. Jag har själv bott utomlands i omgångar och nu när jag bor i Sverige och pluggar har jag insett hur mycket mina fastlåsningar vid vissa idéer har fått styra mina val. Vissa av de valen som jag har gjort har inte varit de bästa för mig, har jag insett i efterhand. Det hade på vissa plan blivit bättre om jag gjort annorlunda och inte valt utifrån en idé som jag var fastlåst vid. Hade jag fått välja om nu, hade jag gjort helt annorlunda. Jag tycker att du skall fundera på vad det är som får dig att fortsätta studera vid det utländska universitetet. Kommer anledningen till att du pluggar där att spela någon roll om tjugo år? Om du kommer fram till att det är värt det att stanna kvar utomlands, tänk då att du är där för att plugga i första hand och att det är en bonus om du trivs. Så försöker jag tänka. Det är ju inte säkert att man trivs bättre någon annanstans.

  8. Till utlandssvensken:

    Hej! Jag vet inte vart i världen du bor men jag bor i Melbourne sedan fyra år tillbaka (jag är 24) och har läst en utbildning på universitet hemma i Sverige före jag flyttade hit och läser nu även på universitetet här (jag tar examen i November månad, äntligen!).

    Precis som någon skrev här ovan tar det väldigt lång tid att vänja sig vid en ny kultur – oavsett hur lik eller olik den är Sveriges. Jag tror att många som ”flyttar” utomlands för en kortare tid ofta skapar en bild av att det är så lätt medan för någon som faktiskt flyttar för en längre tid/permanent är det inte riktigt samma sak (jag bor själv här permanent idag och de mentala utmaningarna är fortfarande många). Det första året utomlands var för mig framförallt glädje och nyfikenhet, allt är nytt och spännande och man tänker ofta inte så mycket framåt. Början på det andra året var tufft, jag saknade mina nära vänskapsrelationer hemma i Sverige och var trött på att konstant behöva anstränga mig så mycket och kasta mig ut för stup – men sen vände det helt för mig. Mot slutet av det året hittade jag hem i mina vänskapsrelationer här i Melbourne och började känna mig trygg i det tjejgäng jag byggt upp. Kort och gott, det jag försöker säga är att livet tar tid ibland. Jag har varit här i fyra år nu och bygger fortfarande mina relationer på djupet. Vissa dagar känner jag mig ensam, saknar mina föräldrar och önskar att jag kunde krama vänner hemma. Men samtidigt så har jag byggt ett liv här som jag älskar helt på mina egna premisser. Jag har min Australienska pojkvän sedan några år tillbaka, de bästa vännerna jag någonsin kunnat önska och jag trivs otroligt bra med den livsstil de lever här i Australien (men har också tagit med mycket av ”mitt Sverige” hit i form av traditioner, saker etc. – något som verkligen har hjälpt mig).

    Jag vet att din situation är annorlunda jämfört med min då jag hela tiden varit säker på att jag vill stanna men jag hoppas att det hjälper lite att veta att alla går igenom väldigt låga dalar när de bor utomlands. Sen är det också viktigt att komma ihåg att en flytt hem till Sverige inte är ett nederlag. Du vågade flytta till ett annat land! Du vågade börja studera utomlands! Du har sett och upplevt saker som väldigt många aldrig någonsin kommer att få se! Det mod du byggt upp tar du med dig vidare i livet om du väljer att flytta hem till Sverige, kom ihåg det <3

    Om du har möjlighet skulle du kunna åka hem till Sverige på ditt nästa skollov i några veckor för att se hur det känns att vara hemma. Jag åker till Sverige i minst 3-4 veckor varje år (för mig är det ett måste) och har tur nog att ha föräldrar som har möjligheten att resa till Australien. Att veta att jag får komma hem varje år är något som gör mig väldigt lycklig och mina första resor hem hjälpte mig också när det kom till beslutet kring om jag ville stanna i Australien eller inte (att resa hem ger en ganska snabbt en god magkänsla kring vart man vill bo – något jag vet att mina tjejkompisar tycker också).

    Ps. En stor hjälp för mig genom mina toppar och dalar har varit att min bästa vän här kommer från England och att hon också har flyttat hit permanent. Att ha någon att prata med som går igenom liknande känslor som dig hjälper väldigt mycket när det är som tyngst. Om Svenska Kyrkan finns där du bor skulle du kanske kunna gå genom dem? Svenska Kyrkan här i Melbourne fungerar mer som ett Svenskt Community än en kyrka, de har lucia-firande, Svensk julmarknad, Svensk Shop och träffar för alla olika åldrar. Det kan också vara värt att gå med i Facebook-grupper för Svenskar som bor i samma område som dig och slänga iväg en fråga om någon vill ses på en kaffe eller ett glas vin!

    Hoppas att allt löser sig och kom ihåg att oavsett vad du bestämmer dig för att göra så är du grym! xx

  9. Hej Michaela!

    Tack för en fin blogg! Jag har en fråga till Frågor med Forni jag hoppas att du, eller någon annan av dina läsare, vill diskutera 🙂

    Hur viktigt anser du/ni att det är med ett intellektuellt utbyte i en relation?

    Jag har varit tillsammans med min pojkvän i ca 5 år och relationen är väldigt fin och trygg. Jag älskar honom men jag saknar verkligen det intellektuella utbytet. Jag har en femårig akademisk utbildning bakom mig och min sambo är hantverkare. Han har massvis med kvaliteter jag saknar och jag ser upp till honom i många avseenden. Men jag känner att jag börjar störa mig mer och mer på att han är ”osmart”, inte tänker längre än näsan räcker och saknar driv och ambitioner. Jag försöker få det intellektuella utbytet från mina vänner, men ibland vill jag kunna diskutera karriärval och andra djupare frågor med mannen jag lever med. Hur tänker du kring det här? Hade du varit nöjd i en relation där du är uppenbart ”intellektuellt överlägsen”?

  10. Apropå tjejen som skrev om att snacket gick trögt mellan henne och hennes kille och jag har världens bästa tips: köp Värvet-spelet av Kristoffer Triumf och ni kommer ha så spännande samtal! Dra ett kort, svara och ställ följdfrågor. kommer lära dig nya saker om dig själv också, jag lovar!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Vårkjolar och klädtankar

Inlägget innehåller annonslänkar

bildkälla: 1 & 2
röd kjol, mönstrad kjol

bildkälla: 1 & 2
rosa kjol, zebrakjol


Bildkälla: 1 & 2
grön kjol, beige kjol

God morgon!

Eftersom SAS strejkar blev det lite strul med våra flyg, men nu har vi löst det så att vi åker med ett annat flygbolag några timmar senare än beräknat. Det blev en slant dyrare och så missar vi vår lunchbokning men jag är så taggad på Paris så det får bli vad det blir.

Igår skulle jag packa och insåg som jag tidigare nämnt att garderoben är kraftigt minskad (inte så konstigt med den här jättemagen). Tur att jag har min nya klänning från Boob, den blir perfekt på resan och sedan har jag en handfull till som åker med i väskan. Ett par sköna tights och två t-shirtar (också från Boob) när jag vill vara bekväm och så finklänningar när det är dags att klä upp sig. Något jag verkligen önskar att jag hade haft till mina t-shirts är dock lite fina kjolar! Jag har inga kjolar alls hemma.

Ovan ser ni sådana jag gärna hade haft både med magen och utan.

Nåväl, nu ska jag lägga ner det sista i packningen och sen rör vi oss mot Arlanda. Puss!

  1. Lyssnade på er podd och håller SÅ MED OM gångvett!! Måste pratas mer om detta. Bor också i stan och går mycket och gärna men FÅR PANIK på människor.

    En punkt jag tänkte på är människor som stannar mitt i gatan? Typ går på gatan och strosar/tittar, alternativ tittar i mobilen (ännu mer panik) och sedan ser något eller av olika anledningar bara stannar mitt i vägen så att man bakom nästan studsar in i dem. Gahhh känner frustrationen haha.

    Tack för en bra podd och blogg <3

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Fredag & Paris

God morgon (eller okej lunch, haha) mina bästa gullisar!

Hur mår ni?

Jag har en riktigt fin morgon faktiskt. Den här veckan har varit riktigt hetsig på jobbfronten men idag har jag, för första gången på hela veckan, flera timmar vid datorn. Min att göra lista är milslång men jag hoppas på att ha prickat av de viktigaste punkterna innan jag går på helg!

Igår kväll satt jag och jobbade till 22.30 när D kom hem men fastnade hela tiden på massa småpill. Kan ni också bli så i ert jobb ibland? Att ni glömmer bort effektiviteten och fastnar i att pilla i en presentation, flytta omkring grejer i en text eller vad det nu kan vara. Jag tror det är välbehövligt att ge olika projekt tid, men det är också farligt för man blir lite blind. Jag är inte alltid säker på att det blir bättre när man lägger för mycket tid på projekt.

Well well, gjort är gjort och snart är det helg = PARIS! Romantik! Afternoon tea! Promenader! Shopping! Långluncher! Aaaah jag ska verkligen NJUTA den här helgen, den sista resan när vi bara är två i vår familj, känns heeelt sjukt.

Ha en ljuvlig fredag så hörs vi lite senare <3!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi