Frågor med Forni

Hej!

Älskar din mysiga plats på internet!
Jag var nyfiken på hur du reflekterar kring att dela med dig av info och bilder på Dante, delta i reportage osv. Dante har ju inte valt att vara med på bild och i din blogg, reflekterar du något kring hur han kanske känner i framtiden? Bilder och videos försvinner ju inte från internet.

Jag hoppas verkligen inte du tar kommentaren negativt, tycker du är otroligt ansvarsfull och fin här på din plats. Jag är mest nyfiken på hur du reflekterar. Ser att många ni bloggare/influencers blivit mammor och delar med sig mycket kring sina barn. Allt från vikt, längd, info, bilder, video osv. Alla mer eller mindre, så himla nyfiken på hur du tänker kring att lägga ut information om en person som inte själv valt eller sagt ok till det.

Kram och tack för en fin plats på internet.

Hej fina!

Jag tror att jag har fungerat i det här som många andra mammor, vare sig man är influencer eller inte. Jag hade redan innan Dante kom pratat med D och bestämt oss för att han ska få vara med i sociala medier, men kanske något kontrollerat. Vi hade kommit fram till att han och D kan vara med ungefär lika mycket. Någon bild då och då samt att jag skriver om dem. En bild på honom som nyfödd, någon bild från vagnen, en ryggtavla här och där.

Sen kom Dante. Och han var det absolut vackraste, finaste, ljuvligaste vi sett i hela våra liv. När han var en vecka gammal visade jag en bild på honom för D i soffan och frågade: “Ska jag lägga upp den här på Instagram?” och D bara “EH JA HAN ÄR AS SÖT DU MÅSTE! ALLA MÅSTE FÅ SE HONOM!!!”. Det är så man känner för sitt barn. Att man gör världen en otjänst om man inte delar med sig av det konstant.

Det är därför alla föräldrar är så jobbiga och postar alldeles för mycket bilder och videos på deras ungar…

Det här gäller såklart inte alla. Vissa tar seriösa beslut om att inte dela sina barn på sociala medier och håller sig sedan till det. Men vi var aldrig stenhårda, vi hade en idé innan Dante kom och efter det gick vi på känsla.

Jag känner att allt jag delar om honom är sånt som känns helt okej och jag tror absolut inte att han kommer ha problem med det i framtiden. Snarare tror jag att han kommer vara glad över att våra berättelser kunde hjälpa andra förvirrade föräldrar i deras vardag. Och även om det inte verkar som det så finns det massa saker kring Dante som jag aldrig skulle dela i mina kanaler. Precis som med information om mig själv har jag en tydlig kompass med vad som känns okej eller inte – och det är den kompassen jag går efter.

Puss!

Hej!

Har inget med inlägget att göra. Men jag plussade förra veckan och vill göra ett tidigt ultraljud då jag haft missfall tidigare och är väldigt orolig.. Har du (eller någon annan) tips på var i Stockholm man kan göra detta och som är bra? Hört så himla olika om alla privata mottagningar, vill känna mig trygg..

Kram

Åh, grattis kära du. Jag hoppas att allt går vägen!

Jag gjorde tidigt ultraljud på Mama Mia på Karlavägen, där kan man betala för tidigt ultraljud och/eller NIPT-tester. Jag har alltid varit jättenöjd där och kan absolut rekommendera det.

Tänkte bara höra hur ni resonerar kring att träffa föräldrar/svärföräldrar under pandemin? De flesta jag känner undviker det.

Dantes mor och farföräldrar är unga, friska och inte i riskgrupp så vi träffar dem så länge de inte har symtom! Däremot så träffar jag och D inte våra mor och farföräldrar då de är över 70 år och i riskgrupp.

Hej bästa Michaela! Jag skulle älska att få höra hur du resonerade kring Dantes garderob dom 3 första månaderna. Jag tror inte du skrivit/vloggat om det (?) tidigare, skyller isf på min gravidhjärna ifall jag missat det 🙁 Jag är gravid i v32 och tycker det är så svårt att veta vilken mängd/storlek på kläder man bör införskaffa. Så mycket gulligt där ute!!! Men vill ju inte köpa för mycket heller. Sitter du på några tips? Hur tänkte du kring hans garderob?

Hej fina,

Jag har ett utkast i bloggen om kläder för första tiden som jag aldrig lyckas skriva klart… ska verkligen försöka att få det klart nu i april! Men kortfattat så är det svårt att säga eftersom alla bebisar växer olika mycket i olika perioder. Satsa på minst garderob i strl 50 och sedan ökar du i antal plagg per storlek eftersom det vanliga är att ju större storlek desto längre livslängd. Dante hade storlek 50 i en månad, strl 56 i två månader och storlek 62 i 3-4 månader. Så då känns det bäst att ha mer kläder i strl 62 än strl 50 eftersom han kan använda dem längre. Jag ska sätta ihop ett inlägg med alla tipsen så kommer det snart, puss!

Hej Michaela!

Jag har en fråga som du kanske kan svara på nästa gång du har ”frågor med forni”. Till att börja med vill jag bara säga att du är en en person jag har följt till och från i flera år och kommer med största sannolikhet att fortsätta med det, för jag får alltid sån bra-känsla i kroppen när jag går in här.

Jag kommer ihåg ett inlägg du la upp för kanske två år sedan när du skrev att du hade kommit hem en dag och varit jätteledsen och du kände dig rädd för att du inte visste om det var utmattning eller PMS. Jag har varit sjukskriven Pga av ”akut stressreaktion” en månad men är tillbaka i skolan (pluggar till lärare) men känner mig fortfarande lite nedstämd och orolig. Vet att du precis som jag är HSP och att man då är känslig för intryck osv.

Min fråga är hur jobbar du med relationer under sånna här tider? Dvs hur mycket tid lägger du på vänner och sambo? När jag är nedstämd och orolig (rädslan för att må sämre igen är närvarande ofta) drar jag mig för att umgås med kompisar som jag vet att jag mår bra av. Jag känner även att min sambo får ta onödig skit. Och då skäms jag och mår ännu sämre.

Tack för all läsning du ger oss michaela!!
Med vänlig hälsning,
Orolig 24åring

Hej finaste, bästa du

Vilken ärlig och modig kommentar tycker jag!

Jag förstår dig helt. Mitt enda tips är att gå på din intuition och inte låta din hjärna spela dig ett spratt. Till exempel om du har bokat in en dejt med en nära vän som du har varit supertaggad på, sen när den väl närmar sig får du kalla fötter och börja tänka att du inte vill etc. Lyssna på din intuition då – känner du så för att du är rädd eller för att du verkligen inte vill? Är det kanske så att du kommer må bättre om du träffar din kompis eller blir det bättre om du vilar och håller dig hemma? Var sann och ärlig mot dig själv. Om du inte hittar svaren – sätt dig ner på golvet och meditera i tre minuter. Då brukar man komma till svaren tycker jag.

När det kommer till sambon – våga säg förlåt. Det är det enda vi kan göra. Att anstränga oss, inse när vi går för långt och be om ursäkt om vi är taskiga. Ett förlåt är det finaste vi har.

Puss!

Hej Michaela,
En fråga kring bäddning i vagn! Jag har införskaffat en najell sleepcarrier och tycker den känns lite hård att ligga på. Har du haft något i botten av den eller hur bäddade du? Samt har du haft typ lakan i vagnen? Hur har den funkat på sommaren, du upplevde inte att Dante blev för varm av att ligga i den trots sommarvärme?
I dessa tider känns det mysigt att kunna fokusera på såna här saker tycker jag. Hur man bäddar i en vagn. <3 Stor kram!

Skrev ett inlägg om bäddning igår ju! Men din kommentar kom innan dess och gav lite inspiration till inlägget faktiskt <3

Det är bara skönt att den är hårt när bebisen kommer för då ligger de ordentligt! Andra babynest är också ganska hårda i botten för det är inte bra för bebisars ryggar att ligga för mjukt (har jag hört). Vi hade ett lakan i botten eller en bomullsfilt bara!

Precis som du säger, mysigt att få bry sig om bäddning och vagnar i dessa tider för att inte må allt för dåligt. Stor kram!

Hej Michaela.

Har några frågor angående din Najell bärsjal. Vad tyckte du om den? Användes den mycket och hur länge kunde ni använda den? Funderar på att köpa en bärsjal men vet inte vilken man ska välja.

Jag använde den massor första månaden men sen körde vi mer på bärsele än bärsjal. Tror det handlar om vad man får för typ av bebis. Jag ångrar absolut inte köpet för allt som underlättade med Dante var värt det tycker jag och bärsjalen var väldigt skön och smidig första månaden. Han kunde sova på mig i flera timmar i den där sjalen vilket gjorde att jag kunde slappna av för en stund. Den sitter ganska tajt runt kroppen så bebisen kommer verkligen tätt inpå vilket är bra för första tiden. Däremot har jag inte använt någon annan så kan inte säga om det finns någon bättre <3

Åh vilken fin sminkning, du strålar ju. Skulle du inte kunna lägga ut en tutorial, eller om det blir för krångligt, kanske en kort guide till vilka produkter som använts i sminkningen? Gissar att det kanske är Sarah som gjort den? 🙂 Vore superintressant att höra vad hon använt så man kan få försöka bli lika smashing som du 😀

Hej fina du!

På Mama-plåtningen var det faktiskt en annan sminkös då Sarah blev förkyld några dagar innan. Och jag har verkligen ingen aning om hur hon gjorde den! Men nästa gång Sarah sminkar mig kan jag fråga om vi kan göra en tutorial. Annars får du kika in hos NIVEA i deras kanaler där de släpper små videos regelbundet med mig och Sarah där hon delar med sig av sina bästa tips. Puss!

  1. Måste bara utveckla infon om Mamma Mia. Jag har gjort två tidiga ultraljud där. Ena gången med en väldigt barsk gynekolog som bara sa “nej, här är det tomt” och så var det inget mer med det. Då hade jag plussat och sen blött lite i två veckor, men fortfarande med positiva test. Andra gången med en supervarm och härlig gynekolog som verkligen tog mig på allvar när jag berättade om första gången. Den upplevelsen var så fin. Så det kan absolut variera där, som på många andra ställen!

    1. Så är det var man än är i världen. Det finns trevliga och mindre trevliga personer överallt (tyvärr). Vad trist för dig som hade en så dålig upplevelse första gången. Skixkar en kram <3

  2. Kan inte du göra en lista med dina favorit viner?? Ser alltid ut som att ni dricker gott vin hemma 😀 Och gärna visa bild på HUR ni förvarar? Har ni något fint vinställ?

  3. Den fina brun/orangea outfiten Dante hade häromdagen, vart är den ifrån? Det var en body i leomönster😍

  4. Jag är nyfiken på hur dina föräldrar känner kring din karriär och framgång – dom måste vara så stolta?! Har dom något specifikt wow-ögonblick? <3

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Entreprenör, bloggare och författaren som njuter av livet till fullo. Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Artiklar att lyssna på!

Frågor med Forni

Hej! Visst skrev du någonstans om vilka järntabletter du tog? Eller minns jag fel att du skrev om det i intervjun med Kenza? Jag hittar det inte.. vill du länka? Eller beskriva vilka tabletter du tog och varför just dem 🙂

När jag var gravid och även nu efter har jag ätit järntabletter från Better You – de finns här!

Har också lidit av en sjuk corona-ångest igår och idag. Önskar att jag kunde gömma mig under täcket och glömma allt som händer i världen, men så fungerar det ju inte. Kunde du kanske komma med tips för att hantera ångesten? Tack för en härlig blogg, du verkar som en så fin och äkta person.❤️

Jag önskar att jag kunde det men jag kämpar själv med ångesten kring Corona dagligen och just dessa dagar har varit lite extra tuffa. Men om jag ska komma med tre snabba tips så är det: ta en lång promenad med en kompis och bestäm på förhand att ni inte får prata om corona på hela promenaden. Kolla bara på nyheterna en gång om dagen och undvik dem sen för att inte bli ständigt påverkad. Ät goda grejer VARJE dag för goda grejer är det bästa man kan ge sig själv.

Jag vet inte om ni redan känner till det och ber om ursäkt på förhand om det är helt irrelevant för dig. Men jag var öronbarn med vatten bakom trumhinnan och megakinkig med att äta mat länge med en periodvis förtvivlad mamma som resultat. Men efter några år senare fick hon veta av en läkare att det kan göra jätteont att svälja ner mat och matbitar med vatten bakom trumhinnan. Kanske kan det vara ett samband även för lilla D? Hoppas inte detta tolkas som något oombett råd för det är det inte menat som 😅 Hoppas att sömnen bara blir bättre och bättre. Dante är fantastisk söt och heja dig som bollar föräldraliv och jobb samtidigt så snyggt!

Alltså det här var den bästa kommentaren någonsin – tack för att du uppmärksammade mig på detta! Jag ska ta upp det med Dantis läkare nästa gång vi är där. Stor kram <3

Hej bästa Forni! Kan du inte snälla dela receptet på D’s kycklingsjärpar i tomatsås? Har craveat dom sen du la upp bilden och nu försöker jag handla mat inför nästa vecka – framförhållningen måste ju vara god numera haha. Vill så gärna laga dom, såg sjukt gott ut!

Men alltså jag ska sätta mig ner med D i helgen och så ska jag be honom om tre olika recept som jag kan posta på bloggen sen för ni önskar ofta hans recept! Jag tänker kycklingjärparna, salsicciapastan och… något mer?

Hej Michaela! Först och främst tack för en underbar blogg! Har följt i många år och kommer följa i många till 🙂

Jag har en fråga/ fundering som du gärna får ta upp i frågor med forni.

Jag och min pojkvän har vart tillsammans i typ 8 månader, men innan dess var vi lite av och på under 1.5 års tid ca. Jag har från dag 1 dött för den här människan och tyckt att han är den bästa, snyggaste, intressantaste, smartaste osv osv människan jag någonsin träffat. Blev totalt GOLVAD av honom helt enkelt.

Nu har vi vart sambos en period och vi bråkar hela tiden. Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till. Nu när bråken har fått ta så mycket plats så dödar det många av de positiva känslor vi har för varandra också. Men jag skulle aldrig göra något drastiskt pga kommer med största sannolikhet ångra mig och inse allt det bra med oss då, men när vi är inne i våra bråkiga tider så suddas allt det bra ut liksom.

Våra bråk handlar främst om att vi kommunicerar så förbannat olika i vanliga vardagssituationer. Han säger nått på ett sätt som jag tycker är störigt/ anklagande tex., medan han inte menade något tex. Eller tvärtom. Det känns bara som vi pratar två helt olika språk ibland. Det sker på en sån detaljnivå att det är svårt att konkretisera det, varför det också blir svårt att prata ut om vad som hände och lösa det ”once and for all”, för oftast förstår jag inte det själv.

Han är väldigt problemfokuserad och vill lösa alla konflikter utförligt/ direkt och ser verkligen en framtid med mig, men det blir svårt av ovannämnda anledning: vi fattar ju inte riktigt vart vi gick snett. Jag känner iaf att jag svajar och undrar om det kommer funka eftersom vi hamnar i gnabb så himla snabbt, och det kväver verkligen hela tillvaron.

Vad tycker du man borde göra? Jag kommer kämpa för oss in i det sista men vet inte hur jag ska bära mig åt. Vill verkligen att det ska fungera samtidigt som jag blir osäker på om kärlek verkligen ska vara såhär svårt.

Stor kram ❤️

Hej fina,

Ge inte upp! Ni har inte gått snett tror jag. Ni har bara börjat leva med varandra och börjat bråka, inga konstigheter. Alltså – jag har vänner som aldrig bråkar med sina partners (som de får det att se ut utåt sett åtminstone). Och det är ju TOPPEN för dem. Men jag och D har alltid levt i en relation med utrymme för konflikter. När vi har tagit stora steg har det varit konflikter, när vi har gått igenom stora saker, när saker spelar roll. Vi tycker inte lika i allt. Det kan ta tid för saker att sätta sig ibland och man behöver få vänja sig. Jag tror att om man har en jämn maktbalans hamnar man lätt i konflikt för det är ingen som ger sig pga. rädsla eller att man är underlägsen utan man diskuterar tills man kan lägga det bakom sig. OBS det behöver såklart inte betyda att relationer utan bråk alltid är ojämställda men jag tror att vissa kan vara det i alla fall!

Med det sagt – försök se lite lättsammare på tjafset ett tag och se om det släpper! Om ni fortfarande är här om några månader kanske ni ska se över om relationen verkligen är rätt. Jag tror på er!

Massa lycka till <3!!!

  1. Ett tips till dig som undrade över bråk i relationen, jag och min sambo var likadana innan! Så olika sätt att kommunicera och småsaker blev till stora bråk för att en t ex kände sig anklagad eller tyckte den andra var otrevlig etc, eller nån tyckte den andra brydde sig för lite om nåt/visade för lite omtanke i nåt avseende/inte tog sitt ansvar… blabla du fattar 🙂 IAF så hjälpte det oss ASMYCKET att gå i terapi några gånger och lära oss vad som är viktigt för oss själva och hur vi ska säga det till den andra på ett bättre sätt, vad som är viktigt för den andra, hur vi ska prata med varandra och förklara saker osv! SÅÅÅ BRA, do it 🙂

  2. Angående bråk i en relation: jag har i alla mina tidigare relationer haft mycket bråk. Enormt destruktivt och inte ett dugg givande. Nu är jag gift med en man jag aldrig bråkat med. Vi har samma värderingar och ser väldigt lika på allt. Vi har även småbarn – aldrig tjafsat om det heller.

    Mår man dåligt av att bråka så är det inte bra. Då skulle jag säga att det är dags att gå vidare. Man kan må bra i en relation, unna er själva det! 🙂

    Trevlig helg!

  3. Hej! Du verkar vara i en mogen relation nu med flera mer uppslitande och ”ögonblickliga” relationer i bagaget, jag fick en känsla från yogamattan om att ställa dig frågan: vad har du lärt dig om kärlek sen dess?

    sen gissar jag att helt nya lärdomar om kärlek kom med barn. Dom är såklart också intressanta🤪🥰

    I coronatider btw! Rekommenderar jag folk läsning. Gärna Oshos bok MOD. Den är otrolig. Andlighet kan vara magi i skakiga tider, inne i oss alla finns ett lugn och en trygg plats av kärlek. Ibland behöver vi tyvärr bara tränga igenom rädslan först…
    men det är livet. Hehe.

    Och tips till alla som behöver vara snällare och hjärtligare mot sig själva sin omgivning och kanske sin egna oro, its all ok: https://podcasts.apple.com/se/podcast/tara-brach/id265264862?i=1000458887689

    Kram. May all beings be safe happy and healthy(in perfect health önskar jag alla)

  4. Vill också bara flika in! Har levt i två förhållanden där vi bråkade nästan dagligen. Var hemskt och ångrar så mycket nu att jag lät det ta tid av mitt liv. Nu lever jag med en man (i min första jämnställda relation) och vi bråkat nästan aldrig. Trots karantän, två små barn som är galna stundvis. Har aldrig mått bättre och skulle aldrig stanna i en relation där det förekommer mycket bråk igen.

    1. Hej! Håller med har också varit i förhållande där man har tjafsat och bråkat mycket men har rättfärdigat det för att det är sådan ”passion” i förhållandet. Herregud vad det tär!! Alla fungerar såklart olika men personligen har aldrig varit så lycklig som i min nuvarande relation som är lugn och stabil. Men allt går ju säkert att jobba på och så läge man har det bra tillsammans på det stora hela tror jag inte att lite bråk spelar någon större roll 🙂

  5. Så fint att du tyckte det, tack! Den skrevs med omtanke och intet annat. Hoppas att ni kan få något besked! Åt själv bara yoghurt, köttfärssås och norrländsk pölsa som liten och morsan var så frustrerad och försökte få mig något annat. Inte förrän hon fick höra det gjorde hon kopplingen att de tre sakerna typ inte behöver tuggas. Något vi skrattar åt idag! Hoppas helgen blir full av kärlek och familjero trots ångesten över allt som sker 🖤

  6. Till dig som undrar om bråken, om du stör dig på något, ta upp det direkt. Prata ut direkt, berätta om dina känslor så får han berätta om sina. Om ni inte kan lyssna på varandra och förstå varandras känslor och tankar då hade jag sagt att då kan du leta vidare. Men går det bra, då kan ni nog reda ut det här 🙂 Att man bråkar där man inte ger sig låter mer som att man behöver jobba lite på att lyssna och förstå än att bara fokusera på vad man själv tycker och tänker.

  7. Du med bråkig relation. Så var det i min nuvarande relation de första 2 åren vi var sambos. Vi bråkade inte varje dag men väldigt ofta. Jag tog det han sade på ett sätt, medans han menade något helt annat. Han tyckte jag var nonchalant/undvikande när jag egentligen bara var trött eller behövde egentid, Osv… Det tärde så mycket på mig att jag var på väg att göra slut. Först då förstod vi (han) allvaret. att han var tvungen att vara tydligare med vad han menar när han säger något och jag behöver flagga för om jag behöver vara själv några timmar på förhand, istället för att bara undvika honom. Och såklart direkt ta upp om något skaver, vilket jag framför allt fortfarande jobbar på (väldigt konflikträdd). Men iaf, nu två år efter att vi nästan gjorde slut bråkar vi aldrig! Vi har lärt oss kommunicera, men framförallt tror jag att vi har lärt känna varandra bättre och kan läsa av vad den andra menar. Ge det tid! Vissa par tar det lite längre tid för bara, speciellt om båda är självständiga eller väldigt bestämda. Men som Michaela skriver, försök ta lite lättare på bråken. Herregud man ska helt plötsligt börja leva med en ny människa och dela exakt samma space. Det är klart det kan bli bråkigt! Men till slut funkar blixtlåset, det är bara häktorna som ska matchas ihop! Såklart ska en relation framförallt kännas positiv och att ni har en respekt och kärlek för varandra, men bråk kan nog vara en rätt naturlig del i att lära känna en person man lever så tätt inpå tänker jag. Lycka till <3

  8. För er som har ångest – försök läsa om/ fokusera på lite positiva saker. Jag blir t ex glad av att läsa om hur klimatet påverkats positivt och att kanske på andra sidan av allt detta kaos att vi kan uppskatta saker vi kanske tagit för givet och att sjukvårdspersonal blir hyllade för det fantastiska jobb de utför dagligen. Ibland är det de små grejerna som är lättare att fokusera på, som att kolla på sin favoritserie och dricka te/kaffe i myskläder, ta ett bad (om man kan) osv. Det är svårt att hoppa från ångest direkt till glad så man får göra små grejer ibland som lättar ens hjärta lite i taget. Hoppas alla tar hand om sig väl <3

  9. Hej Michaela.

    Har några frågor angående din Najell bärsjal. Vad tyckte du om den? Användes den mycket och hur länge kunde ni använda den? Funderar på att köpa en bärsjal men vet inte vilken man ska välja.

  10. Hej Michaela,
    En fråga kring bäddning i vagn! Jag har införskaffat en najell sleepcarrier och tycker den känns lite hård att ligga på. Har du haft något i botten av den eller hur bäddade du? Samt har du haft typ lakan i vagnen? Hur har den funkat på sommaren, du upplevde inte att Dante blev för varm av att ligga i den trots sommarvärme?
    I dessa tider känns det mysigt att kunna fokusera på såna här saker tycker jag. Hur man bäddar i en vagn. <3 Stor kram!

  11. Hej Michaela!

    Jag har en fråga som du kanske kan svara på nästa gång du har ”frågor med forni”. Till att börja med vill jag bara säga att du är en en person jag har följt till och från i flera år och kommer med största sannolikhet att fortsätta med det, för jag får alltid sån bra-känsla i kroppen när jag går in här.

    Jag kommer ihåg ett inlägg du la upp för kanske två år sedan när du skrev att du hade kommit hem en dag och varit jätteledsen och du kände dig rädd för att du inte visste om det var utmattning eller PMS. Jag har varit sjukskriven Pga av ”akut stressreaktion” en månad men är tillbaka i skolan (pluggar till lärare) men känner mig fortfarande lite nedstämd och orolig. Vet att du precis som jag är HSP och att man då är känslig för intryck osv.

    Min fråga är hur jobbar du med relationer under sånna här tider? Dvs hur mycket tid lägger du på vänner och sambo? När jag är nedstämd och orolig (rädslan för att må sämre igen är närvarande ofta) drar jag mig för att umgås med kompisar som jag vet att jag mår bra av. Jag känner även att min sambo får ta onödig skit. Och då skäms jag och mår ännu sämre.

    Tack för all läsning du ger oss michaela!!
    Med vänlig hälsning,
    Orolig 24åring

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Frågor med Forni

Hej!
Det är väldigt kul att följa er 3 bloggare här på Forni 🙂 tänkte dock höra om du funderat på att ta in någon mer som skriver mer om ex mode och mindre om barn? Förstår ju att ni vill skriva om er vardag tillsammans med barnen, inga konstigheter. Men ibland hade det varit kul med en ren modeblogg här hos dig.
Tack för en bra blogg 🙏🏼

Åh tack snälla, vad glad jag blir!

Vi hade inte plan på att ha bloggar här över huvud taget så svaret är nej, inte i dagsläget. Dyker det upp någon härlig modeblogg tar vi nog in den dock! Annars publicerar ju vår moderedaktör Tess modeartiklar regelbundet och det kommer upp mode på FORNI varje vecka i olika former! Linda som jobbar med oss har superfin stil också, här kan ni läsa vår modeartiklar! 

Får inte ni hembesök av BVC på 8-månaderskontrollen? Kanske är olika över hela Sverige i och för sig. Jag bor i Närke och här kommer dom hem till en för att kolla säkerhet och sådär (tror jag)😊 kram!

Nej, vi hade ett hembesök när han var nyfödd bara! Alla andra är på BVC. Det är säkert olika i alla län. Kram!

Så fint trä-avlastningsbord! Vart är det från?

Det är nytt och köpt på Nordiska Galleriet! Kram!

Hur lyckas man förresten koncentrera sig på att titta på en serie med bebis? Jag får dåligt samvete om jag inte har full uppmärksamhet på lillen hela tiden:( dessutom så vill han resa sig upp mot allt hela tiden så måste ha superkoll så han inte slår sig🤯

Vi tittar aaaldrig på serier när Dante är vaken för då är det fullt fokus på lilleman. Serier kollar vi på när han sover, nu i hemmatider kollar vi något avsnitt när han sover på dagen om vi lyxar till det, annars jobbar vi när han sover eller om vi är trötta så sover vi (eller okej, jag) också 🙂 Tror ingen förälder med barn över 6 månader kan kolla på serier när de är vakna hehe. Puss!

Hej!
Jag och min kille tänkte åka i sommar på semester med några kompisar men vår då 10-månader dotter funderar vi på o lämna hos våra föräldrar i 5 dagar. Jag såg att ni lämnat ifrån er Dante en natt vid några tillfällen och jag är så osäker om hur man kan göra med en 10-månaders då.. är 5 dagar för lång tid utan båda föräldrarna, vad tror du? Tycker det är såå svårt o veta hur vi ska göra o hur man ska tänka där ❤️

Hej fina!

Jag tycker att fem dagar vid tio månader är okej om det känns okej för er. Alla föräldrar tar sina egna beslut som känns rätt för dem. Jag får alltid någon kommentar om hur galet det är att vi låter honom sova borta men alla inblandade mår toppen av det och Dante är väldigt nära våra föräldrar. Gå på din magkänsla och lyssna inte på andra. Jag vet att människor pratar om anknytningsteorier när det kommer till att vara borta från föräldrar men det är just teorier där olika forskare verkar ha kommit fram till olika slutsatser. Jag sov själv borta från tidigt och anknytning är ett av mina minsta problem som människa 🙂

Hej! Dantes säng ser så mysig ut! Hur bäddar ni? Jag har också en liten bebis (6 mån) och tycker att det är svårt att få till det mysigt i spjälsängen! Tack för en fin blogg!

Vi har lakan, täcke och kudde och så ligger han ovanpå allt! På sig har han muslinfilt och ibland lägger jag en tjockare filt på honom om han känns kall. Och så tre stycken gosedjur som han älskar!

Å silket bra tips, letar efter ny städfirma då jag inte är nöjd med min nuvarande. Bor dock i Göteborg och ser att dom inte är verksamma här. Vet du om det är något dom har planer på? 🙂

Åh jag har ingen aning, du kan ju mejla och fråga! Jag är så nöjd med Freska faktiskt <3

FRÅGA!!
Jag har börjat dejta en kille sedan drygt en månad tillbaka och det är ganska seriöst trots att det är så nytt. Men problemet nu är att han fyller år om ett par veckor och vad gör man då?? Känns liksom för nytt för att köpa någon riktig present så men man vill ju ändå göra/ge något..? Hur hade du tänkt, har du några bra förslag??

Haha oh no I FEEL YOU! Jag har varit i exakt samma sits. Det är så jobbigt att ge en present till någon när man inte är tillsammans än men ändå träffas seriöst. Jag hade nog bjudit honom på middag! Antingen på själva födelsedagen eller om han redan har styrt upp något större då så kan du fråga om du får ta ut honom på en födelsedagsmiddag helgen innan/efter.

Nu är ju dock tiderna som de är så kanske är det inte läge att gå och och äta. Då tycker jag att du kan bjuda hem honom på en riktig pangmiddag! Laga din paradrätt eller köp hem från din lokala favoritrestaurang (alla restauranger behöver ju hjälp just nu <3) och öppna ett riktigt gott vin om han dricker alkohol, annars hans favoritdryck!

Ha så mysigt och hångla loss!

  1. Hej bästa Forni! Kan du inte snälla dela receptet på D’s kycklingsjärpar i tomatsås? Har craveat dom sen du la upp bilden och nu försöker jag handla mat inför nästa vecka – framförhållningen måste ju vara god numera haha. Vill så gärna laga dom, såg sjukt gott ut!

  2. Hej! Hur mår din väninna och kollega Stephanie? Ingen uppdatering på länge. Menar inte att hon måste, bara undrar för man ändå bryr sig när man följt en person ett tag<3

    1. Hon har det lite tufft i graviditeten nu därav så dålig uppdatering men det kommer nog något inlägg snart <3

      1. Fattar ju verkligen att prion inte ligger på bloggen då, bara en undran. 🙂 Mer matinspo önskas, ni verkar äta så mycket gott hela tiden och jag börjar bli trött på barnens önskemål om korvstoganoff…. :)))

  3. Hej! Vill bara säga i all välmening till dig som frågade att fem nätter borta från en tiomånaders är alldeles för länge enligt de allra flesta kunniga. Rekommendationen är generellt kring ett år = en natt borta, kring två år = två nätter borta. Man kan såklart ha speciella skäl eller behov, men det är en ganska allmän åsikt att det skapar otrygghet hos små barn att vara borta för länge från sin(a) primär(a) anknytningsperson(er). Oftast är detta en, och det är oftast den som fött barnet pga att man spenderar mest tid ihop i början, och är väldigt nära varandra. Till och med partnern tar det lite längre tid att knyta an till på samma sätt. Det medför också ofta lite oro för egen del när man ska sova borta från sitt barn första gången så att börja med en natt är inte så dumt 🙂

    1. Hade också tänkt kommentera detta, och tyckte att du uttryckte det så väl! Fem dygn är en väldigt lång tid för en liten bebis (kan ju kännas som en evighet även för en vuxen) att vara ifrån sina primära anknytningspersoner/sin primära anknytningsperson. Enligt min mening bör man inte avfärda anknytningsteorierna så lättvindigt – de (främsta) bygger på mycket gedigen forskning. Självklart ska man även lyssna till sin magkänsla, precis som Mikaela skriver, och om man börjar grubbla över om fem nätter är för länge så är det nog just precis så. Vill absolut inte att någon ska känna sig shamad, menar detta på bästa tänkbara sätt <3

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Frågor med Forni

Usch tycker också det är så jobbigt att inte veta hur man ska agera (ang. Corona). Måste vara så skönt att du slipper ta tunnelbana till jobbet! Där jag jobbar har vi koll på varandra och om någon varit sjuk eller rest till ett riskområde, så där känns det ändå okej att vara. Men att ta sig dit alltså… Inte kul. Jobbar hemma så mycket det går just nu! Hur är det med dina släktingar i Italien?

Jag är väldigt tacksam över att kunna promenera till jobbet! Men just nu har jag beslutat att hela teamet jobbar hemifrån tills vidare <3

Vad gullig du är som frågar, de mår bra och sitter ju i karantän precis som resten av befolkningen. Eftersom min farmor och farfar är runt 80 år vill jag ju verkligen inte att de ska riskera att bli smittade och de bor i de mest utsatta områdena, så jag tycker det är toppen att de håller sig inne! Det är ju bara för en kort period innan de kan gå ut och leva som vanligt igen. Behöver att dom lever tills dom är minst 100 år och så är det med det.

Till frågor med forni:
Jag söker med ljus och lykta efter en väska jag kan ha till jobbet. Varje dag släpar jag min dator fram och tillbaka till kontoret och letar helt enkelt efter den perfekta väskan som kan bära min laptop! Det finns så många fina väskor men jag hittar ingen stor nog för att få plats i.. har du några tips?
Kram

Jag tycker att det är SÅ svårt med vardagsväska och har faktiskt bestämt mig för att unna mig själv en ny när jag åker till London om en månad (om vi nu åker, beror såklart på läget med Corona). Jag ska leta runt lite så kan jag sätta ihop ett inlägg med snygga vardagsväskor, behöver ändå lite inspiration inför mitt kommande köp… och som du säger – ett måste att kunna ha datorn i väskan!

Hej! Jag blir bara så nyfiken på vad det är för spray och vad det var med örat? Har försökt leta i arkivet men hittar inget… har själv en son som är 6 månader som har börjat sova allt mer oroligt där varken mat eller napp hjälper när han vaknar längre utan han är så ledsen. Vore så tacksam för svar och tips! Tack för en fin blogg <3

Hej fina du!

Dante har fått in vatten bakom ena trumhinnan vilket har gjort ont och varit jobbigt. Han har alltid sovit dåligt men under några veckors tid var det omänskligt, han var vaken och grät hela nätterna vilket bara blev en ond cirkel. Till slut förstod vi att det var örat och fick en tid hos läkare som bekräftade detta. Så han får en receptbelagd nässpray varje kväll innan läggdags som minskar svullnad i bihålorna (kopplat till smärtan i örat) vilket gör att han inte har lika ont på natten. Svullnaden kommer ju på natten när han ligger ner och det är därför han är glad på dagen men hysterisk på natten. Sprayen har hjälpt massor! Däremot märker vi att örat ofta stör honom, han tar sig mycket på öronen och skakar på huvudet – som att någonting verkligen irriterar honom men han vet inte vad. Stackaren… vi har återbesök nästa vecka så då får vi se vad de säger. Att ta hand om en bebis är en gissningslek alltså!

Blir nyfiken nu när jag läste detta inlägg, hur gammal var Dante när han sov borta från er första gången? 🙂

Han var 5 månader! Då sov mina föräldrar med honom hemma hos oss medan vi sov på ett hotell 100 meter hemifrån. Jag hade inte sovit alls på flera nätter och var nära att bryta ihop så jag behövde verkligen en egen natt utan att oroa mig över honom. Det gick toppen och sen dess har han sovit borta några gånger till hos mina eller D’s föräldrar. Inte en enda gång har han varit ledsen och det har gått toppen som tur är <3

Älskar newbie!! Är ni nöjda med sängen? Så fin färg på den! Går den att förlänga ytterligare? Varför har ni inget spjälskydd? 🙂

Vi är jättenöjda med vår säng från Stokke! Den går inte att förlänga ytterligare men det behövs inte, den här längden räcker i flera år till. När barnet blir större sänker man sängen och så kan man öppna upp den på sidan så att barnet kan gå in och ur sängen själv när det är större sen. Vi har spjälskydd men det var i tvätten när vi fotade 🙂

Så himla fint barnrum! Varifrån kommer vägghyllan över fåtöljen? Har försökt leta upp det i bloggen, men hittar ingenting om den.

IKEA!

Vart är din mjölkkanna i glas ifrån? 🙂 <3

Artilleriet!

Åh har ni bytt ut bugaboon mot Stokke beat? Om jag ser rätt. Jag funderar på att köpa den vagnen, men vad tycker du om den? Skillnad från bugaboo foxen?

Vi har två vagnar, hehe… älskar båda två men använder Fox mest nu under vintern, den har lite rejälare hjul än Beat! Jag älskar beat, det är en perfekt cityvagn. Den är väldigt lik Fox i sitt utförande: liten, smidig, lätt att ha i stan och väger lite. Det är ju flera skillnader men det mest väsentliga är kanske att hjulen är mindre och förvaringen större. Annars är de ganska lika som sagt. Ett tips är att gå till en butik och känna efter själv! Det är så svårt att tipsa om vagnar för det är så personligt. Jag är sjukt nöjd med båda våra vagnar!

  1. Hej fina Michaela. Tack för en underbar blogg. Du är i särklass den bästa (vet inte vad som är rätt ord, författaren, bloggaren, influencer, entreprenören?) säger personen som driver bolag på sociala medier och allt därtill. Du är har en alldeles unik förmåga att få dina läsare att känna sig som din bästa vän. Det är en närhet som också tydligt kommer fram när du skriver texter i såväl blogg/bokform. Svårt sätta ord på det… tror alla dina läsare förstår vad jag menar. Hoppas du verkligen känner att du är otroligt begåvad och grym på det du gör. För övrigt älskar jag att du skriver om mammalivet trots att jag inte har barn ännu, det är några år bort än så länge. Kram på dig

  2. Hej!
    Jag och min kille tänkte åka i sommar på semester med några kompisar men vår då 10-månader dotter funderar vi på o lämna hos våra föräldrar i 5 dagar. Jag såg att ni lämnat ifrån er Dante en natt vid några tillfällen och jag är så osäker om hur man kan göra med en 10-månaders då.. är 5 dagar för lång tid utan båda föräldrarna, vad tror du? Tycker det är såå svårt o veta hur vi ska göra o hur man ska tänka där ❤️

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Frågor med Forni

Hej!
Har själv en liten och undrar hur ni gör/hur det går till när Dante sover hos sina mor-/farföräldrar?

Hej fina du! Det var flera frågor i din kommentar så jag delar upp dem här nedan <3

Kortfattat så ber vi bara våra föräldrar att hålla samma rutiner som vi har hemma för att han ska ha så goda chanser som möjligt till att sova bra och må bra. Jag brukar skicka ett sms med all info så de har det ifall att de glömmer bort.

Dels om de har en resesäng eller vart han sover, samt om han vaknar lika ofta hos dem?

Han har samma sovmönster var han än sover. Förra helgen sov han hos mina föräldrar och vaknade hela tiden, precis som han gjort hemma i flera veckors tid. Helgen efter sov han hos D’s föräldrar och då hade vi precis fått den där nässprayen till honom och då sov han nästan en hel natt – troligtvis för att det var första gången på flera veckor som han inte mådde dåligt på natten utan kunde sova ostört… stackaren.

Blir det värre/bättre när han vaknar upp på nätterna och det inte är ni föräldrar som är där, eller hur reagerar han? Vill gärna börja lämna bort till morföräldrar men samtidigt är man ju lite skraj över hur det ska gå 🙂

Han är ganska mycket som hemma enligt vad våra föräldrar säger. De är ju med honom flera gånger i veckan så det är inga problem. Jag var bestämt redan från början att Dantis skulle ha en nära relation till hela våra familjer och vi märker att det redan ger resultat för han är så trygg och glad med dem! Mitt tips är bara att våga testa. Det värsta som kan hända är att det inte funkar och då ringer de dig bara. Eller så funkar det super – din bebis får extra mycket uppmärksamhet under ett dygn och du får fylla på energi som du kan lägga på bebis efteråt.

Pa. Tänker att man får trösta sig med att man aldrig hört att äldre barn vaknar så mycket om nätterna och sover dåligt, så det kommer finnas ett slut på det jobbiga! styrkekramar!

Haha – exakt så! Alla som har äldre barn säger samma sak: det går över. Den meningen går som ett mantra i mitt huvud när det är tufft. Stor kram!

HEJ :).
Vilken flaska använde du på Dante i början?
Sitter & kikar runt nu men det är en djungel där ute, haha.
Tack för en super blogg !!
Kram

Vi körde Meddelas först och sen NUK men han har faktiskt tagit alla flaskor sen start. Mitt tips är att testa något och bara se om det funkar, var inte rädd för att testa runt annars. Anti-kolik flaskor är att rekommendera, de finns hos de flesta märkena!

Puss!

Åh, behöver råd för hur man lyckas med barnvakt! Har det alltid gått bra för Dante att vara/sova borta? Har ni gjort något speciellt för att det ska fungera? Min son som är typ precis lika gammal som Dante har tidigare kunnat vara hos sin farmor själv men helt plötsligt vid 6 månader började han bli blyg mot exakt alla utom oss (även folk han tycker om) och nu vid 7 månader verkar han ha kommit in i någon separationsfas och att vara utan mig Går. Inte. Alls. Med en bebis som sover skit (relaterar så mycket till det du skrivit om Dantes sömn) skulle jag så himla mycket behöva avlastning men det känns omöjligt nu när han bara är ledsen utan mig. Han har alltid varit en social och träffar sin farmor flera gånger i veckan så förstår inte varför det plötsligt blir kaos. Har du några tips?

Men åh, stackars dig <3 Jag har tyvärr inte några tips, det låter som separationsfasen. Dante har inte kommit in i den och vet inte om han kommer göra det heller – alla barn påverkas ju mer eller mindre av varje fas. Mitt enda tips är nog att fortsätta våga testa. I grund och botten är han ju trygg med sin farmor så du utsätter ju honom inte för något farligt. Men sen om det inte funkar får du kanske bara ha tålamod tills perioden gått över. Eller! Kanske kan hon vara med när du är med honom och liksom avlasta fastän du är med? Så att du i alla fall kan få en paus utan att behöva leka/stimulera/ta hand om. Hon kanske kan sitta och leka på golvet med honom medan du ligger och vilar på soffan… bara några idéer, har ingen aning om något fungerar. Lycka till och heja dig <3 Vi är superkrigare!

Hej! Dantes stol ser jätte bra ut – och enkel att hålla ren! (?) Blir galen på vår val av stol pga att den inte var så lättstädad som det påstods. Vilken stol är det Dante har?

Kram,
Lina

Hej Lina!

Han har en Tripp Trapp-stol från Stokke som vi ääälskar. Bästa köpet! Hade själv en sån stol när jag växte upp och använde den tills jag var typ 10 år (den går att anpassa utefter ålder) så det är verkligen en bra investering.

Puss!

Michaela. Jag ÄLSKAR dig!
Har följt dig till och från i 10 år och varje gång jag går in här påminns jag av varför jag fortfarande följer en influencer (följer ingen annan än dig längre).
Har en bebis som är 5 månader men såklart följt dig för andra anledningar än det. Min fråga är, kan du inte starta typ en mamma-bebis-grupp? Inte enbart ett event med ngt varumärke men kanske ett återkommande forum. Yoga? Häng? Vad som helst. Känns som vi är så många mamas i detta forum som tänker likadant och behöver likasinnade att peppa oss med <3

Hej fina du,

Bästa idén jag hört. Jag håller på att leta lokaler som vi kan sitta i framöver som även funkar som butik/eventlokal och då kan jag ha sådana här saker regelbundet. Just nu har jag ingen fysisk plats för sånt här tyvärr men har massa idéer så det kommer. I höst kanske! Puss <3

Hej,

Vad härligt att ni båda har föräldrar som kan hjälpa till! Och som säkert är överlyckliga över att få spendera tid med sitt barnbarn.

Jag är så nyfiken på hur Dante sover när han sover borta och hur det brukar funka med sömnen då? Vaknar han ofta, och hur lyckas i så fall mor- och farföräldrar få honom att somna om? Vill gärna att vår 11-månaders ska sova över hos sin morfar men funderar på hur vi ska göra då han inte gillar resesäng. Hemma sover han i sin egen säng men när vi provat med resesäng vaknar han ofta och vill inte somna om i resesängen.

Vore jättespännande att få höra om hur ni gör, vad ni ger för tips/instruktioner till de som passar Dante etc

Ps. Jag uppskattar verkligen att läsa din blogg och hur du delar med dig! Är så befriande med en blogg som upplevs som oretuscherad och inte det minsta tillrättalagd. Heja dig!

Hej gull,

Vi skippar resesängen hittills, han har sovit med någon av våra föräldrar i gäst säng hos dem. Båda har gästsäng som står mot väggen så ligger han innerst så att han inte riskerar att ramla ut. När han blir lite äldre kommer vi börja köra resesängen dock – vi får bara hoppas att det funkar lika bra!

Testa med övernattning med resesäng – det kanske går bättre när det väl gäller! Jag var så nervös innan Dante skulle sova borta första gången och får fortfarande en klump i magen varje gång men VARJE GÅNG kommer han tillbaka hur glad som helst och det har alltid gått toppen. Jag är så glad att jag vågar för herregud vilken välbehövlig energi. Puss och lycka till nu <3

  1. Blir nyfiken nu när jag läste detta inlägg, hur gammal var Dante när han sov borta från er första gången? 🙂

  2. Vi verkar vara några stycken härinne som inte riktigt vågar lämna bort våra bebisar över natten😅 (skulle va sjukt skönt dock att få sova en hel natt).
    Har en 7 månaders kille som gärna ammar 3-6 ggr/natt så vetesjutton hur det skulle gå att lämna då..får nog stå ut tills han slutat natt-amma..

  3. Hej! Jag blir bara så nyfiken på vad det är för spray och vad det var med örat? Har försökt leta i arkivet men hittar inget… har själv en son som är 6 månader som har börjat sova allt mer oroligt där varken mat eller napp hjälper när han vaknar längre utan han är så ledsen. Vore så tacksam för svar och tips! Tack för en fin blogg <3

  4. Hej hej!

    jag har följt bloggen ett tag och sett att det finns önskemål om inlägg för att hitta mamma-vänner eller som i detta inlägg med mamma-grupp.

    Jag, min man och min närmaste mamma-kompis håller på att skapa appen Bej där man kan hitta likasinnade föräldrar att hänga med under föräldraledigheten, hitta nya kompisar till sitt barn eller bara be om råd av andra föräldrar då det kan bli väldigt ensamt och isolerande om man inte har vänner som också går igenom ett föräldraskap.

    Så detta är bara ett litet tips för den som vill: http://www.getbej.com

    Tack för en superfin och ärlig blogg!

    <3

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi