Frågor med Forni

När kommer det nya höstiga bakgrundsbilder till mobilen på Forni? Längtar !

Den första varje månad kommer nya bakgrunder till dator och mobil! Septembers bakgrunder finns här <3!

Vad är det för problem du har haft med ryggen? Mvh en annan med ländryggsbesvär!

Inflammation i bäckenbenen (tror jag det heter) samt inflammation på ena sidan i mitten av ryggen. Muskler som typ låst sig i höften och rumpan också. Men nu är det bättre efter massa sjukgymnastikövningar och bäckenbottenövningar! Inte helt bra, men på rätt väg i alla fall. Kram!

Hej! Jag och min kille har varit tillsammans nu i ca 3 månader. Känner att jag aldrig klickat så bra med någon innan och älskar honom verkligen. Dock bråkar vi en del.. båda har väldigt lätt att ta illa upp av varandra och vi misstolkar den andra hela tiden. Har du något tips på hur man inte ska hamna i en sådan spiral? Och är det något som kan vara i början när båda är “lite extra känsliga” och sedan försvinna med tiden?

Kram och tack för världens bästa blogg!

Ha tålamod med att det går över när ni lär känna varandra bättre och försök hitta egna små vägar för att hantera bråken lättare. Det kan vara att man får ta en paus i bråket, att man måste släppa det när man bråkat färdigt (får inte gå och sura i flera dagar) eller kanske att ni säger ett märkligt ord när ni vill avsluta bråket för att lätta upp stämningen. Kom ihåg att de flesta småtjafsen är inte så allvarliga och ingenting vi liksom bär med oss i framtiden – därför kan man också jobba på att avdramatisera dem en aning.

Med det sagt, det blir bättre med åren om ni är rätt för varandra! Och man förstår att det inte är så farligt med lite tjafs ibland. Puss!

Alltid lika snygg och stilsäker! Random fråga men kan du tänka dig att bli brunett igen i framtiden? Har följt dig sedan rar-tiden och har därför även följt din hår-resa haha!

Tack fina du! Jag hade absolut kunnat tänka mig det men konstigt nog mår mitt hår bättre av att blekas, det överproducerar talg (hårbotten alltså) så mitt hår blir mycket svårare att underhålla när jag inte bleker det. Så fortsätter nog med det ljusa ett tag till! PUSS!

Kloka du, så sunt och fint du resonerar. En riktig tankeställare, vad vill JAG om jag bortser från alla påtryckningar utifrån.
Inlägget väckte en fråga till Frågor med Forni. Om jag hade fått bestämma hade jag velat börja försöka att skaffa barn nu, men min partner sen flera år tillbaka är inte redo för barn än och vill därför vänta. Och ena sidan kan jag ha en förståelse för min partner, men och andra sidan är jag medveten om hur länge det kan ta att bli gravida (OM man ens kan bli det). SJÄLVKLART vill jag ha med min partner när beslutet att börja försöka tas. Han säger själv att han vill ha barn men att han inte vet när, det kan vara månader eller det kan vara år. VI är 27 och 30 år. Hur var det för dig och Damon, var ni båda “redo” för att börja försöka samtidigt? Har du några tips på hur jag kan samtala med min partner om detta? Hur ska JAG tänka i allt? Ska jag bara låta tiden ha sin gång och hoppas att han blir redo snart? Är det någon annan som har erfarenhet av detta som har några tips?

Hej fina du,

Oj – en svår situation som jag vet att många par hamnar i. Jag och D hamnade inte där utan var väldigt synkade i den resan så jag har tyvärr inga tips utifrån personlig erfarenhet. Däremot tror jag att flera läsare kan ha det. Kan inte ni som varit i denna situation komma med tankar och råd, om ni har några?

Jag vet inte alls hur jag hade tänkt på situationen men tror nog att jag kanske hade velat diskutera fram ett beslut så att jag slipper gå och tänka på det hela tiden och oroa mig för att den dagen aldrig kommer komma. Så om jag hade velat nu och D om 4-5 år hade jag velat att vi bestämde om 2 år så att jag kan leva på, släppa det och sedan satsa när det väl är dags. Däremot finns det ju inga garantier för att ens partner inte ångrar sig när 2 år väl har gått, så där får man väl gå på magkänsla om man litar på sin partner eller inte.

Hejjj Forni du har säkert svarat på detta tidigare men vart är era fina bestick ifrån? Mvh ska flytta och behöver köpa ALLT <3

De är från George Jensen! Puss!

Hej!! Så härligt inlägg, älskar din blogg!
Undrar var du fixar dina naglar? Kram!

Jag fixar dem hos Emilia på Studio Paavola, hon är absolut bäst i Sverige (och har faktiskt vunnit SM flera år i rad hehe 🙂

Var är din fina stickade tröja ifrån? Som du har med den rosa mössan 🙂

Soft Goat, den kommer in i oktober! Puss!

    1. Jag och min sambo kände inte heller lika när det gällde barn. Jag var 30, han lite äldre, vi hade varit tillsammans länge och båda ville ha barn ”nångång”, så jag såg ingen anledning till att vänta längre. Jag tror att det är ganska vanligt att kvinnor är lite mer medvetna om att det kan vara svårare att bli gravid ju äldre man blir, medan iaf min sambo knappt visste nåt om fertilitet. Jag såg iaf ingen anledning till att jag skulle förnya mitt preventivmedel när jag ville bli gravid inom ett år eller så, så jag sa till min sambo att det fick vara upp till honom att se till att det inte blev någon graviditet om han inte var redo. Det blev mer verkligt för honom då och efter några månader började vi försöka, men inte sådär noga med ägglossningstest osv, utan mer ”händer det så händer det”-inställningen eftersom det var allt han var redo för (medan jag höll på att bli galen, hehe). Det tog nästan ett år innan jag blev gravid. Nackdelen med att vara den som driver på ”skaffa barn-projektet” var att jag var SÅ redo och i princip redan kände mig gravid när vi började försöka, medan min sambo snarare tyckte att det där året det tog för oss var ganska skönt. Så vi var inte alls synkade där vilket gjorde att jag kände mig ganska ensam under den perioden och början av graviditeten. Men jag vet inte vad man ska göra istället. Om en vagt känner att den vill ha barn någongång i framtiden och den andra har en stor längtan att få barn snart så är man ju redan i osynk vad man än beslutar, eller inte beslutar.

  1. Ang frågan om när man ska skaffa barn:

    Man ska givetvis mötas halvvägs så båda känner sig redo, helt klart. Däremot tycker jag man måste ha i beräkningen att en tjejs ”fönster” att enklast bli gravid är runt 30 så av den anledningen hade inte jag velat vänta för länge. En man kan få barn i hela sitt vuxna liv, det kan inte vi kvinnor. Dessutom vet man inte hur lång tid det tar att bli gravid (om man ens kan bli det) så jag tycker det är viktigt att vi kvinnor står på oss i den frågan och på nåt sätt får ”veto” gällande när det är dags att börja försöka.

    Om man dessutom behöver hjälp på traven kanske det är lättare att gå igenom det när man är runt 35 än närmare 40 (men det är bara spekulation), eftersom man måste försökt ett visst antal månader först.

    Med det sagt önskar jag alla barnlängtande kvinnor lycka till! Barn är det bästa som finns.

  2. Ang att tjafsa och bråka med sin partner så tror jag också att det KAN bli bättre och att det är viktigt att inte ta sig själv på för stort allvar, avdramatisera bråk osv. Men mitt tips är att prata om hur ni ska förhålla er till det NU och inte efter 7 år av tjafs (som för mig) och småbråk och en känsla av att man inte är synkade i kommunikationen. Prata nu! Bestäm hur ni ska förhålla er till det, vad som känns fel, varför ni missuppfattar varandra och hur ni kan göra och prata med varandra för att det inte ska kännas så. Lyssna på varandra. Och när det väl händer (vilket det gör för alla såklart) och småbråk uppstår, försök att släppa det. Andas. Det är inte värt det. Man ska inte vara för stolt hehe. Obs. Så länge ni båda gör samma. puss!

  3. Angående barnfrågan, jag och mitt ex diskuterade detta länge länge.
    Han var 10 år äldre och hade barn sen tidigare och var egentligen klar med barn, men kunde tänka sig att skaffa ett till tillsammans med mig. Han sköt länge på diskussioner och sa bara “inte än, senare” men då satte jag tillslut ner foten och sa att nu får vi bestämma när vi börjar försöka, för jag kunde inte vänta längre och chansa på att det skulle gå senare i livet.
    Det blev nog ett litet wake-up-call för honom..
    Så mitt råd är att faktiskt förklara varför det är viktigt för dig och att ni bestämmer när det är dags att försöka och landa i det. Som flera andra här säger så är det ju så att vår biologiska klocka tickar på och det gör det inte för männen. Jag tror aldrig att man kanske blir helt redo för barn, men jag tror heller inte att man ångrar ett barn, även om det tar sig lite tidigare än vad man trott 🙂

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Frågor med Forni

Hej,
Jag blev så himla inspirerad av sittdansen som ni hade på eran fest och är nyfiken på om ni klippt ihop bilder och instruktioner själva eller om den finns att få tag på någonstans? Jag ska vara toastmaster på ett bröllop och tycker att den idén vore kul att kopiera nu i dessa tider. 🙂
//Agnes

Hej fina du (och alla andra som frågat om detta!)

Det stämmer att vi hade sittdans-häften med 10 olika koreografier med sittdanser. Dock var detta något vi knåpade ihop själv med en grafisk formgivare från Berns. Mitt tips om du vill göra något liknande är att skriva ut papper med sittdanser men utan själva små personerna bredvid varje dans då det kräver så mycket mer arbete. Istället kan ni helt enkelt fokusera på text och skriva namn på sittdansen följt av instruktion på hur man utför sittdansen. Gör dem personliga så blir det extra roligt! T.ex.:

Den italienska dansen
Dansa så som du tror att Michaela dansar i taxin efter 3 glas vin…

Lycka till <3!

Hej Michaela! Tack för finaste plattformen att hänga på på nätet för inspiration, pepp och mys. Jag har en fråga till Frågor med Forni. Du har skrivit tidigare om hur du förhåller dig till vänner som är energitjuvar. Jag har insett att jag investerar så mycket mer energi på ett par vänner än jag får tillbaka. För mig är det helt oförståeligt hur man kan hänga med en kompis en hel dag utan att den frågar hur man mår, vad som hänt i livet på sistone, osv. Det är alltid det första jag frågar när jag träffar en vän, för att jag är genuint intresserad såklart?? Jag går ofta från träffar med dessa personer med känslan att jag varit deras emotionella stöttepelare utan att få någon fråga tillbaka. Jag är även HSP, så tar kanske extra hårt på sådant. Men hur mycket kan man egentligen ”skylla” på HSP och hur mycket är att man är genuint dränerad för att man inte får samma energi tillbaka? Och hur hanterar du sådana här vänskapsrelationer (Förutom att sluta umgås vilket kanske är sista utvägen)? Kram

Hej fina du,

Ja alltså det blir fel både när man själv eller människor i ens omgivning skyller alla känslor på att en är högkänslig. Det är liksom inte alltid anledningen till att man reagerar eller agerar på saker som händer i ens omgivning. Utan ibland händer saker som vem som helst hade känt något inför – HSP eller isdrottning. Ingen gillar väl att vara i vänskapsrelationer där man ger mer än man får tillbaka?

Mitt tips är att testa att bara börja berätta om saker i ditt liv och se om de då visar intresse. Om du börjar prata om hur du mår och varför, hur reagerar de då? Med nyfikenhet och genuint intresse? I sådana fall kanske det bara är personer som har svårt att komma ihåg att ställa frågor till andra. Om de däremot pratar bort det är ju frågan hur bra kompisar de är som inte är intresserade av dig eller ditt liv. En annan sak är ju att ta upp det och säga det på samma sätt som du berättar det för mig. Att det känns som att hen inte frågar om ditt liv och att det gör dig ledsen. För det är inte säkert att någon gör det med mening, kanske är hen inte ens medveten om vänskapsdraget? Testa dig fram och försök utveckla relationerna för det är ingen idé att träffa en kompis gång på gång utan att må helt bra. Jag umgås i stort sett bara med människor som jag, efter vi har varit med varandra, är genuint glad och energifylld av att ha fått umgås med. Så tycker jag alla ska ha det <3

Hej! Jag har en fråga som jag hoppas du kan ta upp i frågor med Forni. Jag har på senaste tiden känt mig väldigt ensam. Jag bor ihop med min fina pojkvän och har massor av vänner men på något sätt känner jag mig ensam ändå. Det känns som att det alltid är jag som hör av mig till mina vänner och frågar om vi ska ses. Det kan gå en arbetsvecka och om jag inte pratat med någon av mina vänner kan jag få panik och känna att alla gjort roliga saker under veckan förutom jag. Även fast de flesta kanske, precis som jag, jobbat och sedan varit hemma. I lugna perioder, utan planerade middagar, fester eller liknande kommer den här känslan när jag känner mig så ensam, även fast jag inte ens alltid känner för att göra något. Jag vet var jag har mina vänner och att jag såklart blir bjuden på saker men jag har ändå den här oron, helt obefogat. Hur ska man tackla det här? Det blir som en daglig stress..

Hej finis,

Jag känner igen din känsla och tror att den grundar sig lite i det livet man tror att alla andra lever tack vare Instagram. Det är som att man glömmer bort att de som inte lägger upp något troligtvis gör exakt samma sak som du: absolut ingenting.

Jag tänkte på det för jag postade ingenting på Instastory söndag, måndag eller tisdag. Det är tre hela dagar då jag inte gjorde något roligt alls och inte hade något att posta. Men på lördagen innan var det massa härliga bilder från en kräftskiva = förstärker känslan av att jag gör så roliga saker. Sen kommer massa fina bilder från onsdagen = gör roliga saker igen. Att det har gått tre dagar fyllda av ingenting kan en följare då lätt glömma bort.

Men så är livet. Få roligheter som blandas ut med mycket vardag, som för all del inte alls behöver vara tråkig, men den kanske inte är instagramvänlig. Försök komma ihåg att alla andra lever samma sorts liv som du gör, de flesta i alla fall, och du är inte ensam om dina känslor.

Stor kram!

Jag såg också Joker första gången nu i helgen! Tyckte den var jättebra och skådespeleriet var fantastiskt! Upplevde den dock inte som så obehaglig som du beskriver hehe. Upplever du att du kan tycka att filmer och serier är mer obehagliga/läskiga sedan du fick Dante? Min mamma har berättat att hon innan hon blev gravid kunde se skräckfilmer utan problem, men när hon fick mig kunde hon knappt titta på typ CSI eller liknande program för hon tyckte det var så obehagligt haha. Har du upplevt något liknande? 🙂
Tack för din fina blogg som är lika rolig att läsa år efter år <3

JA! Jag tyckte att sånt lät som trams innan jag fick Dante men det stämmer verkligen. En kompis sa till mig att hon inte kunde titta på Handmaids Tale efter hon fått barn, jag såg senaste säsongen när jag var gravid och förstod inte vad hon menade? Men nu tror jag inte att jag kommer klara av att se en till säsong. Både jag och D nästan ångrade att vi såg Joker (och han är inte direkt känslig när det kommer till sånt utan vill bara se läskiga saker annars). Jag tror att ens kropp är så översvämmad av oro när man får barn så det finns inte utrymme för att addera minsta onödiga obehagliga känsla. Jag klarar inte ens av Beck-introt längre haha…

Tack för din kommentar och så fint att du uppskattar den trots att åren går. Jag ser verkligen fram emot att lägga extra kärlek på den när Dante börjar förskolan igen, jag har sååå mycket idéer som jag aldrig hinner genomföra så det ska bli roligt. Puss!

  1. Till tjejen som frågade om vänner som inte frågar hur man mår och så vidare: Vissa personer tror jag inte ens tänker på att fråga sådant, utan att mena något illa. Folk har ju olika personligheter. Sedan är det ju upp till en själv att avgöra om man tycker om att vara med personer som inte tänker på att fråga sådant. Dessutom kan det ju vara så att de faktiskt är ganska ointresserad av en, men det kan vara så att de inte menar något illa och är ointresserade, utan bara inte kommer på att man borde fråga sådant.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Frågor med Forni

Hej<3 Hur funkar det att åka båt för dig som är åksjuk? Jag klarar tydligen inget utav de längre och undrar väl mest om du eller någon har tips på hur man underlättar? Postafen gör noll….

Det går sådär ärligt talat. Ibland funkar det bra men ibland blir jag sååå illamående. Fasiken vad jobbigt det är att vara åksjuk… jag har tyvärr inga mer knep förutom de klassiska: postafen, åksjukearmband, titta långt fram, mycket frisk luft, suga på en karamell, dricka iskallt vatten eller det inte helt PK-tipset ta några glas vin…

Recept på fattiga riddarna?! De ser helt magiska ut! Vad använder ni för bröd? 🙂

Jag tror han gör såhär: valfritt vitt bröd och en smet på ägg, kanel & kardemumma. Låt bröden gotta till sig ett tag i smeten och stek sedan i mycket smör. Toppa med lönnsirap i mängder och färska bär. Klart!

Läste artikeln om er lägenhet! Underbart fint! Hur tänker ni när lillen blir större, han verkar inte ha ett fönster i sitt rum? Vi letar större, så svårt att veta om man ska köpa hus eller lägenhet igen bara.

Tack! Nej han kommer ju inte bo där tills han är tonåring haha, vi kommer flytta när det börjar bli läge för ett syskon till minimannen. Det ligger ett par år fram som det känns just nu! För oss blir det en större lägenhet i samma område för vi trivs toppen 🙂 Kram!

Hej! Läste kommentarer på din insta om att Dante är så lik dig när du var liten, har du ingen bild på dig att dela med dig av? Hade vart kul att se😍 kram

Jo det har jag, postade den härom dagen på Instagram och tycker själv att vi är sååå lika haha. Här kommer den! Håller ni inte med? Så himla mysigt att vi är så lika tycker jag 🙂

En fråga till Frågor med Forni: Kommer dina plagg som du designade för Soft Goat komma in igen?

Åh, jag kan inte svara på det tyvärr. Kollektionen sålde helt galet bra och min skjorta som jag designade för dem var deras mest sålda plagg 2019!!! HUR COOLT! Men om det blir en påfyllning eller fortsättning vet jag inte, jag säger till om det blir så. Puss!

Vill bara passa på att säga att du är min största inspirationskälla på alla plan. Du är verkligen en person som man inte mår dåligt av att följa eller blir avundsjuk på. Allt känns bara ärligt och inspirerande! Att gå in på din blogg och se att du skrivit ett nytt inlägg gör mig så glad. Vill jättegärna se mer inlägg om hur du vill klä dig i höst (tips på skor, jackor, basplagg etc).

<3

Jag läste din kommentar flera gånger och blev så rörd på något sätt. Klimatet på nätet är så hårt och vad man än gör i mitt yrke gör man ju ändå alltid fel – vilket någon alltid påpekar. Då är det så himla fint att få en sån här kommentar för det gör mig 1000 gånger mer peppad att gå in här och dela med mig ännu mer av mitt liv. Så tack för det och tack till alla ni andra som skriver fina saker här hela tiden. Ni är bäst och jag är så tacksam för era fina ord!

Bra idé, så fort jag har tid ska jag sätta ihop ett sånt inlägg. Unnade mig faktiskt min dröm-höstjacka i fredags, iiih! Visar sen!

Till frågor med Forni: Kan ni fortfarande se statistiken för Michaela och Dashas podd? Jag lyssnar fortfarande i princip varje vecka på gamla avsnitt. Varje gång jag går på en mina i singellivet river jag av alla avsnitt som handlar om att vara singel, dumpad och ledsen. Min favoritpodd alla tider, alla kategorier!

Haha, nej det kan vi inte men vi kollade på den för något år sedan och det är HELT SJUKT hur många som har lyssnat på vår podd under de senaste 6-7 åren. EN SÅN ÄRA! Jag är så stolt över den för den var verkligen helt ofiltrerad och från hjärtat – två unga tjejer som bara pratade på som ett par bästa vänner. Det gjorde vi bra. Puss <3!

Hej! Jag har en fråga jag hoppas du kan ta upp i frågor med Forni. Jag är gravid och är i v.7, vi har berättat för vår familj och nära vänner. Jag vill dock vänta med att berätta för min chef då det fortfarande är så pass tidigt. Hur gör folk som är gravida? Jag tycker det är SÅ jobbigt för det känns som att man går runt och ljuger när man bär på en så stor hemlighet. Jag är också rädd för hur min chef ska reagera. Har du några tips/pepp?

Åh, stort grattis! Om du känner att du vill berätta för din chef oavsett vad normen anser tycker jag att du ska göra det. Jag berättade för mitt team i v. 10 och det var fasiken det bästa jag gjort, allt blev sååå mycket enklare efter det. Annars är mitt tips att försöka tänka på annat än just graviditeten när du är på jobbet för att det inte ska kännas som att du går omkring och “ljuger”. Jag tyckte också det var jättejobbigt att undanhålla den stora informationen och då blev det enklare om jag bara la det åt sidan i mitt huvud för en stund.

Jag är helt säker på att din chef kommer att reagera med glädje och kärlek. Att få barn är det finaste som finns och jag har svårt att se att hen skulle reagera negativt när du berättar. När Louise som jag jobbar med berättade att hon var gravid började jag nästan gråta, även om jag också sa att det var ledsna tårar ihop med glädjetårar för att jag inte ville att hon skulle vara borta haha <3

Var stolt, glad och tacksam över din graviditet. Jag lovar att människor i din närhet kommer känna detsamma när de får höra om den. Massa kärlek!

  1. Jag våndades också inför att berätta för min chef, jobbar som lärare och jag visste direkt att det skulle bli gissel med att ersätta mig, så jag förstod att det inte skulle uppskattas direkt. + att jag har en manlig chef :))) För mig underlättade det att berätta för min närmsta kollega redan i v. 10 typ, eftersom jag skulle göra NIPT och behövde ha någon som “täckte upp” för mig när jag smet iväg tidigare från jobbet haha. Då kändes det inte lika mycket som att jag ljög, när hon visste. Jag berättade sen för chefen i v. 16, men det var bara för att det var precis innan ett lov och jag tyckte själv att magen hade börjat synas och ville inte komma tillbaka efter lovet och ha fått värsta kulan (vilket jag inte hade förrän typ v. 22 nu när jag tittar tillbaka på bilder haha…). Och såklart reagerade min chef inte alls så som jag hade förväntat mig, de allra flesta vuxna chefer har väl ändå något slags hyfs och gratulerar oavsett om det blir besvärligt för dem (tro mig, min chef är verkligen en sån som skulle ha kunnat säga något plumpt men till och med han fick ur sig ett grattis och några artighetsfraser). Berätta när DU känner för det! Det kommer att gå bra 🙂

  2. Jag tycker du o Dasha ska ha ett jubileum och spela in ett avnitt till, tror det inte finns en mer älskad podd 🥰

  3. Hej Michaela! Tack för finaste plattformen att hänga på på nätet för inspiration, pepp och mys. Jag har en fråga till Frågor med Forni. Du har skrivit tidigare om hur du förhåller dig till vänner som är energitjuvar. Jag har insett att jag investerar så mycket mer energi på ett par vänner än jag får tillbaka. För mig är det helt oförståeligt hur man kan hänga med en kompis en hel dag utan att den frågar hur man mår, vad som hänt i livet på sistone, osv. Det är alltid det första jag frågar när jag träffar en vän, för att jag är genuint intresserad såklart?? Jag går ofta från träffar med dessa personer med känslan att jag varit deras emotionella stöttepelare utan att få någon fråga tillbaka. Jag är även HSP, så tar kanske extra hårt på sådant. Men hur mycket kan man egentligen ”skylla” på HSP och hur mycket är att man är genuint dränerad för att man inte får samma energi tillbaka? Och hur hanterar du sådana här vänskapsrelationer (Förutom att sluta umgås vilket kanske är sista utvägen)? Kram

  4. Jag har också jätteproblem med åksjuka, speciellt flyg & båt, men jag har ett tips! Jag tar postafen + calma (åksjuketuggummin). Det har räddat mitt liv, kan äntligen åka och må någorlunda normalt! Och när jag vet att det är bra väder ex. när man ska med gotlandsbåten provar jag först med åksjuketuggummin, funkar inte det och jag känner av åksjukan ändå tar jag en tablett också! Hoppas det kan hjälpa!

  5. Ett till fan av din och Dashas pod här! Herregud vad jag älskade den. Lärde mig så mycket av den. Jag är nåt år yngre än er och det var under en vilsen (men så spännande!) period i livet med oändligt mycket osäkerhet, intriger, one-night stands och whatnot. Good times ändå! Saknar podden! Älskade också Forni & Hamilton. Du har en trogen lyssnare här om du bestämmer dig för att börja podda igen!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Frågor med Forni

Hej fina! Hoppas du njuter av semestern. Har ett önskeinlägg till när du är tillbaka igen. Min son börjar förskola ungefär samtidigt som Dante och jag börjar få lite stress över att jag inte förberett nånting än. Hur har ni tänkt kring förberedelser? Vilka kläder, skor etc har ni införskaffat? Har ni planerat hur fördelningen kommer se ut mellan dig och D gällande hämtning/lämning? Börjat förbereda Dante på nåt speciellt sätt? Stor kram!

Hej fina du,

Det kommer ett inlägg om detta i nästa vecka!

Hej Michaela!

Jag undrar hur ni gör när ni går ut och äter tillsammans för att fira en persons födelsedag, betalar alla för sig eller bjuder oftast födelsedagsbarnet? Funderar själv på att ha en middag ute och undrar lite hur de flesta gör?

Det är helt olika! Ibland splittar vi rakt av, ibland vill födelsedagsbarnet bjuda, ibland bjuder alla andra födelsedagsbarnet. Konstigt nog upplever jag sällan att det är någon diskussion utan jag förväntar mig alltid att betala för mig och om någon bjuder (oavsett om det är mig på min födelsedag eller att någon annan bjuder när hen fyller år) så blir jag otroligt glad. I de flesta fall brukar det väl också utannonseras innan om den som fyller år vill bjuda på middag eller om den istället frågar om någon vill gå och äta middag pga födelsedag. Jag och mina vänner brukar inte ge presenter till varandra om inte någon fyller jämt eller utannonserar att den bjuder in på fest/middag/etc.

Om du känner att du vill skämma bort dina kompisar och bjuda dem och att ekonomin finns, gör så! Annars tror jag att de flesta antar att man splittar en nota om man går ut och äter (jag kan bara utgå från mig själv dock). Om du vill bjuda kan du ju anpassa restaurangen efter din ekonomi samt om ni är många så kan du ju sätta meny + dryck innan så vet du vad notan landar på (på ett ungefär).

<3

Så klokt av dig. Hoppas ledigheten gör dig gott <3

Ser fram emot att få läsa dina inlägg när vi blickar mot hösten. Kanske vill ni på Forni skriva om hållbara basplagg att uppdatera garderoben med, efter sommarens utrensning? En fortsättning på något vis med er garderobsutmaning 🙂 Hur man strukturerar sig inför att börja studera till hösten, några tips och råd?

BRA IDÉ! Vi lägger in den i vår content-planering. Puss!

Hej fina du!

Vad har ni för vagnar till Dante? Är det en ny vagn på bilden eller använder ni er Fox fortfarande? Vad rekommenderar du? 🙂

/Sanna

Vi har två vagnar till Dante och har alltid haft: Bugaboo Fox och Stokke Beat. Stokke Beat är en cityvagn medan Bugaboo Fox är en all around-vagn men så cityanpassad som en vagn kan bli. Jag gillar båda vagnarna för de fyller olika behov men om jag bara skulle köpa en vagn hade det blivit Bugaboo Fox. Det är en grym vagn och vi är sinnessjukt nöjda! Enda minuset är att den är lite jobbig att få in och ut i bilen tycker jag och där är Beat mycket enklare.

Hej forni! Så mysiga bilder 🙂
Jag har en fråga om när du var gravid, upplevde du då att vissa av dina vänner inte brydde sig? Alltså visade noll intresse och knappt ens hörde av sig och frågade hur du mådde? Och vad gjorde du åt det i så fall? Är nämligen i den situationen nu. Förstår såklart att man inte kräva intresse men blir lite ledsen.

Hej fina!

Det är klart att vissa brydde sig mer än andra men såhär i efterhand så lägger jag ingen värdering i det för jag inser att det handlar mycket om var vännen själv är i sitt liv. Vissa kanske går i tankar om att skaffa barn själv snart och därför är nyfikna och intresserade medan andra redan har flera barn och inte tycker det är lika stort och fascinerande som man själv tycker. Ibland kan människor glömma bort att bry sig men de flesta menar ingenting illa.

Ett tips är att helt enkelt prata med de som är genuint intresserade och dela den här resan med dem. Så lägger du mindre fokus på de som inte verkar tycka det är lika kul. Det är ingen idé att försöka övertala någon till att tycka att det man går igenom är spännande, oavsett om det handlar om en graviditet eller en resa eller byte av jobb. Men om du blir ledsen kan du såklart bara säga till din vän att du vill ha mer uppmärksamhet kring det du går igenom för att det är viktigt för dig!

Stor kram och världens största grattis till graviditeten!

  1. Hej fina!
    Kan inte du göra ett inlägg med länkar till alla dina månadsuppdateringar för Dante. Har en liten nyfödd och tycker det är så mysigt (och ofta till stor hjälp, med igenkänning osv) att läsa om andras första tid med bebis <3
    Kram

  2. Vill bara berömma dig för ditt fina svar till läsaren som är gravid, Michaela! Så snäll å peppig kommentar.

    Heja kvinnor som stöttar varandra!

  3. Fler än vad man tror går även igenom fertilitetsproblem och då kan minsta påminnelse om detta var extremt smärtsam, lägg dessutom på skammen över att ej kunna visa/ känna glädje för en vän osv. Har man inte gått igenom det själv kan det nog vara svårt att förstå de känslorna och hur uppslukande en sådan livskris (som man oftas går igenom ”i hemlighet”) kan vara och att inte ta det personligt.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Frågor med Forni

Hej Michaela!

Vill bara ge ytterligare lite pepp kring de elaka kommentarerna du fått om att lämna bort Dante. Först och främst ett stort tack för den här bloggen och all tid du lägger ned på den och att dela med dig – det ger mig som läsare SÅ mycket. Pepp, värme, tips, inspiration, igenkänning, osv. Hoppas du aldrig slutar, vi är lika gamla och jag har typ vuxit upp med din blogg. Du har blivit en fantastisk kvinna tycker jag, megaklok är du.

För det andra, jag har en bebis och har precis börjat lämna bort honom några timmar här och där till sina mor- och farföräldrar. Det känns jobbigt ibland men tycker det är så bra att han får lära känna och bli trygg med dem från början och jag vet att han inte mår dåligt av det. Det är faktiskt din blogg som hjälpt till att peppa mig till att våga göra det också! Så tack för det. Undrar hur gammal Dante var när ni började lämna bort honom över natten ibland? Det hade varit skönt att få en kväll/natt för oss själva då och då.

Hej,

Tack för otroligt varma och fina ord! Det har ju minst sagt gått bananas senaste dagarna, folk kan verkligen vara riktigt hemska.

Jag vet dock att den här platsen är en bra, fin och viktig plats som jag värnar enormt mycket om. Det här är ett forum för oss som vill varandra väl och jag är så tacksam över att mina egna läsare, inte dem som kommer från okända håll, hjälper mig att skapa den här fina platsen. Så TACK för det. För att ni peppar och stöttar tillbaka när det behövs.

Vad härligt för dig med lite egentid, heja er! Vi lämnade bort honom över natten första gången när han var 5 månader men sen lite mer regelbundet från 8-9 månader ungefär. Nu sover han borta varje eller varannan vecka! Jag tycker inte att det finns ett facit på när man “bör” lämna bort första gången eller hur ofta det ska ske utan alla föräldrar får känna efter och göra det som känns bäst för dem. Jag är glad över att jag har lyssnat mycket inåt sen jag blev mamma och inte lika mycket utåt, det har gjort mig till en bättre förälder för Dante men också en bättre person mot mig själv.

Lycka till med allt och njut av ert härliga liv – och lyxen att ha mor & farföräldrar att lämna bort till!

<3

Hej! Detta skulle kunna vara med på frågor med forni 🙂 Har för mig att du tidigare skrivit att du skulle kunna tänka dig att arbeta som lärare. Blev nyfiken på hur du skulle vara som lärare? Vad hade varit viktigt för dig i ditt arbete som lärare? Hur hade du varit på utvecklingssamtalen? Anledningen till att jag undrar är för att jag själv pluggar till lärare nu och hade varit intressant att veta vad folk tycker är en bra lärare 🙂

Hej fina du!

Åh vilket roligt jobb du valt, och framför allt viktigt. Heja dig.

Jag gillar ju personlig utveckling generellt så jag går främst igång på att se unga utvecklas. Det hade varit min främst morot – utvecklingen hos de jag jobbar tillsammans med. När jag gick i skolan så hade jag turen att ha vissa lärare som verkligen inspirerade mig och jag är än idag tacksam för hur de hjälpte mig att bli den personen jag är idag. Det är nog också det jag hade satsat på i min lärarroll: att få de jag undervisar att blomma ut, utvecklas och bli nyfikna på det jag lär ut. Jag hade velat vara en glad, nyfiken och intresserad lärare med stor passion för mina ämnen. Jag hade velat ha en lekfull stämning, för det är kul att lära sig, så jag hade hoppats på att min energi hade smittat av sig till mina elever.

På utvecklingssamtalen vet jag inte för jag antar att det finns riktlinjer inom läraryrket på hur ett utvecklingssamtal ska gå till och innehålla. Men jag hade varit positiv och fokuserat på de bra delarna för att sedan försöka hitta smarta sätt att lyfta fram kritik. Jag vet av chefsyrket hur svårt människor i alla åldrar har att ta till sig kritik, så därför måste kritik framföras på rätt sätt om man vill ha ut något konkret av kritiken!

Mina favoritlärare var de som var snälla, glada, roliga, trygga och nyfikna – så de ledorden hade jag haft med mig.

Puss!

Hallå! När får vi se hur nya vardagsrummet ser ut? Riktigt nyfiken! Framför allt på hyllan i valnöt ser det ut som – den som hänger mellan era fönster på den grå väggen. Ser ut som en Pythagoras men ändå inte. Tack bästa!!

Hej fina du!

Det kommer inom en vecka!

Det är en egendesignad hylla som vår inredare ordnade. Håll utkik här inne så kommer det upp inom kort.

Puss!

Dante är så söt!😍 vart är hans gulliga tröja med humlor ifrån?

Tack fina du, den är från Lindex!

Hej Forni!
Alltså, Dante är den gulligaste bebis jag sett 🙉

Har en liten fråga som kanske du eller dina läsare kan hjälpa mig med? Jag fyller 30år om ett par veckor och ska fira med 10 tjejkomisar. Iom rådande omständigheter går det ju inte att gå ut och dansa, men har du något/några ställen att rekommendera där en sen middag kan övergå till sittande fest? Dvs lite röjjig stämning 😋 Har varit på Kasai flertal gånger redan så det går bort. Några andra förslag? 😍 eller bara förslag på festliga ställen där vi kan dricka drinkar?

Supper, Ciccios eller Hallwylska hade jag tagit! De håller sig till rekommendationerna och har ändå en superhärlig stämning. Hallwylska är ju grymt för det är utomhus vilket är extra bra i dessa tider. <3

Hej Forni! 
Vad har du för tankar kring när man vet att det är “rätt tajming” att skaffa barn (om man nu har turen att kunna välja)? Du brukar ha så kloka tankesätt 💝

Jag tror det generella svaret är att det inte finns någon rätt tajming. Jag försökte tajma rätt, men sen blev det ingen bebis då och så blev allt bara fel… så jag lärde mig att tajma kan vara en knepig sak att försöka sig på. Jag tänkte innan jag blev gravid att det var rätt tajming när jag hade en lugnare period på jobbet och ett bra, stabilt liv utanför jobbet. Men sen blev jag gravid mitt i min stressigaste jobbperiod och såhär i slutet blev det ju en fantastisk ändå <3

Det där med ett stabilt liv tror jag dock på, att försöka skaffa barn när man verkligen står grundad på jorden och kanske inte när allt skakar eller är osäkert runt omkring. Jag var 100% säker på min relation med Damon, vårt gemensamma liv och vår kärna innan vi började försöka och det var viktigt för mig.

Hej! Söver ni Dante i vagnen när ni är borta på middag? Kram!

Hej fina du,

Ja! Antingen i vagnen eller så lägger vi honom i en säng och nattar honom i sängen. Vi har turen att han alltid har varit hyfsat lätt att lägga (men en person som vaknar mycket) så att ha med honom och lägga honom i vagn eller andra sängar har inte varit något problem.

  1. Så mysigt med dom här inläggen på bloggen! ☺️ Måste alltid hålla mig för skratt när folk säger att dom “söver” sina barn – för mig som jobbar på sjukhus betyder det att man ger läkemedel för att någon ska bli medvetslös 😂 förstår såklart att det inte är det föräldrar menar 🙂

  2. Kan du inte berätta om er väg till bebis? Får intrycket av att det varit svårt för er men tror inte du berättat mer ingående? Kanske är privat men vore skönt att höra för mig som kämpar med ägglossningstest och fått ett missfall under våren. Känns som alla bara försöker en gång och så blir det barn 🙁

  3. Att ni lämnar bort Dante och kan tillbringa några timmar/dagar bara för er själva gör ju att man själv faktiskt blir mindre rädd för att skaffa kids i framtiden… Känns absurt att man inte kan leva en sekund som man gjorde innan barn för att man då inte “uppskattar” föräldraskapet eller älskar sitt barn tillräckligt. Suck.

  4. För dom som inte tycker man ska lämna bort barn (eller har massa andra högst personliga åsikter om andra föräldrars barnuppfostran) kan jag tipsa om instagramkontot ”vildabarn”. Där berättas det om barn i olika tider och kulturer, bla att det här med att endast mamma och pappa ska vara med och knyta an med barnet är väldigt nytt och västerländskt – i många kulturer har istället barn flera vuxna runt sig som kan trösta och bära osv.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi