Frågor med Forni

Hur har din hy reagerat på graviditeten? Jag har alltid haft lite finnar, men under graviditeten blev det så mycket sämre. Vet ju att du haft lite finnar till och från, tänkte om du märkt skillnad nu.

Jag har faktiskt fått bättre hy under graviditeten!

Dock beror det inte enbart på hormonerna utan även (eller kanske främst) för att jag går på skönhetsbehandlingar hos en kvinna som är helt otrolig. Lena heter hon och hon jobbar på Lyko Skin Concept på Birger Jarlsgatan. Jag var hos henne i v.10 och nu, 13 veckor senare, är min hy fortfarande helt otrolig trots att jag har varit rätt taskig mot den from time to time. Kan verkligen rekommendera henne!

Sen använder jag Foreos ansiktsrengörings-maskin på kvällarna vilket får bort allt skit. Slutligen NIVEA’s micellair-vatten på en pad för att få bort sista gnutta smutsen och efter allt detta är min hy… helt otrolig. Behöver knappt ha en fuktkräm på, den bara strålar. SÅ tacksam över det.

I produktväg har jag kört Mesoestatic under graviditeten men även innan, de har flera produkter som passar super för en gravid-hy!

Hej Michaela!
Vill börja med att jag äääälskar din blogg & FORNI, är inne varje dag och kollar flera gånger (din blogg/forni är alltså med i listan för min skärmtid:)))) Jag har en fråga!
Jag är så sjuuukt kär i min kille så det inte är sant, men jag har märkt att jag börjar bli så RÄDD, och det beror inte på honom alls utan mig. Jag är inte det minsta rädd att han skulle vara otrogen eller så men jag är helt kopiöst rädd att han ska sluta vara kär i mig och göra slut. Kan liksom bara se HONOM som min sambo, pappa till mina barn, den jag gifter mig med osv. Det snor så mycket energi från mig att gå runt och känna mig otillräcklig, inte fin nog, inte bra nog för honom, osv och så blir jag också svartsjuk på tjejer som han varit med tidigare (!). Vet att han älskar mig men är så rädd att det ska ta slut! Har du några kloka tips om hur man ska tänka i en sådan situation? Måste nog träna min hjärna lite… Puss och kram och grattis till er bebis, hoppade i sängen av lycka när jag såg bilden på er & magen! <3

Hej bästa du!!!

Alla är rädda i början, det är så det är med kärlek. När man släpper in på riktigt är det läskigt, tycker i alla fall jag.

Däremot får jag en känsla av att mycket av din rädsla bottnar sig i brist på självförtroende/självkänsla så jag tror att det är där du ska rikta ditt fokus. Träna på att jobba upp kärleken till dig själv så kommer nog din rädsla över att han ska lämna dig att minska. Han är inte bättre än dig, det är dumt att tänka så och om du gör det måste du jobba med dig själv för att sluta ha de tankarna! Ni ska båda vara tacksamma för att ni har hittat varandra och se er som jämlikar i er relation! Sen kan man ändå vara rädd, för det är som sagt läskigt att släppa in någon, men rädslan ska inte bottna i att du inte tycker att du är bra nog för någon.

Stort lycka till och grattis till kärleken <333

Stort grattis ännu en gång till graviditeten 😍 Vilken dröm att du och Amanda kommer få bebis så tätt inpå varandra och båda pojkar dessutom!
Skulle vara så kul om hon någon gång vill och har tiden till en comeback, mvh en gammal bloggläsare 😀
Har även en fråga som kanske skulle passa till frågor med Forni. Vet inte om du redan tagit upp det här eller kommer att göra det. Men här kommer frågan, Kommer ni att döpa er son eller ha en såkallad namngivelsefest istället?
Är själv döpt men kommer inte från en troende familj. Har inga barn ännu men skulle vara kul att veta hur du/ni resonerar kring det här?
Exempelvis: döper man i kyrkan för att man är troende eller av ren tradition? eller väljer man bort dop just för att man inte är troende?
Kram och tack för en härlig blogg!

Hej fin adu!

Åh tack snälla, ska hälsa henne det <3

Jag ska vara ärlig och säga att vi har inte ens pratat om detta ämne. Finns så mycket annat som har varit viktigare för oss att gå igenom. Återkommer när vi har pratat ihop oss, haha!

Stor kram!

Hej Michaela! Jag har nyligen blivit befordrad och funderar nu på att äntligen unna mig en lite finare och dyrare väska. Jag har alltid haft drömmen om att ha en LV neverfull som vardagsväska och nu har jag råd att unna mig en sådan. Vilken av storlekarna skulle du rekommendera. Ser att du har den som är beige, den känns som en typisk sommarväska så ska man istället satsa på en mörkare om man vill kunna ha den året runt? Tack för svar. <3 Annars kanske du har något tips på den perfekta vardagsväskan med en budget på ca 7500-13000kr. Kram

Hej fina!

Åh stort grattis till dig.

Jag skulle ta den mörkare om man vill ha den året om, som du säger använder jag min främst på sommarhalvåret. Mellanstorleken har jag och den älskar jag, men tycker man ska ta storlek lite beroende på hur stor man själv är. Jag är inte så jättelång och ganska petite, så i butiken rekommenderade de mig att inte ta den största storleken som jag först tänkte, och det är jag glad för idag. Gå dit och prova, så väljer du den som känns bäst – och ta hjälp av personalen! De har stenkoll.

Kram!

Hej! Vad spännande 🙂 Märkte att du gjorde likadant med könet på bebisen, gav en heads up om att du skulle släppa en nyhet. Vill du berätta lite om strategin bakom (om det finns en sådan)? Vore överlag så spännande att få höra lite mer kring hur du tänker strategiskt i dina sociala medier (det som inte är känsligt att dela). Tänker typ som Isabella löwengrip som pratar om att hon alltid släpper en viss typ av inlägg innan en stor lansering etc.. jobbar alla stora influencers så? Vad är dina ”regler”?

Hej fina!

Finns ingen business-strategi direkt för jag mäter och rapporterar mina besökare som unika besökare till mina kunder så om samma person går in två gånger på en dag är det ändå en ip-adress som registreras den dagen 🙂

Däremot är det sååå tråkigt att skriva ett inlägg om ett ämne och sen släppa en sjukt stor nyhet om något helt annat i nästa inlägg – utan uppbyggnad. När något är stort för en vill man ju bygga upp det och så tycker i alla fall jag att stora saker förtjänar (minst) två inlägg! Dessutom är det lite roligare att kika in senare på dagen som läsare om man vet att något roligt ska komma upp – typ en överraskning eller en nyhet! Tycker jag i alla fall!

Jag har inga direkta regler i mitt bloggande utan försöker ha en mix på ämnen, skriva om saker på de dagar då jag själv hade velat läsa om dem och blanda fasta format med mer vardagliga inlägg. Kör på känsla och hade kanske kunnat växa ännu mer om jag hade en tydligare strategi. Men jag gillar det vi har här inne nu och tycker framför allt att sättet jag driver bloggen på nu är jäkligt roligt, vilket i slutändan är det viktigaste!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Entreprenör, bloggare och författaren som njuter av livet till fullo. Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Artiklar att lyssna på

Frågor med Forni

Måste bara säga att jag är SÅ imponerad av kvaliten på FORNI! Ska erkänna att jag var lite skeptisk och inte såg utrymmet, men är numera övertygad. Är inne varje dag!! Lyssnade på framgångspodden och undrar om du inte kan berätta mer om den satsningen? Driver du det helt själv nu eller hur ser det ut? Och hur funkar det med instagram? Har du två stycken konton nu eller hur går det till? Ser fram emot mer innehåll!!!

Hej hjärtat

GUD vad glada vi blir – tack tack tack!!! Vi är SÅ stolta över FORNI och jobbar hela tiden med att skapa världens härligaste magasin. Kom gärna med inputs om det är något du vill ha mer av eller tycker saknas!

Tanken är, som jag sa i Framgångspodden, att bygga ett livsstilsuniversum. Sajten är bara i bebisfasen än så länge och vi ser det här som ett projekt vi kommer jobba på och utveckla under många års tid. Mitt mål är att vi ska driva en modern version av det klassiska tryckta magasinet. Därför har vi startat med att fylla sajten med innehåll som vi själva skulle vilja läsa på en sajt med fokus på att lära sig och verkligen få med sig något av artiklarna! Sedan kommer vi utveckla allt ifrån innehållet till massa andra spännande saker framöver.

Jag har min instagram Michaelaforni. Sedan har vi även instagramkontot FORNI som vi driver hela teamet tillsammans (tre på heltid och två på frilans). Vi hjälps åt med att komma på innehållet och så ser vi till att den uppdateras varje dag. Så roligt!!!

Vad för naglar har du? Påbyggda Eller lack? Vad för lack i så fall? 🙂

Jag har shellack på mina egna naglar (ingen förlängning). Jag gör dem hos Emilia på Studio Paavola dit jag har gått i snart tio år!

hej! kul med graviditet! kommer bloggen framöver att enbart handla om bebisrelaterade ämnen? känns som att du knappt producerat något annat material sedan du berättade att du blivit gravid. förstår att det är livsomvälvande och spännande och är därför nyfiken på vilken riktning du tänker att bloggen ska ta framöver!

Hej!

Eller hur!

Rent statistiskt så har du lite fel i ditt påstående att jag knappt publicerat något annat material. Sen jag gick ut med min graviditet för fem veckor sedan har 3 av 12 inlägg varje vecka varit gravid-fokuserade. Sedan har jag mina vanliga format som alltid (Weekly Plans, Min helg i bilder, Frågor med Forni och Inspirationskollage) samt ungefär 5-6 inlägg per vecka som ingår i kategorin övrigt där jag brukar lägga upp bilder från veckan, tankar om min dag, tips av olika slag, saker jag drömmer om eller tänker på, karriär eller vad det nu kan vara!

Eftersom det är en livsstilsblogg kommer graviditeten in i mina vardagsinlägg och inte bara i de som är renodlade gravidinlägg, såklart, för här inne skriver jag om mitt liv.

På Instagram ligger jag på ungefär 50% gravidinlägg i flödet och det är ungefär 20% gravidrelaterat i mina instastories. På övriga FORNI.se är en artikel i veckan gravid-fokuserad och allt annat innehåll handlar om massa andra roliga saker.

Mitt förslag om du inte är så intresserad av den typen av inlägg (vilket jag får känslan av) är att antingen:
1. Sluta följa om det inte är roligt!
2. Välja den kanal där jag skriver minst om min graviditet, alltså instastories!
3. Skrolla förbi de inlägg som inte intresserar dig! Jag följer massa bloggare som jag älskar men som inte delar 100% samma intressen som jag gör. Då skrollar jag bara förbi de inläggen som handlar om det. Till exempel Hugo Rosas inlägg om crossfit eller Elsa Billgrens inlägg om loppisar. Det är två av mina favoritbloggar, men som sagt, man kan ju inte gilla 100% samma saker och då är det bara skrolla vidare till nästa inlägg! Såg att Sandra Beijer skrivit att bebisinlägg är lika tråkigt som att läsa om grävskopor, hahaha, och då kanske man bara kan skrolla förbi den typen av innehåll.

Gällande frågan om hur jag tänker framöver så kommer jag fortsätta på samma sätt som jag gjort under dessa veckor hittills. Jag hade bestämt mig redan innan för att ungefär 30% i bloggen skulle vara gravidrelaterat, det tycker jag är lagom för mig! Det här är en Michaela-blogg, inte en gravid/mammablogg, och här inne ryms allt jag funderar på, inspireras av och drömmer om. En salig mix av mitt liv som just nu har fokus på bl.a. graviditet, karriär, känslor, relationer, mat, hemmet, skönhet och personlig utveckling!

Hej Michaela.
Har en fråga jag hoppas kunna lite få hjälp/tips med.
Jag är en (om jag får säga det själv) snäll person som bryr mig väldigt mycket om andra.
Jag utsätts dagligen för negativitet och hör hur andra i min närhet kan prata illa om andra osv, vilket gör att jag kommer på mig själv att jag tar efter och blir likadan. Jag menar inte att det är andras fel, endast mitt eget ansvar!
Jag vill verkligen inte vara en som pratar illa om andra/är negativ.
Har du något tips på hur man kan öva/ändra på beteendet till att bli en mer positiv, glad och kärleksfull person så att det verkligen syns utåt och inte bara att de dåliga sidorna kommer fram? Jag vill verkligen ändra mig till att visa mer av de bra sidorna av mig, blir så besviken och ledsen på mig själv när de andra beteendet kommer fram!

Kram

Hej fina du!

Man behöver inte säga någonting om någon pratar illa om någon och man inte håller med. Man kan vara tyst, gå därifrån eller bara säga ”Jag håller faktiskt inte med”. Sen blir man ju som man umgås, så om du umgås med människor som har så dålig energi kanske du ska fundera på att byta umgänge i den mån det går…

Man kan också göra små tester eller sätta upp små regler för att ändra sitt beteende. T.ex. ”Idag får jag inte säga något dåligt om någon annan människa på hela dagen”. Eller ”Idag ska jag säga fem snälla saker till fem olika personer i min närhet”. Små steg för en mer kärleksfull närvaro skapar en mer kärleksfull närvaro!

Varje morgon brukar jag säga till mig själv i spegeln att ”Idag är jag kärleksfull”. Det är mitt livsmantra som jag tar med mig. Det är klart att jag inte går runt och är positiv/kärleksfull hela dagarna men det påminner mig om att inte låta den dåliga energin ta över mig helt, som den kunde göra förr i mitt liv.

Stor kram och heja dig som vill bli mer kärleksfull! Tänk om alla tänkte och kände så <333

Kan du inte göra ett inlägg med tips på alkoholfria drycker som passar nu när man är gravid? TACK❤️

Bra idé, det ska jag absolut göra. Många som kör alkoholfritt oavsett om man är gravid eller inte. PUSS!

Hur gick tågresan till Skåne? Minns att du skulle åka dit på en jobbresa och var orolig pga du blir åksjuk så lätt. Gick det bra ändå? Och isåfall hur klarade du av det (åksjuketabletter, sova, kolla på serier tex)?

Mvh fellow åksjuk som knappt klarar av 20 min på tåg 😷

Min räddare i nöden är Postafen! De finns receptfritt på apotek och jag har ätit dem sen jag var barn (har alltid varit super-åksjuk!). De funkar även när man är gravid. Så när jag ska åka långt tar jag en sån (håller i 12 timmar) och sedan lyssnar jag på podcasts och suger på saker (okej det där låter lite fel men typ läkerol, sura godisar och sånt haha!). Mycket vatten och snacks om sugen kickar in, samt svala kläder och solglasögon (tycker det hjälper att dämpa belysningen när jag är åksjuk).

PUSS!

  1. Tips till personen som är åksjuk: testa åksjukearmband, de har räddat mig så många tåg- och båtresor (och de var guld värda i början på graviditeten!!)

  2. Hello du åksjuka! Här är en också, men tack och lov har det allra värsta nog vuxit bort med åldern. Som nån här uppe tipsade har åksjukebanden hjälpt mig extremt mycket. Hunger triggar min åksjuka mycket så ser till att äta mig mätt innan, samt snacksar på bars och sånt under resan.

    Kram!

    PS. Tycker inte det är för mycket gravidrelaterat. Är inte gravid och har inga barn men tycker det är mysigt att läsa om ändå i lagom dos.

  3. Hej du som inte gillar när du dras med i skitsnacket om andra i ditt umgänge! Jag själv brukar faktiskt säga ifrån att jag inte tycker att vi ska snacka skit eller kanske tänka efter o säga till att ”så är det faktiskt inte” eller ”se det från hens synvinkel” när mina vänner sätter igång med skitsnack. Det är aldrig någon som blir arg utan snarare inser de flesta att de faktiskt heller inte vill snacka skit.

    1. Haha, alltså kampanjen går ju inte ut på att folk ska komma och titta på oss, det är nog bara en rolig sidogrej som NK slängt in på sajten. Fokuset ligger på att vi ska bjuda in våra vänner och provsmaka saluhallens utbud – precis som en helt vanlig presslunch. Att vi sitter i skyltfönstret ser jag bara som en rolig tvist!

      Om man håller på med sociala medier både privat och som influencer, handlar det mesta om att folk ska titta på en när man gör olika grejer. Att sitta och äta i ett verkligt skyltfönster skiljer sig inte så mycket från det digitala skyltfönster vi ständigt befinner oss i.

      Ha en fin torsdag!

  4. Håller med Sandra till 100% och då har jag själv en 5 årig dotter. Hahah men som sagt man kan inte gilla allt. Det jag älskar med Elsas blogg är att hon inte bara skriver om sitt barn utan skriver passionerat om så mycket andra saker.

  5. Är 37 och har inga barn och vill inte ha barn men tycker dina personliga inlägg kring din graviditet är sååååå mysiga!
    Blev så (orimligt, haha!) glad när jag såg bilden på insta där du gick ut med din graviditet.
    Det enda jag finner mindre roligt är reklaminlägg kring babygrejor men å andra sidan tycker jag alla reklaminlägg är trista och skrollar alltid förbi. Oavsett vems blogg det är.
    Hoppas få läsa många fler mysiga inlägg om er lille bebis. Så spännande att följa❤️

  6. Är också så väldigt impad över FORNI. Först var jag lite ”sur” över att jag behövde KLICKA mig in på din blogg genom FORNI ha ha ha (och för lat för att skapa en ny länk som skulle gå direkt till din blogg bland mina favoriter, ännu mer lol!) Men är så glad för att ni valde att göra så. För på så sätt blev jag exponerad för de artiklar ni har uppe, flera utav dem har fångat mitt intresse och gett mig fina lässtunder <3 Numera slänger jag alltid ett öga på vilka nya artiklar som ligger uppe och det har varit så mycket som har intresserat mig, kanon innehåll! Så tack för FORNI 🙂

  7. Har tänkt på att du är en av de få som blivit gravid och fortsatt mixa ditt innehåll, inte nämna det i VARJE inlägg. Tycker du gör det superbra 🙂 Blir mysigt även för oss som inte är där i livet än, utan att det är det enda bloggen handlar om. Samma med podden. GRYMT jobbat!!

  8. Hej fina!

    Vill bara säga att GUD vad jag inte håller med personen som skriver att ”allt i din blogg handlar om din graviditet”. Jag har verkligen reflekterat över motsatsen, att du lyckas fortsätta med din mix och även få in graviditeten. Tycker många andra bloggar har förvandlats vid den tidpunkten (vilket jag också förstår, då jag kan tänka mig att det för vissa blir som att helt skifta fokus i livet), men vill ändå säga att jag uppskattar mixen hos dig. Fnissar lite åt det du skrev om att du hoppar över vissa inlägg i vissa bloggar, trodde bara det var jag, haha. Men i din blogg hoppar jag aldrig över ett inlägg, snarare så läser jag samma inlägg flera gånger ibland ❤️

    1. Tack för peppen och kärleken <3 Är själv väldigt glad och stolt över mixen av innehåll här inne och blir ännu gladare över att det uppskattas.

      Massa kärlek <3

  9. Och jag är en av dem som älskar gravid/barn-inläggen. Främst när man skriver om hur saker känns, hur man tänker och reflekterar och ser på föräldraskap och relationerna och familjen och balansen i livet typ.
    (Och du gav ett bra svar, för det där var en typisk ”onödigt negativ kritik inlindat i en mild fråga”…)

    1. Tack Anna! Haha, exakt en sån kommentar var det. Brukar inte svara på dem men kände för det denna gång, speciellt eftersom jag är så stolt och nöjd över materialet i bloggen! <3

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Frågor med Forni

Hej Michaela!
Tavlan som ni har i fönstret på ert kontor – var kommer den ifrån? Det är en abstrakt skiss av en kvinna, hoppas du förstår vilken jag menar.. 🙂

Hej fina du

Jag vet tyvärr inte, vi har haft den på kontoret i tre år och det var inte jag som köpte den. Testa att fråga Petra!

Hej Michaela!
Stort grattis till er som väntar bebis, så glad för er skull<3 Ska bli så mysigt att få följa er resa!
Jag har en fråga till Frågor Med Forni som hade varit kul om du tog upp. Jag upplever att det är många runt omkring en genom åren som sagt och säger ”när det är lätt är det rätt” vad gäller kärleksrelationer. Jag personligen tycker att det är lite farligt att säga så då det kan skapa onödiga tankar hos andra som kanske gör att man blir osäker i sin relation. Självklart ska man inte vara i en relation man tar skada av eller mår väldigt dåligt i men jag tänker utöver det så kan det skapa en otrolig press och stress, tycker man ska respektera att alla är olika. Jag vet att mitt eget förhållande inte var det ”lättaste” i början då man fortfarande inte kände varandra fullt ut och kämpade lite med kommunikationen. Idag är jag supertrygg och säker i min relation och en sådan kommentar skulle jag slå bort till skillnad om jag hade fått höra den precis i början av min relation. Så nu till min fråga haha, hur tänker du kring detta? Har du varit med om sådana här typer av kommentarer själv? Vill minnas att du sagt att du och D hade en lite skakig början av olika anledningar. Så nyfiken på att höra hur du tänker! Kram

Hej fina!

Tack snälla!

Hehe ja jag håller inte med om att lätt nödvändigtvis inte måste vara rätt. Jag har vänner som har haft det hur härligt som helst i starten för att sen totaltdöda förhållandet efter några månader. Sen har jag också vänner som har haft det lätt från start – och fortfarande är tillsammans många år senare. Jag tror alltså inte att det är en indikator på att en relation kommer gå bra bara för att den är lätt i början – precis som att en relation inte behöver bli dålig för att den hade en dålig start. Att utgå från att ens relation är individuell är nog det klokaste man kan göra! Jag vet flera personer som sagt ”Är det lätt så är det rätt” när de träffat någon men där förhållandet har gått åt skogen vid ett senare tillfälle.

Att lyssna på sin egen magkänsla är nog det bästa man kan göra. Det gjorde jag och det blev toppen. Även om folk runtomkring kanske var lite tveksamma till om det skulle bli något – det var ju inte lätt precis. Kanske just det som gör vår relation så stabil idag 🙂

Kram!

Hej! Här är en fråga till Frågor med Forni, om du vill ha med den såklart 🙂

Först och främst, stort grattis till graviditeten. Jag har följt dig i 11 år och blev sååå sjukt glad och taggad, can’t wait att få följa just dig i den här resan!!!

Jag är ungefär lika gammal som du, ett år äldre, och har tänkt i några år på ”skaffa barn eller inte”. Min kille vill gärna, och jag vill väl egentligen, men kommer aldrig till den där punkten som du pratade om i podden där man känner sig så sjukt redo och längtar efter att få bli tre.

Jag undrar om det kanske är så att jag är en sån som inte vill ha barn egentligen, för jag vill INTE bli tre. Jag älskar att vara ensam med min kille, älskar våra resor och helger ihop, och är LIVRÄDD för förändringen. Vill stå där med en drink i handen, sminka mig med härlig musik i bakgrunden och göra mig redo för en kväll på stan i en spännande stad/semesterort/osv. Och ja man kan resa med bebis, men det blir ju helt klart mindre avslappnande, mindre sex, mindre sena kvällar med gott vin och bra snack osv.

Så min fråga till dig är om du är orolig över något sånt här? Och om inte, har du nåt tips på hur jag kan tänka för att sluta noja över dessa saker? HELP :))) Jag t ex är orolig att jag ska känna mig begränsad eller inte känna samma livskvalitet och kunna göra lika härliga grejer, åka på samma typ av resor, kunna ligga lika mycket osv. Jag vill ju ha barn för att jag vill ha en familj i framtiden och jag vill ha en liten miniversion av oss och allt det där. Men jag längtar inte efter att bli en till i familjen, hade kunnat vara ensam med min kille för alltid och bara fortsätta leva ett härligt liv ihop. Samtidigt som jag får ryck ibland och bara vill göra en bebis nu!!! Frågar dig eftersom jag beundrar er relation så mycket, känner verkligen igen mig i den och hur mkt ni älskar varandra och hur härligt ni har det ihop.

Ursäkta längsta frågan nånsin… stor kram, och från mitt hjärta tack för att du tar dig tid att svara på våra funderingar och oroligheter.

Hej fina du

Först och främst så tycker jag att du fick så bra svar i kommentarsfältet när du ställde frågan – blir SÅ glad när vi hjälper och stöttar varandra i kommentarsfältet. Det här blir en så fin och trygg plats då.

Tyvärr kan jag inte säga att jag känner igen mig i det du beskriver just nu. Vi hann längta efter att bli föräldrar, känna på det, fundera och sedan vara helt redo när det blev dags. Så de tvivel du beskriver finns inte inom mig utan jag är bara förväntansfull och redo.

Däremot har jag känt igen mig i dina tankar och då väntade jag helt enkelt. När vi först träffades trodde jag att jag skulle vilja ha barn runt 25, men när jag var där kände jag mig inte alls redo. Så jag väntade helt enkelt in rätt tidpunkt. Några år senare kom jag på mig själv med att känna mig redo, men lät även det gro lite innan jag beslutade mig för att prata med D om han var på samma bana.

Mitt enda råd till dig är att inte stressa fram en bebis. Om man inte är redo behöver man inte skaffa barn tycker jag. Jag har sett exempel på människor som skaffar barn för att det är dags rent åldersmässigt eller för att alla andra gör det och i vissa fall har det blivit lite fel och kanske gått lite för fort. Och det är inte roligt att sätta ett barn till världen som man inte är redo för – varken för dig eller barnet. Med det sagt finns det såklart par som råkar bli gravida eller skaffar barn trots lite tvivel och så blir det ändå HUR bra som helst – det kan man såklart aldrig veta! Men jag är en realist och tycker att barn är ett enormt ansvar, så personligen tycker jag att man ska vänta tills man är redo och inte chansa på att det blir bra.

Det är min personliga känsla och så jag har valt att göra – men har full förståelse för att andra gör annorlunda!

Sist men inte minst – man behöver inte skaffa barn. Föräldrar ska alltid skrika ut till omvärlden att ”det är det här livet går ut på!!!” och det är ju såklart det för den som säger det – men det behöver inte vara ett kvitto på att det är rätt sätt att leva för alla. Jag är övertygad om att allas väg till lycka är individuell och att för vissa personer innehåller vägen till lycka inte att skaffa barn utan att förgylla livet med andra saker. Man får välja själv och det är okej vad man än väljer – så länge det känns rätt för en själv. Jag visste att jag ville ha barn, men jag är också övertygad om att livet går att leva riktigt magiskt även utan barn.

Stor kram och lycka till med alla känslor, tankar och funderingar. Kom ihåg att du inte behöver stressa fram beslut! Ofta kryper rätt svar fram när man minst anar det.

<3

Hej Michaela!
I och med miljön och allt som hör till känner jag verkligen att jag skulle vilja resa mer inrikes. Du som fått testa en hel del härliga hotell och aktiviteter i vårt avlånga land – har du några tips? Allt ifrån en weekend till ett härligt ställe att besöka under sommarsemestern! Alla tips uppskattas! Kram

Hej finis!

Men så härligt – jag går i samma tankebanor!

Två tips på ställen jag inte besökt men har på min personliga ”vill se”-lista:
1. Vandra i Lofoten i Norge. Bila över till Norge och sen köra flera dagar av vandring, natur, mysiga hotell och häftiga upplevelser. Vill verkligen göra detta!
2. Falkenberg Strandbad eller Ystad Saltsjöbad – ser såååå härligt ut!!!

Fem tips på ställen jag har besökt och varmt kan rekommendera:
1. Gotland! Drömstället! Följ Elsa Billgrens blogg för att få alla tips.
2. Västkusten – herregud så vackert det är. Jag älskar Grundsund, Fiskebäckskil, Fjällbacka osv. Det är Sveriges Portofino-kust!!!
3. Skåne på sommaren är ren magi. Dessutom är det så nära mellan alla fina städer. Helsingborg och Lund är två favoriter!
4. Öland!!!
5. Båstad och Torekov är så himla mysigt – undvika Tennisveckan om du vill ha lite mer lugn, eller pricka in den om du vill ha lite mer drag.

  1. Hej! Här kommer en fråga till frågor med forni.
    Om inte allt för länge ska jag på bröllop, en familjemedlem som ska gifta sig. Jag skulle gärna hålla ett tal men har aldrig gjort! Vad ska man tänka på? Vad ska man ta upp i talet? Långt/kort? Snälla ge mig allt du kan 😀

  2. Alltså, frågan om att känna sig redo för barn. Känner så igen mig. Någon som vet vilket inlägg den frågan kom under? Vill också läsa kloka svar 🙂

    1. Jag med! Kanner igen mig sa mycket i tankarna hon beskriver. Sedan ar jag 33, nastan 34, vilket tyvarr gor att jag rent biologiskt kanner mig stressad att vill jag ha barn (och mojligtvis mer an ett barn) sa ar det dags att satta igang. Men det kanns tufft nar nagot i mig sager ”STOPP!!!!” bara vid tanken. Medan den andra sidan av mig sa garna vill ha familj i framtiden. Sa harligt att vi kan anvanda kommentarsfalt som dessa for att fundera tillsammans 🙂

      1. Mina ödmjuka råd är dessa:

        – Kom ihåg att bebisar – på gott och ont – växer upp till småbarn, skolbarn och till och med tonåringar, och du kommer att vara förälder, med allt vad det innebär, till den människan hela tiden. Kan du föreställa dig barnet i olika åldrar och vad ni ska göra tillsammans?

        – Man måste inte tycka att alla andra ungar är härliga för att ha rätt att önska sig en egen.

        – Våga vara ärlig mot dig själv om varför du är tveksam, och var tacksam över att vi idag (oftast) kan välja om vi vill ha barn eller ej.

        – Vill du själv ta beslutet så måste du göra något aktivt (eller låta bli, hehe), annars kommer naturen förr eller senare att bestämma åt dig – kanske en oönskad graviditet, kanske oönskad barnlöshet. Fundera över hur du skulle ställa dig till om din sambo absolut vill/inte vill ha barn. Och över hur du (och kanske även han) skulle reagera över en ”hoppsan”-graviditet.

        Jag var tveksam under många år och visste verkligen inte om jag önskade mig barn eller inte. Jag har beslutsångest gällande det mesta i livet, och att önska sig och då förhoppningsvis få ett barn är ju så definitivt. (Med desserter och handväskor kan man ju bara ta bägge… 😉)
        För mig hjälpte det mycket att tänka på att graviditeten och spädbarnstiden bara är en liten del av det att bli förälder. Jag trodde länge att det var något fel på mig för att jag inte tyckte att spädbarn var ursöta – då är man väl inte mammamaterial? Jag kollade aldrig avundsjukt på andras gravidmagar eller barnvagnar, det verkade bara jobbigt. Däremot blev jag varm inuti när jag såg föräldrar i samspel med lite större barn, och insåg att det var det jag längtade efter. Nu är min dotter sju månader, och även om graviditeten och spädbarnstiden var mycket bättre och häftigare än jag kunnat föreställa mig, så tycker jag fortfarande att det blir roligare för varje dag – och ja, hon var (naturligtvis) helt underbar från första stund 💕

        Lycka till, framför allt till alla er som är tveksamma!

  3. Alltså Michaela! Gah! Du är helt jäkla briljant! Tack för dina kloka svar. Ska bli så roligt att hänga med på bebis-resan. Har följt dig sedan rar-tiden, och du är helt klart min favorit!
    Ha en solig torsdag! Kram

  4. Till personen bakom barnfrågan: Det är ju en jätteläskig grej att försöka få barn! Den där ”rätta” tidpunkten man kan gå och vänta på kanske inte kommer – just för att man kan känna lite rädsla och blandar ihop det med att inte vara redo. Vi kände att vi ville försöka och fick försöka ett gäng år innan vår bebis hamnade i magen genom IVF – väldigt efterlängtad, men under åren vi försökte kunde jag pendla mellan att vara skitledsen och att tänka att ”oavsett hur det blir så har vi det ändå fint ihop, bara jag och min kille”.
    Jag tror däremot att man ändå bör längta lite efter den där framtidsbebisen, och det blir ju ett annat liv eftersom det kommer en ny liten person och man inte kommer vara helt själva längre.
    MEN! Det blir vad man gör det till! Vår bebis är inte här än men jag tänker mig att vi kommer ta med hen på alla möjliga grejer och resor och inte se det som en begränsning. Ser fram emot att lära barnet allt vi kan och visa hen världen!<3 <3 <3

  5. Så kloka svar på dessa frågor!
    En myt jag även blir trött på när det gäller relationer är ”när du träffar den rätta då vet du, då finns det inga tvivel”. Ja det kan säkert kännas så för många men tror detta bara lägger stor press på hur en ska känna från start. För mig, som är en person som ständigt har känselspröten ute och känner av alla situationer, var det inte alls glasklart från start när jag träffade min partner. Inget ”jamen wow där är han ju.” Tvärtom växte det med tiden och jag är idag helt säker på att vi kommer dela livet tillsammans. Tack för ett klokt svar på frågan Forni!

    1. Haha – exakt så har det varit för mig också! Klart jag vet NU att det verkligen är rätt, men tvivlade absolut i början. Så sant haha. Ha en fin helg <3

  6. Angående barnfrågan, jag känner exakt samma sak. Och hade det inte varit för att jag tidigare velat ha barn och med åldern mindre och mindre vill ha barn (är 30 år) så hade jag trott att jag bara är rädd.

    Men nu vet jag, jag vill inte ha barn. I oktober gjorde min sambo slut med mig och jag tyckte väl att det var ett moget beslut. Hans dröm, bli en bra pappa. Inte min dröm.

    Jag älskar att komma hem från jobbet en fredag, lägga mig direkt och vakna upp lördagmorgon, tyst och lugnt, dricka kaffe och samtidigt läsa bloggar i flera timmar. Jag älskar att vara fri. Ha tid för mig själv. Dra iväg om jag vill det och endast lägga energi på att älska mig själv. Kan lägga till att jag aldrig mer vill vara sambo igen. Jag har haft 3 sambos. Jag vet att jag trivs bäst själv, eller som särbo.

    Jag är 30 år. Idag vet jag vad vill. Vem jag är. Jag älskar mig själv och jag ser fram emot mina kommande 70 år i mitt eget sällskap. Att fortsätta utvecklas. Tanken är kittlande och därför vet jag, att jag valt rätt väg.

    Lycka till ni alla som tvekar. Vad kittlar er mest?

  7. Hej Michaela!
    Min syster tipsade om din blogg så hon såg att vi var i samma vecka 21! Vilket var kul och jag känner igen exakt samma tecken/smärtor som du så kunde inte låta bli att tipsa. Tränar normalt sett mycket (3-4 gng/v) har mått väldigt bra av det. Men de senaste veckorna (2-3) så har jag fått ont i ryggen, smärtor i buken och ilningar i fiffi. Näst intill att de var jobbigt att gå och sitta. Jag har nu vilat i 2 veckor och all smärta är borta. Jag har gått till sjukgymnast på undersökning och fått ett träningsprogram för hur jag ska träna i fortsättningen. Kan verkligen rekomendera! Iom att kroppen ändras så måste man tänka på mycket mer saker när man tränar, hålla upp bäcken botten och spänna magen/buken vid varje rörelse. Även i vardagen som varje gång man ställer sig upp från en stol, eller reser sig från sängen etc. Det här kanske du redan vet, men jag hade ingen aning om det så tänkte att de är lika bra att skriva. 🙂 Jag upplevde oxå när jag tränade som vanligt att det kändes bra i stunden men att smärtorna kom efteråt. De kan ju vara att kroppen lukras upp och man kanske inte klarar lika mycket som man tror. För mig känns det väldigt skönt att ställa om och träna andra saker, typ yoga och träningsprogram jag fick av sjukgymnasten. En grundregel är väl om det gör väldigt ont efter man gjort något så kanske man inte bör göra det. Det känns ju väldigt konstigt när man klarat allting innan och det är en liten omställning mentalt.
    Hoppas allt går bra! Och super bra podd ni har du och Hamilton!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Frågor med Forni

Hej Michaela,
Har du läst den här? Vad tyckte du isåfall?
Kram

Hej kära du

Nix! Är det något du rekommenderar? 🙂

Hej Michaela!
Jag har en fråga till veckans frågor med Forni.
Jag och min mamma planerar att åka till Palma en vecka i början på maj och jag skulle så gärna ta emot några tips från dig eftersom jag vet att du varit där förut. Läste igenom några gamla inlägg från dina resor men skulle bli så glad om du vill tipsa om kanske några hotell, restauranger, butiker, aktiviteter eller andra ställen att besöka? Undrar också om du vet hur vädret är under den perioden och vilket område som är bäst att bo i? Dvs i stan, nära havet/hamnen osv?
Tack för världens bästa blogg!
Kram <3

Hej fina du!

Som du säger är det bästa att söka på ”Palma” i sökfältet på bloggen och sen gå igenom alla inlägg. Då får du bilder, tips och tankar kring allt jag har gjort när jag varit där. Så brukar jag göra när jag är inne hos andra bloggare och tycker att det är bästa sättet att få in tips från.

Om du vill ha fem snabba tips såhär på rak arm så säger jag:
– Bo på Hotel Mama eller Sant Francesc. Om du inte bor på dem, besök båda för drinkar. Det är Palmas två bästa hotell tycker jag!
– Middag på Spot
– Kör en dag där ni hyr bil och åker till Deia och Valldemossa, två fantastiska små ställen ca en timme från Palma!
– En heldag med solbädd och lunch på Gran Folie, mysigaste beach cluben. Drick massa sangria och läs böcker och bada i det ljuvliga havet!
– Åk ner till Port Portals och ät middag på Tahini om ni vill ha asian fusion, mums så gott det är!

Lyssnade just klart podd-avsnittet och det var verkligen så bra. Du inspirerar mig verkligen, behövde påminnelsen om att ta hand om en först och lyssna på sitt inre. Då jag är i en period som känns extremt stressig. Så tusen tack igen!
Har en fråga, dock inte alls relaterat till avsnittet utan varifrån är din UNDERBARA jacka ifrån? Kan du möjligtvis också sätta en link till den? Blev helt kär i den!! Puss o kram

Tack fina du!

Den är från Max Mara!

Kram!

Hej micaela!

Är sugen på samma soffbord som du har. Är du nöjd?

Minela

Hej Minela

Älskar det!!! Vi har haft det i fyra år och jag tycker fortfarande det är lika fint. Det bästa är att det är stort och har mycket utrymme så att man kan duka upp mycket saker på det. Kanterna känns dock livsfarliga för ett barn så vi måste köpa sådana där skitfula skydd efter sommaren :'( Haha!

Hej fina du! Tusen grattis till bebis i magen, vilken gåva!! Denna fråga är till frågor med forni, hoppas ok med en icke-bebis fråga.

Jo det är såhär – jag har nyligen blivit tillsammans med en kille som är fantastisk på alla vis – MEN han vill inte höras så mkt emellan att vi ses. Han tycker att telefoner är till för att bestämma när man ska ses på – men gillar inte att snickesnacka eller smsa, det blir ganska få och korta sms. Han svarar alltid snabbt när jag hör av mig och har sagt att jag får och ska höra av mig när jag än vill så det är liksom inte så att han tycker det är jobbigt att jag hör av mig. Men! Jag vill ju så gärna att han ska ringa mig, känner ju mig klängig och som att jag tycker om honom mer än han tycker om mig när jag ringer honom varje dag men han bara mig för att bestämma praktiska saker. Vi är väldigt tidigt i relationen och jag vill inte ta upp detta som ett problem dels pga det och dels pga känner mig löjlig som vill ha sån bekräftelse – men blir liksom lite avis när mina vänner smsar flera ggr om dagen med sina killar och pratar i timmar i telefon och så har jag haft det i mina tidigare förhållanden – och gillade verkligen det. Det känns nästan lite ensamt när jag tänker på honom massa ggr om dagen men vi inte hörs då.

Bla bla! Förlåt för långt mail – det jag undrar är – hur har du gjort? Har du känt något liknande som mig? Hur har ni pratat om det? Hur har du kommit till rätta med dina känslor kring det? Minns att du skrivit om att du och D velat höras lite olika mycket.

Så tacksam för svar och sorry för lång fråga! Tycker du verkar vara så varm, fin och vettig! ❤️

Hej gull!

Haha han låter som D. Kommer aldrig glömma när vi precis blivit tillsammans och jag ringde honom, efter ett tag säger han ”Du jag har lite dålig mottagning…” vilket jag vet är något han säger när han inte vill prata i telefon haha. Blev sååå besviken och ledsen på honom. För att inte tala om svartsjuk! Men nu såhär nästan sex år senare vet jag att det inte hade någonting med mig att göra, han ville bara inte prata i telefon. Och jag är likadan för det mesta.

Jag skulle inte ta det personligt om jag var du utan bara låta det vara. Man får välja sina strider! När jag är iväg med mina tjejkompisar hörs de flesta typ 300% mer med sina killar än vad jag och D hörs. Ibland har det gjort mig ledsen och jag har tagit upp det, men inser varje gång att han inte gör det för att vara elak. Nu för tiden anstränger han sig för att han vet att det är viktigt för mig, men om han glömmer ibland blir jag inte sårad utan tänker att det är sån han är.

Fundera på hur viktigt det är för dig att diskutera med honom eller om det är en sån grej du kan lära dig leva med. Jag tycker nästan det är lite skönt att vi inte är ett sånt par som måste höras hela tiden. Det gör att vår tid när vi är med varandra rent fysiskt är fullspäckad av spännande konversationer!

Stor kram

Hej vackra!
Vart kommer din fina cashmerehalsduk ifrån?
Kramar

Soft Goat! De gör de bästa halsdukarna, så varma men inte så tjocka och knögliga liksom. Jag älskar min!

  1. Hej,
    Fyi. När jag går in på din blogg så pausas alltid musiken jag lyssnar på (i mobiltelefon). Himla konstigt och störande. Annars är din blogg bäst! Puss

  2. Grattis till lilla miraklet i magen!

    Jag hade ett liknande bord som ni innan min son föddes. Plockade bort det rätt snabbt när han började resa sig upp och stå mot bordet och gå. Använde kantskydd, men rädslan för att han skulle slå i huvudet i någon av sidorna blev lite väl stor.

    Kramar,
    Sofia

  3. Till tjejen som har en kille som inte vill ringas så mycket – tjejer min kille är exakt likadan! Helt hopplöst oromantisk i den aspekten. När mina kompisar satt där med kärleksförklaringar och gull via sms låg min mobil tyst på bordet, och skrev jag till honom fick jag nåt kortfattat tillbaka. Kunde skriva en uppsats och få tillbaka endast ett ”saknar dig med”, typ. Precis som Forni säger har jag blivit så ledsen och besviken ibland, främst i början, men nu vet jag att han bara är sån. Har inget med mig att göra. Kommer kanske inte alltid vara skitkul, men du kommer känna dig lugn när du lärt känna honom, OCH du kommer lära dig att se det positiva – det blir faktiskt lite mer spännande och speciellt på nåt sätt när man inte håller på och hörs heeela tiden… sånt kan också bli lite tjatigt och trist 🙂

  4. Vi är ett par som hörs hels tiden, och tänk! Vi har ändå alltid saker att prata om. Behöver INTE vara så kategoriskt hela tiden – alla är olika och det är därför kaka söker maka. ”Ett sånt par” låter som att det är något dåligt och fult.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Frågor med Forni

Jag undrar vart den magiska klänningen du hade på dig när du avslöja graviditeten kommer ifrån? Och om du kanske har tips på några liknande?
Stort grattis igen finaste ni <3<3<3

Hej fina du

Den är från By Malina och jag lånade den av Amanda, det är tyvärr en gammal kollektion. Men spana in deras vårkollektion, de har sååå mycket fina klänningar som faktiskt passar så bra när man är gravid.

Kram!

Jag har en fråga till ”Frågor med Forni”. Jag och min sambo är väldigt sugen på att resa till Italien i augusti och har aldrig varit där tidigare. Du som verkar ha bra koll på Italien, har du några bra tips på prisvärda semesterställen? (Är student så har inte världens bästa ekonomi). Om man vill ha ändå lite stad men även kunna hänga vid poolen/havet och sola. Eventuellt åka till två ställen som är hyfsat nära varandra för att få med båda. Det måste inte heller vara något typiskt semester-turist-ställe. Kram <3

Hej fina du!

Vad mysigt, vill dock varna för att italienarna själva har semester i augusti så det är riktigt packat med folk på alla semesterställen.

Mitt tips är att spana in Sicilien eller Sardinien som jag tycker är både vackert och prisvärt! Ett annat alternativ är Emilia Romagna-området. Min släkt bor i Rimini som är en väldigt prisvärd semesterort. Själva strand-delen kan kännas rätt turistig men runt om stan finns sååå mycket fina och genuina byar och ställen med gudomlig mat. Gör research innan bara! Om man ska åka till små smultronställen kräver det några timmars research men det är värt det. Rimini med omnejd är väldigt prisvärt, går inte att jämföra den kustsidan med Portofino/Amalfi-kusten. Men som sagt, den kräver lite engagemang så att man inte hamnar på turistfällorna.

Kram!

Hej Michaela! Stort grattis m din graviditet, så fantastiskt.
Har du tips på snygga weekendväskor/lite större vardagsväskor till killar? finns ju en massa, men endast lite klumpiga i läder. Hoppas du har bra tips 🙂
Kram och tack för en bra blogg!

Hej fina du

Åh, tack snälla <3

Inte sådär på rak arm men spana in Mr Porter för bästa inspirationen! Annars så köpte jag en ryggsäck till D i julklapp som verkligen gick hem, det blev ett bra komplement till portföljen och weekendväskan som han annars varierar mellan.

Puss!

Till nästa FMF!

Hur gör man för att känna sig hemma i ”någon annans” lägenhet? Jag ska efter ett distansförhållande ÄNTLIGEN flytta ihop med min kille i hans bostadsrätt. Jag älskar lägenheten och har varit där mycket men är rädd att det inte ska kännas som hemma. Har du några tips på hur man får det att kännas som oss istället för jag hemma hos honom?

Ps. Min kille är jätteinbjudande och ger mig ingen anledning att känna såhär men kan inte hjälpa att tänka på det..
Ps 2. Grattis till graviditeten – bästa nyheterna 2019!

Hej hjärtat,

I FEEL YOU! D lät mig verkligen känna att det var vår lägenhet från första början men det var ändå svårt för mig att anpassa mig. För mig personligen var det svårt men jag har massa vänner som flyttar in till respektive utan större problem. Men som du säger, det gäller att kämpa lite för att känna sig hemma.

Jag har tre tips!
1. Ta med dina favoritinredningssaker och ställ ut dem i lägenheten på en gång. Sånt som är hemma för DIG och som du har haft i tidigare hem.
2. Om det är någonting du absolut inte trivs med, fråga om ni kan sälja det och köpa något nytt gemensamt. T.ex. soffa, matbord, stolar eller vad det nu kan vara.
3. Gör upp om allt praktiskt, skriv samboavtal, lös alla praktiska trådar på en gång. Tycker denna punkt är så viktig. Vi gjorde inte det riktigt när jag flyttade in till D och det orsakade lite diskussioner, så jag tror att det underlättar för båda att ha det praktiska helt tydligt framför sig!

Tack snälla fina du <3

Hej Michaela!

Jag har en fråga till nästa Frågor Med Forni 🙂 Det är nämligen så att jag har ett distansförhållande sedan 3 år tillbaka – jag bor i Köpenhamn och min kille bor i Malmö. Vi ses cirka varannan helg – ibland mer och ibland mindre, det beror på jobb, vänner familj etc. Men min fråga rör sig kring vad du tänker kring att känna sig trött eller dränerad efter att man träffat sin partner?

Inte alltid, men ofta, känner jag att jag måste återhämta min energi när jag väl är hemma i Köpenhamn igen. Jag behöver sova mer än vanligt och kommer ibland inte iväg till gymmet eller ställer in planer för att jag känner mig trött. Kan det vara så att jag ger för mycket i förhållandet? Eller är det helt enkelt hoppet mellan olika städer och rutiner? Jag är mycket mer kärleksfull än min partner, och kanske borde ta ett steg tillbaka. Vad tror du? Jag hade gärna hört din tankar kring den här, eller liknande situationer 🙂

Många kramar!

Hej kära du

Min gissning är att det inte har något att göra med att du ger för mycket till relationen utan snarare det faktum att det ÄR påfrestande att pendla och ha ett distansförhållande. Jag vet ingen som inte har blivit utmattad av det. När man väl ses blir det lite ”smekmånad-feeling” varje gång också, krav på att det ska vara härlig och att man ska ha sex och allt vad det nu är. Vilket gör att man ska klämma in en hel relation på väldigt få dagar. Och det blir ju utmattande och kräver naturligt återhämtning. Jag har en kompis som körde distans och de sågs ungefär varannan helg, hon brukade säga att det var som att klämma in två veckor på en helg med sin kille. Det fanns liksom inte så mycket tid till att bara vara tillsammans. Sen är pendlande i sig jobbigt för en, speciellt om du är HSP!

Jag kan såklart ha helt fel men det är min känsla i alla fall. Försök att planera in återhämtning och släppa kraven. Någon annan med erfarenhet av distansförhållande där ute som kan komma med några tankar kanske?

Kram!

  1. Håller med dig Michaela i sista frågan angående distansförhållandet. Med mitt ex hade vi inledningsvis distansförhållande i cirka 1,5 år och sen sambo lite mer än 1,5 år. Och som du skriver var det lite känsla av smekmånad på helgerna, i och för sig sågs vi i stort sätt varje helg. Ibland kan det vara fördelaktigt med distansförhållande men också till nackdel då det inte är vardagslivet man delar, allt det där med städning, fixa matlådor för veckan, tvätta osv. Jag upplevde att jag alltid fixade det innan helgen för att få 100 % tid med varandra vilket gjorde att veckorna blev fullproppade med allt det där fixandet samtidigt som jag skulle träna, träffa kompisar etc.

    Sen ska det ju inte göra dig dränerad, men förstår fullt ut din känsla. Jag kände mig ledsen varje söndag/måndag när han skulle åka vilket inte heller var kul, mer känslan av att ”är det så här vi ska ha det?”. Ingenting är rätt eller fel men det kommer kanske en tid där ni kan lösa att bo tillsammans? Vet någon kompis som pendlar från Malmö till Köpenhamn och det funkar bra 🙂

    1. Känner också igen mig i känslan och har undrat om det är fel på mig. Hade ett kort distansförhållande på några månader nyligen med en kille och jag kände mig så dränerad på energi och ”låg” i sinnet efter helgerna vi träffats. Det blir så intensivt att pendla och hinna umgås på en helg! Vissa helger kanske man inte heller mår bra pga annat och då kände iaf jag att det var svårt att hitta glädjen & energin. Distansförhållande är nog inget för mig, men är nog mer känslig för förändringar och därför funkade det inte. Däremot kan det absolut funka om det inte är så lång tid man har det 🙂

  2. Hej du som har distansförhållande!
    Du bör eventuellt reflektera över din syn på detta ”distansförhållande”, då det är cirka 4 mil mellan dessa städer och det finns välfungerande kollektivtrafik som gör att du är i Malmö på mindre än en timma (jag bor själv i Köpenhamn och pendlar denna sträcka varje dag för jobb). Ni kanske ska försöka ses lite oftare så det tar udden av det negativa med ett distansförhållande och det inte blir en så stor påfrestning känslomässigt efter de helgerna ni setts. Lycka till!

    1. Jag skulle säga samma sak! Jag bor i Malmö och pendlar till Köpenhamn 3-5 dagar i veckan. Det har t.o.m. hänt att jag behövt åka hem till Malmö på eftermiddagen för att sedan åka tillbaka till Köpenhamn några timmar senare. Tror verkligen att det hade kunnat gynna er att få mer av en vardag och ses ibland under veckorna!!

  3. Detta är till sista frågan om distansförhållande. Jag är i ett distansförhållande just nu från Östersund – Karlstad. Jag förstår absolut vad du menar med att försöka klämma in så mycket det bara går på en helg och att man är helt slut efteråt. När man väl ses så vill man liksom inte ligga i sängen/soffan en hel dag framför en film (JO de vill man egentligen, men man tycker inte att man har tid för det för man vill ju göra allt annat roligt). Jag brukar som sagt också känna mig väldigt trött de två dagarna efteråt men tror det handlar mycket om vad Michaela säger i sitt svar, att man försöker klämma in så mycket som möjligt och känslorna är så intensiva just där och då eftersom man vet att detta är enda stunden ihop på två veckor.

    Jag tycker att det har hjälpt mig otroligt mycket att ha ett slutdatum på vår distans. Jag tror inte jag hade orkat annars för även fast relationen i sig är väldigt fin så är distansen väldigt jobbig stundvis. Så det är ett tips från mig, om det är möjligt. Vi har t.ex. satt juni som ett slutdatum på vår distans, då flyttar jag hem igen (jag är ursprungligen från Karlstad) vilket har gjort att vi har orkat ta oss igenom stunder som varit jobbiga, krävande och utmattande.

    Lycka till!

  4. Ang. distansförhållandefrågan; jag och min kille hade distansförhållande i nästan 5 år innan vi flyttade ihop, i olika länder dessutom. Jag kände ofta i början att man som sagt måste ”maxa” tiden tillsammans, alltså inte nödvändigtvis göra en massa aktiviteter men umgås hela tiden. T ex. om jag var och hälsade på stannade han med mig hela tiden, i stället för att kanske ta en öl med grabbarna en kväll, och tvärt om när han var hos mig. I alla fall jag behöver egentid då och då, speciellt om man har mycket på veckorna. Så jag skulle säga prata med honom om hur du känner, kanske kan ni börja vara lite mer ”självständiga” när ni ses? Typ uppmuntra honom att köra en aw på fredagen eller göra nått med sina kompisar, så kan du hänga hemma hos honom, läsa nån härlig bok, äta chips eller ta ett bad, vad vet jag. Så är du redo och utvilad för en panghelg med din kille sen!

  5. Jag hade ett distansförhållande (eller, vi är ju tillsammans men inte längre distans!) i två år, det var visserligen ”bara” två timmar bort enkel resa med tåg (plus resa till och från stationen). Vi hade bott i samma stad i tre år innan dess och det blev en stor förändring att inte bo fem minuter från varandra och kunna ses varje dag.. Eftersom jag redan från början hade en tidsbegränsning så kändes det mycket lättare. Men det tog otroligt mycket tid och ork att planera in tågtider och köpa biljetter, oroa sig för om tågen var sena, om jag skulle hinna från jobbet i tid osv. Ledsen när han åkte eller jag åkte därifrån. Så jag förstår att du som skrev frågan känner dig helt slut! Mitt tips är nog att bara ta helgen som den kommer när man ses. Inte planera in massa grejer, bara hänga, laga mat osv, vardagsliv som vanligt, inga krav. Och känna att det är helt okej att vila och ta det lugnt hemma.

  6. Kan också tillägga att det kändes så mycket bättre att åka hem tidigt måndag morgon och direkt till jobbet än söndag kväll. Då blev söndagen lätt ångestfylld och bara en nedräkning och tankar som ”nu har vi bara två timmar kvar och sen ses vi inte på två veckor”, som blev väldigt ledsamt. Såklart är alla olika men det kändes bättre för mig!

  7. Till dig som ska flytta in hos din kille: en sak som fick mig att känna mig mer som hemma efter att jag flyttat in i min killes lägenhet var att ordna middagar, förfest, eller annan slags tillställning med mina tjejkompisar i lägenheten där jag fick agera värdinna och utan att min kille var med. Att få vara ensam i lägenheten, att känna ansvar för den, och bjuda dit mina vänner med allt som hör till det fick verkligen lägenheten att kännas mer som min också. Lycka till med flytten!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi