Frågor med Forni

Vart kommer den härliga klänningen från som du hade på glöggminglet? 

Den är från Adoore!

Vilket härligt flow du verkar vara inne i! Jag har en fråga till Frågor med Forni. Har du tips på hur man ska tänka och agera om man har en kollega som har väldigt vassa armbågar och samtidigt saknar empati. Som kör på och inte är rädd för att köra över folk. Och som dessutom saknar värme vilket gör att jag känner mig oerhört obekväm, nästan som att jag tassar på på kring personen. Jag har en sådan nära kollega, som egentligen är under mig i hierarkin dessutom, och jag vet inte hur jag ska hantera personen. Hen gör egentligen inte direkt något fel, så det är inget att gå till HR med eller överordnad. Det bara tar såååå mkt energi i mitt dagliga liv, och det känns faktiskt ganska trist att gå till jobbet. Att ta upp det med personen känns inte som det givna alternativet, då jag gissar att hen inte kommer bry sig nämnvärt.

Hej fina du,

Åh så svårt och jag har varit i liknande situation. Det svåraste med en arbetsplats är att man inte får välja alla sina kollegor och därför kan hamna i nära relation med någon man inte alls trivs bra ihop med. Sociala relationer är svårt överlag och det finns ju olika knep man kan ta till för att få folk att ändra sin attityd gentemot en, men det är svårt för mig att komma med något konkret tips eftersom jag inte vet exakt hur det ser ut för er.

Jag har bl.a. jobbat med tjejer som har viskat i ens närhet, skrattat bakom ens rygg eller behandlat en som att man inte är en del av “deras coola gäng”. Jag har även jobbat med personer som har dålig attityd och klagar mer än vad de har god energi. Det har även hänt att jag jobbat kring dem som inte har några problem med att gasa över folk för att ta sig dit de vill.

Mitt tips är att jobba upp en strategi som funkar för dig och då kanske man behöver testa lite olika. Det kan handla om att ändra ditt mindset kring personen, försöka ha så lite kontakt med hen som möjligt, bemöta eller agera varje gång den gör något som inte känns helt reko eller ifrågasätta när situationerna uppstår. Det kan handla om små saker, som att säga “Det där håller jag inte med om” eller “Vad menar du nu?” när något vasst kommer.

Om det blir för jobbigt hade jag tagit upp med chef. Som chef själv hade jag velat ha den här informationen, för om du eller ni båda är viktiga anställda hade jag velat prata ihop mig med HR för att komma fram till en lösning, för sådär kan man ju inte ha det.

Hoppas det blir bättre!
Kram!

Blir pirrig när jag läser ditt inlägg, blir så sugen på att åka tillbaka till Paris. Jag har dock inte så bra erfarenhet av deras tunnelbana, det var vid den tiden då det var massa terrorattentat i Europa. Tåget stannade plötsligt och det blev helt kolsvart. En man är på spåret sa föraren på franska enligt en engelskspråkig medresenär. Jag tänkte direkt, “terrorist, jag kommer dö”. Så till min fråga då – Går det bra att åka runt med taxi i paris? Är det dyrt?

Vi åker Uber överallt i Paris vilket jag tycker är prisvärt och smidigt!

Hej fina du! Apropå er Paris weekend tänkte jag be om dina bästa tips för att få till en grym weekendresa. Hur tänker du vid val av resmål, boende, mat, aktiviteter etc. Planerat eller spontant? Hur långt tid tycker du är optimalt? Och packningen – HJÄLP jag får aldrig till det!

Hej fina!

Det här svaret kan ju bli hur långt som helst haha, men kortfattat så är ledordet om research. Allt handlar om research för att få till en bra resa tycker jag, oavsett var i världen eller längd! Så absolut planerat. Först och främst: hitta flygtider och biljetter som passar er samtidigt som man scoutar alternativ på boenden som känns rätt och är tillgängliga dessa datum. När det är hittat och bokat kan man gå över på aktiviteter. På en weekend bokar vi alltid bord för nästan alla måltider då det känns som slöseri med tid att behöva leta efter ett bra ställe, men sen utrymme för något spontant så att man kan gå lite på feeling!

Packningen är ett avsnitt för sig haha! Min rekommendation är i alla fall att spana in Organista då de både har packningstips, checklistor och deras kuber är perfekta för weekendresan!

Jag jobbar inom vården som rehabkoordinator på en hälsocentral. Stöttar patienter med sjukskrivningar och försöker även jobba förebyggande. Ett viktigt jobb och där jag känner att jag gör skillnad för de patienter jag har kontakt med, något jag också får höra varje vecka. Både utmanande och givande! <3 Din outfit på bilden är så snygg btw, varifrån är skorna? Är det Flattered? 

Men wow vilket bra och viktigt jobb. Jag som jobbar med att få bort bäckenbottenproblem är så tacksam för yrken som ditt.

Yes, skorna är från Flattered! Har haft dem flera dagar i veckan sen jag köpte dem så sjukt bra köp!

Var kommer er fina julgran ifrån? Vill ha en prick likadan!

Den är från Rusta och heter Charmonix!

Hej fina du!

Jag chansar och ställer frågan här men du får gärna hänvisa till en email om så är bättre.

Jag är ung vuxen och försöker komma i underfund med vad jag vill, kan den här kursen vara till nytta för mig? Jag har för tillfället bara ett “strö-jobb” under tiden som jag försöka komma på vad jag vill göra.

Önskar dig en fin eftermiddag!

Kramis, Amanda

Hej gullet,

Jag tror faktiskt att kursen är helt perfekt för dig! Den är skapad för de som är sökande, alltså som vill vidare i sitt jobb men inte vet var/hur/varför. Så oavsett om man pluggar, har extrajobb eller är mellanchef med flera års erfarenhet så är den för dig! Den handlar mer om hur du mentalt kan ta dig framåt, med hjälp av vissa konkreta råd och övningar, än riktad mot en specifik målgrupp. Du hittar kursen här. Puss!

  1. Apropå frågan om en kollega. Jag jobbar på HR och jag har uppfattningen om att det är väldigt vanligt att tänka att “det måste finnas något konkret att gå på” för att ta upp saker med sin chef eller med HR. Och så är det absolut inte. För risken är istället att det går för långt. Att helt plötsligt får chefen till sig att dennes medarbetare vill sluta fö att hen inte trivs och man har inte haft någonsomhelst chans att göra något åt det. Det är ett arbetsmiljöproblem även om det inte finns något konkret.
    Så våga säg till!! Sen kan det såklart ändå sluta i att man någonstans får finna sig i att vi är olika som personer och under arbetstid får vi hantera det så gott deet går. Men då kanske man iallafall kan acceptera det lite lättare för att man känner att man gjort vad man kunnat på något sätt.

    Hoppas du som skrev denna fråga vågar lyfta detta. Hejja dig. Din chef och er HR-avdelning vill hjälpa till för att skapa en plats där medarbetarna trivs.

    Kramar

  2. Du är så klok Michaela! Jag har upplevt liknande händelser med problematiska kollegor på min arbetsplats. Jag som HSP människa lyckades dock aldrig hitta något bra sätt att hantera detta på. Det bara byggdes på och resulterade i att jag mådde allt sämre och nu jobbar jag inte kvar där längre. Ibland ifrågasätter man hur vuxna människor kan bete sig så mot varandra (hallå, högstadiet ringde) samt hur dessa personer ofta är dom som får jobba kvar och fortsätta köra sin taskiga jargong. Det borde finnas kurser i hur man beter sig mot sina medmänniskor och på en arbetsplats rent generellt.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Frågor med FORNI

Hej, kan du inte tipsa om vilka bloggar du läser i Frågor med Forni? Det är så många som har försvunnit. Glad att du fortsätter. Tack!

Heeej fina du,

Jo såklart! Jag följer ett 30-tal olika bloggar, här kommer några av dem: Margaux Dietz, Elsa Billgren, Sandra Beijer, Sofia Wood, Amanda Jenninger, Isabella Löwengrip, Ellinor Löfgren, Maja Nilsson Lindelöf, Paula Uribe, Henrietta Fromholtz, Egoina, Undebrara Clara och Therese Hellström. Finns fortfarande många superfina bloggar där ute som jag älskar att konsumera, mår ofta mycket bättre av dem än att hänga på andra sociala medier. Puss!

Hej! Jag har en fråga till Frågor med Forni. Jag sitter och skriver önskelista på julklappar till min 2-åring och behöver inspiration till roliga och pedagogiska leksaker. Vilka leksaker tycker Dante om och vad önskar han sig i julklapp? Om det är fler föräldrar som har tips och förslag får ni gärna skriva också!

Vilken bra grej – dela med er alla! Dante älskar pyssel i alla dess former så allt inom den kategorin går hem. Kan varmt tipsa om badpennor så man kan rita i badkaret om man har ett sånt samt glitterlim och pennor som är enkla att sudda bort (hehe). Vi ska önska oss böcker med Mamma Mu och Kråkan för det har vi inga av. Alla typer av böcker som handlar om något barnet är intresserat av tycker jag är toppen, Dante har en dinosauriebok som vi slukar hemma just nu. Han kan redan namnet på typ 10 olika dinos haha. Barn är som svampar när det kommer till lärande ju? Sen kommer vi önska oss en discolampa för det har August hemma och Dantis är sååå avis på den haha! Cykel och sparkcykel är ju toppenpresenter också! Samt en pulka.

Kom gärna med fler tips i kommentarsfältet <3

Hej Michaela! Var är den fina cognac färgade kappan du har på bilden från demonstrationen ifrån? 😍

Den är från Wakakuu Icons och helt klart höstens bästa köp!

Hej! Tycker ni verkar vara toppenföräldrar till världens gulligaste Dante. Blev själv mamma för ett tag sen och känner att föräldraskapet är intensivt, minst sagt. Min partner och jag lutar nu åt att stanna vid ett barn för att prioritera bebisens välmående och vårt framöver. Vet att vi inte behöver bestämma oss än men känner att jag klarar inte ens tanken på att upprepa denna sömnbrist/brist på tid med min partner/brist på tid för mig själv en gång till?! Får man fråga hur du känner? (Vet att det inte är alla förunnat att kunna få fler barn etc, men i en hypotetisk situation där man har ett val)

När Dante kom så kände jag ganska starkt att jag inte ville ha fler barn och det höll i sig under bebisperioden. När han blev lite äldre insåg jag att jag ville ha syskon, förutsatt att det går, men att det får ta den tiden det tar för min längtan att infinna sig. Jag bestämde mig för att skippa stressen i att försöka få ett syskon till Dante och istället börja försöka den dagen jag känner mig upprymd av tanken. Där är jag inte nu. Jag tycker det är viktigt att man gör som man själv vill och inte som förväntas enligt normen. Ett barn, inga barn, tjugo barn, ett år eller tio år mellan barnen – you do whats best for you. Sedan kan man ju som vi vet inte kontrollera allt och det finns inga självklarheter för att livet blir så som man förväntat sig eller hoppats på. Jag hoppas på ett syskon till Dante en vacker dag men njuter otroligt mycket av vår tillvaro just nu. Känn in, känn ingen stress och gör som du vill.

Hej Michaela och först och främst: stort grattis till ettårsdagen! Jag har en fundering kring events likt detta och även den här hotellvistelsen som jag har för mig (rätta mig gärna om jag har fel) att ni gav ut till olika influenser-mammor i samband med morsdag i våras.

Förstår att det är publiciteten i form av tex inlägg/insta-stories av gästerna man till viss del är ute efter när man gör sånahär grejer men jag tänker att vore det inte fint om man nån gång kunde bjuda in (missförstå mig rätt) ”vanliga” mammor som inte har tusentals följare i sociala medier? Mammor som tex av ekonomiska skäl bara kan drömma om att ta med barnen till Junibacken eller få spendera en natt på ett lyxigt hotell? Mammorna som var med här kan ju utan tvekan kosta på sig både ett och två besök på Junibacken och en helg på Steam exempelvis.

Som sagt, jag förstår att branschen som sådan ser ut på detta vis och att det handlar mycket om publicitet (och i det här fallet var det ju kanske lite mer som en familjefest för vänner) och detta är inte något specifikt riktat mot dig men tänkte att du oftast är bra på att bemöta kommentarer och nu när jag såg detta inlägg tänkte jag lufta mina tankar lite och se om det är något du/ni reflekterat över 🙂

Hej fina du!

Stort tack!

Det är superbra och viktigt att ifrågasätta men också viktigt att göra en bakgrundskontroll över det man ifrågasätter. Under detta event hade vi delat upp det så att det var 1/3 influencers, 1/3 familj & vänner samt 1/3 användare som hade fått tävla om platser via vår Instagram. Vi har även regelbundet tävlingar i våra kanaler som är generösa mot våra användare och försöker involvera alla föräldrar i appen. Sedan är ju influencers en marknadsföringskanal så självklart kommer vi alltid jobba med och mot den målgruppen! Det är ju det som är marknadsföring. Vi gör saker för våra användare för att vi bryr oss om dem och Junibacken var just ett sådant event där vi ville träffa alla olika sorters mammor, vilket vi fick, och det var en underbar dag <3

  1. Känner igen mig i att kanske vilja ha fler barn (har ett på 9 månader) men inte förstå hur man ska orka? Sömnbristen är bisarr….

  2. Förlåt nu men kommentaren om Junibacken var långt ifrån ifrågasättande? Det var en väldigt ödmjuk och reflekterande kommentar som till och med var trevlig att läsa, men kanske bara jag som tyckte det?

    1. Alltså jag var inte alls negativ i mitt bemötande (i alla fall inte menade jag det när jag skrev svaret) utan mer generellt att ibland när någon ifrågasätter, vilket jag tycker att denna kommentar gjorde, dock på ett ödmjukt sätt och därför tog jag som sagt inte illa vid mig alls! Men jag tycker det kan vara bra att kolla upp något innan man ifrågasätter. Som i detta fall när våra användare faktiskt var på plats, så hade ju personen som kommenterade inte rätt i att det enbart var för influencers 🙂 Kram!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Frågor med Forni

Hej Michaela! Har en fråga till frågor med forni om du har tid att svara! Jag och min kille har varit tillsammans i ca 1 och ett halvt år. Vi båda är på utbyte atm men ska flytta tillbaka för plugga en sista termin tillsammans i Uppsala. Jag vill väldigt gärna flytta ihop till våren men det vill inte han, han tror att det kommer tära på på vårt förhållande eftersom vi pluggar i samma klass och är i samma kompisgäng. Jag blir väldigt ledsen över att han känner såhär och kan inte låta bli att känna att han inte kan vara lika kär i mig som jag är i han. Hur hade du tänkt i min situation?

Hej fina du!

Jag förstår dig och hade också blivit ledsen. Hans känsla av att inte vilja flytta ihop behöver dock nödvändigtvis inte betyda att han inte känner lika mycket för dig som du känner för honom. Jag känner inte er och vet inte hur ni fungerar som människor, men om jag var du hade jag bollat detta och förklarat känslorna. Be honom lyssna på dig – och sen lyssnar du på honom utan att döma utan bara försöker sätta dig in i hans situation. Om båda gör så brukar man lättare kunna förstå hur den andra tänker.

Puss!

Hej! Tack för en fin blogg Jag har en fråga som egentligen rör tiden innan du blev förälder. Vi har försökt få barn nu snart ett år utan framgång. Jag har för mig att det tog lite tid för er också. Hur hanterade du det? Kram!

Jag mediterade, yogade, läste böcker och visualiserade min framtid där jag såg mig själv som mamma. Hela tiden intalade jag mig att just min bebis skulle vara värd att vänta på – och så blev det också <3 Ett råd jag har är att välja ut en eller ett par nära vänner som du kan ventilera alla dessa känslor tillsammans med där du tydligt ber dem att inte döma dig utan bara stötta dig. Att längta efter barn är en börda som blir tung att bära själv. Även om man har en partner så är det inte alltid så att den förstår, då det är man själv som sitter där med mens och tårar i ögonen över att det inte gick den här månaden heller. Lycka till och heja dig <3

Är jättesugen på din karriärkurs! Funderar dock på om tipsen/mallar är väldigt specifika till de branscher du rört dig i? Kanske dum fråga men jag söker inte arbete i Sverige och i ett hyfsat nischat fält (med massa specifika format för ex kompetensbaserade intervjuer), så funderar på om dessa delar av kursen (hitta jobb, söka jobba, intervju etc) kommer vara relevanta eller ej. Är dock ändå intresserad av mål-biten så kanske chansar och ser hur mycket som är användbart i mitt fall!

Den är inte gjord för min specifika bransch, däremot har jag utgått från egna erfarenheter och kan därför inte garantera att alla kommer få ut exakt vad man behöver från den. Dock innehåller den flera olika delar, så som du säger är min förhoppning att alla ska få ut något konkret verktyg som man kan ta med sig vidare i sitt arbetsliv. Hittills är det flera som mejlat mig och verkar ha fått massa bra tankegångar av kursen vilket är SÅ kul!

En annan sak jag vill säga är också att alla som går kursen får mejla mig och be om råd kring sin karriär i samband med att man går den. Ett personligt råd brukar vara både uppskattat och värdefullt så om du går kursen – glöm inte att mejla mig också!

Hej Michaela! När du köpte din Fendi Peekaboo så minns jag att du provade den i butik i det inlägget? Vilken butik hittade du den i?:)

Jag köpte den i deras flagship-store i Paris! Åååh minns än idag hur jag och Jossan satt där, jag drack champagne, och så gick vi loss på väskorna innan jag till slut slog till på denna. Världens vackraste väska!

Hej Michaela! Sitter med min 7 v gamla bebis som på kvällarna är ganska otröstlig. Oklart om det är magen som krånglar, om det är kolik eller temperamentsgudarna som jiddrar. Jag får ganska mycket tröst av att läsa dina ärliga månadsuppdateringar om Dante, men hur fan gör man för att inte bli knäpp? Nu när du är på ”andra sidan”, hur gör man för att inte dö av sorg, uppgivenhet eller känslan av att man är en sån himla keff mamma?

Alltså jag är ledsen över att behöva säga detta, men det finns inget man kan göra för att inte bli knäpp. Jag har stundtals känt mig helt koko av tiden med bebis eftersom jag sov så lite och blev så konstig utav den långa perioden. Det enda jag kan säga, och som stämmer till 100%, är att du ska hålla ut och att det KOMMER att gå över. Det kanske tar mycket längre tid för dig än dina kompisar, du kommer troligtvis bli galen när dina kompisar en efter en berättar att deras bebis äntligen sover medan din sover sämre för varje månad (hur är det ens möjligt!)… men det kommer bli bättre. Jag vet det för det blev det för mig – och jag trodde aldrig det skulle hända.

Ventilera med de vänner eller den vän du känner mest förtroende för, eller som du känner förstår eller i alla fall inte dömer. För mig var det nödvändigtvis inte mina mammakompisar som hade barn i samma ålder, för jag kunde bli så frustrerad över att de inte förstod hur jobbigt det var, så bara hitta någon som fattar och lyssnar och finns där. Om du har en partner, snacka ihop dig med hen och spy galla över situationen. Gå i terapi om du orkar, annars ta det sen när tid finns.

Men framför allt, kom ihåg att du är VÄRLDENS bästa mamma. Ingen är en så bra mamma som du är. Du genomlider 7 veckor av otröstlighet för din bebis – hur mäktigt är inte det! Förstår du hur bra mamma du är som tar dig igenom det för din bebis skull. Bäst är du.

Hej, kan du snälla berätta var din gröna stickade klänning kommer ifrån?? Tack!!

Den är från NA-KD!

 

  1. Jag tänker att ett bra råd till den som försökt länge att få barn också är att göra en kontroll på en fertilitetsklinik så allting ser bra ut. Lycka till!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Frågor med Forni

Är det en Elodie Mando du har på bilden med dig och Dante på Skansen? 🙂 Om ja, är du nöjd?

Ja, jag är så sjukt nöjd! Jag var på jakt efter en smidig paraplyvagn som inte vägde mycket, var enkel att fälla ihop, passade för att ta till och från förskolan etc. Nu när Dante är över 2 år känner jag inte samma behov av en “stor” vagn som tidigare. Valet landade på Elodie Mando och JESUS vad jag tycker om den!! Sjukt bra förvaring för att vara så liten, går att fälla ner i liggande så han kan sova i vagnen, bra fotstöd, ficka för förvaring vid suffletten och sååå FIN också. Riktigt 10p köp haha!

Hej fina Michaela. Jag har börjat längtar efter ett barn till….men känner att hur ska man orka med ett barn till…Att ha två…det man hör är att om man har ett barn kan en förälder vara “ledig” och få paus men om man har två är det aldrig paus…alla kommentarer om att “de är lättare få barnvakt till en än två”. Tänker att när syskon är större kan de leka med varandra…Har du fått några såna tankar och funderingar att hur ska orken räcka till. Sen att orka vara gravid igen också. Även om de är mysigt
Puh. Kram på dig

Haha – I hear you sister! Jag tror på att skaffa barn när man är sugen på det. Som det låter är du inte redo för ett syskon – så vänta lite med det (om du inte känner stress pga. exempelvis din ålder eller något). Jag känner inte alls för att skaffa ett syskon till Dante “bara för att” utan jag vill vara sugen och längta efter ett till barn. Första 1 1/2 åren kunde jag inte ens tänka mig ett syskon, nu vill jag verkligen ha ett till barn, men känner inte att tiden är inne för det nu. Så om det känns negativt med ett syskon, vänta lite och se om det förändras. Annars är det faktiskt toppen med ett barn också. Tror det är sunt att våga tänka utanför normen att en “riktig” familj måste bestå av flera barn. En familj ser ut precis så som man själv vill att den ska se ut. Massa kärlek!

Så fina reflektioner. Kan du inte berätta mer om liven med Miranda? Blev du utvald av Sephora eller tog du själv chansen? Var det lika roligt som du förväntade dig? Tycker hon pratade nonstop haha!

Det var Sephora som kontaktade mig och frågade om jag var intresserad. Det var SÅ kul och utvecklande för mig att ta mig an uppdraget! Sedan kan man tycka att det är enkelt att intervjua någon som pratar non stop, men det är faktiskt svårare, för avvägningen i när man ska “dyka in” med nästa fråga blir riktigt knepig haha. För som du säger, energin hos Miranda var det inget fel på, snacka om passion för hennes jobb haha! Men jag är sååå glad att jag tog chansen. Puss!

Till bästa Frågor med Forni! Hur gör man när man i en relation har olika behov av konversation? Det mysigaste jag vet är att sitta i timmar och bara låta samtalet flöda. Min partner har inget intresse för långa eller djupa samtal och kan ha en konversation i 15min innan det är dags att göra något annat. Har du känt liknande och hur hade du gjort?

Jag hade nog ordnat en kompromiss! Till exempel att en helgkväll kör ni lång middag utan skärmar där ni lagar mat, äter, snackar skit och bara pratar loss om högt och lågt. Och den andra kvällen kanske får bli en kortare middag och sen filmmys, eller vad din partner nu föredrar. Jag och Damon gillar båda att prata, men det händer ofta att vi är i osynk. Att när D vill prata känner jag mig helt slut och vill äta middag framför en serie, sen nästa gång när jag har 1000 saker att prata om är det han som inte orkar. Det leder ibland till besvikelse/tjafs men vi försöker kommunicera i det. Alltså om jag är tom på energi säger jag tidigt på kvällen att jag inte kommer orka hänga utan behöver ladda batterierna, då är det lättare för honom att förstå mig. Samt att man måste ge till den andra, ibland kanske mobilen lockar men ärligt talat är det ju mer investerat att lägga tid på samtal med varandra så då får man se förbi skärmlusten.

Om det är så att din partner helt enkelt inte har ett intresse av längre samtal kan jag tyvärr inte komma med några tips utan tror att antingen får man acceptera att det är så, eller kanske gå i parterapi för att få hjälp med att väcka det intresset om det är viktigt för dig! Jag hade inte kunnat leva med någon som inte vill snacka mycket då jag själv har ett stort behov av det, men alla är så olika där <3

Vilken fikatallrik🤗.
Vad är dom bruna ovala skapelserna för något?
Ser onekligen goda ut!

Det är madeleinekakor! Sååå jäkla gott. Min svärmor som handlat!

  1. Tack snälla för ditt omtänksamma svar på min fråga om konversation i en relation. Du är grym. Kram!

  2. Tänker på tjejen som är i behov av konversation men har en kille som inte är så snackig av sig. Mina tankar i frågan är att man får försöka acceptera sin partner för vem han är. Klart han bör kompromissa och lyssna in hennes behov så gott han kan MEN han är den han är och kan (och bör inte) behöva ändra på vem han är. Tänker att det är tur att vi har fler relationer i våra liv och att hon kanske kan få behovet av långa konversationer mött hos någon annan? Tycker inte det är rimligt att tänka att ens partner ska kunna möta alla ens behov. Kram!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Frågor med Forni

Hej! Har du några tips på trevliga ställen för helglunch på Östermalm? 🙂

Absolut! Mmm helgbrunch…

Mina fem helgfavoriter är: Diplomat, Villa Dagmar, Paraden, Ulla Winbladh och såklart alltid Riche!

Michaela! Jag är mitt i det där du skriver om just nu. Vakna nätter med en 9 månaders. Det värsta av allt är att han sover helt okej (ammar iofs kanske 5 ggr/natt), men att JAG har blivit totalt sömnrubbad. Alla månader av stress kring utebliven sömn har gjort att jag utvecklat insomni och ligger vaken i timmar varje natt. Vet inte hur länge till jag kommer hålla ihop det här. Jag är ett vrak. Hur hade ni det när det var som värst? Fick du sömnproblem själv? Har du några tips eller något hoppfullt att peppa med? Ps. Såg dig på stan igår och du var så cool och snygg. Hoppas du mår bättre idag <3

Hej fina du!

Fasiken vad snällt sagt. Tack för kärleken!

När det var som värst (dvs. långa perioder under 1 1/2 års tid) så vaknade Dante ungefär var 40:e minut nätterna igenom med skrik, gråt och panik. När han var spädbarn var det pga magproblem, när han blev lite större var det öronproblem och till slut var det bara en ond jäkla cirkel där sömnen hade blivit enormt problematisk. Han var mer vaken än vad han sov på nätterna och jag förstår inte hur någon av oss klarade det? Men man märker att han är en mycket gladare person efter att han började sova bra, så det där med sömn är något han behövde mer än vad han själv förstod.

Jag har aldrig haft speciellt stora problem med att sova när han sover eftersom jag ofta har varit stendöd to be honest. Men ibland har jag hamnat i det där du beskriver, paniken när man inte kan sova medan bebis sover. Och tyvärr har jag ingen mirakelkur mot det. Jag tyckte själv att de flesta tips jag fick inte funkade eftersom sömn är så enormt individuellt för varje familj.

Mitt råd är att ta professionell hjälp och inte acceptera att må dåligt. Jag har gått i olika typer av terapi och så tog vi in en sömnpedagog för att hjälpa till med Dantes sömn. Det var först när vi gjorde allt det som det vände för oss, så det är det enda tipset jag kan ge.

Skickar massa kärlek till dig, jag vet hur hemskt det är att inte få sova och vilken tortyr det upplevs som. Du är inte ensam – det är tusentals andra föräldrar vakna samtidigt som dig. Massa kärlek!

Så kul! 😀 Viktigt att variera träningen så att man håller motivationen uppe. Skulle du vilja berätta lite mer vad du tycker om Barrys? Funderar på att testa det! Ha en härlig söndag, kram!

Jag ÄLSKAR Barrys! En av de roligaste träningsformerna jag testat. Pulsen mellan intervaller och styrketräning passar mig perfekt, jag älskar att det är nedsläckt så att jag inte känner mig övervakad och så går jag helt in i min egna värld. Så jävla najs att ge sig själv en timme på Barrys. TESTA! Puss!

Har du några tips gällande prata inför folk, trots det känns jobbigt?
Jag hade mitt första seminarie idag, som jag var vidrigt nervös inför. Och då var det ändå bara i liten grupp på fem pers, som jag gjort ett grupparbete med.
Men jag har så nedrans svårt att ens prata vanligt med folk. Så att då prata om saker man ska ha lärt sig var tufft.

Hur pratar man! Hur diskuterar man! När man inte är snabb i tanke och ord.

Önskar att jag hade några superknep men det har jag tyvärr inte, och det är väl därför som jag också är så nervös inför framträdanden.

Däremot har jag väl plockat upp lite grejer med åren som funkar för mig som jag kan dela med mig av, kanske funkar något av det för dig också?

  1. Jag är alltid ordentligt påläst men blir inte besatt och lär mig manus utantill. Jag märker nämligen att om jag över-pluggar ett framträdande och sedan går ifrån manus litegrann, så har jag sjukt svårt att hitta tillbaka igen och blir väldigt stressad. Så att kunna mitt ämne och vara trygg i det – men inte gå enligt ett exakt manus – har funkat bäst för mig.
  2. Säga att jag är nervös när jag börjar prata! Bara att säga det högt gör det lättare, dessutom får man sjukt mycket pepp från publiken då.
  3. Bara titta på de i publiken som ger energi och skippa de som tar.
  4. Inte ha något i händerna så att jag kan röra dem fritt, jag blir bekväm när jag får röra på mig.
  5. Försöka “tänka ner” framträdandet för mig själv. Alltså inte tänka “Nu ska jag ha en live med Miranda Kerr som har 12.5 miljoner följare på Instagram och är helt galet känd” utan snarare tänka “Nu ska jag och en tjej som har ett eget sminkmärke prata om det – så kul!”. Att tona ner samtalet gör det enklare att föra ett vettigt samtal tycker jag.
  6. Vara bekväm i mitt utseende. För mig innebär det att vara snygg, välklädd och ha gjort min lilla sparitual kvällen innan. Allt det sätter grund.
  7. Ta några ordentligt djupa andetag, skämta mycket med de omkring innan man går på scen och skratta mycket! Både publik och scen mår bra av skratt.
  8. Man ska inte vara för snabb i tanke och ord framför folk. Utan låta samtalet få ta sin tid. Sen är det en fördel att kunna vara kvick på scen men det kan man öva in! Jag försöker lyssna in publik eller de andra på scenen om vi är flera och sedan vara rolig/snabbtänkt utan att ta över. Misslyckas ibland men gör mitt bästa!

Så mysigt ni verka ha haft det 🙂

Jag har en fråga – Hur kan man få skriva för er? T ex krönikor eller någon artikel? Krävs viss utbidlning eller får man skicka in och hoppas på det bästa? Kram

FORNI letar alltid efter nya, vassa skribenter! Bara mejla mig på michaela@forni.se så kikar jag på det du har. Ingen utbildning krävs, bara personer som vet vad de vill skriva om och är duktiga på att berätta sin historia. Vi har ungefär en handfull frilansskribenter under oss i dagsläget som är så sjukt duktiga på att skriva artiklar!

  1. Till dig med bebis och sömnbrist:
    Jag var i exakt samma period som du – min bebis vaknade var40e minut i 4 månaders tid. Till slut var jag så stressad/orolig inför natten att jag inte kunde sova alls! Min hjärna kraschade totalt och jag sökte hjälp via bvc. Då fick jag ”snälla” sömntabletter under kortare period + så fick min man vara hemma och ta nätterna under några veckor. Så sök hjälp i tid! Lycka till och kämpa på!! Det vänder ska du se😃

  2. Ett till tips till mamman med sömnproblem. När min bebis sov som absolut värst (ca 4-7 mån ålder) och vaknade 1-2 ggr i timmen natten igenom utvecklade jag också insomni och låg och grät flera timmar / natt i panik över att alla i huset sov förutom jag (som behövde det som mest typ). Jag hatade mig själv pga detta. Jag kunde aldrig heller ta igen någon sömn på dagarna pga bebis sov bara på mig (gärna i rörelse) i väldigt korta stunder. Till slut började jag intala mig själv att ”vila” istället. Alltså, att bara sluta ögonen och vila. Ingen press på att somna. Jag tänkte att på detta sätt fick förmodligen hjärnan iaf lite återhämtning från en massa intryck, och det var bättre än ingenting. Till slut släppte denna ångest för mig och jag lyckades somna mycket lättare. Ett annat tips är att lyssna på ngn typ av meditation i hörlurar i sängen. Jag lyssnar alltid på denna och 9/10 slocknar jag efter några minuter och om inte så har jag iaf mediterat lite: https://s3.amazonaws.com/miracle-membership/August+Meditation_Yoga+Naedra.wav?inf_contact_key=9ed708214ba863b2db04a960224bba3275ed3b9f1880b1bad6530b4fabbb2716

  3. Till bästa Frågor med Forni! Hur gör man när man i en relation har olika behov av konversation? Det mysigaste jag vet är att sitta i timmar och bara låta samtalet flöda. Min partner har inget intresse för långa eller djupa samtal och kan ha en konversation i 15min innan det är dags att göra något annat. Har du känt liknande och hur hade du gjort?

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi