Frågor med Forni

Snälla Kan inte du tipsa om lite tidigt-i graviditeten mode? Hur gjorde du i början när man inte riktigt vill att alla ska veta än och när allt känns obehagligt tight…
Jag är i vecka 8 ( går in i vecka 9 i morgon) och alla byxor jag äger börjar bli försmå/eller sitter obehagligt tight runt magen. Allt jag vill är att gå runt i pyjamas, men passar sig inte riktigt på jobb(jobbar som byggingenjör). Samt att alla gravid byxor känns lite överdrivet så här tidigt och så kan jag inte låta bli att tycka att den där mudden är groteskt ful…
Snäääälla hjälp en kvinna i nöd 🙂

Haha herregud I feel you! Jag har faktiskt en liten lista i My Baby Book om hur jag klädde mig under graviditeten (mors dag-tips till dig själv eller någon du tycker om!)

Jag gjorde i alla fall så att jag köpte sköna byxor som inte var jeans (mardrömmen) i 1-2 storlekar större än min vanliga. Jag köpte ett par svarta enkla byxor i en större storlek och sen ett par tights som var supersköna i en större storlek. När jag hade växt ur dem började jag med mer gravidkläder (eller vanliga plagg i ännu större storlekar). Mudden vill man undvika så länge som det går för herregud man känner sig typ extra gravid när man har den haha <3

Puss & Grattis!

Vart är mattan från vid sofforna? ☺️👍🏼

Den är från Dusty Deco och köpt på Nordiska Galleriet – här!

Åh vilket härligt inlägg!! 🙂
Jag har en fråga till frågor med Forni… Jag ska bjuda mina föräldrar på en dag på stan i Juni. Funderar på brunch/lunch eller middag med ett glas någonstans!! Vad skulle du rekommendera.. vart hade du gått och vad hade du gjort? 🙂 Du har alltid så fantastiska idéer <3

Men herregud så trevligt! Okej, fem härliga förslag:
– Oaxen Slip på Djurgården. Så jäkla härligt bara.
– Bank Hotel. Lyx och fint och fantastiskt!
– Hantverket, topp tre bäst i stan om du frågar mig!
– Diplomat för lunch är alltid super, eller Sturehof!
– Hotel Skeppsholmen för brunch om vädret är med er!

Jag så nyfiken på hyr ni har löst det med bilbarnstol med Dante eftersom ni inte har egen bil. (Eller det kanske ni har?) Tänker att med babyskydd är det ju smidigt att bara bälta fast i vilken bil som helst. Stol 2 är ju däremot krångligare om man inte använder sig av isofix.
Om du har lust får du gärna berätta lite om hur ni har gjort! Har ni tex stolen i lägenheten mellan bilturerna osv?

Den står i lägenheten så spänner vi fast den i den bilen vi använder varje gång. Det är sjukt jobbigt och krångligt men inte lika krångligt som att ha egen bil tycker vi (haha, vi är verkligen inga bilmänniskor, jag har snarare bilfobi). Vi lånar våra föräldrars bilar mycket och då spänner vi fast den där helt enkelt. Men längtar verkligen tills vi kan åka bil på ett mindre krångligt sätt… och att Dante kan sitta framåt så han slipper spy varenda biltur.

Bästa Michaela,
Från en nybliven mamma (iallafall relativt) till en mamma med mer erfarenhet… vad tusan har man på sig en dag när man både ska vara i parken med Lilleman, ta en prommis för att sedan kanske käka lunch någonstans, samtidigt som man vill känna sig fin? Tycker det svåraste är skorna.. har du några tips?
Kram!

Nej men det här är en så svår ekvation haha! Här är mitt bästa knep: lägg pengarna på ett par sneakers du känner dig riktigt snygg i samt en jacka som tåls att slitas på men som ändå är svinfin! Då är du alltid snygg och bekväm om du har jacka och skor som både är bekväma och just snygga. Det är verkligen värt att lägga lite mer pengar på dessa plagg när man är mamma tycker jag! Just nu har jag ett par sneakers från New Balance och ett par från Axel Arigato som jag känner mig pangfin i och kan ha både till park och utelunch. Stor kram!

Åh så härligt! En fråga om läggning som jag är så nyfiken på på då vi har likadant. Har ni en dörr till barnrummet som ni stänger? Ser inte ut som det. Vårt barnrum har inte det och är liksom mitt i lägenheten där man stökar runt. Snart är det dags att få in läggningsrutiner för vår lilla dotter och jag har börjat fundera på hur det kommer gå när hennes rum ligger som det gör. Hur mycket smyger ni? Eller går det att stöka runt lite mer lågmält bara 🙂
Och, Hur blir det när ni har gäster på middag?

Yes, vi har en skjutdörr som är gömd i väggen! Vi smyger ingenting sen sömnträningen utan lever på helt som vanligt och han sover igenom allt (nu för tiden alltså, tack gode gud för vår sömncoach haha!). Så när vi har gäster sover han bara som han brukar.

Puss och lycka till!

  1. Oj vad spännande och bra att ni inte ”smyger” när han sover, det gör verkligen vi! Men vet egentligen inte om hon vaknar lätt, är mer ärrad av att hon sovit så dåligt i typ 1.5 år så vill ju aldrig riskera att väcka. Men låter ju väldigt härligt om man kan släppa på det.
    Känner ni att Dante sover såpass djupt att ni inte behöver smyga, eller har det varit en del av sömnträningen att inte göra det?

  2. Du som undrade om bilstol, har kommit en stol som heter Tiny Seats som är anpassad för oss som ej äger bil och ska vara enkel att packa upp och ner. Vi har precis köpt så kan ej uttala mig än, men värt att kolla in!

  3. Du som undrade om skorna, ett tips är att ha med ett par andra skor under vagnen. Tycker tyvärr ofta promenad / park skorna blir lite lortiga så skönt att ha fräscha med!

  4. Hade vart nice med ett litet inspo inlägg med lekpark/funktionskläder som är snygga så som du brukar göra i collage form 😊

  5. Står att på paketet att postafen (åksjuktablett) är från 6 år. Men efter att ha läst tips på familjeliv frågad shah på apoteket och dom sa att det har helt ofarligt att ge 1/4 tablett till vår son som då var två år. Räddat varje bilresa sen dess :)!

  6. Vad har ni för bilbarnstol? Vi måste skaffa stol nummer två och har inte heller egen bil. Så svårt vilken man ska välja? Vill ju såklart ha en som är säker men också smidig att montera (om nu någon är det…). Är ni nöjda med den ni har?
    Kram och tack för fin blogg!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Frågor med Forni

Och en till fråga på samma spår (som du förstår är jag väldigt vilsen). Men jag vet att du har sagt att du och Damon hade det väldigt stormigt i början och bråkade mycket och sårade varandra. Men jag undrar bara på vilken nivå liksom? Hur vet man när det går för långt? Att vi kanske inte är bra för varandra? Vi kanske inte fungerar ihop? Våra bråk utgör kanske 5% av relationen och annars är allt jättebra, men vid dom bråken så blir det verkligen kaos.

Jag tror bara de två i relationen kan bestämma när och om det går för långt. Man får lyssna på magkänslan och stå fast vid sina principer på det sätt man vill, orkar och har bestämt sig för. Idag har vi inte stora bråk på det sättet utan ställs snarare inför utmaningar vilket också är påfrestande, men på ett annat sätt. Dock vet jag att dessa utmaningar finns i varje relation, vem man än lever med, alla mina kompisar har också utmaningar i sina relationer. Det är bara man själv som bestämmer vad som funkar i ens liv och hur man vill att ens relation ska se ut. Vi har en sjukt stabil relation idag som inte är stormig och jag är glad att vi tog stormen i början för det har varit ganska lugnt vatten sen dess (för att vara oss 🙂

En favorithandväska hemma är helt klart peekaboo från Fendi!

Hej!
Du har så himla härlig stil! Jag skulle vilja unna mig en fin handväska i vår, men tycker det är sååå svårt att orientera sig i djungeln/utbudet. Gillar nog mest klassiska modeller, mellanstor i brunt eller svart skinn, max 5000kr. Har du tips på något märke att spana extra efter? Eller nån bra webshop? 😀

Jag skulle säga Little Liffner som gör otroligt fina handväskor i den prisklassen, alternativt Stand eller Stylein!

Halloj!
Haha jag vet inte varför men jag är så intresserad av vad du gillar för viner? Fått uppfattningen av att du inte hatar en god flaska rött! Jag har själv nördat ner mig lite nu under pandemin (pga finns ingen annat kul att göra?) så det hade varit så kul att se vad du föredrar eller om du har några tips på go-to viner en bara måste testa! Har SJÄLVKLART beställt och hämtat ut 2 flaskor Un’Sweet och väntar bara på bästa tillfälle att få testa 😍 Ha det bäst! ❤️

Åh vad roligt att du beställt Un’Sweet!

Jag gillar verkligen vin haha, men det är min kära fästman som är den riktiga nörden här hemma. Han väljer, beställer och håller på medan jag njuter av vinet 😉

Jag gillar lättare röda men med mycket smak. Till lunch föredrar jag nästan alltid typ pinot noir om jag dricker ett glas rött ute och till middag blir det mycket barbaresco.

Puss!

åh vad härligt! två frågor, vart är dina solglasögon ifrån? Och vart är vasen med “bubblor” på ifrån? kramkram!

Mina solisar är från Celine och vår vas är från Svenskt Tenn <3

Tycker det är så himla snyggt med högra kragar, men upplever att det alltid blir en massa smink på kläderna då. Jag har märkt att du ofta har högra kragar. Hur upplever du det? Har du några knep?

Det blir lite smink men jag är ganska lugn av mig så det blir inte så mycket att det syns under dagen liksom. Man får vara lite extra försiktig haha!

  1. Håller inte riktigt med om att det endast är de två i relationen som vet om det går för långt. Det är inte bara upp till en om en ska stanna/ godta det som försiggår eller inte. Inte om vi utgår från psykologi och evidens.
    Det finns många exempel där relationen är direkt skadlig, där barn far illa och där man inte är två att bestämma om och sätta gränser och se över relationens status. Vet att du utgår från vanliga snälla förhållanden och medelvarianten men gnabb men skalan är så mycket större och det är många ggr fler än bara de två som drabbas, som ser, som går in, som inte går in. Oavsett om det är lagen, socialen, långsiktiga skador på de inblandade. Hjälp utifrån behöver många ta emot med eller mot sin vilja. Jag menar då inte privat terapi.

  2. Till dig med väskfrågan! Tycker ATP har så himla fina och välgjorda handväskor i den prisklassen 🙂

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Frågor med Forni

Hej bästa Michaela, jag har en fråga till frågor med Forni <3
Jag och min kille har varsin lägenhet, men vi har varit tillsammans länge så det är klart att det hade varit roligt att flytta ihopa. Nu till mitt dilemma: vi är totalt olika vad gäller inredning och stil haha. För mig är det så viktigt, mitt hem är min borg, för honom är det såklart också viktigt men kanske inte lika viktigt som för mig. Kommer man någonsin komma överens i det? Känns totalt hopplöst, som ett mörker typ. Det är ju liksom inte grund för att göra slut med någon bara för att man har olika stil, det är ju väldigt svårt att hitta någon som vill ha det exakt som en själv. Men jag förstår att man får kompromissa en del. Hur ska man komma överens i detta? Hur var det för dig och D?

Alltså sorry to say men nej ni kommer diskutera detta i all evighet men förhoppningsvis övervinner er kärlek dessa diskussioner haha. Herre min gud vad vi har diskuterat vårt hem vilket alla här inne känner till. Men ibland när Damon är på extra bra humör lyckas jag flörta till mig en lampa jag velat ha eller soffan jag drömt om 😉 Man får inte vara dum!

Hejsan! Jag bara undrar för fattar inte sånt här: är detta bubblet ditt vin? Michaela fornis bubbel liksom? För jag följer Malin också och trodde det var hennes vin men nu undrar jag om det är hennes vinBOLAG och att olika influensers kommer ha egna vin, tex Petras rödvin Michaels bubbel? Haha fattar du frågan? Förvirrad själv! Hursom ser jag fram emot att testa! 🙂

Hej finis!

Haha jag fattar. Alltså det är ju inte mitt namn på bubblet utan det tillhör ju vinbolaget Un’Sweet som Malin äger. Men jag har varit med i processen med just cavan och är med och marknadsför den och har ett avtal med Un’Sweet kring just bubblet.

Hoppas du kommer tycka om det <3!

Hej! Var är din fina tröja på första bilden ifrån? 🙂

Finns här!

Håller med, fina barnkläder osv men vart är DIN jacka ifrån?!,! 😂

Haha, den är från NA-KD!

Fint samarbete! Gillade det 😊
En fråga: vad använder ni för vagn nu? Min dotter är typ som Dante och jag tycker foxen är lite stor och otymplig samt ganska liten i sittdelen, och vår resevagn sitter hon inte alls bra i så funderar på att köpa en till typ mellanvagnstorlek. Tänkte om ni hade skaffat någon ny, du kommer alltid med så bra tips 😊

Heeej

Vi kör foxen på helger och Stokke Beat för vardagar/kortare turer. Jag tycker den är precis den mellanvagn du beskriver och är sjukt nöjd med den.

Puss!

Hej Michaela!

Jag har en fråga till ”frågor med Forni”! Jag är en trogen läsare men tyvärr lite blygare att kommentera såhär.. har alltid tyckt att du är en sån klok och varm person som ständigt gör att jag vill utveckla mig själv. Så tack för du är du!
Även givetvis riktigt vass när det kommer till kärlek så känns som ett givet val att fråga dig i denna situation.

Jag har under mina 24 år träffat mycket olika killar och har alltid kommit ungefär lika långt i nästan varje relation. Killarna är väldigt på i början och vi går på några dejter där vi har det trevligt sen poff är deras intresse borta!! Jag upplever mig själv som en väldigt snäll, tuff och känslig person men kanske lite försiktig till att uppfattas som mjuk. Jag är väldigt sparsam med att släppa in nya personer och får sällan intresse för någon. Jag träffade i alla fall en ny typ av kille för cirka fem månader sedan som är betydligt mer introvert, försiktig, aldrig haft en relation tidigare osv. Tänkte att detta är en ny typ som kanske passar mig bättre!

Vi inledde en trygg & rolig relation på distans där vi besökte varandra, åkte till landställe och hade kontakt nästan dagligen (även om jag vet att han inte har samma behov att höras så mycket som jag). Efter 4 månader märker jag att han är lite mer kall och hör inte av sig varpå jag efter ett tag ringer och lite lättsamt pratar med honom. Han är väldigt glad i telefon och pratar på. Lyfter efter ett tag frågan rätt ut om han vill fortsätta ses då jag känner mig lite osäker på honom vilket han som svar säger flera gånger att han vill. Han berättar att han vill bli mer flexibel till att ses oftare och även att han inte träffar någon annan för han tycker jag är jättehärlig. Skönt, ärligt och lugnande tänker jag. När vi sedan smsar efter samtalet ska vi bestämma nästa träff vilket han där och då har svårt att planera in exakt dag och jag svarar något med att jag är nog rätt flexibel så det blir bäst om han väljer dag.
3 veckor senare och inget svar? Inte ett ljud från honom. Jag har själv inte skrivit något.

Hur tolkar man detta? Är helt förtvivlad att jag återigen hamnar i denna situation och ifrågasätter vad som blir fel?
Hur hittar man en trygg kille som bibehåller intresset? Tacksam för svar!

Kram!!

Hej fina du!

Åh vad knepigt men mest knepigt för att man går och spekulerar utan att fråga direkt. Så om jag var du hade jag bara ringt upp honom och frågat rakt ut: vad är det som har hänt?

Det är bara han som har svaret på den frågan ♥

Hej Mikis! Min bästis fyller 25-år i sommar och jag vet inte vad jag ska köpa. Har du något tips på vad jag kan köpa till henne? ❤️

Förhoppningsvis lättar pandemin och därmed skulle jag vilja föreslå en helkväll på stan tillsammans. Om jag hade fått en present av en vän just nu hade det varit drömmen!

Dör för din citronservett i början av inlägget.. vart hittar jag dem? 💛🍋

De är från Zara Home!

  1. Hej! Jag har en relationsfråga som jag hoppas få hjälp med då jag är så vilsen själv. Jag har varit tillsammans med min kille i drygt ett år varav sambo i ett halvår. Vi har haft kanske 3-4 riktigt stora bråk varav två har slutat med att vi gjort slut. Vårt senaste bråk så behandlade han mig riktigt dåligt och jag kände att jag började tvivla på honom som person och min tillit/kärlek till honom försvann. Vi har pratat mycket efter och han förstår att det här kommer ifrån honom. Han var med om ett stort svek i sin tidigare relation som han inte bearbetat än och då går det ut över mig. Nu har han förklarat hela storyn och jag ser ju vad allt kommer ifrån. Problemet är bara att han står ju fast vid att det är mig det är fel på, att mycket av våra bråk är i mitt huvud osv så länge, alltså typ en vecka innan han kommer till insikt att typ allt beror på honom. Nu är det slut mellan oss och jag tror kanske att det är för det bästa. Men då när han kommer till insikt, pratar om att börja gå i terapi så kommer ju känslorna tillbaka. Vi har verkligen haft en så bra tid med varandra bortsett från våra bråk och jag har sett honom som mannen i mitt liv. Jag vet liksom inte om jag bara bör släppa honom för jag hittar väl någon annan som kan vara mannen i mitt liv eller om det är värt att ”kämpa” för.

    Kram!

  2. Hej Michaela! Jag tog del av erbjudandet du hade med Clinique där man fick en ögonkräm på köpet om man köpte Moisture Surge. Fick hem paketet nu och tyvärr fick jag inte ögonkrämen utan en till dagkräm. Trist och såklart inte ditt fel men vill ändå bara informera, såg fram emot att få ögonkrämen då jag älskar Clinique och tyckte erbjudandet lät toppen så man blir lite besviken. Jag ska kontakta de på måndag. Trevlig helg! 🙂 Kram!

    1. Hej Sanna

      Men gud vad konstigt, då måste de gjort fel med din beställning. Bara att mejla deras kundtjänst så hjälper dom dig

      <3

  3. Och en till fråga på samma spår (som du förstår är jag väldigt vilsen). Men jag vet att du har sagt att du och Damon hade det väldigt stormigt i början och bråkade mycket och sårade varandra. Men jag undrar bara på vilken nivå liksom? Hur vet man när det går för långt? Att vi kanske inte är bra för varandra? Vi kanske inte fungerar ihop? Våra bråk utgör kanske 5% av relationen och annars är allt jättebra, men vid dom bråken så blir det verkligen kaos.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Frågor med Forni

(Om Mindler) Jag blir så inspirerad och taggad på detta, vill boka ett besök direkt… personlig utveckling är ju så häftigt! Saken är bara den att jag inte riktigt har landat i vad jag söker hjälp för! Låter det konstigt? Tänker att det kanske är just det som är ett utav problemet… förstår ju att alla människor har något att jobba vidare med! Men hur kommer jag fram till vad jag söker hjälp för? Har du några tips på frågor att ställa till dig själv för att reda ut detta?
Tack för all inspiration och pepp du ger! Stor kram

Hej fina du!

Vad fint att du vill jobba med dig själv. Om jag var du skulle jag skriva ner allt som känns jobbigt i ditt liv. Du kan ställa timern på 5 minuter och sen bara skriva loss om allt du kommer på som skaver i ditt liv just nu eller som har varit jobbigt i ditt liv. Sen kan du lista upp dem och ha dem med inför ditt första samtal hos psykologen, så kommer hen veta hur hen ska kunna hjälpa dig och vad du behöver för att må bättre i ditt liv.

Kram!

Vad har ni för regnskydd till er sittvagn? 🙂

Vi använder Bugaboos regnskydd till båda vagnarna!

Hej! Jag älskar att komma in på din blogg och har läst den sen jag var runt 15 år!
Jag brukar sällan kommentera men jag har ett dilemma och vet inte hur jag ska hantera detta och vill gärna ha din synpunkt då jag inte vill tala om detta med mina vänner!
Jag har varit tillsammans med min sambo i ca 5 år och jag har aldrig bott själv. Vi har haft det tufft under en period, jag har inte känt mig sedd eller hörd, vi har talat om detta flertalet gånger men det går upp och ned. För att komplicera saken ännu mer så har jag genom min praktik blivit bekant med en kille som fick mig att få fjärilar i magen och detta enbart genom blickar och korta konversationer. Mot slutet av min praktik undrar killen om vi inte ska gå ut någon gång och lära känna varandra bättre.
Jag ser såklart det tydliga, kanske är jag och min partner inte rätt för varandra, eller är det bara den tuffa perioden som gjort att jag känner såhär när jag är med någon annan?
Har försökt hitta tröst i dina gamla böcker och hittade texten ”Det som skulle kunna bli allt men aldrig blir något” och nu sitter jag med tårar i ögonen och vet inte vad jag ska ta mig till.
Jag har bekänt för min partner som vill ge förhållandet en chans till, men ändå kan jag inte sluta undra om jag går miste om någonting i livet som att tex bo själv, dejta etc. Till historien hör att vi är unga båda två i 23-25 års åldern. Jag känner mig hemsk över situationen och kantas med skuldkänslor och ångest, vågar inte tala med det med mina vänner för jag skäms.
Kanske har du några goda råd? Ska man lämna sin enda säkerhet i världen för att man är nyfiken på hur livet kan se ut?

Hej gull!

En oskyldig fling behöver inte betyda slutet på ett förhållande, men man kanske ska försöka reda ut vad den där flingen egentligen betyder. Är det oskyldigt eller en vilja om att ha något mer? I sådana fall, varför letar man sig dit? Oavsett vad – ta inte det längre förrän du rett ut var du står i din relation. Det här eftersom alla relationer förtjänar respekt och det ska du ge den fina relationen ni har haft.

Jag har tyvärr inte några råd eftersom jag inte vet exakt vad ni går igenom och hur dina känslor är, kommer ifrån eller ska någonstans. Men jag vill slå ett slag för att du inte behöver stressa fram ett beslut! Känn efter, prata med din kille och se om ni kan göra något för att det ska kännas mer rätt i er relation. Och om ni inte lyckas med det kanske du är mer säker på att avsluta relationen.

Puss!

HJÄLP! Jag har googlat sönder mig precis och min kille är så less på att jag sitter med telefon så plz help a girl out! För lääääänge sedan gjorde du en egen typ av burgare på högrevsfärs, cheddarost och rostbröd? Men jag minns inte mer än så. Snälla snälla säg att du minns och vill dela! Mitt craving är enormt

Hahaha I love u.

Det var den här tror jag!

Hej Michaela!

Skriver denna fråga med förhoppning om att du kanske kan besvara den i nästa Frågor med Forni-inlägg.

Jag fyller 30 i år och ska gifta mig med min sambo sedan fem år tillbaka i höst. Jag har examen och fast jobb sedan några år tillbaka, och både min sambo och jag är överens om att vi otroligt gärna vill ha barn, och planerar att försöka bli gravida i vinter.

Problemet är att min bästa vän, som är 27 och aldrig varit i en relation, ofta pratar om hur jobbigt hon tycker det känns att jag vill bli gravid, och att jag inte kommer kunna dricka vin med henne under graviditeten. Hon har få vänner, varav inga har barn, vilket nog bidrar att hon har en rätt orimlig syn på hur man kan “fortsätta sitt vanliga liv efter barn”. Jag är verkligen en person som tror på vikten av egentid, och på att vårda mina vänskapsrelationer, men jag förstår också att jag inte kommer orka dricka 4 glas vin en måndagskväll när jag har en bebis att ta hand om, eller jobbar heltid med en tvååring som vaknar 05.

Jag älskar min vän och vill vårda vår relation, men känner att det inte är ett bra tecken att jag redan nu känner oro för hur hon kommer reagera när jag (förhoppningsvis) blir gravid och får barn. Senast vi sågs började hon gråta när ämnet kom upp, och samtidigt som jag kan förstå hennes känslor vill jag kunna glädjas fullt ut åt min graviditet utan att behöva hantera hennes känslor alltför mycket.

Har du upplevt liknande med någon vän, och hur skulle du hantera situationen både nu och sen? Alla råd uppskattas!

Hej finis!

Åh, jag har tyvärr inga personliga erfarenheter av det.

Men jag tycker kanske såhär: händer det igen att hon blir ledsen och utagerar sina negativa känslor – förklara att de gör dig ledsen tillbaka. Att du behöver och vill ha hennes stöd, pepp och kärlek under ditt liv oavsett vad du går igenom. Försök få henne att förstå att du inte gör det här mot henne utan att hon är en del av resan och att du vill dela den med henne. Och att er relation inte vilar i vikten av att dricka vin ihop – även om det är jävligt trevligt och du alltid kommer vilja göra det med henne när du har möjlighet.

Kom också ihåg att just nu är du inte gravid, så njut av nuet och tänk inte alltför mycket på framtiden. Om er vänskap är viktigt för er båda kommer ni att hitta en gemensam väg framåt, och om den inte är det så rinner den naturligt ut i sanden.

Stor kram!

Superfin soffa! Har du den ”breda” eller den ”vanliga” modellen?

Jag har den vanliga!

  1. Svar på fråga till tjej som är orolig för sin tjejkompis som är rädd att inte ha någon att dricka vin med när hon är gravid: har själv bebis men har bara kompisar utan barn. Detta har funkat utmärkt utan att jag har behövt ändra mitt liv särskilt mkt. När jag var gravid så köpte jag med mig alkoholfri bubbel och satt med när mina tjejkompisar drack vin och myste. När jag fick bebis så gäller det att involvera sina kompisar, bjuda med dom på kaffe i parken, ge dom ansvar och be om hjälp. Sen blir det ju inte slutet för vinkvällaf för att man har barn! Man kan sitta och ta 2 glas vin när bebis somnat för kvällen hos dig alternativt ses när pappan är hemma med bebisen någon helkväll ibland 🙂 livet behöver inte ändras allt för mycket så länge man har flexibla vänner som kan komma hem till en själv oftast och så.

  2. Svar till tjejen med den krävande vännen:

    Jag har typ varit där du är. Eller nu vet jag ju inte exakt men hade en vän som alltid satte sig först i mitt liv och typ krävde att gå först även när jag var i en relation. Skaffade jag pojkvän kunde hon börja gråta för att hon inte var prioriterad och hon hade nästan inga vänner förutom mig. Så jag hade konstant dåligt samvete för hur jag skulle kunna prioritera henne och samtidigt vårda min relation med min partner plus då andra vänskapsrelationer. Vi pratade om detta hur många gånger som helst men till slut fick jag avsluta relationen då det gick så långt att jag fick en klump i magen varje gång jag såg att hon skickat ett sms. Och vi båda mår bättre idag. Jag träffade en underbar man som jag kunde ge min fulla uppmärksamhet och bilda familj med och hon var tvungen att ta tag i sig själv och sluta vara beroende av andra och träffade till slut en man (första pojkvännen) som hon är lycklig med. Ibland behöver man gå skilda vägar för att hitta sig själv. Det är dessutom respektlöst mot dig att vända din framtidsplan och lycka till något du ska ha dåligt samvete för bara för hon känner sig ensam. Hon borde vara glad för din skull. Hoppas det löser sig! ❤

  3. Hej Mikis! Min bästis fyller 25-år i sommar och jag vet inte vad jag ska köpa. Har du något tips på vad jag kan köpa till henne? ❤️

  4. Jag är inte förtjust i barn och är själv inte sugen på att ha några. Jag fattar nog vad din kompis känner även om hon (ursäkta) är helt sjuk som säger sånt rakt ut framför dig. Jag kan känna ett litet sting av sorg i bröstet när vänner berättat att de ska skaffa barn. Jag är såklart glad för dem och att deras dröm går i uppfyllelse, men samtidigt ledsen för att en era av vårt liv tar slut (och jag kanske inte personligen är mentalt redo för det än). Jag tycker det kan vara okej att få sörja det och få mogna i tanken – men det gör man på egen hand och på INGA villkor framför sin glada, gravida vän. Där är man 100% stöttande, nyfiken, frågande, drömmande, planerande ihop – fake it if you must, tills dina känslor kommer ikapp och matchar det där du visar kompisen utåt.

    Okej, nu var ju inte råden till din kompis kanske utan till dig: jag har märkt att jag tagit nyheten mycket bättre när jag på förhand vetat hur kompisen drömt och kämpat med barnfrågan länge. Dvs. när jag varit med på tåget. En av mina vänner har t.ex. varit barngalen sedan vi var små – jag vet att hon haft det i bakhuvudet med varenda krånglig kille hon träffat. Så när hon träffade klippan i sitt liv och de blev gravida kändes det så naturligt och jag var genuint glad för det. Äntligen liksom!

    Jag har en väninna nu som kämpat länge och sorgset med att få sin make ombord – de vill båda ha barn men inte varit överens om timing. Jag har varit vid hennes sida hela tiden och peppat henne att t.ex. göra en “bucket list” med allt de kommer sakna att göra som småbarnsföräldrar, som hon kanske kan känna sig peppad över fram tills dess och få tankarna på annat håll i mörka stunder. Vi har pratat mycket om det här. Nyligen berättade hon att de äntligen ska börja försöka och är “on the same page”. Och jag blev SÅ glad och lättad för hennes skull! Är så himla peppad för henne och kommer nog inte känna ens ett litet sting i bröstet när jag får nyheten den här gången. Oavsett hur jag själv känner för barn. För jag är mentalt redo och hennes bundsförvant på den här resan 🙂

    Summa summarum: det ÄR inte DITT ansvar att din kompis ska hantera situationen värdigt gentemot dig, det är hennes egna jäkla ansvar som vän och medmänniska. Men OM du känner att du vill underlätta situationen något så tror jag, precis som andra skrivit, att det kan hjälpa om du verkligen involverar henne på förhand? Förklara att det här kanske kommer vara tufft, läskigt, omtumlande och att du behöver henne vid din sida. Att du villkorslöst behöver en vän som GLÄDS med dig och stöttar dig i medgång, och gråter med dig i ev motgång. Låt henne få vara “först” om vissa nyheter, innan du kanske berättat för svärisar eller dina föräldrar (inte allt såklart, ni väljer ju själva hur/vad/när ni delar). Men förhoppningsvis kanske det kan kännas för henne som att hon är “med” på resan och viktig – och att ni färdas mot ett gemensamt mål. Då känns det förhoppningsvis kul och wow för henne med, när du väl är gravid.

    Med det sagt, ett stort PS: om hon fortsätter gnälla får du ta henne i örat. Vänner ska inte pissa på ens drömmar och mål, även om de är vitt skilda från ens egna drömmar och mål.

  5. Hej Michaela!

    Jag har en fråga till ”frågor med Forni”! Jag är en trogen läsare men tyvärr lite blygare att kommentera såhär.. har alltid tyckt att du är en sån klok och varm person som ständigt gör att jag vill utveckla mig själv. Så tack för du är du!
    Även givetvis riktigt vass när det kommer till kärlek så känns som ett givet val att fråga dig i denna situation.

    Jag har under mina 24 år träffat mycket olika killar och har alltid kommit ungefär lika långt i nästan varje relation. Killarna är väldigt på i början och vi går på några dejter där vi har det trevligt sen poff är deras intresse borta!! Jag upplever mig själv som en väldigt snäll, tuff och känslig person men kanske lite försiktig till att uppfattas som mjuk. Jag är väldigt sparsam med att släppa in nya personer och får sällan intresse för någon. Jag träffade i alla fall en ny typ av kille för cirka fem månader sedan som är betydligt mer introvert, försiktig, aldrig haft en relation tidigare osv. Tänkte att detta är en ny typ som kanske passar mig bättre!

    Vi inledde en trygg & rolig relation på distans där vi besökte varandra, åkte till landställe och hade kontakt nästan dagligen (även om jag vet att han inte har samma behov att höras så mycket som jag). Efter 4 månader märker jag att han är lite mer kall och hör inte av sig varpå jag efter ett tag ringer och lite lättsamt pratar med honom. Han är väldigt glad i telefon och pratar på. Lyfter efter ett tag frågan rätt ut om han vill fortsätta ses då jag känner mig lite osäker på honom vilket han som svar säger flera gånger att han vill. Han berättar att han vill bli mer flexibel till att ses oftare och även att han inte träffar någon annan för han tycker jag är jättehärlig. Skönt , ärligt och lugnande tänker jag. När vi sedan smsar efter samtalet ska vi bestämma nästa träff vilket han där och då har svårt att planera in exakt dag och jag svarar något med att jag är nog rätt flexibel så det blir bäst om han väljer dag.
    3 veckor senare och inget svar? Inte ett ljud från honom. Jag har själv inte skrivit något.

    Hur tolkar man detta? Är helt förtvivlad att jag återigen hamnar i denna situation och ifrågasätter vad som blir fel?
    Hur hittar man en trygg kille som bibehåller intresset? Tacksam för svar!

    Kram!!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Frågor med Forni

Sara pratade i Learn from the expert intervjun att man ska ha rätt underkläder på sig för att kläderna ska sitta bra. Minns att du gjort ett samarbete med Lace Laboratory, vad tycker du om deras underkläder? Är dom “rätt”? Vill unna mig ett par trosor som sitter perfekt!

Jag ÄLSKAR deras trosor. De är ju i spets så om du t.ex. har en silkeskjol på dig skulle jag ta ett par andra trosor, men eftersom de är seamless i spets så sticker de inte ut. Vilket betyder att de inte syns under några kläder, förutom just silkesplagg. Dessutom är de sjukt sköna och tål mycket tvätt och slit. Mina ser fortfarande nya ut. Jag tycker absolut köp! Du hittar dom här (adlink!).

Till Frågor med forni: Hur vet man om någon är den rätte? Finns det något avgörande? Vad gör man om man inte vet? Tack för en mysig blogg <3

Jag vet inte om man måste veta det? Hur vet man att någon är personen man ska leva hela sitt liv med när man precis har träffat den? Det tog mig tid att se det med Damon. I början såg jag något annat som jag valde att följa efter: jag hade kul med honom. Det var det som drev relationen framåt. Jag ville vara med honom för vi hade så roligt tillsammans. Det utvecklades senare till en djup kärlek där jag kände att han var min person genom livet. Men i början kanske det räcker om man skrattar tillsammans, känner stark passion och tycker att den man är med är spännande. Då tror jag att man har rätt förutsättningar.

Puss <3!

Hej finaste du <3

Vill först & främst säga att din blogg är den mysigaste någonsin? Du är den enda bloggen jag läser för exakt allt du skriver faller mig i smaken. Får bara sådana bra känslor i kroppen när jag kommer in hit & blir glad över när du uppdaterat! Hihi.

Till veckans frågor med Forni. Behöver bara ett annat perspektiv på det jag tänker/genomgår just nu & du ger alltid sådana bra tips!!

Jag blev nyligen sambo med en fantastisk man som ger mig fjärilar i magen och som gör mig så glad. Trots detta så upplever jag ibland tvivel på vår relation enbart för att våra levnadsförhållanden inte är ett dugg lika. Innan vi flyttade ihop så var vår relation underbar, vi hittade på mycket och det kändes som att jag var centrum i hans allt. Numera känns det inte så. Det känns bokstavligt talat som att jag går hav & land för honom….

Han ger mig komplimanger som får det att bildas fjärilar i magen & han säger dagligen hur mycket han älskar mig. Men samtidigt sköter jag nästan all ansvar i vårt hushåll och har koll på det som skall göras. Matlagningen, tvätten och allt detta tråkiga vuxna som man gör i ett hushåll, samtidigt som jag försöker finna tid till att bli den kvinna jag vill bli med alla drömmar jag har. Nu handlar det inte enbart om tjafs kring att jag gör allt detta, för jag har nästan blivit bekväm med det? Att ta hand om allt? Fixa allt? Och helt uppriktigt tror jag detta har triggat igång min ångest för jag vill inte må eller bo såhär.

Tror även varje kvinna vill känna sig wanted genom att killen ibland styr upp planer, tar intiativ till saker och ting och får fina gåvor. För detta säger jag till mina vänner! Alla förtjänar gott! När jag påpekat att jag älskar romans & han tidigare sagt hur mycket han vill göra för mig när vi väl bor ihop (frukostar osv, inte mycket av det har skett heller nu när vi blev sambos ) blir jag bara fylld av sorg. Men innerst inne säger min magkänsla att jag förtjänar meeeeeer. Vi hittar inte på mycket alls & när vi väl gör det är det 90 % jag som ligger bakom det. I början av vår relation för ett par år sedan var det inte såhär.. Det känns nästan som att han blivit bekväm i vår relation? Och i mig? Och jag försöker dagligeeeen vara sexig, fråga honom om han vill umgås, erbjuder mig att kolla fotboll med honom (är verkligen inte intresserad) men jag får inte en matchande energi tillbaka. Och en del av mig säger att jag verkligen har sänkt kraven jag haft i en man för honom. För slutändan så älskar jag honom & vill verkligen spendera resten av mitt liv med honom?? Äeeee vet inte riktigt vad jag ska göra. Kan medge att jag har sagt allt detta till honom, på ett fint sätt men ändå ser jag ingen skillnad. Jag vet att alla par genomgår mycket forni men när jag tänker på allt detta och får mig en sådan ångestklump på jobbet att jag går hem för dagen…. nä, det känns inte rätt.

Och jag vet att ingen är perfekt och jag har detta i åtanke mina brister och hans! Men det känns bara alldeles för överväldigande. Som exempelvis nu under hjärtans dag att han inte ens kan skriva ett fint vykort/kärleksbrev till mig “för att någon stor överraskning väntar” (jag älskaaaaaar vykort & har påpekat det oftaaaaa) så undrar jag om han ens är den rätta. Samtidigt som allt detta gör mig ledsen blir jag ändå less och arg på mig själv för det känns som att jag böjer på mig? Om ålder spelar roll är jag en 25-åring. Har stora ambitioner och planer och vill inte helt uppriktigt fortsätta må såhär :(. Helt looooost.

Vet att det är en riktig lång fråga men skulle verkligeeeeen uppskatta dina ord/tankar i allt detta. Har tidigare lyssnat på din podd och uppenbarligen älskar jag din blogg så dina ord är något som jag har i åtankeeee.
Puss puss <3

Hej gull

Du kanske ska visa honom den här kommentaren? Eller bara läsa upp den rakt upp och ner? Ofta säger man till vänner det man borde säga till sin partner! Jag tror att om du inte är allvarlig med att visa upp det här problemet kan det bli så att han inte inser förrän det är för sent. Det låter som att ni i grund och botten är rätt för varandra men att han har blivit bekväm i er situation, eller kanske kommer från en uppväxt som var väldigt ojämställt och omedvetet börjar leva i det när han själv flyttar ihop med en kvinna? Oavsett vad så är det läge att bryta mönster.

Sätt dig ner och förklara att ni ska göra lika mycket arbete i hemmet. Gör listor och skriv ner om det behövs för att det ska vara tydligt med vem som gör vad och hur mycket båda gör. Det är osexigt som fan att göra det, men ni kanske kan bestämma att efteråt lagar ni en schysst middag och delar på en flaska vin som belöning?

Försök bolla det här för honom för att förstå honom. Han kanske inte alls gillar att skriva vykort, då kanske ni kan komma fram till att de inte är så viktiga bara han visar uppskattning på något annat sätt? Försök mötas i förväntningar så att båda känner sig sedda och uppskattade men inte att man gör saker för den andra “bara för att man måste”.

Och om han inte vill möta dig på något alls, så kanske den här relationen kommer rinna ut i sanden? Jag vet inte. Men försök få honom att förstå allvaret så att ni får en chans att lösa saker innan det är för sent.

Hej! Har en fråga till frågor med förbi..jag har precis fått reda på att jag kommit in på mitt utbyte nästa höst i Japan! Så kul! Min pojkvän har däremot kommit in i Kanada istället, alltså kommer vi vara väldigt långt bort från varandra. Är väldigt kär i honom men hade ni satsat på att fortsätta vara tillsammans och köra distans i mitt läge? Det kommer alltså vara en termin på typ 4-5 månader. Och isf har du några tips på hur man ska få det i funka? Kram

Ja GUD jag hade verkligen kört! Kärlek ska inte stå i vägen för drömmar, bara hjälpa dem på traven. Se er relation som en trygghet när ni sitter på olika platser och uppfyller drömmar. Känslan av att han sitter och uppfyller sina på andra sidan jorden, så fint att ge det till varandra? 5 månader är ingenting i en livstid. Ni klarar det. Flera av mina vänner har haft långdistans nu under pandemin och de har klarat det galant.

Massa kärlek!

Hej gulliga Michaela! Tack för att du år efter år orkar blogga så aktivt, jag uppskattar verkligen dina inlägg. Jag undrar om kunde berätta lite mer hur du tänker kring synoperationen? Jag har själv haft dålig syn sedan jag gick i trean på lågstadiet och alltid känt mig lite ledsen pga det… för det är ju SÅ jobbigt. Dyrt också med synundersökningar, nya glasögon eller linser. Använder mest linser, men även dessa skaver ju som fasiken ibland och då är man tvungen att använda glasögon och jag känner mig alltid gammal och ful då (trots dyra designerbågar haha), men det där sitter i från när man var barn och alla i skolan tyckte att glasögon var det töntigaste som fanns. Herregud. Jag känner mig rädd för att operera, det verkar läskigt. Hur går dina tankar? Stor kram!

Håller med dig i allt! Jag nämnde för en kompis som jobbar med Memira att jag funderat länge på att göra det men inte vågat, så då kontaktade dom mig och frågade om jag skulle vara intresserad av ett samarbete (jag betalar operationen själv men får betalt för marknadsföring då jag ska vara med i en video på deras hemsida). Så det fick mig att gå och kolla upp det ordentligt, gå på undersökning och verkligen ta tag i det. När jag gjort allt det kändes det bara rätt, även om det fortfarande känns sjukt nervöst! Jag är glad att jag fick en sista push för jag tror inte att jag kommer ångra mig. Har aldrig tyckt om dålig syn (vem har?) och nu när jag har haft stabil syn i flera år kände jag att det var dags. Drömmer om att kunna få en till bebis och inte behöva ha på mig glasögon på natten när man vaknar hela tiden! Bara kunna öppna ögonen och SE. Vilken jäkla DRÖM.

Lovar dock att göra ett inlägg här också när den är gjord som inte blir ett samarbete utan bara min egen upplevelse. Puss!

Hej! Tack för att du är så härlig och inspirerande! Vad hände egentligen med din svarta Chloe C väska? Jag är sugen på att köpa en liknande då jag tycker den är så fin och som du beskrev den tidigare en optimal “vardags-cross-body”. Har dock inte sett dig använda den – har du ändrat åsikt? Har förstått att den blir lätt repig men vet inte vilken annan modell som skulle passa en nybliven mamma. Tips/tankar från dig vore väldigt uppskattat. Kram!

Hej gull!

Har nog inte visat upp så många väskor alls under den här pandemin haha? Har mest min Stylein-väska till vardags eller grejerna i vagnen 🙂 Men sen kör jag min Chloe-väska när jag inte behöver ha så mycket grejer med mig typ på helgen och så! Bara det att jag inte fotar den.

Tycker inte alls den blir repig, den har hållit sjukt bra med tanke på hur mycket jag har använt den! Min bebis ♥

  1. Åh du ger så fina svar på alla frågor! Blir så glad av din visdom du överför, du hade vart en väldigt bra coach!

  2. Men guuuud hög igenkänning på inlägget med killen som blivit bekväm! Är vi fler här inne som har det så? Hur mycket ska man tolerera?

    1. Har det tyvärr också så hemma. Blir också så sorgsen över det för så var det inte alls i början och det är typ det enda jag kan tänka på, särskilt nu i coronatider när man är hemma hela tiden. Känns som att jag för varje dag närmar mig slutet av relationen. Och jag tror inte jag hade känt så om vi var mer jämställda. Känns ju helt sjukt att det enda jag önskar mig är att min partner ska ta ansvar för mat och tvätt. Borde ju vara en självklarhet, suck blir trött på mig själv som har hamnat här. Är också konflikträdd så tar aldrig upp det utan lider i det tysta..

  3. Till dig som skrev den långa kommentaren:
    Gällande städningen tycker jag helt klart att ni borde dela upp så att ni tar olika uppgifter som ni är ansvariga för.
    Gällande resten så kanske du ska fundera på varför det är så viktigt med vykort, fina frukostar och så vidare. Det kan ju vara så att han är dålig på sånt men om han ändå älskar dig och ni har kul ihop kanske det inte gör något? Låter jobbigt att du ska klä dig sexigt och kolla på hockey fast du inte vill. Gör det du vill istället så gör han sin grej och så möts ni i vardagen då och då. Man är ändå fortfarande två individer som lever sitt egna liv, jämte varandra. Om han tillför mer glädje än sorg tycker jag det är bra att du sänker förväntningarna lite <3
    (Hoppas inte min kommentar landar fel, självklart ska man aldrig nöja sig om man mår dåligt i ett förhållande men jag har själv erfarenhet av att jag har lagt alldeles för mycket ansvar för min lycka på min partner istället för på mig själv)

  4. Hej Michaela!

    Skriver denna fråga med förhoppning om att du kanske kan besvara den i nästa Frågor med Forni-inlägg.

    Jag fyller 30 i år och ska gifta mig med min sambo sedan fem år tillbaka i höst. Jag har examen och fast jobb sedan några år tillbaka, och både min sambo och jag är överens om att vi otroligt gärna vill ha barn, och planerar att försöka bli gravida i vinter.

    Problemet är att min bästa vän, som är 27 och aldrig varit i en relation, ofta pratar om hur jobbigt hon tycker det känns att jag vill bli gravid, och att jag inte kommer kunna dricka vin med henne under graviditeten. Hon har få vänner, varav inga har barn, vilket nog bidrar att hon har en rätt orimlig syn på hur man kan “fortsätta sitt vanliga liv efter barn”. Jag är verkligen en person som tror på vikten av egentid, och på att vårda mina vänskapsrelationer, men jag förstår också att jag inte kommer orka dricka 4 glas vin en måndagskväll när jag har en bebis att ta hand om, eller jobbar heltid med en tvååring som vaknar 05.

    Jag älskar min vän och vill vårda vår relation, men känner att det inte är ett bra tecken att jag redan nu känner oro för hur hon kommer reagera när jag (förhoppningsvis) blir gravid och får barn. Senast vi sågs började hon gråta när ämnet kom upp, och samtidigt som jag kan förstå hennes känslor vill jag kunna glädjas fullt ut åt min graviditet utan att behöva hantera hennes känslor alltför mycket.

    Har du upplevt liknande med någon vän, och hur skulle du hantera situationen både nu och sen? Alla råd uppskattas!

  5. Hej!
    Jag ville bara skicka lite pepp till dig som funderar på om du och din pojkvän ska försöka med distans under några månader. När jag precis börjat plugga så träffade jag en kille som bodde i England och i 2,5 år hade vi ett långdistansförhållande, varav 5 månader var extra tuffa då jag åkte till USA för en termin. Att vara långt ifrån varandra är svårt, speciellt om den andra verkar ha kul och träffar nya vänner. MEN om båda är medvetna om att det krävs lite extra och har tålamod med varandra så kommer det gå jättebra! Tidsskillnaden kan vara krånglig, men det gäller bara att se till att ni kan höras av när det går. Jag ringde till exempel alltid min pojkvän innan min första lektion för då hade han precis kommit hem från jobbet och han satte klockan på 03 för att säga godnatt varje kväll (näst intill galenskap!). De månader ni är ifrån varandra kommer gå fort och när ni ses igen så kommer ni verkligen uppskatta tiden ni har tillsammans. Nu är det fem år sedan jag flyttade till honom i England och vi är gifta sedan ett par år tillbaka. Alla de där tuffa stunderna under distansen är som bortblåsta och jag är så tacksam över att vi båda var envisa med att få det att fungera.
    Kärlek vinner! Heja er!

  6. HJÄLP! Jag har googlat sönder mig precis och min kille är så less på att jag sitter med telefon så plz help a girl out! För lääääänge sedan gjorde du en egen typ av burgare på högrevsfärs, cheddarost och rostbröd? Men jag minns inte mer än så. Snälla snälla säg att du minns och vill dela! Mitt craving är enormt

  7. Hej! Jag älskar att komma in på din blogg och har läst den sen jag var runt 15 år!
    Jag brukar sällan kommentera men jag har ett dilemma och vet inte hur jag ska hantera detta och vill gärna ha din synpunkt då jag inte vill tala om detta med mina vänner!
    Jag har varit tillsammans med min sambo i ca 5 år och jag har aldrig bott själv. Vi har haft det tufft under en period, jag har inte känt mig sedd eller hörd, vi har talat om detta flertalet gånger men det går upp och ned. För att komplicera saken ännu mer så har jag genom min praktik blivit bekant med en kille som fick mig att få fjärilar i magen och detta enbart genom blickar och korta konversationer. Mot slutet av min praktik undrar killen om vi inte ska gå ut någon gång och lära känna varandra bättre.
    Jag ser såklart det tydliga, kanske är jag och min partner inte rätt för varandra, eller är det bara den tuffa perioden som gjort att jag känner såhär när jag är med någon annan?
    Har försökt hitta tröst i dina gamla böcker och hittade texten ”Det som skulle kunna bli allt men aldrig blir något” och nu sitter jag med tårar i ögonen och vet inte vad jag ska ta mig till.
    Jag har bekänt för min partner som vill ge förhållandet en chans till, men ändå kan jag inte sluta undra om jag går miste om någonting i livet som att tex bo själv, dejta etc. Till historien hör att vi är unga båda två i 23-25 års åldern. Jag känner mig hemsk över situationen och kantas med skuldkänslor och ångest, vågar inte tala med det med mina vänner för jag skäms.
    Kanske har du några goda råd? Ska man lämna sin enda säkerhet i världen för att man är nyfiken på hur livet kan se ut?

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi