Mykonos: lunch på Alemagou, stökmiddag på Sea Satin och lyckotårar på Hippie Fish

Det är tisdag på Mykonos. Vi vaknar vid halv elva och äter en gemensam frukost vid poolen. Sen dyker vi i en efter en, låter det kalla saltvattnet skölja över oss, blir människor, pratar om förväntningarna kring dagen. Någon knäpper av den här bilden på D och jag tänker – det är ingen ful snubbe man är tillsammans med.

Sedan går dagen i ett. Vi åker till Alemagou för en lunch med några kompisar. Äter god mat, dricker iskallt vin, njuter av semestern. När lunchen är avslutad tar vi oss vidare till Scorpios för andra gången på semestern och möter upp fler vänner. Dansar i sanden, äter en sen middag, öppnar upp oss för varandra.

Festen tar inte slut där, vi bestämmer oss för att ta oss vidare ut och fram till fem på morgonen står vi och dansar till LucianoCavo Paradisio. Vi har fortfarande dagens baddräkter på oss men ingen verkar bry sig. Har så jävla roligt och vill aldrig att kvällen ska ta slut.

På onsdagen är vi mysiga och håller oss på hotellet. Flyter runt i poolen och på kvällen beställer vi gyros-buffé till vår terrass MUMS. Det är så skönt med kompisar som man både kan tokfesta och tokmysa med.

Men på torsdagen är vi återigen pigga och på vårt bästa humör! Vi gör oss i ordning och åker ut med en båt.

Greklands vatten är svårslaget alltså.

Precis när vi kommer fram till Spilia, dagens lunchspot, börjar regnet vräka ner. Hela restaurangen (som är utomhus) tar skydd under berget och när vi lägger till med båten spelar de Celine Dions ”My heart will go on” från Titanic på högsta volym. Vi kliver i land som om vi vore med i en film, musiken dånar ut och alla applåderar.

Ibland bjuder livet på ganska otippade stunder av eufori, detta var ett sådant. När man inte känt regn på länge befriar det människor.

Lunchen blir dock mindre lyckad, vi fick vänta 2,5 timme på vårt bord och allt blev fel. Jag tror vi sa typ tre ord till varandra under lunchen haha. Allt kan inte vara solsken!

När vi kom tillbaka till hotellet gick killarna till poolen för att pigga upp humöret med drinkar medan jag och Linn la oss på rummen och chillade.

Snodde den här bilden på hur rummen såg ut från Linn! Så härliga rum med gigantiska terrasser.

På kvällen var vi ett stort gäng som bokat ett sent middagsbord på Sea Satin. Förra året hade vi resans bästa kväll här så vi var orimligt taggade på en favorit i repris.

Vi åt mängder med mat, drack champagne, torkade svett konstant och viftade med servetter mot himlen.

Sen dansade vi på borden innan vi gick på klubb och dansade ännu mer. En sån kväll man lever på i november sen.

ÄLSKAR MINA VÄNNER!!!

I fredags var vi på ganska bra humör trots en hel vecka av festligheter. Eftersom det var vår sista semesterdag bestämde vi oss för att maximera den och äta en riktigt härlig lunch.

Jag är ju superåksjuk och vägarna på Mykonos är rent ut sagt förjävliga så när vi kom fram fick jag börja med att spy 🙁 Buhuuu vad synd det är om oss åksjuka alltså, kan verkligen förstöra stunder.

Vi körde i alla fall en heldag på Hippie Fish som var ett alldeles underbart ställe, rekommenderas varmt om ni ska hit.

Hummusen var topp tre godaste jag någonsin ätit!

Här är en bild jag tog på mitt favoritgäng efter att Linn börjat gråta för att hon var så lycklig.

Det är svårt att förklara vissa stunder man delar med andra, de är bara speciella liksom. Den här veckan har varit speciell på många sätt, båda i hur vi har öppnat upp oss för varandra men också i hur roligt vi har haft tillsammans. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, som vuxen skaffar man sig en egen familj i form av nära vänner och jag slutar aldrig känna tacksamhet gentemot mina nära. Tänk att dessa personer knappt fanns i mitt liv för drygt ett år sedan och nu är de i min innersta cirkel – så häftigt livet är.

På fredagskvällen åkte vi in till stan och åt middag på ett turisthak med några kompisar. Hummerpasta, rödvin och en bunt skratt som fick sammanfatta veckan.

Och på lördagen åt vi frukost på terrassen innan planet gick.

Tänk, om jag hade vetat om när jag var liten, hur maxat mitt liv skulle bli för just MIG. Hur roligt jag skulle få ha, hur jag skulle omge mig av människor som GER. Jag blir en bättre människa i deras sällskap, tänk om man hade vetat om att vänskap kunde vara såhär coolt när man var tolv år och skrev i sin dagbok att ingen tyckte om en. TACK LIFE!!!

Om du vill se första bilderna från vår vecka så hittar du dem här (klick!)

  1. Hej, här kommer en fråga till Frågor med Forni!
    Hur mycket har er Mykonosresa kostat? Funderar nämligen på en liknande resa nästa sommar, ser helt underbart ut!
    Ha en fortsatt fin semester!

  2. Heej fina du!! Vad tycker du om din J.W. Anderson väska? Är modellen praktisk och känner man att man kan använda den mycket osv? Funderar på en sådan svart eller en Louis Vuitton Pochette Metis, vilket kanske känns som ett mer tidlöst val. Kan ej bestämma mig… Tack för bästa bloggen <3 Kramar

  3. Vilket härligt skrivet inlägg! Har en fråga som inte riktigt har med inlägget att göra. Just nu har jag mina nycklar i en ”smyckespåse” för att jag är rädd att repa fodret i mina väskor, mobil, plånbok etc. Skulle dock vilja ha dem i något snyggare. Har du en vanlig nyckelring eller ett fodral till dina nycklar? Har kollat på en LV key pouch men känner mig supervelig och ville därför höra hur du gör med dina nycklar ? Fritt fram för läsare att svara också 🙂

  4. Michaela, kan inte du dela med dig av hur du underhåller dina relationer och vad du har fått lära dig hittills av dina vänner när det gäller att fördjupa relationerna?

    Tack för att du delar med dig av det ovärderliga i ditt liv! ?

  5. Hej Michaela! Varifrån kommer den superfina vita, ribbade toppen (klänningen?) i detta inlägg ifrån om jag får fråga?? Älskar!!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

WEEKLY PLANS

Det är måndag morgon och jag sov med en fläkt i natt, vilken skillnad på morgonhumöret. Vaknade upp och kände mig mysig. Kanske inte direkt sval, men i alla fall inte kokande.

Jag har haft pms denna vecka och det gör mig skör på ett sätt som inte är klokt, men på något sätt har jag lyckats ta mig igenom det också precis som varje månad. Vilken pärs det är att vara kvinna alltså, jag hade önskat att D fick min pms en gång för att liksom förstå hur det känns när man tvivlar på sig själv, känner sig oerhört ful, tror att ingen tycker om en, börjar ifrågasätta hela sin existens osv. Det låter så extremt men det är ju precis så det känns? Kanske kan jämföras med en redig jävla bakisångest haha.

Nåväl. Det är måndag och ny vecka. Den här veckan ska jag skriva och njuta av en ”semestervecka” hemma. Idag har jag ett möte och sen ska jag sätta mig på ett fik och skriva. Imorgon åker jag eventuellt ut till mormor på landet över dagen. På onsdag blir det skrivdag och likaså torsdag och fredag. Jag ska fira en kompis födelsedag och till helgen kanske även min egen. Jag känner mig rätt slut från Mykonos så jag får se vad det blir för typ av firande, kanske bara en god middag med ett gäng vänner.

Jag önskar er en ljuvlig vecka var ni än är. Ta hand om er och ta hand om varandra. Puss!


Foto

  1. Relaterar 100 %.
    Jag blir hemsk. Svartsjuk som fasiken. Rädd att bli lämnad,trött. Är rädd att min pms kommer förstöra mitt förhållande för det blir oftast bråk den perioden, eller att jag gör något dumt som kollar min pojkväns telefon. (Aldrig gjort de nånsin innan och såklart hittar jag ngt gammalt ligg som får mig att få sån fysisk ångest för den jag älskar mest har ju haft andra)
    Vilket är fullt normalt men när pms suger sig fast så blir man irrationell och hemsk.
    Jag hatar det 🙁
    Sen skäms man efteråt att man blev och r3agera och agera så fel.

    Men somsagt, relaterar. Är inne i min pms vecka och hoppas jag kan reparera misstagen jag gjort.

    1. Känner igen mig så mycket, får exakt samma tankar. Någon som har tips på hur man inte tänker så gällande svartsjukan? <3

  2. Åh. Samma här. Är en röd person enl ”Omgiven av idioter”, och är väldigt duktig på beslut och att bara köra på i livet. Men när pmsen smyger sig fram får jag sån ångest av att bara köra på och av alla beslut jag tagit sen förra pmsperioden. Hela ens person blir som utbytt. Det är så hemskt!!!!

  3. Hej Michaela,
    Först och främst vill jag, som så många andra, tacka för en grymt bra och inspirerande blogg. Det är en av de få jag faktiskt läser som bringar värde i min vardag. Tack! <3

    Jag har ett litet dilemma.

    För snart fem månader sedan matchade jag med en kille på en dejtingapp. Han är +5 år äldre än mig. Vi gick på dejt, det visade sig att vi hade mycket gemensamt. Det slutade med att vi pratade i ungefär fyra månaders tid. Han skrev till mig varje dag, och jag till honom. Båda jobbade mycket, men vi sågs ibland på helgerna. Då och då på fredagskvällarna efter midnatt.

    Han reste mycket och skickade alltid väldigt mycket bilder och videos från sina resor, det kändes nästan som jag var med honom där. Självklart växte han på mig med tiden eftersom att han hela tiden fanns i mitt medvetande. Så fort jag pausade från jobbet och kollade telefonen så fanns ju han där. Och när han inte fanns i min telefon så var han mitt framför mig.

    Ibland gav han mig vibbar att vi var mer än bara vänner, och ibland att vi inte var mer än bara KKs. Jag lägger inte skulden på honom, för jag gav nog likadana vibbar själv. Ibland bjöd han in mig i sitt liv, men ibland kändes det som att han höll mig på avstånd. Jag kunde inte riktigt greppa situationen. Vi pratade ju varje dag, det gör man väl inte om man är ointresserad? Tänkte jag.
    Vi gjorde till och med affärer med varandra (på hans initiativ). Jag tyckte hela grejen var spännande. En kväll kom vi indirekt överens om att inte träffa andra, så då började jag spela efter de spelreglerna. Men tydligen var jag ensam om det.

    För en kväll var han jättefull och skrev att han träffat en annan tjej på dating. Jag blev såklart ledsen. Dagen efter viftade han bort det med en ursäkt. Jag vet inte varför, men jag tog emot den och tänkte att han talade sanning.

    Veckan därpå gick långsamt. Han skrev något, jag svarade inte. Sen svarade jag några dagar senare ändå, för att jag dumt nog inte kunde hålla mig. Samma dag får jag ett svar tillbaka, då sitter jag på ett fik nära oss båda (vi bor nära varann). En stund senare får jag syn på honom på andra sidan gatan, med en tjej vid sin sida. De höll inte hand men gick ändå bredvid varandra. Det var alltså inte en lögn.

    Han skrev dagen efter igen varpå jag berättar för honom var och när jag sett honom dagen innan. Han förstår att jag sett dem tillsammans och byter samtalsämne. Sen säger han som det är, att han träffat en annan tjej på dating som han tycker är intressant. Här ville jag be honom dra åt helvete, men istället önskade jag honom lycka till. Nu fick jag det bekräftat igen, så då går jag väl vidare. Tänkte jag.

    Som sagt bor vi nära varandra och morgonen därpå springer vi på varandra på väg till jobbet och direkt efter får jag ett meddelande av honom. Nu är det rörigt i huvudet. Jag förstår inte, kan han inte bara låta mig vara om han träffat någon annan?

    Det slutar inte här. Några dagar senare får jag bilder från hans resa. Jag svarar inte. Blir ännu mer förvirrad.

    Sen bestämmer jag mig för att skriva att det nog är bäst att vi slutar prata helt med varandra pga. hans tjej. Om det nu är hans tjej. Men mest var det för min egen skull. Han undvek att bemöta "tjejen" i hans svar och var oväntat trevlig. Han skrev att om jag behöver hjälp med något så kan jag alltid höra av mig. Jag svarade tack, och det meddelandet öppnade han inte på en vecka. Så jag vet att det sved för honom när jag sa adjö. Och det gjorde det för mig med.

    Två veckor senare var jag full och skrev om vi inte skulle ses efter midnatt, han svarade med "är tyvärr inte i stan :(" . Detta gjorde mig mer förvirrad, hade han inte svarat hade jag kunnat släppa det. Sedan dess har vi inte hörts av, alls.

    Jag har inte tänkt på honom på nästan hela sommaren eftersom den varit fylld av roligheter. Men snart väntar vardagen och jag har börjat tänka på honom igen. Jag vill skriva och fråga hur sommaren varit, men kanske bör låta bli? Han kanske inte bryr sig ett skit. Jag vet inte.

    Vad skulle du säga är din uppfattning av den här situationen utifrån? Jag ville gärna fråga någon som inte känner mig och som jag tycker är så himla klok, vilket jag tycker att du är.
    Är tacksam om du ens orkar läsa igenom den här långa kommentaren, haha. Uppskattar också (om du väljer att svara) om den inte publiceras i ett inlägg.

    Kram på dig <3

    1. He´s just not that into you. Men har dig gärna där ”ifall att”. Har dejtat såna killar, är kompisar med såna, mitt råd: släpp det och gå vidare.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Söndag

Vad längtar man mest efter när man varit borta? Söndagsmat! Tacos! Mys!

Hej fina ni,

Jag ska bara kika in snabbt och säga hej innan vi ska iväg till mina föräldrar och äta en tidig middag. Vi kom hem igår kväll, Mathem stod redo utanför dörren med helgens leverans (vad skulle jag göra utan Mathem?) och till middag lagade jag tacos. Efter det blev det långfilm innan jag somnade 23.00. Vaknade tolv timmar senare, utvilad och tacksam.

Jag ska berätta mer om vår ljuvliga vecka senare men nu måste jag springa innan D blir ännu argare. Han försöker sluta snusa och är inne på dag två, det är mindre trevligt kan jag tala om… värre än när jag har pms som värst haha. Fy fan det här blir tufft (för mig) 😉

Ha en mysig söndag så hörs vi imorgon, puss!

Något annat jag alltid längtar efter när jag är borta är svensk frukost. Idag blev det aprikos och nötbröd med gräddost och paprika – gud så gott!