Kärlek och systerskap

Hej mina älsklingar,

Hur mår ni idag? Jag hoppas att ni mår bra.

Jag gick in på bloggen nu efter mitt frukostmöte i morse för att läsa ikapp kommentarerna igår och idag som jag inte har sett och blev helt överväldigad av er kärlek. Under hela våren var bloggen en otäck plats för mig, en plats där jag ständigt kände att jag blev dömd och kritiserad för den jag är eller det liv jag lever. Men under sommaren förändrades det, klimatet här inne blev varmare i takt med sommaren och sedan dess har det varit en annan känsla här inne. Jag känner mig omtyckt och respekterad här inne igen, något jag inte hade gjort på ganska länge innan sommaren.

Och så såg jag igår att jag fått en lite onödig kommentar men det var inte den jag reagerade på utan det som kom efter, nämligen tjugo kommentarer fyllda av stöttande kärlek. Jag kan känna bara genom att läsa era kommentarer att ni har min rygg och det gör att min kärlek till er nästan svämmar över. Jag blir rörd.

Tack för att ni låter mig vara mig själv och respekterar mig för den jag är. Tack för att ni inte dömer utan visar förståelse och kärlek. Vi är systrar.

Och till er som läser här inne och dömer, irriterar er eller inte tycker om det ni ser – det är helt okej att sluta. Gör det både för min och din skull ♥

  1. Tycker det också har märkts att du mått bättre härinne i takt med att klimatet blivit härligare! Din blogg har aaaaaaldrig tappat i kvalitet, men den har en grymt fin vibb nu och det känns bättre än någonsin att hänga här som läsare. <3

  2. Mikaaela! Håller helt med dig. Varför läser man en blogg som man inte tycker om och retar sig på? Ser alltid fram emot dina helginlägg och tycker att det är kul att läsa om allt roligt som du har gjort. Kram!

  3. Hej Michaela

    Tack för en underbar blogg och din värme! Kan inte du snälla skriva lite tips på hur man tar sig igenom en kris med sin partner?

    1. Hej!
      Jag är inte Michaela men har gått igenom precis samma sak som du gör nu. Jag är just nu gravid tillsammans med min partner men med donatorsperma.

      För mig var det ingen tvekan om att gå vidare med spermadonator. För mig var/är det viktigt att få uppleva allt hela vägen. Jag ville få det där plusset på stickan, jag ville gå på ultraljud och se ett hjärta slå, jag ville känna sparkarna och se magen växa, jag ville föda och få uppleva även den allra första tiden med en bebis. Vi pratade om adoption och var på en informationsträff om adoption men kände båda att vi ville prova IVF med donatorsperma först.
      För mig är den genetiska kopplingen inte allt. Såklart jag önskar att det kunde vara min partners sperma, det är ju honom jag har valt att leva med och det var hans biologiska barn jag ville ha. Men att leva med honom och få barn med honom är för mig mycket viktigare än om det är biologiskt eller inte. Jag hade även varit öppen för äggdonation om det varit hos mig ”problemet” var.

      För oss har det varit jobbigare för min sambo att acceptera detta. Han har mått dåligt och funderat mycket över att han aldrig kommer bli biologisk far till några barn. Han kämpar fortfarande med tankarna men jag tror att när hon väl är hos oss kommer han älska henne enormt ändå (vilket jag ser att han redan gör men han verkar lite rädd för alla känslor).

      Sedan är det ju processen fram till plusset som man också får fundera över. Vi började med inseminationer, vilket var ett helvete för mig rent psykiskt. Jag stressade upp mig över ägglossning och allt sådant och kroppen strejkade med att inte ägglossa. Vi övergick till IVF efter två inseminationer (fyra påbörjade försök). IVF är såklart värre för kroppen men för psyket var det en lättnad. Läkarna hade bättre kontroll på äggen och så vidare. Hade jag vetat detta idag hade jag kört IVF direkt (dåliga odds på insemination med donator också). Men alla är vi såklart olika och hanterar stressen på olika sätt. Det man får ha med sig är att det ÄR påfrestande, både för kroppen och för psyket. Och förhållandet tar också stryk, även om vi hållit ihop så har det varit tuffa perioder.

      Det finns inget självklart svar på din fråga. Men det jag tycker att man ska fokusera mest på är ifall det är honom du vill leva med och ha barn med eller inte. Man känner sig kanske aldrig 110% säker men om största delen av dig vill leva med honom så kanske det där med donator går att acceptera?

      1. Vilken fin och ärlig kommentar, tack för den kära du. Det är långt ifrån en självklarhet med barn och de som pratar som att det vore just en självklarhet är nog personer som har svårt att sätta sig in i andra människors problem och livssituationer. Tack för att du delar med dig. Och stort, stort grattis till er efterlängtade dotter <3

        1. Tack så mycket Michaela! 😀 <3

          Och tack för en fin blogg! Din blogg är en av få som jag aldrig slutar läsa. Du är så klok och så duktig på att förmedla känslor och tankar. Tack för att vi får läsa! 🙂

      2. Hej M!
        Jag har också fått samma besked som du M, pga en svår sjukdom kan inte min kille få barn. Vi hade inte varit tillsammans länge, ca 4 månader, när han berättade det för mig. För mig personligen skulle jag inte lämna honom av den här anledningen, jag har alltid velat adoptera oavsett om jag hade kunnat få egna barn eller ej även om jag föreställt mig att få biologiska barn också. Men jag tror att ingen relation är den andra lik, och att det finns inget rätt och fel i just det här avseendet. Jag vill bara säga att jag förstår dig!! Det är så otroligt svårt och större än vad jag trodde att det skulle vara för mig. Jag känner mig också ensam i detta, att jag inte kan delge min kille alla mina tankar om det verkligt svåra i det här. Han skulle förstå till 100% men skulle samtidigt verkligen bli sårad såklart, han bär redan på så mycket sorg över att inte kunna få egna biologiska barn. Skickar massa kärlek och support härifrån till dig <3

        Och till Vår väg till ett barn – tack för att du delar! Grattis till att ni ska få barn!! Vilken välsignelse. Det är ett alternativ jag ännu inte riktigt övervägt faktiskt. Det dyker samtidigt upp fler frågetecken kring detta, exempelvis hur ni gör med att berätta för andra? Eller håller ni det privat? Så intressant att få läsa lite om er situation, tack och massa lycka till!

        1. Tack Jaqueline! 🙂 <3

          Gällande att berätta för andra så beror det lite på hur nära vi står varandra. Vår närmsta familj vet om att vi använt donator. Ett fåtal kompisar vet om det också. Andra vet att vi gjort IVF och vissa vet ingenting. Det beror helt på hur mycket förtroende jag känner för personen. Om jag känner att personen kan ha förståelse eller inte osv. Just när det kommer till donatorn så vill vi inte berätta för alltför många innan barnet själv förstår hur hon blivit till. Det är väldigt viktigt för oss att hon får höra det av oss och inte på omvägar. Jag har en tanke på att göra en bok till henne med bilder från sjukhuset och på något sätt beskriva att vi fick en fin present av en snäll kille/man som gjorde att vi kunde få henne. Planen är att berätta detta direkt, öva när hon är bebis och sedan läsa boken medan hon växer upp. Vi vill inte att det ska komma som en överraskning när hon fyller 18 eller så, utan att det är en naturlig del av henne. Jag tror att barn accepterar det på ett annat sätt ju tidigare dom får veta.

          När hon blir äldre har hon rätt att ta reda på vem donatorn är (vi föräldrar har ingen rätt att veta) men det låter som att väldigt få barn tar kontakt med donatorn. Dom flesta är nöjda om dom får ett namn och en bild.

          Hoppas det löser sig för er på det bästa sätt som passar er!

  4. Hej igen
    Ångrade mig lite nu att jag kommenterade offentligt, kändes för naket och hör egentligen inte hit till din blogg men du är en av de klokaste människorna jag vet. Skulle bli så glad om du kunde svara på detta ändå på något sätt utan att hela min tidigare kommentar syns.

    1. Hej fina du,

      Jag har modererat den nu så att inte hela syns <3

      Jag tror att du bär på svaret själv. Jag har alltid vetat om att biologiska barn inte är det viktigaste för mig. För mig är det viktigaste att få vara en förälder någon dag i mitt liv, inte blodsbandet (även om jag såklart hoppas att jag kan få biologiska barn med D). Det jag menar är att innerst inne tror jag att man känner vad som egentligen är viktigt för en.

      Jag ser hela tiden biologiska föräldrar som inte älskar sina barn hejdlöst, samt relationer som inte är blodsband där man älskar högre än alla himlar. DNA är inte allt. Kärlek är det.

      <3

      1. TACK från djupet av mitt hjärta! Det var precis detta jag behövde få höra. Blev helt gråtig av ditt fina svar. Vi kommer bli en familj på ett eller annat sätt, det blir bara inte riktigt som jag tänkt mig från början. Men det är ju sällan det faktist blir så. Det allra största är vår kärlek till varandra.

  5. Mikaela! Jag tycker att du verkar så himla härlig. Så klok och varm, samt en fantastisk vän som verkligen bryr dig om dina nära och kära. Jag hade velat sitta i en soffa med dig, dricka rödvin och prata om livet haha. Tycker du är så inspirerande.

    1. Hej Julia,
      TACK för din kärlek, borde kanske styra upp en liten rödvinsdejt med er läsare i vinter hehe. PUSS

  6. Fina du! Tycker inte att du ska behöva skriva detta: ”Tack för att ni låter mig vara mig själv och respekterar mig för den jag är.” i din egen blogg. Det är ju en självklarhet <3 Antingen så läser man din blogg för att man inspireras av dig och tycker om den du är och det du berättar ELLER så läser man inte. Så känner jag!

  7. Som någon annan skrev innan, så tycker jag också att det märks att du blir gladare av att kika in på bloggen igen. Det gör att jag blir extra glad av att gå in här också. Jag uppskattar även att få komma in här när jag är nere och mitt sköraste jag. Jag känner att det här är en plats där både du och andra läsare, visar att det är okej att vara skör, och det gör det lite lättare att andas för mig i tyngre perioder. Jag tycker också att det visar på att livet kan vara ganska fint ändå, även när vi mår dåligt, om vi får må dåligt utan att bli dömde av varandra. Kram! <3

  8. Som någon annan skrev innan, så tycker jag också att det märks att du blir gladare av att kika in på bloggen igen. Det gör att jag blir extra glad av att gå in här också. Jag uppskattar även att få komma in här när jag är nere och mitt sköraste jag. Jag känner att det här är en plats där både du och andra läsare, visar att det är okej att vara skör, och det gör det lite lättare att andas för mig i tyngre perioder. Jag tycker också att det visar på att livet kan vara ganska fint ändå, även när vi mår dåligt, om vi får må dåligt utan att bli dömda av varandra. Kram! <3

    1. Åh jag håller med dig Julia, så fint att den här platsen kan och ska vara fri från dömande. Här ska vi få vara sköra och starka på samma gång, festliga och lugna utan att behöva välja. Bara vara oss själva. Puss <3

  9. Michaela, självklart backar vi upp dig. Vi är så många som älskar att läsa din blogg och därför måste du överröstas med kärlek <3

  10. Tänk vad många det är som hänger här varje dag utan att kommentera, men älskar det du gör. Jag är en av dem. Jag går in här varje dag och får en bra känsla och blir lite gladare av det du gör. Jag lyssnar på podden och gillar nog det mesta av det du lägger ut på instagram. Du är en fantastisk person och förebild. Sådär nu fick jag också ge lite kärlek, även om det känns lite stelt och inte riktigt som ”mig” att kommentera sådant här haha. Hoppas du får en fin dag. Kram!!!

    1. Tack Annie för en så jävla fin och kärleksfull kommentar. Jag blir glad när jag får den här typen av positiv feedback och kärlek, eftersom jag inte har någon chef är ju typ ni mina chefer som ger mig feedback – bra som dålig. Jag skickar världens största kram till dig <3

  11. Hej Michaela! Tack för en inspirerande blogg <3

    Fastnade lite på frågan "hur mår ni?" I inlägget och kände för att skriva. Jag går igenom en sjukt grå period i livet just nu, och jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. Jag är heltidsstuderande och har just nu min tuffaste termin hittills, vilket inte gör saker lättare. Overall tror jag dock inte att mitt mående bottnar i mycket plugg just nu, utan snarare att jag är så otroligt självkritisk. Från att haft ett ganska bra självförtroendet till att jag känner mig ful konstant tex. Och då får min ångest ångest eftersom jag vet hur löjlig jag är som ens lägger vikt vid att bry sig om ytan på det sättet.

    Dessutom har jag gått från att njuta av att vara singel och därav trygg i att endast ha mig själv till att känna mig jätteskör ensam? Som att jag behöver någon kille för att må bra (vilket jag vet inte stämmer!!) Har du något tips? Hur tar man sig ur sin onda spiral och blir stark i sig själv igen? Saknar att gå på gatan och helt plötsligt le utan anledning liksom.

  12. Heja dig Michaela! Älskar din blogg och tycker verkligen om balansen mellan ”yta” och ”djup” som du lyckas få till här inne. Perfekt för oss som både älskar både fest & fina kläder och tankar & lugn. Förstår inte hur du står ut med att alla kan kommentera dina livsval. Hoppas att du orkar hålla på länge till! Kram <3

    1. Åh, tack för din kärlek och systerskap. Som jag skrev kan jag verkligen känna den positiva viben här inne senaste månaderna så då bleknar de lite mer tröttsamma kommentarerna bort. PUSS på dig hjärtat

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Entreprenör, bloggare och författaren som njuter av livet till fullo. Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Artiklar att lyssna på

Halloween, Bambi och söndagstacos

Här satt jag i fredags, klockan var strax innan fyra och jag hade precis inhandlat helgens maskeradkläder. Jobbade undan, skickade iväg några mejl och väntade på min dejt.

Jag hade bokat in fredagsfika med Cilla! Vi har inte setts på länge, gud så vi snackade. två timmar som flög förbi.

När jag kom hem var jag iskall så jag la mig i badet och läste en timme.

D var borta så jag hade en ensamkväll. Åt sallad med falafel och kollade på fem avsnitt av Gossip Girl. Totalt har det gjorts över 120 avsnitt av den här serien så den tar helt sjukt lång tid att ta sig igenom – älskar att ha mycket av en serie. Är på säsong tre trots att jag inte gör annat än att titta på GG haha. Tar aldrig slut!

I lördags morse gick jag upp tidigt och åt frukost.

Sen jobbade jag, läste Marie Claire och skrev i min måndagbok :)))

Svassade omkring med den här masken från Bamford som är riktigt bra.

När eftermiddagen började gå mot kväll ställde jag fram plockmat och tände ljus.

Sen satte jag mig ner med ett glas vin och åt chips. Älskar den stunden, innan kvällen börjar, när man får en kvart för sig själv med ett gott glas vin.

Sen kom Petra och Daniel hem till oss för middag och piff-fest innan vi skulle på Bellas Halloween-fest! Gosigt att stå i badrummet och sminka med bästis och en hotshot i handen, kändes som gamla goda tider <3

Voila! Till slut var vi klara och såhär gulliga. Petra sminkade oss båda som det proffs hon är medan killarna fixade drinkar och dansade i köket. Älskar när man är fyra personer men känns som en hel fest, brukar bli så med bra kompisar.

Jag minns när vi var med Amanda och Shoan nere på Västkusten för att fira midsommar och vi fyra hade midsommarfest i en fiskebod. Det slutade med att vi stod och dansade vid havet med Justin Bieber på högsta volym.

Dräkterna och öronen är köpta på H&M!

Innan vi skulle gå knackade tre barn på och skrek ”Bus eller godis!!!” – jag har aldrig varit med om att det hänt när jag bott i lägenhet men GUD SÅ MYSIGT. Papporna stod bakom med varsitt glas vin och riktigt seriös utklädnad även dom, haha.

Vi är ju ett gäng vänner som bor grannar och jag kan verkligen se oss i framtiden på Halloween, hur vi ses hemma hos någon och barnen klär ut sig och sen får några föräldrar gå bus eller godis i trapphuset medan resten dricker vin i lägenheten och pratar om livet.

I alla fall så blev de riktigt chockade och glada när två rådjur öppnade. Ännu gladare när de fick en kexchoklad var – jag minns själv hur glad man blev för ”stora godisar” eller en guldpeng när man var liten. Undrar hur folk löser det idag när de inte har godis hemma – ”Tar ni swish?” haha.

Sen tog vi oss ut till ett slott i Sigtuna som Bella hade hyrt för hennes födelsedagsfest. Vi minglade med massa vänner, spelade beerpong och dansade ett par timmar innan vi tog en taxi till stan och gick ut en sväng – hade så mycket dans i benen.

TACK Bella för en riktigt bra uppstyrd fest och hatten av till alla gäster som var sjukt bra utklädda, jag var SÅ imponerad!

Dagen efter blev det rostisar i soffan…

… och den här bambin var lite utslagen. Mina glasögon är från Nividas, tycker så mycket om dem (har -5.75 i synfel om någon undrar = är halvt blind haha).

Jag och D tog oss ut på en förmiddagspromenad för att vakna till liv och njuta av det fina vädret.

Vi har bytt ut några posters på vår tavelvägg, tre nya från Moutife blev det – kär i dom! Tennisbanan, Positano och tjejen med tidningen är alltså de nya från Moutife.

Sen lagade jag tacos som vi åt både till lunch och middag.

Tre komedier, alla chips och all choklad som fanns hemma och sen var denna ljuvliga helg över!

  1. Blir helt matt av att läsa om dina festhelger, och sen inläggen om att du är bakis och sliten 😅 Känner du dig aldrig sugen på att varva ner, skaffa barn och bara ta det lugnt istället?

    1. Nej alla kanske inte känner så! Låt Michaela leva som hon vill! Fest med vänner är väl också livet? Så kan dom som vill och är redo sitta hemma med sina barn 🙂 M har ju gjort klart att hon vill ha barn i framtiden så den tiden kommer också!

      1. Och du skulle väl inte kommentera i stil med ”jag blir helt matt av att höra om dina tidiga mornar och timmar i lekparken med dina barn, du funderar aldrig över ditt livsval?” På någon mammablogg. Det vore ju helt sjukt, visst?!

    2. SÅ mycket fest är det absolut inte och tänk ett varv till innan du ställer en sådan fråga och dessutom inkluderar en sådan emoji. Hade du ställt frågan på detsättet till en kompis irl också? Nu kanske det är jag som låter otrevlig men blir arg av sådana här frågor. Väldigt privat och dömmande kommentar. Hoppas Michaela inte blir lika upprörd som jag.

    3. Var bara tvungen att kommentera barn och ”lugnt”.. att ha barn är nog allt annat än lugnt skulle jag säga.. iallafall min erfarenhet 😂😂😴😴🤣 /mvh mama till 2-åring och nyfödd

    4. Fan är det för kommentar? Med tanke att Michaelas liv inte påverkar ditt liv så är det en rätt så onödig kommentar. Lev du ditt liv så lever alla andra sina liv.

    5. Anna – måste säga att din kommentar är onödig. Det är rent vett att inte fråga personer angående ”när” man ska skaffa barn, alla vill inte, alla kan inte, så bara lägg av. Dessutom att det är lugnt att skaffa barn? Skulle väl snarare säga tvärtom. Förstår inte heller varför man inte får leva det liv man önskar, festa så mycket man vill, skaffa så många barn man vill osv osv. Snälla, låt en kvinna leva lite.
      PUSS!

    6. Gud vad man kan tolk inläggen olika, jag får inte alls den känslan när jag läser dessa inlägg.
      Jag får mer känslan av en lugn fredag, en lite mer fartfylld lördag sen som alltid en super mysig söndag, får allt förutom en bakfyllevibe av detta inlägg. Låt en kvinna leva lite.

    7. Herregud… Jag blir matt av att läsa din kommentar. Vem är du att avgöra när det är dags för Michaela att ”varva ner, skaffa barn och bara ta det lugnt istället”?! Vad är det som säger att hon måste göra det nu? Normen? Well, alla vill inte leva efter normen. Välkommen till 2018. Get in the game är du gullig.

    8. Jag älskar att läsa om dina festhelger som jag tycker ligger på en rimlig nivå. Barn är dessutom ingenting man skaffar sig för att få lugna helger. Helgerna kommer bli minst lika intensiva men på ett annat sätt. För övrigt är barn inte någon man ”skaffar” sig. Barn är en gåva som tyvärr inte är alla förunnat.

    9. Då skulle du ha läst den här bloggen för ca 10 år sedan. Michaela har nog lugnat ner sig en del sedan dess, haha. Tycker inte att Michaela är ute särskilt mycket längre. 🙂

      1. HELT enig! Det skrämmer mig också även om man kan längta efter barn ibland så är jag rädd för allt det du skriver, som tillkommer med att faktiskt skaffa barn :). . Så allt är inte svart eller vitt helt klart 🙂

    10. Anna: Helvete vilken fruktansvärd kommentar? Jag tycker Michaela lever det ultimata livet. En perfekt balans av festligheter, mys, self-care, träning, kärlek och vänskapsrelationer.
      Få personer som inspirerar mig på ett sånt sätt som Michaela gör. Först och främst så är det väl bara att sluta läsa om Michaela gör dig så matt? Sedan att skriva en kommentar som denna till en kvinna ”varva ner och skaffa barn” är så jävla vidrig rent ut sagt. Varför skulle det ens vara en självklarhet att alla kvinnor VILL ha barn?
      Misstänker att du endast skriver denna kommentar för att provocera dock. Hoppas du finner inre lycka, för en lycklig person skulle då aldrig skriva denna typ av kommentar.

    11. Dessvärre är det inte ovanligt att man som kvinna skammas för att man festar och inte har barn i Michaelas ålder. Hade M varit man hade denna kommentaren inte skrivits tror jag. Känns även som att hon som skrivit kommentaren är lite känslig och missunnsam, ev har hon själv barn och kan inte festa längre, och vill därmed skamma andra kvinnor som lever ett fantastiskt liv.

    12. ”varva ner, skaffa barn och bara ta det lugnt”… 😂😂😂 Nu råkar jag ha ett högst efterlängtat barn som inte skaffades i en händvändning. Men att livet skulle ha blivit lugnt och nedvarvat sen barnet kom vill jag inte påstå. Jag fattar verkligen att man kan vara på olika platser i livet eller helt enkelt ha olika drömmar om vad man vill.

      1. Tack för en fin och tänkvärd kommentar.

        Som du säger, barn är inte = lugnt direkt (har ju hur många vänner som helst med bebisar och ser ju hur de kämpar på). Sedan har alla olika drömmar, förutsättningar och visioner med sitt liv. Sist men inte minst verkar Anna och de som kommenterar likt henne ha glömt bort att jag inte ens är 30 år fyllda – snittåldern för förstagångsföderskor där jag bor är 36 år, haha! Jag har ju haft fokus på massa annat hittills i mitt liv – t.ex. mitt bolag som jag byggt upp, all personlig utveckling jag har jobbat med, alla otroliga platser jag har besökt och kanske den största bedriften; mina fyra böcker som jag har fått tid och haft energi till att skriva! Så glad och tacksam för allt jag har i mitt liv, och så tacksam till sådana som DIG Karin, som låter mig leva mitt liv utan pekpinnar. Tusen tack för din kärlek <3

  2. Hej!! Jag kanske har en liten underlig fråga, men har märkt att du lagt av lite med vegetarian/vegan spåret(helt okej!!) men tycker bara det är intressant och undrar om du fått någon annan uppfattning om det? Kan ju såklart bara vara att man är lat och tycker det är gott med kött haha<3 Kram!

    1. Om du kollar lite noggrannare och tänker lite till så kan du både se att hon håller på att tappa upp vatten samt att en bild kan tas när som helst.

      1. Haha, Mia har rätt – jag tar ju bilden innan vattnet fylls upp. Så att jag kan lägga mig ner och koppla av med min bok sen. Puss! <3

  3. Hej fina Forni! Jag har precis börjat på yoga och är helt såld! Jag vet att du yogar mycket och undrar om du har tips på fina yogakläder? Märker att mina vanliga träningskläder inte är lika funktionella just på yogan. Tack för tips <33333333

  4. Vilket härligt inlägg! Så mysigt att läsa igenom. Är det första gången du ser Gossip Girl? Eller kollar du om serien? Jag har själv sett serien otaliga gånger, och det tror jag att många fler av dina läsare. Det är en ikonisk serie! Skulle därför vara SÅ kul med ett inlägg med lite reflektioner kring GG, minns att du gjort så med Skam och någon annan serie för längesedan. GG må ha många år på nacken men jag tror ändå att ett sådant inlägg verkligen hade varit uppskattat! Kram och hälsningar från en läsare med -7 i synfel… Trevlig helg!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Inspiration: Höstens färger

Hur taggad är man inte på hösten och vinterns outfits? Jag känner i hela kroppen hur redo jag är för att bo in mig i stora tröjor och snygga kappor. Vill inte se en sommaroutfit på flera månader nu. Jag bor ju alltid in mig i kashmir under den här säsongen och kommer göra samma sak även i år, så mysigt det ska bli.

Här kommer ett gäng plagg som gärna får flytta in i garderoben!

Brun tröja, boots, väska, beige polo, teddykappa, satinbyxor

Brunt, min favoritfärg för i höst. Vill ha bruna tröjor, bruna naglar, bruna väskor, bruna skor. Som att man vore en liten nallebjörn!

  1. Alltså Michaela, TACK för tipsen om hur fan man raggar i veckans podd! Jag blev så glad och garvade ihjäl mig när ni läste upp min fråga för du läste upp den typ EXAKT som jag tänkte i mitt huvud när jag skrev! Jag skrattade HÖGT. Så jävla roligt och så bra tips! Thanks a lot <3 Gillar skarpt att podden kan gå från att vara djup i diskussioner till att den ska bli lättsam som exempelvis när ni tog upp min fråga. Så härligt att lyssna på. Massa kärlek till er två härliga gummor! Puss

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

WEEKLY PLANS

God morgon måndag!

Jag är på ett sånt jäkla MYSHUMÖR haha. Det är vädret som gör det. Jag inviger min INUIKII-boots för säsongen (bästa skorna för vintern), har inte tvättat håret på en vecka (fräscht haha, men jag lovar att göra det ikväll) och så är jag osminkad i mina skönaste kläder. Måndag när den är som bäst.

Jag sitter med en hel del datorjobb framför mig denna dag så då passar ändå myshumöret. En sista korrvända med boken ska jag ta mig igenom, blogginlägg ska skrivas, samarbeten ska skapas och mejlkorgen ska tömmas. Min ryggvärk har satt sig så jag går dessutom runt med en molande huvudvärk, men jag har både yogapass, naprapat-tid och botox-behandling inbokat för kommande veckor så jag hoppas att jag får ordning på huvudvärken snart igen.

Ska vi titta på veckan?

Måndag: Kontorsdag och yoga!
Tisdag: Lunchevent för att fira Saras kollektion som hon designat för Davidas. På eftermiddagen har jag möte om omslaget till boken och på kvällen väntar veckans höjdpunkt, då håller jag nämligen i ett middagsevent tillsammans med kaffemärket Lavazza! Åh så roligt det ska bli, tio vänner är inbjudna för en italiensk middag med kaffe som återkommande tema. Vi ska dricka helt magiska kaffedrinkar, äta pasta i mängder och avnjuta ett glas rött eller två. Längtar!
Onsdag: Frukostmöte, kontorshäng, podda. Jag har signat ett nytt avtal med Maria Nila så vi ska gå igenom kommande halvårs nedslag – jag älskar att jobba med dem så det känns superroligt.
Torsdag: Jobba hemifrån och på kvällen väntar en middag som Carro Sandström har bjudit in till i samarbete med Kasthall. Jag har pojkvänsfritt torsdag-lördag så det blir mysigt!
Fredag: Frukostevent med 2nd Day, kontorsjobb, lunchmöte.

Dessutom kommer det upp ett gäng roliga samarbeten kommande veckor, så glad över mina partners! Hoppas och tror verkligen ni kommer gilla inläggen!

En riktigt härlig jobbvecka. Nu kör vi!

  1. Det gör väl inget att inte tvätta håret på en vecka så länge en inte svettats kopiösa mängder eller har blivit väldigt smutsig av någon anledning. Det är tvärt om bra att tvätta sällan! Jag tvättar mitt max en gång i veckan, oftast går det ca 1,5 vecka mellan tvätt. Det tog ett litet tag att vänja sig men mitt hår har aldrig mått bättre! Skulle det bli smutsigt eller lukta illa (tex efter en utekväll eller hårt träningspass) tvättar jag det givetvis oftare.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Söndagsinlägget

HEJ GULLISAR,

Hur mår ni idag?

Jag ska erkänna att jag har varit lite slut från gårkvällens Halloween-fest som Bella så fint hade styrt. Vi hade en så jäkla bra kväll från början till slut vår lilla kvartett, från middag och sminkning hos oss till bubbel på vägen ut, massa dans på slottet, musikquiz i taxin på väg tillbaka till stan och sen ett par timmars dans på FoU. Jag och D avslutade kvällen vid 02 på MAX, en veggoburgare och dubbla dippsåser som förtärdes hemma vid köksbordet innan jag slocknade strax innan 03.

Den här dagen har gått i återhämtningens tecken. Så skönt med vintertiden just idag, att vakna extra tidigt och att det blev mörkt extra tidigt passade verkligen oss. Dessutom har jag mått helt okej, mina bakfyllor har ju blivit ca 300% bättre sen jag slutade vinröka hehe. Dels dricker jag mindre eftersom jag inte röker i samband med alkohol längre (och jag har märkt att dessa sug ofta har gått hand i hand för mig, dvs. aw-suget har varit för att jag är sugen på cigg + bubbel men utan ciggen = inte samma vinsug) men dels så mår man ju helt annorlunda efter en festkväll. Man har ju alltid fattat att ciggen bidrar till baksmällan men jag kunde nog inte förstå hur mycket förrän jag själv testade. Eftersom jag inte har heltidsrökt på flera år kan jag inte säga att jag känner någon skillnad i övrigt, men jag har ju rökt när jag dricker vin/festar så det är ju just dessa tillfällen jag märker skillnad. Ingen röklukt i håret och mindre bakis = hundra jävla poäng! Dessutom slipper jag öka mina risker för cancer så tusen poäng kanske man kan säga istället. Ni som lyssnar på podden har hört mig gagga på om sluta rökandet men för er som inte lyssnat kanske detta år ny info 🙂 Heja alla som drar ner på ciggen!

På tal om podden släpptes ett nytt avsnitt idag, ni lyssnar väl varje vecka? Den här veckan ger vi raggningstips efterfrågat av en riktigt skön lyssnare – lyssna här! På väg till jobbet eller när du tar ditt söndagsbad.

Annars hoppas jag att du har en riktigt härlig söndag och tar hand om dig ordentligt, det här är återhämtningens dag glöm inte det. Puss, älskar er ♥

  1. Yes, har märkt samma! Feströkte tidigare ca ett halvt paket per kväll och nuförtiden bara 1-2 cigg per kväll och mår Såå mycket bättre!

  2. Haha, ni pratar ju om att du i förra veckans pod glömde utmaningen. Och även denna vecka. Men jag vill minnas att du sa ”haha nej, jag minns inte utmaningen. Minns bara min engelska haha”. Och det roliga är att jag tror faktiskt utmaningen var att Hamilton skulle ge dig en engelsk text, som du skulle läsa upp utan förvarning eller fått träna på! Ringer någon klocka? Kanske har helt fel, men tror det var något liknande 😄 haha, kram. Sjukt rolig pod iaf!

  3. Hej Michaela! Skulle du kunna rekommenderas något ställe som skräddarsyr byxor efter ens egen passform? Har väldigt svårt att hitta byxor som passar och har svårt att hitta något bra företag som det går att prova ut hos!
    Tack för en fin blogg. Kram

    1. Jag jobbar på NK och det finns en ny skräddare på parkaden (den nybyggda delen av NKk) där man kan få en del plagg uppsydda efter ens kropp.

      Kram

  4. Åh klart man lyssnar på er podd! Varje vecka <3 Höjdpunkten under varje söndag, speciellt nu när jag befinner mig på Bali och kan lyssna på er mysiga podd i solstolen. Det är himla fint xx

  5. Hej Michaela!
    Har följt dig länge, men aldrig kommenterat. Måste bara tacka för din blogg! Bästa som finns är att börja morgonen att kolla in här, den känslan och atmosfären som finns här är helt underbar. Ha en underbar tisdag!!!

  6. Grym du är! Själv är det här min 21 dag utan en enda cigg och det är fortfarande jobbigt som fan.. Jag har heltidsrökt i ungefär 8 år. Aldrig slutat så här länge och är jävligt stolt över mig själv. ALLT är så mycket bättre utan cigg meeeen det där konstanta suget ligger kvar, skitjobbigt rent ut sagt. Tror aldrig att det kommer att gå över men det gäller att vara stark. Första gången jag drack utan att röka var i fredags och det var så klart jobbigare att motstå när man var lite påverkad, men dagen efter var man ju så stolt.. Nä vet inte vart jag ville komma med den här kommentaren men fortsätt kämpa med rökfriheten <3

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi