WEEKLY PLANS

Jag skriver och skriver och skriver men på onsdag skickar jag in mitt råmanus och då har jag mer tid att skriva på bloggen igen! Jag är inne i ett sjukt bra flow just nu när det kommer till skrivandet och är inte alls sugen på att ta semester från det. En jävligt härlig känsla faktiskt.

Hur mår ni idag?

Jag mår bra, jag och Dante har haft en egen dag bara vi två men han var inte på sitt soligaste humör så den gick väl inte till historien, haha. Jag har lärt mig att man inte får ha förväntningar med bebisar utan man får acceptera läget. Bli sur en liten stund, skaka av sig det och ta det för vad det är. Vi skulle ätit lunch ihop och gått till parken men det slutade med att jag slängde i mig maten, började gå hemåt istället för mot parken men hamnade istället i en blombutik på Karlavägen eftersom han blev på bra humör så fort vi gick förbi. Så vi var kvar där i säkert en halvtimme haha, han tyckte alla blommor var så fina och så köpte jag nya växter till balkongen när vi ändå var där. Så fort vi lämnade butiken började skrikfesten igen och jag fick bära hem en svettig bebis medan jag rullade vagnen…

Mammastyrka = oklart stark alltså.

Anyway! Jag lägger en superfin sommarhelg bakom mig och såhär ser veckan ut:

Idag har vi haft en egendag jag och mini. Bosse och August kom över på fika och playdate på eftermiddagen så vi fick in lite kompishäng. Imorgon ska vi träffa Steffi och äta lunch med henne & tvillingarna! Och på eftermiddagen kommer vår inredare + byggare för att fixa det sista i lägenheten. SNART ÄR DEN KLAR! På onsdag jobbar jag hela dagen för då ska jag skicka in första manuset till förlaget, men jag tänkte få in ett yogapass och så ska jag på en ansiktsbehandling. På torsdag har jag ett möte men annars blir det mamma & Dante-häng. På fredag åker vi till Båstad över helgen! HURRA!


Foto

Ha en härlig kväll så hörs vi imorgon igen. PUSS!

  1. Måste bara säga att det är väldigt mycket folk i Båstad. Väldigt trångt på uteservering och restauranger! Och det är omöjligt få in vagnen på de flesta ställena, ett par restauranger har matstol till barn. Inte så barnvänligt här just nu alltså 🙂

  2. Skönt och läsa att det inte bara är hos oss som det skriks .. tack för att du delar med dig 🙏🏼

  3. Hej Michaela!

    Bra kämpat trots skrikig bebis <3 Att acceptera läget låter som en bra inställning.

    Nu till saken. När du skrev att du skulle på yogapass blev jag bara nyfiken. Det slår mig att du inte skriver lika mycket om yogan längre. Har det blivit mindre av det för dig? Ifall det är så är det ju 100 procent förståeligt med liten bebis osv. Men jag blev bara intresserad av ifall din inställning på något sätt förändrats eller om det bara får mindre utrymme i bloggen?

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

En fråga om sömntortyr

Jag fick en fråga:

Hej Michaela!

Detta kanske är något för ”Frågor med Forni” eller ett helt eget inlägg kanske? Jag skriver efter att jag om och om igen läst dina inlägg om era problem med Dantes sömn och hur det påverkar hela er lilla familj. Särskilt berörd blev jag av ”Att bli bitter och avundsjuk”-inlägget. Du verkar ju någonstans ha hittat ett sunt förhållningssätt mitt i alltihop och det är verkligen beundransvärt!

Om det är något som är svårt när man är trött är det att tänka rationellt. Men nu till min fråga: Jag har en son som är 7 månader och sover helt förfärligt. Fram tills bara häromveckan så trodde jag uppriktigt att alla föräldrar med bebisar under 1-2 år sov så som vi gör, med läggningar som tar upp mot 1,5 timme och därefter som allra minst 10 uppvak under natten. För att sedan vakna runt 04-05 många dagar. Jag har hört så mycket generella uttalanden om att ”småbarnslivet är tufft” och ”sömnbristen är total” att jag liksom normaliserade hur vi har det på nätterna, antog liksom att när mina vänner sa att de var trötta hade de haft ungefär samma situation.

Men när jag beskrev mer i detalj så blev omgivningen chockade, de är liksom trötta efter 2 uppvak under en natt, inte 10 eller 20! Hur tänker du kring det där med att normalisera sömnbrist? Var går gränsen för när det är ”utanför det normala”?

Och en annan sak som kommer med föräldraskap och trötthet.. de där jäkla skuldkänslorna! Jag inbillar mig att du håller dem stången. Och isåfall – hur gör du? Jag har själv fastnat i att efter nattning så ältar jag vad jag eller min partner gör för fel, ”om vi bara hade gjort si eller så.. DÅ hade han sovit”. Hur gör du för att inte skuldbelägga dig själv i situationen? Och för att inte bli galen och googla sönder varenda metod i hopp om att hitta lösningen? Tacksam för dina reflektioner på ämnet, det hade hjälpt mig och många andra trötta mammor mycket!

Hej fina, kloka, starka och övergrymma supermamman ♥

Jag får otroligt mycket frågor om sömn, så tänker att jag tar din fråga och försöker baka in så många svar jag bara kan i den.

Först tänkte jag gå igenom hur vår sömn har sett ut från att Dante föddes fram tills nu vid 11 månader, så att ni får en bild över vår situation. För precis som du säger, så definierar alla “dålig sömn” HELT olika, och såhär ser det ut för oss:

0-3 månader
De första tre månaderna hade Dante väldigt mycket magproblem och blev aldrig definierad som en bebis med kolik, men var inte långt ifrån. “Det ser ut som lite kolik” sa de på BVC… lite kolik, hehe. Det enda jag kunde tänka då var stackars dom med bebisar som har mycket kolik. För jag förstod ju redan då att det fanns de som hade det ännu värre!

Dessa månader sov Dante aldrig mer än max 2 timmar i rad per natt. På dagen kunde han sova uppemot 3-4 timmar om han låg i vagnen eller i bärsele/sjal/min famn. Men när kvällen kom vid 18-tiden började skrikfesten. Han hade så himla ont i magen och skrek nästan varje kväll mellan 18-22 på ett ungefär. Sedan brukade han sova någon timme, för att vakna och fortsätta skrika/gnälla/må dåligt och pendla mellan att sova och vara vaken varje timme. Bäst sov han om han låg vid mitt bröst och de första månaderna sov jag några få timmar per dygn med honom i famnen. Jag bullade upp med kuddar under armarna och försökte sittsova utan att tappa honom. Jag liggammade en del också, och då kunde vi båda somna 1-2 timmar tätt ihop.

När den tidiga morgonen kom brukade hans magont vara bättre, då brukade han och D gå ut i vardagsrummet och hänga så att jag fick sova själv några timmar.

Vi trodde att det här var 100% så som alla föräldrar hade det och det var först lång tid efter, typ nu när jag har massa vänner som hunnit få barn, som jag insåg att det bara var någon enstaka kompis som hade samma typ av nätter. Andra hade HELT andra nätter med några få och kortare uppvak för mat. Eftersom alla nyblivna föräldrar klagar på sömnen trodde jag såklart att alla var vakna hela nätterna, men fattade som sagt att det inte var så. Då började jag förstå hur extrem vår situation var… våra nätter var liksom i en dvala, ständigt mellan vaken och sömn. Varje morgon satt vi som varsitt frågetecken och hinkade i oss kaffe haha.

4-6 månader
Det var några veckor runt 4 månader som vi förstod att han var mjölkproteinallergiker och de veckorna var också riktigt jobbiga. Usch vad ont han hade i magen och vi tyckte så synd om honom. Men när vi bytte till mjölkfri ersättning ändrades allt och det blev successivt bättre!

Här kom vi in i en ny fas där nätterna fortfarande var jobbiga, men såg inte ut på samma sätt som tidigare. Det som liknade kolik som gjorde att han skrek så mycket från kvällen fram till gryningen byttes ut och istället sov han, i våra mått mätt, bättre. Från att som sagt varit i någon sorts dvala genom hela nätterna så fick vi faktiskt ordentlig sömn några timmar per natt. Här sov han generellt ca 1-2 timmar i sträck, följt av uppvak för mat/gnäll, och sedan 1-2 timmar till osv.

Under den här perioden började han sova i eget rum och allt lugnade ner sig lite. Även om jag var uppe och sprang var 1-2:e timme, så fick jag sova ostört tiden däremellan. Och det var guld värt.

I slutet av den här perioden åkte vi till Sydafrika och då kunde han sova 2-3 timmar i sträck istället för 1-2. Vi såg ljuset i tunneln!

7-8 månader
Den här perioden var den som traumatiserade oss. För det här var vårt stora bakslag! Vi trodde att helvetet var över men så gick vi in i en period på 6-8 veckor som var fullständigt vidriga. Här vaknade han ungefär var 20:e minut nästan hela nätterna igenom för att sedan vilja gå upp för dagen runt 05. Han var hysterisk, skrek, vägrade läggas ner och ville bara vara uppe. När han väl sov var det oroligt och stökigt.

Vi testade allt och när typ sex veckor gått var det en läkare som hittade vatten bakom trumhinnan i högra örat som orsakat hans smärta. Vi förstod ju inte vad det var utan försökte gissa oss fram. Först var vi övertygade om att det var tänderna, sedan magen, sen eksem, att han ätit något konstigt? För att till slut landa i öronen.

Han fick en nässpray och vi gav alvedon varje kväll i ett par veckor innan det lugnade ner sig och vi kunde börja sova igen. Thank uuu lord!

8-10 månader
Här var vi så jävla trötta från månaderna innan och bestämde oss för att han måste sova borta en natt i veckan. Det blev vår räddning!

Vi fick Corona hela familjen under den här perioden så även om sömnen blev bättre var vi alla sjuka under 2-3 veckor.

Men! Förutom det började lillis sova bättre och låg på uppvak ca var 3:e timme där de flesta var hyfsat korta. Några nätter per vecka var stökigare men inte ALLS som innan. Han har alltid varit en stökig sovare, redan i magen, så många uppvak under det första året har också varit jag som vaknat fast han sover – men låter, slår och rör sig så att jag vaknar och tror att han vaknat!

10-11 månader
Den bästa månaden i vårt liv haha ♥ Bara några få uppvak per natt, typ 1-3 st. Han sover i egen säng, äter inte längre på natten och kommer över till oss för att sova några timmar på morgonen. Vaknar för dagen mellan 06-07 istället för 05-06 som han tidigare tyckt varit en rimlig gå upp-tid.

Jag och D har inte kört varannan natt utan istället delat upp nätterna i varsitt pass, det har funkat bäst för oss! Många nätter har vi dock fått hjälpas åt genom hela natten, speciellt under öron-perioden!

*

Gränsen utanför det normala tror jag att man får dra på ren magkänsla. Jag hörde mig runt och förstod att vår sömn var utanför det normala baserat på att ungefär 2/10 i min omgivning hade liknande erfarenheter. Medan resten hade typ 80% bättre nätter än våra. Problemet är att vi inte pratar om HUR nätterna ser ut med varandra, bara att de är jobbiga. Vilket gör att alla går runt och tror att “jobbig” innebär samma för alla. Jag började förklara för mina vänner ungefär hur våra nätter ser ut och det var inte för att de skulle tycka synd om oss, utan för att de skulle förstå vad det är vi går igenom. Jag kände att det var väldigt jobbigt när jag inte fick förståelse från folk i min närhet och att det var viktigt att jag fick det. Av de flesta vänner fick jag suuuuperfin förståelse även om de har helt andra bebisar och helt annan sömn, eller inga barn alls! Av några andra upplevde jag att de kanske tyckte att jag klagade eller att jag överdrev, men då har jag helt enkelt avlägsnat mig från de relationerna för tillfället för jag har helt enkelt inte energi till dom. Jag har behövt stöd och jag har känt att jag har fått det när jag har visat det <3

Angående skuldkänslorna så bestämde jag mig för ett tag sen att släppa alla kraven på mig själv som förälder och det gjorde mitt föräldraskap ca 90% lättare. Att inte få dåligt samvete har varit galet befriande för mig och nu lägger jag istället den energin där den behövs: på mig, Damon och Dante. På att vi ska orka, vara glada och lyckliga. Hellre en liten kille som kollar på tv, äter 3746 majskrokar om dagen, lever på burkmat och somnar i vagnen utan att ha blivit insmord men har en lycklig mamma än en bebis som har en trött mamma som ständigt försöker göra alla rätt, men ändå alltid tycker att hon gör fel.

Vi duger helt perfekt precis som vi är. De kraven vi har på oss själva och det dåliga samvetet måste vi jobba bort för vår egen skull.

Massa kärlek till er alla mammor där ute! Kom ihåg att stötta varandra!

  1. Hej!

    Kanske ett inlägg också hur dina relationer har ändrats när du fått barn? Till Damon, dina vänner, kollegor etc? (Både de positiva och de negativa, om något förvånade dig etc) Eller ett inslag i boken :). Kram!

  2. Fråga till frågor med foni:

    Hej finaste Michaela,
    Jag har efter många om och men kommit fram till att jag vill läsa italienska under några veckor nästa sommar, I ITALIEN. Jag tänkte självfallet fråga självaste italienaren om du har tips om vilken stad (tänker Florens just nu men är öppen för allt!) och sedan om hur man får vänner i Italien? Kommer att ha kursare så hoppas på att få någon vän där men vill gärna hänga med the locals!

  3. Jättefint skrivet verkligen. Sånt här är så betryggande och skönt att läsa när man själv är småbarnsmamma och lätt känner skuld och stress för allt man gör fel! Du har helt rätt – det finns ingen vits med det. Vi alla gör det bästa vi kan redan.

  4. Vilka hjältar ni är som tagit er igenom denna tid, ni förtjänar en medalj!! (Eller ännu hellre, en livstid av bra sömn 🙂 ) lustigt det där med ”lite kolik”.. vår bvc sa samma sak om vår tjej när vi sa att hon skrek varje kväll mellan 18-23, och gjorde sen ingen större grej av det. Vet inte vad som krävs för att man ska göra någon ”kolik utredning”.. känns som bvc ofta viftar bort beteenden och säger att det är normalt utan att undersöka saken närmre.

    1. Varför gör man en kolik-utredning? Finns väl knappast någon behandling mot kolik?
      Förstått det som att även kolik är ”normalt” även om det är fruktansvärt jobbigt?

      1. Jag har ingen aning om man gör det eller inte, jag upplevde det bara som att stödet från bvc var väldigt litet och hade gärna fått lite mer sympati än ”det är normalt, bebisar skriker” typ..

        1. Jag tror inte det finns några utredningar för kolik. Och det är ”normalt” men tanke på hur många bebisar som har det.

          Däremot finns det ju utredningar för att utesluta sånt som kan orsaka kolik, som allergi exempelvis. Men finns det inga förklaring så kan ju bebisen fortfarande ha kolik. I övrigt finns ingen behandling som visat sig ha effekt i större delen av fallen.

  5. Hej! Jag har följt dig sen rartiden, ibland mer ibland mindre. Men oj vad jag har uppskattat dina mamma-inlägg. Förmodligen för att jag själv blivit mamma men inte bara, upplever att du är så ärlig och det är så befriande i den här perioden i mitt liv när jag försöker navigera mig fram och följa mitt mammahjärta. Du är ett stöd i det. TACK.

  6. Min dotter sov också fruktansvärt dåligt jämfört med andra. Men jag tyckte det var än värre att kalla det för onormalt än att vara acceptera att det är olika. När Något blir onormalt (men inget är fel) så känner man sig ännu mer annorlunda plötslig.

    Resonerade så att vissa bebisar bara sover mycket sämre än andra. Vår dotter sov också bra på dagen och jag passade då på att jämföra mig med de vars barn bara sov korta micropass på dagen 🙂 då kunde jag gotta mig i att jag fick 5 timmar per dag av egentid och de fick ingen alls 😉

    men man kan också försöka göra något åt sömnen ganska tidigt. Vi sömntränade vår dottern efter 6 månader för att hon skulle somna i egen säng och sova bättre. Det var ganska tufft men funkade! Hon sov aldrig bra men mycket bättre! Det är kontroversiellt men för oss rädde det vårt liv. Så googla på sömnträning av bebis och bilda en egen uppfattning 🙂

  7. En fråga till Frågor med Forni 🙂

    Är ni nöjda med er baby monitor? Vilket märke och modell? Har för mig från gravid vecka för vecka att ni valde med kamera? Är det något ni rekommenderar? Funderar själv på en med kamera och är sugen på lång räckvidd och att man kan ”prata tillbaka” med bebisen. Kram och tack för en LJUVLIG blogg <3

  8. Wow vilket bra inlägg!

    Fråga (som jag tror många undrar): hur fick ni bort att D åt på natten? Tog ni bort ett mål mat i taget eller började han sova förbi tiderna när han brukade äta?

    <33333

  9. Heja alla grymma mammor som kämpar på

    Vill bara tilläga att jag har en 13 månaders underbar liten dotter.
    Från 0-7 månader vaknade hon varje timme ibland var 40e min.
    Som man var trött…….puuuhh

    Utöver det var hon otroligt glad och frisk, vilket dvar tur.
    För det var rena kaoset i hjärnan och hur skall man funka som en normal människa när man blir väckt varje timme.
    Han knappt somna om innan hon vaknade igen.

    Vi bestämde då oss för att flytta henne till eget rum och sluta mata nätterna genom.
    Tufft var det den första veckan, men sedan började det släppa.

    7 till 8 månader körde hon 2 till 3h sömn. och helt plötsligt vid 9/10 månader då började hon sova ordentligt.

    Nu ser rutinerna ut som följande.
    Efter maten, byter vi henne och läser några böcker.
    Lägger ner henne i sin säng och säger godnatt och ger henne en flaska ersättning.
    and thats it hon sover 19.30 till 07.15.

    Med detta sagt ville jag bara säga att det kommer bli bättre och oavsett hur ni tar er fram så gör ni alla ett grymt jobb.
    Kämpa på

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

SPF, outfits och smoothies

Behöver du något att läsa när du torkar i skuggen efter ett bad? Här kommer ett gäng favoritartiklar från sajten just nu!

Populära superpulver + 4 goda recept på smoothies

Finns det något godare än att smutta på en smoothie på sommaren? Jag tror inte det! I denna artikeln får du recept på 4 otroligt goda och nyttiga törstsläckare.

Produkterna som gör det enkelt för dig att få in SPF i din hudvårdsrutin

Sommaren är officiellt här och även solen lyser med sin närvaro. Det gör dock att vi måste tänka på att smörja in oss med SPF. I artikeln får du veta hur du gör det så enkelt som möjligt!

Hur du fortsätter vara en anti-rasist efter förra veckan

Det är så viktigt att fortsätta att aktivt vara en anti-rasist, men det kan vara svårt att veta hur du är det. Läs artikeln för att få goda råd på vägen. Vi gör det här ihop!

4 tips till dig som vill jobba utomlands

Även om ett jobb utomlands känns långt borta just nu så är det viktigt att fortsätta drömma. Men det kanske faktiskt är läge att börja se över dina möjligheter för att ta första bästa chans utomlands när det väl är möjligt?

Enkla outfits att kopiera i sommar

Sommaren är härlig även klädmässigt, men trots det kan inspirationen ibland tryta. Ta hjälp av denna artikeln för att få reda på hur du förhindrar klädpaniken som ibland uppstår.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Freeedag

Hej gullnosar

Hur mår vi idag?

Jag mår fasiken toppen. Värmen tar kål på mig för jag är en människa som bara vill ha en temperatur på mellan 15-25 grader annars är det för kallt eller för varmt haha… men nästa vecka ska det bli 20 grader igen så jag håller ut. Som tur är har vi tre Dyson-fläktar i vår lägenhet: en i vardagsrummet, en i sovrummet och en i Dantes rum. Alla tre är verkligen 10 poängs-fläktar och våra bästa investeringar. Den i Dantes rum renar luften också och den i vårt rum står där året om eftersom den har både värme och kyla.

Jag har även  köpt ett parasoll till balkongen vilket kan vara min bästa investering haha. Sååå skönt att inte få den stekheta värmen på balkongen som liksom sitter i även när solen försvunnit sen (vi har sol från morgon fram till efter lunch). I förmiddags satt jag där och skrev en timme när Dante sov och med ett stort glas vatten i handen var det faktiskt inte jagdörnuvarmt.

Anyway – jag sitter hos frisören idag! Det var “bara” 6-7 veckor sen jag var här sist men nu vill jag ha mega sommarblont så bokade in en sommartid. Så kör jag blont resten av sommaren och sedan går jag tillbaka till lite mörkare toner när hösten kommer.

Jag är så nöjd med allt just nu. Vi hade ju ett par riktigt jobbiga nätter i början av veckan men de försvann sedan och så har vi sovit helt okej sen dess. Jag har haft sååå roliga jobbdagar, haft spännande möten, kommit långt med olika projekt och känns mig allmänt sommarfräsch.

Igår var jag förbi Adoore och hämtade några nya sommarklänningar, jag får inte nog av deras klänningar. Min största lyx att ha en kompis som gör så fina kläder.

Nu ska jag renskriva lite på boken. Jag är inte klar än men renskriver vissa delar när jag inte har inspiration till att faktiskt skriva andra delar.

Kika in i helgen så kommer fina kläder och en lång fråga om sömn. Puss!

  1. Tycker också att det är fööör varmt nu, men så är jag också gravid i v. 33 så det kanske spär på min känslighet… Men i skuggan på vår ena altan är det ganska skönt, så jag får acceptera att jag inte kan steka i solen utan jag får hänga i skuggan istället!

  2. Blir så avis på er att nätterna är bättre igen!! Men såklart även glad för er skull🤣
    Min son fyller 1 i slutet på juli och han tuttar fortfarande 2 ggr på natten trots att han dricker en flaska välling innan han somnar. Har väntat och väntat på att han helt plötsligt ska få för sig att sluta amma på natten men det händer liksom inte😩
    Så läser jag om barn som fortfarande ammar på natten när dom är 1,5 år!! Orkar inte😩🤣

  3. Åh plz plz kan du va bäst o tala om vad det är för ngn värme-kyl-fläkt ni har?? Eller har dyson endast en fläkt med både kyla och värme-funktion? Skulle såååå uppskatta en kort recension om den isf, om den låter, hur hög temperaturen blir när den ska hålla värmen samt hur mkt den fläktar 🙏🏽🙏🏽 Stort tack om du orkar!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Frågor med Forni

Hej!
Åh så spännande! Har verkligen tyckt om dina tidigare böcker. Har en fundering dock, jag vet att barn absolut inte är något att ta för givet och att ett syskon till Dante kanske inte ens är aktuellt men varför väntar du inte med att skriva en sån här bok. Tills du har mer erfarenhet eller vad känner du att du har att erbjuda som inte redan finns där ute? Tänker att alla graviditeter, förlossningar och första tid med bebis är så individuella. Undrar bara din baktanke och hur du känner dig självsäker i att den här boken behövs. <3 Kram

Hej fina du!

Det är nästan exakt den här kommentaren som gör att jag kände att jag behövde skriva den här boken. Jag fick samma typ av frågeställning när jag skrev “Jag är inte perfekt, tyvärr” – alltså att jag inte har tillräckligt mycket erfarenhet av ett ämne för att “få” skriva om det.

Men det är ju exakt det som är poängen. En person som känner prestationsångest eller tror att hen håller på att bli utbränd kanske inte hittar stöd och igenkänning i en person som lidit av utmattningssyndrom i tio år, utan i den vars erfarenheter är ganska nära ens egna – både i tid och igenkänning.

Samma sak kring bebisresan. Den person som har tre barn som alla är i skolålder är nödvändigtvis inte en person som kan ge dig ett bättre stöd än den som precis har läkt efter sitt första barn. Snarare upplevde jag personligen att det var tvärtom – att den personen med flera barn som är äldre ofta avfärdade mina tankar och känslor eftersom den: hade glömt bort hur det kändes och/eller normaliserat det som händer fysiskt och psykiskt efter så många barn.

Om jag som förstföderska då går till trebarnsmamman, orolig och säger “Alltså jag har SÅ mycket flytningar, är det normalt eller wtf is going on down there?” är det mycket möjligt att jag får svaret “Men gud, jag kommer inte ihåg hur det var men det är säkert ingen fara”. Medan den som precis fött sitt första barn själv kanske säger “Alltså JAG HADE OCKSÅ DET! Gick till min barnmorska i panik men hon berättade att xxx…”.

Och ibland kan igenkänning väga tyngre än mycket erfarenhet!

Det är i alla fall min egen känsla och i allt jag skriver så utgår jag från samma sak: jag skriver helt enkelt sånt som jag själv skulle vilja läsa. Och när jag var gravid kände jag att jag fick så mycket stöd och pepp från andra som gick igenom, eller precis gått igenom, samma resa som jag själv en den som redan har lagt hela den här resan bakom sig.

Jag läste över tio böcker under min graviditet och när jag scannade marknaden upplevde jag att många böcker var fokuserade på ren information av experter, alternativt från kvinnor med väldigt mycket erfarenheter. I samtliga svenska böcker kunde jag hitta minst en pekpinne också!

Så jag skriver den här boken för dom som vill ha en bok utan pekpinnar, från någon som inte har glömt bort hur det känns, utan vars fiffi precis har läkt och som kommer bekräfta din rädsla kring missfall eller peppa dig i dina tankar kring babyrummet.

Sedan har jag tagit hjälp av en helt fantastisk barnmorska som kommer att få in expertis i boken, så att min lättsamhet och igenkänning får möta en seriös och extremt duktig barnmorskas goda råd (och erfarenheter!).

För mig blir det en helt perfekt mix och exakt den boken jag själv hade velat läsa <3

Hej Michaela, älskar verkligen din blogg och att du är delar med dig om dina tankar, både negativa och positiva. Jag är själv mammaledig med min 6 månaders och har precis flyttat till ett nybyggt område där min 3 åriga dotter går på förskolan på gatan. Jag är ny i stan och försöker bygga upp vänskapsrelationer med de andra mammorna. Problemet är bara att det är svårt att lära känna någon då tiden är begränsad och jag blir stressad av att jag borde umgås mer samt att de delar på sociala medier då de umgås med andra mammor och jag själv inte alla gånger är medbjuden. Helt normalt och det är ju så det fungerar men gud så stressigt att se på sociala medier. Jag är även stressad över att ställa till med något/komma på kant med någon då vi kommer bo på samma gata fasligt många år till och vill ju att barnen ska kunna umgås utan att de vuxnas relationer ställer till det.

Hur fungerar det för dig och din HSP-personlighet att ständigt se vad dina andra influenservänner och bekanta gör? Samt så verkar ju väldigt många kalla vääääldigt många för sina ” bästisar”. Blir du ledsen ibland? Känner dig utanför? Att någon tar dina vänner och alla dom där tankarna man skäms lite för? Ibland så kan ju en vän vara just en vän men inte den närmsta vännen för en själv men vännen som inte har så många vänner ser dig som sin närmsta…

Hej fina du!

Du är verkligen inte ensam om de känslorna, jag vet att mååånga känner som du gör.

Däremot så även om jag är HSP så har jag ju också en personlighet som inte alltid lirar med alla drag hos en högkänslig person. Jag blir till exempel inte alls berörd av att mina vänner umgås utan mig i vår vardag!

Det finns tillfällen då jag tycker det är jobbigt, till exempel om jag har pms (haha) eller om jag upplever att någon medvetet inte bjudit med mig/sagt till under ett tillfälle där jag tycker att jag borde blivit tillfrågad. T.ex. om jag frågar en kompis om vi ska hitta på något i helgen, hon säger att hon inte kan och sen ser jag att hon äter middag med några gemensamma vänner. Då tar jag illa upp för det är ju helt sjukt att inte bjuda med mig då???

MEN detta händer väldigt sällan. Däremot ser jag att olika vänner och bekanta hänger med varandra dagarna långa och jag bryr mig inte alls för jag tycker att om man vill följa med får man bjuda med sig själv. Jag vet ju själv att jag ofta hänger med några vänner utan att bjuda med precis alla i umgängeskretsen, men om någon skulle höra av sig skulle jag ju bjuda in den personen pronto.

Alla människor är olika men jag är inte så förtjust i att hänga i stora gäng medan vissa av mina vänner älskar det. Då blir det naturligt så att jag inte är med när de umgås på det sättet och så är jag snarare med i mindre sammanhang. Men jag vet att jag alltid får komma om jag vill och det är det viktiga <3

Nu är jag ju mammaledig med många vänner som har en helt annan mammaledighet än vad jag har, så att de umgås utan mig blir naturligt efterso att jag har valt att jobba istället för att vara mammaledig. De dagar jag är ledig brukar jag höra av mig och fråga om någon vill ses och då blir jag alltid medbjuden på diverse aktiviteter – annars räknar de med att jag jobbar och det är ju det jag oftast gör.

En sak jag tycker att man ska fråga sig om man tycker det är jobbigt att se andra vänner hänga på sociala medier är:
Har jag hört av mig och frågat om vi ska hitta på något? Eller räknar jag bara med att bli inbjuden, utan att kanske själv bjuda in?
Samt: vill jag vara där eller är jag ganska nöjd med där jag är?
Och sist: vad kan jag i så fall göra annorlunda?

Hej,
Älskar att läsa din blogg, är här flera ggr om dagen😍😍 håller tummarna för att vinden vänder tillbaka och bra sömn blir vardagen igen!! Måste få fråga, den fina marmorbrickam bakom dig, tror jag måste ha en sådan (med betoning på måste😂😂). Vart kommer den ifrån?
Kram!!

Vår stora marmorbricka som vi har hemma är från HAY! <3

Hej! Hur ställer du dig till att eventuellt behöva bemöta rasism i framtiden gällande Dante? Tycker själv det är snårigt att inte veta om jag ska diskutera det med mitt barn längre fram eller att ta det om/när mitt barn får någon rasistisk kommentar mot sig. Kram <3

Jag tror att vi får ta det när det kommer (vilket garanterat kommer komma). Det är så svårt att veta i vilken situation det kommer uppstå så vi avvaktar och ser. Men när det händer kommer jag dela med mig av hur vi gör här i bloggen! Puss!

Hej!!!! Åh vad härligt att höra!
Kan du snälla svara på frågan: hur gör du när du söver D i vagnen ute om du är på middag tex?
Du kör vagnen han somnar och sen? Bär du över honom till sängen när du kommer hem? Vad gör du om han vaknar ute?

Min bebis är 8 mån snart och jag skulle verkligen vilja våga göra så att jag går ut och äter med min man och att vår bebis sover i vagnen så skulle verkligen uppskatta svar innan helgen!

Stor kram

Hej gull!

Vi bara lägger ner honom i vagnen med napp och snuttefilt, sen rullar vi honom tills han somnar. Han har aldrig varit speciellt svår att lägga i vagnen! Det är många och långa uppvak som har varit vårt problem 🙂

När vi kommer hem så bär vi över honom till hans säng från vagnen. Och om han vaknar ute så tröstar vi eller tar upp och lägger sen ner i vagnen igen och rullar tills han somnar om.

Våga! Det värsta som kan hända är ju att det inte funkar och då får man gå hem igen bara <3

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi