En fråga till nästa Frågor med Forni… Vad gör man med en vän som tar mycket energi från en? I mitt fall handlar det om en gammal barndomsvän som jag fortfarande umgås mycket med, och en av mina få nära vänner i nuläget (då många är spridda runtom i landet), men just nu känner jag att hon tar så mycket av min energi. Hon klagar allt som oftast på sina egna problem och har svårt att glädjas med andras framgångar. Dessutom blir hon lätt sur över saker och vägrar att vara den som tar tag i att lösa konflikterna, så det är alltid jag som får ”ge med mig” (och jag är typiskt konflikträdd, så jag gör alltid det). Så svårt när man varit vänner så länge, och inte har så många andra vänner runtom sig, men ändå känner att vänskapen tar mycket energi. Ska jag ta upp detta med min vän? Eller vad ska jag göra? Jag vill ju ha kvar henne som vän, men jag vill också att hon ska förstå att jag tröttnar lite på att alltid vara den som ska medla och lyssna in utan att kanske få så mycket positivt tillbaka…
Hej bästa
Jag hade absolut tagit upp det, om du vågar! Det krävs mod för att ta upp jobbiga saker i relationer i ens liv, det är därför de flesta struntar i det och sedan växer isär oavsett om det gäller vänner, familj eller partner. Så om du vågar ta upp det med henne, gör det! Jag tror verkligen att det är den bästa lösningen om du vill ha kvar henne på lång sikt i ditt liv.
Tänk på att inte hoppa på henne för mycket när du tar upp det här bara. Det är väldigt jobbigt att få den här kritiken kastad på sig så det gäller att den framförs med kärlek och respekt, inte som ett påhopp, för då kommer du bara såra henne och allt blir fel. Försök att fundera ut hur du hade velat få fram den här kritiken om det gällde dig, och så försöker du förmedla det på samma sätt till henne.
Lycka till!
Hej Michaela! Älskar din blogg och har fler utav dina böcker.
En fråga som du kanske kan svara på nästa frågor med Forni.
Hur söker man jobb hos er på Forni? Eller praktikplats? Var inne på hemsidan och kikade men hittade inget.
Stor kram
Hej bästa!
Du kan mejla hello@forni.se
Kram!
Vart är dina fina underlägg/bordstabletter ifrån? 
Lagerhaus!

Den beige kappan/jackan är så fin! Vart är den ifrån? <3
H&M, jag köpte den för en månad sen!
Skulle du inte kunna berätta mer om vad du tycker om Stokke skötbord och Bugaboo Fox?
Jag är extremt nöjd med båda två!!
Däremot har jag ju ingenting att testa med eftersom jag inte har haft något annat. Men kortfattat:
Stokkes skötbord passar in i typ alla hem, tar lagom mycket plats, rymmer allt man behöver till bebisen. Minuset var väl att den var så jobbig att sätta ihop, haha!
Bugaboo Fox-vagnen är vi supernöjda med. Den stora fördelen med den här vagnen är att det är den lättaste vagnen på marknaden, den väger flera kg mindre än många av de andra populära vagnarna. Om du jämför t.ex. Silvercross Wave som jag var inne på att köpa först, så väger den 16,2kg jämfört med Bugaboo Fox som ligger på 9,9kg. För mig som lever i stan, behöver dra min vagn in och ut ur olika ställen, upp för trappor, små hissar och trånga utrymmen så är den helt perfekt. Minuset är att det är en låg vagn, om den hade varit lite högre med mer utrymme mellan vagndelen och förvaringen under så hade det varit en perfekt vagn! Men om jag hade gjort om det hade jag garanterat köpt precis samma igen. Den passar oss perfekt.
Puss!

Grattis Dante! Var kommer de supersnygga skorna du har på dig på Instagrambilden från Ett hem ifrån?
De är från Acne!
Åh sötaste Dante! <3 Älskar namnet Dante!
Kanske en fråga till fråga forni? 
Hur var/är det för dig att umgås med vännerna efter förlossningen? Typ frågar dom om förlossning och bebislivet?
Jag hade föreställt mig att min (barndoms) vän skulle säga ”du måste berätta ALLT” i nyfiken ton, men icke. Jag sa några månader senare att jag var lite ledsen att hen inte frågat eller verkar det minsta intresserad av min bebis förlossning mm och hen bad om ursäkt och sa att hen skulle det men sen rann allt ut i sanden och vi hörs aldrig, min bebis är snart nio månader.
Låter säkert knäppt men ibland typ föreställer jag mig i huvudet hur vi skulle prata om allt och hur jag skulle berätta om förlossning, amning, första skrattet mm..
Under tiden jag var gravid prata vi åtmistone lite om graviditet men mest om hens dejtingliv.
Jag önskar jag hade en vän eller mammakompis att dela detta med! Som tur har jag min underbara man och familj.<3
Kanske ( endast ett önskemål ) kan du ha en ”hitta mammakompisar/föräldrakompisar/kompisar inlägg) 
Kanske finns fler lite ensamma föräldralediga där ute!
Kram!
Hej,
Så himla bra idé med mammakompis-inlägg, det ska jag ta fram snart! Perfekt nu till hösten då flera säkert blev föräldrar i sommar.
Jag tycker att det är dåligt när ens vänner inte visar stort intresse när man går igenom stora saker i ens liv. Det handlar inte om huruvida man är en barnperson eller inte, det handlar om att vara schysst mot sin kompis.
När mina vänner går igenom något i deras liv som är stort för dem, frågar jag alltid om varenda detalj och ger dem stort utrymme – oavsett om de köpt ny lägenhet, blivit gravida, förlovat sig eller fått ett nytt jobb. Det är ren vett och etikett i kompis-handboken tycker jag!!!
Jag fick en kommentar när jag var gravid som lät typ såhär: ”Gud vad du verkar förvänta dig att alla ska jubla och göra värsta grejen av att du är gravid, väldigt egocentrerat. Människor blir gravida hela tiden, konstigt att du förväntar dig så mycket av dina vänner och deras reaktioner när det är något alla går igenom. Du verkar vilja ha väldigt mycket uppmärksamhet”.
När jag fick den tänkte jag bara att herregud, stackars dig som tycker att man inte ska få maximalt med uppmärksamhet av sina vänner när man berättar att man ska gå igenom det största i ens liv. Och vad liten man är som vän, om man inte kan ge den uppmärksamheten. Så tråkigt tankesätt att gå igenom livet med, för med det skulle man ju inte lyssna när ens vänner blir kära eller köper deras drömlägenhet eller lyckas få sitt drömjobb heller. Utan bara säga ”Kul för dig att du träffat mannen i ditt liv men folk blir ju kära hela tiden så kan vi prata om något annat nu?”.
Nä, jag förväntar mig att mina vänner engagerar sig och frågar när jag går igenom stora saker oavsett om de är intresserade av just det eller inte. För jag engagerar mig tillbaka. Dessutom blir jag ju genuint glad när de går igenom saker som betyder mycket för dem, oavsett om det är inom något område som intresserar mig eller inte. Och om det är vänner som inte visar engagemang säger jag helt enkelt att det är viktigt för mig. Gör det du också, igen, om hon inte riktigt förstod!
Sedan får man ju acceptera att alla ens vänner kanske inte vill lyssna på när du berättar om din bebis bajsblöjor hahaha. Det kan man spara till de vännerna som kanske har bebisar i samma ålder eller också tycker det är genuint roligt. Jag berättar inte direkt om Dantes sovvanor till Marith för fasiken vad ointressant för henne som inte har barn själv. Då kan vi prata om jobb eller andra saker som är intressanta. Men när jag träffade henne första gången efter förlossningen, ställde hon tusen frågor om hur den var, för det är vad riktiga vänner gör <333
Fina Michaela <3 Här är en till som känner sig grå och tråkig och då är jag bara i första trimestern av min graviditet 😛 inte orkat träna sen i augusti pga trött och mår illa och piss hela tiden, får inte i mig nåt annat än syltmackor, är blek… OCH gravidhormonerna gör mig halvt deprimerad, svårt att se fram emot det som faktiskt ska hända och ifrågasätter till och med min relation, känner mig inte det minsta kärleksfull. Känner inte igen mig själv. OBS tacksam att jag är gravid, det var planerat, älskar egentligen min man även om det är svårt att känna nu, blablabla, men just nu har jag nån sorts gravidkris antar jag. NÅN som känner igen sig??
Känner igen mig i allt du skriver!!!
Mått illa dygnet runt sedan vecka 6, nu har det lugnat ned sig lite grann (gått in i vecka 12). Har spytt massor så är det en lång lista här hemma med saker jag inte kan äta eller känna lukten av.
Jag har börjat gå hos en kurator som hjälper mig med mina tankar inför förlossning och allt vad det innebär med en bebis. Är väldigt upp och ner hela tiden trots att bebis var planerad och efterlängtad men mår väldigt dåligt av hormoner.. Hoppas min kommentar kan ge lite stöd. Jag har googlat som en galning efter andra kvinnor som haft liknande symtom som mig då de ut känner mått mycket bättre än mig.
Stor kram och grattis till bebis! ❤️
Tack!! Skönt att höra och jag känner med dig. Skönt att det lugnat sig lite. Har du sökt upp en kurator privat eller fått hjälp via mödravården? Det skulle jag nog också behöva…
Det är jag själv som tagit kontakt efter att min barnmorska tyckte jag skulle det. Men ska också träffa en läkare på mödrahälsovården som min barnmorska bokade in då jag är väldigt rädd inför förlossningen och får mycket ångest.
Kuratorn jag går hos är placerad på sjukhuset i staden jag bor så kanske finns där du också bor?
Hej! Jag känner igen mig, hade samma upplevelse första 3-4 månaderna. Illamåendet och tröttheten gjorde att jag inte var mig själv, orkade inte träna, umgås med vänner, inte heller någon energi för relationen. Men det blir bättre, jag lovar! Acceptera läget som det är, försök att inte ställa så höga krav på dig själv och försök göra sådant som du mår bra av. Stor kram!
Tack och kram <3