Herregud, går jag verkligen in i tredje och sista trimestern nu? Ja, jag gör ju det. I uppdateringen för gravidvecka 24 skrev jag att det kändes som att jag blev snuvad på andra trimesterns “glory days”, alltså de veckorna som många vanligtvis mår som bäst under graviditeten. Men vet ni, att nu såhär sista veckan på andra trimestern så visade sig gravidvecka 27 att bli alldeles ljuvlig. Jag har mått så himla bra under den här veckan som varit. Inget illamående så långt ögat kan nå och sen så har jag haft som gräns att inte gå mer än 5000 steg om dagen vilket jag märker har gjort så gott för min foglossning. Sammandragningarna som var så jobbiga för några veckor sedan är i stort sett borta tack vare mental vila och återhämtning.

Att inte ge sig själv vila och återhämtning i en graviditet är bara elakt mot sig själv. Efter tre veckors jullov i Marbella tog det två veckor innan jag äntligen kom ner i varv, så mycket press satt fast i hela min kropp, innan jag slutligen landade i ett lugn. Jag vet ju att jag ska hem till allt nu igen, men jag hoppas att jag har vilat upp mig och samlat så pass mycket kraft att jag klarar av att ha en annan inställning till det som känns motigt eller kommer i min väg.

Vilken oerhörd lyx det är att få må bra i kropp och sinne.

Förutom den här sköna känslan av välmående som jag ska hålla i, så är det klart att jag har haft helt vanliga gravidsymptom senaste tiden. Jag har haft en nerv klämd i rumpan (som jag antar är ett resultat av bäckensmärtan) som har gjort helt gaaaalet ont haha! Sedan märker jag hur benen blir vätskefyllda efter en dag med mycket gång och jag har svårt att sova om nätterna när magen börjar bli så stor. Magen fortsätter att vara några veckor större denna gång än under min första graviditet, vilket såklart innebär en ökat belastning på ryggen också.

Jag har inga speciella cravings alls utan njuter av all mat precis som vanligt vilket faktiskt är rätt skönt efter flera månader av att bara kunna äta mackor och äpplen. Nu smakar allt gott och jag tillåter mig själv att bara äta precis det jag är sugen på hela dagarna. Här i Spanien varierar jag acaibowls med matiga sallader, pasta, tapas på stranden, nybakade baguetter, kokosyoghurt och små bakverk som vi köper i affären på eftermiddagarna. Livet känns väldigt bra den här veckan helt enkelt, och jag börjar längta efter min lilla tjej som kommer om bara tre månader.

Du som är gravid, hur mår du just nu? 

Graviduppdatering med lillasyster i v. 24
Graviduppdatering med lillasyster v. 22
Graviduppdatering med lillasyster v. 19

Ni glömmer väl inte att ladda ner och följa era graviditeter i Baby Journey? Ladda ner och läs mer här!

Vecka 24, snart 25, herregud VAR försvinner tiden? 60% av graviditeten är just nu avklarad.

Överlag så har jag fått en helt annan relation till tid efter att jag blev förälder. Jag har mer ångest över tid. Innan jag blev förälder hade jag en känsla av att allt låg framför mig, medan jag numera är så medveten över att livet pågår här och nu, och om vi inte tar tillvara på tiden så får vi ingen ny sen. Den här tiden är allt vi har. Mina föräldrar säger att dom knappt hann blinka innan dom var morföräldrar, att det känns som igår som dom själva var mitt i livet, och jag inser att samma känsla kommer infinna sig hos mig. Jag vill verkligen öva på att hitta något sorts “slow living” istället för “fast living”. Alltså förmågan att kunna njuta av nuet och inte hela tiden stressa framåt.

En annan tanke jag tampas med just nu är känslan av att inte ha fått några spökveckor under den här graviditeten. Jag hade ungefär 2 månader (10 veckor) i min graviditet med Dante som jag kände mig så himla välmående att jag till och med glömde bort att jag var gravid (det var mellan ca v. 16-26). Så kallade “spökveckor” alltså, eller graviditetens 100 glory days som dom också kallas. Den här graviditeten blev så annorlunda: först illamående fram till v. 20 och sedan problem med sammandragningar och bäckensmärta.

Sammandragningar
För ett par veckor sen började jag få helt sjuka sammandragningar, jag ringde min barnmorska och sa att jag knappt kunde gå längre och hon kontrade med “det där är stress”. Jag VET att hon har rätt. Det är klart att även hon plockar upp min stressnivå när vi ses och hon hör mig prata på i 180. Det är inte det att jag flänger omkring direkt, utan mer att jag har haft sån fruktansvärd mental stress med massa renoveringsstrul som har drivit mig till vansinne. Jag har legat på nätterna klarvaken och haft ångest, ältat, vänt och vridit på problem och inte kunnat komma ner i varv. Varför är jag inte tröttare?, har jag tänkt typ hundra gånger.

En natt vaknade jag av något som nästan kändes som förvärkar. Sammandragningar som gjorde ont i kombination med ett tryck nedåt. Jag blev så rädd och började tänka på om min stress hade kunnat dra igång en tidig förlossning, vad händer då? Ska jag bli sängliggandes? Ska jag hamna på sjukhus? Hur ska jag kunna ta hand om Dante då? Jag fick sån jävla panik och efter det bestämde jag mig för att ta tag i det jag kunde kontrollera: ändra på situationer som inte kändes bra för mig i kombination med att ändra min egen inställning till situationerna.

Nu har det gått några dagar sen dess och det känns faktiskt redan lite bättre.

Tröttheten
I takt med att jag ändrat om min inställning och löst sånt som skavt i mitt liv de senaste dagarna, har också tröttheten kommit ikapp. Kroppen är smart nog att trycka bort trötthet när den måste och sen kommer den smygandes tillbaka när kroppen kommer ner i varv igen. Det känns skört i kroppen av tröttheten – men på ett skönt sätt. Det är sista veckan innan jul just nu och jag vet att jag kommer få några veckor för att komma ner i varv och vila, vilket är precis vad jag behöver. Allt löser sig, det gör det alltid, man får bara ha tålamod.

Annars då?
Annars så är magen ungefär 4 veckor större denna graviditet än min förra. Jag ser alltså ut ungefär som att jag är i v. 28 med Dante. Den är tung och spänd, men jag kan fortfarande sova på rygg så jag är nöjd. Mina sura uppstötningar blev lite bättre efter att illamåendet försvann och jag har haft så bra samtal med min barnmorska – som också konstaterade att mina värden såg toppen ut. Förra graviduppdateringen så skrev jag ju att jag hade en klump i magen efter mitt RUL, något min barnmorska tog på allvar och allt kändes mycket bättre efter våra samtal. Så pass bra att jag gick och köpte första plaggen till lillasyster vilket var en så mysig känsla och en känsla av verklighet. Det kommer liksom en bebis i april? Sakta men säkert börjar jag ta in det!

Graviduppdatering med lillasyster v. 22
Graviduppdatering med lillasyster v. 19

När jag skrev förra graviduppdateringen i v. 19 (som du kan läsa här!) så skrev jag att mitt illamående var över sen en vecka tillbaka. Tyvärr kom illamåendet tillbaka samma kväll som jag skrev den uppdateringen, så snacka om att jinxa allt haha! Sen spydde jag drygt en vecka till i tid och otid… när jag i v. 20 stod och spydde i en papperskorg utanför föris på morgonen kände jag att måttet var rågat, fy fan vad trött jag var på att vara gravid då.

Men sen blev det lite bättre faktiskt vilket kan bero på många saker. Tillfällighet, tajming eller det faktum att jag slutade äta extra järntabletter då järntabletter kan öka illamåendet – något ingen sagt till mig förrän HALVVÄGS! Oavsett om det funkar eller inte är jag glad att det är över och att jag får chans att landa lite i min graviditet. Jag bollade såklart med min barnmorska innan jag slutade med extra järn och det var faktiskt hon som sa åt mig att testa, så ska vi ta nya tester nästa vecka när vi ses!

I vecka 20 hade jag ju rutinultraljudet och det kändes inte så bra faktiskt, något jag har pratat mer om i min podd med Rebecca (lyssna här om du vill!). Känslan efter ett ultraljud ska ju vara att man slappnar av och är glad, men på grund av att barnmorskan letade så länge och höll på och titta på hjärtat gick jag därifrån med en klump i magen. Hon nämnde bara kort att hon såg skuggor och inte fick en ordentlig bild, men jag vet inte, även när hon sa att det såg bra ut kändes det inte bra i magen. Jag förstår ju att hon aldrig hade släppt iväg mig om hon inte hittade det hon letade efter – och allt faktiskt såg bra ut – men jag var för skakig för att fråga vad det var hon letade efter eller om hon verkligen var säker på att det såg bra ut när jag gick därifrån. När jag pratat med Rebecca bestämde jag mig för att faktiskt boka in ett extra ultraljud för min egen skull så att jag kan slappna av och slippa oroa mig. Nästa vecka har jag besök hos min barnmorska så då ska jag bolla det här med henne (hon som gjorde RUL var en annan barnmorska som det brukar vara på de ställen jag gått på! Hur är det hos er, går ni till samma eller är det olika för alla?)

Magen har verkligen “poppat” och den är dessutom större nu än vad den var i samma vecka med Dante. Överlag kan jag känna att kroppen visste vad den höll på med redan från start vilket gjorde att jag fick mage tidigt och den varit större än första gången varje vecka när jag har jämfört. Jag kan dock fortfarande ha ett par av mina vanliga byxor samt mina vanliga skjortor, sidenblusar och kashmirtröjor så jag kör på med den vanliga garderoben så länge det går! Vintern är inte roligaste tiden att klä sig i så jag känner heller ingen stress över att sätta på mig fina gravidklänningar då jag troligtvis bara byter vanliga byxor mot gravidjeans när tiden är inne.

Jag känner henne ofta, för den här gången ligger moderkakan i bakvägg istället för framvägg och det är verkligen stor skillnad tycker jag! Jag tycker faktiskt det är lite obehagligare att ha moderkakan bak, för nu känner jag bebisen på ett helt annat sätt än vad jag gjort med Dante och jag förstår det här med “en alien på insidan” som alla pratar om, haha! Jag ska dock vara ärlig och erkänna att jag inte riktigt börjat connecta med den här bebisen än, inte alls som förra gången, och jag tror det är livets omständigheter som gör det. Förutom att ha mått dåligt under första halvan av graviditeten så har jag massa jobb, två renoveringar och ett småbarn den här graviditeten som gör det svårt att hitta tid till att blicka inåt. Men då och då, när jag ligger på kvällen och tittar på en serie med en kopp te, så känner jag en buff från henne. Då lägger jag handen på, klappar och tänker på hur ljuvligt hon kommer dofta när hon kommer ut ♥

Hur mår du som är gravid just nu, och vilken vecka är du i?

Nu är jag gravid i v. 19 och har vetat om att jag har varit gravid i 13 veckor. Drygt tre månader av graviditet och ungefär fem månader av att vara gravid kvar!

Det här är min bästa gravidvecka sen jag plussade sent i vecka sex. För i sjunde veckan började jag må illa och det höll i sig fram till v. 17-18. Tio veckor som har känts precis såhär: jag sitter i en bil och är extremt åksjuk, vill bara hoppa ut för jag kommer spy när som helst… men bilen är min kropp och jag kommer inte ut. Att spy har varit det skönaste för just mig, för då har det känts lite bättre timmarna efter. Det jobbigaste har varit de dagar jag inte spyr men bara går och bär på det här jäkla illamåendet som aldrig aldrig aldrig går över…

Jag berättade i podden att jag inte känt livslust på två månader och det var faktiskt sant, för till slut övergår ju fysiskt dåligt mående till psykiskt dåligt mående. Ett tag började jag också ifrågasätta mig själv, typ, varför är jag så klen? Varför pallar jag inte?

Svaret fick jag förra veckan när illamåendet släppte: för att må illa hela dagarna, varje dag, och på det ha huvudvärk, extrem trötthet etc kontra att inte må så är som dag och natt. Den som är gravid och mår dåligt är inte svag – den måste bara lägga alla kroppens resurser på att orka ta sig igenom varje dag utan att bryta ihop. Speciellt när man redan har ett barn att ta hand om ❤️

Jag är sjukt glad över att inte längre må dåligt utan istället befinna mig i de magiska veckorna i mitten av graviditeten där magen är lagom stor, alla vet om att man är gravid, första trimestern är över och sista trimestern fortfarande långt borta. När jag var gravid med Dante så var veckorna mellan 16-30 helt underbara tycker jag, så jag hoppas att jag får samma typ av period även den här gången!

Är det någon mer här inne som är gravid? I sådana fall – vilken vecka och hur mår du?

Och om ni som är gravida inte har Baby Journey än måste ni såklart ladda ner bums och det gör ni här!

Så, den här lilla överraskningen kan jag äntligen dela med mig av! Jag är gravid och vi ska, om allt går som det ska, få ett lillasyskon till familjen i april nästa år.

Jag är galet tacksam och ödmjuk inför den här upplevelsen. Kanske mest av allt förvånad över att längtan efter ett syskon kom till slut och nu blir jag pirrig när jag tänker på det.

Jag har mått sådär, vilket är en av anledningarna till att bloggandet har minskat senaste tiden. Men eftersom nyheten är ute nu så kan jag dela allt som finns och händer i kroppen – vilket jag absolut kommer göra!

Så glad över att äntligen få prata med er om detta stora som händer i mitt liv och ser fram emot att göra den här resan tillsammans. Puss!