Att vara gravid v.5-15 (i smyg!)

Det var flera av er som efterfrågade ett inlägg där jag går igenom de månaderna jag var gravid ”i smyg” och såklart ska vi titta på det!

Först vill jag bara klargöra att ingen människa mår bra av att gå runt och hemlighålla saker. Inte jag i alla fall. Jag tycker inte att det fanns något roligt eller spännande med att bara några visste om och att man behövde luras lite i vissa sammanhang. Helst önskar jag att människor inte var så nyfikna av sig för då hade man i alla fall inte behövt småljuga titt som tätt, men jag vet ju hur nyfikna vi människor är och för att få vara ifred valde jag att dra några vita lögner för att få smälta detta i min takt.

Med det sagt – nu tittar vi!

2:a november 2018

Här var min sista utekväll innan jag fick reda på att jag var gravid! Jag hade haft min värsta vecka på hela året och var 100% säker på att jag inte var gravid när vi gick ut den här kvällen. D var borta och jag bestämde mig för att bara släppa allt och HA KUL. Det blev en riktig tjejkväll – middag och champagne med MarithBank Hotell innan vi mötte upp Linn, Sofia, Johan och Daniel för drinkar och sen dans på Fou… och Rose. Haha. Tog en taxi hem vid halv fyra och minns att jag var så glad över den här kvällen.

Såhär i efterhand kan jag inte tänka mig en bättre sista kväll innan nio månader som nykter och att sen gå in i rollen som mamma.

Diabetesgalan var tre dagar efter att jag ”plussade” och här kändes allt fortfarande overkligt. Jag tänkte inte så mycket på det för jag vågade inte riktigt. Men jag drack inte och det var det nog ingen som reagerade på, jag brukar inte dricka på vardagsevent speciellt mycket.

Hade ett event på NK den veckan också, första veckan som gravid. Såhär i efterhand var det nog skönt att jag hade så mycket jobb som jag hade under den här perioden för det hjälpte mig att ta fokus från graviditeten vilket jag behövde. Jag ville bara att tiden skulle gå snabbt!

Jag och D var ute och åt middag för att fira graviditeten på fredagen den veckan. Vi gick in i Margaux och Jacob och det var så kul för jag såg direkt på henne att hon förstod att jag var gravid. Men som den äkta vännen hon är gjorde hon ingen grej av det utan lät mig vänta med att berätta tills jag var redo <3

Det finns inte jättemycket bilder på mig från mitten på november fram tills mitten på januari. Inte för att man på något sätt såg på mig att jag var gravid, haha, men jag kände bara inte att jag ville bli fotad. Under november så var jag på landet med min familj (de visste inget vid den tidpunkten), gick en promenad med Marith innan hon skulle åka till Sydafrika i tre månader och åt brunch med massa tjejkompisar.

Hade releasefest för boken samma dag som vårt första ultraljud i v.8, aldrig varit så nervös i hela mitt liv (tänkte berätta mer om ultraljudet och sånt sen!). Lättnaden att gå på sin release och ha sett ett hjärta slå tidigare på dagen var… obeskrivlig.

Jag var däremot helt dränerad på energi efter det beskedet, tror jag hade gått och burit på så mycket rädsla och oro, så på releasen var jag helt slut.

Veckorna efter releasen väntade tv-framträdanden, radiointervjuer och boksigneringar. Under dessa veckor mådde jag illa KONSTANT och fick stålsätta mig inför varje framträdande. Det var ett under att jag klarade sändningen i Nyhetsmorgon utan att springa ut för någon hade haft på sig jättemycket parfym i green room innan så jag trodde jag skulle dö, haha!

Att jobba mellan v.8-12, när illamåendet är som värst, är en riktig kamp alltså. Jag mår fortfarande illa stundtals men dessa veckor var rakt ut hemska!

D var i Chicago när jag var i v.9/10 och gud vad jag saknade honom. En kväll hade jag enorma smärtor i magen och var så orolig för missfall. Då var det jobbigt att vara utan honom i hela åtta nätter. Men jag passade på att äta saker jag tycker om, vila och vara med de vänner som visste om att jag var gravid. Här var det en del som hade börjat spekulera vet jag, men jag var så orolig och ville bara få vara ifred.

På julafton hade jag en av mina sämsta dagar under graviditeten. Är det någon mer än mig som är allergisk mot pälsdjur och har blivit MER allergiska under graviditeten? Min moster har en katt och även fast huset var städat och katten inlåst var jag så dålig av att vara där så det inte var klokt. Låg i ett rum med öppet fönster och försökte andas sista tre timmarna av kvällen, jag skulle köra hem så fick snällt vänta på att alla var klara vid midnatt. Men det var också dagen då jag berättade för mina nära och kära om graviditeten, mer om det senare men åh vilken fin stund ♥

Nyår var min första ”festtillställning” som gravid och nykter. Vi hade en riktigt mysig helg men jag insåg att det inte är min grej att vara i den typen av situationer just nu. Jag trodde nog att jag skulle vara en sån som var med som vanligt under graviditeten men det är helt enkelt inte samma grej och jag gillar inte att vara med vänner som är fulla när jag inte är på den nivån eller i den sinnesstämningen. Efter det bestämde jag mig för att försöka hålla mig till lugnare tillställningar. Pratade med Amanda Schulman om detta och hon sa att den första graviditeten skulle hon hela tiden vara med och bevisa att hon kunde vara den där ”sköna gravida tjejen”, men under de sista två graviditeterna har hon istället bara kopplat av och njutit av att inte vara med. Så har jag också bestämt mig för att göra!

Jag är inte så bekväm med att vara bland fulla vänner om jag inte är i samma sinnesstämning och även om jag är på middagar och sånt nu när jag är gravid, så brukar jag avlägsna mig när de andra börjar bli tipsy :))) Det blir bäst för alla tror jag <3

Mixade bilder från januari

I januari började det bli svårt att dölja magen, samtidigt gick vi och väntade in våra svar från NIPT-testet som vi hade gjort (ett test man kan göra privat för att se eventuella kromosomförändringar samt barnets kön redan i v.10). På grund av julledighet tog våra svar extra lång tid och jag var så nervös över att något skulle vara fel med bebisen.

När vi var i Schweiz med Hästens fick jag svar (man får svar online) på att hen var frisk. Vi satt alla tjejer i loungen på hotellet och jag kunde inte hejda mina tårar när jag såg det. Jag är glad över att jag var i sån trygg miljö som med fem medsystrar när alla spänningar släppte. Kvinnligt stöd är fan bäst ibland. Sen försökte de få mig att kolla könet direkt haha, men jag höll mig tills jag var hemma med D igen!

Sen var det ett par veckor av jobb, dölja magen så gott det går och förberedelser inför Maldiverna. Innan vi åkte hade vi berättat för alla våra närmsta, vilket också tog en jäkla tid på grund av att alla var bortresta i etapper under julen, och väl på Maldiverna var det dags att berätta för alla vi känner, och er, om denna ljuvliga nyhet. Nu hoppas vi att allt fortsätter gå bra och att en frisk bebis kommer till oss i juli ♥

  1. Åh vad fint att läsa ❤️ Jag är också hemligt gravid nu (i v8 så fortfarande ganska tidigt) och det är såå jobbigt att låtsas som att allt är som vanligt när det är långtifrån det! Och oron alltså…var med om ett missfall i höstas så är extra nojig nu. Men det var väldigt skönt att läsa om dina upplevelser och tankar och få lite igenkänning, tack för att du delar med dig ❤️

    1. Tack för dina fina ord och tankar, jag tror inte vi är ensamma om att känna så. Det är några jobbiga veckor helt enkelt <3

  2. Hej Michaela! Och ett stort grattis till den finaste gåvan i världen! Jag är själv gravid i vecka 35 och har en tvåårig son hemma. Jag känner igen mig i allt du skriver kring oro och liknande. Dock så släpper man på det med barn nummer två:) så om ni blir gravida igen kommer det kännas mycket mer befriande!
    Hur tänker ni kring boende nu när bebisen kommer? Ska ni bo kvar? Kommer du ”avslöja” könet? Och hur tänker ni kring språk hemma, ska D prata persiska med bebisen?
    Massa kramar till dig!

    1. Tänk vad olika man kan vara! Jag väntar också mitt andra och är mycket mer orolig denna gång. Tänker att man liksom inte kan ha sån tur att man skulle få ett friskt barn en gång till. Blir så trött på mig själv då jag ju VET att föräldraskapet innebär en livslång oro där det inte finns några garantier för något. Men försöker njuta ändå, detta är antagligen min sista graviditet.

      1. Samma här! Första gången tänkte jag inte alls på allt som ev kan gå fel. Mycket mer relax osv. Andra gången var det som att alla dom tankarna kom istället.

  3. Vilken ärlig och fin beskrivning, liksom både det svåra och det som kännas bra. Inte tänkt på att det måste vara svårt att hantera en graviditet (förutom alla fysiska symtom). Det pratas ju om hur jobbigt det är för kroppen, och mest om vilken fantastiskt besked det är, men oj så mkt mer det handlar om (även om barnet är det största såklart) <3

  4. Åh, vilket härligt inlägg! Kan inte med ord beskriva hur mysigt det är att klicka sig in på din blogg och se att du har postat ett nytt inlägg.
    För cirka två månader sedan kom vår andra pojke till världen. Under den graviditeten, men även den första, blev min pälsdjursallergi betydligt bättre. Fascinerande hur det kan skiljas åt så mycket. Dock är den tillbaka med råge nu när han är ute, haha.
    Kram

  5. Vilket fint inlägg! Så ärligt och roligt att höra dina tankar. Jag känner igen mig i mycket och du är klok som gör det som får dig att må bäst. Att vara gravid är en fantastisk upplevelse och jag hoppas du kan fortsätta njuta <3

  6. Hej. Jag väntar mitt första barn, ja när som helst, hen var beräknad till i fredags 15/2z. Men hen verkar inte kunna datum så än har den inte kommit ut. Känner så väl igen mig i det att man vill fortsätta vara en del av gänget och vara med fast att de andra dricker. Jag har också fått avstå vissa sammanhang för att man inte dricker, sorgligt på ett sätt men det får också lova att vara okej när man är gravid. Jag höll min graviditet hemlig under sommarhalvåret, sååååå svårt med all fest och dricka, men det finns ju tips och trix så allt går om man vill. Stort lycka till nu, ska bli kul att följa din resa. Stor kram Sofie

  7. Åh vilket mysigt inlägg. Jag känner igen mig så mycket! Min son är snart 5, men nu kommer en massa minnen tillbaka… Jag försökte också hänga med och inte vara ”tråkig” men det var SÅ JÄKLA NICE när man fick gå hem från fester med tipsy kompisar och bara krypa ner i sängen 🙂
    Önskar dig stort lycka till med allt spännande, läskigt, jobbigt och underbart ni har framför er.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Entreprenör, bloggare och författaren som njuter av livet till fullo. Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Artiklar att lyssna på
  1. Du är så vacker! Jag glömde ofta bort att jag var gravid när jag skulle lite smidigt gå emellan saker, jag är smal sen innan så brukar kunna smita mellan lätt men fattade först ingenting när det inte gick. Såg säkert hur dumt ur som helst haha.

    1. Haha, det är så roligt hur man glömmer bort magen ibland! Blir säkert ännu värre när den blir ännu större. Tack fina du <3

  2. Känner så igen mig i det där att tänka att man ska försöka vara med för att vara rolig och ”sköna gravida tjejen” men oftast orkar/vill jag inte, även om det inte är jätteösiga aktiviteter då många vänner redan har ganska små barn.
    Samtidigt förstår ju faktiskt de flesta! Helst vill jag bara glida runt i mjuka kläder och mysa hemma hela tiden och nu tänker jag att just nu får det faktiskt vara så 🙂

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Att skydda mig och min bebis mot oförutsedda händelser

Samarbete medModerna Försäkringar

 

Jag är så glad över att presentera mitt första gravid-samarbete för er som är tillsammans med Moderna Försäkringar! Det känns som en rolig och VIKTIG partner under min graviditet så jag är mycket stolt.

Nu är jag gravid i vecka 19 vilket betyder nästan halvvägs (!). Det känns verkligen som en milstolpe att jag snart kan ropa HALVVÄGS för då är liksom min bebis så nära mig på något sätt. Jag mår ju rätt bra i min graviditet just nu, förutom min extrema trötthet haha. Men det är först nu efter illamående oro och hemlighetsmakeri som jag verkligen kan gå in i, och njuta av, att vi ska få ett barn.

Det betyder också att det är först nu som jag har börjat engagera mig i allt som behövs för den här resan!

Något jag visste att jag ville ha, men som jag inser att många kanske glömmer bort att tänka på, är en gravidförsäkring. Jag fick faktiskt nys om gravidförsäkringar genom influencers och tycker att det är bra att den typen av marknadsföring görs, för jag själv hade ingen aning om att det fanns eller vad det var. Men nu vet jag! Och då känns det viktigt för mig att vara så säker som möjligt i den här graviditeten, eftersom den är så efterlängtad och jag vill inte lämna något åt slumpen. Om jag KAN göra något för att vara extra säker så kommer jag helt enkelt att göra det.

En gravidförsäkring är precis vad det låter som – en försäkring som hjälper er och ert ofödda barn ifall att något skulle hända under den här resan. Till exempel om en akutsituation uppstår, barnet blir sjukt eller något händer med dig som är kopplat till graviditeten.

De flesta gravidförsäkringar börjar gälla från och med v.22 så det är precis lagom att teckna en gravidförsäkring när man har gått halvvägs! Du kan dock teckna en gravidförsäkring när du vill egentligen, det viktigaste är att inte glömma bort det om det känns viktigt för dig.

Det finns flera olika typer av gravidförsäkringar men vissa täcker även eventuella skador som kan hända dig under förlossningen vilket jag faktiskt inte hade någon aning om förrän nu. Jag har flera vänner som har råkat ut för riktigt tuffa saker under sina förlossningar så för mig känns det tryggt att veta att det finns försäkringar i ryggen om något skulle gå fel. Hade/har ni gravidförsäkring och vad tycker ni är det tryggaste med den i sådana fall? Dela gärna med er!

Kom ihåg att teckna en försäkring för dig & ditt barn. Moderna Försäkringar har en av Sveriges bästa barnförsäkringar enligt Konsumenternas Försäkringsbyrå. Ni kan läsa mer om gravid och barnförsäkringar här (klick!).

I samarbete med Moderna Försäkringar

  1. Jag hade gravidförsäkring och betalade 1200kr för den. Och det betalade sig kan jag säga! I vecka 34+2 fick jag en skenande havandeskapsförgiftning (kallas HELLP) och fick genomgå akut kejsarsnitt och förlorade ca 4 liter blod under förlossningen. Fick 3000 kr per komplikation (havandeskapsförgiftningen, snittet och blodförlusten) samt så låg vi 10 nätter på neonatal med lillkillen vilket gav 200kr/natt- dvs 2000kr! Så jag är väldigt glad att jag tecknade gravidförsäkring!!

  2. Hej Michaela!
    Jag har en fråga till veckans frågor med Forni.
    Jag och min mamma planerar att åka till Palma en vecka i början på maj och jag skulle så gärna ta emot några tips från dig eftersom jag vet att du varit där förut. Läste igenom några gamla inlägg från dina resor men skulle bli så glad om du vill tipsa om kanske några hotell, restauranger, butiker, aktiviteter eller andra ställen att besöka? Undrar också om du vet hur vädret är under den perioden och vilket område som är bäst att bo i? Dvs i stan, nära havet/hamnen osv?
    Tack för världens bästa blogg!
    Kram <3

  3. Jag hade via Trygg-Hansa båda gångerna. Första gången fick jag en del pengar pga att det hände saker bla akut snitt, blodförlust och lite annat. Andra gången behövde jag som tur var inte använda den! Men båda gångerna fick jag dra av priset från gravidförkringen på barnets försäkring sen. Så den betalade gravidförsäkringen blev ”gratis” ändå 🙂

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Tre saker

Hej alla gulliga,

Tack för er kärlek ♥

Här kommer tre tips kring min graviditet som ni kan läsa om ni vill:

1. Jag är Veckans Preggo på Mama där jag har svarat på lite frågor som ni kan läsa här (klick!).

2. I veckans poddavsnitt pratar jag om graviditeten – så skönt att äntligen kunna prata om den i podden. Jag berättar om huruvida vi var redo att bli med barn, när vi kom till det beslutet och hur det kändes första gången en person frågade om jag var gravid. Sök på ”Forni & Hamilton” där appar finns så hittar ni avsnittet! Eller klicka här.

3. Min graviditet vecka 18 ligger uppe på FORNI – här kan ni läsa den!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Allt har en mening, det måste ha en mening.

Det är speciellt att skriva om barnlängtan… När jag skrev dikterna till På andra sidan natten valde jag att ha med några texter om barnlängtan, jag var inte säker på om jag skulle ta med dem, men funderade ett tag och sen körde jag trots allt. Det var både stort och läskigt att släppa in läsare i något så djupt och privat som barnlängtan men det kändes tryggt att göra det i boken – som att orden behandlas varsammare där än vad de hade gjort på internet. På nätet kan även de känsligaste delarna av ens innersta vändas emot en. Utom kontroll kan något som är så skört för en, vändas som ett vapen. Att visa svaghet på nätet kan ha ett väldigt högt pris för när man är svag är man utsatt och naken.

Jag vet inte hur jag ska ta mig an det här ämnet idag heller riktigt, trots att jag sitter med en växande bebis i min mage. Det kändes som ett mirakel när jag stod på lanseringseventet till På andra sidan natten med ett 1,5 cm stort embryo som växte i mig. Jag har fått sms, mejl och meddelanden om barnlängtan från andra kvinnor som har läst boken och jag visste att det skulle vara värt att dela med mig av en liten glimt av mitt privata för att någon annan i sin tur skulle känna sig lite mindre ensam i det.

Alla väljer vad de vill och inte vill dela med sig av när det kommer till det största i livet – att bli förälder. Jag får se hur mycket jag kommer att dela med mig av och på vilket sätt, som med allt egentligen. Men jag vill säga några saker som jag önskar att jag hade fått läsa hos andra.

Jag vill till exempel berätta att det kan ta tid och det är ingenting konstigt. Barn är ingenting alla kan planera in, faktorer som ålder, hälsa eller hur ofta ni ligger behöver inte spela någon roll. Jag önskar att jag hade vetat om det innan den här resan började för oss. Att jag hade förstått något som jag förstår idag: att bli gravid handlar om extrem tur – eller otur – beroende på för vem och hur en graviditet uppstår. Jag har gått hela mitt liv och skyddat mig exemplariskt mot att bli gravid innan jag var redo, och sen när jag var redo förstod jag att ett plus på stickan är ett under. Att en liten, fantastisk människa ska kriga sig hela vägen till ett växande foster är ett mirakel. Det är ingenting någon kan ta för givet.

Det kan gå jättelätt att bli gravid. Om man har tur så går det enkelt när man väl är redo. Eller så kan det ta väldigt lång tid och vara en kamp som andra människor aldrig kommer kunna förstå. Man kan försöka planera in hela sitt liv men alla kan inte planera in ett barn. Jag hör andra kvinnor prata om att bli gravida samtidigt, att de inte vill föda på sommaren eller att de vill ha barn under en viss månad. Vissa kan säkert planera sina graviditeter så, men alla kan inte det. Och det är vanligt!

Innan vi började försöka bli med barn fick jag många råd från andra mammor i min närhet (de visste inte när eller hur vi ville ha barn, bara att vi ville bli föräldrar någon gång i framtiden). Jag fick höra att jag inte skulle stressa upp mig utan bara ta det som det kommer, att vi skulle bli gravida på en sekund eftersom vi ligger så ofta (förlåt för personlig info haha) samt tips om när det är bäst att vara gravid eller föda barn. Såhär i efterhand önskar jag att jag lyssnat mer på mig själv och mindre på min omgivning. Jag hade behövt ta kontroll på mitt sätt. Nu blev det bra ändå. Men jag tar med mig en enorm ödmjukhet efter den här resan och en tacksamhet som är obeskrivlig. Jag är glad över den erfarenheten jag får ta med mig.

Alla blir inte gravida på första försöket, alla kan inte planera in sitt liv precis som man drömt om, vissa får luta sig tillbaka och vänta på att universum ska ha sin gång.

En viktig påminnelse som hjälpte mig genom denna period: universum ger dig bara de utmaningar som du kan klara av. Så är det, så kommer det alltid att vara. Allt blir vad det blir. Livet är inte alltid som i en film eller vad man ser hos perfekta influencers med deras perfekta filter och perfekta graviditeter och perfekta små runda gravidmagar. Det finns folk som kämpar där ute.

Inuti mig växer vår lilla krigare, som jag redan älskar hejdlöst. Jag är glad att vi fick längta, allt har en mening, det måste ha en mening, även om det i slutändan kanske bara handlar om tur eller otur ♥

  1. Om det är något min egna barnlängtan har lärt mig så är det att det inte går att planera de stora händelserna livet. Jag fick två missfall i följd början av 2018 och längtade så extremt mycket efter barn. Jag tog emot det ena gravidbeskedet efter det andra avkvinnor i min närhet som väntade barn, och alla putande magar och announcements i sociala medier fick mig att radera instagram. Det handlar inte om att missunna andra eller att inte vara glad för andras skull och deras bebislycka. Det gör bara så fruktansvärt ONT att vänta och längta utan att veta, NÄR händer det mig? NÄR är det min tur? Att bli gravid kan som du skriver vara både lätt och svårt. Jag skulle önska att vi pratar lite mer om den svåra biten, andras historier om missfall och barnlängtan var den enda som hjälpte mig när jag var som mest förkrossad över min

    .

    1. Ville bara säga att jag känner igen mig så mycket. Vi har längtat efter barn i snart 2 år och har på den tiden fått 3 missfall. Att kastas mellan väntan, hopp och förtvivlan är så otroligt tufft och det tar över ens liv.. Jag har tagit avstånd från allt som påminner mig om graviditeter och alla i min närhet som blivit eller varit gravida, just för att det gör så ont att påminnas om vad man själv inte har.
      Nu har vi haft turen att bli gravida en fjärde gång, men trots 3 ultraljud där allt har sett bra ut och att vi kommit ända till v.16 så vågar jag knappt hoppas att det ska gå vägen för oss. Har lovat mig själv att andas ut efter rutinultraljudet så att jag förhoppningsvis hinner njuta lite av att faktiskt få vara gravid.

  2. Klokt skrivet. Tänker ofta på det där, att man skyddar sig och aktar sig och är ”rädd” för att bli gravid i så många år för att sen kanske inse att det inte är så himla lätt… Sjuk jämförelse kanske (hehe ursäkta i så fall) men när jag jobbade på stuteri(avel och uppfödning av hästar) så insåg jag vilket JÄKLA MIRAKEL varje föl är. Först ska man seminera, vid exakt rätt tidpunkt, ibland är det inte en match mellan sto och hingst och då blir det ingenting, sedan ska det ta sig, växa och utvecklas och sedan födas utan komplikationer. Så många gånger det inte blev någonting! Först då förstod jag att varje föl, valp, bebis, kattunge – ja alla bebisar, är ett under av absolut rätta omständigheter. Så häftigt och fascinerande men också läskigt… En riktig gåva ❤️ Hoppas jag också får uppleva det en dag!

  3. Fina du<3 Jag köpte boken i tidig julklapp till mig själv och fastnade på en gång för dikten som börjar med ”när ska ni skaffa barn?”. Då hade vi försökt bli gravida i ett par månader. Måndag förra veckan fick jag äntligen ett plus på stickan och jag kunde inte tro det, vi blev så glada och förväntansfulla. Men nu är jag inte gravid längre. Min första graviditet slutade i ett missfall och jag blev (är) helt förstörd. Men så kom jag att tänka på din dikt och kände en liten tröst. Jag ska hålla fast vid den trösten när det känns som tyngst, läsa dikten om och om igen när jag behöver. Jag vill bara säga tack, tack tack tack för det hopp du och dina ord har gett mig<3

  4. Så vacker text. Och så viktig. Och klok. Du är fantastisk.
    Stort grattis till ert mirakel.
    Själv har jag en 2-årig skatt som jag älskar mer och mer för varje dag. Om det nu ens är möjligt.
    Ni har verkligen en fantastisk tid framför er! Värd all väntan i världen.
    Stor kram

  5. Förstår om du inte vill svara på detta men hur lång tid tog det för er? Känns bra att detta börjar tas upp mer!

    1. Jag tänkte samma….du pratar kring ämnet så vore kul att höra hur det var för er. Tycker det är så fint hur öppet tex Kenza har tagit upp henne situation.

      1. Hej Hanna och Mimmie,

        Hanna, jag tycker att jag är väldigt öppen och ärlig med min historia. Jag pratar inte kring ämnet – jag är direkt på ämnet. Exakt hur lång tid det tog för oss att bli gravida har väl ingenting att göra med saken – jag delar ju med mig av att det tog just tid.

        Jag tycker att det är lite girigt att ”begära” svar på tid eller annat kring någons graviditet. Att jag är så öppen som jag är kring min historia är långt ifrån en självklarhet och jag hade uppskattat om ni som följer kan uppskatta det – inte be om ännu mer.

        Av egen erfarenhet vet jag hur ”besatt” man kan bli av tid när man försöker bli gravid. Hela livet går ut på att jämföra och för mig blev det enormt stressigt och ohälsosamt. Jag har därför valt att inte dela med mig av siffror kring vår tid för det känns inte rätt. Vad som är lång eller kort tid är individuellt och jag tror på att våga prata om barnlängtan utan att jämföra hur lång tid det tar för olika personer. För mig blev det en trigger att läsa om hur lång tid det tog för andra (och sedan inse att det till slut hade tagit längre tid för mig i vissa fall) så därför har jag valt att hålla det privat.

        Bästa
        Michaela

        1. P.s menar absolut inte att ha en hård ton i mitt svar, försöker bara att vara ärlig och berätta om hur jag ser på det.

          Kram!

  6. Åh så träffande och vackert formulerat. Jag känner igen mig i precis varenda ord du skriver. Det känns skönt att veta att inte vara ensam om barnlängtan och jag känner hoppet växa när du skriver att det kan ta tid <3

    I min närhet är jag omgiven av att det gick på "första-försöket" och jag har känt mig så ensam i att det inte varit fallet för mig. TACK för allt du skriver, det hjälper mig en bit på vägen!

    Kram till dig och mini-Forni! Så glad för din/Er skull trots att jag inte känner dig 🙂

    1. Det är exakt den här typen av kommentarer som gör att jag valde att publicera den här texten. Du är inte ensam ❤️ Även om man känner just så. Stort lycka till ❤️

  7. Jag och min sambo planerade att bli gravida. Det tog oss tre månader och inte mycket ansträngning. Allt flöt på bra tills vi skulle på KUB. Jag var i vecka 13. Innan ultraljudet pratade vi allmänt om allt och dem sista orden med barnmorskan var att vi inte ska koncentrera oss på något negativt utan allt är säkert bra. Jag lägger mig på britsen och hon lägger den geggan på min magen och sätter på TV apparaten där vi äntligen ska få se vårt barn. Vi ser ett barn. Det tog mig ett tag innan jag företog vad jag såg. Jag såg ett foster utan hjärtslag. Sedan kom hennes ord: jag är så ledsen, men det finns inget hjärtljud. Jag visste vad jag såg, men jag kunde inte ha varit mindre beredd på det. Jag har råkat ut för ett MA (missed abortion) och jag visste inte ens vad det var. Fostret hade dött i 8, men kroppen har inte accepterar det och fortsatt utveckla sig som att jag var gravid. Tanken av att jag gått runt och fortfarande går runt med ett dött foster i min mage dödar mig. Min mage och bröst har nu äntligen börjat gå ner och jag ska göra en skrapning på fredag. Nu hade jag varit i v 16. Jag vet att detta är vanligt, även om jag aldrig innan hört talas om detta. Jag tänkte att så länge jag inte blöder så är allt bra. Men detta har varit otroligt tufft för mig och det jag sett fram emot är nu borta.

    1. Hej, ville bara svara dig med att det blir bättre… Jag upplevde också chocken i vecka 16. Började dock tokblöda och förstod ingenting. Det skulle ju vara ”säkert” efter v.12… Det var missfall sen det var ca vecka 7-8 och min kropp betedde sig som om den fortfarande var gravid. Det här var 2015 och jag kommer fortfarande ihåg allt som om det vore igår. Chocken jag fick satt nog i under några månader. Sjukhuset brukar erbjuda stödsamtal hos kurator, det hjälpte mig. Så även om det är en oerhörd tung tid som ni har framför er så blir den lättare att hantera. På något märkligt sätt går livet vidare… Jag önskar er all lycka till 🧡

      1. Tack Cecilia ❤ det jag känner i allt detta att det är så synd att folk inte pratar mera öppet om detta. Jag tror det hade hjälpt fler.

        1. Det tror jag med. När första missfallet hände kändes det som att många kändisar öppnade upp för missfall, Perelli och Beyoncé bl.a. Det blev en liten tröst, att det är så vanligt. Men mer röster behövs!! Lite sjukt att i denna stund har jag precis tagit piller för att få ut ett nytt MA som upptäcktes igår. Sånt är livet… Tills dess att jag blir gravid igen får jag glädjas åt min 2-åring 🙂 men ett litet syskon vore ju roligt att kunna få.

          1. Jag beklagar verkligen❤ usch, vad hemskt. Men som du säger, njut av din 2- åring tills nästa krabat kommer!

  8. Hej Michaela, fint skrivet och stort grattis till er lilla krigare. Nyfiken på hur du hanterade de första 12 veckorna? Jag har precis plussat och är i vecka 5, med vår lilla ärta. Vi hade turen att det gick fort och det är jag evigt tacksam för. Jag försöker att inte överananalysera mitt mående, googla för mycket men jag kan ändå inte riktigt låta bli. Räcker det med att tro, hålla tummarna och tänka positivt? Kram Emma

  9. Så fint av dig att du delar med dig något sånt privat. Jag känner igen mig i mycket av det du beskriver. Jag är så kär i mitt barn och min man och våran lilla trio. <3

  10. Först och främst – Stort, stort grattis till ert mirakel!

    Tack för dina fina ord. Gud så det hjälpte mig just nu. Vi har en fantastisk son som kom till av ”misstag” trots preventivmedel. Nu när vi försöker med syskon går det inte alls bra. Ett missfall och nu har vi försökt i 8 månader utan resultat. Mensen är som en käftsmäll varje månad. Men vet du, det kommer bli ett syskon när universum vill. Tills dess ska jag njuta (om möjligt ännu mer) av vår fantastiska son. Vilket mirakel han är ändå. Har printsceeenat din text och har den som bakgrund nu. Så jag hela tiden kan påminnas om att det är vår tur snart, jag får bara leva med att jag inte vet när <3.

    Kram och grattis igen till er familj <3

    1. Vilken fin, modig och ärlig kommentar. Och så intressant att du har upplevt graviditet och hela den resan från två helt olika perspektiv. Jag är helt säker på att ett syskon kommer att komma när tiden är inne. Fortsätt längta och som du säger, njut av er fantastiska son ❤️ All kärlek till dig!

  11. Grattis fina du, till skatten i din mage!

    Är också gravid nu efter fyra års försök och åtta IVF-behandlingar. Har BF om två veckor och har fortfarande katastroftankar kring att något ska gå fel och att vi inte kommer få ha lilla bevisen hos oss. Säger fortfarande ”OM bebisen kommer” och aldrig ”NÄR bebisen kommer”, och så vidare.. Känns jobbigt att inte ha kunnat njuta av graviditeten och gå upp i känslan av att vara gravid och glad över det. Men försöker tänka att så blev det för mig och ”barnaskapande” och graviditet är inte enbart lyckligt och underbart för alla. All kärlek till dig!

    1. Det är verkligen mirakel som växer inom oss, något som blir tydligt när kampen är så lång. Grattis till dig, och er, herregud så underbart. Tänk så högt du kommer älska den där bebisen när den är hos dig alldeles snart. All kärlek ❤️

  12. Jag känner så igen mig i din text. Tack för du skriver det, det ger trygghet i att man inte behöver känna sig ensam och hopp om att det förhoppningsvis ska gå för oss med. Vi är mitt uppe i vårt barn planering och är inne på fjärde försöket. Jag har en enorm barnlängtan och önskar att det kommer ske snart. Finns också en oro över om det kommer ske, men försöker tänka positivt. Det har varit riktigt jobbigt när jag fått negativ på testet, sådan ledsamhet och besviken. Jag vet att vi inte har försökt så länge, men ända kämpigt och mensen varit oregelbunden. Jag önskar med innan att jag mer ställt in mig på att det kan ta tid, det var så många historier om andra som direkt blivit gravida. Jag önskade att jag visste att mensen kunde vara oregelbunden efter preventivmedel. Jag önskade att jag slapp höra från andra om hur snabbt det gick för dem och hörde mer från den som fick kämpa.

    1. Försök inte stressa upp dig är väldigt olika för olika personer! Och också hörs (ofta) dom personerna som det gick lätt för lite mer, min erfarenhet är iaf att de som ej blir gravida med en gång ofta håller det för sig själva. Minns ej siffrorna helt och hållet men tror det är ca 25% chans för en kvinna i ca 30 årsåldern att bli gravid om hon har sex prick vid rätt tid i månaden. Jag har själv en tråkig missfallshistorik men har historiskt sätt alltid blivit gravid kortare än ett år efter missfall vilket min gynekolog räknar som ”normalt” och ”lätt för att bli gravid”. Har dock tyvärr inte lyckats få något barn än så utredning väntar nu för oss. Kram!

  13. Jag blev gravid på första ”försöket”. (Samlag utan skydd och inte uttalat att vi skulle försöka).

    Jag hade längtat efter ett barn länge men min sambo ville vänta. Jag sörjde varje dag över att inte ha ett barn.
    Och var väldigt öppen om det till min sambo.

    Så hade vi sex och han bara struntade i skydd (jag ville alltid strunta i det).

    Å vips så var jag gravid.
    Och det låter så fel när jag säger det eftersom så många kämpar, men jag kände mig snuvad på själva försökandet! Det där uttalda ”vi försöker blu gravida, det är dags!” Och att vänta med spänning varje månad.
    Var inte särskilt lycklig över att äntligen få vänta barn.
    Inte heller lycklig när dottern väl kom.

  14. Åh så fint skrivet. Grattis till ert mirakel!
    Det tog 1,5 år och två missfall för mig att bli gravid med vårt första barn. Jag var besatt, deprimerad, räknade dagar, timmar, kissade på stickor, kokade örter och drack, googlade allt mellan himmel och jord. Jag höll på att bli tokig. Sen blev jag gravid och i 42 veckor gick jag med katastroftankar. Förlossningen blev långdragen och för mig ett misslyckande då den slutade med kejsarsnitt men idag har jag en frisk 4,5 åring och jag är för evigt evigt tacksam. Lillebror kom helt utan att vi ens tänkt tanken syskon. Efter återigen 42 veckors graviditet kämpade jag mig igenom en nästan 2 dagar lång förlossning och så vips var livet komplett. Jag kan inte sätta ord på min tacksamhet och även om livet med små barn är oändligt slitigt, stressigt och stundvis påfrestande för kärleken så är jag så himla himla glad och tacksam.
    Tack för att du delar med dig. Ni kommer bli underbara föräldrar! Lycka till och sov medans du kan!!!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi