Jordnära toner och en tråkig modemånad

Det här inlägget innehåller annonslänkar

Februari måste väl vara årets tråkigaste modemånad? Man har tröttnat på vintergarderoben som fan, våren känns fortfarande långt borta och butikerna säljer slut på vinterlagret och har ganska börjat ta in något vårplagg som bara hänger där och suktar en, haha.

Jag gillar ju verkligen kläder och tycker det är så roligt att hitta min stil och de perfekta plaggen för just mig. Så även om februari är trist som… ja, februari, slutar inte mina behov av att klä mig tjusigt. Jag satsar på att använda de vinterplagg som jag älskar men som jag snart måste stoppa undan, och så lägger jag helt bort de vinterkläder som redan känns uttjatade. Beige, vinrött och svart blir favoritfärgerna!

Kappa / Tröja / Bälte / Örhängen / Stövlar

 Tröja / Skor / Kjol / Örhängen / Halsduk

Tröja / Skor / Byxor / Halsband / Väska

Kavaj / Skor / Byxor / Väska / Örhängen

  1. En fråga till frågor med Forni!

    Hej Michaela! Kände du mycket oro när Dante var nyfödd? Tänker smittor och sådant exempelvis? Känner att jag håller på att gå under av oro. Livrädd att min bebis ska bli sjuk och sitter och lyssnar på hans andning konstant…blir ju inte hållbart för mig själv i längden. Hur tänkte/gjorde du?

    Mvh nybliven och harig mamma

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Entreprenör, bloggare och författaren som njuter av livet till fullo. Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Artiklar att lyssna på!

Frågor med Forni

Till frågestunds-inläggen: Jag har följt dig i flera år nu och älskar din blogg, sätt att skriva och syn på livet. Jag har med särskilt intresse följt din resa med Dante då jag själv nu har precis fått en liten som idag är två veckor gammal. Än så länge är hon nog en ganska normal bebis, sover en del men har även skrikiga timmar där inget hjälper. Jag är ledsen över att säga att jag tycker att detta är så himla tufft och jag undrar flera gånger per dag då jag bryter ihop i storgråt hur jag ska klara detta och vad jag gett mig in på.. kan du berätta lite mer om hur du hittat mental styrka i denna s.k. bebisbubbla?

Hej bästa!

Men gud I FELL YOU. Är faktiskt chockad över hur få människor som varit ärliga med hur tufft det är i början, alla bara tjata om den där rosa bebisbubblan? Och sen när man själv kom och sa “jag bryter ihop hörrni”, då kom “så var det för mig också”… Jag önskar att andra föräldrar hade varit mer öppna med hur tufft det var i början, men jag antar att man inte vågar för det är så tabu att säga att man inte trivs och har panik när man precis fått en gosig liten bebis (som ibland inte alls är så jäkla gosig haha).

Det jag vill säga är i alla fall att jag insåg när jag började öppna upp mig att jag inte var ensam. Det jag kände var fullt normalt. Och den insikten gjorde att jag fick styrka – insikten i att många föräldrar har suttit där med deras spädisar och känt exakt samma sak. Och alla dom med erfarenhet sa till mig det som jag nu säger till dig: det blir bättre. Om man tar dag för dag, timme för timme under de tuffaste dagarna, så blir det bättre till slut. Bebisen växer till sig, skriken blir färre, skratten blir fler, man lär känna varandra. Det gav mig styrka – insikten om att tiden går och det inte kommer vara för evigt.

Vips är din lilla 6 månader gammal och ni ligger och skrattar tillsammans i sängen <3

Hej Michaela,

Vilken underbar resa ni ser ut att ha! Jag älskar verkligen din blogg och inspireras så mycket av dig, du är lätt Sveriges bästa influenser 🙂

Jag ska överraska min man med weekend till Paris nu i vår (vår första utan barn sedan vår dotter kom i somras)… ingen av oss två har varit där tidigare. Har förstått att du är ett Paris-fan och jag har läst alla dina gamla inlägg med tips på barer, restauranger, hotell etc. Men det finns ju sååå många tips och jag tänkte därför fråga om dina absolut bästa Paris-tips…vad får man verkligen inte missa? vore så tacksam!

Stort tack på förhand,

Massor av kramar!

The Peninsula för Afternoon Tea, helt magiskt hotell och eftermiddagsnjut. Hotel Costes för lunch eller middag är härligaste sättet för att spana på mkt fashionabla människor. Monsieur Bleau för lunch. Girafe får ni inte heller missa för lunch eller middag! Och lite shopping på Le Bon Marche! Strosa i Montmartre och St Germain. Pink Mama och Ober Mama är mkt coola och instagramvänliga. Samt bra italienskt käk, fint och härligt. NJUT!

Hej! Tack för lista!
En snabb fråga, angående termos med uppkokat vatten. Hur löste ni det? Var det ok att ta med genom säkerhetskontroll? Tack!

Jag gick till ett café på Arlanda och bad om uppkokat vatten där! <3

Haha åh men skönt att det gick såpass bra! En fråga, 4 st filtar – varför så många? Noll ifrågasättande här utan bara genuint nyfiken inför framtida resor med egen bebis 😀

Haha, alltså om jag hade vetat om hur mycket filtar som används med bebis hade jag fått en chock. Jag hade en tjockare filt som man kunde lägga på sätet eller andra platser om man behövde skapa en “lekyta”. Sedan en mellantjock filt som man kan lägga på bebis om den blir kall. Och så en tunn filt som är den filten bebis sover med (en sån muslinfilt som de kan andas igenom). Eftersom muslinfiltarna är en av de viktigaste sakerna för en bebis (i alla fall för Dante) hade vi en extra, vilket var smart eftersom den första blev dränkt i spya på första planet, då var man RÄTT glad att man hade en reserv med sig för de 16 timmarna av resan som återstod 🙂

Försöker hitta inlägget där du bad om tips kring resor med bebis, vill minnas att det var en del tips i kommentarerna som jag skulle vilja läsa igen, men hittar inte inlägget… är det borttaget?

Nej, kolla under fliken “Motherhood” så borde den finnas där! Tar aldrig bort inlägg. Kram!

  1. Till dig som skrev den första frågan:
    Jag förstår precis hur du känner! Jag hade dödsångest varje eftermiddag/kväll/natt första veckorna. Det var så fruktansvärt! Jag ångrade mig nästan, och ville stoppa tillbaka min bebis i magen igen, för det här var så fruktansvärt och okontrollerbart för mig. Jag undrade många gånger ”vad fan har jag gett mig in på? Varför gjorde jag det här?” Jag hade som gräns att om jag fortfarande mår såhär efter tre veckor så kommer jag söka hjälp, för då kan det röra sig om förlossningsdepression. Så lova mig att du söker hjälp om du inte börjar må bättre? Sätt en mental gräns för dig själv, ett datum: hit men inte längre. Om det släpper av sig själv, som det gjorde för mig, så försök bara ta det lugnt. Det kan komma perioder av dippar men man klarar det sålänge man får stöd och ser till att prata om det och säga exakt allt man känner, även om det känns som sjuka tankar. Du kommer fixa detta och du är den BÄSTA mamman till ditt barn. Kram <3

  2. Till dig med en liten bebis!
    Jag satt och grät okontrollerat på min efter kontroll för att jag missat bebisbubblan de 10 dagar vi hade hemma tillsammans. Jag var dålig och blödde så mycket att jag var helt borta, efter 6 dagar fick jag opereras osv. Men också bara att det är fan ångest att sitta vaken och amma hela nätterna, att inte kunna duscha utan skrik att så fort man somnar behöver bebisen en, jag var helt slut. Då sa iallafall min barnmorska “bebisbubblan finns inte, och man har 10 lediga dagar tillsammans för att den första tiden är kaos. Vi skulle inte få betalt för att vara hemma och mysa – så är det för alla. Tro inte sociala medier” och det make sense! Jag har en 15 månaders nu och jävlar vad livet är roligt med en person som börjar förstå och som gör saker man ber henne om och härmar allt (också krävande när hon förstår att hon kan protestera). Det blir bättre!!

  3. Det är så uppfriskande med din ärlighet Michaela och jag uppskattar att du inte använder ditt barn konstant i samarbeten. Jag tycker du har en fin balans av egna projekt och lagom med reklam inslag. Fortsätt så! Du känns absolut som den mest äkta mammabloggaren. Jag orkar inte med en till som låter sig fotograferas när den ammar, för att nästa sekund göra reklam för ersättningsflaskor…

  4. Till mamman med ny bebis: glöm inte att det också rör sig om hormoner! Alltså, så. Jäkla. Mycket. Hormoner. Och för varje gång dina tårar rinner och ångesten dyker upp så tänk på det som att du pumpar ut det lagret av hormoner du har. Och så är det också ett trauma att föda och få ett barn i sin famn. En chock. Jag födde för 5 månader sedan och de första veckorna grät jag och det rann så mycket tårar på min nyfödda bebis. Usch vad hemskt det var. Min sambo sa att om jag mådde likadant när han skulle tillbaka till jobbet (6 veckor) så skulle han vara föräldraledig och jag sjukskriven. Som tur var (och som alla sa som jag pratade med) så blir det bättre. Prata prata prata med människor om hur du känner och försök att bara andas och vara. Så småningom kommer du att landa. Bebis kommer att landa. Jag lovar och svär. Jag gick också till en psykolog en gång för att prata lite, det var bra men kände att jag redan ”pratat ut” mig med vänner och bekanta. Alla som sa grattis till mig öppnade jag upp mig för. Hehe. Du är bäst! Kämpa. Snart landar ni i det fantastiska!

  5. Tråkigt att både du, tjejen som skrev första frågan och andra här i kommentarsfältet haft en så jobbig första tid med era barn. Måste ha varit väldigt påfrestande och svårt när allt man vill är att älska sin bebis och njuta av första tiden tillsammans. Men tänkte om det finns andra gravida/kvinnor som vill ha barn som läser detta och kanske oroar sig inför att det kommer bli så jobbigt. Det behöver inte bli så! Min dotter är 2,5 månad och jag har älskar i princip varje sekund den här tiden. Innan hon kom sa jag ”jag kan pumpa så tar min sambo halva natten” men så fort hon kom så ändrades det till ”oroa dig inte, jag ammar gärna dygnet runt”. Jag har inte velat vara ifrån henne en sekund. Jag blev förälskad och lite överbeskyddande på en gång. Ända gången jag grät var när min sambo sa att jag kunde åka själv på min efterkontroll när hon var en vecka, han ångrade sig direkt när jag brast ut att jag inte ville vara ifrån henne. Kunde inte ha en konflikt utan att bli känslosam så visst var jag lite emotionellt ostabil första veckorna. Men annars har jag aldrig varit lyckligare och känner att jag skulle kunna ha 5 barn till!!
    Jag var faktiskt orolig att det skulle bli jobbigt för jag hade läst så mycket negativt kring första tiden som förälder men blir ständigt överraskad över hur mycket jag älskar det. Oavsett om min lilla tjej har en bra eller dålig dag. Så ville bara ge hopp åt gravida mammor, det går visst att njuta av bebis bubblan. Men se till att ha en sambo som är lite extra ödmjuk till en början 😀

    1. Bra skrivet! Mvh Amanda där uppe. Och alltså tänker det är så skönt att förstå att första tiden är så emotionell, med alla möjliga känslor. Bra och dåliga. För mig var räddningen alla de röster från mammor som sa att ”jag kände liknande och det förändras med tiden”. Ojojoj vad skulle jag gjort utan dem. Men alltså nej många jag har pratat med har inte känt sig ledsna, men alla emotionella :).

  6. Till den som frågade om Paris så vill jag tipsa om att faktiskt våga sig bort till områden bortom turiststråken och de hypade lyxrestaurangerna. Jag fattar att man som turist gärna tar det säkra före det osäkra men det finns så många ställen där man får en riktigt härlig Paris-upplevelse med god, prisvärd mat.
    Testa områden som Batignolles (Rue Legendre t. ex.), rue Montmartre, rue Montorgeuil (där finns massor med barer, restauranger och små mysiga butiker), Rue Coulaincourt, norra Marais, rue St Dominique, rue des Martyrs, Canal St Martin (öster om République), Oberkampf m.m. där det faktiskt finns lite fransktalande parisare och inte bara rika turister från Ryssland eller Saudiarabien 😉

    Sedan beror det såklart på vad man vill ha för upplevelse men som före detta Paris-bo råder jag alltid att skippa ställen där man betalar flera hundralappar för en sallad. Paris är dyrt men det går att få tvårätters för 20 euro om man inte äter på Avenue de Montaigne, hehe. Plus, beställ inte en cappuccino om det inte är på en coffee shop i skandinavisk stil – det är inte värt pengarna. Beställ en Café Crème i stället.

    Det finns dessutom härliga marknadsgator runt om i Paris som rue Cler, rue de Levis, rue de Buci exempelvis där det går att köpa delikatesser som ostar, choklad, bakelser etc. Testa även La Felicità i 13e arrondissementet som är ett slags street food-ställe. Det ägs av Mama-gruppen och är riktigt najs för lunch, fika, mat eller drinkar. Går att ta sig dit enkelt med metrolinje 14. Googla det!

    PS, det finns en länk till min Paris-guide på min blogg 🙂

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Nyårsmål för 2020

Som ni vet är jag otroligt peppad inför det här året. För mig börjar året nu rent mentalt, första månaden var bara semester. Såhär i efterhand en extremt välbehövlig semester, för den gav perspektiv på vad jag behöver och vill ha ut av året som kommer.

Med det sagt, här kommer mina nyårsmål!

  • Göra om och fixa lägenheten
    Det hade jag ju förra året också men det prioriterades bort. Innan vi reste la vi två stora beställningar på inredning till hemmet, i veckan tapetserades Dantes rum om och i mars kommer sista beställningarna med alla saker. Sista mars är därför deadline på vår lilla make-over! Eftersom vi kommer bo kvar hela 2020 (minst) bestämde vi oss för att göra det riktigt trivsamt här hemma. Vi har blivit lite trötta på inredningen nu när man är hemma så mycket med bebis så det känns som rätt investering för oss.
  • Ge mig själv en välmående kropp
    En graviditet och en förlossning är extremt slitsamt för kroppen. Jag inser nu mer än någonsin vilka krigare alla mammor är. Även om vi tror att vi läkt, så kan vi ha en lång väg kvar. Om jag känner efter ordentligt så känner jag hur svag jag är jämfört med innan min graviditet. Min kropp känns skör och förut kände jag mig stark men framför allt välmående. I år ska jag ge mig själv det igen – välmåendet. Jag ska gå till Sturebadet och simma varje vecka, yoga varje vecka, promenera i den friska luften så ofta som jag orkar och försöka mixa näringsrik mat med mat som gör mig glad. Jag har bokat in ett ultraljud för att se hur magmusklerna har växt ihop och efter det kommer jag få övningar beroende på hur lång väg jag har kvar. Jag ska ge mig själv massage när det behövs, tid hos min naprapat och utrymme för att läka rent kroppsligt.
  • Gå ut och festa minst en gång i månaden!!!
    Alltså jag insåg under graviditeten att jag älskar att vara ute bland folk? Det är något av det härligaste jag vet, att vara ute och äta god mat med roliga vänner, dricka drinkar och bara släppa allt man annars tänker på för en kväll. Innan graviditeten var jag lite trött på den typen av kvällar, för jag hade dem flera gånger i veckan, men nu känner jag att jag måste ge mig själv en sån kväll i månaden för att jag vill och mår bra av det. Livet ska vara roligt och jag landar hela tiden att det är det viktigaste med hela skiten.
  • Njuta av nuet med Dante
    Som förälder 2020 är det lätt att längta efter skrollen på Instagram när man sitter och leker med sitt barn. Det är okej att ta en skroll-paus ibland, men ibland fastnar man i ett destruktivt mobil-beteende som gör att man glömmer bort det som händer här och nu. I vår vill jag verkligen njuta av tiden med Dante och det faktum att han hela tiden blir större så att vi kan hitta på fler saker tillsammans. Gå på sångstunder, babysim, leka i parker när tiden är inne, gå till Skansen för första gången när han blir ett år. Bara njuta av vårt härliga liv tillsammans och komma ihåg just det – hur härligt det är.
  • Åka på en barnfri resa med Damon
    Dante kommer ALLTID i första hand här hemma, så är det ju för alla föräldrar, inga konstigheter med det. Men i sommar tänker jag att jag och D ska åka iväg på en egen resa någonstans för att tanka upp vårt egna kärlekskonto. Mitt mål är egentligen att ha detta på varje nyårslista, så vi börjar i år så ser vi hur det går. Tror det kommer bli riktigt kul!

Vad har ni för nyårsmål 2020? ♥

  1. Jag vet att han är din fästman (är själv lyckligt sambo) men måste bara säga att jäklar vad bra Damon passar i papparollen, åtminstone utåt sett. Han är ju svinsnygg med Dante på magen!!! Lucky you var jag bara tvungen att säga.

    Stor kram på dig och tack för att du är lika fantastisk år efter år. /trogen följare som hoppas att du bloggar och skriver texter och böcker från äldreboendet <3

    1. Jag brukar inte sätta upp specifika mål utan istället låta varje år ha ett tema som jag jobbar utifrån. Tidigare år har det varit hälsa, ekonomi, karriär osv. I år är det närvaro. Jag är själv mamma till en tvååring och en 7 månaders och känner att jag hela tiden får kämpa med att vara närvarande i stunden. Som egenföretagare dessutom är det så otroligt lätt att ”jag ska bara…”. Jag ska bara kolla mailen, ska bara ta det här samtalet, vänta lite mamma ska bar..

      Jag mår inte bra av att vara en sån mamma (eller fru!) och har insett var stressande det är att alltid vara på flera ställen samtidigt. I år försöker jag därför ha tydligare gränser för att optimera mental närvaro och jobbar aktivt för att hitta dit! ❤️

  2. Vilka underbara nyårsmål!

    På min lista står tre saker, det första är att föda barn(!!!) och sedan njuta njuta njuta av min bebis och tillsist, inte glömma bort mig själv.

    Önskar dig ett kärleksfullt 2020 <3

  3. Älskar att du sätter så rimliga mål med träningen, det känns så genuint snällt mot sig själv att göra så. Inte ”ska träna 5 pass i veckan, gå en promenad varje morgon och yoga varje kväll”, utan bara snällt och fint mot kroppen och knoppen med sån omtanke ❤️

    Underbart att resa utan barn! Vi fick till hela TRE såna resor i år, två kortare weekends och en längre solsemester. Det är guld för relationen med ens partner och för längtet efter ens unge!

  4. Kommer ni ha nanny eller barnvakt framöver?:) vad tycker du om det? Vad var det jobbigaste med första året med baby?

  5. Hej! Vilka bra mål du har satt upp, och jättebra att satsa på att må bra! Nu vet jag inte riktigt hur jag ska formulera resten utan att det ska landa i någon slags momshaming, det är inte meningen. Men iaf så var det en barnpsykolog med på Skavlan för ett tag sedan. Hon sa att båda föräldrarna kan åka iväg på en weekend när barnet är ungefär 4 år (har för mig att det var 4, det kan ha varit 3). Det var något med anknytningen och att barn inte är redo att vara ifrån sina föräldrar innan dess.

  6. You go mama! Låter som underbara mål! Jag är lika gammal som dig & har en 1,5 åring & två bonusar på 7 & 8 år. Jag & min man for på en veckas resa till Grekland när lilla var 9 månader. Hon var hemma m sin mormor o morfar o levde life. Och vi hade Livets kärleksvecka! Blir trött på kommentarer som kommit in här om att åka iväg utan sitt barn. Min mamma/barnens mormor är barnpsykolog m över 30 års erfarenhet. Ett barn kan ha flera anknytningspersoner o inte bara sina föräldrar. Som våran dotter, hennes anknytningspersoner är jag, min man o mina föräldrar. Det är ju inte som att vi lämnat henne till en vilt främmande person utan hon har varit m hennes tryggaste personer som känner henne utan o innan precis som oss. Jag hittar oxå på festliga saker m mina mammavänner, minst en gång i månaden. Vi klubbar, går på spa, kör halv åtta hos mig, går ut o käkar etc. herregud, så man blir laddad m energi av det.

    Stor kram, du är grym!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

En helt vanlig onsdag

Hej från Sturebadet, här har jag precis avklarat veckans simpass. Jag älskar att simma efter förlossningen, det är ett så härligt sätt att bygga upp kroppen på nytt tycker jag.

Jag börjar känna mig mer och mer som “mig själv” igen förresten, fast nu som mamma. Det är skönt och utvecklande på samma gång. Små delar av mig själv kryper fram igen, sådana delar jag stoppat undan till förmån för mitt barn. Allt har handlat om Dante men nu börjar lite handla om mig igen.

Min största styrka men också svaghet är min högkänslighet. Den gör mig detaljerad och uppmärksam, jag ser min omgivning på ett sätt som jag tycker om hos mig själv och uppskattar hos andra människor. Att hjälpa en annan mamma med vagnen när man själv inte släpar på en, eller se en gubbe på gatan som snubblar till när andra bara kliver förbi. Jag är så stolt över min känslighet på vissa punkter, den gör mig stark som medmänniska liksom? Men så märker jag också nu tydligare än innan vad för mindre bra saker känsligheten för med sig. Jag har svårt att släppa vissa saker, de liksom fastnar innanför huden. Situationer som går andra hyfsat obemärkt förbi fastnar som tejp under huden och jag har svårt att gå vidare innan jag har analyserat det ner till småbitar. Det tar så mycket energi från mig och är så onödigt – för det gör mig inte lyckligare. Även om jag har rätt till en känsla i en situation så betyder det inte att den är bra för mig. Däremot mår jag bra efteråt, när jag reflekterat klart, men vägen tid kan ju vara lång och mindre trevlig.

Sen jag började gå i terapi har jag börjat ifrågasätta mina känslor mer, något som underlättar för mig i min vardag. Varför blir jag arg nu? Varför tog jag illa upp? Varför känner jag mig ledsen i den här situationen? När jag kan räta ut känslorna blir de lättare att efter ett tag lägga ifrån sig.

Om inte annat har jag en bebis som doftar freakin’ himmel i nacken som får mig att glömma alla jobbiga situationer vid dagens slut.

Anyway, det är både fint och jobbigt att lära känna sig själv på nytt, om och om igen, när stora saker händer i ens liv. Jag älskar att utvecklas som människa och rota i min personlighet. På tal om det ska jag faktiskt till min psykolog nu i eftermiddag, ville bara kika in och säga hej först. Funderade på vad jag ville prata om denna gång men tror att jag kom på det nu.

Ville i alla fall bara säga att även om jag känner mig peppad och gladare än på länge, så finns alltid andra känslor också där mellan dessa känslor. Besvikelse, irritation, ifrågasättande. Men det är också de känslorna som gör att jag verkligen njuter av de bra.

Kika in lite senare så ska jag försöka hinna blogga ikväll igen. Puss!

  1. JAG FÖRSTÅR!!!! Herregud. Tack för att du delar med dig av din högkänslighet, du sätter verkligen ord på hur det känns för mig. Jag förstår att man kan vara högkänslig på olika sätt, men det här med detaljer man tar till sig och att man alltid är uppmärksam på så mycket gör att man blir oerhört trött. Jag kan inte förklara men efter en resa i kollektivtrafiken är min hjärna full med intryck och dödstrött. Kan du ”stänga av”?
    Jag känner verkligen att min energi går åt till struntsaker även om jag också ser min känslighet som något fint. Svårt att prata med andra som inte är högkänsliga..

  2. Älskar dina texter om din självutveckling även om jag personligen har svårt att relatera till just det du skriver om. Men det ger mig inblick i ett helt annat mindset och det är faktiskt väldigt intressant.

  3. Gud vad vi är olika, fattar typ inte alls vad du skriver om, samtidigt ser jag kommentarena ovan. Fick en fråga när ngn sagt ngt elakt om/till mig som jag blivit arg,ledsen över. Kan verkligen inte komna på ngt, vet att mkt rinner av mig men att inte kunna komma på en enda kommentar som man blivit illa berörd av.. sjukt på sitt sätt. Antagligen rinner för mkt av mig o jag lufsar vidare som en glad o nöjd björn i livet:) måste ju vara högokänslig individ, usch vem vill vara det..

  4. Tack- för att du hjälpte med med vagnen idag!
    Tyckte att jag kände igen dig men kunde inte sätta fingret på det… tills jag läste här 😊 Har gått uppför de trapporna tusentals ggr med vagnen, men bara det att bli SEDD (i ett svettigt moment, hade bråttom, bebis hade varit ledsen… ja du vet) är så otroligt uppskattat! Fortsätt med de små gesterna mot dina medmänniskor, du gör en så stor skillnad, och påminner andra om vikten av det.
    Är också högkänslig och känner igen precis allt du skrev ovan. Tack för att du delar med dig.

    1. Men åh vad fint att du är här inne <3 vet hur det är att kånka på bebis och vagn och ALLTID glömma något hemma när man kommit ut haha. Tack för att du kommenterade så fint! Puss!

  5. Jag är också högkänslig, och kunde tidigare väldigt lätt ta åt mig. Älta i evigheter, undra vad andra tyckte och tänkte, sönderanalysera etc. Sedan hände någonting. Åldern kanske? Haha! Är 35 år nu och märker att jag inte bryr mig om hur jag ser ut lika mycket eller vad andra tycker om mina livsval. Om någon är otrevlig eller beter sig konstigt så vet jag ju om jag gjort något fel om det bara är den personen som har en dålig dag/inte mår bra. Jag har tagit mig igenom en tuff depression och gått i terapi i två omgångar sedan dess. Jobbat aktivt med att vända på mina tankar så fort självkritiken kommit och nosat mig i ryggen. Låtit saker rinna av mig eller tagit mod till mig att stå upp för mig själv. Det är verkligen fantastiskt för ens självutveckling att utmana sig själv mentalt.
    Dessutom så är terapi the shit!

  6. Härligt att simma! Köper du engångsinträde på Sturebadet eller har du årskort? Känns som årskortet mest lönar sig om man går många gånger i veckan. Gillar att gå dit just för att det är en så harmonisk bassäng.

  7. Fint Michaela <3 Tack för att du delar med dig av hela spektrat av känslor. Tycker vi måste omdefiniera vad som är "bra" och "dåligt" i känslovärlden. Det är ju, som du skriver, bra mycket mer komplext än så. Jag har varit så ledsen över mina akilleshälar tills den dagen jag insåg att vänta – det här är ju bara en sida av myntet – vad händer om jag vänder på det?! Då insåg jag att jag, med mina hemska, sorgsna, ledsamma erfarenheter, ju utvecklat en annan sida hos mig som ju öppnat upp för en heeeeeelt annan dimension i livet. HUR FINT ÄR INTE DET?! Sedan den dagen bestämde jag mig för fokusera på att se det mer som en styrka och mindre som någonting dåligt. Perspektiv är allt. KRAM!

  8. Tack Michaela för att du skriver så fint om ditt sätt att betrakta världen. Är själv högkänslig och extrovert o jag analyserar allt (både det vackra o det som gör ont) och ser och hör allt (mimspel, gester, tonlägen) och brinner för att få folk att se sig själva o må bra. Jag har aldrig mått dåligt av min högkänslighet utan njuter av att få lov att känna så mycket o möjlighet att notera rummets alla sinnesstämningar…men där är vi alla olika och det borde man prata om mer och visa respekt för dem som snarare lider.
    Min högkänslighet har gett mig något av det finaste jag vet, att aldrig tro att någon annans hårda ord, ton eller miner handlar om mig utan att det ligger i de upplevelser de har haft under dagen, året, livet. De människorna vill jag egentligen bara unna att få växa och blomma (kill all comments with kindness) och försöker få dem att förstå att jag är genuint intresserad av deras åsikter eller berättelser. Jag gillar inger halvdant, det måste vara genuint. Jag upplever att jag är extremt stark och positiv i mig själv och är helt övertygad om att min uppväxt bidragit till det!

    Hade varit intressant att höra mer om vad som driver dig i ditt företagande, vad din högkänslighet sätter gränser och när den stimulerar o skapar möjligheter.

  9. Känner igen mig till 100%. Har haft såna problem med min högkänslighet och mått otroligt dåligt av den hela 2019 och det har tyvärr följt med mig in i 2020 också. Det är såklart toppar och dalar, som med allt, men just det att jag inte kan låta bli att känna precis allt som händer hela tiden samt släppa känslor fast jag vill förrän jag verkligen känt klart dem, och det kan ju fanimig ta MÅNADER. Men det hjälper såklart att man är medveten om det och försöker hjälpa sig själv. Så skönt att du skrev detta, det var verkligen en liten lättnad i sig ❣️

  10. Vilket fint inlägg Michaela!
    Jag känner igen mig väldigt mycket i din beskrivning av högkänslighet. Det är en fin egenskap då den ofta resulterar i väldigt mycket omtanke för andra. Men jag kan ofta haka upp mig på små kommentarer eller känslor eller om jag haft en konstig dröm kan den ligg kvar och skava i kroppen hela dagen.

    Men härligt att du tar hand om dig själv genom träning och psykologi. Heja dig!
    Kramar

  11. Åh tack tack tack för att du tar upp detta och pratar om högkänslighet! Fick reda på att jag är HSP nu i somras och det är skönt fast samtidigt jobbigt. Skönt att förstå sig själv mer, medans jag tampas med samma känslor som du gör och andra jobbiga som är svåra att acceptera. Jag känner mig inte lika ensam när andra pratar om det, så skönt att känna med andra och känna igen sig, tack <3

  12. Känner igen mig så mycket i det du skriver, speciellt det om tejpen, vissa saker liksom äter upp en. Ibland kan min högkänslighet dränera mig på energi. Att alltid lägga märke till allt, ta åt sig och älta tar sitt men samtidigt är jag oerhört tacksam också på nå vis att man känner och ser världen och sin omgivning på ett sånt sätt. Men önskar att den delen som handlar om mig själv och mitt mående i det va något jag kunde hantera bättre. Tack för din öppenhet om detta och att du delar med dig. Inte lätt ibland att sätta ord på det men du gör det verkligen och genom det du skriver hur du försöker jobba med det gör att man både får sig en tankeställare själv samt tips på verktyg för att också kunna må bättre i hsp:n. Kram <3

  13. Detta är så fint att läsa! Känner igen mig mycket i det du skriver och har en fråga som kanske passar att ta upp i Frågor med Forni… Jag är i en hyfsat ny relation sedan 7 månader tillbaka och nu har vår smekmånadsfas tagit slut med buller och bång. Jag antar att det händer för de flesta par, plötsligt ser man olikheterna mer än likheterna och det ställer krav på ökad kommunikation, kompromissande och att välja om varandra på nytt. Jag är precis som du en högkänslig person och försökt kommunicera detta till min partner, vilket jag tycker har gått fram och landat väl. Trots det tog hon för någon vecka sedan upp att hon kände att jag lätt dumpar över saker på henne. Jag försökte förklara att jag är en person som tycker om att prata om utmaningar, hinder och andra saker i vardagen just eftersom jag löser många problem när jag pratar. Jag förtydligade att jag inte tar upp dem för att hon ska lösa dem. Det har lätt blivit att hon kommit med massor av alternativ för hur sakerna ska lösas, men jag har egentligen bara velat ha bekräftelse att hon ser, hör och förstår vad jag går igenom. Jag är helt enkelt väldigt transparent som person men tycker också att det är viktigt med ett positivt mindset! Jag försöker alltid se saker från den ljusa sidan och har superlätt för att förstå VARFÖR t.ex. min manager mikrostyr mig i mitt jobb (det är hennes osäkerhet). Men trots det har jag ju ändå velat ta upp det med min flickvän? Jaja, otroligt långt detta men hoppas att du förstår. Min fråga är hur du ser på emotionellt stöd från Damon, eller rent generellt i relationer. Hur mycket kan man begära? Resultatet har blivit att jag har stängt mig mer för att inte belasta henne men känner mig ganska olycklig när jag känner efter. Tusen tack för en fin blogg, du ger så mycket styrka och vardagsglädje!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Slöjmoln, pingviner och Codfather

Nu transporterar vi oss tillbaka till Kapstaden och en måndagsmorgon i huset. Om jag önskar att jag åt frukost där istället för här hemma just nu? Ja. Längtar fasiken redan tillbaka…

Kocken i huset fixade så fin frukost varje morgon och alltid växtbaserade alternativ för mig som är laktosintolerant och helst äter veganska alternativ istället för laktosfria mejeriprodukter. Vegansk ost och kokosyoghurt, nom nom.

Det blev en lugn morgon i huset.

Följt av bad och lek hela dagen. Dante var livrädd för poolen haha, så han fick bada i en liten balja på terrassen. Små steg för små personer 🙂

På kvällen promenerade vi ner till Camps Bay.

Vi hade en resevagn och ett babyskydd/vagn med oss på resan (alltså vår Doona som är både ett babyskydd och en vagn i ett, som jag pratat mycket om innan). Som resevagn valde vi Bugaboo Ant som kom i höstas och herregud vad nöjda vi är. Så snygg, smidig, liten, enkel att använda och perfekt för alla tillfällen. Du kan ha bebis vänd mot dig, fälla ner i helt liggande läge när den sover, den går att fälla ihop och ha som handbagage på planet (väger 7 kg) och är bara perfekt på alla sätt och vis. Så glad att vi valde den! Nu har vi ju inte testat någon annan resevagn men min kompis som har haft en annan resevagn sen innan var också supernöjd. Rekommenderas!

I alla fall. Vi åt middag på Codfather nere i Camps Bay på måndagskvällen, fisk i mängder, innan vi promenerade hem igen. Ser ni slöjmolnen över berget? Så otroligt vackert.

Tisdag och en stadig frukost inför dagens utflykt!

Vi åkte med en guide på en heldagsutflykt där vi besökte massa utkiksplatser och så pingvinerna som bor på stranden vid Simon’s Town (om jag inte missminner mig), det tar ca 45 min från Kapstaden. Det blåste som tusan så det blev en kort visit men gud så söta de var!

Sen tog vi massa fina bilder vid olika utkiksplatser men jag vet inte var de tog vägen? Hehe så kan det gå när det fotas hej vilt under en resa…

 Bild lånad av Linn

Vi tog en lunchpaus på Food Barn som inte såg mycket ut för världen utanför, utan var en enkel lada, men som serverade helt otroligt god mat. Det var kanske det bästa med Sydafrika: all god mat som går att hitta i alla hörn, som har riktigt hög kvalitet, har aldrig varit med om något liknande!

Mmm, vi åt massa god mat, drack iskallt vitt vin och bara njöt av dagen. Så mysigt att åka på utflykt även om det var lite läskigt när vi bilade högt upp vid utkanten av ett berg. Daniel körde trots vänstertrafik, riktigt bra dessutom, så jag kände mig ändå hyfsat trygg så länge jag inte kikade ner haha.

På tisdagskvällen körde vi en festmiddag på Asoka, en restaurang i stan som har riktigt bra drag varje tisdag. Damon, Dante och Markus gick till en lugnare restaurang eftersom bebisar inte var tillåtna på denna, så möttes vi upp efter middagarna i huset och fortsatte festen. Vid två gick jag och la mig med Dantis efter världens härligaste kväll!

Ifall att det behöver förtydligas så betyder inte fest alltid att man dricker sig berusad. Jag och Damon skulle aldrig vara berusade båda två när Dante är med utan en av oss är alltid nykter och kan ta hand om lilleman. Han går alltid först och fest kan vara precis lika roligt även om man sippar på ett glas bubbel en hel kväll!

Man är ändå lite trött när man varit uppe till 02, så dagen efter hittade D oss såhär 🙂

Till slut gick vi upp och åt frukost med resten av gänget. Såhär glad blir Dante när han ser Petra. Petra är verkligen en fantastisk gudmor, så kärleksfull och ROLIG mot Dante, man märker hur mycket han redan tycker om henne.

Vi gjorde inte många knop på onsdagen utan tog det bara lugnt i huset hela dagen. Dante hängde massor med Bungi som jobbade i huset, varje morgon lekte de en stund medan vi åt frukost och sedan på förmiddagen igen. Dom älskade varandra! Tänk om Stockholmare kunde få lite Sydafrikanskt i sig när det kommer till bebisar, i Kapstaden var alla så otroligt snälla mot Dante och det var långt ifrån vad jag upplevt på hemmaplan. Varje dag var det människor som kramade, pussade, höll och tog hand om Dante var vi än var. Han fullkomligt älskade det och mådde så bra av det. Vi är ju flockdjur i grunden och det märks på Dante att han tycker om att vara med många människor.

Så blev det tidig torsdagsmorgon och vi såg solen gå upp från terrassen vid 07. Sen var det dags att lämna huset och åka vidare på nya äventyr, men de tar vi i nästa inlägg ♥

  1. Hej!
    Hur kommer det sig att ni inte bara använder er av Doonan? Funderar på vad vi ska köpa för resevagn till bebis😍

  2. Asoka var jag också på. De har riktigt god mat där! Vet inte om ni även besökte Kloof Street House men det är samma ägare och grymt bra när det kommer till maträtterna. Jag åt en strutsfilé där som jag fortfarande dagdrömmer om, hehe. Kapstaden är den staden jag ätit allra bäst i av de ställen jag besökt eller bott på. Prisnivåerna är inte heller fy skam 🙂

  3. Hej! Så himla fina bilder!
    Vet att du varit i samma situation som jag är i där Dante enbart sov på dig. Du skrev i ett tidigare inlägg att ni började lägga Dante vid 3 månader. Hur gjorde ni den stora förändringen? Var det mycket skrik eller gick det fort över? Snälla svara på denna frågan du vet du hur svårt det kan vara. Stort tack!

    1. Hej
      Michela har svarat på denna fråga i några inlägg längre ner i inlägget med frågor. Då svarar hon på nedan fråga, svaret kanske kan hjälpa dig 🙂

      ”Hej! Så fint inlägg. Hur slutade ni få Dante att sova på dig? Har en 10 v bebis som bara sover på mig eller i vagnen vilket blir supertufft. Uppskattar verkligen ditt svar!”

      1. Hej! Tack! Jag såg det nu, missade just den frågan.
        Undrar om ni gjorde samma sak på dagen som på kvällen/natten?
        Alltså lade ni alltid ned bebis när han redan sov eller lade ni ned vaken?
        Vaggade ni då bebis innan ni lade ned eller lade ni ned efter amning när han redan sov?
        Och om han vaknade när ni lagt ned vad gjorde ni då?
        Med vänlig hälsning,
        tacksam och nyfiken mor

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi