Tankar om träning

I morse var jag på en pressfrukost för Nike, som jag bloggade om tidigare. Jag bevakar med ett nyfiket och samtidigt kritiskt öga träningsvärlden. Vad är det för värld egentligen? Hur går det med människor som slukas upp i den och får man vara med även om det bara är lite grann?

Finns det ett lagom kring träning och i sådana fall – hur många lyckas hålla den balansen?

I samband med hela hälsotrenden som har slagit, har det i ännu större utsträckning än tidigare hänt saker hos unga tjejer (den målgrupp jag främst analyserar och känner mig som en del av). Deras beteende och syn på träning har förändrats. Eller har unga tjejer alltid varit såhär uppslukade kring hälsa och träning?

På frukosten i morse var vi cirka 30 stycken tjejer som fick frågan om vi tränade mer än två gånger i veckan. 29 stycken räckte upp handen.

Skammen som slår i ansiktet i den sekunden är ofrånkomlig. Herregud, jag är sämst. Det är det enda jag tänker. Jag råkar slänga ur mig ett ”Oj, Gud” högt och alla ansikten vänds oförstående åt mitt håll. Någon frågar ”Vadå, tränar du inte mer än två gånger i veckan?” med ett upphöjt ögonbryn.

Jag svarar skamset ”Nej, eller, jag tränar två gånger i veckan men mer hinner jag inte, ni vet – mycket på jobbet och så, hehe”.

Sanningen är att jag tränar en gång i veckan, ibland två, och varken vill eller hinner mer. Och att min träning går ut på att stretcha på en matta, inte göra 300 squats på fem minuter.

Jag sätter inte upp bilder på Victoria’s Secret-modeller på kylen för att pusha mig själv till gymmet och jag gråter inte efter att jag slängt i mig några bitar godis. Men jag lyckas heller inte gå till gymmet och tycka det är SÅ ROLIGT ett par gånger i veckan – den där naturligt hälsosamma typen man önskar att man var själv.

Jag känner mig plötsligt väldigt otillräcklig i det här. Jag är inte mer än kvinna och därför måste jag också få erkänna att jag även känner mig tjock och ful. Jag tränar inte. När de andra pratar om hur skönt det är att svettas på gymmet berättar jag om hur gott kött jag åt och vilket pangvin jag drack. När andra äter en frukt unnar jag mig lite lösgodis till eftermiddagskaffet. När alla andra passar på att träna en sväng på gymmet över lunchen, passar jag på att skriva ett blogginlägg.

Och plötsligt får jag dåligt samvete över det. Över att bara träna en till två gånger i veckan, att dricka vin till maten ibland, att jag äter en bit choklad om dagen, att jag äter bröd till frukost, sallad till lunch men sedan gärna unnar mig en god pasta med min man till middag. Jag känner efter i min kropp och inser att den är mycket svagare än de andras och jag skäms över att jag får sån otrolig träningsvärk efter en halvtimmes träning. Jag sitter runt ett frukostbord, jag är sämst, och jag tänker för första gången i mitt liv att det är allt eller inget. Lagom finns inte. Jag får skärpa till mig, tänka om min kost och köpa gymkort på studs.

Det är första gången sen tonåren som jag slukas upp av det här helt. Jag har alltid lyckats stå emot de där känslorna för jag vill inte bli en sådan som låter dessa tankar ta upp tiden helt. Tankarna om att man aldrig är tillräcklig. Men idag släpps de fria i min kropp och samtidigt som de gör det tänker en rationell sida i min saker också. En del av mig ifrågasätter – är de andra 29 personerna runt det här bordet lyckligare än mig? Kommer de leva längre än mig för att de tränar mer? i sådana fall, kommer deras tid på jorden att vara lika eller mer lycklig än min? Kommer de som undviker bröd även slippa sjukdomar?

Vem lever det bästa livet – den som tvingar sig själv till ett hälsosamt leverne med de uppoffringar som krävs eller den som njuter av livets goda?

Det är lagom jag vill åt. Det är den balansen jag försöker eftersträva. Att röra på sig för att få ha en välmående kropp, men aldrig behöva tänka ”nej, jag borde inte” över ett gott bröd till frukosten. Jag vill inte ligga på en soffa hela mitt liv och inte heller få ångest varje gång jag lägger mig i en eftersom jag borde stå på gymmet istället.

Hur många klarar av att hålla sig till lagom?

Jag känner mig ful och dålig, men samtidigt ifrågasätter jag om det inte har gått för långt. En del av mig känner att jag måste skärpa till mig och komma ikapp, medan en annan del undrar om det inte är okej att röra på sig så mycket man vill och känner för?

Hela tiden försöker jag tvinga mina egna tankar tillbaka till grunden jag själv har valt att ha; Michaela, rör på dig när du vill och känner för det. Du behöver inte göra det om du verkligen inte vill, men glöm inte heller att lyssna på din kropp. Ibland ber den om att få röra på sig. Ge den då det den vill ha. Ät nutella till frukost om din själ skriker efter det, men när din kropp är tung kan det vara bra att dricka en smoothie istället. Lyssna på din insida. När du tittar på din pojkvän och får ett kärleksanfall i hela kroppen, dela på en flaska bubbel med honom för att fira den kärleken. Även om det är tisdag. Ät sallad till middag en lördag om du är sugen på det. Spring en söndagsmorgon om andan faller in och gå ut en onsdagskväll om du känner för det. Lyssna på insidan.

  1. Superviktigt ämne även om jag är en av dessa tjejer som tränar 4-5 ggr i veckan på gymmet. Jag gillar att vara stark men måste ändå intala mig själv att jag ÄLSKAR gymmet för motivationens skull. Hade jag inte blivit så fläskig av att inte röra på mig hade jag gjort som du och kört 1-2 ggr bara för att det är skönt. Du har enligt mig den sunda inställningen som kan äta lite godis, ta en macka, dricka ett glas vin osv jag äter 500 g lösgodis, en limpa och 2 flaskor vin om jag börjar. Allt eller inget liksom. Så egentligen är det väl ett grundproblem och inte bara själva träningen…

    Jaha nu kom jag till den insikten också TACK
    MICHAELA! Seriöst du är fan bäst. Sluta aldrig skriva, reflektera och kom ihåg du är vacker på både in och utsida!

  2. Var glad för att du inte har slukats upp av träningshetsen, och ja det är hets! Jag är en av dom står står på gymmet sex (helst alla) dagar i veckan. Och ja jag älskar det! MEN önskar att jag kunde tänka som du ibland, att inte ha någon ångest och måste kompensera med tärning/mindre mat över den där goda middagen eller godiset efter lunchen, jag ser ju hur jäkla BRA du mår! Wow liksom! och även om din kropp inte orkar göra lika många armhävningar och squats som jag, kan man ju undra vem som är lyckligast right?

    Balans är världens bästa grej. Jag jobbar hela tiden med att hitta den och ibland BAM så är jag där, men lika snabbt faller jag tillbaka. Träning älskar jag!!! Världens bästa grej! för mig är det maten som är lite svårare, men kämpar pååå

    O Michaela jag hoppas att du aldrig blir den här hets träning tjejen eller ens ”vanlig motionär tränar tre fyra dagar i veckan och äter bara gott en gång i veckan”. Din blogg är en sån awesome paus ifrån all hets, så om jag får önska, gå på yoga en gång i veckan och ät bra och va sådär galet lycklig. För när du faller ner i det då vette fan vad jag ska ha hopp om då, hehe press 😉 nejmen hoppas du förstår lite vad jag menar 🙂

  3. Så fint, så rätt, så bra! Jag är en av de 29 som räcker upp handen eftersom jag verkligen älskar att träna. Men jag skulle behöva lite av ditt tänk angående maten. Slappna av och njut helt enkelt! 😀 ♥

  4. Det här var det mest underbara jag läst på länge. Jag kände igen mig i allt (nästan) Jag tränar själv inte för tillfället men i höstas var jag inne i den där träningshetsen och gymmade flera gånger i veckan, visst mådde jag lite bättre psykiskt (då jag är väldigt deprimerad) Men alla ångesttankarna kring mat, träning och att vara nyttig osv tog för starkt på mig och min ätstörning började komma tillbaka. Nu skall jag försöka börja träna igen då det som sagt var bra för mitt psyke men jag vill hålla mig till två gånger i veckan MAX och tycka att detta är helt okej. Men när jag sagt det till folk får jag liksom ”två gånger i veckan bara det kommer du ingenstans på”, och så triggas ångesten igång IGEN. Vi lever i ett stört hälsotrends samhälle. Jag som varit ätstörd och känner ätstörda som gått helt gått in i det här med träning. Visst nu äter de ju och gått upp från deras lägsta vikt men nu är det helt hetsade kring mat och träning. Det har liksom flyttat över sin sjukdom men säger bara ”ja men jag lever helsosamt är nyttig osvosv” Men i självafallat är dom lika sjuka fortfarande, för det som träningen har blivit har blivit sjukt.
    Skall inte dra alla över en kam det är jätte bra de som klarar och har tid till att träna flera gånger i veckan, om det är något dom gillar och tycker om. Äta nyttigt är också jätte bra och dom som kan unna sig något gått NÄR DOM VILL är ju de som kanske mår allra bäst. Inte ha speciella ätardagar också då de äter en halv marabou och sen springer bort den dagen efter på gymmet. Det finns en väldigt fin gräns mellan att vara nyttig och hälsosam eller att det blir ett sjukt beteende.

    Ja det jag ville ha sagt är att detta var jätte bra skrivit och så HIMLA viktigt för någon att ta upp (av den som inte tränar 6 ggr i veckan men ändå mår bra, och troligast mycket bättre än många som tränar 6 ggr i veckan) CREDD TILL DIG. Kram

  5. Bästa inlägget!! Jag tränar 1-2 gånger i veckan och det står jag för. Plugg, kompisar, familj och egentid hemma går före gymmet alla dagar för mig och jag tror att det är kärleken från dem som är oss nära som kommer avgöra hur länge kroppen orkar leva och inte hur många squats man kan göra. Självklart ska man ta hand om kroppen men i slutändan vet ingen vad som får din kropp att må bra bättre än vad du gör. Låt inte andra säga hur du ska leva!!

  6. Jag hade inte heller räckt upp handen, jag äter det känner för och tar bara en promenad någon gång ibland. Och tack för det här inlägget, sådant gör att jag inte får ångest över att jag njuter av livets goda och inte står på gymmet flera dagar i veckan ♥

  7. Lite dubbelt inlägg.. Även om jag tycker du får ihop det ganska bra i slutet 🙂 Att det handlar om balans. Men det här med att ”unna sig”. Vem har sagt att det måste innebära godis/glass/onyttigheter etc?? Jag unnar min kropp en löprunda även om jag har mkt att göra för att rensa tankarna, en smoothie eller en latte fast den kanske egentligen är alldeles för dyr när jag har en lång dag, fräsch mat för att det får min insida att må bra och ett glas vin för att avsluta jobbveckan. Alla får självklart göra som de själva vill, men sluta säga att vi andra inte unnar oss eller offrar någonting för att vi inte äter choklad!! Blir så fel 🙂

    1. Svar till Emma:
      Hej Emma!

      Det handlar ju inte om chokladen i sig, men det handlar om att hitta en balans som jag upplever att få klarar av och det är det som inlägget handlar om. Balans. Sen är det upp till var och en att avgöra om hen känner att man har det eller ej i sin relation till hälsa och träning.

      Kram!

  8. Hej, så grymt bra skriver och shit vad jag känner igen mig. Jag själv är kille och det är precis likadant där, jag går på promenader ca två/tre ggr i veckan och jag är nöjd. Men ändå så känner jag mig så sjukt dålig när alla andra killar är sjukt jävla biffiga och jag går på en trött promenad, men det är det jag trivs med.
    Vet inte riktigt vad jag vill säga i den här kommentaren, men bara att du är så grym osv.

  9. Mycket bra skrivet! Själv är jag faktiskt en av de tjejer som tränar mer än 2 gånger i veckan (i normala fallet). Jag äter inte så mycket bröd eller pasta. Men det beror endast på att jag inte mår bra av det. Jag tycker att en bra pastarätt kan vara något av det godaste som finns, för att inte prata om ett riktigt gott glas vin! Men mitt problem är att jag mår inte bra efteråt, hamnar i någon slags ”dimma”. Därför väljer jag att avstå från detta i möjligaste mån, inte på grund av ”dåligt samvete” utan med anledning av hur jag mår efteråt. Jag brukar jämföra det med en bakfylla, en bakfylla där man inte ligger i sängen hela dagen utan går runt med en obehaglig känsla i kroppen, är orkeslös och har en gnutta huvudvärk. Träning är också något jag mår bra av, men om jag en dag inte känner mig helt 100 så kan jag utan problem gå förbi gymmet på vägen hem. Fast att jag hade packat med mig mina gymkläder till jobbet. Problemet i dagens samhälle tror jag är att ”alla” söker bekräftelse och beröm. Jag menar hur många bilder finns det inte under #fitness? Jag mår som sagt bra av min träning, men mitt instagramkonto består inte av en massa bilder på mina träningsresultat. Jag tränar och äter ju inte ”nyttigt” för att ta kort på det och hoppas att någon ska tycka jag är duktig. Jag gör det för min skull, för mitt välbefinnandes skull.

    Vi får bara ett liv, då gäller det att göra det man mår bra av. Mår du bra av att leva ditt liv på det sätt du lever idag, ja då ska man självklart fortsätta på det spåret! Vad som är lycka för en person är ju inte nödvändigtvis lycka för en annan.

    1. Svar till Johanna:
      Det är precis det jag menar. Jag vill inte skälla ut hur någon väljer att leva sitt liv utan ifrågasätter problemet kring att lyckas leva ett sunt liv, oavsett om man vill äta choklad eller ej, träna eller ej osv. Puss!

  10. Kommenterar aldrig men har heller aldrig läst något så bra – har de senaste månaderna släppt hetsen kring träning och mat. Det härliga är att nu när dessa tankar nästan är helt borta så har jag aldrig känt mig finare i min kropp, förbuden är borta, äter det jag gillar men i vettig mängd. Har aldrig mått så bra som nu pga lagom-tänkter, det tar ett tag att nå dit men det är så värt! Har kämpat med tankar i sex år, så nu när jag sitter och mumsar godis mittemot en tjej i träningskläder på tunnelbanan så känner jag mig stolt, och hoppas att hon inte tänker som jag gjort förut ”hur kan hon?”

  11. Hej Michaela och alla fina läsare!
    För ett och ett halvt år sedan var jag den där tjejen. Hon som gick milen varje morgon före frukost, pumpade armar, rumpa, ben, mage rygg så många gånger i veckan att jag tappade räkningen. Åt avocado, keso, tonfisk, kesella, linfrön. Drack spirulina, protein i all dess flytande form, Celcius, en kaffe med lättmjölk, ingefärsvatten…… ”för det är ju hälsosamt”. ”Alla gör det”. ”Det är väl det som är normalt”?!
    Jag tackade nej till så många middagar, hemmakvällar med vänner, utgångar, biokvällar – allt för träningen! Allt för den perfekta kroppen. Allt för den perfekta hälsan. När helgen kom åt jag en 300 g chipspåse och ett halvt kilo lösgodis. ”För börjar jag ta en bit går det inte att sluta”. Jag var HELT ÖVERTYGAD om att det var så det fungerade. Det fanns inget lagom, allt var svart eller vitt, hälsofreak eller tjockis.

    En dag fick jag nog. Jag fick så in i helvete nog. Jag bestämde mig för att helt ändra livsstil, jag tog hjälp. Så in i helvete. Skrev in mig på en klinik för ätstörda, för det var precis det jag var. Det är ett störd beteende att inte våga äta pasta, potatis, ris och bröd. Att låta sitt liv tas över av någonting som som man inte älskar. Att se sig själv i spegeln och anse att ens kvinnokropp är ohälsosam för att magen har några vecka och en valk. Det är ta mig fan stört.

    Idag tränar jag någon gång i veckan, tar en del promenader medan jag lyssnar på en pod. Jag äter mackor till frukost och kolhydrater till VARJE lagat mål mat. Jag äter något gott cirka fyra ggr/vecka, en semla, en bakelse lite godis. Jag kan ha en öppnad chipspåse hemma utan att ligga och tänkta på den varje vaken minut. Jag kan gå på bio när jag vill, äta middag ute när jag vill, äta vad fan jag vill.
    Jag har inte gått upp ett enda kilo och även fast jag inte vill fokusera på vikt så gör jag det ändå eftersom att jag vet hur besatt man är. Man tror att allt som inte heter kesella eller ångkokt kyckling gör en tjock. Jag har gått ner 7 kg sedan jag slutade med detta självplågeri, och nej det är inte i muskler eftersom att jag inte kunde bygga några innan pga alla möjliga brister i min kropp, det enda jag gjorde var att bryta ner hela systemet.

    7 kilo ner. På grund av pasta, såser, bröd med ost och smör, röd mjölk i kaffet och en kaka nästan varje dag. Min kropp är i sådan harmoni så ni förstår inte. Jag har en sådan annan frihet så ni förstår inte.
    Varje dag är dock en kamp fortfarande, som tjej får man nästan inte äta kolhydrater till lunch, kollegor stirrar snett på ens matlåda, ”Va, ska du ta en chokladboll bara sådär”? ”Ska du inte med på crossfit som alla andra?”

    Passa er tjejer, det är så lätt att bli fånge i sin egen kropp.

    1. Svar till Carolina:
      Vilken underbar kommentar som får en att tänka till och reflektera – tack snälla för den! Fortsätt må bra och vara lycklig. Skickar massa kärlek

    2. Svar till Carolina:
      WOW. Jag var med om exakt samma sak! Fick så in i helvete nog jag med.

      Idag har jag 4 magrutor mindre men är så jävla mycket gladare och är hundra lyckliga dagar rikare.

      Puss till dig och alla andra, vi måste inse att hur vi mår ALLTID kommer först.

    3. Svar till Carolina:
      Vilket underbart inlägg Michaela! ❤️
      Och till dig Carolina, vilken underbar kommentar! Gudars, vilken fantastiskt inspirerande människa du är. Tyvärr är jag en av de där 29 tjejerna som Michaela beskrev. Jag äter, sover och lever för ”hälsan”, som i min värld numera inte är så jävla hälsosam eftersom att det tar död på mitt psyke. Det enda jag tänker på är hur jag måste hinna träna innan den där middagen, vad jag ska äta till lunch den här veckan, hur många kalorier jag kommer att göra av med påväg till jobbet, och det har förstört mig. All den här hälsohetsen. I snart tre år har det pågått nu. Och jag vet inte hur eller om jag någonsin kommer att kunna få ur detta ur skallen. Mjukbröd har blivit dödsfarliga monster och äter jag en godis mitt i veckan så kallas det helt plötsligt för treat eller cheat eller att man ”unnar sig”.

      Vart tog den normala, lagoma livsstilen vägen? Den jag växte upp med? För inte tänkte väl jag kalori-innehållet på en vanlig liten kanelbulle när mormor bjöd på fika under min uppväxt? Jag vill ha det så igen. För det var då jag var som lyckligast.

    4. Svar till Carolina:
      Thank god att du delade med dig. Den här kommentaren ska jag spara och läsa om och om igen så jag vet att jag tänker rätt.
      Fortsätt vara i harmoni!

    5. Svar till Carolina:
      Fan va härligt =D
      Har själv gått igenom något liknade.
      Livet är mer en än snygg kropp!
      Om man mår bra mentalt och har balans
      så brukar utsidan anpassa sig :p
      Livet ska man njuuuuuta av, på alla plan!

  12. Tack Michaela!

    Tack för ett vettigt inlägg om balansen!
    Äntligen någon som tänker exakt som jag.

    Det här var underbart att läsa!

    Kram

  13. SÅ HIMLA BRA OCH VIKTIGT INLÄGG! Lyckligast lever längst och alla blir lyckliga av olika saker. Som du säger, lyssna på insidan. Jättebra Michaela

  14. Bra inlägg!

    Det är väl bra att du över huvudtaget rör på dig? Man behöver inte gå till gymmet 7 dagar i veckan. Om du utöver dina 2 träningsdagar tar minst en halvtimmes/trekvarts promenad så är det överlag bra för din hälsa! Det viktigaste är som sagt att du rör dig och inte bara sitter stilla hela tiden. Det är då du bör tänka om. Gå till och från jobbet om det (vad jag läst någon gång) bara tar en kvart. Då har du ju lyckats fått iaf en halvtimmes promenad. Ta en långpromenad på helgen om du inte hinner med vardagarna. Dra med dig pojkvännen, vänner eller familjen som du inte hunnit ha så mkt kontakt med i veckan till exempel. All motion är bra motion! 😀

    Kramar, Jenny

  15. Väldigt klokt inlägg! I slutändan handlar det ju om att hitta en balans. Man måste göra saker som man gillar för att må bra och visst behöver man även äta rätt och röra på sig. Men 1-2 gånger i veckan ÄR tillräckligt. Och man dör inte av lite onyttigheter. Man kan faktiskt äta rätt mycket av sådant som folk ser som onyttigt t.o.m

    Nu är det ju många som har intresset att hänga på gymmet 7 dagar i veckan, och det är väl i och för sig bra för dom men man måste komma ihåg att om man inte har träning som intresse så är det vansinne(!) att försöka matcha det där.

    Rent hälsomässigt är lagom bäst.

    Jag har tränat och tävlat på elitnivå. Jag hatar dock gym och har alltid varit en av dom som droppat av rätt snabbt när jag försökt börja. Men jag har tränat upp till 7 dagar i veckan. Inte för att min kropp mådde bra av det (ingen träning på elitnivå är nog hälsosam), utan för att det var så förbannat kul.. men att göra det för att tävla mot alla som checkar in på flashiga gym och lägger upp bilder i snygga träningsoutfits? Nä. För att hänga med i det tempot måste man i princip offra resten av sitt liv och det är det inte värt så länge inte träningen är det roligaste som hänt en.

    På ett sätt så är det ju jättebra att det vuxit fram en ny kategori bredvid allt shoppande och festande, där folk kan hitta förebilder, men jag hoppas att folk kan ha lite distans till alla dom som har träning som sitt liv. Att inspireras är jättebra, men det är ju galet att folk som har fler intressen än träning ska ha press på sig att matcha dom som inte gör något annat än äter, tränar, sover typ..

  16. Du är bäst och din blogg är super befriande!

    När jag tappar mig själv i träningshetsen går jag alltid in och läser på din blogg och inser att mat, vin och lite fest är en del av livets goda. (iallafall för mig)

    Sluta aldrig med det du älskar bara för att några andra har valt bort de. Du är otroligt inspirerande och skitsnygg. Det lyser seriöst om dig! Pussar

  17. Jag har nyligen hittat till din blogg, och jag har stannat för att det är så jävla skönt att få läsa om någon som inte skriver om gymmet och nyttiga små sallader hela dagen. Snälla ändra inte på det, för jag tror verkligen att hela hälsotrenden har spårat och att de flesta faktiskt borde ta ett steg tillbaka. Stå på dig, jag tycker du är grym som lever som du vill! kram

  18. Bra inlägg! För sex år sedan var jag en som hängde på gymmet alla veckans dagar och åt supernyttigt (läs superlite kalorier). Sen blev jag kär och ja, började göra annat. Nu har jag börjat hitta någon slags balans. Äter det jag är sugen på när jag är det vilket inte innebär att jag äter pizza och godis alla dagar i veckan. Tränar yoga 1-2 gånger i veckan och promenerar ibland. Mådde inte så mycket bättre fysiskt och absolut inte psykiskt när jag tränade mycket och åt strikt. Ägnade mycket tid åt just (ångest)tankar king mat och träning. Utifrån sågs jag säkert som ett lyckligt träningsfreak.

    Det gäller att hitta sin balans helt enkelt 🙂

  19. Bra inlägg! För sex år sedan var jag en som hängde på gymmet alla veckans dagar och åt supernyttigt (läs superlite kalorier). Sen blev jag kär och ja, började göra annat. Nu har jag börjat hitta någon slags balans. Äter det jag är sugen på när jag är det vilket inte innebär att jag äter pizza och godis alla dagar i veckan. Tränar yoga 1-2 gånger i veckan och promenerar ibland. Mådde inte så mycket bättre fysiskt och absolut inte psykiskt när jag tränade mycket och åt strikt. Ägnade mycket tid åt just (ångest)tankar king mat och träning. Utifrån sågs jag säkert som ett lyckligt träningsfreak.

    Det gäller att hitta sin balans helt enkelt 🙂

  20. Bästa texten jag läst på länge! Det här med träning är så galet, precis dom du säger, hur håller man det till att vara lagom? Jag tränar nog alldeles för mycket och det gör mig glad för jag mår bra men samtidigt får jag ångest för jag borde inte träna så mycket! Men tack för texten, den fick mig att fundera 🙂

  21. Vill bara få lägga till här att ofta när jag tänker på att hitta balans – så tänker jag på dig. Du äter inte mc Donalds varje dag. Vanlig mat ÄR inte dålig mat. Fortsätt bara som du trivs. Det är förmodligen hälsosammare leverne än många kvarg, celsius, proteinpulver personers är. Kram!

  22. Hej M!
    Jag har aldrig under alla dessa år jag läst en blogg kommenterat. Men idag är första gången. Jag har under år kämpat med mat-relaterade takar och tränat mer än vad man behöver. Din blogg och du har varit min förebild, det som syns i bloggen har alltid verkat så friskt. Fått mig att ta hälsosammare val, att t ex inte gå och träna för att min logiska sida av hjärnan säger, du bör inte träna mer. Men min andra sida ser alla dessa perfekta människor och deras tränings vanor. Jag är högt akademiskt utbildad anses av många vara rationell, intelligent och en SUND människa. Jag och en handfull människor i min närhet vet att detta inte stämmer. Jag har fått hjälp men min problem och kämpar varje dag! Varje dag kämpar jag för att inte dras in i timmar av tankar kring mat och träning. Det är VI som tränar flera gånger i veckan för mycket och som hoppar brödet som kommer leva kortare och minde lyckliga liv. All forskning på detta område pekar åt det hållet. Hetsen kring de nya hälsomänniskorna är felet och kommer inte leda till hälsosammare människor, tvärtom.
    Tack för detta inlägget och tack för att du ännu gång fick mig att bli en smula mer frisk. Gör som du alltid gjort, lyssna på ditt inre, och dras varken med åt det ena eller andra.

  23. Jag sitter lite här och undrar om det är något fel på mig. Jag äter vad jag vill, njuter av ett gott vin, älskar choklad och jag tränar inte. Nepp. Inget sexpack på denna magen. Det känns som tabu att säga, som att svära i kyrkan. Men jag är jättelycklig, snygg och mår bra ändå. Det är möjligt. Amen.

  24. Vettigaste jag läst på länge. Det handlar om balans och sunt förnuft.
    Livet är för kort för att välja bort nutella, pasta och vin!

    Tack för en mysig blogg!

    Kram

  25. Jag jobbar som PT, driver en crossfit-box på Malta och sa upp hela mitt liv i Sthlm över en natt för att chansa och arbeta med vad jag älskar.

    Tycker din inställning är magisk och var tvungen att dela texten på FB på direkten. Otroligt vettigt.

    Hoppas denna text sprider sig som en löpeld på FB. Snälla ni som läser och håller med. DELA på FB. Så viktigt budskap att få fram.

    Stor kram från Malta och kolhydratens högborg till land.

  26. Et viktig blogginnlegg! I en forlengning av denne diskusjonen handler det også om i hvor stor grad man skal basere sin lykkefølelse, selvfølelse og selvtillit på hvordan man ser ut, og om at det kanskje også er verdt å bruke tid på å ”trene opp” andre, ikke-kroppslige egenskaper for å få det bra.

  27. Känner precis som du skriver här ovan! fyfan vad bra michaela, skönt att man inte är ensam om dom här funderingarna! Jag försöker att åtminstone komma iväg på ett pass i veckan(om det är på gym eller en promenad spelar ingen roll) och det är stort för mig. Och jag vill inte träna mer än 1-2 gånger i veckan heller, finns liksom sååå mycket annat roligt att fylla ut dagarna med än träning. Jag känner lite att när jag ligger på dödsbädden vill jag inte se tillbaka på mitt liv som någon som tackade nej till så mycket. Vill inte ha tackat nej till livet helt enkelt! Har vänner och bekanta i min omgivning som måste tacka nej till fester och födelsedagsmiddagar för dom kommer må så dåligt av att se oss andra äta och dricka gott. Vill inte leva mitt liv så!

  28. Jag tänkte senast idag att jag önskade vara mer som du. Jag uppfattar att du gör allt ”lagom” varken mer eller mindre. Du kan unna dig lite lösgodis, jag unnar mig 8 hg. Ändra inte på dig gör det INTE. Du lever som många önskar dem kunde, lagom av allt. Dessutom har jag alltid sett det som att du har ett okomplicerat förhållande till mat & träning. Behåll det du har, du har helt rätt i den text du skriver. Låt dig inte påverkas. Kram

  29. Du är helt fantastisk Michaela! Det känns fantastiskt att du tar upp detta ämne och står för det. Jag kan ju tala om att jag hade suttit i samma situation som dig om jag hade suttit runt det bordet. Skamsen. Att känna sig tjock, ful och oduglig bland dessa andra 29 personer som räcker upp handen och kollar snett.

    Men livet är till för att levas, det är till för att njutas av! Vill vi verkligen se tillbaka på våra liv med en stor klump i magen för att man vet att man gav upp så mycket av vad livet handlar om bara för att få en tight kropp? Jag kan känna mig äcklad av min egen spegelbild ibland- just för att jag tittar på dessa deffade tjejer som tar selfies på gymet. Och hur långt har situationen inte gått då?

    Det sista stycket i din text ska bli mitt nya motto vad gäller träning och kost!
    Du är en helt fantastisk skribent och person Michaela!

  30. Så glad att någon lyfter ämnet! Jag är så himla urless på träningshetsen och då framförallt på att, som du skriver, många lyfter på ögonbrynen om du inte tränar mer än 1-2 ggr per vecka. Åh jag blir så ledsen och arg när jag tänker på hur många som mår dåligt på grund av detta. Visst är det bra att träna och må bra men det många inte kan skilja på är när de vill träna för att de vill eller om de ska träna för att de måste. Du är super Michaela!

  31. Åh Michaela! Det är ju bara du som kan skriva en text som jag känner igen mig i till 100 procent. Det här är bland de mest vettiga inläggen jag läst i träningsdebatten och jag vill bara tacka dig för att du är så bra. För att du delar med dig av dina känslor. Det gör att mina känslor kring det här inte känns lika ensamma. Tillsammans är vi ju ändå starkast? Sluta aldrig vara du, och hopps du unnar dig ett riktigt gott rödvin ikväll o kanske en godisbit eller två.

  32. Aaah tack för att du fick min ångest över att jag inte tränat på två veckor för att jag haft fullt upp med att vara kär, ätit gott, druckit gott och njutit av livet att försvinna!!

    Min plan ikväll var att spendera några timmar på gymmet.. Inte för att jag vill, utan för att jag ”borde”. Men enligt vem??

    Ääh nu drar jag hem istället, lagar en ljuvlig middag, tittar på en bra film, trycker i mig lite efterrätt och garvar högt med min kärlek!

    Träna kan jag göra någon annan dag!

    Tack 🙂

  33. Detta var så bra skrivet. Du sätter ord på något som jag tror snurrar i så många människors hjärnor i dagens samhälle. Man ska hinna med så mycket, inte bara att vara på gymmet 7 dagar i veckan utan också ha ett bra jobb, fantastiska relationer och helst också klämma in den där jorden runt resan också. Det går inte.

    Jag hamnade helt fel som många andra och efter att ha blivit avstängd från gymmet när måtten var rågade så skrevs jag akut in på psyk då läkarna konstaterade att jag bara skulle vara glad att mitt hjärta fortfarande slog.

    Och här är jag nu. I fullt schå med att komma på rätt körl med livet. Vilken tur också, att hjärtat fortsatte slå, för vad mycket livet har att erbjuda, vad mycket man kan vara med om, se, smaka på, skratta åt, gråta för, älska.

    Det är absolut inte enkelt att se förbi allt man ska vara, men det viktigaste är att försöka se till sig själv, vad mår JAG bra av, helt och fullt, ärligt från den djupaste delen av mitt hjärta, inte bara för att JAG SKA må bra av att inte äta bröd. För jag lovar dig. Alla dom där tjejerna är runt dig kring frukostbordet är absolut inte lyckligare bara för att de orkar ta några kilon mer på skivstången. Du är fantastisk!

    Keep the good work up och njut av livet, såsom DU vill njuta, inte någon annan! STOR VARM KRAM!

  34. Kära Michaela,
    Du är en smart, driven och snygg kvinna.
    Ät!
    Gymma så ofta DU vill!
    Ge gärnet på jobbet!
    Skit i vad andra gör!
    Det gör jag i alla fall. Brukade träna mycket när jag var yngre men jobbar numera 12-14 timmar per dag. Hinner med nån promenad och gymmet kanske en gång per vecka.
    Älskar god mat och vin och vad finns det bättre än ett gott glas och en tryffelpasta? Skulle fan inte byta det mot 3 kilo mindre på vågen.
    Är en lycklig 60 kilos tjej med lite gropar på rumpan men med smart skalle och ett glatt leende. Det räknas i min värld.
    Love life Michaela, with all good things it gives you.
    Kram

  35. Du är fantastisk! Helt rätt, jag har helt fallit in i träningshetsen och jag kan inte påstå att jag är lyckligare än du eller ens hälften så lycklig. Fortsätt med ditt sunda tänk, det kommer du komma långt på. Stor kram, trevlig helg 🙂

  36. Åååå tack för det här Michaela! Jag har länge haft ångest för att jag inte tränar ”så som man ska” och genom det här inlägget så känns det så mycket bättre! Jag går på promenader i naturen. Och jag älskar dessa promenader!

    Jag tror på det du säger – Balans! Jag tror också på att i absolut varje situation i livet göra det man känner för. Vill du äta en bit godis – gör det! Vill du äta en till – gör det! Gör allt du vill! Då tror jag att man är lycklig! och det är det som är viktig.

    Tusen pussar och kramar till dig för att du är så jordnära och bäst och tack för den fantastiksa podden!

  37. Precis så här känner jag emellanåt. Pressen och stressen om att träna och vara hälsosam, tankarna om att man är otillräcklig. Att om jag tränar och äter hälsosamt så blir allt ”bra”. Bra att du tar upp det här! 🙂

  38. Jag tycker verkligen om ditt inlägg och jag håller med dig! Jag tycker också att tränings/hälsohetsen har gått för långt och att det är helt sjukt att en ynka liten bit bröd kan anses vara syndigt – och då har vi inte ens börja prata om allt annat som gör livet värt att leva (rödvin, pasta etc. etc.). MEN jag undrar också om det inte är så att det är lättare för dig (och kanske mig) att förhålla oss såhär till tränings/hälsohetsen eftersom du/jag redan är smala och ”passar in” i utseendemallen idag. Du jobbar ju kanske inte direkt med mode, men rör dig ju ändå i modebranschen och jag gissar att pressen på att du ska passa in är ännu större än vad den är på mig (jag är student). Vad tror du? Tror du att det är lättare för oss som redan ser ut ”som man ska” att stå emot träningshetsen än andra? Jag menar, jag gissar att de flesta som tränar flera gånger i veckan faktiskt gör det för att hålla vikten i schack (oavsett vad de säger), inte för att det är så dunderkul att jämt vara på gymmet.

    1. Svar till Sophia:
      Det är precis såhär jag tänker också och det är en frågeställning jag inte heller kan svara på – bara plocka upp. Kanske är det så. Puss!

  39. Vet du, Micaela.. Jag har såå länge funderat på detta, och ibland känt det som att jag är den som inte har förstått när så många runt om en..med hänvisning till att de är hälsosamma och starka, låter det gå..för långt. Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig, men det är som att sträva efter att vara så smal som möjligt har ersatts med träning alla dagar i veckan och strikt kost med rubriken: Jag är hälsosam! Jag köper inte riktigt det, besatthet som besatthet. Men förstå mig rätt, alla har rätt att göra egna val, men jag tycker det är svårare för en omgivning att bedöma när det blir för mycket just pg.a. av att allt benämns ”hälsosamt” än när någon är besatt av att räkna kalorier och vara så smal som möjligt. Har inte så många nära bekanta som tränar som galningar och själv har jag alltid varit en periodare beroende på hur mitt liv i övrigt ser ut. Jag har precis köpt ett träningskort igen och tycker det är väldigt roligt, och det gör mycket för att jag lyckas strukturera upp mina dagar bättre med ett halvtidsjobb och heltidsmaster, faktiskt. Jag är också piggare och har mindre problem med sömnen nu än tidigare. Men jag är som du! Njuter av livets goda, försöker att aldrig ge mig själv ångest och inte bortprioritera massa annat för träningen. GO MICAELA!

  40. Åh Michaela. Som man kämpar för balansen alltså. Tycker dock du verkar ha uppnått den, utåt sett i alla fall. Själv har jag inget problem att äta nyttig mat för jag känner att min kropp mår bra av det, men sedan kan jag svulla som bara den på kvällen och bara må dåligt. Så svårt att hitta en mellanväg, att verkligen lyssna på kroppen och varken känna sig tvungen att träna eller att inte äta – eller som i mitt fall, tvungen ATT äta. Nu ska jag byta kläder och köra ett kul gympass innan det blir pizzamiddag hos min vän. Man får aldrig sluta försöka.

  41. Tro mig, lagom ÄR bäst.
    Jag började så, fastnade i hetsen om att smalare, mer träning och extremt nyttig mat alltid är bättre, började träna två gånger om dagen (ibland tre, ett pass var ett misslyckande) utan vilodagar, åt knappt någonting, hade dödsångest över träning och mat. (Och ja, folk tyckte att jag var jätteduktig som levde så ”hälsosamt”, om det bara hade vetat sanningen bakom den där perfekta fasaden man satte upp). Idag sitter jag här med diagnosen anorexia nervosa, och jag önskar så förbannat mycket att jag hade insett hur lätt det går i överstyr. Det är lätt att vara efterklok, så jag hoppas att alla tänker till en extra gång och reflekterar över sitt beteende när det gäller träning/mat. Vad mår JAG bra av? Vad är bäst för MIG?

    Jag glömde bort allt annat som jag var bra på, saker som egentligen spelar stor roll i livet, det enda som jag ville prestera i var att vara så perfekt som möjligt när det gällde träning och mat.
    Michaela, du är så jävla bra på så mycket. Om de skulle fråga något annat kanske du skulle vara den enda som räckte upp handen (exempelvis om jobb, familj och andra viktiga faktorer i livet). Allt handlar inte om hur många gånger i veckan man tränar. (Jag snittade typ 14 pass i veckan och åt knappt någonting, inte fan var jag lyckligare för det, TVÄRTOM) Jag är glad att du inte fastnar i hetsen, att du känner efter vad som fungerar för dig. Vad som får DIG att må bra, det är det allra viktigaste.

    Stor kram

  42. Du är bara bäst och SÅ snygg, vacker och klok!! Tack för detta inlägg, tror att du hjälper många (inklusive mig själv) genom att skriva såna här inlägg. Nu ska jag ut o äta tapas o dricka vin med min pappa! Kram

  43. Helt underbart skrivet Michaela!
    Så skönt att äntligen få en motpol till det andra jag läser så ofta..
    Så skönt att höra att någon annan tänker som mig..
    Det är lätt att dras med i det andra och börja ifrågasätta sig själv

    Jag håller med Lovisa, sluta aldrig skriva och reflektera. Jag tycker att du verkar vara en fantastisk person!

  44. Åh, Michaela!

    Jag grät ta mig fan till det här inlägget. Det enda jag tänkte var ‘Nä, inte hon också’. Jag är så trött. Trött på bloggar, instagram-konton, artiklar, tv-program och tumblr-sidor som pushar tjejer till vad jag tycker är ohälsosamt; att träna minst 6 gånger i veckan, ha magrutor, kunna göra de där 300 squatsen på 5 minuter och som tycker att en chokladboll gjord på blötlagda dadlar är ett ‘treat’ som man tar och unnar sig. Det står mig upp över öronen. Självklart är det upp till var och en, självklart ska man äta raw food om det gör en lycklig, det är inget osunt i det. Men när man känner sig dålig över att man käkar bröd till frulle, sallad till lunch och pasta till middag och ‘bara’ tränar två gånger i veckan, då blir jag ledsen. Det gör dig glad, eller hur? Det är trevliga middagar med god mat, vin och skratt som du värdesätter och ger dig endorfiner, inte att lyfta skrot 6 dagar i veckan. Gör det du mår bra av, varken mer eller mindre. Det är ju dessutom hälsosamt leverne? Du äter mängder salt och transfetter, du äter frukt och grönt, långsamma och snabba kolhydrater och du rör på dig regelbundet. Du är inte dålig. Du är min förebild när det kommer till mycket i livet, snälla bli inte som de som ger mig ångest!

    P.s, hihi, din rumpa (och dina ben!!) i den där jeans-reklamen för något/några år sen är fantastisk. Ta fram och titta på den när du känner så här! D.s

    1. Svar till Sophia:
      ‘Du äter INTE mängder salt och transfetter och annat osunt skulle där stå, inte du äter mängder salt och transfetter, haha.

  45. Så jäkla bra. Word up Michaela!
    Efter att ha varit ner i det där hålet med träning och beteende som är mer anorektiskt än hälsosamt, kan jag säga att jag idag tränar när jag känner för det. Kanske ingen gång i veckan, eller fyra gånger. Dagshumöret avgör helt enkelt. Jag tränar för att jag vill ha en kropp som kan bära mig, som är stark till att åka offpist skidor vecka efter vecka, jobba, stå upp en hel dag och så vidare. Att dricka rödvin några dagar i veckan och enbart käka mackor till frukost får inte min kropp att bli svag. Det get balans. Det är dock inte att underskatta hur svårt det är att nå balansen.
    Gillar vad du skriver (mycket mer nu efter att jag blivit kär och verkligen förstår dina texter). Trevlig helg!

  46. Hejsan! Förstår precis hur du känner dig, jag är rätt så urlé på fitnesstrenden. Jag tycker att det är absurt att plötsligt, kvinnor i 20-års ålder som aldrig har haft intresse av att röra på sig plötsligt lever på gymmet och äter ”mugcakes” och proteinpulver i alla dess former. Jag själv har alltid varit aktiv iochmed att jag tävlat in tennis samt spelat fotboll. Jag tränade ca 5-6 gånger i veckan, för att jag tyckte det var kul! Sen så började gymnasiet och vännerna blev viktigare än hobbyerna, och jag minskade vilket kändes rätt. Idag så går jag mest på gym och ut och gå, typ varannan dag. Jag måste röra på mig för mitt psykiska välbefinnanse samt för att inte bli rastlös och för att kunna koncentrera mig på studier.
    Det är dock positivt att människor rör på sig, men det är oroväckande hur mina vänninnor skippar en vin och ostkväll för att de skall på gym nästa morgon, eller att de vill va i samma skick som de var i högstadiet. Det är absurt att en vuxen kvinna vill se ut som ett högstadiebarn! Och att människor skippar en mål för att äta proteinpulver, proteinkakor eller liknande.
    Det som stör mig mest, är de av mina vänner som hela grundskolan försökte hitta på orsaker att inte behöva delta på gymnastiklektionerna, nu följer ”fitnessworld101” på Instagram och gör squats för att få en rundare rumpa (kurvor i all ära) och tränar bort sina fina kvinnliga former till mer rak och muskulös på crossfit.
    Det är bara så sjukt hur kvinnors komplex för sina kroppar har ökat iochmed denna trend, jag blir så ledsen. Jag har alltid tyckt om det att du väljer att äta istället en god pasta istället för att svettas på ett gym, dock så har inte alla dessa goda gener, men det är ingen orsak att leva på proteinpulver. Jag tycker att du inte skall stressa över att du inte tränar tillräkligt, du skall lyssna på din kropp, om du känner dig lyckligare med ett glas rött i handen och en bra bok, stanna hemma! Träning skall främja välbefinnandet, inte skada det! Alla skall lyssna på sina kroppar och göra allt med MÅTTA – man behöver inte ta allt till det extrema.

  47. Hejsan! Förstår precis hur du känner dig, jag är rätt så urlé på fitnesstrenden. Jag tycker att det är absurt att plötsligt, kvinnor i 20-års ålder som aldrig har haft intresse av att röra på sig plötsligt lever på gymmet och äter ”mugcakes” och proteinpulver i alla dess former. Jag själv har alltid varit aktiv iochmed att jag tävlat in tennis samt spelat fotboll. Jag tränade ca 5-6 gånger i veckan, för att jag tyckte det var kul! Sen så började gymnasiet och vännerna blev viktigare än hobbyerna, och jag minskade vilket kändes rätt. Idag så går jag mest på gym och ut och gå, typ varannan dag. Jag måste röra på mig för mitt psykiska välbefinnanse samt för att inte bli rastlös och för att kunna koncentrera mig på studier.
    Det är dock positivt att människor rör på sig, men det är oroväckande hur mina vänninnor skippar en vin och ostkväll för att de skall på gym nästa morgon, eller att de vill va i samma skick som de var i högstadiet. Det är absurt att en vuxen kvinna vill se ut som ett högstadiebarn! Och att människor skippar en mål för att äta proteinpulver, proteinkakor eller liknande.
    Det som stör mig mest, är de av mina vänner som hela grundskolan försökte hitta på orsaker att inte behöva delta på gymnastiklektionerna, nu följer ”fitnessworld101” på Instagram och gör squats för att få en rundare rumpa (kurvor i all ära) och tränar bort sina fina kvinnliga former till mer rak och muskulös på crossfit.
    Det är bara så sjukt hur kvinnors komplex för sina kroppar har ökat iochmed denna trend, jag blir så ledsen. Jag har alltid tyckt om det att du väljer att äta istället en god pasta istället för att svettas på ett gym, dock så har inte alla dessa goda gener, men det är ingen orsak att leva på proteinpulver. Jag tycker att du inte skall stressa över att du inte tränar tillräkligt, du skall lyssna på din kropp, om du känner dig lyckligare med ett glas rött i handen och en bra bok, stanna hemma! Träning skall främja välbefinnandet, inte skada det! Alla skall lyssna på sina kroppar och göra allt med MÅTTA – man behöver inte ta allt till det extrema.

  48. ”Vem lever det bästa livet – den som tvingar sig själv till ett hälsosamt leverne med de uppoffringar som krävs eller den som njuter av livets goda?”

    Vem har det bästa livet, jag eller dem?

    Fokusera på dig själv och vad som är viktigt för dig, det gör dig lycklig. Huruvida andra är lyckligare än du eller inte spelar ingen roll i hur lycklig du är.

  49. Du är så jävla fin och jag älskade det här inlägget verkligen.
    Även om jag är ett träningsfreak och är noggrann med vad jag äter så önskar jag att fler tänkte som du. Önskar att jag tänkte som du!
    KÄRLEK TILL DIG

  50. Michaela, jag vill egentligen inte trampa på de andra bloggarna som var med på denna frukost. Men när du skriver att du känner dig underlägsen dem, vill jag ändå skaka om dig lite.

    Du har mest utstrålning av alla, hela du strålar. För att du är sund. För att du inte plågar dig själv genom att banta och träna varje dag (som, let’s be honest, inte är särskilt roligt). Du har en helt fantastisk kropp som jag skulle döda för. Mina kompisar skulle döda för din kropp, vi har pratat så mycket om dig. Du är en helt fantastisk förebild och världen behöver kvinnor som du.

    Sluta aldrig vara du.

  51. Jag hyllar dig för detta inlägg! Jag önskar att jag kunde ha en likna avslappnad syn på det hela och känna mig mer bekväm i min kropp, jag är på väg dit men vägen är lång och inte helt spikrak..
    Jag har inte ”begåvats” med gener som passar in i det smala ideal som råder och det har alltid plågat mig. Jag har i många många år varit den som alltid tränar minst tre gånger i veckan, inte för att jag har varit sugen utan för att jag ”ska/måste”, jag har provat den ena dieten efter den andra, haft PT, träffat hälsocoach..listan kan göras lång. Och resultatet då? Istället för att gå ner i vikt, vilket har varit det enda målet, så har jag sakta men säkert gått upp i vikt genom åren. Detta har så klart bara spätt på mitt missnöje med mig själv och min självkänsla var nere på botten och kravlade..
    För drygt ett år sedan satt jag på ett spinningpass och fick helt plötsligt panik och kände bara att jag kan inte vara kvar här, jag måste gå härifrån, NU! Jag tror att jag gick in i tränings-väggen.
    Sedan dess har jag försökt att tillåta mig att inte behöva träna, för det har jag i princip inte gjort under 2013..tränat alltså..och det var nog precis vad jag behövde! Jag är långt ifrån så avslappnad och bekväm i min kropp som jag önskar att jag någon dag blir, men helt ärligt så har jag nog under detta sabbatsår från tränings- och mat ”hets” fokuserat i alla fall något mindre på min kropps utseende.
    Ikväll blir det hemlagad pizza som rundas av med lite godis i soffan tillsammans med min gulliga sambo, mys!

  52. Tack för att du vågar reflektera öppet kring detta ämne. Har försökt komma igång med träning men alltid gett upp då jag känner mig misslyckad om jag inte tränat 5 gånger i veckan som många träningsbloggare jag följt ser som ett minimum. Händer det en vecka att jag bara tränar 1 gång ger jag upp då jag inte orkar det dåliga samvetet. Insett att jag aldrig kommer bli en sån som hänger på gymmet 5 ggr i veckan och älskar det. Ska komma igång med träningen och har som riktlinje att träna 1-2 gånger i veckan (så länge jag har lust) och sedan promenera så gott det går. Nu ska jag unna mig en stor köttbit och ett glas rött, skål!

  53. Jag tycker att det är otroligt sorgligt att du, och tusentals andra tjejer med dig, ska behöva känna skamkänslor för att en tränar ”för lite” när du i själva verket hittat en träningsform och mängd som passar för dig och ditt liv just nu. Jag säger: all heder till alla tjejer som lyssnar på sin egen kropp och sina egna behov och önskemål, och skiter fullständigt i ”normen” eller ”idealet”.

  54. Tack. Det här var precis vad jag behövde, har läst din text tre gånger nu och ångesten som ligger och naggar i bakhuvudet släppte lite. Så jävla bra sagt och behövligt. Tack Michaela!

  55. Jag har alltid älskat din blogg just för att du inte verkar bry dig så mycket om vad man bör och inte bör göra. En skön liten oas i bloggvärlden! Jag tränade mycket för ett tag sen och tyckte det var jättekul (speciellt när jag märkte hur jag blev starkare och hur kroppen svarade positivt) men har inte direkt tränat på över 6 månader nu för har prioriterat annat. Jag tycker fortfarande att det är kul med träning men känner inte att jag behöver träna. Vill jag träna så gör jag det, vill jag inte så gör jag det inte. Vill du träna ”bara” 1 gång i veckan så gör det och skit i allt annat! Tror inte att det är träningshetsen i sig som är problemet, utan att man bryr sig för mycket om vad man bör och inte bör göra. Tycker man ska gör det som man mår bra av 🙂

  56. Du är jätteviktig michaela! I alla fall för mig och uppenbarligen för många andra också om man ser hur många som kommenterar och mejlar dig. Det är inte bara det här om träning som du berör mig med, utan också många andra kategorier i livet också! Ditt sätt att tänka, prata, skriva, värdera är till mycket hjälp och inspiration för mig!! Tack.Fortsätt känna dig viktig och frisk!:) kram

  57. Hets är det minsta man kan säga. Idag verkar det som om alla går på tävlingsdiet och är aspirerande fitnessproffs med hur många tävlingar som helst framför sig.

    Det är inte sunt, OM man själv inte klara att hantera situationen man befinner sig i, men om man gör det? Ja, då har man någon form av balans.

    Sedan finns det inget som säger att man inte ”unnar sig” (egentligen ett väldigt märkligt uttryck), bara för att man hänger på gym 5 dagar i veckan och normalt sett äter väldigt nyttigt. Finns ju något som kallas ätardagar…men så var vi visst där igen: balans. Jag vet att många som hamnar för djupt i träningshetsen tyvärr har svårt att hitta balansen och även efter ett så kallat ”tillfrisknande” från hetsen i sig så kan vissa tankebanor tyvärr hänga kvar länge.

  58. Hej Michaela!
    Fantastiskt skrivet av dig, jag tror du äntligen sätter ord på det många känner. Jag har själv alltid hatat att träna på gym, men har gjort det ändå eftersom man ”ska” ju träna. Det enda jag tyckt om är yoga och power walks, men har alltid fått höra av mer tränande personer att det minsann inte räknas som träning. Jag har gett upp tusentals gånger och totalvägrat gå till gymmet. Sen hittade jag av olika anledningar löpningen, och jag fattade äntligen vad träning handlar om. Att må bra och att bli lycklig av sin träning. Blir man inte lycklig kan man lika gärna lägga av tills man hittar sin grej. Och gör man inte det är det också ok. Så fortsätt med det du/ni tycker om oavsett om det är yoga, styrketräning eller löpning. Eller inget. Som du säger, det handlar om balans.

  59. Det handlar väl inte om besatthet eller att inte träna alls. Själv så tränar jag runt 5 gånger i vecka för att jag tycker att det är roligt, orkar mer och mår bättre utav det. Har ingen ångest över huvud taget om jag skulle missa ett pass om någonting annat kommer upp. Många har stillasittande arbeten där de sitter framför en dator hela tiden. Det är bra om man tränar då kroppen behöver röra på sig för att inte brytas ner. Är lycklig varken jag tränar eller inte men det känns bättre att vara vältränad och stark i kroppen.

    1. Svar till Fredrik:
      Blev just ännu mer övertygad om att det här är ett vanligt,onödigt, dumt tjejproblem pga signatur Fredrik. Inte lila vanligt killproblem skulle jag tro

  60. PRECIS SÅ! För över ett år sedan började jag att försöka gå ned i vikt. Jag gick till ett gym för första gången i mitt liv. Jag hoppade över en måltid för första gången i mitt liv. Började räkna kalorier. Avstod från godis fast det det var lördag och jag var så fruktansvärt sugen. För första gången. Jag slutade att dricka mjölk till maten som jag i 20 år hade druckit varje dag och sparade på så vis många kalorier per dag. Målet med tre gympass i veckan blev till fem. Jag memorerade hur mycket kalorier varenda frukt och grönsak innehåller. Jag blev smal. Jag blev lyckligare. Tills jag började leva igen och kände mig smal och attraktiv och åt det där godiset och drack den där mjölken för att jag kunde nu när jag hade min drömkropp och gick upp de kilona jag hade gått ned efter månader av strikta regler och ständigt skavande samvete och så började allt om igen.

    Jag vet fortfarande exakt hur mycket kalorier det är i ett äpple. Eller en ballerinakaka. Eller ett glas mellanmjölk. Det gör mig inte lyckligare. Inte vackrare. Bara mer ytlig, fåfäng, instängd, olycklig och vem vill leva så? Om jag dör imorgon? Jag som alltid tog en morotskaka till fikat och älskade att laga mat och inte hade sprungit en meter tills dagen jag upptäckte att min mage hängde ned lite när jag låg på sidan och plötsligt kände ett förakt gentemot min kropp. Nu tar jag alltid en kaffe med mjölk. Lite mjölk. Bara. En latte innehåller för många kalorier. Kaka till fikat har jag inte ätit på ett år. Jag lagar aldrig mat längre. Jag kollar på min mage tio, tjugo, trettio gånger varje dag.

    Tills för en månad sedan. Sakta, men säkert, har jag börjat leva igen. Jag ska äta på restaurang imorgon. Igår åt jag inte bara en, utan två, kakor. Jag har börjat styrketräna. Tre gånger i veckan. Jag ser mig själv i spegeln utan kläder och gillar ju det jag ser. Jag är nöjd med mig själv och har alltid varit. Därför har jag så svårt att acceptera att även jag har fallit ned i det här jävliga skitträsket av sjuka ideal av smala och disciplinerade tjejer. Jag är fortfarande kvar i träsket även fast jag äntligen tycks ha tagit mig upp till ytan och kan andas, men ibland, fortfarande väldigt ofta, dras jag ned i det och blir destruktiv och skuldbelägger mig själv som inte kan vara så där driven som alla andra tycks vara.

    Jag vet inte varför jag skriver detta eller vart jag vill komma, men jag skäms över att jag har hamnat där jag är. Jag är inte bättre än så. Jag önskar att jag vore mer som du. Det är sunt att leva som du gör! Du är fantastisk. Det gör mig fast besluten att fortsätta vägen till att börja njuta igen. Leva. Göra det som gör MIG lycklig. Vara den fria och vackra kvinnan som jag är och vill vara och KAN vara. Vi gör det.

    / mig som ändå är relativt lycklig och helt klart en åtta av tia och innerst inne så vet jag att jag är himla bra, bara.

  61. Det är alltid så jävla skönt att gå in på din blogg för att man vet att man SLIPPER detta eviga jävla tjat om träning, hälsa, äta nyttigt och all jävla hets kring det. KRÄKS.
    Du ser fantastisk ut och verkar alltid äta precis det du känner för. SÅ JÄVLA BEFRIANDE att jämt gå in på din blogg. Bäst är den.
    Och du.

  62. Det här inlägget handlar ju bara om hur dåligt du mår över att du inte prioritera träning före annat. Folk kan må BRA av att träna 5 ggr/veckan, och behöver inte alls ha ångest över mat eller uteblivet träningspass!

    1. Svar till Madde:
      Jag tycker Michaels inlägg handlar om hetsen och hur den där negativ för oss. Som hon beskriver borde man alltid lyssna inifrån och leva sitt liv därefter dvs skriker kroppen efter träning 5 ggr i veckan, kör!! Säger kroppen att det inte är din grej att köra fem ggr i veckan men tre passar bra, kör på det. Känner du att du borde träna fem ggr av den s.k träningsetsens påverkan, för att du känner dig utanför fitnessvärlden och inte kan vila på en vilodag när det är det enda kroppen vill, så ska man nog backa. Men somsagt är det utan press, hets, måstetankar bakom så sina aktiviteter i livet så är det ju bara köra! Alla är olika

  63. Wow vilket fint inlägg! Du har så rätt i allt du säger ♥ Tycker att det är hemskt att såpass många känner sig tvingade att träna mycket, endast för att man ”ska” göra det. Jag är 14 år och tränar kanske 2 gånger i veckan. Jag tycker att det är lagom och mår bra av att träna, jag tränar på roligt sätt som passar mig. Men helt ärligt så skulle jag nog inte träna alls om det inte vore för den träningshets som finns, alla bilder på tjejers ”perfekta kroppar” som man ser överallt och allt man läser om hur man ska träna/äta för att vara hälsosam. Jag skulle inte bry mig, för hur viktigt är det egentligen? Hur viktigt är det för mig som faktiskt bara är 14 år att ha en platt mage? Inte alls viktigt, men ändå bryr jag mig. Inte så att jag får ångest när jag äter godis, verkligen inte, jag låter mig äta det jag är sugen på. Men jag är nöjdare med mig själv när jag har tränat, jag känner mig bättre till mods efter att jag tränat än när jag ätit chips och godis. Varför måste det vara så? Varför måste lite godis vara så dåligt?

    Jag är nöjd med min kropp men tänker att den kan vara bättre, och blir så irriterad på mig själv för att tänker så och att jag låter mig påverkas så mycket av hur man ”ska” se ut.

    Sen har jag även tänkt på alla bilder folk lägger upp på sina vältränade kroppar, bilderna kan motivera folk, men oftast tror jag att de ger ångest. Tror att många tjejer känner sig illa till mods när de ser en bild på instagram på en i deras ögon, perfekt & vältränad kropp, medans de själva sitter i soffan och äter chips. Kanske ställer de ifrån sig chipsskålen och går och tränar. Så ska det inte vara, visst är träning bra, men träning ska inte förknippas med ångest, det ska inte chips och annat mindre nyttigt heller. Alla ska med gott samvete kunna äta chips, godis osv. Träna ska man göra för att mår bra av det, inte för att bränna bort kalorierna från bullen man åt.

    Jag har lovat mig själv att aldrig nånsin sluta äta allt det goda och onyttiga, för jag älskar det! Sen ska jag fortsätta träna som jag gör om jag har tid och ork, men har jag inte det så ska jag inte träna.

    Slutligen vill jag bara säga tack för det fina inlägget! Hoppas att du nästa gång nån frågar hur ofta du tränar kan svara ”en gång i veckan, om jag hinner”, utan att skämmas det minsta 🙂 Du är så fin Michaela, och en sån förebild ska du veta! Kram

  64. Kändes av någon anledning väldigt skönt att läsa detta inlägg, jag förmodar att det beror på att du här skriver så personligt om detta till synes rätt känsliga inlägg. För mig känns det som en lättnad att känna samhörighet med någon som inte flyttar blicken åt ett annat håll.
    Relevansen av denna problematik är större än någonsin, och vilken problematik det är. Detta begrepp som kallas balans – det för mina tankar till ett pussel som kämpar emot, av någon anledning. Som om balansen vore perfektionen, det utopiskt ouppnåeliga. Trots att perfektionen är det sista balans handlar om.
    Jag tror det är viktigt att man försöker att hålla ett stadigt grepp om sina egna värderingar och sin respekt för sig själv och ens känslor, och vara kritisk inför den nästan oundvikliga påverkan från omgivningen.
    Lycka till, Michaela! Kram

  65. Hej!

    En del av ”träningshetsen” som finns tycker jag är bra, den delen som handlar om att man ska vara tacksam för att man har en frisk kropp och då också ta hand om den. Den andra delen, den hetsiga delen tycker jag inte om lika mycket. Den delen som innebär att alla ska vara så biffiga eller smala som möjligt, och den delen som också utesluter allt annat.

    Jag tränar för att skingra lite tankar ibland, för att jag tycker om känslan när jag klarar av saker jag inte trodde men framför allt för att jag ska kunna unna mig lite extra. Mat, godis, rödvin med mera är ju det godaste som finns i hela världen. Varför ska man behöva välja det ena eller andra? Jag tränar mer än två gånger i veckan men jag äter och dricker gott betydligt oftare än så.

    Träning gör mig glad, god mat gör mig glad. När andra sticker iväg till sin crossfit och jag är på väg hem för att laga pasta så tänker jag inte skämmas. Jag har hittat min balans och jag är glad.

  66. Jag brukar utgå ifrån att all motion är ett plus. Att tycka att ett träningspass i veckan är toppen bara i sig och inte i förhållande till hur jag ”borde” träna. Börjar man ha en massa press och förväntningar på sig så blir det istället någonting negativt som gör att man inte orkar i långa loppet. Typ: ”Grymt att jag tog det här passet idag!” Istället för ”Jaha, så det blev bara en gång den här veckan” eller ”Fint att ta trappan istället för rulltrappan” istället för ”och? Det kändes ändå inte. Borde träna istället, är ganska dålig på det”.

    Kan tycka att det har blivit en trendig grej att träna hela tiden och äta rätt osv. Och man blir sååååå lycklig och mår sååååå bra. Super! Men alla måste lyssna på sin egen kropp (och själ). Så strunta i det – gör dig själv lycklig istället och behåll det fokus som du har idag om det får dig att må bra både i kropp och själ.

  67. Känner igen mig så mycket i detta inlägg! Naturligt smal, tränar sällan, unnar mig mycket gott men kan inte rå för att jag fått ”ångest”/andra tankar senaste året pga denna träningshets och vänner som tränat flera gånger i veckan. Hatar det, lagom är bäst. Du är grym Michaela! Så bra skrivet. Puss på dig

  68. Jag vill förvandla mig till den sanna Michaela och ge dig en uppvaknande ”smäll på käften” följt av en stor kram.

    Du yogar, du promenerar, du äter gott och du somnar med din älskade – fortsätt som du gör och var lycklig. Det låter ganska hälsosamt i mina öron.

  69. Efter 10 år av anorexia är jag äntligen Påväg tillbaka. Men känns dom att jag valde alldeles fel tid, nu är det friskt att träna 5 pass i veckan och dricka proteinshakes och äta rawfood.. Det är inte längre hälsosamt att ta en bulle till kaffet när man är sugen? Får man ens dricka kaffe?
    Så TACK!!!! För detta inlägg! Leva är att lyssna till sig själv.. Jag har levt alltför länge i svält och begränsningar, vill jag äta en bulle så GÖR JAG DET! Puss och tack för att du är så klok, jordnära och fantastiskt vacker! 🙂

  70. Fina, goa Michaela!
    Nu satte du ord på vad så många unga människor tänker flera gånger i veckan (som du ser nedan), Tack för din uppriktighet och för dina kloka reflektioner! Jag har varit i anorexiahelvetet och vänt för att sedan leva ”hälsosamt” med träning mer pga tvång än lust, skuldkänslor över mat och klämmande på knappt existerande valkar framför spegeln (och jag är ändå ”botad”)…och jag är bara så less på det!! Varför ska man se bra ut om man inte mår bra? Varför ska man träna flera gånger i veckan för att det anses vara ”normen”? När blir den såkallade hälsotrenden hälsosam på riktigt? Stor kram till dig som ska fortsätta vara precis som du är om du trivs med det! ♥

  71. Kör på precis dom du alltid gjort Michaela! Tycker det känns så skönt att det finns en förebild och blogg som inte träningshetsar, utan att man duger ändå. Tycker du är mycket mer inspirerande som inte tränar (förutom yoga, som är SÅ du) och som njuter av mat. Det är dit vi alla borde sträva. Att kunna njuta av livet utan att få dåligt samvete!

  72. Nej, nej nej Michaela. Du får inte börja tänka för djupt i de banorna. Jag har varit djupt nere i ätstörningsträsket, förlorade 28 kg på 5 månader och vart tillslut nästan tvångsinlagd på sjukhus pga mitt svaga hjärta. Jag slet sönder min kropp av minimalt matintag och maximalt med träning.
    Du är och har varit en förebild för den relationen jag vill ha till mat och träning – att njuta när något är gott och att träna när du känner för det. Under min sjukperiod var du en av de jag följde och avundades, och idag under tillfriskning ser jag din relation till hälsa som en av de normalaste – och därmed också den relation jag vill se mig själv ha till mat och träning.
    Fortsätt precis som du är, du är vacker och bra precis som du är!!

  73. Det här var verkligen SÅ bra skrivet, mitt i prick! Tack för att du är så klok och formulerar mina tankar och känslor bättre än jag själv gör.

  74. Fantastiska du alltså fy fan vad jag älskar din blogg, det är verkligen den enda jag LÄNGTAR efter att få läsa, alla andra är så mycket yta medan din berör på djupet. Är så glad över att du verkar vara så lycklig just nu för det känns verkligen som att du förtjänar det så mycket.
    Kram

  75. Jag är en heterosexuell gift kvinna och har en girl crush on you!!! Så jävla underbar är DU!!! Don’t change, just keep being yourself 🙂

  76. Så otroligt bra skrivet och formulerat! Du har verkligen känslan att sätta ord på det som är så svårt att greppa. DU ÄGER och är en otroligt bra förebild! Läser din blogg när jag är ledsen,glad eller bara vill ha lite tänkvärda ord eller vardaglig inspo och din och daschas pod är inte sämre den. Tror jag har lyssnat om varenda avsnitt två gånger om nu! Massa kramar till dig världens bästa inspiratör och förebild!

  77. Fyfan vad du är bra, behöver inte säga mer för det var exakt den känslan jag hade under hela tiden jg läste inlägget, det är ju såhär man ska känna!!! Dags för 2014! Året och början på att känna att DU ska leva och forma DITT liv, ingen annan

  78. Blir så glad när jag läser detta, önskar att flera kunde tänka såhär! Skulle ni inte vilja göra en podd om träningshets? Jag vet att eran podd ska handla om kärlek men det är en slags kärlek. Kärlek till sig själv och hur man respekterar sig själv.
    Kram!!

  79. FAN VAD BRA DU ÄR! Jag vaknar med ångest varje dag! Jag är snart 30 och på tok för gammal för att ha ångest. Men när ALLT runt omkring på jobbet och på sociala medier handlar om hur du får platt mage, hur du blir lycklig om du är snygg och smal. Får jag ångest över mina få försök till gym. När jag ser bilder på alla dessa ”perfekta” smala tjejer utan minsta gnutta fett på kroppen, och sedan ser på min kropp med kärlekshandtag, celluliter och deg mage, kryper sig ångesten på och jag ångrar bittert godiset jag tidigare ätit. SÅ mycket tids som läggs på att ångra, må dåligt och jämföra! Detta ämne är superviktigt. Om jag blir påverkad som ändå är ”vuxen” Hur är det då med alla yngre? Om jag ångrar mitt godis, vi måste hjälpa varandra! tack Michaela för att du delar med dig och tar upp detta. Älskar din blogg just för att du är så jordnära och att du älskar mat lika mycket som jag och att du inte fastnat i träningsfällan! Stor KRAM!

  80. Blir så glad av det här inlägget. Forni det är så jävla bra! Tack tack tack för dina fina, bästa ord. Jag skrev själv ett inlägg om träningshets på min blogg för ett tag sen men det var inte i närheten av det här! Åh vad det var bra, PUSS

  81. Det är du och jag mot alla andra. Jag äter också godis varje dag, bokstavligen tvingar mig själv eller så måste någon dra med mig till gymmet. Jag tycker inte om det, men när jag lever med en kropp som är långt ifrån idealkroppen blir jag ofta besviken på mig själv och känner att jag måste göra något för att lyckas få till hyfsad bikiniform till sommaren. Sommaren borde vara något jag längtar till, men det gör jag inte när ångesten över min kropp är större än längtan till värmen och att få bada i havet. För då kan jag inte gömma undan kroppen i en stor stickad tröja och ett par väl sittande jeans. Då tvingas jag visa mig halvnaken med en mage som putar ut lite nertill.
    Jag önskar att idealet inte vore att svälta sig själv två dagar i veckan och träna som djur sju dagar i veckan för jag förstår inte vitsen med det. Lev livet, njut av dagen och unna dig som aldrig förr! Man mår bra när man är lycklig och människor blir inte lyckliga av samma saker. Tack världens bästa Michaela för det du just skrev, jag känner mig inte lika ensam längre!

  82. Det är med gråten i ögonen jag läser detta, med glädje. Att äntligen du, Michaela Forni, en stor förebild inom modebranschen med tusentals läsare på din blogg varje dag, skriver ett sådant starkt inlägg.
    Jag, tjejen som kämpar att ta mig ur anorexian, känner en att du gjort mig en stor tjänst genom att uttrycka dig på detta viset på din blogg, att någon äntligen gör det för herregud vad jag har väntat på detta. För vem påverkas inte av dagens reklam av träning och dieter i massmedierna? Jo, du Michaela är tillräckligt stark att stå emot och återigen LYSSNA PÅ DIN KROPP. Jag är oerhört tacksam, såå tacksam. Jag hoppas innerligt att många läser det du skrivit och tänker efter hur de tar ställning till det här!? För ätstöringsantalen bland unga tjejer som mig är idag rekordhöga, varför är det så? Det är sorgligt när jag tänker efter och även om jag är på väg ut från det här så är det så extremt svårt med dagens träningspress och kostpress. Man faller tillbaka 9/10 gånger. Men i alla fall så är jag oerhört tacksam för det här inlägget Michaela, så TACK!

  83. Så viktigt skrivet!
    För när blev det hälsosamt att få ångest av att äta pasta och att känna sig dålig när man inte hunnit träna 4 ggr under en veckan.
    Så svårt med balans, upplever jag att jag och mina vänner alla känner.
    Ena dagen tycker jag att alla fitspo konton på instagram är så överdrivna och blir galen på det. Nästa dag kommer jag på mig själv söka på hashtags och känna mig dålig för att jag inte ser ut som dom – att jag drack några glas med vänner istället för att träna den där timmen – fast tiden med mina vänner gjorde mig lycklig ända in i själen.
    ptfia.se har en fantastisk blogg om att hitta balans. Ni borde sammarbeta! Så många unga tjejer skulle må bra av att se fler som du!

  84. Vackra du, jag blir uppriktigt ledsen när jag läser det här. För det är tragiskt att vackra människor som du, jag och alla andra tvingas brottas med det allt sånt här. Att känna att man inte duger när man valt en livsstil som man trivs med och som faktiskt får en att må bra. Jo, jag tränar ganska mycket styrketräning, skidåkning, landsvägscykling osv. för att mitt arbete är extremt fysiskt (och psykiskt krävande) och min kropp ska orka med det i väldigt många år ännu. Trots det har jag kämpat med att jag borde se mera ”fit” ut och jag borde äta mycket mera hälsosamt. För faktum är att jag njuter av choklad till kaffet flera dagar i veckan, jag äter både fredagsgodis, lördagsgodis och ibland söndagsgodis. Och maten, jag älskar mat. Gott kött, god fisk osv. Jag älskar det. Flera dagar i veckan så väljer jag också smoothies eller bär och kvarg och skippar onödiga kolhydrater i maten. För ja, det går att ha båda delarna och må bra. Jag har insett att jag inte vill träna för att bli snygg och ladda upp bilder på Instagram på min sixpack. För mig är inte det tillräckligt motivation för att orka fortsätta med träningen och samtidigt så tror jag att det är otroligt skadligt för självkänsla och självförtoende att leva med den inställningen. Jag tränar för att bli stark för jag vet att jag måste vara det i mitt jobb. Och jag tränar för att jag mår otroligt bra psykiskt av det. Men jag behöver också få ett par bitar choklad till kaffet (eller en halv chokladplatta ibland) och ligga på soffan med näven i en godispåse. För mig är den här livsstilen balans. Balans både fysiskt och psykiskt. Och alla hittar vi den balansen på olika sätt men jag vägrar att tro att den som lever med att räkna allt de stoppar i sig och skippar socialt umgänge varje gång för att kunna träna och ser ner på den som inte tränar minst sex dagar i veckan; jag vägrar tro att de har balans i sitt liv. Likaså vägrar jag att tro att den som enbart ligger på soffan med näven i en godispåse har balans i sitt liv. Jag önskar att vi alla kunde försöka hitta balans i livet med mat, träning och godsaker och acceptera att mitt sätt är inte det sätt som fungerar för alla andra. Stor kram på dig och tack för att du skrev det här inlägget.

  85. Jag blir så glad av att äntligen få läsa ett inlägg med synpunkter från bägge perspektiv! Alla andra texter jag har läst har antingen handlat om att bojkotta hälsotrenden och att hacka ned på de som tränar ofta eller att ”Ryan Gosling blir ledsen varje gång du äter bröd” (Det citatet las upp på instagram av en trebarnsmamma som jag följer, och tyckte att det var så hemskt!). Men äntligen någon som lyckas hitta en balans! Älskade att läsa ditt inlägg! Tack! Puss 🙂

  86. Så jäkla befriande att du skriver precis så som jag tror vääääldigt många av oss känner igen oss i. Heja dig M. Du skiljer dig från mängden!

  87. Uppskattar det här inlägget väldigt mycket Forni!

    Viktigt att våga tänka kring detta. Jag har vänner som fallit in i ätstörningar men folk ser bara det som väldigt positivt att de gymmar 10pass i veckan. Jag har vänner som tvärtom bara ligger hemma för att inte behöva jämföras med andra på gymmet.

    Jag har hittat min träningsform på en plats utan dömande blickar och jämförande. Det är jag så glad över.

  88. Vad glad jag blev över detta inlägg. Ville skriva en kommentar redan igår, men kände att jag behövde tänka lite.
    Ja jag tränar mer än 2 ggr i veckan, men en del av dessa pass är rena ”myspass” för mig eller med andra ord rehabpass. Många rynkar på näsan att jag inte använder varje tillfälle till att pusha mig och prestera, för mig är dessa pass min avkoppling. Tidigare var det med hästarna i stallet, men den tiden är förbi.

    Sen har vi detta med maten. Tack för att du säger det jag tänkt! Man måste få njuta av godis, vin god mat utan att känna skuld utan att känna nu måste jag träna som kompensation! Utan bara kunna njuta av livets goda även om det innehåller mjölk och gluten (vilket idag verkar vara lika farligt som alkohol och friterat enligt vissa bloggar).

    Tack för ett fantastiskt inlägg som jag ännu inte kunnat släppa helt!

  89. tack!! jag ska börja bära upp min lilla söta rumpa istället för att försöka träna så mycket så den blir större!

  90. Väldigt bra skrivet, fler måste lyfta fram det här ämnet. Jag som själv som alltid älskat idrott och träning tycker att det är väldigt kul att det har blivit så populärt med att träna och att vara hälsosam. Jag har själv tränat på elit nivå inom idrott men inte längre. Det som oroar mig är dels hur stor press som byggs upp av dagens sociala medier, där det läggs upp dagligen om hur hälsosam och duktig man varit på gymmet idag. Visst man behöver inte bry sig om hur andra äter och hur mycket andra tränar men det gör man, väldigt MÅNGA gör det.

    Det är väl jätte bra att vi kan lära oss av varandra men Jag tror att det skapar väldigt mycket ångest och får folk att må dåligt över att dem inte är lika ”duktiga”. En del mår jätte bra av att träna och då ska man göra det men det är inte allas grej och då bör man heller inte sätta den pressen på sig själv. Det finns så många andra saker som får en att må bra. Jag unnar verkligen ”träningsfreaken” som samtidigt jobbar och mår bra och inte känner någon press det är fantastiskt att se.

    Jag har varit i en den sitsen när jag hade väldigt mycket ångest och satte en jäkla press på mig själv även fast jag inte hade tid eller ork just då. Nu har jag lärt mig att stänga av det där och nu tränar jag när ”the fuck” jag vill och jag äter och dricker vad ”the fuck” jag känner att jag är sugen på och som gör MIG att må bra.

    Jag läser inga bloggar i vanliga fall och har aldrig kommenterat en blogg förut. Jag vet inte heller vem du är för jag är inte så insatt i bloggvärlden men kan tänka mig att du är en stor förebild för många och därför är det extra bra att du skriver ett sånt här inlägg där du visar att du är lycklig på ditt sätt och att det handlar om en balansgång.

  91. Hej Michaela!

    Jätteintressant inlägg och ett ämne som är värt att belysas. Jag tror precis som du på Balans. Jag brukar träna 2,3 gånger i veckan (när jag har lust), relativt hårt och intensivt. Detta för att det ger mig en god balans i mitt liv. Tränar jag inte – rubbas min balans, mitt psyke – jag har lätt för att bli nedstämd, stressad och träningen är min medicin både för kropp och själ. Utöver detta äter jag vad jag vill, när jag vill. Bra, riktigt och god mat, men även ibland vad som kanske ses som onyttigare mat och dryck- jag en sucker för godsaker. Jag har fått bra resultat av min träning, min kost och inställning – lika goda resultat som personer som lever i ”fitness- världen”, med allt vad det innebär. Jag tror att det absolut viktiga är att man tänker – vad behöver min kropp idag? Vilket humör är jag på? Behöver jag mysa ner mig i soffan, se serier och äta choklad hela dagen? Då gör jag det. Eller behöver hjärna och kropp motion? En lugn promenad eller ett hårt träningspass i kombo med något fräscht till middag? Du förstår principen 😉

    Ur sund inställning, balans och träning tror jag kommer äkta glädje och välmående. Obalans är – när folk känner glädje blandat med ångest och pliktkänsla. Ingen skall ge dig samvetskval, för du känner dig själv och din kropp bäst! Ge dig vad du behöver. Träna ofta, ibland eller inte alls. Ät och drick nyttigt,”onyttigt”, lagom eller mer. Så länge du är glad och mår bra i kropp och själ behövs inga regler följas!

    Kram till dig Michaela, härligaste, kloka och ballaste du!

  92. Till slut handlar det ju om att var och en gör det man mår bra av själv. För ett år sedan tränade jag 5-6 ggr i veckan på gym, och jag tränade HÅRT och älskade det! Jag var stark och fick aldrig ont i ryggen på jobbet eller andra vardagskrämpor. Men förra året blev jag sjuk och det tog många månader att ta sig tillbaka till ett sjukdomsfritt tillstånd. Träningen fick bortprioriteras, jag fick inte träna som jag var van vid!
    Nu är jag frisk och har mjukstartat träningen igen – kroppsvikt, smidighet och annat nödvändigt (och som jag tycker är tråkigt) är allt jag ägnar mig åt nu. Men hantlarna lockar och jag vet att jag snart står där och curlar med ett leende på läpparna.
    Det jag vill säga är att man måste lyssna på kroppen! Känner man att kroppen är nöjd med 2 pass och en promenad i veckan så räcker det 🙂 Det spelar ingen roll hur mycket 29 andra tjejer, med andra kroppar, tränar!

  93. Har ni en stund över så kika in på min blogg.
    Skriver öppet och ärligt om ALLT i livet.
    Jag är duktig på att skriva en hel del intressanta ämnen! Ha det!♥

  94. Kanske bland det bästa jag läst! Jag var den som räckte upp båda händerna, för det var fem gymbesök i veckan, jobba på posten man springer och cyklar en del som brevbärare, fotboll tre gå ger i vecka. Och jag var såld, trodde att det var livet, att träning var vägen till lycka. Det var vägen till helvetet för mig. Klart man kan träna hårt och må bra. Men jag tränade hårdare för att jag trodde att då skulle jag bli en som mådde bra.
    Nu brukar jag träna fotboll två gånger i veckan och har som mål att gå 10.000 steg om dagen på vardagarna. Det var balans.
    Men innan jul gick min kropp sönder. Svimmade, var illamående, gick runt i en dimma, fick ryckningar i kroppen som inte gick över. Det blev ett par dygn på sjukhus och än idag en månad senare vet fortfarande ingen vad felet är. Idag kan jag inte träna, orkar inte gå längre sträckor, trappor är döden, att gå 3000 steg om dagen är en bedrift. Att äta och laga mat varje dag är jobbigare än att bestiga berg. Så den här inlägget satte sig i min själ! Att hitta balans. För nu har min skepp, min kropp kantrat. Men jag äter upp min semla, dricker min latte och tänker att balans handlar inte om balans varje dag. Att varje dag ska gå plus minus noll. Nej livet ska gå plus minus noll, idag kan jag inte träna, orkar inte äta rätt. Men jag kommer göra det snart. Och då kommer den här semlan som gör mig lycklig idag vara utbytt mot ett pass på fotbollsplanen och då är det den träning som jag unnar mig.
    Tack! Tack!

  95. Väldigt bra skrivit. Och det stämmer för vissa, men alla är olika och alla måste nog hitta sin egen balans. Själv har jag tränat mycket hela livet. Det blev min vardag att åka till simträningen varje dag. Det var där jag hittade mina bästa vänner. Det var där jag hade som roligast. Men självklart ska man inte göra det om anledningen är att kroppen ska ”se bra ut”, anledningen ska ju vara att själen mår som bäst av det. Även jag som tränat mesta delen av min tid har efter träningspasset ätit exakt vad jag vill. Gärna en pastarätt och några chokladbollar- för att det är gott och för att jag mår bra av det.

  96. Vilket underbart inlägg! Jag blir glad ända ner i tårna Fick ett smärre bryt på mina tjejkompisar när vi åt middag för några dagar sedan. Det är sådan status att träna mycket och äta superrätt att man nästan få skämmas för att man beställer in pasta. ”Oh, vetemjöl är kanske inte det bästa man kan äta, men någon gång iblanda kanske” 2Har ni provat den nya träningsformen, det är den som gäller om man ska stärka bålmuskulaturen, glöm yogan” Alla vet bäst och tävlar i träningspräktighet. Själv är jag som du men fick god lust att börja äta grillchips till frukost, smörgåsbuffé till lunch och toppa med pizza till middag. Sedan köpa brynja, titta på TV konstant och vara mig själv för en stund :-)Alla ska vara som de är. Det är vacker. Jag lver mitt liv lixom

  97. Min vän på fb hade länkat ditt inlägg och jag måste bara säga ; halleluja och tack!
    Inga fler ord behövs.
    Hoppas att du har en fin kväll var du och än hur du spenderar den. Kram!

  98. Michaela! Detta var något av det bästa på länge, jag känner igen mig i denna hets av mat och träning något enormt. Men jag har slutat bry mig och det är otroligt skönt. Jag är 16 och går 1an på gymnasiet, vilket det innefattar en otrolig press bland just tjejer. Men faktum är att jag just nu inte tränar något alls och mår så otroligt bra. Ingen stress utav att man måste hinna till gymmet eller att man kanske borde skippa målet efter gymmet för annars gör träningen ingen verkan.

    Min mamma skämtar med mig ibland och säger att jag går på 7:0 samtidigt som hon går på 5:2. Ja, kanske det. Men jag är stolt för det och så länge jag är nöjd med mig själv så ska inga ”måsten” eller ”du borde..” hindra mig från att leva mitt liv till 100 %.
    Varför snåla med kolhydrater? – Det som är sååå gott!

    Det jag vill säga med detta är att man ska leva sitt liv på sitt sätt för att må så bra som möjligt, vissa tränar 7 dagar i veckan, vissa gör som dig och vissa gör det inte alls. Tycker du är helt grym och en underbar kvinna som många många ser upp till. Speciellt jag! DU är bäst, bara så du vet.

  99. Har följt din blogg flera år, men kommenterar väldigt sällan. Tycker dock alltid att du har väldigt kloka tankar om saker och ting. Känner precis som du angående detta, är det så fel att unna sig något en vardag? Inte orka träna fem gånger i veckan, kanske bara en gång är okej? Har själv samma tankar och vill väl mest säga att det är skönt att man inte är ensam om att känna så!

  100. TACK BÄSTA DU! Jag tränar själv 1-2 gånger i veckan (ibland ingen gång alls!) och jag mår bra av det. Folk borde sträva efter att göra saker med måtta, det har jag själv precis lärt mig (det var mitt nyårslöfte till och med) i stället för att haka på all hets. Ibland känns det som att ”strong is the new skinny” är en ny version av en godkänd, mer hälsosam (kanske) anorexia.

    Att träna 7 dagar i veckan är helt okej om det är en hobby, men det kan knappast vara en hobby för 29 av 30 tjejer? Eller? Jag kanske har missat något. Får man glass på gymmet nu för tiden? I så fall är jag helt med.

    Jag vill må bra fysiskt men jag vill också LEVA. Du och jag är levande tecken på att man kan ha både och. Man kan ha kakan och äta den också 😉

    Puss på dig Michaela,
    Vardagsmotion och god mat med måtta is the shit.

  101. TACK BÄSTA DU! Jag tränar själv 1-2 gånger i veckan (ibland ingen gång alls!) och jag mår bra av det. Folk borde sträva efter att göra saker med måtta, det har jag själv precis lärt mig (det var mitt nyårslöfte till och med) i stället för att haka på all hets. Ibland känns det som att ”strong is the new skinny” är en ny version av en godkänd, mer hälsosam (kanske) anorexia.

    Att träna 7 dagar i veckan är helt okej om det är en hobby, men det kan knappast vara en hobby för 29 av 30 tjejer? Eller? Jag kanske har missat något. Får man glass på gymmet nu för tiden? I så fall är jag helt med.

    Jag vill må bra fysiskt men jag vill också LEVA. Du och jag är levande tecken på att man kan ha både och. Man kan ha kakan och äta den också 😉

    Puss på dig Michaela,
    Vardagsmotion och god mat med måtta is the shit.

  102. ÅH TACK! jag är precis som dig. känner precis som dig i allt det du skriver. och det är så himla viktigt att lyfta fram!

  103. Hej!
    Jag blir faktiskt lite upprörd när jag läser alla kommentarerna och inser att det är så många som, enligt mig, har en så förvriden uppfattning om nyttigt och hälsosamt. Nyttigt är inte att äta kalorisnålt vilket ofta är få kolhydrater, inte vad jag har lärt mig i alla fall. Nyttigt är att äta bra och långsamma kolhydrater, mycket frukt och grönt och en varierad proteinkälla. Det mår kroppen bra av! Så mycket just nu handlar bara om att man ska äta sjukt mycket proteiner och lite kolhydrater och så lite grönt på det. I de allra flesta fall så skulle det räcka för de som tränar ett pass per dag att äta enligt tallriksmodellen, men den har ju fått något tabubelagt över sig.

    Jag brukar tänka att man ska göra som experterna säger, att röra på sig 1 h per dag. Vissa dagar blir den timmen promenaden till och från bussen, men oftast blir det den ”vanliga” timmen plus mer. Det är så många som går ut så stenhårt för det här med träning och hälsa att dom liksom redan från början lägger krokben för sig själva! Att begränsa alla sina njutningar och nöjen för att köra skiten ur sig på gymmet redan från början kommer resultera i att du dör i behov efter dina cravings och du tränar för hårt, skadar dig och inte kan träna mer. Jag tror att man bör hitta ett utgångsläge som funkar för sig själv. Och jag tror på att man ska pusha sig själv över gränsen, men inte mycket över.

    Och tillsist, det här med mat. Min kära far är elittriathlet även fast han börjar nära sig femtio, tränar i genomsnitt två ggr per dag och är extremt vältränad för sin ålder. Han fick frågan om hur lång tid innan ett stort lopp han slutar att dricka alkohol. Svaret blev dagen där loppet går. När jag har frågat honom om det här med mat har han alltid svarat att han älskar att träna och att det är viktigt att äta bra och tillräckligt med mat, men att ”vafan, man måste leva lite också”. Och det är ju så. Man måste fan leva lite också. Ta hand om alla dina sidor!

    Det är den här konstiga nya träningshetsen som har förvridit så mycket med träning och mat. Och det gör mig ledsen, för att träna är något utav det bästa som finns och likaså mat.
    TACK för en grym blogg! Slutar aldrig förundras över dig. Om man får göra ett önskeinlägg skulle jag vilja veta hur din karriär började tills där du är idag. Kram.

  104. Åh måste bara säga att du har en så fin och sund och bra inställning till livet och det är jag så himla tacksam för! Så skönt att få läsa det du skriver när det finns så mycket underliggande hets i de hälsovindar som blåser. Så jävla härligt med vin till maten och nåt gott på eftermiddagen att det väl aldrig kan vara värt att hoppa allt det bara för utseende? Själen måste ju få sitt, också.

    TACK Michaela för att du får mig att må bättre och sluta stirra mig blind på alla bilder av perfekta magar och havregrynsgröt till frukost. Älskar dig

  105. Jag tror att lagom är olika för olika personer och man ska aldrig jämföra sig med andra. Tränar själv i snitt 3 gånger i veckan, men får inte ågren om det någon vecka blir mindre. Äter precis vad jag vill, och choklad varje dag, men har hittat en balans som gör att jag är tillräckligt vältränad för att vara nöjd och känna mig stark, men har insett att jag aldrig kommer att uppnå ”drömkroppen” eftersom jag inte är beredd att göra det som krävs. Vissa gör de uppoffringarna och tycker att det är jobbigt men värt det, och för andra är det inga uppoffringar utan något de älskar. Alla är olika och huvudsaken är att man själv trivs. Om man inte trivs, och det beror endast på en själv utan att jämföra sig med andra, så får man göra det. Annars, lev livet och njut.:)

  106. Tack för den här texten Michaela. Den behövs.
    Och särskilt här där många av de (många av OSS)som känner igen sig finns, läser och inspireras.

    När jag läste funderade jag över vart jag själv stod på skalan och insåg att jag nästan är där nu…vid lagom. Och vet du, jag blev så jävla stolt!
    Jag har tidigare varit den som tränat 5 ggr i veckan, ibland 6. Maniskt planerat och flyttat på saker för att inte riskera att tappa ett pass. Levt för magrutor. Levt livsstilen träningstjej. Bytt klackskorna mot Nike free run och tyckt att det känns så jävla snyggt och talande att gå i den lilla svarta med strumpbyxor och träningsskor.
    Nu, hur som helst, har jag dragit ner på det. Planerat in två, ibland tre pass i veckan men med den fasta övertygelsen att det är helt okej att skippa ibland om det dyker upp något som jag hellre vill göra och som krockar.
    Insett att jag hellre tränar lagom, äter vad jag känner för och undviker neg-tankar om mat är så mycket bättre än träningsmani och ältande kring varenda liten matbit…även om de synliga musklerna blir lite mindre. Vem fan bryr sig när man lever för en gångs skull. och skrattar!

  107. Vad gör man om man har en vän som är beroende av träning? Som är allt det där du skriver? Som hoppar över middagar och aldrig har tid att träffas för att gymmet och träningen går före det mesta. Som blir hysterisk om man frågar om hen inte kan hoppa över träningen en dag för att det var länge sedan man sågs. Så fort man försöker pratat med hen och antyda att jag tycker det verkar ha gått lite över styr så blir hen arg, säger att jag inte förstår, att det är personens hobby, att hen mår bra av det, osv. Jag förstår allt det, men jag kan ändå inte se det som annat än ohälsosamt att leva så.

  108. Så himla sant och rätt Michaela, livskvalitet handlar om balans! Det är otroligt stort och viktigt att du skriver om detta, det är många tjejer som behöver läsa det här. Det är inte fel att vilja vara hälsosam, men det är fel när det tar över hela ens liv och när man som vän till dessa människor ska behöva känna sig ”dålig” för att man tränar en eller två gånger i veckan och äter bröd till frukost eller pasta till middag. Du äger!

  109. Klok som en bok är du. Känner ofta ångest de dagar jag inte tränar. Trots att jag i vanliga fall tränar 3 gånger i veckan. Men så ser man assnygga människor på gymmet och känner att man ska sluta äta gott och träna mer.

    Tack att du tog upp det här !

  110. Tror att den som lever det bästa livet är den som lever precis som den vill, för sin egen skull. Har tidigare tvingat mig själv till gymmet fast jag hatar det och förbjudit mig själv att äta allt som klassas som mindre nyttigt. Det slutar dock alltid med att jag äter typ sju liter glass och vägrar röra på mig på flera månader i ren protest för att jag blir så arg på själv att jag låter mig påverkas. För ett år sen bara sket jag i allt och sa upp mitt gymkort. Bästa känslan. Har börjat gå till jobbet varje dag istället. Simmar om jag har tid för att det är typ det bästa jag vet. Insåg också att det inte är lika kul att hets äta glass om man får. Tankarna spökar dock fortfarande dagligen, men det är lättare att slå bort dom nu när jag vet att jag gör på mitt sätt, för bara min skull. Tänker fortsätta slåss med dom och hoppas att dom förvinner helt en dag. Det är mitt mål.

  111. Starkt skrivet!
    Jag håller med helt om att träningshetsen har ökat extremt mycket de senaste åren.
    Många går över gränsen, unga tjejer som fastnar i ätstörningar för att samhällets ideal nästan är ouppnåeliga.
    Det är sorgligt, träning borde handla om att vara frisk, inte att svälta och pressa sig själv så mycket att man istället blir sjuk.

  112. Jag vet inte om jag skulle ha gjort om det om jag hade fått välja en gång till. Om någon hade knackat mig på axeln och visat mig hur mitt liv såg ut med två olika inställningar. Jag vet faktiskt inte om det hade varit bättre att backa 3 år och fortsätta leva som jag gjorde då.

    Jag har levt med kroppsnojor och kroppskomplex sedan jag var 11 år gammal. Jag minns att jag satt i en hall med ryggen mot spegeln och grät tills ögonen var röda, mitt på dagen, inte för att någon hade sagt eller gjort något, utan för att mitt eget huvud sa emot. För att jag inte tyckte att jag var värd något. Som 11-åring.

    Som 14-åring började jag tävla med mig själv om att äta minst saker per dag. Om att klara av att utstå hunger. Räkna timmar sedan senaste målet. Undvika riktiga mål mat.

    Och det fortsatte. Det fortsatte tills jag var 18 fyllda. Studenten började kännas av och det spelade ingen roll hur lite mat jag åt, jag gick inte ned i vikt. Jag var inte så tunn som jag ville. Något hade gjorts fel.

    Så jag började gå. Jag började gå sträckor på åtta kilometer och mer. Ibland gick jag tre timmar. Och det här tillsammans med ett enormt fokus på mat och tankar kring detta fyllde upp hela mina veckor. Och jag började springa, tills jag var uppe i en mil. Och jag sprang minst 5 dagar per vecka. Ett cheatmål var 10:e dag. Fyra månader gick och jag såg skillnad på min kropp. Människor ute på krogen berömde mig samtidigt som de undrade ”Ska du verkligen dricka en redbull-vodka?” Jag som hade varit så duktig och börjat träna nu.

    Och det fortsatte. Det fortsatte tills idag, endast med en paus av förkylning som varade 3 månader. Men då fylldes långa löpturer ut av 8h kroppsbaserat jobb och en timmes promenad varje dag och flera timmar på helgerna. Som ändå inte räknades.

    Och nu sitter jag i denna soffa och planerar hur jag ska träna veckan ut, hur jag ska tänka för att gå ned lika mycket igen, vad jag ska äta, vad jag ska utesluta ur min kost denna vecka, vad jag ska handla, hur jag ska ursäkta att jag inte vill dricka på söndag för att huvudet säger emot och vad jag ska säga om det erbjuds något onyttigt under en middag.

    Jag som ätit tonfisksallad till lunch varje dag i två år. Ätit pasta 5 gånger sen jag började denna hälsosamma resa. Kan räkna på en hand alla pizzor och alla gånger jag har ätit hamburgare under denna period. Får ångest när jag äter yoghurt med russin eller riktig müsli och mjukt bröd. Räknar frukt och knäckemackor för att inte gå över dagsintaget. Gick upp sju kilon på en vecka förra året på grund av nya ppiller och intag av kolhydrater och fortfarande får tårar i ögonen när jag tänker på det misstaget.

    Och de människorna som för två år sedan sa att ”Det börjar synas att träningen ger resultat” och en pappa som i 15-års ålder kommenterade med otrevlig ton ”Du borde träna mer” insåg inte att jag har fokuserat på det här sedan jag var elva. Att det här har fyllt upp snart tio år av mitt liv.

    Så jag har gråtit över det här i tio år. Jag har mått så otroligt dåligt och trott att mitt liv hade sett ut på ett helt annorlunda sätt om det inte vore för några kilon. I tio år.

    Och det värsta är att den enda tanken som snabbt fyller mig är: ”Vad har jag gjort för fel? Varför är jag inte i min målvikt trots att jag har gjort och försökt med allt?”.
    Och längtar återigen till en sommar med 2h promenad, 1h löpning och 1h spinning varje dag för att få känna mig tillfreds igen och inser att jag aldrig kommer bli lycklig varken i eller utan det här.

  113. Hej! Älskar ditt inlägg och önskar jag skulle kunna tänka så utan ångest. Hör till dem som tränar minst 4 gånger i veckan, och med den mängden känner jag mej redan dålig, mer är bättre liksom. Ibland ser jag i spegeln en tjej jag tycker ser hur bra ut som helst, men direkt när samma tjej finns på en bild kommer misstycket. Skulle vara skönt att leva i en balans med träning, mat och en bra självbild. Tror jag är på god väg dit då jag har börjat bli kär, accepterandet är en så skön känsla! Tack än en gång för inlägget! KRAM!

  114. Jag vet inte om jag skulle ha gjort om det om jag hade fått välja en gång till. Om någon hade knackat mig på axeln och visat mig hur mitt liv såg ut med två olika inställningar. Jag vet faktiskt inte om det hade varit bättre att backa 3 år och fortsätta leva som jag gjorde då.

    Jag har levt med kroppsnojor och kroppskomplex sedan jag var 11 år gammal. Jag minns att jag satt i en hall med ryggen mot spegeln och grät tills ögonen var röda, mitt på dagen, inte för att någon hade sagt eller gjort något, utan för att mitt eget huvud sa emot. För att jag inte tyckte att jag var värd något. Som 11-åring.

    Som 14-åring började jag tävla med mig själv om att äta minst saker per dag. Om att klara av att utstå hunger. Räkna timmar sedan senaste målet. Undvika riktiga mål mat.

    Och det fortsatte. Det fortsatte tills jag var 18 fyllda. Studenten började kännas av och det spelade ingen roll hur lite mat jag åt, jag gick inte ned i vikt. Jag var inte så tunn som jag ville. Något hade gjorts fel.

    Så jag började gå. Jag började gå sträckor på åtta kilometer och mer. Ibland gick jag tre timmar. Och det här tillsammans med ett enormt fokus på mat och tankar kring detta fyllde upp hela mina veckor. Och jag började springa, tills jag var uppe i en mil. Och jag sprang minst 5 dagar per vecka. Ett cheatmål var 10:e dag. Fyra månader gick och jag såg skillnad på min kropp. Människor ute på krogen berömde mig samtidigt som de undrade ”Ska du verkligen dricka en redbull-vodka?” Jag som hade varit så duktig och börjat träna nu.

    Och det fortsatte. Det fortsatte tills idag, endast med en paus av förkylning som varade 3 månader. Men då fylldes långa löpturer ut av 8h kroppsbaserat jobb och en timmes promenad varje dag och flera timmar på helgerna. Som ändå inte räknades.

    Och nu sitter jag i denna soffa och planerar hur jag ska träna veckan ut, hur jag ska tänka för att gå ned lika mycket igen, vad jag ska äta, vad jag ska utesluta ur min kost denna vecka, vad jag ska handla, hur jag ska ursäkta att jag inte vill dricka på söndag för att huvudet säger emot och vad jag ska säga om det erbjuds något onyttigt under en middag.

    Jag som ätit tonfisksallad till lunch varje dag i två år. Ätit pasta 5 gånger sen jag började denna hälsosamma resa. Kan räkna på en hand alla pizzor och alla gånger jag har ätit hamburgare under denna period. Får ångest när jag äter yoghurt med russin eller riktig müsli och mjukt bröd. Räknar frukt och knäckemackor för att inte gå över dagsintaget. Gick upp sju kilon på en vecka förra året på grund av nya ppiller och intag av kolhydrater och fortfarande får tårar i ögonen när jag tänker på det misstaget.

    Och de människorna som för två år sedan sa att ”Det börjar synas att träningen ger resultat” och en pappa som i 15-års ålder kommenterade med otrevlig ton ”Du borde träna mer” insåg inte att jag har fokuserat på det här sedan jag var elva. Att det här har fyllt upp snart tio år av mitt liv.

    Så jag har gråtit över det här i tio år. Jag har mått så otroligt dåligt och trott att mitt liv hade sett ut på ett helt annorlunda sätt om det inte vore för några kilon. I tio år.

    Och det värsta är att den enda tanken som snabbt fyller mig är: ”Vad har jag gjort för fel? Varför är jag inte i min målvikt trots att jag har gjort och försökt med allt?”.
    Och längtar återigen till en sommar med 2h promenad, 1h löpning och 1h spinning varje dag för att få känna mig tillfreds igen och inser att jag aldrig kommer bli lycklig varken i eller utan det här.

  115. Som en 18-årig tjej som de senaste 4 åren har levt med ätstörningar, och som fortfarande inte tagit sig ur det, så var det här ett sånt otroligt skönt inlägg. Jag vet inte varför men jag blir nästan tårögd.

    Jag tror egentligen att de flesta skulle välja soffan framför gymmet, men de är för uppslukade av idealen om hur man ska vara. Alla borde göra det som man mår bra av, i både kropp och själ. För även om man är världens nyttigaste människa så mår nog sinnet lite bra av chips någon gång ibland. Tack för att du är så klok, för att du skriver vad du tänker och känner.

  116. Personligen tror jag att ha den balansen som du verkar ha kan vara det finaste av allt. Att hålla sig i form fast man inte bor på gymmet. Att äta de man känner för. Att inte stressa för mycket. Du verkar tycka om att promenera och vara ute på helgerna och äta bra mat etc. Det tycker jag är en fantastisk livsstil!
    Jag själv tränar några pass i veckan för att må bra och för att hålla mig i form, men tycker inte om när de går till överdrift.
    Ta hand om dig 🙂 Kram

  117. Så bra att du tagit upp detta ämnet!
    Jag äter godis/sötsaker/”onyttigheter” varje dag, VARJE. (Äter choklad just nu.)
    Anledningen till att jag gör det varje dag är för att 1.Älskar sötsaker 2.Är sockerberoende.

    Kan inte minnas sista gången jag tränade, alltså verkligen TRÄNADE. Dels för att jag tycker det är tråkigt och dels för att jag hellre sätter på en bra film, äter godis och njuter.
    SUPERVIKTIGT att tänka på att göra saker som man SJÄLV tycker om.
    Samtidigt så älskar jag också ”nyttig mat” (mycket grönsaker osv) och jag anser att jag har en bra balans i livet med både gott & smått hihi.

  118. Oerhört viktigt inlägg och otroligt bra skrivet Michaela! Jag blir rädd över åt vilket håll vi är på väg. Snälla, håll kvar vid din avslappnade inställning till träning och mat. Du har alltid varit en förebild för mig på den fronten!

    Balansen mellan vad som är hälsosamt och inte är skör. Personligen anser jag att ortorexi är ett större problem än man tror. Att hitta en balans är svårt och har man än gång hittat den ska man verkligen hålla hårt i den!

    Lev precis som du vill Michaela. Vi alla har rätt att leva precis som vi själva vill (så länge man inte skadar sig själv). Kram!

  119. Tack fantastiska Michaela 🙂 ditt inlägg får mig att tänka på den gången när jag var på gymmet (hade inte varit där på 2 veckor) och träffade en kompis till mig. Hon var där tillsammans med hennes kompis (som spelar handboll på elitnivå). Så här löd vår konversation:
    Sofie (jag): hej hur är det?
    A+M (min kompis och hennes kompis): bara bra, har du tränat pass?
    Sofie: ja inte varit här på två veckor nu, men körde indoor walking
    A+M: aha det är vårt andra pass för idag, vi var uppe klockan 5 och körde första passet.
    Sofie: ni är inte kloka
    A+M: jo vi får mycket bättre tålamod, du jobbar väl också med barn?
    Sofie: jo det gör jag, men jag gillar att sova på morgonen.
    Och där slutade konversationen.
    Jag går inte upp 5 på morgon för att träna innan jag ska till jobbet, då sover jag hellre för att få bra tålamod.
    Jag anser att träning ska vara roligt och att jag gör det för att ha egentid med mig själv.
    Sen att jag inte går upp klockan 5 på morgonen och inte har magrutor. Vad gör de om 100 år?!
    Vem säger att dom är lyckliga än mig?
    Jag har en sambo som tycker om mig för den jag och inte för mina magrutor som är gömda bakom god mat, dricka och en och en annan chipspåse.
    Träning ska vara roligt, precis som livet!
    Har hört skratt förlänger livet, låt oss fylla livet med skratt istället 🙂

  120. Jag känner igen mig! Hela mitt liv har gått ut på att äta rätt, eftersom mina föräldrar har träning och kost som ett av sina största intressen. Jag tycker verkligen det är supertrist att stå och pumpa på gymmet, för att inte tala om hur tråkigt det är att räkna kalorier. Jag känner mig jämt pressad till att röra på mig, vara stark, äta übernyttigt och vara en sån där smal och stark kvinna med magrutor. men det är inte jag.
    Att flytta hemifrån var en befrielse, jag kan äta vad jag vill, när jag vill och lyssna på min egen kropp. Jag älskar att laga mat, hänga med vänner, gå ut och dansa, promenera, sminka upp mig och vara glad. Det är jag. Och det har tagit mig 20 år att inse, och det kommer ta ännu längre tid att känna mig 100% ok med mitt förhållande till mat. och allt på grund av dagens samhälle och mina föräldrars förhållande till mat.

  121. Det bästa jag läst på länge! Jag håller på att tillfriskna från en ätstörning, känns som om en stor tyngd lyfts från mina axlar när jag inte fixerar kring mat och träning längre. Texter som denna behövs för att få unga tjejer att reflektera och haja till. Det är så lätt att dras med och att jämföra sig med andra men som du skriver är det allra viktigaste att känna efter vad som gör en lycklig! 🙂

  122. Jag tycker att det viktigaste är att man mår bra och har roligt. Jag tränar ca 5 ggr per vecka (allt från handboll till löpning och tyngdlyftning) och älskar samtidigt att äta gott. Med gott så menar jag allt från marabou till bananer till en riktig steak med god sås. Så länge som du mår bra, har kul och gör som DU vill så kvittar det. Varför ska någon annans val styra ditt liv?

  123. TACK Michaela för ditt inlägg. Detta går jag och tänker på så ofta. Hälsohetsen har GÅTT FÖR LÅNGT! Vad är det för liv om man inte kan njuta av det utan MÅSTE äta sin kvarg, sitt proteinpulver etc.

    Jag tror absolut inte att dom andra är lyckligare. Jag tror tvärt om. Man måste hitta balansen i livet. Och som sagt vad skulle livet vara utan ett glas vin och en chokladbit?

  124. Vet du vad, Michaela? Läste detta inlägg för några dagar sedan, samt inlägget om när din kille lagade mat och du tog dig ett glas vin hemma en torsdag. Så igår, då jävlar kastade jag samvetskvalet åt helvete, gick till Ica och plockade på mig 2 sorters crosstinis, goudaost, fetaost, grekisk vitlöksost, fransk brieost från charkdisken, creme fraiche med smak av fetaost och soltorkad tomat, smörgåsrån och svarta oliver. Toppade kalaset med två glas vitt. På en tisdag. Helt själv. Fy tusan vad gött, HEJA vardagsmys och att lyxa till det för sig själv!

  125. Hej M! Gillar ditt inlägg, verkligen. Men jag tycker vi ska sluta jämföra oss och uttrycka oss i termer av ”tvinga sig till ett hälsosamt leverne” eller ”njuta av livets goda”. För vad som är livets goda för dig är kanske inte livets goda för mig. Jag tvingar mig aldrig att leva ett hälsosamt leverne, för mig är det mitt liv. Varken mer eller mindre. Livets goda för mig är att bli totalt upprymd av lyckokänslor efter en piloxing-klass eller dansklass. På samma sätt som livets goda också är turkisk peppar. Det jag vill ha sagt, det finns inget ”vem lever det bästa livet” för alla lever sitt liv – och gör det man själv mår bra över! Och det räcker så. Må gott! Lisa

    1. Svar till Lisa:
      Hej Lisa. Det var ju precis det jag menade i mitt inlägg. Att man ska leva det livet som man VILL, inte som man känner sig pressad till. Men i en värld med hets och press från samhället så har jag uppfattat det som att majoriteten av alla unga tjejer som tränar extremt mycket och tänker extremt mycket på sin kost inte gör det för att de verkligen vill, utan för att de känner sig pressade utifrån samhällsidealet. Och det är det som är viktigt att plocka upp och diskutera. Fortsätt med din träning du och njut av ditt liv!

      Kram kram

  126. Tack! Då förstår jag mer hur du menar. Varför jag reagerade så starkt och impulsivt är för att jag möter varje dag fördomar åt andra hållet. Att man uppfattas som om man har en pinne i röven och aldrig ”unnar” sig när man tackar nej till fikabullen eller avstår ett glas rött. Jämförelsepaniken i Sverige bör få ett stopp! Tack för din inspiration och reflektion, gillar klokheten!

  127. Vad otroligt bra skrivet. Är mållös. Försöker att alltid äta för själen och känna efter vad jag behöver för att må bra just NU och som du skriver kan det vara sallad en lördag eller godis en tisdag det spelar liksom ingen roll i det långa loppet bara det finns en balans. Tack för otroligt inspirerande blogg pod instagram och twitter du förgyllar mina dagar! Massor med kramar på dig ♥

  128. Hej! Tycker verkligen det är ett bra ämne du tar upp. Dock tycker jag det är så tråkigt när du skriver ”ska inte jag kunna unna mig vin till maten, choklad efter kaffet” osv. För det finns vi som inte kan ”unna” oss då vi direkt går upp i vikt, och ser inte ut som du i kroppsvikten fast du ”äter mycket” och ”bara” tränar en gång i veckan, det finns dom som inte kan leva en livsstil som du.. så var glad att du inte behöver träna mer än vad du gör, speciellt när du inte vill det.

  129. Hej!
    (Jag skrev ett långt inlägg igår natt på mobilen, men tror inte att det lyckades gå iväg).
    Iallafall. Tänkte bara belysa saken från en annan sida.
    Jag tränar så mycket jag kan. Blir deppig utan adrenalin/dopamin/hormon mixen jag är van att få och efter ett hårt träningspass känner jag mig odödlig och så peppad på livet. Man är närvarande i stunden om något.
    När jag är i god form är jag superwoman, om jag skulle gå ut mitt i gatan skulle bara bilarna bli mosade typ.
    De tjejer jag känt från träningen har haft ett mer avslappat sätt till mat och vikt än mina ”kulturkompisar”.
    För dom är kroppen fortfarande någonting man använder och inte någonting man visar upp som ett annat klädesplagg.
    För mig är idrotten ett sätt att träffa vänner, äventyra, lära känna främlingar på regelbunden basis. Idrott är att umgås. Nykter, relativt gratis och klädd i vad fan som helst.
    Nästan alla mina drömmar i livet kräver en tränad kropp.
    Det som du kallar livets goda – fin mat och uteliv – gör mig pressad.
    Jag kan skämmas lite när jag inte känner till några uteställen eller band, inte festar varje, eller varannan, eller ens var tredje helg.
    Jag försökte ett tag, slutade träna och åkte på festivaler. Det enda som hände var att människor sårade varandra på fyllan och jag började använda alkohol som ångestdämpande, som förebyggande ångestdämpande också.(Och kedjeröka på det) Och jag var så destruktiv, gjorde allt för att ingen skulle se att jag var en tönt som gjorde allt för första gången.
    Alla behöver väl ställa sig frågan om dom skulle fortsätta träna ifall dom blev fulare av det. Om inte instagram fanns.
    Är svaret nej kanske man ska gå hem och känna efter vad man egentligen vill göra…

  130. jättebra skrivit. helt sant. jag tränar typ aldrig, jag är ute och går några gånger i veckan när jag känner för det. joggar ibland när solen är framme. annars har jag de bara lugnt och skönt. och äter det jag gillar.

  131. Ibland önskar jag att tjejer/killar i dagens samhälle skulle få testa hur det känns att ha upplevt/upplever det jag (och många andra) gör. Känslan av att leva i en kropp som sagt sitt. På ett sätt kan jag nämligen vara glad, eftersom det förmodligen hade varit mycket svårare att bli frisk från dumtankar då. Idag är jag friskare i själva tankesättet än många runt mig, men tyvärr måste jag kämpa med de konsekvenser det givit min kropp.

    Idag har jag (nästan) återgått till den livsstil jag hade innan jag fick sådana tankar som du beskriver (när kroppen tillåter). Nu tränar jag det jag tycker är kul, när jag tycker det vore kul och när kroppen orkar. Jag trodde aldrig att jag skulle komma hit igen och faktiskt kunna träna för att det är roligt! När jag känner ”blä vad rastlös jag är!” gör jag det jag har lust att göra. Då spelar ingen roll om det innebär att jag lägger mig med datorn i soffan eller om jag går passet (jag vill gå!) på gymmet.

    Så länge man lider av träningen på något sätt, är det inte sunt. Då är det bättre att lägga den på hyllan ett tag (om det är någonting man brukar göra) eller inte börja med det, tills man mår bra av det igen.

  132. Varför skrivs det alltid om saken som allt eller inget? Eller att man skulle råka vara född som naturligt hälsosam o hurtig för att man är snäll mot sin ropp och tränar samt ger den näring? Jag försöker gymma fem dagar i veckan för att det är kul och för att få de resultat jag vill ha av träningen. Jag tröttnade på att mina matkassar alltid känns snortunga att släpa på tuben eftr handling, maten kommer dock inte att bli lättare alltså måste jag bli starkare. Att det sitter en deg på min mage som skvalpar gör mig inte lycklig, att se hur den blir mindre gör mig glad för det fettet är inte hälsosamt någonstans. Att man föds som en hurtbulle eller ej är också en ursäkt för att ”slippa”(?) Röra på sig, för det första är vi inte gjoeda för att sitta i soffor hela dagarna för det andra är det många av oss som faktiskt kämpat från att vara chipsätande soffpotatisar till att bli mer hurtiga vilket är jobbigt innan man bärjar se/känna resultat.. Jag kan också unna mig choklad men jag vill inte ja ljus choklad full av socker o konstiga ämnen i längre för att jag läst på mer vad det gjort med kroppen; varför kalla det för att du unnar dig när du egentligen är oschysst.mot din kropp som ger den saker du lärt dig tycka om som är dåligt för den. Barn gillar inte sötsaker i början för kroppen skriker att det är fel/giftigt för den, den lär sig att gillakicken den får och känna igen vad som ger en sån kick, därför får man cravings..

  133. Jag håller med. Jag älskar att röra på mig. Jag är den hoppiga och har svårt att fokusera i vissa fall (studerar dock på universitetet, allt kan man ta sig igenom). Träningen är min terapi och jag älskar den. Men om jag inte hade älskat den så hade jag inte prioriterat att träna så som jag gör nu. Det fanns en tid då jag la mer press på mat och inga sötsaker men den tiden är helt bakom mig. Du är ju hälsosam, att vara hälsosam är att hitta det där lagom. Jag äter godsaker när jag vill, äter regelbundet och mellanmål och meeeer. Att missa ett träningstillfälle gör mig inte ledsen. Ibland är man sjuk, ibland måste man prioritera sömn, resa (nya upplevelser alltså) osv osv. Det finns liksom en balans i det. Och sen när jag kommer hem har jag ett roligt komma i gång pass att se framemot.

    Sen läste jag på en blogg en gång om den s.k ”tjejdieten”, som går ut på att man ”unnar sig”,”syndar”,”belönar sig” godsaker och diverse. Åååh. Varför ska det behövas? Om man är sugen så ät. Det är ingenting man ska behöva förtjäna. Jag tror att det skapar ett lustigt förhållande till mat. Också (+ de som tränar och har en nitisk koll på allt de stoppar i sig.).

  134. Vad glad jag blir att du tar upp detta. Är så trött på alla fitnessbilder på instagram osv. Samtidigt förstår jag att vissa människor älskar att träna men kroppen måste vila och måste äta kolhydrater. Jag har själv typ aldrig satt min fot på ett gym för att jag aldrig tyckt det varit kul. Istället går jag ofta och mycket och det känns bra för mig. Visst, jag borde och måste börja träna men har väl haft tur som är lång, smal och kan äta hur mycket som helst utan att gå upp i vikt. Jag unnar mig också en chokladbit varje kväll och har inte ångest när jag äter pasta. Som tydligen är förbjudet enligt vissa av mina tjejkompisar? Och när jag nämnde att jag inte ens äger en våg tittade de storögt på mig. Jag önskar att alla får göra precis som man vill så länge man mår bra och tror tyvärr många tjejer och killar tänker alldeles för mycket på att de måste äta si och så mycket protein, inga kolhydrater och inget socker osv. Det är viktigt att om man vill ha en tallrik pasta eller en bit choklad ska man unna sig det 🙂 YOLO!

  135. Väldigt tänkvärt inlägg av dig Michaela, och vilken fantastisk kommentar Carolina. Jag var faktiskt fräck nog att kopiera den till min blogg, skrev naturligtvis att det var du som hade skrivit den och länkade hit. Har du en blogg länkar jag gärna till den också. Säg till om du inte är okej med detta!
    Här hittar ni mina tankar och mina funderingar över detta inlägget. Jag har också en kategori som heter ”Balansen” då jag tycker det är ett viktigt ämne. Fortsätt skriva så bra texter tjejer!
    http://www.mathimlen.blogg.se

  136. Riktigt bra skrivet!!! Känner igen mig väldigt mycket och håller med dig till fullo. Alltid härligt att gå in på din blogg för det är en sån befriande, skön atmosfär på så många sätt. Kram! ♥

  137. TACK för ett underbart inlägg. Älskar att du vågar vara ärlig och öppen, plus att jag verkligen tycker du har så kloka tankar.

  138. Väldigt viktigt! Håller med dig fullt ut!
    Jag jobbar själv som PT och ser det här dagligen!
    Målet styr ju nånstans upplägget med träningen. Är man elit och siktar på att vinna tävlingar mm så kommer ju träningen behöva uppta mer tid.
    Är jag familjefar med ett jobb som upptar runt 40h av min vecka som prio ett så kanske träningen måste steppa ner ett hack antar jag.
    Just det här är dilemmat tror jag. Många läser och blir peppade att träna hårt men glömmer lite bort att de kanske inte siktar på varken OS-guld, VM-guld eller ens SM-guld.
    Ambitionen är bra, men balansen blir helt skev. Dessutom så är en timmes träning kanske i runda tag ca 2 timmar med dusch- och restid. Tiden räcker inte riktigt till…
    För mig, så har jag personligen bestämt att jag är tränare och det är det viktigaste för mig. Får ofta frågan hur ofta jag som PT tränar och när jag svarar att jag kanske kör 2-3 pass/v men då handlar det också om att tillgängligheten till gym är enorm för mig då jag ju arktiskt jobbat på ett gym och har lätt att smita ner i träningskläderna när tillfälle ges.

    Ett bra inlägg vill jag påpeka igen!

  139. Jag tränar mer än 2 dagar i veckan iom att jag är fotbollsdomare och då är fysiken viktig. Däremot så är jag inget hälsofreak och äter det jag är sugen på i lagom mängder. Kan känna ibland att hälsotrenden går till överdrift och jag tycker inte att du ska känna dig dålig. Huvudsaken är ju att du mår bra och är lycklig. Majoriteten är inte som tjejerna på den där frukosten.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Entreprenör, bloggare och författaren som njuter av livet till fullo. Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Artiklar att lyssna på

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Startar dagen…



På Nobis! Pressfrukost för Nike. Snyggaste träningskläderna som finns, utan tvekan. Har däremot tusentals tankar om träning som jag nog måste skriva av mig om här senare. Nu kaffe och avsluta här! Puss

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Just nu





Jag sitter på diskbänken och dricker rödvin (inte en alltför ovanlig syn :))) medan han lagar en ljuvlig middag till mig. Happy thursday!

  1. Kan du inte berätta lite om gymnasiet och vad du tyckte om det? Jag går själv på Nacka nu och därför vore det kul och veta vad du tyckte eftersom jag har för mig att du också gick här. 🙂 Kram!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

shooting.

Ledsen för att jag har varit frånvarande idag, men jag har spelat in tre stycken kortfilmer tillsammans med Oral B om mina skönhetsrutiner! Jag tror att det blir riktigt bra och ni kommer såklart att få se dem inom kort.

Nu ska jag gå och handla middag. What to eat? Den eviga frågan…

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi