Månad: februari 2019

Hej Michaela!
Tavlan som ni har i fönstret på ert kontor – var kommer den ifrån? Det är en abstrakt skiss av en kvinna, hoppas du förstår vilken jag menar.. 

Hej fina du

Jag vet tyvärr inte, vi har haft den på kontoret i tre år och det var inte jag som köpte den. Testa att fråga Petra!

Hej Michaela!
Stort grattis till er som väntar bebis, så glad för er skull<3 Ska bli så mysigt att få följa er resa!
Jag har en fråga till Frågor Med Forni som hade varit kul om du tog upp. Jag upplever att det är många runt omkring en genom åren som sagt och säger ”när det är lätt är det rätt” vad gäller kärleksrelationer. Jag personligen tycker att det är lite farligt att säga så då det kan skapa onödiga tankar hos andra som kanske gör att man blir osäker i sin relation. Självklart ska man inte vara i en relation man tar skada av eller mår väldigt dåligt i men jag tänker utöver det så kan det skapa en otrolig press och stress, tycker man ska respektera att alla är olika. Jag vet att mitt eget förhållande inte var det ”lättaste” i början då man fortfarande inte kände varandra fullt ut och kämpade lite med kommunikationen. Idag är jag supertrygg och säker i min relation och en sådan kommentar skulle jag slå bort till skillnad om jag hade fått höra den precis i början av min relation. Så nu till min fråga haha, hur tänker du kring detta? Har du varit med om sådana här typer av kommentarer själv? Vill minnas att du sagt att du och D hade en lite skakig början av olika anledningar. Så nyfiken på att höra hur du tänker! Kram

Hej fina!

Tack snälla!

Hehe ja jag håller inte med om att lätt nödvändigtvis inte måste vara rätt. Jag har vänner som har haft det hur härligt som helst i starten för att sen totaltdöda förhållandet efter några månader. Sen har jag också vänner som har haft det lätt från start – och fortfarande är tillsammans många år senare. Jag tror alltså inte att det är en indikator på att en relation kommer gå bra bara för att den är lätt i början – precis som att en relation inte behöver bli dålig för att den hade en dålig start. Att utgå från att ens relation är individuell är nog det klokaste man kan göra! Jag vet flera personer som sagt ”Är det lätt så är det rätt” när de träffat någon men där förhållandet har gått åt skogen vid ett senare tillfälle.

Att lyssna på sin egen magkänsla är nog det bästa man kan göra. Det gjorde jag och det blev toppen. Även om folk runtomkring kanske var lite tveksamma till om det skulle bli något – det var ju inte lätt precis. Kanske just det som gör vår relation så stabil idag 🙂

Kram!

Hej! Här är en fråga till Frågor med Forni, om du vill ha med den såklart 

Först och främst, stort grattis till graviditeten. Jag har följt dig i 11 år och blev sååå sjukt glad och taggad, can’t wait att få följa just dig i den här resan!!!

Jag är ungefär lika gammal som du, ett år äldre, och har tänkt i några år på ”skaffa barn eller inte”. Min kille vill gärna, och jag vill väl egentligen, men kommer aldrig till den där punkten som du pratade om i podden där man känner sig så sjukt redo och längtar efter att få bli tre.

Jag undrar om det kanske är så att jag är en sån som inte vill ha barn egentligen, för jag vill INTE bli tre. Jag älskar att vara ensam med min kille, älskar våra resor och helger ihop, och är LIVRÄDD för förändringen. Vill stå där med en drink i handen, sminka mig med härlig musik i bakgrunden och göra mig redo för en kväll på stan i en spännande stad/semesterort/osv. Och ja man kan resa med bebis, men det blir ju helt klart mindre avslappnande, mindre sex, mindre sena kvällar med gott vin och bra snack osv.

Så min fråga till dig är om du är orolig över något sånt här? Och om inte, har du nåt tips på hur jag kan tänka för att sluta noja över dessa saker? HELP :))) Jag t ex är orolig att jag ska känna mig begränsad eller inte känna samma livskvalitet och kunna göra lika härliga grejer, åka på samma typ av resor, kunna ligga lika mycket osv. Jag vill ju ha barn för att jag vill ha en familj i framtiden och jag vill ha en liten miniversion av oss och allt det där. Men jag längtar inte efter att bli en till i familjen, hade kunnat vara ensam med min kille för alltid och bara fortsätta leva ett härligt liv ihop. Samtidigt som jag får ryck ibland och bara vill göra en bebis nu!!! Frågar dig eftersom jag beundrar er relation så mycket, känner verkligen igen mig i den och hur mkt ni älskar varandra och hur härligt ni har det ihop.

Ursäkta längsta frågan nånsin… stor kram, och från mitt hjärta tack för att du tar dig tid att svara på våra funderingar och oroligheter.

Hej fina du

Först och främst så tycker jag att du fick så bra svar i kommentarsfältet när du ställde frågan – blir SÅ glad när vi hjälper och stöttar varandra i kommentarsfältet. Det här blir en så fin och trygg plats då.

Tyvärr kan jag inte säga att jag känner igen mig i det du beskriver just nu. Vi hann längta efter att bli föräldrar, känna på det, fundera och sedan vara helt redo när det blev dags. Så de tvivel du beskriver finns inte inom mig utan jag är bara förväntansfull och redo.

Däremot har jag känt igen mig i dina tankar och då väntade jag helt enkelt. När vi först träffades trodde jag att jag skulle vilja ha barn runt 25, men när jag var där kände jag mig inte alls redo. Så jag väntade helt enkelt in rätt tidpunkt. Några år senare kom jag på mig själv med att känna mig redo, men lät även det gro lite innan jag beslutade mig för att prata med D om han var på samma bana.

Mitt enda råd till dig är att inte stressa fram en bebis. Om man inte är redo behöver man inte skaffa barn tycker jag. Jag har sett exempel på människor som skaffar barn för att det är dags rent åldersmässigt eller för att alla andra gör det och i vissa fall har det blivit lite fel och kanske gått lite för fort. Och det är inte roligt att sätta ett barn till världen som man inte är redo för – varken för dig eller barnet. Med det sagt finns det såklart par som råkar bli gravida eller skaffar barn trots lite tvivel och så blir det ändå HUR bra som helst – det kan man såklart aldrig veta! Men jag är en realist och tycker att barn är ett enormt ansvar, så personligen tycker jag att man ska vänta tills man är redo och inte chansa på att det blir bra.

Det är min personliga känsla och så jag har valt att göra – men har full förståelse för att andra gör annorlunda!

Sist men inte minst – man behöver inte skaffa barn. Föräldrar ska alltid skrika ut till omvärlden att ”det är det här livet går ut på!!!” och det är ju såklart det för den som säger det – men det behöver inte vara ett kvitto på att det är rätt sätt att leva för alla. Jag är övertygad om att allas väg till lycka är individuell och att för vissa personer innehåller vägen till lycka inte att skaffa barn utan att förgylla livet med andra saker. Man får välja själv och det är okej vad man än väljer – så länge det känns rätt för en själv. Jag visste att jag ville ha barn, men jag är också övertygad om att livet går att leva riktigt magiskt även utan barn.

Stor kram och lycka till med alla känslor, tankar och funderingar. Kom ihåg att du inte behöver stressa fram beslut! Ofta kryper rätt svar fram när man minst anar det.

<3

Hej Michaela!
I och med miljön och allt som hör till känner jag verkligen att jag skulle vilja resa mer inrikes. Du som fått testa en hel del härliga hotell och aktiviteter i vårt avlånga land – har du några tips? Allt ifrån en weekend till ett härligt ställe att besöka under sommarsemestern! Alla tips uppskattas! Kram

Hej finis!

Men så härligt – jag går i samma tankebanor!

Två tips på ställen jag inte besökt men har på min personliga ”vill se”-lista:
1. Vandra i Lofoten i Norge. Bila över till Norge och sen köra flera dagar av vandring, natur, mysiga hotell och häftiga upplevelser. Vill verkligen göra detta!
2. Falkenberg Strandbad eller Ystad Saltsjöbad – ser såååå härligt ut!!!

Fem tips på ställen jag har besökt och varmt kan rekommendera:
1. Gotland! Drömstället! Följ Elsa Billgrens blogg för att få alla tips.
2. Västkusten – herregud så vackert det är. Jag älskar Grundsund, Fiskebäckskil, Fjällbacka osv. Det är Sveriges Portofino-kust!!!
3. Skåne på sommaren är ren magi. Dessutom är det så nära mellan alla fina städer. Helsingborg och Lund är två favoriter!
4. Öland!!!
5. Båstad och Torekov är så himla mysigt – undvika Tennisveckan om du vill ha lite mer lugn, eller pricka in den om du vill ha lite mer drag.