I samarbete med Grabbarna Flytt

I veckan har vår efterlängtade flytt ägt rum!

Som ni förstått har vi haft det väldigt tufft senaste veckorna, förutom flytt och renovering och kolikbebis har det även hänt andra saker privat som har påverkat oss. Allt det här gjorde att jag kände att jag behövde ta in all hjälp jag kunde för att få vår flytt att gå ihop… Därmed bestämde jag mig för att anlita Grabbarna Flytt som har tagit hand om prick ALLT.

Hela processen med Grabbarna Flytt var otroligt smidig, från första mailkontakten har de varit så tillmötesgående med alla våra frågor och önskemål. Som sagt, av förklarliga skäl har jag varit lite tankspridd på senaste men oavsett hur många gånger vi ändrade oss kring dagar och tider var de flexibla med lösningar… jäkla klippor med andra ord!

Grabbarna Flytt erbjuder en rad olika tjänster och lösningar. För oss var packningen ett extra viktigt moment där jag kände att jag inte kommer ha tid och energi, och där kan man verkligen säga att Grabbarna Flytt levde upp till förväntningarna. För det första dök de upp med egna kartonger, inslagspapper, bubbelplast och allt man kan tänkas behöva för att ens prylar ska fraktas på ett smidigast och varsamt sätt. Sedan packade dom ner ALLT medan vi i lugn och ro kunde lämna hemmet på morgonen.

Jag skojar inte när jag säger att jag var i chock över hur snabba de var, hade knappt hunnit göra en nappflaska eller sätta på mig skorna innan halva köket var nedpackat i lådor haha! Vi hade även lagt till flyttstädningen i vår paketlösning, en mindre städ i den nya lägenheten och en rejäl städning i gamla så att den känns fräsch till nya ägarna – älskar när man kan lösa allt med samma företag!

Jag litade helt på att Grabbarna Flytt skulle ordna precis allt under flyttdagen, så under tiden satte sig den här slitna mamman på Brunkebergs bageri och njöt av en lyxig frukost i solen i sällskap med min perfekta lilla bebis.

Ska ni flytta, och speciellt som småbarnsfamilj, rekommenderar jag er verkligen att kontakta Grabbarna Flytt!

Gott nytt år favoriter!

I vanlig ordning ska jag såklart posta en nyårslista för 2021 som jag gör varje år. Kopiera gärna och svara ni också i anteckningar på mobilen eller något – det är fint och nyttigt att summera sitt liv med jämna mellanrum tycker jag!

Gjorde du något 2021 som du aldrig gjort förut?

Signade mitt alldeles egna kontor som dessutom är det finaste kontoret jag vet! Lanserade min egna cava! Släppte en onlinekurs! Abonnerade Junibacken! Demonstrerade för förlossningskrisen! Sömntränade ett barn!

Vad var din största framgång 2021?

Det är utan tvekan den framfart vi har haft med Baby Journey under det här året. Vi hade 22 000 användare när vi gick in i det här året och idag har vi 70 000 (!) samt är Sveriges snabbast växande gravid och barnapp.

Och på ett personligt plan?

Att vi fick ordning på Dantes sömn och därmed fick tillbaka vårt liv. Att vi klarade av att hitta tillbaka till varandra efter det efterskalv som kom när sömnen äntligen började fungera normalt. Att jag lärde mig några väldigt viktiga saker om mig själv. Och att jag och Dante kommit varandra nära på ett sätt som slår bebistiden med hästlängder.

Vilka platser besökte du?

Rimini, Marbella, Paris.

Bästa dagen på året?

Dagarna i Marbella i somras! Vi var så lyckliga och nästan varje dag var de bästa dagarna i vårt liv.

Vad gjorde du på midsommar?

Vi firade på det lantställe som Petra, Markus, Oscar och Carro hade hyrt. 10 kompisar och barn i överflöd! Det var en av mina bästa midsomrar.

Vilken var den bästa festen?

Amanda och Shoan hade en helt underbart rolig sommarfest i juni! Daniels 40-års fest i september var också helt otroligt rolig. Sedan var vår tjejkväll när restriktionerna släppte i oktober helt klart en av årets bästa kvällar. Samt Sofia och Johans julfest med ravetema där jag dansade non stop tills jag inte kunde röra mig!

Bästa köpet?

Jag köpte en fin ring till mig själv i julklapp som helt klart är årets bästa köp.

Bästa matupplevelsen?

När jag efter 2 1/2 år äntligen fick äta tagliatelle con ragu e piselli på Delinda i Rimini med min familj igen <3

2021-stilen?

Inte party i alla fall…

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Ja, allt det där jag nämner ovan. Mest glad över att sömnträningen fungerade. Bästa som hänt i mitt liv när allt började rulla på för den här familjen med vår sömn. Minns att Damon och jag sa att vi hade lagt alla våra pengar på det såhär i efterhand med tanke på hur bra vi mått av det. Man förstår inte värdet av sömn förrän man har haft brist av den i 1 1/2 år alltså, haha.

Och ledsen?

Ja. Jag har haft det jobbigt i en kompisrelation och det har varit ledsamt. Men jag har ändå landat och accepterat det och allt känns okej. Livet är inte alltid glass och ballonger, speciellt inte relationer. Det hade varit helt galet om det aldrig uppstod konflikter i ens liv. Men det betyder inte att det inte är ledsamt och jobbigt att ta sig igenom dem.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Gladare! Alltså vet ni en märklig sak, att jag har blivit mindre känslig sen jag blev mamma. Som HSP-person har jag alltid varit väldigt känslig, men sen föräldraskapet kom har jag fått mer balans i mina känslor. Jag är glad allt som oftast, men sen är jag en väldigt öppen person som pratar högt och brett om alla mina känslor (och gärna kryddar för historiens skull) så man kan nog uppfatta mig som mer ängslig/ångestfylld än många andra. Men i viss mån är det bara mitt sätt att berätta historier eller måla upp scenarion. Jag rätt glad alltså.

Något oväntat som hände?

Jag trodde inte när året började att jag skulle börja jobba så mycket med Baby Journey som jag har gjort från och med efter sommaren. Det var en oväntad vändning i min vardag som jag verkligen tycker om! Sen hände en annan oväntad grej men den är hemlig ett tag till 🙂

Vad önskar du att du gjort mer?

Dansat. Jävla pisspandemi kan du bara ge dig så att jag får gå ut och dansa när våren kommer!!

Vad önskar du att du gjort mindre?

Gett så mycket av mig själv i olika situationer för att bli omtyckt eller älskad.

Årets låtar?

Jag har lyssnat på Dancing in the moonlight med Jubel varje dag när jag har gått till jobbet. För då dansar jag upp i trappan och vägen det tar för mig att gå till kontoret är exakt den låten två gånger på rad.

Favoritserie?

Helvete vad mycket bra serier det har varit i år. Kastanjemannen, Emily in Paris, Maid, Snabba Cash, The Serpent, And Just Like That, Exit och givetvis Bachelor <3

Bästa filmen?

Det här kommer låta helt sjukt men jag har inte sett en enda bra film i år. Jag har bara sett gamla komedier för att vila hjärnan mellan alla serier vi har plöjt.

Bästa boken du läste i år?

Där kräftorna sjunger samt Depphjärnan. Både mycket bra på olika sätt – läs dom!

Vad gjorde du på din födelsedag?

Firade på Casanis Plage, en beachclub på stranden i Marbella, med ett gäng kompisar. Åt lång lunch, drack cavasangria och badade i havet med min älskade son.

Är det något du saknar år 2021 som du vill ha år 2022?

En bättre självkänsla. På grund av saker som har hänt i år har jag inte tyckt så mycket om mig själv hela tiden. Under 2022 hoppas jag på bättre självkänsla!

Nyårslöfte?

Dom hittar du här. 

Högsta önskan just nu?

Att vi hittar rätt boende i Marbella.

I min projektplan med Mindler (klicka för att komma till deras startsida och läsa mer om vad Mindler är) så står det att jag ska skriva en summering av min KBT-resa innan semestern. Då skulle mina 10 KBT-besök vara avklarade och en sammanfattning av vårens KBT-resa skulle göras så att den kunde avslutas.

Men faktum är att jag är inte klar än.

Jag har insett under den här våren att jag kommer aldrig bli klar med min terapi. Den kommer nog att komma i skov, för livet går upp och ner, men jag kommer aldrig bli klar med mig själv för det kommer alltid att dyka upp nya saker som behöver bearbetas.

När jag började min KBT hos Mindler i vintras så var mitt fokus att prata om min högkänslighet, min mammaroll och tröttheten. Med tiden har resan skiftat fokus och hamnat någon helt annan stans. Mycket av det jag har lärt mig i tidigare terapi har jag glömt bort under den här våren, ja, det känns faktiskt så. För när jag läser det här inlägget som handlar om starten på denna KBT-resa (klick!) så inser jag att jag har glömt bort hur man har förståelse för andra. Jag har känt så starkt att ingen har förståelse för mig och i det har jag slutat vilja förstå andra.

Det är ingen bra sak.

I terapin får jag jobba på att bli en bättre version av mig själv och många saker behöver man öva på gång på gång. Som att se andra utifrån deras perspektiv, ha förståelse och förlåtelse. Man ska inte underskatta vikten av att förlåta för att kunna gå vidare – även om man inte får ett förlåt från andra när det behövs. Att förlåta utan ett förlåt är svårt men viktigt för att kunna må bra och ta sig vidare. Jag har gråtit och gråtit framför skärmen med min psykolog där på andra sidan. Behövt se dåliga sidor hos mig själv och behövt säga vissa saker högt som jag kanske inte velat uttala. Allt blir så verkligt när man pratar om det.

Jag jobbar också på något som jag inte riktigt var beredd på – vilket är att känna medlidande för mig själv. Att ömma för mig själv utan att sätta på mig en offerkofta. Att låta min terapeut känna med mig för att sedan kunna gräva i det som känns.

Överlag så tror jag sjukt nog att den här våren har tagit fram många dåliga sidor hos mig – och jag som trodde att det skulle bli precis tvärtom när vintern var. Våren satte mig verkligen på prov och nu när vi närmar oss sommaren känner jag bara hur mörk jag stundtals har varit. Jag har känt mig ensam och oförstådd och främjat den känslan istället för att se situationer ur ett helikopterperspektiv. Att acceptera det har fått mig att behöva titta på balansen mellan att förlåta utan att åsidosätta sina egna värderingar, min egen moral. Att kunna vara den större människan och acceptera att andra kanske också tycker att de själva är den större människan i en situation. Acceptera olika syn på situationer fast den spontana känslan är ”men jag har ju rätt!”.

Det som är bra när saker händer som ruckar om ens personlighet är att man verkligen, alltså verkligen, måste börja ta tag i sig själv. Öppna upp de där svåra vrårna i sitt inre när man sitter där med sin psykolog. Säga de där orden som ligger långt inne och låta tårarna få forsa i takt med att munnen rör sig.

Jag är inte klar med min KBT, så därför kan jag inte sammanfatta den för er. Jag befinner mig i ett virrvarr av känslor som jag och min psykolog försöker reda ut. Under våren så tog vi oss igenom sak för sak och varje gång jag började känna mig klar så dök en ny grej upp. Min psykolog har tvingat mig att rota på djupet för att försöka hitta mig själv, vem jag vill vara och vad som är viktigt i mitt liv. Men jag har fått med mig något väldigt positivt ur vårens KBT-terapi. Jag har på nytt fått lära mig om förståelse och förlåtelse. Jag har för första gången i vuxen ålder fått lära mig att ömma för mig själv och inte bara vilja straffa mig själv. Sen tonåren har jag haft ett djupt inrotat självdestruktivt beteende som vi verkligen har jobbat med under den här våren. Vi är inte klara, men vi jobbar på det. Jag tar myrsteg framåt.

Varför går man i terapi? För att man vill må bättre än vad man gör. För att man vill förstå sig själv och andra, acceptera, respektera. Kunna se situationer med ny blick och minska på det som skaver inuti.

Vi får se när jag känner mig klar den här gången, men det är nog ett tag kvar.

Känner du som läser igen dig i det här? För dig som gör det så vill jag bara säga att saker behöver inte skava. Man kan ta steget in i terapin och prata om det som gör ont. Så jag vill verkligen rekommendera dig som funderar på terapi att boka et psykologbesök hos Mindler. Under ert första samtal får du berätta om dig själv och ditt mående och efter det gör ni tillsammans upp en plan för hur du ska kunna må bättre. Mindler har över 300 (!) legitimerade psykologer anställda hos sig och du kan i lugn och ro välja ut en psykolog som du tror skulle passa för just dig i appen. Du kan läsa mer om Mindler här (klick!) och om du har frågor kan du kommentera till inlägget så kan jag eller någon från Mindler svara på dem.

♥

Jag googlade runt efter information om ögonoperationer och hittade ditt inlägg. Vilken operationsmetod gjorde du? Är det något särskilt man inte bör göra efter operationen tex bada, idrotta etc?

Jag gjorde en ICL, alltså ett linsbyte. Det betyder i korta drag att man sätter in en ny lins permanent i ögat och är den operation man oftast gör på dem som har lite ”allvarligare” synfel. Annars gör man en ögonlaser som är en något enklare operation.

Man får inte använda ögonsmink, träna, röra vid ögonen eller få in vatten i ögonen under den första veckan. På två veckor får man inte bada bastu och på en månad får man inte göra lösögonfransar/färga fransarna eller dyka typ.

Vågade inte tvätta håret på en vecka för jag ville verkligen inte få in vatten i ögonen, my oh my vad skön den där tvätten var efter en vecka, haha!

Åh har också tänkt att jag ska göra en sån operation! Underbart att det gick så snabbt.
Hur länge hade ditt synfel varit stabilt innan du gjorde operationen? Kram

2-3 år!

Jag vill också göra en operation men tycker det verkar läskigt. Hur lång tid tog det på varje öga? Och hur ont gjorde från 1 till föda barn? 🙂 Eller är det mer obehagskänslan?

Haha från ett till att föda barn ♥

Det tar ca 10-15 minuter per öga. På skalan 1-10 skulle jag säga 3-4 på första ögat och 7 på andra. Men det är liksom en kvart per öga man måste hålla ut. Sen är man klar! Och på skalan 1-10 är föda barn kanske 17…

Och ja, då lägger jag in den extrema obehagskänslan! Första ögat gjorde inte så ont alls, andra gjorde ondare och var mer obehagligt. Men man kan inte vara så rädd för 15 minuters smärta att man avstår en operation som förändrar ens liv, eller kan man det? Det kanske bara är jag som inte ser smärta på det sättet. Jag lägger mig ner, andas och tänker på all mensvärk jag har haft i mitt liv så känns resten rätt okej faktiskt (tänkte mycket på mitt livs mensvärk när jag födde barn).

Hade du önskat att du gjorde operationen innan du fick barn?

Ja, men jag fick inte göra den då för min syn hade inte varit stabil tillräckligt länge tyvärr!

Var det så läskigt och smärtsamt som du hade förväntat dig?

Som jag nämnde lite här ovan är jag ju inte så rädd för smärta och jag tyckte inte att själva operationen kändes läskig. Jag var nervös över eventuella biverkningar, att något skulle gå snett, att jag skulle vara den på tusen som blir blind, sådana saker. Jag är rätt klumpig och var liksom livrädd för att jag skulle råka rycka till i kroppen eller göra något och vips blev jag blind typ. Men man får så mycket bedövning och lugnande så det går bra 🙂

Sista bilden med glasögon och två timmar efter denna bild såg jag utan dem!! Vilken grej ändå.

Har -8 och drömmer om att kunna se utan att ha linser, men är feg och rädd för själva operationen och att det ska göra ont/vara obehagligt eller att nånting skulle gå fel.

Att något skulle gå fel var det som jag funderade mycket kring också! Det var min oro för hellre halvblind med linser än helblind… men det är ju proffs som sköter dessa operationer och jag kände mig verkligen så sjukt trygg från första klivet in (trots pandemi och ingen möjlighet till sällskap). Jag lovar att du kommer klara av det galant! Välj ut ett bra avsnitt av en podd, köp med ditt favvosnack och vips en timme efter att du kom dit kan du mysa ner dig i vilorummet med din perfekta syn, dina snacks och skratta åt din favvopodd. U can do it!

Vilken härlig känsla det måste vara!
Har själv haft linser och glasögon i 10år (kan inte ha linser längre pga torra ögon) och hade också velat göra en operation och slippa det, är dock väldigt rädd för att göra operation.. vilken sorts operation gjorde du?
Kram!

Jag gjorde en ICL! Den gick väldigt smidigt, snabbt och bra. Flera gånger sen operationen har jag varit på väg att ta ut linserna ur ögonen på kvällen, en kväll tog jag till och med fram glasögonen ur skalet, sen kom jag på det. Jag har perfekt syn nu. Då blev jag alldeles rörd haha!

Gud vad spännande, stor grattis!!
Min egen syn har blivit mycket sämre efter graviditeten. Finns det några risker med lasek som du vet om, eller varför har du inte gjort det tidigare? Hade varit intressant att höra mer om hur du tänkt 😊

Jag har inte gjort det tidigare för att min syn inte varit stabil så jag har bara väntat in det. Har tålmodigt kollat upp mina möjligheter flera gånger och är så glad att jag äntligen fick!