Tisdag

Hej fina ni,

Det har varit några fruktansvärda dagar med mycket sorg och smärta då några personer i vår närhet går igenom en mardröm just nu. Det är svårt att upprätthålla den här typen av arbete när extremt smärtsamma saker händer människor man bryr sig om för det är inte ens egen historia att berätta, men samtidigt är det svårt att låtsas som ingenting.

Jag kanske kommer vara lite mindre personlig den här veckan och fokusera på lite enklare eller ytligare inlägg som inte kräver så stort emotionellt fokus så ni vet.

Nu ska jag avsluta dagens inspelning och sedan gå hem och ta en lugn kväll.

Ta hand om er ♥

  1. Den sorgen! 💔 Min dotter skulle ha fyllt 12 nu i februari. Om du vill ta emot ett råd från någon som bär på samma erfarenhet som din vän nu gör så är det att våga ta hennes hand och möta den förtvivlade sorg hon inte vet hur hon ska få slut på. Eftersom sorgen inte är linjär med en början och ett slut, eftersom den kommer i vågor, behöver hon någon som vågar hålla hårt och hålla fast. Någon som kan sjunka ner med henne och som kan dra henne upp. Jag vet inte om det är du. Men jag önskar att det finns en sådan vän för henne. ❤️

    1. Så fint skrivet av dig. ❤️ Från en som inte gått igenom samma sak men som mycket hastigt och oväntat förlorade sin pappa i tonåren, också en stor chock och sorg.

  2. Hej fina Michaela,

    Så ledsamt att höra detta! Jag sänder airhugs till dig och dina nära. Jag har följt din blogg i många, många år och vad jag verkligen uppskattar med dig (trots att vi inte har träffats) är att du verkar så sympatisk, snäll och inkännande med alla i din omgivning. Utan att veta vad dina nära går igenom så är jag övertygad om att människor som du betyder mycket för dem att ha runt om sig.

    Kram!

  3. Beklagar. Så tragiskt. Känner flera vänner som tyvärr gått igenom samma förlust. De fick god stöttning via spädbarnsfonden som är en jättefin organisation.

  4. Hej fina du. Vill bara säga TACK för att du fortfarande bloggar och gör din grej. Älskar att komma på att jag har inlägg att läsa här. Så genuint och värdefullt innehåll tillskillnad från allt annat tillrättalagt och krystat man ser överallt annars. Känns tryggt och äkta här. Och det är tacksamt. Stor kram!!!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Frågor med Forni

Hej Michaela! Supernyfiken på var dina snygga snörboots kommer ifrån?! Som du har på bilden med Josefine Dahlberg(?)
Tack för en härlig blogg!!

Hej gullis! De är från Stuart Weitzman och två vintrar sen så de finns inte kvar men de har lite liknande modeller fortfarande, här hittar du några av dem!

Hej! Tack för den mysigaste och tryggaste platsen på internet! Älskar att kika in här på kvällarna <3 Och grattis till ert nya kontor! Jag är lite nyfiken på vad alla som kommer sitta på där arbetar med? Såg att din vän Sofia ska flytta in bland annat och vore kul att höra lite mer om vad hon (och alla andra) ska jobba med! Kram

Hej gullis!

Tack! Det känns så roligt! Det är mitt gäng, Organista, P Agency och sen har vi tagit in lite kompisar som sitter mer oss eftersom kontoret är så stort och har mycket plats. Sofia jobbar med fastigheter, Martina har ett företag som heter Eldstickan och så är det några andra härliga personer. Vi vill ha en plats att gå till om dagarna med härlig energi där men ger och får av varandra och det känns som att vi kommer kunna ha det baserat på det gäng vi är där nu!

Puss!

Vet att det är lite smått tabu att fråga sånt här, vill inte bidra med nån kroppshets och jag vet att du kanske inte vill svara på frågan för att just undvika det. Men undrar om du gjort nåt speciellt för att komma i så bra form efter graviditeten, eller om det bara blivit av sig själv? Jag fick barn för 8 månader sen och kämpar och kämpar med midjan. Tränar och äter ordentligt och bra mat och är hyfsat vältränad igen, MEN jag kan för mitt liv inte få på mig ett enda par jeans pga mage och midja som verkar vara uttöjd för alltid… Önskar jag kunde komma i de där smala jeansen du har på dig! Så undrar bara om det kanske bara blivit så med tiden för att din kropp är sån, eller om du kämpat för det? Så man vet om det finns hopp, lol. Puss, du är fantastisk inifrån och ut.

PS. Nån annan som har erfarenhet av envis mammamage och allt vad det är får gärna svara också 🙂

Hej fina du,

De flesta jag känner har tampats med sin kropp på ett eller annat sätt efter graviditeten. Den förändras ju – men på helt olika sätt för olika mammor. Jag kunde ha mina vanliga jeans redan efter några veckor men har istället kämpat – och kämpar fortfarande 19 månader senare – med trasig rygg och magmuskler som har svårt att gå ihop. Idag tränar jag 2-3 gånger i veckan med fokus på core och det började jag med när Dante var dryga året. Innan det kände jag att varken jag eller min kropp var redo för att bygga upp en stark kropp igen. Nu börjar jag äääntligen känna mig som jag (fast en ny jag) rent fysiskt. Jag känner mig redo att börja springa till våren, klarar av att träna rätt hårt och mina ryggproblem blir bättre för varje månad. En del saker som ni inte ser eller tänker på har förändrats med min kropp rent utseendemässigt och jag har accepterat att det är såhär nu. Jag har inte tid, lust eller ork att försöka förändra något utan har istället jobbat på acceptans och självkärlek (även om det är svårt). Om dina jeans inte går upp över höfterna för att de har blivit större, kanske du bara ska köpa nya jeans som passar dina smokin’ hot höfter? Och fokusera mer på det du gillar med din kropp än det du ogillar. Jag jobbar med det här VARJE dag och det är svårt men jag tänker inte förlora mot de där taskiga tankarna om mig själv.

PUSS!

Magisk överdel på första bilderna!! Men har en praktisk fråga, haha. Hur gör du egentligen med jacka och eventuell tjocktröja till såna plagg, hoppar du mellanlager? Under vinterhalvåret är jag konstant orolig för att vara för kallt (eller varmt) klädd när jag går hemifrån, vilket gör att det alltid slutar med tråkigare och mer lagerpålager-vänliga plagg………… Vill också sporta puffgrejer! 😅

Hahah så relevant och rolig fråga. Om jag har puffärmar tar jag lite större tjocktjöjor bara! Just den här blusen från By Malina är mjuk så man kan liksom klämma in fluffet i tröja och sen tjock jacka. Tro mig – jag går inte runt och fryser! Puss!

Hej Michaela! Jag läste här att du började gå i terapi när du blev gravid.. jag har nyligen fått ett plus på stickan och känner precis som du, att jag är i behov av att gå och prata med någon. Så jag kan bearbeta saker och kunna bli mitt bästa jag. Jag undrar om du har tips på nån terapeut/psykolog som är duktig, eller vart jag kan vända mig för att få en bra hjälp? Kram från en som följt dig länge!

Hej fina du!

Jag går till en psykolog hos Mindler just nu och jag är jättenöjd med min hjälp från henne, så jag rekommenderar verkligen att testa Mindler där man kan läsa om deras psykologer och välja en man tror kommer passa en själv.

Stor kram!

Kan du inte skriva lite mer om hur ”sömnträningen” med Dante ska gå till? 🙂

Hej Michalea,
Här är en annan mamma med en liten sömnterrorist. Kan du inte skriva lite om er sömnträning eller är det för privat?
Vår son är drygt 1 år och vaknar ca 4 ggr varje kväll tills vi har gått och lagt oss och i natt var han vaken 2 timmar i sträck mitt i natten 🙈😭
Kram

Hej fina ni!

Alla som är nyfikna är varmt välkomna att skicka ett DM till mig på Instagram! Jag tänkte inte prata om det här speciellt mycket eller ingående i mina kanaler eftersom mammor ibland är så elaka och dömande mot varandra att jag får en klump i magen och jag vill inte sätta mig i en situation där någon tycker sig ha rätten att vara det mot mig. Jag var med i en grupp på Facebook för föräldrar som har barn med sömnstörningar och fick ont i magen över hur dömande mammor var mot varandra i den gruppen (har nu gått ur eftersom jag trodde jag skulle känna stöd, kamratskap och gemenskap i den men istället kände jag bara att vissa verkade tävla i pisstävlingen “Jag är en bättre förälder än vad du är!”). Seriöst, vad är det för fel på er som dömer andra mammor för att de inte väljer samma väg som er? Ni förstår väl att alla familjer har helt olika liv och att alla människor fungerar olika! SLUTA DÖM ANDRA MAMMOR!!! Fan vad tröttsamt det är.

Okej nog om det, som sagt, tycker så synd om alla som kämpar med sömnsvårigheter och om någon är nyfiken på vad vi har testat, vad som inte funkat för oss och vad som har funkat (hittills ingenting, hehe)… så är ni varmt välkomna att skicka ett DM så kan vi prata mer.

Sist men inte minst: Heja systerskapet ♥

Kan inte du göra ett inlägg om alla dina väskor? Vet att du har så många fantastiska.
Jag ska unna mig min första, och funderar på Louis Vuitton twist bag eller Gucci Dionysos. Det skulle vara så kul att höra dina åsikter om vilken väska du rekommenderar.

Heeej gulle

Bra idé, det ska jag absolut göra!

Av de två lägger jag min röst på LV Twist Bag. Det är nog mitt topp tre bästa väskköp, kanske topp två tillsammans med min klassiska Chanel. Få väskor är lika snygga, tåliga, klassiska men ändå edgy som den. PUSS!

  1. Älskar ditt svar angående mammakroppen. Så fritt från kroppshat och vikthets. Mer sånt behövs på internet ❤

  2. Vad tycker du om den nya lagen som kommit i Frankrike om att YouTubes osv inte får lägga ut vad de vill på sina barn? Och vad tycker du om kritiken som kommit mot bland annat Marguax för all exponering som skett mot Arnold? Tycker inte att något är rätt eller fel men bara att det är en väldigt intressant diskussion och undrar vad du har för tankar!

    Kram och tack för grym blogg!

  3. Hej du som undrade om mammakroppen! Håller med om att det är lite tabu att prata om. Eller som du säger; man vill ju absolut inte bidra till någon hets men samtidigt har man ju själv såklart rätt att gå ner sina kilon och få tillbaka sin platta mage (om man vill), utan att behöva ursäkta sig. Tror alla dras med sina saker efter en graviditet, för vissa är det saker som syns för andra saker som känns men ej synligt för andra. Jag upplever att jag behöver ligga ca 2 kg lägre i vikt än innan för att ha samma midjemått som pre gravid. Min dotter är nu 13 månader. Jag valde aktivt att gå ner i vikt då jag ”kom tillbaka”. Jag valde att köra 5:2 dieten vilket passade mig bra. Tror inte viktminskningen hade kommit av sig själv, eller; hade nog kommit i helt ok form och hade absolut blivit vältränad, men för att få bort sista av viktökningen behövde iaf jag ge kroppen en lite hårdare knuff. Upplevde dock när jag gjorde det att kroppen stabiliserade sig kring mitt vanliga viktintervall. Och som du skriver och som jag känner nu när jag skrivit detta; vill absolut inte bidra till hets men liksom dela ärligt att nä jag blev inte likadan som innan bara av att låta tiden gå. Kramar

  4. Tack för en underbar blogg!
    Lite önskemål:
    Kan inte din vän Sofia Z börja blogga hos er? Vore så kul!
    Kan alla intervjuer, eller de flesta, typ som den med Sara B m.m ske rörligt dvs med ljud och bild som youtube format/instagram klipp?
    Kram!

  5. Varje gång jag läser din blogg så håller jag tummarna för att du ska skriva ”nu har det vänt med Dantes sömn!”

    Det är så tråkigt att höra att du inte vill skriva om den metod som ni använder pga att det lätt leder till dömande kommentarer från andra. Ni är de absolut bästa föräldrarna till Dante och kommer alltid göra det ni tror är bäst för honom och för er! Önskar så att fler föräldrar kunde titta på varandra och tänka – och där går en förälder och gör det som hen tror är det bästa för sig och sin familj, kanske inte exakt som jag skulle gjort det men med största sannolikhet det som funkar bäst för dem!

    Vi köpte kursen ”ABC of sleep” av Taking Cara Babies när vår äldsta var drygt ett år och jag var gravid med barn nr 2. Det var vårt absolut bästa beslut och sedan dess sover vår äldsta son 12-13 timmar om natten, pekar på sängen på kvällen för att han vill sova och slår ihop boken man löser när han tycker att nattningen drar ut på tiden. Det passade vårt första barn men jag är inte säker på att vi kommer använda det på barn nr 2 då hon verkar vara lite mer ängslig av sig. Alla gör vi det som vi tror är bäst för våra barn och försöker möta deras behov i den period de för tillfället befinner sig i.

    Lång kommentar men egentligen vill jag bara säga att du verkar vara en fantastisk förälder till Dante och jag hoppas att du framöver vågar berätta vilken metod ni använde er av!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

En onödig modemånad, Hellasgården och basket

Blogginlägget innehåller annonslänkar

Byxor / Skjorta / Skor / Halsduk / Kappa

Byxor / Tröja / Skor / Jacka

Byxor / Tröja / Skor / Kavaj / Väska

God morgon söndag,

Hur mår alla idag? Killarna gick precis ut på en kort promenad så jag passade på att kika in här för att säga hej och visa upp lite snygga looks som passar för den ganska ointressanta modemånaden februari. Jag har mitt sikte inställt på den vita tröjan längst ner här, vi får se om jag slår till. I natt när Dante vaknade och jag inte kunde somna om klickade jag hem två lampor till kontoret, onlineshopping är livsfarligt för mig haha. Men de var så fina och till nedsatt pris så jag slog till!

Vi har haft en riktigt bra helg so far och jag tänkte försöka bli bättre på att visa upp glimtar ur vårt liv här inne igen med start i nästa vecka så då får ni följa med. Det är bara det att man gör ju lite samma sak hela tiden just nu och då har jag glömt bort att fota eller visa upp. Idag ska D iväg på jobb några timmar så då tänkte jag mysa hemma med lilleman och sen gå ner på stan och kolla skyltfönster en sväng. Dante är ett riktigt stadsbarn, han älskar bussar, spårvagnar, skyltfönster och folk. Han blir helt ivrig varje gång vi går in i en butik eller en galleria, favoritbutiken är helt klart Adidas på Hötorget, de spelar ruskigt hög musik och har massa speglar där vilket är toppen. Han brås verkligen på sin kära mor, jag var också citybarn deluxe fastän jag växte upp i villa utanför stan. Jag var aldrig så lycklig som när jag fick vara inne och pyssla eller åka till stan och kolla i butiker medan en heldag i Hellasgården var… helt okej typ. Jag växte ju upp bredvid Hellasgården (populärt friluftsområde utanför Stockholm för er som inte vet!) så vi brukade åka dit för allt ifrån skidskor till skogsturer men höjdpunkten för mig var alltid när man fick gå in och fika, hehe. Alltså jag jobbar verkligen med rätt sak som vuxen? Har liksom alltid gillat det kreativa framför naturen även om jag både då och nu såklart kan uppskatta den känsla man får i kroppen och knoppen efter att man har varit ute och aktiverat sig. Jag spelade ju basket i tio år som ung och efter träningarna brukade jag hoppa av bussen i Hellasgården och så sprang jag de sista 5km hem därifrån för det var så härligt att känna doften av skog medan jag sprang. Det var på den tiden då jag hade magrutor och sprang överallt “eftersom det gick mycket fortare än att gå”…

Vet inte hur jag hamnade i gamla barndomsanekdoter och Hellasgården men så kan det bli ibland när hjärnan vandrar iväg en helt vanlig söndagsmorgon. Nu ska jag sätta på diskmaskinen, hoppas att ni får en mysig dag. Puss!

    1. Fastnade i mitt kollage och hann inte göra båda inläggen innan Dante vaknade, förlåt! Det kommer ikväll eller imorgon förhoppningsvis <3

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hurra!

Jag fick göra ögonoperationen! HURRA!

Igår var jag på värsta proffsundersökningen på Stureoptikern och efter att ha blivit godkänd genom typ sex maskiner sa tjejen som gjorde undersökningen lugnt “Det här kommer passa perfekt på dig och du är godkänd för en operation.”. Jag blev så glad men också så nervös haha! Eftersom jag har lite större synfel så ska jag operera in en lins i ögat, alltså inte “bara” en laseroperation utan man sätter in en lins i själva ögat. Så coolt och läskigt. Jag ska läsa på lite papper jag fick med mig hem och sedan beställs linsen som tar 10 veckor innan man gör operationen, den tar dock bara en halvtimme.

Nog om det! Jag firade med att träna och sen äta pizza med mamma och pappa igår i alla fall. Nu sitter jag på kontoret och ska strax iväg för att fixa mina ögonfransar hos Ebba. Hoppas ni får en fin fredag, vi hörs senare med Frågor med Forni! Puss!

  1. Jag har själv opererat in nya linser i ögonen kring din ålder och med småbarn hemma. Jag fick inte lyfta mitt barn på flera veckor efter varje operation (ett öga i taget opererades) och jag fick sjukskriva mig från jobbet på grund av infektionsrisken. Kunde inte ha hand om mitt barn ensam längre stunder eller gå ut själv med honom. Detta på grund av risk för näthinneavlossning. Tänk på dessa saker innan bara.

  2. Grattis! Jag hade också gärna opererat ögonen, även om det verkar läskigt.
    Just nu förändras dock min syn väldigt mycket fram och tillbaka så tror inte operation hade funkat för mig just nu även om jag velat.

  3. Åh grattis! Jag gjorde en ICL-operation för typ exakt ett år sedan! Vilken himla dröm att ha bra syn nu alltså! Föddes ju typ blind. Det är så fantastiskt att kunna slå upp ögonen och SE när man vaknar (eller när man måste gå upp till barnen mitt i natten).

    Jag fick någon tablett innan operationen så att jag typ kände mig tipsy och lugn, och sedan gick själva ingreppet jättefort. Efteråt fick jag sitta och fika i ett mörkt rum några timmar och dagen efter var jag helt återställd! Har inte haft några komplikationer och kunde leva på som vanligt direkt 💃🏼 Hoppas du får samma upplevelse! Kram!

  4. Vad roligt för dig, Grattis! 🎉
    Förmodar att det är ICL du ska göra! Det ger så fina resultat med snabb läkning! Härligt att slippa linser och glasögon ett bra tag framöver👍
    Lycka till🌷

  5. Vad spännande! Gott att slippa linser och glasögon ☺️. Men måste fråga, glasögonen på bilden, vart är de ifrån? Så himla fina 😍

  6. Åh, förstår att du blev glad! Grattis!! Gjorde en laseroperation på mina ögon 2017 när jag var 29 efter att ha funderat på det men inte riktigt vågat sen jag var typ 19.

    Hade också rätt stort synfel, mellan -4 och -5 (lite olika på varje öga) och kände mig i princip blind utan linser eller glasögon. Men trivdes aldrig med glasögon och hade ofta problem med linser och att jag blev torr och trött på ögonen. Tänker ofta på hur tacksam jag är att fick göra den där operationen. Bland det bästa jag gjort. Stort lycka till med din! ✨

  7. Hej,
    Jag gjorde laser for ca 9år sedan och nu har ögonen blivit såpass “dåliga” att jag måste ha linser/glasögon igen. Min ögonläkare tror dock att synen kan bli bra när ålderspåverkan kickar in (närsynt).
    Jag ångrar inte lasern då mina ögon fortfarande är mycket bättre men vill bara lyfta att det inte är “for life”. Och att det har “ändrats” för många som gjort laser efter ca 9-10 år, som inte är ålderspåverkan.
    Som sagt, ångrar inte men ha i åtanke att det inte är “for life”.

  8. Hej! Tack för att du är så härlig och inspirerande! Vad hände egentligen med din svarta Chloe C väska? Jag är sugen på att köpa en liknande då jag tycker den är så fin och som du beskrev den tidigare en optimal “vardags-cross-body”. Har dock inte sett dig använda den – har du ändrat åsikt? Har förstått att den blir lätt repig men vet inte vilken annan modell som skulle passa en nybliven mamma. Tips/tankar från dig vore väldigt uppskattat. Kram!

    1. Heeej

      Jo jag använder den hela tiden, men på vintern brukar jag ha lite större väskor, nu använder jag min Stylein vardagsväska mest. Och sen går man ju inte på festligheter eller hittar på saker utanför jobbet just nu så då använder jag inga andra väskor. Du har nog inte sett mina Chanel-väskor, Fendi eller någon av de andra heller på ett bra tag om du tänker efter (sorgligt nog, haha). Jag skulle säga att Chloe-väskan är den perfekta väskan när man har barn. Bra längd på strapen, man får plats med lagom mycket och inte en för tung eller otymlig väska. Den repas inte alls så lätt! Jag har haft min i parker, på öppna förskolan, när jag gungat och också varit ute och festat och den klarar typ allt. Kör! Puss <3

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

En smällkaramell

Blogginlägget innehåller annonslänkar

Tröja / Byxor (liknande) / Skor (samma modell fast i annat mönster)

Nej men senaste dagarna har inte varit medvind. När jag gick för att köpa lunch idag var det på riktigt en kvinna som ställde sig och suckade högljutt framför mig? Såhär “AAAAAH” medan hon spärrade upp ögonen i mig. Skrek efter henne “Jag har faktiskt också en skitdag bara så du vet!” haha. Ingen mår toppen i en pandemi.

Anyway så uteblev bloggning igår då jag jobbade non stop hela dagen och när jag slängde mig i soffan på kvällen hade jag så många ångestmejl att jag begravde allt och hoppades på nya tag idag. Idag hade jag dock strul med leveranser, förseningar och allmänt krångel så det blev inte jättemycket bättre. Dock pratade jag av mig till några kompisar och sen kändes allt lite bättre. Visst är det så att saker alltid känns bättre när man får prata av sig? För mig är det så till 100% i alla fall.

Nu ska jag iväg på min ögonundersökning. Tänk om jag får göra operationen! Åh då kommer hela veckan vända, hela året om man ska vara sån. Om det inte funkar ska jag sörja med årets sista semla tror jag.

Såhär ser jag ut idag, en smällkaramell i rosa för att muntra upp denna gråa vardag.

Puss!

  1. Håller tummarna!! Hoppas också kunna göra det en dag, ser lika dåligt som du men än så länge har det inte stabiliserats tillräckligt, går fortfarande utför 😬

  2. Hej gulliga Michaela! Tack för att du år efter år orkar blogga så aktivt, jag uppskattar verkligen dina inlägg. Jag undrar om kunde berätta lite mer hur du tänker kring synoperationen? Jag har själv haft dålig syn sedan jag gick i trean på lågstadiet och alltid känt mig lite ledsen pga det… för det är ju SÅ jobbigt. Dyrt också med synundersökningar, nya glasögon eller linser. Använder mest linser, men även dessa skaver ju som fasiken ibland och då är man tvungen att använda glasögon och jag känner mig alltid gammal och ful då (trots dyra designerbågar haha), men det där sitter i från när man var barn och alla i skolan tyckte att glasögon var det töntigaste som fanns. Herregud. Jag känner mig rädd för att operera, det verkar läskigt. Hur går dina tankar? Stor kram!

  3. Hej! Vill dela med mig av mitt genombrott med min lilla o hans sömn. Det var en period under hösten där han uppenbart grät på nätterna för att han behövde att jag kom in. Jag sa alltid till honom att ”mamma är alltid här, va inte rädd” det gick över & sen kom en period med test: det räckte att jag kikade in & då la han sig ner o somnade om. Skulle bara kontrollera om jag va där. Sen kom 1-2 månader där han vaknade kl fem varje morgon. Jag kämpade med välling o nattvisa o han somnade om efter ca 30 min men sov aldrig mer än 30-40 minuter efter det. För 3 veckor sen när jag hörde gnäll kl fem på morgonen som vanligt så struntade jag i det o det tog bara 2-3 minuter innan det blev tyst. Han somnade om! Jag upprepade detta flera kvällar i rad o han somnade ALLTID om. Nu har han sedan 2 veckor sovit non stop från kl åtta på kvällen till 06:30 – 08:00 utan ett knyst. Dock har han en säng han kan stiga upp ur så vår rutin har övergått till att han kommer in till mig när han vaknar (någon gång mellan 06:30-08:00) Det var ju också så förresten att han själv började stiga upp ur sin säng då o då o kika in till mig vilket gjorde att jag vågade ignorera hans gnäll kl fem på morgonen, för jag visste att han kan komma in till mig om han vill. Jag hade nog aldrig vågat ignorera gnället om han var i spjälsäng, hade ju aldrig velat att han låg vaken o va ledsen eller rädd o fast i en spjälsäng…

  4. Haha skrattade så åt din kommentar till sura damen. Önskar så ofta på jobbet man kunde säga liknande, när folk klagar om något riktigt oviktigt hehe

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi