Månad: juni 2023

Hej gullisar,

Herregud vad tiden springer iväg just nu. Med Dante kunde jag känna att tiden gick så långsamt, jag räknade ner timme för timme i flera veckors tid och ville bara att tiden skulle gååå… Den här gången är det annorlunda, jag hinner knappt känna efter innan en ny vecka har gått. Nu har vår lilla tjej i alla fall fyllt 2 månader vilket betyder att vi bara har en månad av fjärde trimestern kvar!

Så, hur har senaste månaden varit då?

Riktigt tuff faktiskt. Det har hänt saker privat för oss som har varit jobbiga och som har tagit med sig mycket sorg och oro. Vid sidan av det så har vi behövt hantera allt som händer i vårt liv just nu: Bebis, post partum-läkning, kolik, en flytt, renovering och såklart storebror som kräver sin uppmärksamhet också. Sa jag att vi åkte på magsjuka i helgen? Nä, det också alltså…

Jag har hamnat i stunder där jag har tänkt att ”Nu orkar jag inte mer” men på något vänster så gör man ju det. Jag tror att det är för att när man råkar ut för saker man inte kan kontrollera, så blir man mer ödmjuk mot allt det andra som kan upplevas som så extremt jobbigt annars. Jag är så trött vissa nätter när jag ligger med Gaia på mig, mage mot mage, och buffar under hennes rumpa så att hon ska få sova tryggt utan magont. Samtidigt så gör jag det så självklart, det är min roll som hennes mamma, jag gör ju allt bara hon mår bra.

Utvecklingsmässigt har det hänt så mycket senaste veckorna! Hon skrattar, söker mycket kontakt, ler med hela ansiktet, följer med i blicken och kan bli helt fascinerad av vissa leksaker. Helt plötsligt uppskattar hon babygymmet och kan kolla på ett mönster i 20 minuter utan avbrott. Hennes kolik har magiskt nog blivit bättre senaste veckan och vi har fått en lugnare och gladare bebis vilket är fantastiskt. Hon känns lycklig och så snäll, hela hennes person är så ren på något vis. Hennes stora ögon lyser fortfarande havsblått och formas till halvmånar när hon skrattar mot en. Hon sover mycket bättre än tidigare och vaknar bara 2-3 gånger på natten för mat, sen brukar hon vara lite vaken med magont tidig morgon, men så länge hon får vara hud mot hud och jag hjälper henne brukar hon kunna sova hyfsat med bara lite gnäll. Jag går och lägger mig med henne runt midnatt varje kväll och sen går vi upp vid åtta-tiden på morgonen tillsammans. Innan och efter sover hon i soffan eller på någon av oss i bärsele eller famnen. Hon är ingen vagnälskare än, men kan utan problem sitta i bärselen sex timmar i sträck. Men hon gillar sitt babygym och babysitter så i dem sitter hon en hel del!

När jag doftar på hennes huvud tappar jag nästan balansen av lyckorus.

Samtidigt så gråter jag bakom solglasögonen påväg för att hämta på föris ibland. Det här är verkligen den fjärde trimesterns verklighet – det är så galet mycket känslor på samma gång. Jag mår bättre och sämre än vad jag någonsin gjort… men mest bättre, vilket är den stora skillnaden mellan min första och andra bebisperiod. Jag är tryggare den här gången, mitt tålamod har växt och jag är mognare nu.

Hur mår ni som befinner er mitt i bebisperioden just nu? Jag är så glad för att jag har människor att ventilera hos, för att jag vet att det är en övergående period och för att jag kan njuta så pass mycket som jag ändå gör, trots att det är kämpigt.