Vad fina och varma kommentarer jag fick i inlägget om demens och isolering. Jag var lite rädd för att skriva inlägget eftersom det ligger nära hjärtat och då är man inte så mottaglig för att det inte ska mottas väl, men det gjorde det och era kommentarer värmde mitt hjärta!

God morgon mina snäckor ♥

Hur mår ni denna stormiga måndag? Jag måste erkänna att snöstormen passar det mysmode jag känner för att vara i under denna vecka. Trots att vagnen blåste bort, Dante var dyngsur när vi klev in på föris, mitt smink var long gone innan jag ens hade hunnit fram till kontoret och jag hade hängt ut en kappa på vädring igår kväll som garanterat inte klarat sig – så omfamnar jag denna dag. Jag gick till kontoret och funderade på vilket tema jag ska ha på veckan som kommer och bestämde mig för att gå en onlinekurs! Såhär: varje vecka brukar jag på söndagen eller måndagsmorgonen reflektera över hur jag vill att min vecka ska vara och vilket fokus jag ska ha. Det kan vara att jag bestämmer mig för att ha en extra social vecka, att den ska fokuseras på något specifikt på jobbet eller att jag ska ha mycket tid med Dante. Den här veckan bestämde jag mig för att det är selfcare-fokus och därmed tänkte jag gå en av Jossans onlinekurser! Jag har ju en egen onlinekurs med fokus på karriär (om du vill ha tema Karriär i veckan – gå den!) och då känns det extra kul att testa min kompis kurs. Jag har precis smsat henne och frågat vilken hon rekommenderar, men det lutar åt denna.

Vintern är ju inte en period som passar mig, vilket vi redan har konstaterat, så då måste jag ta hand extra mycket om mig själv har jag insett. För annars blir jag olycklig och det är inget bra. Tar du hand om dig? Börja idag om du inte redan gör det. Vi måste vara våran egna bästa vän.

Jag läste en artikel hos Breakit som jag tyckte var mycket intressant! Den handlar om klädkoder inom techbolag och främst då chefer på dessa. Ni kan läsa artikeln här. Taken som artikeln tar är att manliga chefer inom tech kan glida omkring i hoodie och keps varje dag och ändå få respekt utifrån deras prestationer, medan kvinnliga chefer aldrig skulle gå klädda i hoodie och osminkade.

Den har absolut en poäng!

Jag är ju som ni vet medgrundare av ett techbolag samt en person som har haft alla möjliga chefspositioner senaste åren, och jag kan absolut känna igen mig i att det är andra klädkoder som gäller för mig. Tidigare hade framgångsrika män en förväntan på sig att bära kostym, men den skaran branscher blir mindre medan branscher som tech slår sig fram med helt nya ideal. Problemet är att när idealen fortfarande är så extremt omoderna som att killar FÅR se ut hur de vill medan tjejer FÖRVÄNTAS vara kvinnligt klädda, så har vi ju fortfarande inte kommit så långt.

När jag var yngre ansträngde jag mig mycket för att se ut på ett sätt som skulle göra att medelålders män tog mig på allvar. Med åren har jag blivit tryggare med att mina kunskaper och erfarenheter väger tyngre än min look. Men, jag vill ju såklart inte riskera att någon inte tar in mina ord för att jag blir dömd för mitt utseende, så därför anstränger jag mig fortfarande i viss mån eftersom jag vill uppnå förväntade resultat.

Jag har ingen slutsats kring detta men tycker absolut att det är intressant att fundera kring! Och jag tog ett beslut för ett år sedan som jag kommer fortsätta med, vilket är att en dag i veckan är jag helt osminkad på jobbet och har på mig sköna kläder. Dels för att det är praktiskt och skönt att slippa fixa sig på morgonen, men också för att försöka bryta någon form av norm.

Vad tänker ni kring det här? Om någon här jobbar inom techbolag, hur ser cheferna på er arbetsplats ut? Är det hoodies vs. klackskor som gäller?

Anyway! Jag har precis haft ett promenadmöte med marknadsteamet på Baby Journey och tränat veckans andra träningspass. Så skönt att jag kan göra två lättare träningspass i veckan nu (jag följer ett schema från min sjukgymnast). Snart ska jag slänga i mig lunch och skriva klart en grej, sen ska jag till kontoret för att sätta ihop några kampanjförslag. Hoppas ni får en fin fredag trots det hemska vädret. Puss!

På fredag är det julafton och du kanske sitter just nu och funderar på vad du ska köpa i julklapp till dig själv? Kanske har du en nära vän eller syster som behöver en push i rätt riktning i sin karriär? Eller så smsade precis din mormor och frågade vad du önskar dig i julklapp och du kunde inte komma på något materiellt du egentligen behöver?

Då vill jag tipsa dig om att klicka hem min karriärguide! Det är en onlinekurs som du går själv i egen takt utan grupper, livesamtal eller dylikt utan en kurs som är tillgänglig när som helst för vem som helst. Där jag fokuserar på att inspirera och guida dig vidare till nästa steg i din karriär! En sååå fin present som jag vet att jag hade blivit väldigt glad över under de perioder då jag stått lite still i arbetslivet.

Om ni anger koden FORNI15 får ni 15% rabatt på koden hela vägen fram till julafton!

Här hittar ni kursen och kan läsa mer.

Som ni säkert förstått så växer vi på Baby Journey hela tiden och behöver nya personer in i teamet! Inför 2022 anställer vi upp på alla avdelningar hos oss och just nu tar vi in ansökningar för rollen som Campaign Manager! Känns det som något för dig? Mejla och ansök! Så kul om någon av er börjar jobba med oss <3

Karlavagnen med Rymdpojken tar sig ut ur kontorets högtalare som en våg. Jag hör Linn, Evelina och Timmy prata om Black Week i rummet bredvid. Ögonen är fortfarande svullna från natten, som att jag är nyvaken tre timmar in i dagen. När Dante vaknade klockan sex kunde ingen av oss somna om. Det är mycket i hjärnan just nu och han verkar känna likadant. Vi kollade på Tasseholm och åt ostmackor till skenet av julgranen som kom upp igår. Dante fick klä den och han satte alla julgranskulor på samma ställe. Att säga att julgranen är vacker vore en lögn, men när jag tittade på den imorse kände jag ändå just det. Vad vacker den är, vår lilla plastgran med 25 kulor som hänger på en radie av 30x30cm.

Den här veckan startar julmånaden. Det är slutspurt för året och jag känner mig inte trött utan snarare som jag gjorde när jag började idrottsklass i högstadiet och vi hade springtävlingar i skolan. Jag sprang så fort jag kunde och när jag nästan var i mål vände jag mig om och såg att jag var i toppen, men ändå hade mer att ge. Så jag sprang lite fortare och lite längre och när jag kom i mål kände jag att ”det där var ju inga problem” och ställde mig på pallplatsen. Kanske lite märklig jämförelse men det jag menade var att man befinner sig i ett läge där man tror att man inte har mer att ge, men känner efter och inser att man har det trots allt. Och kanske lite kul att få berätta för er att jag var otippat snabb som tonåring. Jag undrar verkligen hur snabb jag skulle vara idag, men om jag jämför med de jag springer bredvid på Barrys så är jag inte i toppen längre haha. Det är fortfarande lika roligt att spring dock.

Hur mycket har du kvar att ge till loppet 2021?

Veckans jobb: Jag har möten back to back hela måndag och onsdag. Imorgon ska jag sätta telefonen på stör ej och skriva massa material. På torsdag har vi inspelning och fotografering hela dagen. Och på fredag ska jag ha en bubbellunch för Un’Sweet!
Veckans pepp: Lunchen på fredag ska bli galet härlig!
Måndagens tacksamhetstanke: Det hände en sak igår som gav mig en påminnelse om att hälsan och att vi mår bra är det enda som spelar någon roll. Jag brukar vara bra på att alltid ha det med mig, men igår blev jag extra påmind.

Foto