Om Girls och skrivandet

Jag håller på och tittar igenom alla säsonger av Girls just nu. Jag har sett de första två sen innan men så slutade jag titta efter det av någon anledning? Nu ser jag om allt och har precis påbörjat säsong fyra, när Hannah precis flyttat till Iowa.

Det pratas mycket i serien om skrivandet. Hannah går in i definitionen av hur hon tror att en skribent ska vara (tycker jag) och försöker sedan leva sitt liv därefter. Dessutom är det intressant att hon definierar sig själv som skribent så starkt, utan att egentligen ha haft skrivandet som yrke (till en början av serien i alla fall). Hon påminner mig lite om de jag känner till som är skådisar utan mer än ett statistjobb för fem år sen eller entreprenörerna som inte har byggt upp någonting egentligen, förutom ogenomförbara idéer.

Haha, som ni märker irriterar hon mig en del. Hennes egocentriska personlighet är bland det värsta jag vet. Min mardröm är att bli som henne. Det finns nog ingen förolämpning jag tar så illa vid mig av som när någon säger att jag är självisk eller egocentrisk eller bara vill prata om mig själv. För det är det sista jag vill vara. Kanske stör hon mig så mycket för att jag känner igen mig en liten gnutta i just den egocentriska personligheten – men avskyr att erkänna det. Och kanske är alla personer som satsar på skrivandet hyfsat egocentriska? Speciellt när en skriver utifrån sitt eget liv, som jag gör.

I alla fall så har jag precis sett ett avsnitt där hennes pappa pratar med henne om skrivandet och säger att man blir mycket lyckligare när man slutar med det, eftersom skrivandet någonstans drar in en i en mörk, egocentrisk och ensam värld.

Visst har han rätt?

Jag vet inte om jag är kapabel till att skriva tyngre grejer än det jag redan gör (typ romaner på 500 sidor som kräver fem års research) för jag vet inte om jag kan gå så djupt in i skrivandet, jag tror att det kanske skulle ta död på mig? Jag kan ju bli mörk bara av att processa det skrivande jag sysslar med just nu, även om jag anser att det är på en rätt ”ytlig” nivå (bloggen och böckerna). Med det menar jag inte att det inte är viktigt det jag skriver, för det tycker jag verkligen att det är, men snarare att själva processen för projekten inte är så stora eller omfattande.

Ni som skriver, hur ser ni på det? Tror ni inte att man skulle vara lite mindre egocentrerad och lite mer lycklig utan det? Samtidigt som att man på något sätt alltid skulle ha ett litet hål i hjärtat eftersom det inte finns någon större kick än att läsa något, skrivet av en själv, som man är riktigt jävla nöjd med. Kvällens funderingar…

Okej slutsnackat, nu ska jag titta vidare. Puss!

47e79625ea95f6232d0092037f8c5a0f

  1. Det är många som stör sig på Hanna. Kanske med rätta. Men hur många gånger har inte den här typen varit en karaktär och varit man och blivit omnämnd som ”konstnärssjäl” eller liknande. Bara en tanke.

  2. hehe har faktiskt funderat i väldigt liknande banor senaste dagarna, dock är jag kompositör och inte skribent. Men processen att skriva ett längre stycke musik är, som jag tänker mig i alla fall, ganska liknande att skriva en roman. Jag har också känslan av att jag lätt uppslukas utav temat jag skriver om så att det liksom påverkar resten av livet (och dom som lever bredvid mig…) lite för mycket. Men i veckan kom jag på att det var längesen som mitt ”musik-skapande” kändes ångestfyllt eller tog över på det där maniska (och kanske självcentrerade?) sättet.. Tror det beror på att jag just nu gör musik som utgår från koncept/idéer som ger snarare än tar energi, det finns något extremt glädjefyllt och spännande i hela processen liksom. Så jag börjar faktiskt tro på att jag kan vara kreativ och skapa musik som betyder något för mig, utan att alltid behöva gräva i det mest smärtsamma 🙂 🙂

  3. Hej!
    Håller helt med ang Hannah. Men tror det är lite det ”amerikanska” i henne, Dvs en kulturkrock för oss. Jag har bott i USA länge och där var många jag träffade på precis som hon är. Upplevs som ego av oss men egentligen precis som många amerikaner är på gott och ont:)
    Nu till en viktig och för mig känslig fråga: Jag har som sagt bott flera år i USA och nu flyttat tillbaka till Sverige (Stockholm) för några veckor sen. Har fått nytt jobb här och eftersom hela mitt yrkesliv varit i USA så känner jag mig lite lost. Jag kör samma race som på mina förra jobb i USA men jag har märkt att mina nya kollegor uppfattar mig som ”skrytig” och självupptagen. så fort jag berättar något från min tid i USA så suckar de och säger ”skämtsamt” att ja, ja USA är inte Sverige. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till den svenska kulturen men jag ber dig nu om lite konkreta tips för att bli mer poppis på mitt nya jobb.. ska jag verkligen inte kunna prata om min tid i USA utan att folk tror att jag är självupptagen? Tycker själv att det är superintressant att höra om andras erfarenheter, speciellt från andra länder! Tack för en superblogg:)

    1. Det är nog klokt att anpassa sig och försöka smälta in snarare än att utmärka sig i början. Hålla en låg profil och lyssna mer än man pratar. Tror att du i ett senare skede kan prata om det mer, när folk har lärt känna dig och du är en i gänget.

  4. Älskar att hon irriterar så många. Men hade du stört dig lika mycket på Hannahs karaktär ifall den var en kille/man? Jag personligen tror att många har svårt för hennes karaktär då den bryter mot cirka femtiåttatusen normer som en som kvinna ska passa in i. Jag blir även själv ofta instinktivt irriterad på henne, men brukar ha för vana att i film/tv/serier/böcker etc. alltid ställa mig frågan ”Men hur hade du känt ifall personen som väcker RANDOM känsla, var en motsats/kille/tjej/ickebinär?”. Jag har i & med det blivit tvungen att dra känslorna ett extra varv & verkligen utmana mig själv. Rekommenderas!

    1. Hej Elin!

      Jag ställer mig själv den frågan ofta när jag tar mig an kvinnliga karaktärer – hur jag hade reagerat om personen i fråga var en man istället. Så jag kan inte säga att jag hade accepterat personlighetstypen om det var en man – jag gillar den inte över huvud taget, könet spelar ingen roll i min känsla här. Du kanske inte ska anta att människor inte har kommit lika långt i sitt feministiska tänk som du har gjort bara för att de känner annorlunda än vad du gör gentemot en kvinnlig karaktär? Bara en tanke!

      Fint dock att du påminner folk om det feministiska perspektivet, fortsätt med det! Kram!

      1. Oj. Var inte alls meningen att det skulle uppfattas som att jag antog massa saker om dig. Verkligen inte meningen i så fall. Jag menade det som en genuin fråga & sen som en rekommendation då jag själv tyckt att jag haft nytta av det så himla mycket. Skrev ju även att jag också oftast känner precis som du med Hannah(?). Plus bara att jag själv brukar tycka om att utbyta ”enkla tips” eller tankar kring hur en kan tänka kring saker för att utmana sig själv. Hoppas du förstår vad jag menar.

        1. Då förstår jag! Det är lätt att anta att andra inte är på samma nivå som en själv i vissa frågor, vilket jag tycker är ganska typiskt för oss människor generellt att anta, och det är ju ett översittartänk att utgå ifrån att man kan mer än andra. Så ville mest bara ställa en fråga tillbaka om det nu var så att du antog att jag inte ser saker ur ett feministiskt perspektiv precis på samma sätt som du gör 🙂 Fortsätt utmana dig själv! Så lovar jag att göra detsamma. Kram

  5. Skriver inte själv, men en tanke jag får är att det kanske är positivt att vara mörkt i skrivandet eftersom det är på lotsas. Ska förklara. Jag tänker nämligen att alla intryck vi får påverkar oss. Så alla intryck ger oss antingen ett + eller -, alltså negativ eller positiv energi. De här energierna i form av känslor behöver vi göra av någonstans. Vi behöver hantera det. Om inte samlas känslorna inombords i form av fysisk värk eller psykiska problem. Så om man nu har en mängd positiv energi och en mängd negativ energi, som man behöver processa tänker jag att skrivandet är ett verktyg som ni hittat för att bearbeta känslorna. På så sätt kan en del av den negativa energin kanske stanna på sidorna i boken. Så är det inte bara bra om mörket får rymmas i böckerna, för mörket stannar ju i boken. Då är man av med massa negativet och kan rikta den kärleksfulla energin ut i verkligheten. Eller?

    Tänker därför att det kanske inte handlar om att vara egocentrisk som författare ifall man skriver om sig själv. Snarare är det fint att ni delar med er, det är en gåva som vi får ta del av. Och även om det skulle vara egocentrisk att skriva om sig själv, så har ju vi alla ett ego som visar sig i olika former. Om ditt ego visar sig skrivande, kanske en person som inte är författare tänker på sig själv och sina egna behov konstant utan att se någon annan. Och den personen har ju isåfall ett större ego. Förstår du hur jag tänker? Jag upplever ju att du är en av de personerna som värdesätter andra människor, och bryr dig om fler än bara dina närmsta. Så om det skulle vara egocentriskt att skriva om sig själv, vad gör det när du är omtänksam resten av din tid <3

    Vet inte om min kommentar är relevant, kanske missförstod din frågeställning i inlägget eftersom jag inte skriver och kan sätta mig in i din situation. Men ville dela mina tankar, kram

  6. Ja, han har rätt, men tror det mer är en egenskap/pesronlighet/läggning än själva skrivandet som gör att man dras in i en mörk egocentrisk ensam värld, och där blir skrivandet ett måste 🙂

  7. Jag håller med om Hannah! Tycker också det är så intressant och samtidigt störigt att Lena Dunhams egna karaktär är så ego, hon hade ju kunnat göra sin egna karaktär hur hon ville.. Vet inte hur långt du kommit exakt men senare i serien så talar de om att hon är ego. Fan….. de flesta karaktärerna i serien är konstiga och ganska dryga haha! Senaste avsnittet var så JÄVLA viktigt och bra så hoppas du snart kommer dit :-))

    1. Ja det är väldigt intressant och jag antar att det finns en tanke bakom det? MEN å andra sidan gillar jag ingen av karaktärerna – så det måste finnas en tanke med att skapa dem så… extrema? För det gör dem svåra att tycka om. I alla fall för mig! Jaja, kommer ett till Girls-inlägg när jag sett klart allt haha. Puss!

      1. Haha, så roligt att du inte tycker om någon av karaktärerna. Det gör inte jag heller, ändå har jag sett alla avsnitt såhär långt. Jag tycker att alla, verkligen alla, känns som personer jag inte skulle orka umgås med om de fanns i det verkliga livet. Förstår inte vad det är som gör att jag fortsätter att titta.

  8. Nu är inte min blogg personlig lika ofta som din eller andras livsstilsbloggar men jag skriver också mycket privat och kan absolut känna igen mig i att bli mörkare av det. Samtidigt vet jag också att jag inte mår bra av att inte skriva. Då samlas allt på hög i stället och det blir aldrig bra om känslolivet får göra det för länge under tryck 😉😃

    Som journalist är jag strängt uppfostrad i att egentligen inte synas i mina texter så jag hade jättesvårt till en början att ta plats i de blogginlägg som inte är redaktionellt material. Känns fortfarande konstigt och kanske lite egocentriskt men det ger så mycket mer att få vara personlig i bloggande att jag gör det med glädje. Men precis som du är det en av de värsta sakerna som jag vet att få höra att jag är självisk eller ego. Det är karaktärsdrag jag vill undvika allt jag kan.

    Har faktiskt inte sett Girls än, försökte men fastnade inte alls. Kanske ska ge det ett försök när det ändå råder sjukstuga här hemma?

  9. Åh jag är på säsong 6 och klarar inte av Hannah. Står inte ut med hennes personlighet. Och JA, jag hade känt samma sak om det var en kille. Tror inte det har med det konstnärliga att göra heller, utan hon har helt enkelt en jobbig personlighet – enligt mig. Precis som Clara här i kommentarerna så har jag länge varit journalist och har därför inte varit ”huvudpersonen” i mina texter. Under mina år som bloggare så kunde jag känna igen mig i det du skriver. Det är en av anledningarna till att jag nu driver ett webbmagasin istället för en personlig blogg, för det blev så jobbigt att vara sitt eget varumärke och ansiktet för allt som bloggen stod för. Men jag tror att vi alla är lite egoister i grunden, går inte att komma ifrån, det ligger i vår natur att vara det.

  10. Alltså, ja. Kan bara hålla med om Hanna och dom andra tjejerna i serien. Älskar dom men irriterar mig nå så fruktansvärt ibland. Har funderat mycket på varför dock och har en teori (som liknar din känsla lite). Jag tror man irriterar sig på dom just för att dom är så verkliga och inte förskönade? Dom gör dumma saker, är själviska, dåliga vänner ibland – precis som alla andra människor, precis som en själv (obs. kanske inte hela tiden men ibland). Det är som att dom är alla ens värsta sidor personifierade och jag tror det är vad som blir jobbigt och störigt för oss. Men som sagt, så gör ju också det dom mer verkliga och det måste man ju bara också älska!

    1. Jag håller med dig i din teori! Som du säger – de är de värsta egenskaperna personifierade. Jag känner verkligen igen mig i mycket och så skäms jag för att jag inser att jag kan vara likadan som dem när de bara är generellt shitty. En intressant serie som verkligen utmanar ens syn på sig själv, kvinnor, män, vänskap, kärlek etc. Kram!

  11. Känner rent spontant om jag skulle bli helt galen om jag inte skrev. Använder mig så mycket av skrivandet för att bli av med känslor, eller för att bara få ner dem på papper så att de går att ta på. Typ som att man kan behöva gråta av sig ibland behöver jag även skriva av mig. Jag ser inte skrivande människor som egocentriska så mycket som öppna för sina egna känslor och tankar. Skulle inte klara mig utan mitt skrivande <3

  12. Vet inte om det är relevant för din situation, men tror man dömer kvinnor som är egocentriska hårdare än män. Då det är ovanligare då kvinnor överlag är mer måna om att vårda sina relationer. Om män sätter sig själv i första rummet är de målinriktade och om kvinnor gör det är det själviska. Till exempel Adam i serien är väl också otroligt egocentrisk? Sedan är ju även Charlie i two and a half men det och Sheldon i Big bang theory. Sedan kanske du ogillar Hannah oberoende av det, men tycker det är en intressant analys i vilket fall. Vet att jag själv ibland dömer tjejer för egenskaper jag inte skulle dömt killar för, vilket är hemskt.

  13. Hannah är hemsk, haha! Men det är meningen. Alla karaktärerna i Girls är ju väldigt osmickrande och jag tror att det är iden med hela serien liksom. Lena Dunham har bara dragit ut svängarna ytterligare med Hannah. Och det där om att man hade haft mera sympati för henne om hon hade varit en man tror jag inte. Hennes karaktärsdrag är osmickrande och hemska oavsett liksom.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Entreprenör, bloggare och författaren som njuter av livet till fullo. Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Artiklar att lyssna på

FISH TACO

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vad brukar ni äta till middag på vardagar? Vi äter ganska mycket lax, våra topp tre vardagsrätter är nog: Lax med sötpotatis och avokadosallad, tonfisksallad och halloumisallad men vi varierar ganska mycket med olika recept. Enkelt är ledordet under veckodagarna, det bästa är rätter som man kan göra mycket av så att man har middag för två dagar tycker jag.

Igår blev det en fish taco som tog ca 30 min, lämnade lite disk samt räckte till två middagar. Win! Här hittade jag receptet, kanske något för er tisdagsmiddag!

Nu ska jag jobba vidare på kontoret innan det är dags för lunchmöte. Det känns som att klockan är eftermiddag redan fastän den bara är tio, en riktigt hektisk morgon med andra ord. Ni får dagen i bilder senare!

Puss!

  1. Hej Michaela! Har nyss läst din bok och älskar den! Jag har vart tillsammans med min kille i många år nu och har faktiskt nästa aldrig vart svartsjuk men nu de senaste åren har jag blivit de. Läst ditt kapitel om svartsjuka men ville höra om hur du hanterar svartsjuka när de kommer in nya människor i ert liv? Jag har haft de jobbigt nu när min kille börjat plugga och börjat nytt jobb och nya tjejer kommer in i vårt liv och jag har jättesvårt och hantera detta. Försöker vara lugn och vara okej med detta men inom mig gnager de och vill helst inte säga något till min kille. Har du nå tips på hur man kan hantera detta? Du är bäst!!!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fotografiska, pannkaks-frukost och lösgodis

img_6046.jpg

I fredags signerade jag nästan 1000 kort som skickas med när man beställer ett par av mina skor – skrivkramp x 1000 men så mysigt med en personlig signatur tycker jag! Helhetsupplevelsen är allt när man shoppar. Tre timmar tog det men jag lyssnade på Spice Girls så det gick fort.

img_6098.jpg

När kvällen kom var jag med i ett panelsamtal på Fotografiska om modernt fotografi med Rami och Niklas. Mycket trevlig och glad fredagstillställning! Måste hänga på Fotografiska oftare.

img_6063.jpg

D var med och efter samtalet tog vi en taxi bort till mamma och pappa i Hammarby Sjöstad för att äta middag!

img_6058.jpg

Först var det någon form av räkröra och sedan åt vi biff rydberg – MUMS! Åkte hem vid elva och somnade som en stock.

img_6078.jpg

Så var det lördag och jag lagade lördagsfrukost.

img_6097.jpg

Sen gjorde vi oss i ordning och mötte upp Sam + Emma för att ta oss ner på stan.

Vissa bilder, som denna, verkar bli supersmå om ni läser i datorn alt. supersuddiga – förlåt för det! Lovar att det inte ska hända igen <3

img_6101.jpg

Vi gick till Dusty Deco för att spana på inredning.

img_6102.jpg

Fanns mycket fint men inte riktigt plånboksvänligt…

img_6103.jpg

Christoffers Blommor ligger i samma lokal så ska börja handla mina blommor här framöver!

img_6104.jpg

Vi försökte få bord på varje restaurang i hela stan utan resultat, vad trodde vi en löningslördag? Efter drygt en timmes letande hamnade vi på Broms, som är ett av mina favvoställen, så inte mig emot!

img_6105.jpg

Tog varsitt glas; bellini, vitt vin och bloody mary!

img_6106.jpg

Sen åt jag en lobster roll som var mycket smarrig.

img_6109.jpg

Efter ett par timmars soffhäng hemma gick vi upp till Sam och Emma för att äta middag, vi hade nämligen köpt ett mycket fint kött på Östermalmshallen innan som de kallar för ”Guldköttet”. Vi åt det med rödvinssmör, broccoli och grönkål. Jättegott!

img_6108.jpg

Sen gick jag hem, åt lösgodis och kollade på fem avsnitt av Girls <3

img_6110.jpg

Så blev det söndag och gröt-frukost.

img_6082.jpg

Vid ett tog jag mig till TrattorianKungsholmen för att äta brunch med mamma, pappa och Timmy.

img_6085.jpg

De hade ett glass-stånd där 🙂

img_6088.jpg

Jag tål ju inte glass men den här fina åt mamma!

img_6090.jpg

När jag kom hem hittade jag min sko i SvD Resa – ALLTSÅ!!!

img_6091.jpg

Avslutade med gräddpastan jag skrev om igår (läs här). Ni var flera som tipsade om laktos-tabletterna men de känner jag redan till såklart 🙂 Hade dem inte hemma, därav knaprandet av andra piller i min panik.

Om ni undrar hur det gick så blev det en smärtfri natt. Jag är faktiskt helt förundrad över det här med allergi och intolerans. När jag var mellan 18-22 blev jag allergisk mot ca 10-15 olika grejer, allt ifrån laktosintolerant till päls, pollen, vissa ostar och kvalster. Men min läkare sa att vissa av allergierna kan växa bort med åren och att mycket är påverkat av stress och kost. Nu verkar det faktiskt som att min laktosintolerans lugnat ner sig. Förut kunde jag knappt få i mig en halv dl mjölk utan att kräkas men igår åt jag en halv grädd-pasta utan problem??? Så coolt att min kropp går mot välmående.

  1. Precis innan jag läste sista stycket om att din kropp verkar gå emot välmående tänkte jag att det verkar som om du mår SÅ bra och som om du har någon slags harmoni mellan relationer, jobb, kost osv och sen läser jag sista stycket också 🙂 hehe! Hoppas du mår just så bra som du ser ut att göra, för du strålar fina du! 🙂 Härligt att din kropp verkar må bättre. Har själv sådana problem med mina tarmar (säkerligen pga för mkt antibiotika genom åren och av stress i 20 års åldern…). Idag försöker jag läka tarmarna med rätt kost och naturläkemedel, men måste nog ta ett ännu hårdare tag om stressen också…:)) Hoppas och tror att jag en dag kan flänga runt på stan och beställa in vilken mat jag vill utan att behöva tänka på att jag kan ta skada av vissa saker :)) Puss på dig finis!

  2. Har även hört att ju högre fetthalt desto mindre laktos, så ofta är det värre att få i sig mjölk än tex grädde eller ost.

    1. Ja precis! Mjölk har mycket högre lakstoshalt än grädde. I hårdost och smör är det såpass låg laktoshalt att de flesta (inte alla såklart!), även de med kraftig allergi brukar kunna få i sig en bra bit innan det märks. Blev så lycklig när jag fick reda på det och kunde äta prästost igen ;D ;D ;D

  3. Michaela, jag fick din senaste bok av min bästis i helgen. Hon som känner mig utan och innan. En förtidig födelsedagspresent. Jag fyller år om mindre än 3 veckor, men hon sa att hon inte kunde vänta med att ge den till mig. Hon sa att jag behöver den här och nu.

    Jag sträckläste den. Och har fyllt den med färgglada post-it lappar, så att jag enkelt ska kunna slå upp och läsa viktiga meningar om och om igen. Tack Michaela för att du skrev den här boken <3

  4. Kan du ta med denna fråga i din ”frågor med form”. Jag älskar din blogg och dig som person. Älskar också när du är lite privat och pratar känslor. Men hur som får jag alltid en konstig känsla i kroppen av din pojkvän D. Han känns kall. Det känns som han spelar tv-spel framför att umgås med dig. Det känns som att allt är lite på hans villkor och du tassar efter för att du är rädd för att vara ensam. Avskyr att jag tror såhär om honom då jag alltid fick sådan harmoni i kroppen förr när jag läste din blogg. Kan du ändra på mina tankar? Kan du berätta att du har den mest omtänksammaste pojkvännen som sätter dig först, alltid. Så slipper jag undra:)
    Du är bäst och förtjänar det bästa! Puss och Kram!

    1. Hej Fanny,

      Om du har koll på den här bloggen så ser du nog att min pojkvän är hur omtänksam och fantastisk som helst. Han unnar mig ett liv på egen hand, massa resor på egen hand, han skämmer bort mig hela tiden och han lägger jättemycket tid på att umgås med min familj och de som är viktiga för mig. Dessutom lägger han mycket tid på MIG och VÅR relation vilket är enormt viktigt för mig – att båda personerna i relationen värderar tid med varandra. Att han har ett eget liv och väljer att spela tv-spel ett par gånger i månaden/går ut med kompisar/jobbar sent etc. är väl bara hälsosamt? Förstår inte alls vad du menar med att allt ska vara på hans villkor och att jag tassar efter och tar faktiskt illa vid mig av ditt påhopp på min pojkvän och vår relation. Jag har enorm respekt för hur öppen han är gentemot mig och hur han alltid låter mig leva mitt liv precis så som jag vill. Ibland sitter han hemma själv när jag är ute och roar mig och ibland sitter jag hemma själv när han är iväg och roar sig, så som det bör vara i en välmående relation.

      Jag tycker om att skriva med vad han gör när han är iväg och så (redigerade dock i detta inlägg nu pga denna kommentar) just för att det skapar igenkänning tänker jag – att ni där ute som är i relationer känner igen er en lördag då och då när man sitter ensam och plöjer serier för att ens partner är iväg på annat. Men om det ska resultera i att min relation blir dömd så är det ju inget roligt att dela med sig. Då kan jag lika gärna bara skriva om hur fantastisk min relation är som alla andra bloggare gör, i rädsla för att få sin relation utdömd.

      Kram!

      1. Oh neeej, älskade den delen av inlägget = hög igenkänningsfaktor (normal relation). Ändra dig inte pga dum kommentar <3

      2. Hann aldrig läsa det sista som du tog bort efter Fannys kommentar, men måste flika in här. Jag och min kille har vart tillsammans och i 4,5 år. Vi har en del gemensamma intressen och en del egna. Vi har en del gemensamma vänner och en del egna. Vi har varsitt jobb med varsina rutiner och kollegor. Han älskar tv-spel, jag tycker det finns roligare saker. Jag älskar att pula med inredning och gå i butiker och drömma, han tycker det finns roligare saker. Den tid vi har tillsammans i livet delar vi, ibland vill han sitta inne och spela en hel helg, då synkar jag och hittar på något på egen hand. Ibland vill jag ha tjejkväll hemma och ”kastar ut” honom, då synkar han och hittar på något på egen hand. Inte svårare än så. I ett förhållande kommunicerar och respekterar man varandra.

        Stor kram till dig Michaela (och en liten till D, blir alltid glad när du skriver om honom)!

      3. haha. Jag hann se kommentaren tidigare och känner bara hjälp, vilken stolle!
        Min bild av din relation är precis tvärtom. Jag tycker att den verkar ”exemplarisk” (enligt min bild av den och vad som är fint enligt mig) & anser dig vara en stor förebild gällande relationer. Eftersom det inte finns något i din blogg som tyder på det personen ifråga skrev så kan man enkelt gissa att det handlade om ren avundsjuka. Kanske mår personen dåligt & tassar efter sin partner alt. önskar att den hade en partner eller en relation som din. Oavsett; Ett steg i den riktningen kan tänkas vara att lägga ner en sådan negativ & tråkig attityd så lär världen öppna sig på ett härligare sätt. Så ledsamt att vissa människor gör allt för att försöka trycka ner andra…Hur kan man ens må bättre av det? Eller handlar det bara om att man inte mår bättre av det och istället hoppas att någon annan skall må lika dåligt som än själv?

        Hoppas du ser igenom sådan skit & tar åt dig av allt det fina du får! Det är du värd. Kram!

    2. skulle bli tokig om min kille la ner alla sina intressen o aktiviteter (han spelar också mkt tv-spel haha) för att umgås med mig varje sekund. jag vill också göra mina grejer ibland m honom och ibland med mig själv eller vänner. så tramsigt att tycka någon är kall för att han spelar tv-spel m en kompis då och då.

  5. Hjääääälp! Jag och min bästa kompis ska på Drake i Globen på lördag och tänkte gå ut efteråt.. vi är 24 år, fyller 25. Vart ska man gå? Och hur kommer man in osv? Ska man skriva upp sig nånstans?

  6. Frågor med forni!

    Har du någon gång fått nobben på ett jobb du verkligen ha velat ha? Jag är mitt i jobbsökande och fick nyfiken ett nej på ett jobb som stod mellan mig och en annan. Var så himla besviken då jag såg det som en chans på miljonen och började fantisera upp en framtid inom det yrket. Nu väntar jag svar på en annan tjänst och jag går nervös ständigt, kollat mailen flera gånger i timmen. Jag tom drömmer att jag fått jobbet!! Blir galen på att det byggs upp så okontrollerade förväntningar samtidigt som en del av mig tänker att det alltid kommer finnas någon med lite mer erfarenhet och lite roligare. Jag når liksom aldrig till toppen.
    Hur är det för dig? Och er läsare? Hur hanterar ni dessa motgångar?

  7. Åh! Hur var brunchen på Trattorian? Hoppas, hoppas, hoppas nu att du ska säga att den är bra för i oktober gifter vi oss och ska ha ett lite alternativt upplägg på mottagning och köra storbrunch för alla våra gäster på just Trattorian. Vore ju tråkigt om den inte var bra (har bara ätit middag där tidigare).

  8. Vad tycker du om servisen Ostindia som är med på en av bilderna? Det är lite av min drömservis så skulle gärna vilja höra hur den är i kvalité och användbarhet.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

WEEKLY PLANS

Ny dag, ny vecka, ny energi. Får vi hoppas, jag har inte riktigt hunnit känna efter än? Förresten, är det bara jag som vaknar ännu tidigare just nu tack vare de ljusa mornarna? Fantastiskt. Vaknade kvart över sju utvilad, skuttade upp för frukost och tog mig till kontoret. Och i vanlig ordning startar vi med veckans schema. Här kommer det!

Måndag: Kontorsmåndag och yoga på lunchen, precis som vanligt. I eftermiddag har jag ett möte och prick klockan fem slutar min arbetsdag har jag bestämt!
Tisdag: Fettisdagen! Jag ska äta frukost med min gamla kollega Anna som numera är min nya kollega eftersom hon börjat jobba på Bonniers med influencers (jag ligger ju under Bonnier/Tailsweep!). Kontorsförmiddag efter det och på lunchen har jag avstämning med Theres. Eftermiddagen ska fyllas med manikyr och semlor ser jag här i schemat, hehe, mysig eftermiddag kan man säga.
Onsdag: Två stycken möten och ett megaformer-pass över lunchen! Får se om jag jobbar hemma eller på kontoret. Förresten, jag brukar skriva med var jag ska jobba (kontoret/hemma) i veckoschemat för att då vet mina kontorskollegor och vi kan matcha så att vi är inne på kontoret samtidigt! Linn gör samma grej hehe, det är härligt tycker jag för det är lite tråkigt att sitta själv på kontoret en hel dag.
Torsdag: Paris! Bokade precis en spontan-tripp dit torsdag-lördag. Det är en pressresa som jag och Jossan åker på och eftersom det är modevecka där denna vecka ser jag väldigt mycket fram emot det! Jag tror att jag har minst fem-sex vänner där denna vecka så det lär bli ett par roliga dagar fyllda med franska bistros, shopping, rödvin ur små små vinglas och crepes fyllda med nutella. Paris alltså – finns ingen stad jag älskar som den.

233443503064d569c8d41ad046e2ad91

Bildkälla

  1. Hej Michaela! Jag är en extremt högkänslig person, jag suger åt mig allt alla säger alla sinnesstämningar och tar åt mig så fruktansvärt.. vad jag hör på stan, i affären.. jag kan ha ont i magen en hel dag om jag hör en förälder skälla på sitt barn! Är min dotter ledsen tar det på mig så mycket att jag mår riktigt dåligt och känner mig fysiskt sjuk.Jag är så trött på eftermiddagarna så jag är yr! Vad rekommenderar du kbt eller annat? Jag orkar verkligen inte ha de såhär längre! Med vänlig hälsning, elena

  2. En liten tanke: flera andra bloggar har ju en liten ”gilla”-knapp som ett hjärta vid sina blogginlägg, är det något du har funderat över att skaffa? Tycker det vore himla fint, då kan vi trogna läsare som kanske inte alltid har tid att kommentera trycka på hjärtat som komplement. Tänker att det kanske vore fint för dig att veta att vi varit där även om vi inte alltid hinner lämna ett skriftligt avtryck. Med det sagt; din blogg är den enda jag följer slaviskt nuförtiden och den är det första jag klickar in mig på om morgonen. Du är fantastisk på alla sätt och vis! Stor kram <3

  3. Hej, det här har inget med inlägget att göra, men tänkte att du är en bra person att be om råd om. Ska åka på resa till San Fransisco, och letar nu efter bekväma skor att gå i under resan. Vad skulle du välja för skor? Har kollat på Air Max m.m., men är inte riktigt såld.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Inte som man tänkt sig

Nä hörrni, den här helgen klaffade inte alls. Ni vet när man har en sinnesbild över hur något ska bli och så stämmer verkligheten inte alls överens med det? Exakt så har den här helgen varit. Flera helger i rad har varit uppbokade och flera helger i rad kommer att vara uppbokade, vilket gjorde att jag längtade så mycket efter denna spontana och lediga helg. Men den blev liksom inte så mysig utan det mesta satt fel eller skavde. Svårt att förklara det på ett annat sätt men ni förstår säkert vad jag menar. 

Nu har jag precis ätit en halv portion pasta som jag beställde hem, det stod inte att det var grädde i den men en bit in i rätten inser jag att det visst är grädde i… så nu väntar jag in en eventuell spy-session på toaletten som i sådana fall håller i sig 6-8 timmar (de kan vänta sig ett argt mejl imorgon kan jag lova 🙂 Har tagit värktabletter och allergitabletter i ren panik och hoppas att de kan lugna stormen lite om det blir så att kroppen inte gillar det som precis hänt. Men det är så märkligt med intolerans för ibland går det helt okej och ibland skriker kroppen bara neeeeeej. Håller tummarna för en lugn söndag. 

Nu längtar jag bara till ny vecka, tur att den kommer redan imorgon. Puss och hoppas er helg inte skaver! 

  1. Hej! Jag, min sambo och vår dotter på snart 2 år har tänkt att åka till Italien i vår. Vart i Italien rekommendera du att vi ska åka?

    Tack för en jättebra blogg, läser den varje dag.

    Kram Maria

  2. Åh trist när det händer, jag är oxå laktosintolerant :S. Men ett tips är att ta halsbrännetabletter (jag har sådana tuggbara, Novalucol?) snabbt som attan när man har insett att man fått i sig laktos. Dom ”kapslar” in laktosen/maten vad jag har förstått. Funkar på mig för att undvika den värsta smärtan. Hoppas det går bra!

  3. Åh. Det skaver ju alltid lite extra mycket också när man verkligen haft en VISION om hur bra en helg ska bli, och så blir det inte så. Även om förväntningarna handlat om just att bara vara oplanerad, spontan och härlig. Och så himla ironiskt att pastan dyker upp som kronan på verket också.
    Känner också en ganska skavig känsla den här söndagen. Hade planerat att viga dagen åt massa jobbigt och tråkigt plugg och fix, men har knappt fått något vettigt gjort. Stressen kryper under ytan och förstärks av tanken på att det är måndag i morgon. Men samtidigt är det lite skönt med den annalkande måndagen också. Förhoppningsvis får jag energi av att en ny vecka börjar.
    Vi tar nya tag i morgon, tycker jag.
    Gonattkram till dig!

  4. detta kanske du hört tidigare, men ett tips är att undvika smärtstillande tabletter (synnerligen nsaid preparat som till exempel ipren) eftersom tabletter retar magsäcken/tarmarna ytterligare = ökad risk för att kräkning/illamående/magont. allergitabletter är också helt onödigt eftersom laktosintolerans inte är en allergi. om du är laktosintolerant (till skillnad från komjölksproteinallergi) har du har ”bara” otillräckligt med laktasenzymer som kan bryta ner laktosen i mjölken. Har du provat att ta enzymtillskott när du äter mejeri med laktos? bara ett tips! då tillför du enzymer som du saknar som hjälper till nedbrytningen av laktos. brukar finnar på apotek/säkert i välsorterade matbutiker/hälsokostaffärer. kram:)

  5. Det där händer mig med ibland (är också laktosintolerant) men om jag märker det så pass tidigt som en bit in i måltiden så tar jag en Lactrase-tablett (som jag antar att du har provat?) snabbt och fortsätter äta, det fungerar för mig! Hoppas nya veckan blir fin och att magen klarade sig <3

  6. Hade du kommunicerat dina förväntningar på denna helg till de runt omkring dig? Ofta när man blir besviken, så hade det kunnat undvikas med kommunikation.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi