Sju år

Vi valde varandra – ett år till. Sju år har gått sen vi gick på vår första officiella dejt efter en vår av oseriöst häng. En dag vaknade jag upp hos honom med smink under ögonen och han frågade: Kan vi inte hitta på något idag, bara du och jag? Vi åkte till Fjäderholmarna och höll varandra i handen på båten. Åt rökta räkor, delade på en flaska vin, han lärde sig på den lunchen att jag inte tycker om att sitta i solen.

Jag minns hur hans vax började tappa stadga i håret på grund av värmen så att en lock plötsligt ramlade ner i ansiktet på honom.

Det var precis lika varmt den 15:e juni 2013 som det är idag!

Vårt sjunde år blev vi föräldrar. Jag tänker ofta på hur smart det är att man omöjligt kan förstå hur tufft ett första år med bebis kan vara – för annars hade man kanske inte kastat sig in i den här åkturen med huvudet före. Man hade velat skaffa sig så mycket skyddsutrustning att åren hade gått en förbi. Vi trodde att vi förstod, men vi hade ingen aning. Ofta har vi suttit med tom blick och stirrat på varandra mitt i natten medan vår bebis skrikigt av magont.

Men mest har vi ändå skrattat. Jag visste att det var smart att skaffa barn med den roligaste personen jag känner, för i allt jobbigt har vi också skrattat. Legat nära varandra i sängen, dragit våra fingrar över Dantes hud och varit 100% säkra på att det var värt det. När han gör något konstigt kan någon av oss brista ut i skratt och säga “Det där har han fått av dig”, sen stannar vi liksom upp och reflekterar över hur sjukt det är att vi har ett barn som är lika delar oss. Damons mun, mina ögon. Bådas temperament. Sina alldeles egna små händer.

I samband med vår årsdag börjar även Dantes 1-års dag att närma sig. När vi firade sex år fantiserade vi om första året som föräldrar och nu lägger vi det strax bakom oss. Vi har bråkat, dividerat, varit trötta och osams. Det mesta har grundat sig i att vi båda bara vill Dantes bästa. Att höra sin bebis gallskrika flera timmar om kvällen, flera månader i sträck sätter sina spår i föräldrar. Man ser svart, vill bara att det ska bli bra, tappar tålamodet mot varandra.

Men trots det har vi alltid hittat varandras hand när morgonen gror. Och det finns faktiskt ingen annan jag hade velat ha så här jobbiga nätter med. Som kan skratta med mig när man får kiss i munnen eller halkar på en spya. I slutändan har vi alla tre skrattat mer än vad vi har gråtit.

I september gick han ner på knä och friade till mig. Det har ramlat lite i skymundan, den här förlovningen. Men att fria till mig när Dante var 6 veckor var fan genialiskt. Jag tittar ner på min förlovningsring och blir pirrig inombords – vi ska gifta oss! När jag vaggat Dante på nätterna har jag fantiserat om hur bröllopet ska se ut och när vi gått milslånga barnvagnspromenader har vi pratat om gästlista, bordsdekoration, låtval. Även om vi förstod direkt att vi inte har orken att gifta oss nu så är det helt magiskt att tänka på att vi kommer att göra det när orken är tillbaka. Då blir drömmar istället planer och en dag kommer vi att säga JA till varandra med vårt barn på första parkett – precis som vi alltid drömt om.

Jag är helt galet stolt över vad vi har åstadkommit under det här året. Vi har tagit hand om en pytteliten människa och gjort vårt absolut bästa, varje dag, för hans skull. Vi har satt våra egna behov åt sidan utan att offra vår kärleksrelation. Vi har gjort allt för Dante, men i det även prioriterat varandra. Vi har hittat tillbaka till festkvällar med våra vänner, middagar bara vi två där vi pratar bort hela kvällar och egentid på varsitt håll för att få en möjlighet att längta hem igen.

Vi anstränger oss, och jag inser att det är nog en av byggstenarna som gör att vi kommer att välja varandra i ett helt år till (och förhoppningsvis fler än så).

Jag kan inte tänka mig ett härligare liv än att vakna upp med Damon när jag är 82 och höra honom dra samma skämt som han har dragit varje morgon i sju år redan. Jag kommer skratta, skaka på huvudet och säga “snälla kom på ett nytt skämt” men innerst inne tycka att han är världens roligaste människa.

TACK ÄLSKLING, för att du får mig att skratta mig genom allt och för att du, efter så många år tillsammans, fortfarande överraskar mig och gör mig knäsvag. Nu kör vi ett år till!

Läs om vårt sjätte år här
Läs om vårt femte år här
Läs om vårt fjärde år här
Läs om vårt tredje år här
Läs om vårt andra år här

    1. Vilken fin text!! Kändes väldigt ärlig och jag kände igen mig i mycket av det du skrev.
      Och Grattis till er! 😊

  1. Som vanligt sätter du ord ihop med varandra på ett alldeles magiskt sätt. Så oerhört fint att du delar med dig av er kärlek årsvis såhär. Man blir alldeles rörd och pirrig av det du skriver. Kanske extra mycket så för att jag följt dig sedan du släppte din första bok. Som att det är en vän man haft så länge som berättar om sin kärlek, det glädjer. Tack för att du fortsätter att dela med dig, fina kloka du! 🙂

  2. Så vackert du skriver. Klarar ni ett tufft första år med bebis klarar ni allt! All kärlek till er alla tre.

  3. Har väldigt snart varit tillsammans med min kille i 3 år och läste din 2-års och 3-års reflektion och GUD vad jag känner igen mig i exakt allt du skriver. Bråken under det första å andra året som är bråk som är så viktiga för en men som är så känsliga. Det är ofta saker som bottnar i osäkerhet och okunskap om varandra men som måste bråkas igenom för att man ska försöka nå 100% tillit och gå starkare ut som par. Men i stunden känns det som att “fan är det nu vi gör slut?”. 3e året är bara så himla mer tillfreds, bråken är enklare och man har läst av varandra på ett helt annat sätt. Men bäst av allt, tilliten finns där och i och med att kärleken är så stark så känns det som man alltid kommer höra ihop <3 Tack för dina fina texter så jag också fick reflektera lite.

  4. Så fint!!! Så hög igenkänning (minus barn)!! Gråter lite.
    Kanske till och med snor det näst sista stycket till mitt “bröllops-tal” till min man (!!!) nu i augusti!!! Du är så fantastisk på att skriva, tack <3

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

CORINNE

Det här är

Ingen

Vanlig

Dag

För idag blir Corinne färdigbehandlad efter 2,5 års behandling av leukemi. När Corinne var drygt 2 år fick hon cancer och idag, när hon snart fyller fem, ska hon få ringa i klockan efter sin sista behandling.

Jag tänker på den här dagens betydelse och då känns det som att jag har hållit andan i två och ett halvt år, sida vid sida med mina bästa, finaste, gulligaste tjejer. Hon klarade det!

Jag minns när jag hälsade på dem på sjukhuset en vecka efter att Corinne blev inlagd. Alexia mötte mig vid dörren in till barnonkologi-avdelningen och jag höll i en stor kasse med paket. Corinne kom cyklandes på en trehjuling precis bakom och båda två såg ut som vanligt, fastän allt hade förändrats. De stod där mitt i en mardröm som inget barn och ingen förälder kan föreställa sig. Vi lekte i lekrummet och efter ett tag blev hon trött, ville lägga sig i sängen, och jag satt på fåtöljen bredvid och pratade med Alexia om hur allt kändes utan att egentligen någon av oss visste vad vi skulle säga.

Jag har sett hur dom har kämpat, och kämpat, och kämpat.

När jag själv inte har sett en annan utväg än att bryta ihop, har jag sett dom kämpa lite till. Jag visste inte att en människa kunde plocka fram sån urkraft inom sig – att de besatt en sådan styrka i sig själva. Men de är de starkaste personerna jag någonsin har träffat. Corinne som har kämpat sig igenom otaliga behandlingar, nålstick, blåmärken, håravfall, gifter, sjukhusbesök. Alexia som har varit den lejonmamman jag bara trodde fanns i sagor. Naomi som har stått stadigt vid sin systers sida utan att vika. Och Mike, som har hållit sina tjejer i sin beskyddande famn.

Och genom hela resan har de alltid haft nära till skrattet, nyfikenheten och buset. Jag har sett hur dom har dansat sig igenom den här mardrömmen med ett enda mål – att ringa i klockan.

När jag var där på sjukhuset första gången så sa Alexia när jag skulle gå att Corinne ska ringa i klockan en dag. Jag förstod inte vad hon menade med det, men sen lärde jag mig. I klockan ringer de barn som blivit färdigbehandlade på avdelningen. Det är det största man kan göra, att ringa i klockan. Den ringer för den lilla människa som har överlevt… och för alla vänner som längst vägen inte har gjort det. För alla små vänner som fortfarande kämpar när Corinne går hem efter sin sista behandling. På barnonkologin lever de riktiga hjältarna här på jorden och idag ska Corinne ringa i klockan, för hon klarade det.

Vår första selfie tillsammans, tror hon var runt 6 månader här haha!

I tisdags firade vi. Vad ska du säga när du ringer i klockan?, frågade jag. Och Corinne svarade: JIPPI!

Sen ropade vi i kör: JAG ÄR BÄST, JAG ÄR STARKARE ÄN PIPPI, JAG KLARAR AV ALLT

Fy tusan vad stolt jag är över den här tjejen. Och min älskade vän som har visat mig vad mödraskap handlar om – att göra det omöjliga för sitt barn.

Heja Corinne, du klarade det! Om du bara visste vilken unik liten person du är. Du är helt extraordinär och jag är säker på att universum har storslagna planer för dig.

Här kommer lite bilder från de senaste åren, som en påminnelse över vilken helt otrolig kämpe hon är. Blir full i skratt och varm i hjärtat när jag ser bilderna för hon är så himla stark, samtidigt som jag känner en stor känsla av orättvisa inom mig. Inget barn ska behöva kriga mot cancer.

Min favoritbild på oss <333

HERREGUD vad jag älskar dig Corinne – du är världens finaste roligaste lilla person!!!

Om du som läser vill bidra till att cancerforskningen ska komma framåt, ge gärna en slant till Barncancerfonden. De gör så otroligt mycket viktigt arbete för barnen som är sjuka, både för framtiden men också direkt på plats. Innan Corinne blev sjuk förstod jag inte exakt hur viktigt deras arbete var, men under de här åren har jag sett det med egna ögon. Deras arbete är livsviktigt ♥

  1. Vilket fint inlägg! När en tragedi som barncancer drabbar ens barn har man inget val än att vara den där lejonmamman. Vakna nätter, torka spyor, trösta, klappa, krama och lova att det snart blir bättre. Om 1 år och 7 månader ringer vi i samma klocka ❤️

    1. Åh – heja er. Vad grymma ni är. Jag längtar tills ni också får ringa i klockan och fira ordentligt att ni klarade det. Ni är helt fantastiska <3

    2. MASSA Kramar till dig Malin <3
      Även till dig såklart Michaela och Corinne som har en unik vänskap.

  2. Ååhh tårarna rinner ner för mina kinder, glädjetårar för att fina lilla Corinne klarat sig igenom detta och äntligen ska få ringa i klockan, men också ledsna tårar över att barncancer finns och tar så många barns liv, usch det är fruktansvärt. Jag har följt Alexia och Corinnes resa sedan du skrev om det här på bloggen när Corinne precis fått beskedet för 2,5 år sedan. Jag blev månadsgivare till Barncancerfonden den dagen och kommer fortsätta vara det så länge det finns behov. Jag önskar sååå att det en dag inte behövs, att cancern är utrotad och att ingen behöver få sitt liv så raserat av den hemska sjukdomen <3 <3

    1. Vad fint att du blev månadsgivare – det gör mig SÅ glad. Men som du säger, hjärtat värker över det faktum att barn ens ska behöva ta sig igenom denna hemska sjukdom. <3

  3. Så himla fint skrivet! Blev superberörd och nära tårar flera gånger. Har också följt Alexia och Corinne hela resan. Magiskt att det är dags idag! Glädje!

  4. Finaste inlägget jag läst. Så hjärtskärande och kärleksfullt på samma gång! Borde finnas en immunitet för barn att inte kunna bli svårt sjuka! Kram.

  5. Guuuud sitter här med tårar i ögonen på biblioteket. Har följt familjens resa sen dag 1 och ofta varit så ledsen för deras skull, men också flertalet gånger slagits av vilken otrolig familj det verkar vara. De kan skatta sig lycklig som har en så närvarande och fin människa som dig i sitt liv. Du skriver otroligt vackert om både Corinne och Alexia, även om Naomi och Mike och det berör otroligt mycket.

    Krama om familjen extra mycket nästa gång du träffar dem, från mig och alla andra som följt deras resa både via dem men även via dig <3

    1. Har aldrig skrivit en kommer tar i någon blogg. Men det här var så vackert och rörande, gråter floder och blir så lycklig av att läsa detta. Hurra för Corinne och alla andra som kämpar eller har bekämpat Cancer <3

  6. Usch tårarna rinner nu ♥️ Glad för deras skull, ledsen för alla de barn som inte fått ringa i klockan. Följer Alexia också, hon la upp ett klipp på ett annat barn som fick ringa i klockan, på Youtube eller insta. Jag grät som ett barn! Så himla fint att se ♥️

  7. Jag har gråtit så många gånger när jag läst om Corinne. Som mamma klarar man inte av att höra att barn blir sjuka. Men så härligt att höra att hon klarat sig. En massa kärlek till Corinne och hennes familj ❤❤❤

  8. Grät så hårt pga glad när jag läste detta igår, var tvungen att sluta läsa mitt i så inte folk på bussen skulle undra 😅 Så himla glad för deras skull!!! 💕

  9. Finner inga ord bara grinar här i soffan! JIPPI för Corinne. PS. Helt sidospår men vilken restaurang är den med gröna filten på bilden? Ser såå mysigt ut dit vill jag gå. Och än en gång jippi för Corinne!!!!!!

  10. Vilken liten kämpe! Jag har så länge tänkt att bli månadsgivare men det har liksom aldrig blivit av, men NU blev det så.
    Heja Corinne & heja livet!

  11. Gråter och gråter med min snart tvååringa sons snarkningar bredvid mig. Fy vilken mardröm för Corinne och alla nära. Vilka kämpar… Skulle man själv klara det? Jag vet bara att jag gör allt för min lilla son bredvid. Precis allt.
    Så underbart att läsa att hon fick ringa i klockan. Fantastiskt! Jippiiiii!!!!!

  12. Vilka kämpar. Mardrömmen. Men HURRA för att äntligen få ringa i klockan 💗 hurra för dig Corinne🙌🏻💗

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Åh Michaela. Jag har följt dig i år och år och år så länge jag kan minnas. Ser dig som en nära vän som man följer genom livet och jag är så otroligt glad för din skull så jag blir tårögd!! En otroligt fin liten kille och även en otroligt fin stor kille. Wow. All kärlek och lycka till dig, stort grattis <3333333

  2. WOW vilken fin text Michaela!!! Jag är så glad för din skull. Har följt dig i flera år och skrek rätt ut när jag såg inlägget på Instagram. Stort grattis❤️

  3. Nej men nu gråter jag så mycket så att … <3

    För ett halvår sen blev jag friad till en sen kväll hemma i köket. Några vänner hade varit över och vi hade haft en fantastisk kväll, när de åkt delade vi på resterna av vinet och hade det bara så mysigt, var nära, pratade, pussades. Mitt i den mysiga känslan plockar han fram en ring och det var det mest perfekta jag kunde tänka mig.

    Han hade planerat att göra det en vecka senare, bokat hotell, brunch, middag, skulle köpa champagne och rosor men kände helt enkelt att känslan i luften var rätt den här kvällen och jag är SÅ glad för det.
    Hade givetvis blivit glad oavsett, men din och Damons förlovning gör mig ännu mer säker på att det här var perfekt för mig (och förhoppningsvis för dig). Det behöver inte vara den perfekta ytan, för det är känslorna som ska spela huvudrollen i ett frieri.

    STORT grattis och all lycka till er, njut av denna extra kärleksboost! <3

  4. OMG bästa frieriet ever!! hahaha såå söt, bilden är oslagbar, ungen skriker men alltså din man, bästa mannen. Så fint gjort av han, snacka om minne för livet. 🙂
    du sa väl ja? hehe 😉

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Sex år

Jag var 23 när vi träffades. Tjugotre, så ungt ändå. Jag minns att jag tänkte det då också. Ska jag verkligen träffa mannen i mitt liv redan när jag är 23 år? Men jag kunde inte stoppa det. När vår relation hade något år på nacken tänkte jag istället: Tack universum, för att jag fick träffa honom tidigt i mitt liv. Tid med honom är din största gåva till mig.

Än idag känner jag samma sak.

Idag har vi varit tillsammans i sex år. Jag fyller 30 i sommar, han fyller 35, åren sprang förbi men har samtidigt innehållit ett helt liv. Det som har fascinerat mig mest med åren med Damon är att jag visste inte att det kunde vara så roligt att vara tillsammans med någon? På riktigt alltså. Jag hade ingen aning om att sex år kunde springa förbi som en lång jävla fest – trots motgångar och livets baksidor längst med vägen. Hur är det ens möjligt att leva ett så härligt liv tillsammans med någon? Jag förstår det fortfarande inte. Allt ifrån hur kul vi har med våra kompisar, alla resor, spontana festkvällar och stökiga middagar. Men också det roliga i vår alldeles vanliga vardag – hur vi ofta pratar bort hela kvällar och inte märker det förrän det är dags att gå och lägga oss.

Hur vi för varje år växer ihop lite lite mer, men samtidigt lyckas behålla våra egna identiteter. Jag är jag och han är han – men sen finns ett vi som bara blir starkare.

Vårt sjätte år tillsammans har varit…

Livsomvälvande.

Inuti mig växer en person som är 50% av Damon och 50% av mig. Vi har skapat den här personen, tillsammans, han och jag. I sommar blir vi föräldrar. När vi går in i vårt sjunde år, kommer vår bebis.

Och även om jag och D alltid sett oss två som en familj så blir vi nu en ny sorts familj. Jag kommer aldrig glömma den sekunden då jag förstod att Damon skulle bli pappa till mitt barn. Vi hade precis blivit sambos under vårt första år tillsammans och hade ett samtal som ramlade in på barn. I det samtalet såg jag det tydligt för första gången – här är pappan till mina framtida barn. Av alla människor i hela universum, så väljer jag honom. Det måste bli honom. Jag bara visste.

Att skaffa barn med honom är verkligen det största och häftigaste jag har varit med om. Jag känner honom så otroligt väl, han kan mig utan och innantill. Och vi har valt varandra, vi fortsätter välja varandra, år efter år. Det är helt otroligt när man tänker på det, att någon fortsätter välja en och att man fortsätter välja den, år efter år.

Jag känner mig bara så jävla välsignad.

Grattis på 6-års dagen älskling, wow vad jag ser fram emot ett nytt år med dig ♥ Tack för att du valde mig, för att du fortsätter välja mig varje dag i ditt liv. Du är den snyggaste, roligaste och mest intressanta av dom alla. Jag kommer alltid välja dig.

Läs om vårt femte år här
Läs om vårt fjärde år här
Läs om vårt tredje år här
Läs om vårt andra år här

  1. Alltså Michaela, trots att jag har följt dig i en evighet så lyckas du ändå göra mig överrumplad gång på gång. Den här texten… Jag är mållös? Du har en förmåga att sätta ord på känslor som ingen annan. Magisk är du!

  2. Så fint! Jag och min man firar snart 5 år tillsammans och två år som gifta. Vi träffades när vi var 20 och vi är nu 25 och väntar också vårt första barn tillsammans. Blev så rörd när jag läste detta att jag fick tårar i ögonen. Allt romantiskt får mig att gråta floder nu förtiden haha! Grattis!!!

  3. Mysigt med årsdag! Jag och min man firade tolv år i år och har sjuårig bröllopsdag i augusti. Åren går fort när man har roligt 😉

  4. Wow. Blev precis lite mer kär i min egen kille. Tack Michaela!!! Efter att ha blivit mamma för 4 månader sedan har vår relation helt förändrats, tack för påminnelsen om att vi faktiskt fortsätter välja varandra <3

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Olikheter i era relationer!

I förra veckan gjorde jag ett inlägg som handlade om olikheterna mellan mig och D. Det blev så lyckat och RAMLADE in roliga historier från er om era olikheter med era partners. Skrattade högt åt en hel del. Plus en bra påminnelse om att olikheter inte alltid behöver vara så irriterande, ibland kan man skratta åt dem 🙂

Så jag satte ihop ett inlägg med ett gäng olika historier från er! Varsågoda, här kommer ett riktigt härligt inlägg som fick i alla fall mig att le stort.

♥!

Åh älskar inlägget! Haha jag och min sambo har såå många olikheter med. Min kille gör för det första 100 gånger snabbare än mig (främst äter). Han vill alltid stanna ute tills klubben stänger om vi är ute tillsammans och har inte morgondagen i åtanke medans jag helst vill hem 01/02 för att fånga dagen efter. Han är inte lika kräsen gällande matställen utan kan äta vartsom medan jag går efter hur mysig restaurangen etc är 😄 han är en riktig tidsoptimist och jag tvärtom. Men vi har varit tillsammans i snart 6 år så det är nog bra med olikheter med 😉 Kram fina du!

Åh roligt inlägg! Känner igen mig många – bland annat de här med att handla.

Jag gillar att diska direkt efter maten så att man bara kan ta det lungt resten av kvällen – min pojkvän gillar gärna ligga och softa en väääldigt lång stund innan han tar tag i det.

Ah vad jag skrattade nar jag laste det har inlagget! 🙂 Jag och min man ar sa olika man kan bli! Jag ar spontan, han maste fa tanka efter. Jag ar for det mesta valdigt positiv, han kan hitta fel i precis allt. Han vill garna chilla framfor tvn nar han kommer hem fran jobbet da han ar pa fotterna hela dagen och pratar med kunden. Jag babblar 100km/timmen minuten jag kommer hem och vill prata om allt mellan himmel och jord haha! Han alskar kott, jag ar vegan. Han ar morgontrott, jag ar morgonpigg. Han kan slappa ett brak pa tva minuter, jag gar runt och vrider och vander och surar i en timme efterat. MEN, trots allt det har, sa ar vi varldens team och har ett underbart aktenskap! 🙂 Kram

Så rolig idé!! ❤️❤️❤️ Känner igen mig mycket i det du skriver… jag och och min sambo har varit sambos i 6 år. Vi älskar att följa serier tillsammans. Jag vill se 1 avsnitt (somnar om jag kollar mer än 1 timme, omöjligt att hålla mig vaken!) medan min sambo vill se 3,4 avsnitt varje kväll. Slutar alltid med att han får kolla själv och sedan berätta för mig vad som har hänt :)))

Jag är en tidsoptimist medan min man nästan alltid är i tid,
Jag är sparsam, han är mer av en ”slösare”.
Jag funderar igenom ett beslut flera gånger, han agerar före han tänker.
Jag är otroligt lugn och stressar aldrig, han har lätt för att stressa upp sig och tar det nästan aldrig lugnt.
Jag kan göra absolut ingenting en hel dag, min man kan inte sitta stilla i mer än 20 minuter.
Jag har otroligt bra tålamod och blir nästan aldrig arg, min man har knappt tålamod och har lätt till att bli irriterad när saker inte går som de ska.
Min man ser lösningar och det positiva i allt, jag har lätt för att fokusera på problemet istället för på lösningen.
Vi är olika på många sett men har absolut mer likheter än olikheter. Vi har 5 fina barn tillsammans och trivs efter 25 år superbra tillsammans.

Han är spontan och tar saker på volley medan jag är ett kontrollfreak som helst vill ha allting planerat in i minsta detalj. Han skulle kunna äta tre stekta ägg till middag en lördag och det skulle jag inte ens göra en måndag morgon. För honom är en dag en dag, men för mig är et viktigt att göra skillnad på vardag och helg. Han tycker inte musik är någonting man behöver ha jämt – jag förstår inte alls vad han menar. Jag lyssnar a l l t i d på musik. Å andra sidan är han en riktig film-och serienörd medan jag har rätt dålig koll på den fronten.

”På många sätt är vi lika, men vi skiljer oss också från varandra en del och det är där i jag tror att vår styrka ligger: jag låter dig vara du och du låter mig vara jag – men det är alltid vi tillsammans.” skrev jag en gång till honom och det står jag fast vid än i dag.

Min kille äter typ upp godispåsen innan vi ens kommer hem – Jag väntar och gör det mysigt och sätter mig och njuter av godiset..

1. Han gör allting sjukt långsamt, allt från att göra sig i ordning till att laga mat medan jag är snabb och gillar när det går undan.
2. Han tänker igenom beslut, analyserar etc. innan beslut ska tas och jag är mer som du, ”NU KÖR VI”!
3. Han rullar ihop laddare, viker i ordning saker etc medan jag bara slänger det i en hög
4. Jag vill gärna planera typ allt medan han föredrar att ta en sak i taget
5. Han är mer lugn och jag är som ett yrväder

MEN jag tror på olikheter och det är så kul att läsa sådana här listor, haha!

1. Han vänder upp och ner på köket när han lagar mat, sparar allt städ tills han är klar.
Jag städar och torkar under processens gång så det aldrig blir för ”grisigt” 😉

2. Han har alla skärmar, så som mobil och dator, på typ lägsta belysning.
Jag har dem nästan på max – uppstår en millisekund av irritation när vi vill visa varandra något från våra skärmar. Jag kan inte se något från hans och han blir bländad av mina he he

3. Han kan duscha på 2 minuter.
Min snabbaste dusch är aldrig kortare än 15 min.

4. Han vill ha all mat och varm dryck riktigt, riktigt het, så att det bränns i munnen.
Jag föredrar att mat och dryck är rumstempererat, nästan svalt.

Jag älskar lyxiga luncher på helgen, han tycker en korv räcker. Jag är på flygplatsen när dom ropar upp mitt namn, han är där flera timmar innan. Han är spara, jag är slösa. Jag kör, han vill tänka. Jag oroar mig för allt när det gäller relationer, han tänker inte så mycket. Det som kanske har varit det svåraste har varit vårt synsätt på pengar men det har vi pratat om och har kompromissat 🙂

Jag gillar ordning och reda (utan att vara superpedant), han slänger sina kläder på golvet. Jag bryr mig om att ha det mysigt hemma och har en halv djungel av växter, han är nöjd med att det är praktiskt och har en torkad stackars växt som varit död i flera år. Han har 2 par jeans och tröjor/skjortor för en vecka – sen måste han tvätta, jag har två stora garderober (inte bra). Man får dra ur honom om han är orolig för något, trots att det syns så väl på honom, jag är som en öppen bok. Han är trygg som en gammal ek, jag är som en nyfödd liten björk som vajar när det blåser. Han gillar att äta apelsin i skurna klyftor, jag gillar att skala dem.;) Trots det är vi otroligt kompatibla och bråkar aldrig. Vi har samma värderingar och önskningar om hur livet ska vara. Han är tveklöst det bästa som någonsin hänt mig.<3

Hahaha, denna känner jag igen mig i så otroligt mycket! Jag och min sambo är väldigt lika inom många områden, men några saker som vi skiljer oss inom är:
– När vi tittar på en sorglig film ihop (exempelvis The Notebook) så går jag liksom in i karaktärernas känslor, jag ÄR helt plötsligt Allie och går igenom allt hon går igenom. Herregud, jag gråter floder och måste typ återhämta mig efter filmen. Min sambo tittar på den, tänker ”jaha, bra film” och sneglar mot mig som ligger i fosterställning på andra sidan.
– Jag älskar att äta middag i sängen framför en film. Den dagen jag hittar min kille i sängen med mat – då har det hänt något sjukt. Det skulle aldrig falla honom in.
– Jag ligger ofta i sängen och tänker mycket innan jag somnar; börjar ofta med ”Hur var den här dagen” till ”men herregud vad ska jag göra med mitt liv?!?!?!”. Min kille: ”Godnatt” – somnar.
<3

  1. Hej Michaela! Så himla fina inlägg, skrattade just högt på tåget :)) är inne på bloggen flera gånger om dagen och läser, men det är en liten sak som stör mig hehe. Ofta när jag läser så lyssnar jag på musik samtidigt och varje gång jag går in på bloggen så bryts musiken av någon anledning…. ett miniproblem, jag vet, men jag blir så irriterad haha. Tror det har att göra med reklamen? Är det något ni kan kika på? Kram <3

  2. Jag är ett stort fan av dig Michaela, läst dina böcker, lyssnat på din och Dashas pod och nu din och Hamiltons. Tycker att du ofta har en vettig approach till livet i allmänhet. Jag har ett litet önskemål gällande tema i din och Hamiltons podd, jag skulle tycka att det vore superintressant om ni kunde prata om hållbarhet i podden, då jag upplever detta vara ett ämne som väldigt många “influencers” duckar för. Kanske vad ni tycker om cirkulär ekonomi, kvalitet på produkter, och möjligen en framtidsspaning om hur ni tror att ni eller företag kan bidra till en mer hållbar värld.

  3. Alltså Michaela, så himla härligt inlägg ❤️ Älskar det! Olikheterna mellan mig och min sambo gick helt plötsligt att garva åt. Fan jag känner mig normal 😂 Tack för att du är en ovanligt ärlig och genuin influenser i ett samhälle som ibland känns mer som ett stort jävla luftslott. 🌷

  4. Älskade precis som så många också detta, och varje gång du delar med dig av sådant. Det är så fint och vardagligt, gör mycket tror jag! Gos❤️

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi