Det är nu ett år sen vi kunde flytta in i vårt townhouse här i Marbella. Som jag tjatade och kämpade för att få igenom den här drömmen haha.
Ett år betyder att vi upplevt alla säsonger här och i Stockholm!
Jag vet nu, tusen miljarder procent säkert, att det här är det bästa jag har gjort för mitt egna välmående. Jag är inte helt säker men jag tror faktiskt att det gäller för hela familjen – för om man hittar sätt att samla energi mår alla bättre. Jag har inte längre samma ångest för årstiderna, mörkret och kylan hemma för jag vet att jag hela tiden bara är några veckor bort från vårt lilla hus. Där vi har palmer i trädgården och apelsinträd som bjuder på perfekt mogna apelsiner på vintern, granatäpplen varje höst, fikon från det stora trädet bakom poolen på sommaren. Jag njuter mer av årstiderna hemma med nu också, för varje säsong blir kortare. Jag hinner uppskatta det härliga med varje säsong och precis när man börjar tröttna åker vi till solen och axlarna sjunker i samma sekund som man plockar undan dunjackorna.
Jag hoppas att vi alltid kommer ha möjlighet att ha ett ställe i Sydeuropa. Jag ser oss leva med våra barn här i Marbella under deras uppväxt, promenera längst med stranden på Franska Rivieran när vi är äldre, hur jag någon gång tar tag i drömmen om att bo några månader i Paris.
Jag förstår också hur olika vi människor är i våra behov. Jag BEHÖVER värmen och ljuset. Jag har så sjukt svårt för mörkret men inte bara det, utan också hur vi människor blir mot varandra i mörkret. Hur livsglädjen minskar och alla tappar liksom den där glöden i ögonen. När vi fick barn blev det ännu tydligare hur mycket bättre vi mår som familj när vi slipper några veckors vinter i Sverige varje år och istället går i långsam takt på stranden och letar efter lysande stenar.
Tacksam för att den här drömmen kunde gå i uppfyllelse. Har ni någon dröm som ni uppnått eller kämpar för att uppnå just nu? 💜
Låter verkligen magiskt Michaela. Mina svärföräldrar har också utlandsboende som jag älskar att nyttja för att få miljöombyte för vår familj. Men hur tänker du (och ni andra läsare) kring att flyget är den absolut största boven för oss som privatpersoner? En resa till medelhavet motsvarar hela årsförbrukningen av ”tillåtna” utsläpp om vi ska leva i enlighet med parisavtalet.. nu testar jag att vår familj ”bara” ska flyga dit en gång om året, men även då får jag ångest för det är ju ändå mer än vi borde. Ska testa tåg har jag tänkt men blir ju såklart en annan logistik med barn.
Fan vad jag vill ha en värld där man kan åka enkelt o h ofta till medelhavet men där medelhavet också är beboeligt om 50 år </3
Låter underbart! Men blir nog svårare att realisera sen när barnen har skolplikt efter 6 års ålder?
Hej bästa Forni! Tack för en underbar blogg, har följt dig i flera flera år. En fråga, ifall du någon gång i framtiden gör ett sånt inlägg. Jag och min pojkvän från 2 år tillbaka gjorde slut nyss. Främst för att vi är på ”olika platser i livet”, om det nu är en grej, men också att han inte mår så bra med familj, jobb osv. Samtidigt är jag i en fas i livet där jag testar på olika jobb och kämpar för att uppnå mina drömmar, och har vart vääääldigt fokuserad på mig själv. Han har gått igenom sorg i form av bortgång i familjen och jag har haft svårt att finnas där, vilket beror delvis på att jag vart fokuserad på mitt, vilket han hela tiden uppmanat mig till även under hans sorgeperiod. Men tyvärr påverkade det också vårt beslut att göra slut. Sammanfattningsvis så vet jag att detta är för det bästa och vi har fortfarande en bra relation och är öppna för att mötas i framtiden när vi båda landat i vårt. Men, till det jobbiga, det gör så ont. Jag saknar honom så mycket men samtidigt vill jag vara ”självständig” och nå mina drömmar. Jag är också i en fas där jag söker jobb efter en tids praktik och i dessa tider är det inte så kul att inte ha så stor inkomst, men samtidigt ha höga drömmar och krav. Jag drömmer om karriär, men samtidigt om kärlek & familj. Hur tacklar man hjärtesorg, karriär, livsval m.m.? Kramar från en 20 something girl.
Heja dig, Forni och glädjen att få nå sina drömmar!
Själv jobbar jag mot min dröm att ta min examen om två år och sedan få jobba heltid till sjöss. Jag njuter av varje delmål, som att jag klarade världens svåraste tenta (enligt mig) härom veckan. Jag rider fortfarande på den glädjen. Nästa steg på drömlistan är segelbåten, som står där och väntar runt hörnet. Tacksam över att få möjlighet att nå mina drömmar. Stor KRAM
Jag önskar också att jag hade möjlighet att vara längre perioder i södra Europa under vintern! Numera förstår jag verkligen varför folk åker dit under vintern, för de senaste åren har mörkret börjat påverka mitt mående. Tidigare märkte jag inte av det, men numera gör jag det. Det är nog ett ålderstecken, haha.