Oj, verkligen tack för alla kloka, ödmjuka och förstående kommentarer i inlägget om amning här under. Jag fick mer pepp av att läsa igenom era kommentarer nu när Dante somnat än vad jag fått totalt från alla olika håll kring amningen hittills under min mamma-resa. TACK. Jag rekommenderar alla som har en knepig relation till amning att gå in och läsa alla kommentarer. Så himla kloka och så mycket igenkänning.
Det jag redan vet, det vi alla redan vet, är sanningen vilket är: om mamma mår bra, mår bebis bra. Jag tar även med mig massa nya tankar efter era kommentarer, bland annat dessa:
”Jag hatade att amma. Kände redan innan jag blev gravid att det inte skulle vara nåt jag kunde vara avslappnad i.
Gav lite ersättning från hon var en vecka och jag kämpade på i fyra månader med delamning. Hade ångest under tiden jag fasade ut och visste när sista amningen skulle ske. Men sen brydde jag mig inte mer. Kändes bara bra.
Min moster som också kämpade med amning förut och dåligt samvete över flaskmatning, hade en läkare som sa nåt fint och sant: ”Det är inte amning som är det viktigaste, det är mamning”.”
OTROLIGT peppande och vacker sista mening. Precis så är det. Fick tårar i hela ögonen när jag läste den meningen. TACK till dig som delade med dig.
”… Jag skriver allt det här för att jag verkligen vill tacka för att du är med och bidrar till kunskap och tröst med din amningsberättelse och jag vill därför även dela min. En läkare på amningsmottagningen sa något till mig som jag tycker fler ska ta åt sig av angående amning. Han spände ögonen i mig och sa:
”Det ÄR INTE rättvist med amning. En del får det hur lätt som helst, en del får varenda amningskomplikation man kan få.” De som har det lätt med amning ska inte berätta för hur de som har det svårt med amningen ska göra, för de vet ingenting.” Och just så är det. Det är väl lätt att berätta om hur fantastisk amningen är om det gått lätt för en, och det är ju jättehärligt att det får vara så för vissa. Men det är inte de personerna som ska vara måttstocken över vad vi som har det tufft (antingen fysiskt eller psykiskt) ska klara av.
Det är så tufft som det är att bli mamma, låt inte amningen bli något du ser som ett misslyckande. Det är det inte!! Och förresten, jag har aldrig hört talas om en vuxen person som skyllt sina problem i livet på att de inte blev ammade som barn, hehe.”
Precis så är det ju. Amning är individuell och en person som har haft en enkel resa med amning kan inte förstå hur det är för någon annan. Precis som de som fått lugna bebisar inte kan förstå hur det känns för någon som har en kolikbebis. För att inte tala om förlossningen! Jag som hade en väldigt positiv förlossningsupplevelse kan aldrig förstå hur det har varit för de som kämpat sig igenom ett krig där på BB, och det hade varit fruktansvärt orättvist om jag skulle försöka påstå att jag på något sätt har varit starkare/duktigare eller gjort mer rätt för att jag ”klarade av det bättre”. Det handlar INTE om det. Smärta och upplevelser kan inte jämföras, vi är alla olika och tar oss igenom det här på olika sätt. Jag blir så ledsen på vissa mammor som skryter om hur enkelt de har haft det inom vissa områden och snackar ner de som inte haft det lika enkelt. Det är INTE prestation, det handlar om TUR eller OTUR. Man ska vara otroligt ödmjuk och försiktig med hur man pratar kring mammalivet och graviditet och förlossning. Allas resor är olika.
*
Jag hade kunnat skriva långa noveller om var och varannan kommentar till inlägget för det fanns så mycket intressanta saker som ni sa där inne. Jag ska ta fram det här inlägget och läsa alla kommentarer varje gång jag börjar tvivla på mig själv och jag har nu bestämt mig för att rakryggat låta amningen rinna ut i sanden och komma ihåg att det viktigaste är att vi båda mår bra och är glada. Och som några av er peppigt påminde mig om: att sluta amma innebär 100% delar föräldraskap och en ny typ av frihet för mig som förälder. Jag kommer kunna äta vad jag vill (har inte ätit något starkt, lök, mjölkprotein osv. för Dantes mage), jag kommer kunna dricka hur mycket kaffe jag vill (!!! Dante har mått dåligt om jag druckit för mkt!!!) och jag kommer kunna mata mitt barn utan stresspåslag.
Nu ska jag fortsätta koka upp alla nya flaskor vi har köpt. Sen ska jag äta lösgodis, kolla ett avsnitt av någon serie och samla kraft inför nattens race. LOVE U GUYS!
Älskar hur ärlig du är, både berättar hur fantastiskt livet är men även när det är jobbigt med bebis. Hjälper nog många mammor med små bebisar<3
Men asså gulle !!!!!!! 🙂
Michaela, kan inte du tipsa om doppresenter/namngivelsepresenter till en pojke? 🙂 Kram från en gudmor till en lite pojke som snart skall döpas