Om amningen, del två

Oj, verkligen tack för alla kloka, ödmjuka och förstående kommentarer i inlägget om amning här under. Jag fick mer pepp av att läsa igenom era kommentarer nu när Dante somnat än vad jag fått totalt från alla olika håll kring amningen hittills under min mamma-resa. TACK. Jag rekommenderar alla som har en knepig relation till amning att gå in och läsa alla kommentarer. Så himla kloka och så mycket igenkänning.

Det jag redan vet, det vi alla redan vet, är sanningen vilket är: om mamma mår bra, mår bebis bra. Jag tar även med mig massa nya tankar efter era kommentarer, bland annat dessa:

“Jag hatade att amma. Kände redan innan jag blev gravid att det inte skulle vara nåt jag kunde vara avslappnad i.
Gav lite ersättning från hon var en vecka och jag kämpade på i fyra månader med delamning. Hade ångest under tiden jag fasade ut och visste när sista amningen skulle ske. Men sen brydde jag mig inte mer. Kändes bara bra.

Min moster som också kämpade med amning förut och dåligt samvete över flaskmatning, hade en läkare som sa nåt fint och sant: ”Det är inte amning som är det viktigaste, det är mamning”.”

OTROLIGT peppande och vacker sista mening. Precis så är det. Fick tårar i hela ögonen när jag läste den meningen. TACK till dig som delade med dig.

“… Jag skriver allt det här för att jag verkligen vill tacka för att du är med och bidrar till kunskap och tröst med din amningsberättelse och jag vill därför även dela min. En läkare på amningsmottagningen sa något till mig som jag tycker fler ska ta åt sig av angående amning. Han spände ögonen i mig och sa:
”Det ÄR INTE rättvist med amning. En del får det hur lätt som helst, en del får varenda amningskomplikation man kan få.” De som har det lätt med amning ska inte berätta för hur de som har det svårt med amningen ska göra, för de vet ingenting.” Och just så är det. Det är väl lätt att berätta om hur fantastisk amningen är om det gått lätt för en, och det är ju jättehärligt att det får vara så för vissa. Men det är inte de personerna som ska vara måttstocken över vad vi som har det tufft (antingen fysiskt eller psykiskt) ska klara av.

Det är så tufft som det är att bli mamma, låt inte amningen bli något du ser som ett misslyckande. Det är det inte!! Och förresten, jag har aldrig hört talas om en vuxen person som skyllt sina problem i livet på att de inte blev ammade som barn, hehe.”

Precis så är det ju. Amning är individuell och en person som har haft en enkel resa med amning kan inte förstå hur det är för någon annan. Precis som de som fått lugna bebisar inte kan förstå hur det känns för någon som har en kolikbebis. För att inte tala om förlossningen! Jag som hade en väldigt positiv förlossningsupplevelse kan aldrig förstå hur det har varit för de som kämpat sig igenom ett krig där på BB, och det hade varit fruktansvärt orättvist om jag skulle försöka påstå att jag på något sätt har varit starkare/duktigare eller gjort mer rätt för att jag “klarade av det bättre”. Det handlar INTE om det. Smärta och upplevelser kan inte jämföras, vi är alla olika och tar oss igenom det här på olika sätt. Jag blir så ledsen på vissa mammor som skryter om hur enkelt de har haft det inom vissa områden och snackar ner de som inte haft det lika enkelt. Det är INTE prestation, det handlar om TUR eller OTUR. Man ska vara otroligt ödmjuk och försiktig med hur man pratar kring mammalivet och graviditet och förlossning. Allas resor är olika.

*

Jag hade kunnat skriva långa noveller om var och varannan kommentar till inlägget för det fanns så mycket intressanta saker som ni sa där inne. Jag ska ta fram det här inlägget och läsa alla kommentarer varje gång jag börjar tvivla på mig själv och jag har nu bestämt mig för att rakryggat låta amningen rinna ut i sanden och komma ihåg att det viktigaste är att vi båda mår bra och är glada. Och som några av er peppigt påminde mig om: att sluta amma innebär 100% delar föräldraskap och en ny typ av frihet för mig som förälder. Jag kommer kunna äta vad jag vill (har inte ätit något starkt, lök, mjölkprotein osv. för Dantes mage), jag kommer kunna dricka hur mycket kaffe jag vill (!!! Dante har mått dåligt om jag druckit för mkt!!!) och jag kommer kunna mata mitt barn utan stresspåslag.

Nu ska jag fortsätta koka upp alla nya flaskor vi har köpt. Sen ska jag äta lösgodis, kolla ett avsnitt av någon serie och samla kraft inför nattens race. LOVE U GUYS!

 

  1. Hade också jätteproblem med amning. Hemskt när bebisen hade blod i munnen efter mina blödande bröst.. började med amningsnapp och fick aldrig bort den och hon hade väldigt svårt med vikten.. vi fick blanda mer ersättning från 2 mån och jag slet till hon var 8 månader. Hon var inte direkt intresserad av amning utan ville ha mat. Nu fungerar vi ju olika men för mig var det en sån ångest att ”ha en sista amning” framför oss men helt plötsligt bestämde jag mig att den där amningen för en timme sen, var min sista. Då slapp jag känna ångesten i att något var för sista gången under amningen och jag hade noll ångest (nåja) när jag väl hade tagit det beslutet i efterhand. 🙂 lycka till!!

  2. Fast jag kände det lite så efter att ha hört dig i vattnet går podden.. som att du tyckte att du var just duktig i förlossningen. Vilket ju innebär att man kan vara “oduktig”. Att vi som inte kunde andas igenom värkar och hitta yogan var just mindre duktiga. Att det skulle handla om inställning. När du säger att din positiva inställning påverkat förslossningen i positiv riktning känns det i mig som att du tror att en sån förlossning som jag, ochmå ha med mig, har skulle ha gått att vända genom positivt tänkande. Förstår att det säkert inte var din mening – men jag uppfattade det lite så.

    1. Vad tråkigt att du kände så! Jag pratar aldrig om jämförelse när jag lyfter upp min förlossning, men eftersom jag var stolt över hur jag tog mig igenom den kände jag att det ändå är viktigt för mig att få dela med mig av min historia så som jag upplevde den – med stolthet och glädje. Däremot har jag varit noga med att inte poängtera att jag skulle vara bättre på att föda barn än någon annan, så det gör mig ledsen att du uppfattade det så. Eftersom många pratar om hur fruktansvärda förlossningar är, kändes det viktigt för mig att prata om min positiva upplevelse – utan att förminska de som har en annorlunda upplevelse. Men jag förstår ju att de som haft en mindre bra förlossningsupplevelse utgår från den när de hör min historia och kanske därför tolkar min historia fel. Med det sagt – jag hoppas att du kan känna dig trygg i att du är grym som tog dig igenom den förlossningen du tog dig igenom och att ingen är bättre än någon annan i barnafödandet (vill också minnas att jag säger det i podden när jag pratar om smärtstillande och pressen kring “naturlig” förlossning, alltså utan epidural, men det kanske klipptes bort). Positiv inställning kan inte påverka allt, men kan vara bra att ha med sig ändå, det hade jag i förlossningen och det är jag stolt över. Jag hade en positiv inställning med mig i amningen också men det gick ju inte så bra – jag är stolt ändå. Kram!

  3. Vi mammor är helt fantastiska!! Kämpade på med amningen i en månad, vilket kändes som en evighet. Missnöjd bebis o ledsen mamma. Fick på återkollen hos barnmorskan läsa journalen från bb…tydligen hade jag superlågt hb-värde när jag åkte hem vilket förmodligen har gjort att kroppen har fokuserat på att fixa blodet o inte mjölken! Tack kroppen för rätt prioritering!! Om ni inge redan har en baby brezza så löp o köp, bästa investeringen när man ger ersättning:) heja oss!
    Kram!

  4. Ångesten att sluta är inte att leka med, men när man väl slutar så är det gudomligt. Det är så skönt att inte ha bröstmjölk som kladdar överallt, tiden för matning blir mindre (sondmatad sedan födsel tills i lördags, 15 månader 🙌🏽) och ett mindre beslut som måste tas och fråga sättas av sig själv och andra hundra gånger om.
    Glad mamma, glad bebis 😍 och pappan kan bli mer delaktig och mamman kan sova mer 🍾

  5. Varsågod! 💖
    Vi har tur att det finns så bra mjölkersättning idag. Men inte mycket kan ersätta just mamningen.

  6. Vet du.. Jag har haft problem med ständiga inflammationer i kroppen sen jag var typ tonåring. Blev förkyld jämt, hade lång återhämtningsperiod. Vilket strulade till det i min vardag rejält, inte bara av de uppenbara anledningarna, utan även i mitt jobb som gruppträningsinstruktör. Så många klasser jag hållit fast jag inte borde, då jag egentligen varit sjuk… Något många sa berodde på att jag inte ammades som bebis, att det kan strula till immunförsvaret. Jag trodde på det! Jag var tydligen allergisk och fick soyaersättning (det enda som fanns 1984).

    Men, sen 2,5 år tillbaka äter jag en nästan fullständigt växtbaserad kost. En eller annan bit ost och något ägg i bakning slinker in, men annars är det växtbaserat som gäller. Sen dess har jag knappt rinnande näsa ens! Friskare än någonsin i HELA MITT LIV. Jag blev sjuk av kött, fisk, fågel och annat animaliskt protein som inflammerade min kropp och av fiberfattig kost, INTE av icke befintlig amning. Jag vill inte propagera för vegan-kost här, alla äter det som passar dom själva, utan mer säga att det finns oändligt med myter om amningens betydelse, och det är lätt att “skylla på”, som i mitt fall då, att jag skulle vara sjuk i vuxen ålder för jag var allergisk mot bröstmjölk.

    Kram på dig!

  7. Åh vad skönt att du har kommit till ett beslut och att det känns bra i magen! ❤️ Kommer bli toppen! Just det där med att kunna äta och dricka allt ser jag också fram emot den dagen amningsresorna (ammar just nu båda mina barn) är över. Jag äter allt men försöker hålla igen lite på kaffe och sen finns det ju så mycket olika typer av mediciner man helst ska undvika vid amning.

  8. Hej Michaela! Jag läste ditt fina inlägg om barnlängtan och att det var tufft att lyssna på människors frågor och råd om hur man ska göra. Du skrev att du i efterhand insåg att du hade behövt ta kontroll på ditt eget sätt. Jag är i samma situation nu och undrar hur du gjorde för att inte gå under av längtan, oro och rädsla för att det inte ska gå?

  9. För min del har amningen gått bra. Det jobbiga för mig är att min unge vill inte ta flaskan.. och han äter varannan timme, dygnet runt! Skulle vara skönt med lite avlastning.. någon som har nåt tips? Alla verkar så hjälpsamma här! Kram

  10. Hej fina du! Jag har själv inga barn men i såna här sammanhang brukar jag alltid tänka på min farmors kloka ord till min mamma när jag var nyfödd. Hon hade själv fött totalt 10 barn, varav ett tvillingpar (och borde väl ändå kunna anses som någon slags självlärd auktoritet på barn och barnafödande). Varje gång mamma försökte få något tips på ”hur man ska göra” fick hon nästan alltid till svar ”jag vet inte lilla vän, alla mina barn har varit så olika”. Precis som med all annan kunskap kommer kunskap om barn med en stor dos ödmjukhet; de som verkligen vet mycket förstår också hur komplext det är och basunerar inte ut hur man ”ska” göra. Därför ska man alltid lyssna på sånt med viss skepsis, till och med från vården. Samma farmor fick lyssna till 20 år av vilt skiftande råd från vården vid varje ny bebis. Allt ifrån att bebisarna inte fick matas oftare än var fjärde timme till att de skulle matas var tionde minut. Lång utläggning, men ville egentligen bara dela med mig av farmors visdom och säga att det nog blir bra tillslut hur du än gör. Du duger som du är och är den bästa mamma Dante någonsin kan tänkas få! Kram!

  11. Hej och tack för att du delar dina ärliga känslor om amningen. Jag har en dotter på 4månader och slutade amma för en månad sen. På grund av komplikationer efter förlossningen hade jag låg mjölkproduktion och fick tillmata med ersättning från dag 4. Kämpade på fast jag ville sluta redan efter en vecka, men på grund av skammen kunde/vågade jag aldrig riktigt tills en barnmorska på en amningsmottagning sa att ersättning funkar exakt lika bra. Det här att amningen skapar ett band mellan mamman och bebis stämmer inte heller då jag bara blev irriterad på henne då hon bara låg och skrek vid bröstet och aldrig blev nöjd. Men sen jag slutade amma har mina känslor och kärleken till henne exploderat, nu har vi en mätt, nöjd och för det mesta glad bebis och jag kunde inte vara lyckligare. Hon och hennes pappa har också kommit närmare varandra då vi kan mata båda två. Som du också beskrev det så känner jag ett större band till henne när hon flaskmatas och har knappt vågat säga högt att jag inte tyckt om att amma. Det är en sak att ha för lite mjölk och ge ersättning det skäms jag inte för, men att inte tycka att amning är mysigt det är jobbigare. Jag känner mig fortfarande som en dålig mamma ibland samtidigt som jag vet att det var bäst både för mig och min dotter att sluta amma. Vi båda mår så mycket bättre nu! Så heja dig, lyssna inte på hjärnspökena som säger att det är fel att sluta. Du gör det som är bäst för dig och din son och därför är du en fantastisk mamma! Kram

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi