5 tips för att komma igång med skrivandet

Jag har skrivit 5 böcker. FEM! När jag tänker på det får jag nästan andnöd. Min första släppte jag när jag var 19 år och min femte när jag var 31 år. My Baby Book står framför mig när jag skriver det här inlägget. 12 år och fem böcker har det blivit hittills och om någon hade sagt det till mig i tonåren hade jag aldrig trott på det. Inte kan väl jag!

För det är nog just det som kan sätta käppar i hjulet för skrivandet. Självtvivel: det man ogillar att man har men inte kan lyckas sudda ut. Jag vet inte om det är jantelagen som har hjälpt till att skapa självtvivlet eller om det är lika stort för människor över hela världen. Att inte våga drömma för stort, att inte tro att man klarar av något. Samma självtvivel har jag känt igen genom alla mina skrivprocesser. I början var det tvivel på att någon ens skulle vilja ge ut en bok med mig. Sedan växte tvivlet till att ingen kommer läsa de böcker jag skriver. Under varje process har jag någon gång tänkt tanken på att det blir min sista bok för att ingen kommer vilja läsa den. Sedan blir jag helt chockad när jag ser att tusentals personer vill läsa – och tycker om! – det jag skriver om.

Jag är enormt stolt och tacksam över det. Jag tar inte mitt skrivande för givet utan jag vet vilken lyx det är att få hålla på med det jag älskar. Med det sagt så vet jag att många där ute delar min passion för skrivandet. Så därför har jag satt ihop en liten lista med 5 tips för att lyckas med sitt skrivande!

5 tips för att lyckas med ditt skrivande:

  1. Tänk inte – skriv bara!
    Det här är mitt mest värdefulla tips för mycket i skrivandet handlar om att man försvårar det för sig själv. Skriv och se var du hamnar – analysera inte för mycket!
  2. Skriv av lust
    Det är lätt att fastna i skrivandet för att man gör det för svårt för sig själv – och plötsligt är det inte så roligt längre. Skriv för att du älskar att skriva, lek med din historia, skriv spretigt och brett – bara du skriver!
  3. Börja med en synopsis
    När man skriver en bok skriver man alltid en synopsis, alltså en sammanfattning, på vad boken ska vara. Det tycker jag att man ska ha med sig i alla sina skrivprojekt. För att konkretisera din idé är det sjukt bra att ha en synopsis att luta sig emot. Då får man ofta en helhetsbild av projektet.
  4. Låt andra läsa
    Jag tycker själv att det är SÅ läskigt att låta andra läsa mina texter eller böcker innan de är publicerade men jag inser att jag växer av att låta andra läsa. Jag ser mina texter på nya sätt och kan på så sätt förbättra dem där det behövs. När jag skrev My Baby Book lät jag en handfull mammor få läsa olika kapitel och tog in deras feedback vilket gjorde att jag ändrade på både en och två saker när jag fick se den med nya ögon.
  5. Skit i grammatiken
    Nu förstår jag att du akademiskt utbildade skribent blir irriterad på mig 🙂 Man måste se skrivandet för vad det är: förmågan att berätta en historia. Jag har aldrig skrivit perfekt. Jag har ingen universitetsutbildning inom skrivande. Men jag hittade något inom mig själv och har jobbat hårt på att förmedla det i text under årens gång. Jag kan fortfarande inte skilja på de och dem, jag skriver fel hela tiden, missar grammatik. Men jag har en grund som skribent att stå på och den är viktigare än att ha alla rätt rent grammatiskt. Det finns personer som jobbar med korrekturläsning som kan hjälpa en med de bitarna! Det viktigaste är historian som du berättar.

Jag undrar om det blir en sjätte bok för min del? Fast nu ljuger jag, det vet jag att det blir. Jag vet bara inte om vad än! Men det är det som är det härliga med skrivandet att helt plötsligt sitter man där och börjar fylla ett tomt blad, anteckningar i mobilen, word-dokument efter word-dokument. Tills man håller tusentals ord varsamt i sin famn.

Du som också älskar att skriva – vad skriver du på just nu? Inspirera mig!

  1. Läste ut Baby-boken alldeles för fort. Den var underbar, så himla härligt och skönt att få läsa en sån ärlig version av graviditet och livet efter.
    Tack för att du vågade dela med dig ❤️

  2. Åh vad bra tips! Jag har en roman i mitt huvud men har varit så rädd för grammatiken. Efter ditt inlägg igår skrev jag de 10 första sidorna. Peppen! Tack!!

  3. Jag släppte barnboken Vera Svansons dagbok för tacoälskare och halloweenfantaster i september, (kapitelbok för barn 9-12 år). Just nu skriver jag på Vera Svanson 2 som kommer i vår. Jag håller med dig om att man absolut inte måste vara en språkexpert, det är inte jag heller. Blir din bok antagen får du hjälp med grammatiken av grammatiska proffs. Men själva historien och alla karaktärerna (om det är skönlitterärt), det måste komma från dig själv 🙂 Min första bok växte fram under en skrivutbildning, vilket också är något jag varmt kan rekommendera alla skrivsugna. I en skrivkurs får du öva på hantverket och får feedback från kurskamrater och kanske även verksamma författare. Det är guld! Finns massor på distans. Grattis till femte boken Michaela! <3 du är grym!

  4. Kan du uppleva att du fått möjligheten att ge ut böcker pga din stora publik på sociala medier? 🙂 kram

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Krossade hjärtan

Såg ni Så mycket bättre igår? Reprisen går i bakgrunden just nu och Benjamin Ingrosso tolkar Tommy Körbergs Judy min vän. Jag blev helt tagen när han sjöng den igår och ärligt talat lika tagen idag. Låten handlar ju om att komma över hans ex. Ett ungt krossat hjärta… det är något speciellt med det. Den smärtan är så ren, stark och brutal. När Tommy säger till Benjamin “Nu har du skrivit henne ur ditt liv” så tänkte jag på alla ex jag har skrivit ur mitt liv. Två hela böcker har jag skrivit om mina krossade hjärtan som tids nog blev hela igen. För det tar tid att komma över någon, mycket längre tid än vad man tror innan man är med om det själv. Jag ser Benjamins lilla glimta av skam över att han fortfarande behöver skriva om henne och känner igen min egen skam efter mina krossade hjärtan… skammen över att man fortfarande inte kommit helt över någon fastän omgivningen börjar tycka att man kanske borde.

Det är helt sjukt vad riktig hjärtesorg kan ta tid. Det är något man bara kan förstå när man har varit med om det själv. Det handlar inte om vem som är mest känslig, om någon är känsligare än någon annan. Jag har sett människor som aldrig släppt en tår i sitt liv fått så ont i hjärtat av att bli lämnade så att man har behövt vagga dem till sömns. En vän sa en gång att hans krossade hjärta gjorde lika ont som den gången han förlorade en familjemedlem. Det sätter smärta i perspektiv – man förstår att den inte alltid är logisk. Det gör ont, väldigt ont, att någon frivilligt lämnar en ensam kvar för att hitta något annat än det man erbjuder. Och det tar lång tid att läka från det. Jag tror faktiskt att vissa aldrig helt läker utan bara lär sig leva med det.

Alla med krossade hjärtan har som en hemlig klubb där man förstår varandra och finns vid varandras sida. Det är fint ändå, att krossade hjärtan håller ihop. För man är inte stark ensam, man är stark tillsammans.

Är det någon som läser som har ett krossat hjärta? Vill skicka en extra stor kram till dig idag. Det läker. Jag tänker på om jag hade vetat om då hur mitt liv skulle se ut idag… en fästman, ett barn tillsammans, en trygg relation och en stabil kärleksgrund. Att allt löste sig, att de innan honom inte var männen i mitt liv. Att Damon var det, han kom, han helade mitt hjärta.

Ha en fin söndag nu ♥

  1. Såå fint skrivet!
    Gått 3 månader sedan jag blev dumpad och kämpar fortfarande. Det jobbigaste är att jag inte känner att jag kommer vidare utan står och stampar på samma ställe.
    Men jag vet att allt blir bättre med tiden.
    Du är bäst och väldigt inspirerande ❤️
    Kram

  2. Det här inlägget kom ju i precis rätt tid. Det har gått över ett år sedan min kille lämnade mig. Och även om jag ganska tidigt insåg att han inte var bra för mig så är det något så smärtsamt i det att faktiskt ha blivit övergiven. Dessutom är jag fortfarande så jävla arg på honom för att han behandlade mig som skit. Allting talar liksom för att jag ”borde” vara över honom för att han var en idiot. Men skammen och smärtan i att ha blivit lämnad, den skojar man inte bort. Det går inte alltid att vara rationell och speciellt inte när det är så mycket olika känslor inblandade.

  3. Grät när jag hörde Benjamins tolkning, aldrig troddebjag att en låt skulle kunna tala så mycket till en…sitter själv med ett krossat hjärta och behövde läsa detta. Jag hoppas framtiden faktiskt är ljusare än vad den ser ut nu.

  4. Jag har fått mitt hjärta krossat en gång, då var jag 16 år och upp över öronen förälskad, trodde att det skulle vara vi för alltid. Efter 9 månader dumpade han mig och världen gick under. Usch kommer ihåg än idag hur dåligt jag mådde i säkert ett års tid efteråt. Kommer speciellt ihåg en gång då jag fick ringa gråtandes till min mamma och be henne hämta mig i skolan, klarade inte av att vara kvar, ville bara ligga på mitt rum och gråta.
    Jag har varit med om två uppbrott till efter det men de tog inte alls lika hårt på mig.
    Kanske kände man mer och intensivare i tonåren? Aldrig varit så kär heller som jag var då.
    Nu är jag 30 år och tillsammans med världens finaste kille (som jag såklart är kär i) och tillsammans har vi en liten gosse på 16 månader❤️

  5. Alltså tack tack tack för att du skriver detta. Dina böcker har hjälp mig så mycket genom olika perioder i mitt liv, precis som dina texter i bloggen. Tack för att du är så genuin och för att du skrev detta inlägget just idag. Det ger mig lite hopp på vägen <3

  6. Tack för det här inlägget Michaela, det träffade mig så oerhört starkt, rätt in i min innersta kärlekskrammare. Mitt hjärta har äntligen blivit helt igen efter att ha blivit krossat och stampat på. Mitt ex gjorde slut med mig efter tre är ihop för att han ”behövde tid för sig själv”. Aldrig har jag haft så starka känslor för en människa, det var som att en del av mig dog där och då. Ett och ett halvt år, en flytt och över 300 nätter gråtandes till sömns senare kan jag äntligen säga att jag har läkt. Det tar tid, men det går. Och jag vill säga till alla som kämpar att om jag klarade det, då gör du det också. ❤️

    1. Fyfan alltså vad smärtsamt det är. Och att det tar så lång tid, det är något man inte fattar förrän man sitter där själv. Heja dig som är ur det, starkt jobbat. Skickar en stor varm mysigt kram <3

  7. Dina inlägg går som alltid rakt in i mitt hjärta. Känner mig alldeles gråtig nu. Sluta aldrig blogga, bästa Forni! ❤️

  8. Gud så fint skrivet, det du skriver stämmer verkligen och når ända in på djupet. Jag kom att tänka på låten Broken hearts club av Gnash, när du skrev om den hemliga klubben för alla hjärtekrossade <3

  9. Tack tack tack för detta inlägg❤️❤️❤️❤️
    Har du något tips på hur man inte känner sig så värdelös?
    Jag gjorde allt för mitt ex och var så kär, men när han dumpade mig så sa han i princip att han varit osäker sen start och han inte visste om han hade varit kär ens. Känner mig lurad och utnyttjad.
    Hur ska man veta om nån ens älskar en? Kommer vara livrädd att samma sak ska hända igen, att det är slut bara sådär på en sekund.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Tankar om bloggandet

Hej fina ni,

Det kommer ett inlägg om första dagen på förskola senare, men det är ett ämne jag har gått och tänkt på hela dagen som jag måste skriva av mig om först!

I förra veckan läste jag att Ida Warg slutar blogga för att satsa på Youtube, podd och Instagram. Ingenting konstigt och något som händer hela tiden i bloggvärlden: att en influencer lägger ner kanalen för att fokusera på de andra kanalerna. Och idag läste jag ett inlägg hos Paula Rosas om Idas bloggslut och om bloggdöden generellt – detta hett omtalade ämne som alltid dyker upp när en stor influencer slutar blogga.

Först och främst gillade jag verkligen Paulas inlägg och håller med om det mesta. Jag har bloggat sen 2004 och den 19:e juni i år fyllde bloggen 16 år. 2007 började jag tjäna pengar på bloggen och 2008 började jag jobba heltid med bloggen, vilket betyder att jag har försörjt mig på bloggen i 12-13 år. Förstår ni ens hur länge det är att jobba med någonting?! När jag tänker på det blir jag helt mjuk i hjärtat, tänk att älska någonting så mycket som jag älskar den här platsen. Vad lyckligt lottad jag är som har hittat rätt jobb och gjorde det så tidigt i mitt liv. Men framför allt: att jag fick lyxen att kunna försörja mig på något jag tycker så mycket om. Idag är inte bloggen min primära inkomstkälla, men jag älskar den och det är en väldigt viktig plats för mig på alla sätt och vis!

Med det sagt har jag varit en del av bloggens begynnelse! Jag var en av de första stora bloggarna i Sverige och jag har sett hur bloggen gått från att vara något nytt till att sedan bli något som var tredje tjej mellan 15-25 hade startat. När jag jobbade på Devote mellan år 2011-2016 var bloggen som störst och bara hos oss bloggade en galet hög procent av Sveriges unga tjejer – och en ännu högre procent konsumerade blogg. Alla bloggade, för det var roligt och härligt och socialt. Men framför allt: det fanns bara blogg om man ville hålla på med sociala medier. Man pratade inte ens om sociala medier, eller influencers, man pratade bara om bloggare för det var det som erbjöds på marknaden. Sen gick åren och nya kanaler dök upp.

Under de år som jag har bloggat så har jag hört om bloggdöden massvis med gånger samt fått frågan om vad som kommer hända härnäst, när bloggen inte finns mer. Länge svarade jag “Bloggen kommer finnas kvar, men den kanske kommer se ut på andra sätt. Den kanske kommer bli mer rörlig, det är en naturlig utveckling”. Såhär ett gäng år senare så vet jag vad som kom härnäst: Snapchat, Instagram Story, TikTok, Youtube, podcast. Sociala medier som erbjuder andra sätt att vara en influencer på. Eller andra sätt att uttrycka sig för vem som helst, oavsett om man har sociala medier som yrke eller intresse.

Jag tycker att det är så himla fint och bra att sociala medier har utvecklats och att det erbjuds fler kanaler för de som vill synas, uttrycka sig och vara kreativa. Skrivandet är inte för alla. Jag minns modebloggarna som postade bilder med korta texter, för dem är ju Instagram den perfekta kanalen. För den som inte gillar att skriva men trivs framför kameran är Youtube oslagbart. Den fotointresserade dras till Instagram, den som vill ha kul till TikTok eller så börjar hen göra utmaningar på Youtube. Det finns flera fantastiska kanaler och idag kan vi vara där vi trivs bäst, vi behöver inte vara någonstans för att det är det enda alternativet.

Ibland kan någon fråga om jag inte ska börja med Youtube eller något annat innan bloggdöden kommer. Men jag tror inte på bloggdöden som fenomen, jag tror att sociala medier är flytande och att man dras dit man trivs bäst. Jag har använt alla sociala medier och testat om de är min grej, men jag landar alltid i min blogg till slut. Det är min trygga plats, där jag känner mig som hemma och där jag har som roligast. Instastory har verkligen seglat upp som en stark tvåa för mig men innan Instastory blev vad det är idag, det vill säga inga krav på att du måste prata i dina stories, så gillade jag inte det heller. Instagramposter sätter för stor press på foto och jag har aldrig brunnit för bild som ni vet, haha. Men på stories idag hittar jag verkligen en plats där jag trivs för man får vara i nuet och publicera oredigerat material – men man behöver inte stå och prata med kameran hela tiden. En bild på sin middag, en kommentar om hur jobbig dag man har, en video där man visar vad man har på sig. Jag gillar realtiden, enkelheten och sättet man kan vara på i stories. Det passar mig bra och blir ett perfekt komplement till bloggen där jag skriver av mig, delar med mig av mycket av mitt innersta och bygger min dagbok. Instaflödet uppdaterar jag idag när jag har lust och så gillar jag verkligen podd men på grund av tidsbrist har jag varit tvungen att prioritera bort det. Om jag skulle lista ordningen på sociala medier för mig är det: Blogg, Instastories, Instagramflöde, Podd, Youtube, Snapchat (TikTok har jag inte provat personligen, bara tittat på, så där vet jag inte 🙂

Enda gångerna jag över huvud taget har funderat på att sluta blogga är när hatet blivit för stort. På bloggen kommer det in mycket mer skit än på Instagram för där behöver du ha ett konto för att kunna kommentera eller skicka DM’s. Här kan vem som helst skriva in en fejkmail innan den spyr ur sig sitt hat. Det har tagit udden av kärleken till den här platsen flera gånger och jag vet att många av mina bloggande vänner har slutat just på grund av hatet, för det har tagit det roliga ifrån dem. Jag älskar dock bloggen alldeles för mycket för att låta hatet segra mot den kärleken! Dessutom har jag en person som modererar mina kommentarer sen 2016 vilket betyder att jag inte ens ser vad för elakt som skrivs. Jag går in här och läser alla härliga kommentarer och blir peppad till att fortsätta. Jag rekommenderar verkligen alla som jobbar med sociala medier att ha en moderator för att inte riskera att förlora lusten till sitt jobb. Ingen vill gå till jobbet varje dag och höra att man är värdelös, det slår ner även den starkaste till slut.

Var vill jag komma med detta? Ja, att jag tror på bloggandet som kanal. Det kommer finnas kvar i många år till, men de som använder blogg kommer vara de som verkligen gillar att skriva och uttrycka sig på det sätt som en blogg erbjuder. Idag behöver man inte blogga 3-6 gånger om dagen heller, något som krävdes förr om åren. Dina läsare finns kvar, det viktiga är att du bloggar när du känner för det. Så känner i alla fall jag. Jag läser Bellas blogg trots att hon “bara” uppdaterar två gånger i veckan och jag älskar Elsas blogg för att hon uppdaterar två gånger om dagen, det är så mysigt att kika in de gångerna. Det kommer komma nya bloggare, och det kommer sluta stora bloggare. Jag tror t.ex. att Steffi kommer bli en av de största bloggarna i framtiden, för hon passar som handen i handsken i det formatet.

För en timme sen läste jag att Kenza ska testa att börja blogga igen och jag blev SÅ lycklig över det. Jag kände att jag saknade bloggen när den försvann och att det inte riktigt räckte med att följa henne på Instagram, jag ville ha mer. Hennes tankar, vardagliga reflektioner och att få följa med i hennes familjeliv (extra roligt för mig som har barn i samma ålder såklart). Med det sagt tyckte jag det var så roligt och modigt av henne att testa igen och hoppas att hon kommer stanna i bloggformat länge till. En annan influencer jag saknar i bloggformat är Hugo Rosas som är fantastisk i blogg, hoppas han kommer tillbaka. Alex Schulman gjorde en kort comeback men jag hade gärna följt hans blogg jämt för jag älskar hans sätt att skriva.

Bloggis, I love u. Tack för att ni finns här inne, läser och sprider bra energi. Det är DET som gör jobbet så roligt. Vi får se hur länge jag kommer blogga, jag var alltid övertygad om att jag skulle blogga när jag blev mamma. Det jag vet idag är att jag kommer fortsätta så länge det är kul och gör mig lycklig.

  1. Åh så fint att läsa detta. Jag är totalt kär i bloggandets form och det är så fint att någon man ändå sett växa upp genom sitt bloggande fortfarande trivs på denna plattform. ❤

  2. Har läst din blogg i såååå många år och hoppas aldrig du slutar! Får en lugn känsla när jag går in här vilken känns konstigt att säga om en plats på internet men vet att jag inte är ensam om att känna så! Heja dig❤️

  3. Jag älskar bloggar! Kommer aldrig sluta läsa det, gillar text mycket mer än rörligt material.

    Peppe Öhman, Hanna Rosell, Michaela Forni och Sandra Beijer är mina bästa bloggar som jag skulle känna en ENORM tomhet om de försvann. Fy får panik av tanken sluta aldrig!!

  4. Så bra skrivet och TACK! Tack för att du ger oss läsare en sån himla fin plats på internet fylld med inspiration, kloka tankar och vardagsproblem vi alla kan känna igen oss i. Kram <3

  5. Älskar din blogg! Du skriver så fint o man blir alltid peppad av att läsa dina inlägg..du lyckas sätta ord på saker och känslor som man känner igen sig i ❤.

  6. Din blogg är typ den enda som finns kvar som jag ber till universum ska bestå. Ditt skrivande och ditt forum här är för mig som en värmande famn 🧡

  7. Blev seriöst livrädd när jag såg posten på insta-story om det här inlägget för jag tänkte ”NÄÄÄ DET ÄR INTE SANT NU SKA FORNI SLUTA BLOGGA”. Lättnaden när jag insåg att det inte var så, puh! Har följt dig såå länge nu och din blogg är min absoluta favorit. Trots att många influensers jag följer nu är mer på youtube än sin blogg har jag inte ”följt med dit”, gillar helt enkelt inte det formatet alls lika mycket.

    Jag håller med dig om att man idag inte behöver blogga 3-6 gånger om dagen när man använder sig av flera kanaler, dock kan jag känna att om man hellre går över i något annat format (eller av andra anledningar) bloggar ”mindre än vanligt” är det så tacksamt om man gör som Bella har gjort och informerar om vad som gäller. Jag upplever idag att flera bloggare uteblir från bloggen mer och mer och sen efter ett par dagar skriver ”det har varit så mycket nu, lovar att bloggen ska få mer kärlek”, sen är det exakt samma sak några dagar senare. Det är tråkigt att gå in flera dagar och gång på gång mötas av att det inte har kommit några inlägg. Då tycker jag som sagt att det är bättre att göra som Bella har gjort, så vet man vad man kan förvänta sig och går bara in på bloggen de dagarna hon har bloggat. Jag vet inte om det är för högt ställda krav från mig som läsare, men så känner jag i alla fall.. 🙂

    Fortsätt med det du gör, du är fantastisk! Hoppas att du även kommer tillbaka till podd-formatet. ❤️

    1. Jag håller med, uppskattar tydlighet så att man vet vad man kan förvänta sig. Tack för att du läser, tänker absolut inte sluta än på ett tag. PUSS!

  8. Tyckte förövrigt att underbara clara skrev ett sååå bra inlägg om när hon har sagt ifrån i bloggen. Gillade verkligen det.

  9. Du får aldrig sluta blogga, jag älskar att läsa den och allt du delar med dig av,det beror på så många sätt, det är liksom min heliga stund.
    Tack som tusan❤️

  10. Alltså HJÄLP, hade verkligen andas i halsen och tänkte att ”näe nu kommer hon sluta blogga”. Fyfan hade dött! Sluta aldrig tack 🙁 Älskar din bloggis!

  11. Åh jag hoppas att du fortsätter blogga länge till <33 Tycker det låter vettigt så klart att bara fortsätta så länge det känns kul och rätt, men jag har samma känsla till din blogg som du beskrev om Kenzas. Spelar ingen roll om du uppdaterar 4 gånger på en dag eller en gång i veckan, jag tycker det är så mysigt att gå in här och läsa ikapp allt som hänt sen sist och hänga på din plats på nätet <3 Kram!!

  12. Fortsätt med bloggen! Din blogg är en av de få jag fortfarande kikar in på fler gånger i veckan efter 10 år 🙂 alltid lika mysigt att gå in och läsa! /Från en som gillar att läsa texter och inte har fokus att kolla youtubevideos

    1. Jag har inte heller tålamod för youtube, det tar så lång tid och att ägna 20 minuter på ett klipp går inte i linje med vad jag gör på sociala medier, jag vill att det ska vara enkelt att konsumera. Kram!

  13. Jag tror du har rätt! Jag har i stort sett slutat med Instagram (kollar 30 min i veckan) för det är alldeles för beroendeframkallat. Har bebis på 9 månader och kan inte lägga tid där inne mer. Blir helt rörig i huvudet av alla intryck också! Men läsa din, Petras och ett par andra bloggar tycker jag är mysigt då och då när det finns tid 🥰

    Podd är annars mitt favoritmedium, för där kan man göra annat samtidigt. Du och Hamilton briljerar ju även där, gör inget att den är på paus, tror ni kommer tillbaka snart igen! (hoppas <3) Men kanske köra sänsonger om det blir mycket. Som du nog vet tror jag inte vi följare kräver mängden utan bättre med kvalitet, och det är den du är väldigt skicklig på att hålla hög!

    1. Vi har absolut funderat på säsonger där man kör ca 8-10 avsnitt per säsong. Kan bli så för framtiden. Håller med om poddar och bloggar. Kram!

  14. Jätteroligt att läsa! Jag tror inte heller på blogg döden utan tror som du att det bara förändras allt eftersom sociala medier-landskapet förändras. Det är fyra år sedan nu som jag lanserade Bossbloggen och det har helt ändrat min karriär. Dels genom att bli ryggraden i mitt företag där jag får jobba fullt ut med det jag älskar. Dels eftersom jag, om jag skulle få för mig att söka nytt jobb, kan söka helt andra uppdrag idag eftersom bloggen blir ett slags arbetsprov. Men också för att det är en fantastisk merit att på egen hand ha startat och drivit den typen av plattform och ha tusentals besökare där varje månad. Älskar dessutom att läsa bloggar och det kommer jag att fortsätta göra varje så länge de finns. Har följt din i tio år eller mer och ser fram emot att få fortsätta göra det 🖤

  15. Ja blogg är verkligen helt fantastiskt, älskar att skriva och jag har bloggat sedan 2006. Det är en stor del av mitt liv ☺️ kram Nicki

  16. Tror det är samma för konsumenten som för er som producerar material, att man har sitt favoritforum. Jag älskar bloggar då jag föredrar att läsa, nummer 2 är instagram. Där kan man få en quick fix. Däremot har jag inte tålamod nog att titta på en YT video, dom är ju alltid så lååååånga. Tik tok förstår jag mig inte alls på. Så jag håller med om att det nog inte blir nån bloggdöd, då vissa alltid kommer föredra att följa influencers just genom blogg. Andra föredrar annat å då konsumerar man det. Men jag håller med om att man som influencer nog vinner på att satsa på det forumet man är bäst på och som man tycker mest om.
    Tack för en fin blogg som jag hittade ganska nyligen, men som nu är en av mina favoriter.
    Kram

    1. Jag håller helt med dig i dessa tankar! Jag har ju samma favoriter som jag följer som jag själv driver: bloggen är etta, sen instagram. Vad roligt att du nyligen hittat hit, jag hoppas att du stannar! Stor kram <3

  17. Jag är 34 har småbarn och har verkligen inte tid att kolla på ett youtube klipp, blogg är perfekt för att ta del av en annan persons tankar. I Youtube-klipp kan man ju inte scrolla smidigt om något är babbligt och ointressant. Stänger alltid av efter 1 minuter typ. Jag tycker även det är tråkigt att bloggandet bland unga dör och mer klipp och filmer sprids, tyvärr så blir skriftspråket hos unga sämre och sämre. Har jobbat inom utbildning med 20-25 åringar och många skriver väldigt oprofessionellt och barnsligt. Vilket är synd, för inom många yrken så måste du behärska skriftspråk för att behålla ett förtroende mot kollegor/kunder/patienter. Hejja bloggandet.

    1. Har följt din blogg sen du började blogga!!! Älskar den och vill verkligen aldrig att du slutar blogga. Jag kan ändå förstå om du skulle vilja lägga av en dag eftersom du har levererat så mycket hit så länge. Men än så länge njuter jag av din blogg och din Insta och jag är tacksam gör all tid du lägger på dina kanaler. Kram

  18. Läst din blogg i många år, men aldrig kommenterat. Förut läste jag hur många bloggar som helst, men den bloggen som jag fortfarande går in på nu är din, du skriver så bra och så fina texter, skulle verkligen bli ledsen om du skulle sluta blogga.
    Med det sagt, fortsätt med det du gör, du är grym!! 🥰

  19. Hej, vad roligt att höra att det finns likatänkare, håller definitivt med om att bloggar inte är på väg nånstans! Har inte själv t.ex. Instagram vilket många anser väldigt konstigt när jag bloggat i så många år, men har aldrig tyckt liksom den är ‘min’ platform när jag liksom du också gillar mera skrivandet och det verbala över bildflödet 🙂 tycker också att det vore stressigt att ha sådan kontinuerlig ‘press’ över en enstaka bild ur någon situation – då glömmer man ju helt att leva i stunden och njuta av livet. Har nog aldrig behövt ångra valet att inte vara på Instagram, mina följare hittar mig via de andra kanalerna också 🙂 ha en fin höst, rolit att höra att du släpper en ny bok, väntar på att inhandla den! :))

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

En glad nyhet – i höst kommer min nästa bok!

När allt är oroligt är det viktigt att hålla hårt i det som känns ljust och hoppfullt. En sån sak kommer i kvällens blogginlägg.

Jag har nämligen precis signat ett nytt bokkontrakt! 

Hurra vad roligt, stort, pirrigt, förväntansfullt och läskigt det känns. Jag började skriva för ganska länge sen men en bok måste få växa fram när tid finns och för några veckor sedan hade jag äntligen tillräckligt mycket material för att visa upp min idé för bokförlaget. De blev exalterade vilket gjorde mig SÅ glad och vips hade ytterligare några veckor gått och vi signerade avtalet.

Ett tag undrade jag om det verkligen var så smart av mig att börja skriva på en ny bok när jag också är ny mamma, men efter mycket reflektion kom jag fram till att jag verkligen ville göra det här. Jag älskar att dela med mig, skrivandet är liksom en del av mig och om jag inte får jobba med det dagligen mår jag inte bra. Det är en ren och skär lyx att få jobba med att skriva och jag älskar det sättet jag får jobba med skrivandet på – personligt, ärligt, bjussigt. Det är så jag har drivit den här bloggen i 15 år, det är så vi driver hela FORNI och det är så jag har och vill skapa mina böcker. Hoppas jag kan leva på skrivandet tills jag blir gammal, skruttig och bara vill läsa istället för att skriva.

I höst kommer boken och mer information får ni snart, ville bara dela med mig av nyheten först. Ha en underbar kväll! ♥

    1. YEEY så roligt!! Har dina tidigare böcker och älskar de verkligen. Du är grym och längtar tills din nya bok kommer ut!

      Kram

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Forni & Hamilton

Jag måste bara säga att jag kommer sakna era samtal och öppenheten i samtalen. För mig har era samtal varit den typen av samtal jag önskat i en närvaro av starka vänner. Varje vecka har ni blivit mina vänner hemma hos mig, i mitt vardagsrum. Ni har också blivit två personer jag ser upp till, två förebilder idag. För er skaparkraft, er tillit, hopp och livskraft.
Michaela, jag önskar dig all lycka i livets mäktigaste kapitel. Du är gjord för rollen som väntar. Din närvaro i krabatens liv kommer vara fullständig.
All värme till er och ha en jättefin sommar <3

*

Jag fick den här fina kommentaren i söndags efter att podden släpptes och vi gick ut med att podden tar en paus på obestämd tid nu när jag går på mammaledighet.

Först och främst vill jag säga TACK till dig underbara människa som skrev denna varma kommentar, den gjorde mig glad ända in i själen.

Efter snart två år av poddavsnitt som har kommit ut varje vecka utan paus, är det nu dags för oss att ta den pausen vi behöver. Över 90 avsnitt som har lyssnats på tiotusentals gånger av tiotusentals personer. Jag är så stolt över hur stor podden blivit och hur viktig den har varit. Vi har varit som ett litet community vi som har levt med podden under denna period. Jag och Hamilton har kommit nära er lyssnare på ett sätt som är fantastiskt och jag är så tacksam över allt vi har tagit oss igenom.

Nu är det dags för oss att fokusera på annat i livet, så får vi se om podden kommer tillbaka senare och i sådana fall på vilket sätt, när och hur. Det löser sig. Vill bara säga att jag är så tacksam för alla lyssnare, varma ord och gemenskap.

Under tiden finns boken kvar såklart, för er som behöver lite mer ofiltrerade känslor i ert liv under sommaren som kommer.

Två avsnitt kvar, det sista släpps nästa söndag (midsommarhelgen!). Kommentera gärna om det är något speciellt ni vill att vi pratar om under dessa sista avsnitt. ♥!

  1. Ni kommer att vara saknade, du är en härlig människa och jag ser fram emot att få se din söta lilla krabat när du fått ditt mirakel ut i världen. Jag hoppas i alla fall att bloggen fortsätter att leva så att jag kan följa dig här. 🙂

  2. Fastän jag förstår att ni pausar till 100% så gör det mig så NOSTALGISK. Tack tjejer för att ni gjort den här podden. Jag tror att jag lyssnade på det första avsnittet precis när jag flyttat till Belgien och gick runt på en helt ny plats, med er med mig. Dig, Michaela “kände” jag redan sedan flera år tillbaka, men det var otroligt härligt att få med Hamilton på resan. Ni har en väldigt fin kemi och tänker så klokt båda två. Belgien känns egentligen som 100 år sedan, vilket det ju egentligen är, så kanske är det bäst att vi alla pausar lite och säger tack så HIMLA mycket för det kapitlet i livet som ni delade med mig. Jättemycket kärlek och återigen, tack för erat otroliga jobb. Ni har varit bidragande och kloka i så mångas liv. <3

    1. Åh, så fint att du kommer ihåg när och hur du började lyssna på podden. Det är så mysigt att höra den typen av historier, hur våra liv liksom utvecklats sida vid sida under de här två åren. Tack för dina varma ord, massa kärlek till dig!

  3. Ni har varit min bästa söndagsrutin när jag har samlat krafterna inför kommande vecka. Med er i öronen har tråkiga måste-sysslor blivit en ensamstund jag längtat efter. Det betyder så oerhört mycket att ni öppnar upp er på det sätt ni gör. Fortsätt så oavsett vilket sätt ni väljer att uttrycka er i framtiden. Ta hand om dig de sista veckorna i graviditeten nu <3

  4. Tack för världens bästa podd! Kommer sakna er i lurarna något så otroligt men önskar er samtidigt all lycka för vad ni tar er an hädanefter. Ska ju bli så kul tex. att få fortsätta följa din mammaresa här!

    Ang önskemål för podden så vore det så kul om ni hann med några goa tips inför hur man ”ska” agera/säga på en arbetsintervju! Nu när ni nyligen har pratat om era karriärer så vore det härligt att få lite konkreta tips. Do’s and dont’s helt enkelt och hur fan man jobbar på nervositeten och ångesten som man har innan och under mötet. Puss och tack igen! <3

  5. Hej! Vad tråkigt (men förståligt) att ni tar uppehåll med podden. Men jag har några olyssnade avsnitt att se fram emot i min poddlista så jag ska välja tillfällena med omsorg 😉 Ni är grymma! En annan sak, jag har sett Bollo fåtöljen skymta i utkanten av några bilder från er lägenhet. Kan du inte göra ett inlägg om er fina inredning när du har lust/tid/ feeling för det? Lycka till med allt från bebis till jobb, vi är många som är glada att få en inblick i din resa. Du är så inspirerande! Kram

  6. Tycker såklart det är såååå tråkigt ur ett rent egoistiskt perspektiv att podden tar paus men så rätt att du verkligen känner efter och gör det som är rätt för dig <3 Hoppas verkligen att du känner att du får vara närvarande och njuta av din mammaledighet med allt vad det innebär!

    Jag hade gärna velat lyssna på era tankar och råd kring självförtroende och självkänsla då det är något jag kan vackla i och vet att många av mina närmsta känner samma sak i olika sammanhang. När man känner att man aldrig är riktigt tillräcklig varken i jobb eller privat, varför man känner så, rädslan för att ändra ska tycka att man är dålig och hur man hanterar dessa hjärnspöken. Hade verkligen uppskattat det då ni är så kloka och kommer med så bra perspektiv på saker och ting.

    Kram <3

  7. Kan ni SNÄLLA SNÄLLA ta och prata om fuckboys/douches/djävulens påfund? Sånna killar man suktar och trånar efter som leker med ens känslor som det inte fanns någon morgondag.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi