Det här året har jag lärt mig det här om mig själv

Det här året har jag jobbat i min terapi med ett personlighetsdrag jag har. Jag fick kritik av ett par vänner för detta och tog upp det med min psykolog för att gräva i varför jag gör på det sättet. Det jag lärde mig gjorde att jag började se på mig själv och mina relationer på ett nytt sätt. Vi alla har ju sidor hos oss som är mindre bra och påverkar både oss själva och vår omgivning negativt. Det intressanta var inte själva draget hos mig, utan handlade snarare om varför jag gör på det sättet. Vad i mig som driver mig till att bete mig så i vissa relationer (inte alla).

För när jag känner mig osäker i en relation kan det bli så att jag ger väldigt många delar av mig själv för att genom dem bygga förtroende och närhet till personen jag försöker ha en relation till. Resultatet blir en ojämn maktbalans då jag i ett behov av att komma någon nära, ger allt jag har till den personen i hopp om att kanske få något tillbaka. Det är som att jag tänker att om jag ger någon en personlig sak om mitt liv och den ger det tillbaka, så tar vi ett steg närmre varandra i vår relation. Men! Om jag ger en sak och inte får något tillbaka så borde det naturliga vara att bromsa relationen och inte fortsätta ge. Men istället så testar jag och ger en till, och en till, och en till, tills jag helt har lagt ut mig själv, mitt liv och mina tankar (som dessutom kan vara överdrivna i hopp om att få en reaktion). Och då hoppas jag att jag ska få litegrann tillbaka, tänker att vi kommer varandra nära i sådana fall. Men så blir det kanske inte.

Jag väljer ofta personer som är naturligt stängda och inte släpper in så många människor i sitt liv, för det är som att jag ser det som den ultimata bekräftelsen. Om den här stängda personen öppnar upp sig för mig – då måste jag verkligen vara speciell! På samma sätt som vissa tjejer går igång på trasiga killar, i hopp om att de kan rädda dem. Men egentligen handlar det mer om att det triggar något hos en själv, hela grejen med att vilja laga någon annan.

Jag ger av mig själv i hopp om att bygga en riktig relation, men har insett att i de riktiga relationerna jag faktiskt har, så har jag aldrig behövt göra det på just det här desperata sättet. Där har jag en naturlig integritet som jag i dessa osäkra relationer har saknat. I trygga relationer behöver jag inte dela en massa hemligheter eller saker i ett behov av att bli närmre vänner. I de riktiga relationerna utbyter jag livets alla sidor utan att reflektera så mycket över det – eller känna att jag blir dömd för det jag har ett behov av att berätta. Där berättar jag inte saker med målet att bli älskad och omtyckt – utan är redan älskad och behöver inte göra mig till med överdrivna historier eller mörka hemligheter.

Nu har jag gått i många år i min terapi och varje år som jag gör det så lär jag mig något nytt om mig själv. Vi är alla trasiga på våra egna sätt och jag är så glad över att jag fick möjlighet att gräva i den här sidan av mig själv, för det gör att jag kan bygga mer sunda relationer i framtiden. Där jag inte gör saker som inte är bra, bara för att jag tror att jag kommer någon närmre då.

Vad har du lärt dig om dig själv i år?

Summan av det jag har lärt mig om just det här är följande: att inte fläka ut mig själv eller dela historier bara för att bli omtyckt och komma någon nära. Utan tänka en gång extra på om det känns rätt eller varför jag känner att jag vill berätta något för en person. Och om jag gör det för bekräftelse, då är det av fel anledning. Så jag ska jobba med att bygga upp min naturliga integritet och inte falla för relationer med ojämn maktbalans.

Jag har ju jobbat med den här sidan hos mig själv sen i våras, så jag inser nu vid årets slut att jag är inte samma människa längre som jag var då. Jag har lärt mig och förändrats. Medan vissa människor lägger mer tid på att fokusera på vad andra gör fel – så har jag utmanat mig själv i mina egna fel och växt som person. Den som kände mig för ett år sedan vet inte till 100% vem jag är idag, för jag är till viss del annorlunda. Det har jag mitt mod att tacka för.

Under året som kommer ska jag leva ut de här nya sidorna hos mig själv. Som solrosor ska jag söka mig mot ljuset och blicka mot solen. Ett tag var jag som dessa blommor är på natten, vänd mot mörkret och ryggade åt fel håll. Men jag är bättre nu.

  1. Oj vad fint skrivet, och vilken intressant insikt att få om sig själv. Känner verkligen igen mig i det där om att vilja vara en svår persons “utvalda”, att få vara den som kommer nära. Älskar dina lägre, mer reflekterande inlägg!

    1. Tack fina du! Ja, det är en märklig sida hos en själv som jag tycker att man ska utforska. Vad bottnar det i liksom? <3

  2. Fint inlägg som definitivt skapar igenkänning hos mig själv! Jag är också högkänslig så tror att det beror på behovet att ha goda relationer och en härlig energi med alla jag möter.. både en fin och rätt jobbig egenskap då precis som du skriver inte alla möter en i sina ansträngningar. Har lärt mig mycket av att bli förälder, vill inte att min son ska lära sig att det är ok att vara den enda som öppnar upp och ger när andra kanske passar på att klanka ner på en då. Heja dig som jobbar med dig själv, det är så himla lärorikt!

    1. Håller verkligen med om föräldraskapet! Det är mycket jag lär mig om mig själv av att vara Dantes förälder. Stor kram!

  3. Tack för du delar med dig av sånt här, jag kände igen mig faktiskt i din beskrivning av att fläka ut information om mig själv men kanske inte får något tillbaka. Detta fick mig att tänka till. Tack 🙂

    Ett extra tack för att du fortfarande bloggar, jag är “old school” (lika gammal som dig) så jag älskar det skrivna ordet och att läsa bloggar. Instagram i all ära men där läser jag inte lika mycket utan tittar mest, reflektioner som dessa kommer fram bättre i en blogg. TACK 🙂

    Hoppas du får en riktigt fin jul med nära och kära!
    kram

  4. Tack för att du delar dina insikter och reflektioner kring detta. Att läsa dina tankar fick mig att reflektera och inse att jag själv har samma beteende. Har aldrig sett det på det här sättet innan så det blev en ögonöppnare. Väldigt värdefullt!! Snälla sluta aldrig blogga 🙂 Älskar att du delar med dig så öppet och ärligt. Obs känn ingen press att du måste göra det!! 😉

  5. Oj vad fint. Mitt i prick! Aldrig sett det ur det perspektivet. Känner sådär med en av mina närmsta vänner hur jag ger och ger, men får ibland inte den bekräftelsen tillbaka. Då ger jag mer. Uppvaktar och kommer med förslag på aktiviteter eller allmäna *livsråd* för att peppa. Så klokt att vända på situationen. Det blir helgens tankeställare. Kan gräva ner mig i detta enormt och blir ofta ledsen att jag inte får det tillbaka, trots att jag har så många fler omkring mig som är precis sådär som vänner ska vara. Kram till dig!

  6. Wow alltså. Det var verkligen så jävla snyggt beskrivet. Hoppas att du tar min kommentar så som den är menad, dvs 100% som beröm till dig. Smart, öppet, modigt tyckte jag att det var. Jag har jobbat som psykolog i 10 år och lärde mig något nytt av dig. Utveckling är fantastiskt. Kram till dig!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

sub archi