Att skriva en (till) bok

IMG_0745

Idag signerade jag kontraktet för min nya bok. Jag har funderat en tid eftersom jag bestämt mig för att inte ta mig an några nya projekt. Men så kom Mix Megapol in i bilden som jag absolut inte kunde tänka mig att tacka nej till, och sen kom den här förfrågan. Så slog det mig att det är lätt att tacka nej till projekt om det inte vore så att man fick så fantastiskt roliga förfrågningar. Det är inget litet projekt att skriva en bok, tvärtom är en bok det största projektet jag kan ta mig an. Så jag har funderat för att vara säker på mitt beslut.

Egentligen var det enkelt. Det kliar i hela mig av lusten för skrivandet. Tanken på att skriva en hel jävla bok gör att det pirrar under huden av förväntningar. Jag har verkligen saknat det känslomässiga skrivandet.

Det finns ingenting som tillfredsställer mig mer i mitt arbetsliv än att hålla min alldeles egna bok i handen. Och nu ska jag skriva en till. Det kommer att vara en bok som är fylld av människans alla stora känslor och den kommer att rikta sig till er. Mer än så kan jag inte berätta för er nu, men ni kommer självklart få följa med under processens gång.

Här kan ni köpa Om att älska (2013) och En bok om kärlek (2009) lanseras i ny utgåva under hösten. Om ni söker på #michaelaforni eller #omattälska på Instagram kan ni se en hel del texter från mina tidigare böcker <3

  1. ÅH vad fantastiskt! Gud så roligt! Stooort grattis och vad jag längtar tills boken kommer ut (och kul att få ”följa med” under processens gång)! 😀

  2. SNÄLLA!! Vart är det för modell på dina solidaritet från Dolce and Gabbana? Är ute eftet EXAKT sådana. Vart köpte du dom och vad heter de? <3

    Spännande det ska bil att läsa den när den är klar <3 har båda dina andra böcker, älskar dem!

    1. Hej! Jag vet inte, köpte dem i en liten butik i Italien tyvärr. Det bästa är nog att gå in i en glasögonbutik, visa upp en bild på dem och fråga 🙂 Puss! <3

  3. Men jaaaa!!! Älskar dina böcker och andra texter, du är så duktig på att skriva. Det finns nog ingen bok som jag har gråtit till så många gånger som till ”om att älska”. Lycka till 🙂

  4. Grattis!!! Det fortjanar du verkligen som skriver sådana bra texter. Ser verkligen fram emot att lasa din nya bok. Vilken inspiration du ar! Kram! <3 <3 <3 xxx

  5. Grattis till boken!
    Jag blir verkligen superglad, älskar dina tidigare böcker och ser fram emot att få läsa den här <3

  6. Åh vilken fantastisk nyhet!!!! Längtar tills boken kommer ut.

    Har en fråga till dig! Hur tycker du att Bonusbay fungerar? Har använt det ett tag och begärde nyss min första utbetalning. Använder du det ofta? Kram 🙂

  7. Hej! Jag slutade röka tack vare ecigg, har fått en underbar hy och är evigt tacksam! Ni som funderar på att sluta röka ska kolla in sidan det är värt ett försök! Köpte mitt Kit på http://www.electrocigarette.se , testa ni lär inte ångra er! Kram 🙂

  8. åh, något att se fram emot<3 hoppas det blir ett roligt projekt, och inte allt för hög press (som jag tänker mig att det kan vara när man skriver en bok).

  9. ALLTSÅ WOW! Detta gjorde verkligen hela min dag! Du är så fantastisk och så otroligt bra på att skriva. Du är helt enkelt bäst! Massor kärlek till dig!!! <3

  10. Åååh vad roligt!!! Har läst båda dina från pärm till pärm tusen gånger. Finns inget som läker hjärtat lika bra som dina böcker

  11. Hej! Vill bara säga först att du är supersnygg och du bara strålar! Sen är jag så imponerad av allt du lyckats och fortsätter att lyckas med.. Superwomen. Du skulle inte kunna tänka dig att skriva en biografi någon gång i framtiden? Om allt du vart med om och alla känslostormar, kärlek och vänner ups and downs, flyttar och karriär.. Eller känner du att de skulle bli föör personligt? Kramar till bästa du!

  12. Hej Michaela! Läste pa #omattälska på insta. Vilka underbara texter! Måsta läsa mer! Bor dock i usa. Kan man bestalla den till utlandet?

  13. Wie! Äntligen!! Jag läste din bok för några dagar sedan och kände att det måste snart vara dags för en ny snart. Veckans bästa nyhet!!!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Att sabba för sig själv

Jag har en riktigt tung vecka. Allt blir fel, allt gör ont, allt är jobbigt. Jag får det inte att funka. Jag måste ha gråtit en liter tårar sen jag kom hem från semestern. Det är bara jobbigt, liksom.

Minns ni mitt inlägg ”Lycka” (här!) som jag skrev den 21:a juli? Det handlade just om hur man håller fast vid lyckan och låter den bära en under de stunder, dagar eller veckor då livet inte känns lika lätt. Där fick jag i alla fall en intressant kommentar:

”Kära Forni!

Det du beskriver kallas lyckotaket – vi människor har ett tak för hur lyckliga/framgångsrika osv. vi tillåter oss själva att vara, och när vi når dit så börjar vi oroa oss, det känns obekvämt att gå utanför vår ”trygghetszon” och därför börjar vi sabba för oss själva, omedvetet, och vips så tar vi ner oss själva på jorden igen. Lustigt, eller hur? Jag brukar försöka njuta av lyckan så mkt det går när den kommer, och tänka på hur mycket ja kommer uppskatta att jag gjorde det när det kommer en dålig period sen. Du är liksom värd att vara lycklig!!!

Kram!”

Jag tyckte att det lät så sjukt men samtidigt så otroligt logiskt. Och i morse mindes jag denna kommentar när jag vaknade med massa dåligt i kroppen. Kan det vara så pass sjukt att man sabbar för sig själv, omedvetet, för att man inte kan tillåta sig själv att vara för lycklig? Hur vänder man det? Hur lär man sig att nå ett lyckotak men för den sakens skull inte behöva sabba för att komma, som kommentaren beskriver det, ”ner på jorden igen”? Hur hittar jag, som har levt hela mitt liv som en bergochdalbana, en stabil grund att stå på som innebär att jag slutar sabba livet för mig själv?

tumblr_inline_nd3gt7x72K1sbj710

  1. Jag fick rysningar nu, äntligen någon som känner som jag? Jag har alltid skämts för att berätta att precis så känner jag, att jag inte vet vem jag är när jag inte jobbar mot lyckan, och då måste jag förstöra för mig själv för att ha lyckan att sträva mot. Jag hade ätstörningar fram och tillbaka under gymnasieåren och så otroligt mycket oro och prestationsångest, jag gick hos psykolog och tog hand om det väl. Men när jag träffade min kille och började hitta mig själv och vem jag är så tappade jag fotfästet igen. Allt var så fantastiskt, jag kunde inte fatta att en kille som han älskade mig, alltså en annan människa älskade mig och jag tror helt ärligt att jag aldrig vart så lycklig som under det första året. Jag sässongade, festade, hade the time of my life och var helt otroligt kär. Men sen var det som om jag blev livrädd och jag började leta fel. Det var som om jag inte kunde acceptera att man bara kan vara helt otroligt lycklig och trygg. Så det slutade med att vi gjorde slut. Och då var det helt fruktansvärt destruktivt igen, jag lyssnade inte på musik på 6 månader, kunde inte förmå mig själv att tänka för i hjärtat finns alltid svaret, och jag ville ju göra slut, eller? Nej det ville jag inte. Jag älskade (älskar) honom över allt annat, och i vår blev vi tillsammans igen. Det var då jag insåg att jag skyllt allt på honom fast det egentligen bara var jag som inte klarar av att vara helt lycklig. Det låter helt fruktansvärt nu när jag skriver det… Men för mig är det en rädsla, om jag är olycklig och allt är destruktivt kan inte så mycket tas ifrån mig. Men om jag är lycklig, då är livet så skört. Min poäng är i alla fall att jag tror du har rätt, men jag vet inte hur man ska göra för att inte vara såhär… Kanske är det som med ångest (en typ av ångest till och med?) Man noterar att den kommer, hälsar på den, och sen går vidare, försöker att inte gå in i den… Som du ser har jag ingen lösning, mer än att du inte är ensam i alla fall <3
    Puss och kram <3

    1. Skulle kunnat ha varit jag som skrivit den kommentaren, ordagrant. Känner igen mig så så väl och vill väl mest bara hälsa att det finns fler som känner igen sig i just det beteendet och jag är definitivt en av dem. För mig har det framför allt hjälpt att bli medveten om sitt beteende och försöka tänka att jag förtjänar att vara lycklig. Stor kram till er båda <3

    2. haller med till fullo jag med. jag traffade en underbar man i varas nar det var struligt, vi blev snabbt ihop och han ar varldens mest fantastiska person typ nagonsin. pa allvar alltsa. men jag blev radd och borjade bli destruktiv – och da sa han till for jag skadade ju honom ocksa. det fick mig att tanka till och nu maste jag jobba med mig sjalv for att inte forstora det finaste jag har bara for att jag forsoker sabba min egna lycka. det ar ju skitdumt nar man tanker pa det.. massa styrkekramar till er alla <3

  2. Oj men vad är det du är ledsen över ?! Killen, jobbet, semestern? Jag följer inte bloggen varje dag så jag hänger ibland inte med. Men hoppas innerligt att allt är bra med dig/er och att du snart hittar tillbaka till lyckan ibland. Det som är ”bra” med deppiga stunder (om man nu ska vara jobbig och se det positiva) är att man på det sättet och enbart på det sättet, kan se alla dom fina, lyckliga och bra stunder man har i livet. Annars hade vi aldrig kunnat uppsatta något bra alls. 😉

    Önskar dig en bra dag, en fin dag, full av solsken och omtanke. Stor kram!

  3. Skulle säga att det handlar om uppskattning av det man har, här och nu. Tror alla har en bild på hur livet ”borde” se ut för att man ska vara lycklig, och när den inte matchar verkligheten dalar vi. Dock är bilden av lycka ständigt i förändring eftersom vi som människor ständigt är i förändring. Men om man stannar upp och tänker på det väsentliga man har idag tror jag alla kan hitta flertal saker att uppskatta och vara stolta över i sitt liv om man verkligen försöker. (Hälsa, vänner, familj, boende m.m) Lite uppskattning varje dag fungerar för mig. Det ger mig en stabil grund att stå på så att dalen aldrig blir för djup, eftersom jag trots allt vet och kan påminna mig själv om hur mycket kärlek det faktiskt finns runt omkring mig även när solen inte skiner.
    Sen tror jag inte man kan vara vid ett absolut lyckotak ständigt, men vet man att grunden är stabil och dalen inte är så djup, kanske man inte blir så rädd för att då och då falla en liten bit.

  4. Åh Michaela.. Är verkligen helt mållös. Jag köpte ”Om att älska” för kanske ett halvår sen? Men har liksom inte känt suget att börja läsa den, ville läsa den när jag är i rätt mood typ. Så nu om en vecka så ska min pojkvän flytta till USA och jag kände bara att nej nu vill jag läsa glada och sorgsna texter om kärlek.

    Helt ärligt, jag låg hela natten och läsa alla texter om och om igen. Dem verkligen träffar en rakt i hjärtat. Jag rös mig igenom hela boken. Du är grym! Idag ska jag köpa en märkpenna och markera alla fina meningar som jag kommer använda som tröst i höst när det är mörkt och jag saknar HONOM lite extra.

    Tack <3

  5. Hej, tråkigt att höra att du känner såhär men om det är någon tröst så blir jag nästan alltid deppig efter att jag varit på en underbar semester. Vet inte om det har o göra med att på semestern blir allt overkligt och långt ifrån livet hemma (som inte alls behöver vara dåligt på ngt sätt) men kontrasten brukar för mig ändå blir för stor. Samma sak hände denna gång efter semestern. Skittråkigt då jag inte förstår varför jag blir så nedstämd, helst vill man ju ta med sig semesterkänslan hem! Då känns deppen nästan ännu värre tycker jag..men nu två veckor efter semester börjar jag känna mig glad och positiv igen..så jag antar att det hör ihop på ngt sätt. Nu vet jag inte vad din känsla beror på men jag hoppas det går över. Har tyvärr inget tips på att behålla lycka-känslan. Tror det är oundvikligen att man känner sig olycklig i perioder. Kanske bör man ha mindre förväntningar på allt i livet, då man inte kan kontrollera någonting egentligen?
    Stor kram

  6. Jag är uppvuxen med: ”allt har ett pris”. Så om jag är lycklig så kommer det att ”kosta” efter ett tag. Det trodde jag på fram tills en klok person sa: ”Och vem säger så?”. Lyckotak tycker jag är en bra beskrivning. Att leva och utvecklas innebär att komma till insikt om ens mönster, ger sig själv kärlek och acceptans. Öva på allvar i Mindfullness, dvs acceptera ALLT så som det är, ands igenom, ta hand om dig igenom en tuffare tid. HA tillit till att just känslan går över. Det är bara en känsla, en tanke, ingen sanning!. Just efter en underbar ledighet eller resa så kallar jag det skämtsamt: Post traumatiskt resesyndrom. Det gör det enklare för mig att ta mig igenom.
    Döm ingenting för det är tufft just nu, för det är det JUST NU. Inte i alla evigheter. Var snäll med dig själv. Detta här är livet.

  7. Hej Michaela!
    Mitt främsta tips är att fokusera på det positiva och inte det negativa. Låter huuuuur klyschigt som helst men när man lär sig att verkligen göra detta så mår man så sjukt mycket bättre.
    1. Boosta dig själv!! Ge komplimanger, så du får tillbaka. Fråga dina närmsta vad dina tre bästa sidor är. PS. Gör dig SKITSNYGG hela tiden.

    2. Börja uppskatta det lilla, och verkligen tänk på det. Hur otroligt gott frukostbrödet är eller hur du älskar ditt jobb, hur du älskar vägen till jobbet och hur fina människorna omkring dig är.

    3. LE mot folk

    4. Gör exakt vad DU vill. Vill du äta rostisar o oboy till middag – gör det!! Vill du ha en galen festkväll – ha det! Vill du vara själv i sängen en hel dag – va det!!

    1. Bra tips!
      Dock tycker jag det låter bara jobbigt och som en onödig press att behöva göra sig ”SKITSNYGG” hela tiden, tror det finns andra sätt att boosta sig på som är bättre. Klart man ska anstränga sig ibland och gå all in och känna sig som snyggast, men att kräva det av sig själv hela tiden är ju bara en onödig press…

      1. Du tolkade nog det jag skrev lite fel. Skitsnygg behöver ju inte betyda massor smink, höga klackar och en tight klänning utan att själv känna sig självsäker på sitt utseende gör att man mår bättre i själen.

  8. Åh känner igen det där så väl! Intressant och väldigt vettig kommentar dock, vad spännande ändå – har aldrig tänkt på det så med ett lyckotak, men ofta är det ju faktiskt så att man ”förstör” lite för sig själv när allting känns bra utan att tänka på det. Jag gör det hela tiden känner jag nu när jag tänker efter – bland annat genom att analysera allt jag gör, och i slutändan komma fram till att jag säkert gjort fel, varit fel, sagt fel. När det kanske egentligen är tvärtom, som nu när jag ringde ett jobbigt telefonsamtal. Nu har jag gjort det – vilket borde vara en lättnad, men så tycker jag ändå att jag säkert sagt något fel istället för att tänka att jag gjorde det bra som ringde. Har så svårt att tycka att jag själv gör någonting bra någonsin att det blir en ond cirkel till slut, ibland kanske man till och med sänker sitt lyckotak ibland, bara av ren vana? Fy så hemskt isådanafall.

    Att det ska vara så himla himla svårt att vara snäll med sig själv. Hoppas det känns bättre snart för din del!

  9. Förlåt men jag tycker du framstår som lite bortskämd ibland. Du verkar ha haft världens finaste sommar med massa lyxiga middagar och resor som jag bara kan DRÖMMA om som student och urfattig. Du har en fin lägenhet, pojkvän och ett bra jobb. Du ser bra ut. Jag ska inte förminska dina känslor men inse att det är en del av livet att känna sig deppig ibland, det handlar inte om något lyckotak eller att inte tillåta sig. Det är livet!! Ibland går det bättre och ibland sämre. Ingen människa är alltid lycklig , ingen människa kan leva ett perfekt liv, det är ingen realistsk tanke utan isåfall vill du vara en robot med noll fel och utan mänskligfaktor. Acceptera det .

    1. Det är ju just det som är grejen. Att trots att allt ser perfekt ut för oss så kan ju Michaela fortfarande brottas med tankar och känslor. Yttre faktorer spelar ingen roll då. Det handlar om att jobba med sitt tankesätt och hur man behandlar sig själv, oavsett vilka ”perfekta” förutsättningar man lever under 🙂

    2. Det blir också en så mycket större kontrast mellan vardagslivet och det roliga när man har möjlighet att leva så. Klart man ska vara tacksam men det hjälper oftast inte deppen när den slagit på.

  10. Hm, jag brukar inte kommentera men måste. Jag känner igen mig väldigt mycket i det du skriver och tror vi är väldigt lika som många andra också verkar vara, vilket är en lättnad. Jag har också alltid levt ett väldigt bergochdalbane liv. Mina toppar är otroliga, jag kan känna mig så lycklig och gå runt och tänka liiiiiiiiiiiiiiiiiiivet <3 för att sedan några dagar hamna på botten, ibland av vissa specifika anledningar men ibland för ingen anledning alls. Allt kan bara kännas grått, meningslöst och tråkigt. Jag har också ett härligt liv med en fin familj, massa härliga människor i mitt liv, jobb och nyss tagit examen från högskolan. Jag tror dock (detta är inget jag vet säkert utan är lika osäker som dig och är någon sorts terapi för mig att skriva detta) att man verkligen måste lära sig att acceptera att man kan må dåligt men speciellt att acceptera hur man är som person. Vissa vänner som jag känt i över 10 år kan ibland titta på mig som om jag vore en utomjording då de oftast har ett rätt balaserat liv och inte förstår hur jag kan känna som jag gör, även fast de känner mig så väl. Jag har försökt och börjat acceptera mig lite som jag är, sen finns det alltid saker man kan jobba med för att personligen må bättre. Som exempelvis att (ja klyschigt) se på det man har och inte det man INTE har, det är jätteviktigt. Sen även att inte har för höga förväntningar. Personligen tycker jag att man har rätt att ha höga krav och önska allt gott som finns ur livet, men det finns också något som heter att vara realistisk och inte döma folk omkring sig för hårt eller sig själv när man inte känner "som man borde" eller liknande. Min mamma sa något till mig för några år sen som hjälpt mig mycket, hon sa "men Telma, livet är ganska jobbigt" och detta är inte enat att man ska tycka livet är jobbigt utan att det kan ofta vara så, vilket INTE är konstigt och då får man försöka ta vara extra på stunderna som är bra. Mycket av detta är väl allmänna tips men just när det kommer till det du skrev om att få ett mer balaserat liv, det handlar inte tror jag om det som händer runt om dig just nu eftersom du verkar ändå ha ett bra liv som du ofta skriver och är tacksam över, det handlar om hur vi är som personer och att man måste försöka lära sig att acceptera vad är det jag egentligen vill och mår bra över och hur kan jag på ett realistiskt sätt få "det" så ofta som möjligt? Och hur ska jag på ett realistiskt sätt hantera mina dalar så de inte känns lika hemska, kanske för min del då hjälper det att träna, äta godis, dricka vin mitt i veckan, se en film jag sett 94238 ggr. Ja lite snabba fixar, för något jag verkligen tror på är att meningen med livet är här och nu, det handlar inte om vad som kommer utan vad man gör, mår och känner för stunden för man vet ju inte hur långt man har kvar, för att låta väldigt dramatiskt, haha.

    Hoppas du mår bättre snart och jag kan bara säga att jag själv sitter på jobbet just nu och är lite extra less då solen lyser ute och känt mig smått irriterad på allt idag – jag mår bättre redan nu av att fått skriva av mig detta. Fantaiserar om vilken glass jag ska köpa på kvällspromenad ikväll, hehe, det lilla goda i livet. Puss! <3

  11. Jag är tacksam för att du delar med dig av dina highs & lows. Är inne i en riktigt låg period nu efter semestern och examen och allt. Känner mig ensam. Vill ha en pojkvän. Vill ha ett jobb. Samtidigt orkar jag inte ta mig iväg och hitta på saker med vänner eller träffa folk. Allt känns tungt och trist. Men jag försöker ta mig uppåt!

  12. Så glad för att min kommentar kunde hjälpa dig lite, eller i alla fall fick dig att fundera. Jag har också funderat på det här många gånger, och har kommit fram till att närvaro, i livet, här och nu, är så sjukt vitalt att det knappt går att förstå. När du är lycklig, känn efter riktigt ordentligt. Hur känns det för just dig att vara lycklig? Hur känns det i kroppen? Hur påverkar det dig? Njut av känslan, men försök inte hålla kvar den krampaktigt. Då kommer den antagligen försvinna lika fort som den kom. OCH kanske det viktigaste av allt, lägg märke till de handlingar du gör för att ”ta ner dig själv på jorden igen”, börjar du oroa dig onödigt mycket för vad som kommer hända när lyckan tar slut? Lägg märke till de tankarna och fokusera på det du gör just nu, i stunden, istället. Vad ser du? Vad hör du? Vem är du med? Allt detta handlar ju egentligen om att lära sig hantera känslor, att vara i dem när de kommer och låta dem gå när de vill det. Utan att fundera så mycket på när/om/hur de kommer att försvinna. Detsamma gäller de dagar som du känner att du inte är lycklig. Hur känns det? Var öppen, nyfiken, intresserad. Få inte panik för att lyckan är borta, för då skjuter du den ännu längre ifrån dig.

    Allt detta handlar egentligen om medveten närvaro, mindfulness, och jag är säker på att du har kommit i kontakt med det tidigare. Jag vet inte om du har testat det men för mig har det verkligen gjort underverk i att lära mig hantera livets toppar och dalar utan att få panik. Jag är betydligt mer jämn i mitt humör idag än vad jag någonsin varit. Finns sjukt mycket info om detta på internet, och ”Mindfulnessappen” är en fin liten app som du kan använda för att träna upp dina färdigheter på det området:)

    Hoppas det kan hjälpa något, kram!

  13. Michaela, det är inte meningen att låta dryg nu men det låter som att du tar dig själv, dina känslor och allt som händer runtomkkring dig på alldeles för stort allvar. Jag menar väl helt enkelt om att om du känner att du är inne i en jobbig vecka så acceptera känslan bara och fokusera på annat..precis som när du känner otrolig lycka., acceptera känslan. men gå inte vidare i tankarna och tänk, är ja verkligen värd detta, osv. Acceptera dina känslor med ta dom inte på fullaste allvar och tänk inte för mycket på hur du känner. för du förstör bara för dig om du analyserar för mycket över dina känslor och allt som händer runtomkring. Det kanske du dock är medveten om men, give yourself a break 🙂 det är livet, man lär sig mer och blir till slut bättre och bättre på det :)…! stor kram!

    1. när jag läser den här kommentaren förstår jag till viss del, men jag tror nog att det är lättare sagt än gjort att bara acceptera som så många tipsar om. jag menar, om man kunde acceptera hade man inte ens funderat på det och oroat sig över något. det är ju acceptera som är svårt, man behöver snarare verktygen för att kunna acceptera. hoppas du förstår hur jag menar:-)

  14. Hej! Mitt tips är att skriva upp de dåliga dagarna för att se om det kan vara hormonellt. Jag har själv pms och vet vilket jävlahelvete det kan vara. Säger dock inte att det är det är har.

  15. TILL MILLA! Känner SÅ mycket igen mig i det du skriver!!!! Man vill ha det och det, men orkar SAMTIDIGT inte ta sig till det! Allt är motsägelsefullt och kluvet, i låst läge, osv..Sååå jobbigt. Man vill så mycket, men kommer samtidigt fram till att livet är skit och ett enda lidande, en ”jämmerdal” som det heter…Olika känslor avlöser varandra, olika känslostämingar kommer med tvära kast…Plötsligt är man glad och vet precis vad man ska ”göra åt det”, sedan plötsligt är allt depp igen… Brukar försöka peppa med vad jag har att vara tacksam för och jobba vidare på vad jag absolut VILL ha i livet.. Men…känslostämningarna avlöser varandra…

    1. Skönt att inte va ensam! Imorn ska jag tvinga mig ut och ta ett glas vin med vänner för jag vet att jag kommer må bättre efteråt. Och jag ska boka ett möte med en karriärcoach så jag får lite inspiration. Jag tror vi tänker för mycket och känner efter för mycket och då drunknar man till slut i känslor! Och orkar då ingenting. Satsar nu på att tvinga mig att göra bra saker så jag kommer in i en positiv spiral istället 🙂 heja oss!

  16. Hej du! Jag har inga tips alls, men min spontana tanke är att: Vilka fina bloggläsare du har, som tar sig tid att kommentera, hjälpa, tipsa och dela med sig för att muntra upp dig när du är ledsen. Så stor tummen upp för den fina stämningen i kommentarsfältet!! 🙂 Det måste verkligen ge lite ljus i det (just nu) mörka.

    Hoppas verkligen du mår bättre snart! Att komma tillbaka till vardagen efter underbara semesterdagar kan knäcka även den bästa. Ta hand om dig! Kram

    1. Jag är så tacksam över er, som ger mig så mycket kärlek! Älskar verkligen er för det. Ni gör faktiskt mitt liv lite ljusare när det är mörkt och ni skriver peppiga saker. <3

  17. Vi känslomänniskor får nog alltid deala med det du beskriver, som de som inte känner så starkt inte kan förstå. Hur otroligt glad man kan känna sig i ena stunden, nästan gråta för att en blomma är så fin men sedan ligga under täcket en hel dag för att energin är helt slut och inte ens ett samtal av en vän kan pigga upp. Jag är 29 år nu och börjar faktiskt uppskatta både mina ups and downs för jag lär mig något mer om mig själv för varenda gång det känns sådär otroligt hopplöst, till och med i mina mörkaste stunder har jag nu lärt mig att tänka ” lugn Nina, det är bara nu, det kommer gå över hur omöjligt det än känns just nu” kram till dig Michaela och tack för att du delar med dig.

  18. Jag tänker ofta på att de stunder i livet som ger mig lyckorus, sällan varar lika länge som det negativa. Lyckostunderna är oftast korta infall när det väl går bra. Det är svårt att ta sig upp igen efter svek, speciellt om man är en människa som ger så mycket till omgivningen men ständigt blir sviken. Jag fick mitt 4:e missfall idag, och kände väll att det är skönt att någon annan inte heller är helt i toppform. Med vissa saker finns det fan ingen mening! Den som påstår det borde hålla det för sig själv. Ibland känner jag bara att jag är en människa som måste kämpa med allt, medan det bara flyter på för andra. Man känner på nåt sätt att kampen aldrig tar slut. Jag anser att lycka handlar mer om balans än något annat. Sen tror jag inte att det finns något ”lyckans tak”…du känner lycka när allt är i balans; kärlek, vänskap, familj, hälsa, själ och balans mellan jobb och fritid. Tänk på hur lyckliga och tacksamma vi bör vara över att födas in i den trygghet som vi får i vårat avlånga land. Vi avgör vår lycka. Det enda som kan sabba är att omge sig av människor som inte vill dig väl.

  19. Att jobba på sin självkänsla kan vara väldigt viktigt för att det undermedvetna inte ska självskada.

  20. Undrar också vad du är ledsen över samt att du bör tala om detta med din psykolog. Där borde du kunna få råd.

  21. Jamen gud. Precis så känner jag just nu, bloggade faktiskt om allt vad som känns så jävla skit för typ en kvart sen. Är det så att man faktiskt omedvetet sabbar för sig själv och hindrar sig själv från att vara så lycklig som man bara kan vara?

  22. Hej Michela! Jag känner igen mig i det du beskriver. Jag rekommenderar att du skriver ner i två månader hur du mår, kanske inte behöver vara exakt varje dag men iallafall när du har de sämre dagarna så kan du jämföra månaderna och se om det följer ett mönster. De gjorde det för mig, PMS! Lyssnade idag på

    1. Skulle inte trycka på skicka där:) okej fortsätter.. På Annika Norlins sommarprat, rekommenderar dig det! Sen vill jag passa på att tacka för en blogg som inspirerar en matälskare som mig! Ha det så bra, kram

  23. Jag grät också flera liter i början av vardagen efter 4 veckors lång härlig semester utan måsten. Det är speciellt när man varit iväg med sina vänner och fått en sån feeling och otvungen vardag med härliga luncher vid havet med drinkar och chill. Det är tungt att komma hem och adjustera sig till vardagen. Känns bättre snart. Kramar

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi