Att berätta för våra nära om graviditeten, del två

För ett par veckor sen skrev jag lite om hur våra vänner och familj fick reda på graviditeten. Här kommer ett till sånt inlägg med ytterligare några personer! Det första inlägget kan ni läsa här om ni missade det.

Timmy (min bror) och Sofia hade vi egentligen tänkt berätta för samtidigt som vi berättade för mina föräldrar. Men de var uppbokade varje gång vi försökte få till en träff vilket var sååå frustrerande när man själv vet att man har något stort att berätta men inte vill avslöja något, haha. Så det slutade med att vi tog en middag med mina föräldrar och en middag med Timmy och Sofia.

Vi bjöd hem dem i december på middag och mys. När de kom öppnade vi champagne och när det var dags att skåla berättade vi vad det var vi ville skåla för. Det var SÅ roligt att berätta för just Timmy och Sofia. Jag känner inte många som är mer barnkära än min bror, han älskar verkligen barn och har gjort det sen han själv var ett. Han har en ork som aldrig tar slut och kan leka i timmar. När vi blev vuxna kunde han fortfarande välja att sitta vid barnbordet på olika tillställningar, helt enkelt för att han tycker det är så kul med barn. Jag kan på riktigt inte tänka mig en bättre morbror i hela världen än Timmy och har en känsla av att han och Sofia kommer hänga väldigt mycket med den här ungen.

Sofia var nog en av de som blev absolut gladast när vi berättade nyheten vilket såklart värmde ända in i skelettet på en. Känner mig så lyckligt lottad som har de här två människorna i mitt liv, kolla bara på dom??? Är det enda lagligt att vara så gulliga??? Den här bilden tog vi och skickade till våra föräldrar efter att vi berättat <333

På julafton berättade vi för min släkt. Sjukt kul att få ge en bebis i julklapp till hela släkten! Dessutom hade jag omöjligt kunna dölja det för alla vet att jag inte brukar tacka nej till ett glas vin, speciellt inte på julafton 🙂

Jag bestämde mig för att klicka hem den enda merch-produkten jag kunde hitta för gammelmormor-segmentet: en kopp där det stod ”Du ska bli gammelmormor” på.

Efter Kalle Anka, innan det var dags för mat, så gav jag mormor presenten inför alla andra. De trodde att det var något spel för kvällen eller något väldigt fint så att man inte vill dra ut på det (vi brukar öppna julklappar ganska sent på kvällen). När mormor öppnade hamnade hon i chock och sa gång på gång ”Nämen Gud!” medan tårarna spruta och alla började kramas. Jag har en video som Timmy filmade under det här ögonblicket och oj vad glad jag är över att ha den, för det är världens finaste minne. Alla blev så glada för vår skull – och för deras egen skull också eftersom det här är första barnet i ”nästa generation” i vår släkt.

Jossan träffade jag precis när hon kommit hem från Indien där hon var en hel månad. Vi sågs för lunch och när jag berättade att jag var gravid såg jag i hennes blick att hon visste.

Hon berättade att hon hade drömt att jag var gravid när hon var i Indien. På morgonen när hon vaknade skrev hon ett sms till mig och berättade om drömmen, men sen struntade hon i att skicka det ifall att jag faktiskt var gravid och inte ville säga något över sms. Men hon hade tagit en printscreen på meddelandet och det visade sig att drömmen hon haft var natten efter att jag plussade på stickan.

Jag tror att man är andligt närmre vissa kvinnor och just jag & Jossan är uppenbarligen ganska nära varandra rent spirituellt. Det förvånar mig inte att hon förstod det. Många i ens omgivning spionerar ju fram ens graviditet (och säger ”JAG VISSTE DET!” när man berättar, som att det vore en tävling). Men med Jossan var det helt annorlunda.

Margaux var lite samma sak som med Jossan, jag visste att hon visste men var så tacksam över att hon gav mig tiden att berätta i min takt, på det sätt som jag ville. Vi sågs på frukost och precis innan vi skulle mötas upp skickade jag en ultraljudsbild. Sen pratade vi om bebislängtan i två timmar utan paus, haha! Och så fort vi sagt hej då skickade hon ett sms och skrev att hon var så glad för min skull, vilket jag redan visste om eftersom jag kände det genuint i hela min kropp.

Det finaste när man delar med sig av denna gigantiska nyhet är verkligen påminnelsen om hur älskad man är. Det är helt otroligt? Helt otroligt.

Alexia berättade jag för över en frukost med henne och tjejerna. Det var en riktig kaosmorgon där ingen satt still eller var tyst i en sekund och jag fick liksom kasta in nyheten mellan ett bråk om mobilen och gnäll om en till croissant, haha. Det härliga med det var att thats life, det är så livet ser ut, och det är helt okej.

Jag tror att Alexia var mer stressad än vad jag var över den här stunden för jag tyckte bara det var mysigt. Corinne frågade ”Har du en bebis i magen?” och när jag svarade ja sa hon ”Det har jag också!” och klappade sig över sin lilla mage. Haha, tydligen brukar de skoja om det eftersom hennes mage är så rund och go. Fina lilla människa ♥

Cilla är den vännen som jag har känt absolut längst i mitt liv. Vi blev bästa vänner när vi var fyra år och hon är fortfarande en av mina viktigaste vänner. Vi sågs på aw på Broms, jag satt redan och sippade på en bellini (alkoholfri såklart) när hon kom och när jag efter en kvart berättade nyheten blev hon glansig i ögonen – ganska så chockad! Jag tror att vissa av mina vänner blev chockade eftersom jag har så fullt upp i min karriär. Vi sätter gärna både oss själva och varandra i fack och beroende på vilket fack någon tillhör, antar man att den ska leva utifrån det facket. Så om folk har satt mig i karriär-facket finns det ingen möjlighet att jag skulle skaffa barn ”redan nu”. Men sen när saker sjunker in inser man att alla är mer än vad som ryms i ett fack, en själv inkluderat.

Det var väldigt speciellt att berätta för Cilla om bebisen eftersom vi känt varandra sen vi själva var små barn. Nu satt vi där på Broms, med ett barn ute i världen och ett i magen, och undrade hur fan 25 år kunde gå så fort. Och när vi egentligen blev vuxna. Sen skrattade vi så tårarna sprutade åt olika barndomsminnen ♥