Hej! Jag har en 5-månaders hemma som vi snart ska börja sömnträna enligt Hanna Bergenkull. Enligt henne ska man gärna ta bort nappen för barnen, ser att er lilla har nappen kvar. Har det fungerat för er? (Uppenbarligen men..) Tycker nappen är en life-saver under bilfärd o vagn osv så gruvar mig för att man ska sakna den men samtidigt så tappar hon den flera gånger under insomning osv. Hur tänkte ni där? 🙂
Hej fina du!
Dante var ju stor nog att kunna hitta nappen själv i sängen om han tappade ut den, så därför kände vi att det funkade att ha kvar den. Sen tänkte vi att om han tappar den nattetid och skriker att han vill ha den, då får vi kanske slopa nappen framöver. Så vi testade helt enkelt och det funkade toppen för oss att sömnträna trots napp.
Lycka till & kram!
Hej, Vet att du nämnt att ni någon gång köpt/druckit specifika årgångsviner. Antar utifrån vad du skrivit att det är din kille som beställt då, men önskar tips på hemsidor då jag gärna skulle vilja ge mina föräldrar ett årgångsvin till deras bröllopsdag 
. Tacksam för svar och tips! Tack för en fin blogg <3
Om du googlar får du upp massa alternativ på auktionssajter där du kan beställa vin från olika årgångar, länder, regioner, druvor etc. Så bara googla loss, jämföra, följa auktioner och sedan försöka vinna de som känns rätt! Att ge någon ett årgångsvin från bröllopsdag, födelsedag etc. är en så genomtänkt och fin present tycker jag! Och något som vi själva gett bort många gånger. Grattis till dem och stor kram!
Härlig vecka! En fråga, jag är nyfiken på dina tankar kring att bygga ett team på din arbetsplats. Hur tänker du kring det?
Åh vad spännande fråga, jag gör ett helt inlägg om detta framöver tänker jag!
Har en fråga om när ni bokar hotell. Var brukar ni kolla rekommendationer? Tycker det är svårt att veta vilka recensioner o betyg som verkligen motsvarar standarden. Jag provar gärna nytt men har bokat några hotell m lite högre standard enl gradering o fina betyg, men som inte motsvarat förväntningarna. Har därför börjat fega ur med att prova nytt.. Har du tips på svenska hotell väl värda ett besök?
Finns inget tråkigare än att gå på nitlott på ett hotell man betalar massa pengar för att bo på. Det händer såklart oss också och då gör jag helt enkelt så att jag inte tipsar vidare om det hotellet i mina kanaler. När vi letar går vi på rekommendationer från vänner samt kollar mycket Instagram. Deras egna konto, de som geotaggat hotellet, följer deras stories etc. Det tycker jag ger en hundra gånger mer ärlig bild än typ Hotels.com recensioner och bilder. Så spana in sociala medier och googla på hotellet och se om du får upp recensioner på t.ex. bloggar etc – min blogg kommer ofta upp på svenska sökningar på de hotell jag tipsat om och det blir kanske ett mer genuint tips än vissa andra.
Åhh grattis!!! Får vi se några bilder?
Självklart ska ni få se bilder på townhouset i Marbella! Allt kommer när det hinns med. Puss!
Grattis Michaela till hela familjen! Sååå roligt att läsa och ska bli så kul att följa hela processen.
När sker nästa resa ner?
Tack tack tack fina du! Vi åker ner en vända i vår för att göra massa val i renoveringen, vet inte exakt när det blir för det beror lite på renoveringsprocessen men vi har räknat med en vecka på plats i april. Kram!
Men snälla vad du kan skriva bra. Blir så berörd av denna typ av texter. Du sätter ord på tankar och känslor på ett sätt som ingen annan. Tack för det.
Kärlek. <3
Så fint skrivet! Min mormor drabbades av alzheimers för ca 10 år sen och gick bort förra hösten. Hennes minne försämrades avsevärt under pandemin, det var så sorgligt att se. Hon var den på sitt boende som var piggast och som alltid hängde med på alla utflykter. Så när allt ställdes in och inga barn eller barnbarn längre fick hälsa på blev det som att hon stängde av. Jag tror vi är många som förlorat nära och kära för tidigt i sviterna av pandemin, där man vid första anblick ser en annan dödsorsak. Hoppas din nonno har många fina år kvar!
Min mormor, som bor ensam efter att morfar dog för några år sedan, blev också dement under covid och isoleringen. Det gick så fort och kom från ingenstans. Hon är ”bara” 78 år. Jag är helt övertygad om att det är en effekt av att hon hållit sig inne, inte fått träffa barn, barnbarn och vänner. Efter bara några veckor på sitt ålderdomshem/demensboende som hon flyttade till för ett halvår sedan är hon piggare i tanken och kommer ihåg saker bättre. Där får hon daglig mänsklig kontakt och värme från personalen, har rutiner och får träffa oss igen ❤️ Är övertygad om att det har fått hennes hjärna att studsa tillbaka lite grann till den hon var innan isoleringen. Kram
Fint inlägg Michaela!
Jag tror att isoleringen för med sig ganska många negativa effekter. Två viktiga faktorer som jag tror har påverkat folk negativt är mer ensamhet och mindre kroppskontakt.
Dessa faktorerna är helt primära för att de flesta människor skall ha det bra. Mindre möjligheter till socialisering och mindre kroppskontakt leder troligen till mer och fler depressioner.
Frågan är om pandemin kommer att få lånngsiktiga konsekvenser. Kommer folk att bli mer ensamma i framtiden pga de blir räddare att få sjukdommar. Jag hoppas att pandemin försvinner och att folk kommer att glömma den så fort som möjligt.
Gråter över morgonyoghurten ❤️ Vilken fin text Michaela! ❤️
Så ledsen för din farfar.<3 Och för din farmors skull.
Förlorade min mormor till Alzheimers och det är hemskt. Hon kom ihåg mig, min syster och min mamma hela livet men glömde sina andra barn som aldrig hälsade på. Det tog lite längre tid ibland men efter en stund sa hon alltid 'Men är det du som kommer, vad roligt!' och så berättade hon historier från förr, som alltid. Det var det enda hon kom ihåg. När hon fyllde 80 var även hennes andra döttrar där och hon frågade mig vilka de flickorna var. och hade ingen aning om att de var hennes döttrar. Så otroligt sorgligt men ändå fint att hon kom ihåg oss som stått henne närmast hela livet. Annars satt hon mest och tittade ut genom fönstret på en lekpark som låg utanför. Något som var fint dock var att hon var lycklig vilket inte alltid är fallet vid demens. Hon sa alltid hur bra hon hade det på hemmet, hur snälla alla som jobbade där var osv. Förutom när hon just fått diagnosen så mådde hon bra. Där i övergången var det precis som för din farfar att hon skämdes och försökte dölja att hon glömde saker. Innan hon flyttades till äldreboende (min morfar var död så hon levde ensam) var hela hennes hem fyllt av post-it-lappar. Hon dog i sömnen en natt, helt oväntat, drygt 10 år efter diagnosen, men somnade in helt fridfullt. Är så glad att jag hälsade på henne så mycket jag kunde trots att jag bodde långt ifrån henne hennes sista år. Hoppas att din farfar får fortsätta att må bra och han kommer ihåg er länge.<3
Wow vad vackert skrivet, fick en tår i ögat.
Ja det är helt klart diskutabelt hur pandemin kunde ha skötts och varför den skötts som den gjort. Finns många vinstintressen som man inte ska blunda för. Vi får ta med alla lärdomar vi fått och ta hand om varandra med ödmjukhet extra mycket nu.
Det är verkligen hemskt att se nån man älskar blir sjuk i demens. Det hände min farmor och det gick fort, från att det började med att hon glömde kastrull på spisen till att efter nån månad inte komma ihåg mig. Under ett besök hos henne kunde jag vara många olika personer för henne, det blev en resa fram och tillbaka i tiden. Tyvärr dog hon bara ett halvår efter diagnosen. Hoppas du får många år till med din nonno!
Jag vet inte vad det är, men det känns som att jag för varje ord jag läser av dig blir en bättre människa ❤️
Blir så otroligt tagen av din text, så viktigt påminnelse. Och så fint du skriver! ❤️
Det här kan vara det finaste jag läst av dig <3
Så fint skrivet! Fick hindra tårarna här i lunchrummet på jobbet. Jag har också tänkt likande tankar kring min mammas alzheimers, sett hur ensamheten tyngt ner och fått hennes livskraft att minska. Har gått sönder varje gång hon fått något allvarligt i blicken och sagt att sagt att hon känner sig så ensam, att det blir tradigt att bara vara hemma, att besöken är få. Jag vet inte heller vad som ätit upp mest av henne, ensamheten eller sjukdomen. Men jag kommer leva länge på senaste besöket till henne när hennes äldsta vänner var på besök och hon lyste av glädje. Det var så värmande att se. Vi alla har gjort vårt bästa under pandemin men att höra om ensamheten hos så många har varit hjärtskärande.
Massa kärlek till alla som upplevt ensamhet i någon form och ta hand om varandra!
Så fint skrivet Michaela ❤️
Så fantastiskt fint skrivet, avskalat och äkta. Stor kram
Åh så tråkigt med din nonno <3 Min mormor har också börjat få demens, och som du säger så tror jag absolut att isoleringen spelat in. Även om vi inte haft det lika stängt som i Italien för alla i Sverige, så har våra äldre varit helt isolerade i nästan två år. Vi skyddade dem mot covid, men det hjälpte inte mot andra sjukdomar.
Så fint skrivet och så sorgligt. Tyvärr vet jag precis hur det känns då jag förlorat både farmor och mormor till alzheimers. En fruktansvärd sjukdom som tar bort allt en person är, förutom skalet, kroppen. Personer med demens behöver sina rutiner, speciellt i börjande sjukdomen inte märks så mycket innan man fått sin diagnos. Så det är mycket möjligt att det förvärrades av pandemin för din farfar, rutinerna försvann och då visar sig demensen mer. För min farmor var det när farfar gick bort som vi upptäckte hennes demens. Farfar hade under en lång tid varit hennes stöttepelare och hjälpt henne komma ihåg, svarat på hennes tusen frågor hon upprepat varje dag. Men när hon blev själv gick det fort till den dag hon inte klarade av att ta hand om sig själv längre, hennes trygghet försvann ju. Skrämmande och fruktansvärt att förlora en person på det sättet. Blir så ledsen att höra om din farfar. Ta vara på tiden ni har och njut av dom bra dagarna!
Åh, sitter här med tårar över lördagsfrukosten – så ledsen för er skull <3 Så fint skrivet, önskar ofta att jag hade haft mina kvar längre i livet så jag fick lära känna dom på detta sätt.
Och sedan så blir jag ledsen för liknande historier jag hör från vänner som har sina mor/farföräldrar kvar. 💔
Så otroligt fint skrivet Michaela ❤️
Jag tror verkligen att ”åldersdemens” kommit fortare för flera äldre iom isoleringen. Min mormor och morfar, 91+ båda två var så pigga och klara tills pandemin kom då de blev klart sämre. Förvirrade, trötta, och med stora minnesluckor. Och så snabbt det gick!
I somras, när smittspridningen var lägre och alla fått en spruta tog vi ut dem till vårt lantställe och flera ur nära släkten umgicks under 1 v. Det var helt galet hur snabbt de började piggna till, minnas tillbaka, berätta historier. Det var som att blicken kom tillbaka.
Vi nära har haft ångest över att vi ”lämnade dem” under nästan ett års tid. (pratade genom fönster, i telefon osv). Men vi var ju livrädda att smitta dem och orsaka deras död.
Lite sorgligt allt ihop faktiskt.
Blir så rörd av den här texten. Jag är ensambarn och min mamma var ensamstående, så min närmsta andra förälder är min mormor. Jag har precis som du spenderat hela somrar och tusentals timmar med henne. Hon fyller 85 år i år och jag blir lamslagen av panik när jag tänker på att hon inte kommer att finnas mer, eller att jag inte kommer finnas mer i hennes minne. Om en månad säger jag upp mig för att vara arbetslös ett halvår och spendera varje dag med henne i Grekland där hon bor. Vi ska spela kort, laga mat, skratta och dricka vin ihop. Ibland säger förnuftet till mig att jag är galen och att det är en dålig idé, jag har aldrig gjort något så outside of my comfortzone. Men när jag tänker på att hon en dag kanske inte kommer minnas mig, så kommer jag vara glad för den här sommaren som jag alltid kommer att minnas. ♥️
Tack för otroligt fin och tänkvärd text. Framkallar så många olika känslor; glädje, sorg, tacksamhet, igenkänning…
Oj, var inte beredd på detta inlägg och nu sprängs tårarna fram i ögonen. Förlorade min farmor i cancer i början av pandemin och saknar henne varje dag. Kan inte annat än stämma in i tacksamheten över att ha fått ha en så fin och nära relation till farföräldrarna ❤️