Uppdatering: 22 månader med Dante

Dante, min älskade lilla pojke.

Han känns så stor och är verkligen ingen bebis längre. Han gör sig förstådd så bra med sitt språk och vi kommunicerar hur bra som helst med varandra! Det är såklart väldigt roligt att kunna göra det. Förutom att vi kan använda talet för att ha kul tillsammans så gör det också att missförstånd minskar och att han blir gladare eftersom vi förstår vad han vill ha eller behöver. Dante är en liten kille som älskar att ha kul, har stort behov av närhet och pendlar mellan att vara supersocial och lite försiktig i nya sammanhang. Han är extrovert men med integritet vilket påminner mycket om hur jag är som person. Jag älskar det sociala rummet men om någon klampar in hos mig behöver jag direkt backa ett steg. Så känns Dante också.

Det häftiga med den här perioden tycker jag är hur han håller på att skaffa sig egenskaper och en personlighet på ett nytt sätt än innan. Jag ser en liten människa i honom som håller på att utvecklas och det är häftigt. Det här är bara starten på ett långt liv där han ska ta reda på vem han är och vad han tycker om och jag är så tacksam över att jag ska få följa med på den resan. Om jag skulle beskriva Dante idag skulle jag säga att han är just extrovert, med integritet, lite försiktig i vissa sammanhang, väldigt snackig, gillar att busa och uppskattar internskämt.

Han testar och upptäcker väldigt mycket just nu. Konsistenser, gravitation, ljud och ljus. Han vill se lampor som tänds och släckt, hälla ut mat och se hur den känns, stoppa ner handen rakt ner i blöt jord och känna hur blåsten känns mot ansiktet. Han vill testa hur mycket han klarar av i allt ifrån att bära tunga saker, springa snabbt och hoppa högt. Det är såklart jobbigt när det hälls ut smoothie över hela köket eller när jag vänder mig om i en sekund och han tagit pallen, ställt den mot köksbänken, klättrat upp och satt på kranen och det är vatten överallt… men jag försöker ha med mig att det här är stora äventyr för honom. Så kan vi ha kul i kaoset och städa upp tillsammans sen (okej det händer aldrig utan jag städar själv men låt en mamma hoppas).

Hur är era barn just nu? Är ni i en lite extra härlig period eller kanske i en mer påfrestande?

Barn alltså. Livet sjukaste grej att leva med. Är så kär i Dante att det spritter som popcorn inuti ♥

Läs om 21 månader här!

  1. Mitt barn fyller 4 i juni och vi kämpar som fan här.
    Nattningarna har blivit hemska.
    Ska bara lekas och bråkas och även slåss.
    Och alltid med ett flin på henne.

    Vi känner oss knäckta och maktlösa!
    Hon ångrar sig tillslut och säger förlåt.
    Men sen samma visa kvällen därpå.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi