År: 2022

God morgon favoriter,

Jag sitter på kontoret med en kopp halvkall kaffe och har precis korrigerat artiklar för H&M till Baby Journey. Min inkorg svämmar över av mejl och jag vet aldrig riktigt var jag ska börja när det är så många saker att ta tag i samtidigt. Det bästa brukar vara att bara börja högst upp och beta av varje mejl och det som behöver göras inom varje projekt en efter en, men jag är liksom mer sugen på att välja russinen ur kakan och spara det tråkiga jobbet till en annan dag, hehe…

Hur mår du?

Min mens kom igår och jag har inte haft mens på säkert ett halvår pga preventivmedel som gör min mens väldigt oregelbunden/utebliven. Men när den kom förstod jag vad fan det var som hade skett senaste dagarna – PMSens mamma hade varit och hälsat på. Jag har känt mig så fruktansvärt ful och o-omtyckt så det var ju skönt att få svar på varför. PMS är verkligen världens sämsta uppfinning och jag hade kunnat betala dyra pengar för att slippa de låga känslorna som sköljer över mig i samband med mensen. Dessutom har både mensvärk och PMS blivit värre efter barn så tji fick jag!

Temat för den här veckan är enkelhet. Jag ser fram emot att recharge med min lilla familj som jag känner mig lite extra kär i för tillfället. Kanske är det våren.

Veckans jobb: Vi har ett urmysigt frukostevent på Hale Beathing Center på torsdag som jag tror kommer bli en magisk upplevelse! Förutom det ska jag fota en global kampanj till Maria Nila och så allt vanligt jobb som rullar på.
Veckans pepp: Sååå peppad på torsdagens event för jag har velat gå dit så länge!
Veckans depp: Nä men det är mensen med tillbehör.
Ser fram emot: AW med Baby Journey på fredag, det är våffeldagen då så vi ska köra våfflor + bubbel! Hur strålande blir inte dom ihop.
Veckans mantra: Möt dig själv med kärlek, Michaela. Du är inte allt det där dåliga du tänker om dig själv.

Jag tycker att det är roligt att fundera över min egen självbild och hur den inte alltid helt överensstämmer med den verkliga bilden av mig själv. Sen är det också intressant hur man förändras med åren eller ser sig själv på olika sätt beroende på vem eller vilka man har omkring sig och kan jämföra med.

Jag har till exempel alltid tyckt att jag är en väldigt organiserad person. Det handlar nog om att jag i många fall blev ”vuxen” tidigare än mina vänner, alltså flyttade hemifrån och tog hand om mig själv i allt ifrån räkningar till mat-budgetar. När mina jämnåriga vänner inte förstod hur pengarna kunde vara slut en vecka efter lön hade jag alltid koll på min ekonomi och pengar kvar i slutet av månaden på grund av min planering. Jag har alltid haft det städat hemma och om någon kommer förbi mig spontant blir de ofta förvånade över hur piffat det är och att kuddarna alltid är puffade. Dessutom har jag rent på mitt skrivbord på jobbet, organiserar mina garderober enligt färg och rensar var sjätte månad.

Så ganska organiserad måste jag väl ändå vara?

Men samtidigt så ser jag kollegor som sorterar sina arbetsdagar i färg i vårt oragniseringsverktyg vi har i organisationen. De använder excel för allt, kommer alltid ihåg att lägga in rätt dokument i rätt mapp på driven och när jag frågar om bilder från en plåtning i höstas hittar dom dem på under minuten.

Jag glömmer bort presentkort som hinner gå ut medan de ruttnar i en låda någonstans, har kvar beautyprodukter tre år efter att jag köpt dem och trycker in saker i överskåpet i garderoben i hallen.

Ofta hittar jag inte bland mina egna projekt, tappar bort kvitton som ska redovisas och får en påminnelse på en faktura jag inte kan betala för jag minns inte var den där jäkla dosan man betalar med ligger?

Det är intressant hur man vill sätta sig själv i ett fack, men kanske går det inte trots allt? För visst måste man väl kunna vara både organiserad och stökig på samma gång – men inom olika områden?

Vad är en organiserad person för er och hur ser ni på er själva – team städ eller team stök?

Jag har nog kommit fram till att jag är en mer organiserad än oorganiserad person, men att mitt oorganiserade kommer fram på jobbet och saker som inte går att organisera rent fysiskt!

Hej snäckor,

Hur går det med känslorna och humöret idag?

Jag känner mig stabil och ödmjuk. Min bästa känsla är den där jag känner kärlek till min omgivning och liksom ömmar för mina medmänniskor. Ibland kan man ju vara så satans irriterad på allt och alla, men ofta handlar det om inställning. Jag brukar lyssna på en kortare meditation ibland på vägen till kontoret och den hjälper mig att se mina medmänniskor för vad dom är: personer som går upp och varje dag för det mesta gör sitt bästa utifrån sina egna förutsättningar. Det är så lätt att man är för hård mot andra människor ibland, helt i onödan. Alla bär på sina historier och sina trauman som du ofta inte har någon aning om.

Igår jobbade jag mellan 13-18 på kontoret så idag känns det som att jag ligger steget före och har lurat veckan. Måndag! Du kan inte ta mig!

Jag ska precis hoppa in i veckans tredje möte och sen blir det luuuuunch. Kanske libanesiskt? Eller en tunacado från Joe mmmm… Vad brukar ni äta till lunch på vardagarna?

Veckans bästa: Jag ska till frisören på fredag och piffa upp vårfrillan!
Veckans sämsta: Pollen kom och tog mig förra veckan så hej 6 månaders rinnande näsa nu kör vi!
Det här ser jag fram emot: Vi har kommit vidare med ritningarna på huset i Marbella och den här veckan ska vi bestämma kök. KUL!
Det här ska jag prioritera: Tråkig tid med Dante. Insåg att vi kanske gör lite för mycket saker tillsammans och det kan bli för mycket intryck då han processar förskolan väldigt mycket nu. Så jag ska dra ner tempot och typ hänga hemma eller i parken hela veckan. Ingenting större än så.
När helgen kommer…: Ska vi bjuda Petra och Markus på en hejdundande middag asian style! Damon ska laga och jag får stå för det goda humöret! Åh det ska bli mys.
Mantrat att ha med sig: Jag vill väl och litar på att mina medmänniskor också vill det ♥