År: 2022

God morgon!

Det fick bli två inlägg denna morgon. Hoppas att ni uppskattar semesterbomberna för jag själv tycker att det är så mysigt att få följa med på andras semesterar. Det känns liksom så snällt att man får följa med någon på ledigheten, blicka in i middagarna och stunderna på stranden. I bloggen kommer man så nära varandra dessutom tycker jag. Vad tycker du?

Hoppas att ni har sovit gott. Vi var uppe en vända med Dante som fick nattskräck och jag sover alltid dåligt efter hans nattskräck som han får någon gång i veckan. Är det någon här inne som också har barn med nattskräck? Eller kanske har haft och i sådana fall, när brukar den avta? För visst blir nattskräck bättre med åldern? Jag tycker det är så sjukt jobbigt när jag går in till honom och liksom hör på hans skrik att det är nattskräck. För jag vet aldrig hur lång tid det tar innan han kommer ur den och sedan ser han så hemskt liten och skör ut när han blir sig själv igen, sitter där med nyvaket hår och en känsla av “vad hände precis?” i blicken.

Nu sitter jag på cafét på St Eriks Ögonsjukhus för (förhoppningsvis!) sista gången. Mina ögon var lite torra vid återbesöket så vi bokade in ett till såhär sex månader efter operationen för att se så allt ser bra ut vilket känns skönt. Ögonen känns toppen så jag tror inte det ska vara några konstigheter. Fasiken vad nöjd jag är med den här operationen, det är ett av mina absolut bästa beslut i livet att göra den. Att leva ett liv och kunna se är en lyx som människor utan dålig syn inte vet om att dom har. Det bästa är att kunna ligga på sidan och titta på film på kvällen utan att glasögonen slår emot och gör ont. Eller att kunna gå upp på natten och inte fumla efter glasögonen. För att inte tala om resor när jag inte behöver oroa mig för om glasögon och linser är med. Jag har ju hört om vissa som har blivit missnöjda med sina operationer så jag kan inte säga med säkerhet att den ger perfekt resultat men för mig är det sååå värt det.

Nåväl. Efter återbesöket ska jag jobba, träna och hämta Dante på förskolan klockan fyra. En helt vanlig onsdag med andra ord. Hoppas ni får en fin onsdag, puss!

Foto

Juste, en sak jag har tänkt på. För ett tag sedan var jag ju väldigt reserverad på bloggen för jag tyckte det var jobbigt att saker jag skrev här inne plockades upp av andra plattformar och sedan kunde det komma massa otrevligheter här. Det var liksom ingen rolig plats att vara på för mig vissa dagar vilket gjorde att jag reserverade mig. Senaste tiden har bloggen känts precis tvärtom för mig. Som en trygg plats där vi är ett gäng människor som litar på varandra. Jag utmanade mig själv genom att skriva lite mer reflekterande inlägg under december och det kändes inte läskigt alls. Jag ser fram emot att fortsätta utveckla de sidorna i bloggen under 2022 och ha den här platsen som vår egna plats där vi kan dela saker utan någon dålig känsla. Så himla glad över att det känns så. Puss!

God morgon!

Ingen tid går lika snabbt som den på måndagsförmiddagar tycker jag. Från det att jag slår upp ögonen på morgonen till att jag kommer tillbaka efter dagens sista veckomöte som brukar vara klart vid 14.00 känns det som en kvart fastän det är typ åtta timmar.

Tid, det är en sån märklig sak som jag aldrig lyckas få ett grepp om.

Imorse tog Dante sovmorgon till kvart i åtta så vi stressade upp och jag sminkade mig rekordsnabbt medan han kollade på Sommarskuggan. För er som inte vet så finns det en svart… figur… i Bolibomba, jag vet faktiskt inte vad det är för något men jag tror att det är en katt av något slag. Katten heter Sommarskuggan och gör massa bus i olika Bolibomba-avsnitt, fängslar små gosedjur och har sig. Dante är helt uppslukad av Sommarskuggan – lika delar exalterad som rädd – och pratar om honom från att han vaknar tills att han går och lägger sig. Så Sommarskuggan fick det bli denna morgon innan vi sprang till föris, jag klämde handen i en dörr och strax efter nio ramlade jag in på kontoret. Nu har jag precis haft veckomöte med FORNI och ska snart in i nästa med Baby Journey.

Jag är väldigt glad idag.

Vi har två nya kollegor på Baby Journey så veckomötet lär bli extra peppigt och sen blir det teamlunch på stan. Finns ju inget roligare än nya kollegor! Det är så spännande för tiden man tillbringar med sina kollegor är ju mer än med de flesta andra människor och jag tycker man utvecklar en så speciell och fin relation med de man jobbar nära. Min kärlek till mina närmsta medarbetare under åren har varit väldigt stor och jag kan bli helt varm i kroppen bara jag tänker på allt vi har delat. Allt ifrån när jag och min kollega Anna på Devote satt och spelade Cher “Strong Enough” på repeat när jag var heartbroken för tio år sedan varpå hon gör en sketch av låten för att få mig på bättre humör till när jag, Linda och Julia spelade in kortfilmer för min Karriärkurs och skrattade så att vi inte fick luft, blev nästan blåa i ansiktet av andnöden.

Våra nya kollegor känns toppen redan från start och jag ser fram emot att se de växa in i Baby Journey tillsammans med oss andra. Vi tog några stora steg med appen under julledigheten och de kommande månaderna handlar om att bygga team tillsammans vilket jag ser extremt mycket fram emot.

Hur mår du?

Här kommer veckans 5 snabba:

Veckans roligaste: Nya kollegor såklart!
Veckans jobbigaste: Ingenting känns jobbigt idag.
Veckans längtan: På fredag ska jag äta middag hos William mmm så mysigt det ska bli med dejtnight, längtar!
Veckans köp: Den här veckan ska jag boosta kroppen med mycket näring och behöver dessutom fylla på vitaminskåpet, så det får bli veckans köp.
Veckans inspiration: Jag såg filmen King Richard på HBO Max igår kväll som handlar om Serena och Venus Williams tenniskarriär och wow vad inspirerad jag blev. Känslan av att jobba hårt för framgång är en oslagbar adrenalinkick och jag ser fram emot att applicera det jag tar med mig från filmen på mitt eget liv. Se den!

Hittade en bild på mig och Anna från min första arbetsvecka på Devote, måste vara 2010 :’)