Nu är jag gravid i v. 19 och har vetat om att jag har varit gravid i 13 veckor. Drygt tre månader av graviditet och ungefär fem månader av att vara gravid kvar!
Det här är min bästa gravidvecka sen jag plussade sent i vecka sex. För i sjunde veckan började jag må illa och det höll i sig fram till v. 17-18. Tio veckor som har känts precis såhär: jag sitter i en bil och är extremt åksjuk, vill bara hoppa ut för jag kommer spy när som helst… men bilen är min kropp och jag kommer inte ut. Att spy har varit det skönaste för just mig, för då har det känts lite bättre timmarna efter. Det jobbigaste har varit de dagar jag inte spyr men bara går och bär på det här jäkla illamåendet som aldrig aldrig aldrig går över…
Jag berättade i podden att jag inte känt livslust på två månader och det var faktiskt sant, för till slut övergår ju fysiskt dåligt mående till psykiskt dåligt mående. Ett tag började jag också ifrågasätta mig själv, typ, varför är jag så klen? Varför pallar jag inte?
Svaret fick jag förra veckan när illamåendet släppte: för att må illa hela dagarna, varje dag, och på det ha huvudvärk, extrem trötthet etc kontra att inte må så är som dag och natt. Den som är gravid och mår dåligt är inte svag – den måste bara lägga alla kroppens resurser på att orka ta sig igenom varje dag utan att bryta ihop. Speciellt när man redan har ett barn att ta hand om ❤️
Jag är sjukt glad över att inte längre må dåligt utan istället befinna mig i de magiska veckorna i mitten av graviditeten där magen är lagom stor, alla vet om att man är gravid, första trimestern är över och sista trimestern fortfarande långt borta. När jag var gravid med Dante så var veckorna mellan 16-30 helt underbara tycker jag, så jag hoppas att jag får samma typ av period även den här gången!
Är det någon mer här inne som är gravid? I sådana fall – vilken vecka och hur mår du?
Och om ni som är gravida inte har Baby Journey än måste ni såklart ladda ner bums och det gör ni här!
Precis sådär var det för mig med, känns som om livet kommer tillbaka när illamåendet och tröttheten försvinner.
Jag är också gravid, men i vecka 28, med första barnet. Känns sjukt att det bara är en tredjedel kvar. Jag mår faktiskt helt okej de flesta dagar, ibland är jag förlamande trött men låter det få vara så. Försöker sakta ner och tillåta mig själv att vila <3
Lider med dig att du mått så dåligt ♥️ Jag är gravid med första barnet efter 1,5 års försök och har mått så oförskämt bra, inget illamående alls så är väldigt skonad 🙈 är också i v 19 och beräknad 10 april så nästan samma som dig! Lycka till, ser fram emot att följa din resa. Kram
Gravid v 16, mår skit. 😂 Illamåendet är lite bättre men kommer fram så fort jag äter. Fogarna är katastrof redan och konstant huvudvärk. Väntar på 100 gyllene dagar… 🙈
Åh, så härligt!
Jag är i samma som dig, v.19, väntar mitt första barn (en liten tjej).
Mått så jäääävla dåligt varje dag sen ca v8/9 men i måndags började det ÄNTLIGEN släppta. Blev i princip deprimerad under dessa veckor för jag mådde illa konstant, kräktes så ofta, sov hela tiden och kunde inte ens njuta av mat då allt smakade skit. Grät hela tiden och ville knappt vakna på morgonen.
Men denna veckan har jag börjat känna mig som mig själv igen och jag har gråtit för det känns så himla bra att känna sig som en MÄNNISKA igen. Hoppas verkligen det håller i sig för oss båda <3
Jag är gravid i v.9+6. Extrem trötthet i några veckor och mått illa på kvällen eller när jag inte har ätit regelbundet. Längtar till första ultraljudet och hoppas att allt visar sig vara bra. Man är ju så nervös 🥰
Hej! Även jag är gravid och det känns som att du precis beskriver min resa. Förutom att jag fortfarande är inne i den, vecka 18. Illamåendet har börjat släppa lite men förstår precis liknelsen med konstant åksjuka. Huvudvärk och extrem trötthet – som tär på en mentalt. Men försöker vila, yoga och meditera för att hålla mig positiv. Och det är okej att inte vara okej. Man har så mycket förväntningar och längtan efter något – som emellanåt känns för tufft – och ibland skäms man över att säga hur man mår. Jag uppskattar alla positiva tillrop men ibland kan man inte låta bli att tänka att det är fel på en när andra beskriver hur bra dem mår eller har mått.
Tack för att du delar med dig! Det hjälper mig.
Kvinnor är fantastiska och vilken häftig kropp vi har, oavsett hur vi mår längs med vägen ❤️
Fy! Lider med dig! Jag spydde 10-15 gånger per dag tills jag va i 7 månaden. Trodde det va ”normalt” för alla mår illa som gravida typ. Nu vet jag bättre och att det inte alls va normalt. Blir jag gravid igen kommer jag stå på mig mer för bättre vård än vad jag fick. Skönt att du mår bättre! ❤️
Underbart att det gått över för dig så du får njuta nu! 🥰 Här gick vi in i vecka 26 idag och jag mår fortfarande jätteilla 😅 Medicin hjälper lite och nu har jag nått ett läge där jag mentalt har vant mig vid att alltid må illa så känner mig bra ändå (sjukt hur kroppen funkar) och det är ju fint med tanke på att det lär vara såhär resten av graviditeten 💪😄
Jag är gravid med vårt första barn, och såg på din instastory att vi faktiskt har BF samma dag! Superkul att följa din graviditet när vi är exakt lika långt gångna! 😀
Väntar mitt andra barn och är i v.9 MÅR PISS. Var precis på affärsresa i Washington och det var fan det värsta jag någonsin utsatt mig själv för. Ingen på jobbet vet. Vidrigt.
Är gravid i v.18 så en vecka bakom dig. Jag väntar mitt första barn så det är väldigt intressant att läsa hur du har mått och mår och jämföra med hur det är för mig.
Känner precis samma som du beskriver med bästa veckorna är nu. Fastän jag inte mått särskilt illa så har den extrema tröttheten tärt otroligt mycket på mig. Har äntligen börjar känna mig pigg igen och orkar göra saker istället för att bara sova så fort chansen finns.
Så skönt att du börjat må bättre. Jag väntar också en flicka den 13/4 så väldigt kul att följa din graviditet! Dock är det mitt första barn, var jobbigt nog att må dåligt när man bara har sig själv att ta hand om så jag förstår att det vart tufft med ett barn sen innan! Hoppas du har några drömmiga veckor framför dig ❤️
Hej! Vet inte om du fortfarande kör frågor med Forni, men här kommer i alla fall en fråga!
Jag är 23 och har varit tillsammans med min kille i 15 månader nu. Det är min första riktiga kille och allt mellan himmel och oss har känts superbra. För det första är han väldigt mån om mig och att jag har det bra vilket jag aldrig upplevt med någon annan kille innan honom. Han är den första som jag känner älskar mig tillbaka, på riktigt liksom. Inte bara för utseende eller för att få närhet liksom. För det andra har vi superbra kemi och har ex. jättebra sexliv, vilket jag inte heller har upplevt med någon annan än honom. Vi bor ihop sedan början på sommaren och allt har verkligen känts superbra och känns, på sätt och vis, fortfarande det.
Det är bara det att jag är rädd att jag inte utvecklas så mycket när jag är med honom, att jag inte utvecklas till mitt ”fulla potential”. Jag är en tjej med mycket power och som alltid gått min egen väg/gjort det jag vill oberoende andra, och han är med en ”basic kille”. Jag vill ju att den jag är med och som jag älskar får mig att bli ännu bättre, och lyfter de sidor hos mig som redan är starka, så att de blir ännu starkare. Som det är nu så känns det snarare som att sidor i mig som inte är så aktiva naturligt av mig själv sätts igång och mitt driv och vilja sätts på paus för att ge det andra utrymme att få plats. Jag har mått dåligt över det här under hösten och för ett tag sedan pratade vi om det vilket var väldigt skönt eftersom något jag burit på släppte från mitt bröst, men jag tvivlar ändå på att det kommer att något kommer förändras. Jag tror nämligen att vissa saker i människor finns bara där, och att ändra dem är inte så lätt och inte heller alltid rätt. Mina föräldrar (som jag är väldigt nära) upplever att jag har förändrats sedan jag träffade honom och att ”jag” har försvunnit lite. Det låter så hemskt att säga men det känns inte så att de är så nöjda med att jag har träffat den här killen, som att de hade hoppats att jag skulle träffat någon annan.
Det jag undrar är; ska jag satsa på den här killen eller inte? Är han rätt för mig? Av min erfarenhet så är det inte så lätt att hitta kärlek, jag är ganska ”kräsen” av mig och har haft svårt att gilla någon som gillar mig tillbaka. Nu när själva ”gillandet” finns hos båda klickar inte detta…
Vill så gärna höra hur du tänker och resonerar, du brukar resonera så klokt.
Hej!
Jag är gravid i vecka 17 med min andra bebis 🙂 har en son som är 2,5 ! Denna graviditet knäckte mig nästa de två första månaderna, som du beskriver också så tär de psykiskt på en. Jag kräktes 9 gånger om dagen och illamående lättnade inte. Blev något bättre med lergigan, men blev jag kräktes ändå. Två svängar var jag in och fick drop då jag var helt uttorkad… ifrågasatte verkligen mig själv och beslutet / kapaciteten att ta han om ett till barn.
Nu kan jag äntligen njuta av graviditeten, känner små rörelser och längtar så efter lillasyster eller lillebror.
Precis som du var så är jag heeeelt övertygad om att de är en lillasyster men vi sparar de nog som en överraskning.
Kram, tack för fin blogg !
Tack för att du delar med dig av din graviditetsresa! Det är hög igenkänningsfaktor för min del. Efter 2 missfall är jag nu gravid för tredje gången, men har tagit mig så långt som till v.12 denna gång. Jag har mått illa och spytt ca 10 ggr om dagen sedan v.5. Skillnaden är att jag inte alls mår bättre efter jag spytt, utan det är samma hemska illamående som finns kvar i kroppen och tär på en. Precis som du säger så påverkas man till slut psykiskt av det.
Jag hoppas att det ska vända så att jag kan må bra och njuta av min graviditet!❤
Och igen – ett STORT grattis till dig!❤
Uke 40(!) her – ganske klar for at hun kommer nå any day!
Gravid vecka 19 som dig 🥰
Är gravid i vecka 18. Min första graviditet och är i chock över att man kan må så här dåligt 🙈 Kämpat med illamående, kraftlöshet och märkliga smaker i munnen sedan vecka 7-8. Illamåendet är liiite bättre men i dagsläget känns det inte som att jag kommer ha de där härliga gravidveckorna som alla talar om. Den svullna känslan i magen som att man har svalt ett bowlingklot är fruktansvärd och magen blir ju inte direkt mindre 😅
Det är iaf så roligt och intressant att följa din resa och att vi ligger så nära i tid 😊 För mig har det varit skönt att kunna relatera till dina känslor och mående då jag känner igen mig så mycket! Glad för din skull att du börjar må bättre och jag hoppas jag också kommer kunna få njuta av denna graviditeten snart! 🙏
Gravid i v35 med första barnet här! Emotionell resa men i det stora hela har jag haft en lättsam graviditet hittills.
Nu börjar det dock bli motigt på riktigt. Ont i kroppen, vaknar om nätterna och huvudet spinner runt överallt. Även om jag längtar efter lille knodden så är paniken också så nära hela tiden. Herregud ett barn?!
Sedan så ska vi, såklart, också flytta i veckan. Perfekt. Strålande.
Men checkade ut från jobbet igår, 34 dagar innan BF och det beslutet känns sååå rätt i med allt annat som snurrar.
Det läskiga är ju att jag är van vid att livet alltid blir lugnt och vanligt efter en omvälvande period. Men nu? så mycket kommer vara annorlunda nästa år. Nytt boende, nytt samhälle, barn, inte jobba… baaaah
Hej Michaela,
Jag vet att du tidigare har pratat om att du träffat en psykolog i omgångar. Jag bor i Stockholm och skulle också vilja hitta någon att prata med. Jag har sämre erfarenheter av att gå via vårdcentralen, och har inga akuta/allvarliga problem för en psykolog att hantera, men vill hitta någon att prata med kring allmän personlig utveckling, relationer, lättare ångest osv. Jag tänkte om du kunde prata lite om hur man hittar en bra psykolog? Du kanske kan rekommendera någon? Eller om någon annan av dina läsare har några rekommendationer? Svårt att navigera i djungeln som är mental hälsa. (Obs vill inte ha en digital tjänst som Mindlr osv)
Tack!
Hej! Tips är att vända sig till sin husläkare/vårdcentral. Därigenom kan läkaren skicka remiss till psykolog. Kostar typ 100 kr per besök genom att gå denna väg. Syftar nu på Stockholm. Mvh, gjort detta själv
Hurra! Du är tillbaka:) har längtat och längtat och längtat
Jag är också gravid, i v.22. Väntar en liten tjej, vårt första barn. Jag mådde precis som du så illa mellan v.7-17. Nu har jag äntligen fått må bra i 4 veckor tills lite illamående kom tillbaka denna vecka. Dock mycket mer hanterbart och bara varit på kvällen. Så skönt att få vara piggare och må mindre illa. Så man kan njuta lite mer. Dock är jag fortfarande orolig av mig, rädd för varje huggsmärta från ligamenten eller när det sticker till någonstans. Hoppas det försvinner mer med tiden 🙂
Hej! Är i vecka 23 och har brottats med illamåendet sedan vecka 7 and still counting.. blivit bättre dock men fått äta medicin sedan dess. Har 3 veckor kvar av medicin innan jag behöver klara mig själv vilket känns tufft nu, men hoppas det blir ännu bättre tills dess. Vissa dagar uran spya och illamående på dagarna är riktigt mysiga ändå och små rörelser har kommit senaste dagarna. MYSIGT! ❤️
Hur går det med din foglossning nu med andra graviditeten? Även dina smärtor du haft problem med nu efter Dantes förlossning. Har också kvarstående foglossning från första barnet och undrar hur det hade påverkat mig med en ny graviditet..
Var äääääär du? ❤️