Michaela Forni
Michaela Forni

Skrivandet

Om att skriva böcker och gå morgonpromenader

15 maj, 09:44 / Skrivandet   /   8 KOMMENTARER

Klockan ringde 07.15 i morse och 07.42 var vi ute ur lägenheten. Vi gick en ordentlig morgonpromenad i bara shorts och t-shirt (!). Termometern visade över 20 grader fastän klockan inte ens var åtta.

Sverige, allt är förlåtet.

Nu sitter jag med mitt morgonkaffe och ska snart hugga in i min dag. För vet ni vad det är för dag idag?

Idag är min första riktiga skrivdag.

Den 3:e maj skrev jag och Michaela Hamilton på ett bokavtal för Harper Collins (världens andra största bokförlag!).

Vi satt med skakiga händer och skrev på, efter att ha gått igenom varje sida i världens längsta avtal (på engelska dessutom…). När vi gick därifrån och sa hej då till Carina och Johanna sneglade vi på varandra och brast ut i skratt.

Det finns ingen känsla som slår den när man skriver på ett avtal för att få skriva en bok. Den drömmen, att få jobba med sitt skrivande, att den är verklig nu. Det är för sjukt för att någonsin ta in. När jag kom upp på kontoret efteråt ställde jag mig och hoppade i ren eufori.

♦

För några månader sen kom jag och Hamilton på en bokidé som vi började skissa på. Efter att ha skrivit lite och känt på boken, skrev vi ihop en synopsis och bokade ett möte med Carina, som var med på tåget en kvart in i mötet. Sen gick det fort, allt kändes rätt och i november kommer min och Hamiltons bok ut i bokhandeln.

Fokuset? På känslor, såklart! JAG ÄR SÅ EXALTERAD!

Då var det dags. Tre månader av skrivbubbla innan vår deadline. Det blir en drömsommar.

50 gillar 8 KOMMENTARER

  3. Vilken jäkla dröm ni lever i! Är såå avundsjuk. Hoppas att jag en dag också kan få tillbringa mina dagar skrivandes på en bok <3 Längtar tills den kommer ut i butik! 😍

    Svara

  6. Åh jättestort grattis! Jag har fortfarande inte läst några av dina böcker men vill så gärna (älskar det du skriver här och sättet du resonerar på i podden). Ska passa på att beställa dem när jag är hemma på besök i Sverige i sommar. Kram och hoppas att du har en härlig vecka!

    Svara

  8. Åh, ni som är så bra <3 den här boken ser jag så mycket framemot! Den kommer bli grym, som ni <3

    Svara

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Om förändring

27 april, 09:06 / Skrivandet   /   5 KOMMENTARER

Jag fick en jätteintressant kommentar från Othilia i inlägget om att vilja förändra (läs här).

Hej Forni! Jag får verkligen perioder då jag känner att det är dags för förändring, det kan vara i olika former och på olika plan. Ibland handlar det om att jag vill och måste förändra vissa vänskapsrelationer, ibland måste relationen med min pojkvän få en ny form eller så måste jag förändra mitt sätt att träna. Men i de flesta fall handlar känslan av förändring att jag som person måste ändra, förändra, tänka nytt, få nya inputs, infallsvinklar eller synsätt. Vilket i botten, för min del handlar om att jag ända sedan barnsben har varit en person som drivs av personlig utveckling. Att utvecklas för mig, vare sig det gäller om min persona, i jobbet eller min hälsa, så älskar jag att utvecklas. Vilket resulterar i att jag lyckas med mycket och når den framgång som jag vill uppnå. Men effekten av detta blir att jag ständigt söker efter förändring. Jag är liksom aldrig ”nöjd”, om det säger dig något. (?) I vilket fall, ville bara säga att jag kan uppleva samma känsla som sig, och den är inte fel! <3

Jag har aldrig tänkt på att vissa människor kanske bara är mer förändringsbenägna än andra. Det här var en insikt som gav förståelse båda för mig själv men också för människor i min närhet. Alla vill inte jobba med personlig utveckling på regelbunden basis – men det vill och behöver jag. Jag har bara ett liv och jag älskar kicken jag får av att växa som människa under mitt liv.

Baksidan är väl just det här som Othilia beskriver, känslan av att aldrig vara helt nöjd. En känsla som skapar drivkraft och får en att nå framgång men som också kan vara jobbig att hela tiden ha i ryggraden.

Kan ni känna igen er i detta eller har ni lätt för att ”nöja er”?


När jag och Timmy var och hälsade på i Italien påsken 2016

Jaja, nu är jag på väg till Italien i alla fall! Kan inte förstå att jag ska få krama på min farmor och farfar om några timmar ♥

17 gillar 5 KOMMENTARER

  1. Jag har alltid älskat förändring, men bara i saker jag själv har kontroll över. Till exempel att färga håret, möblera om, flytta till en ny stad. Såna grejer. Men även i att utveckla mig själv. Det senare har kommit efter min utbrändhet ifs, att jag är nyfiken på att lära känna mig själv på alla plan och att förändra mitt tankesätt i mån det går.

    Svara

  2. Ja men verkligen. Kan känna igen mig väldigt mycket i bristen på nöjdhet. Ibland städar och sorterar jag hela dagen, men vill inte ens sätta mig och njuta i soffan när det är klart. Sånt slöseri! Det är liksom själva förändringsarbetet som är det roliga och härliga. Att planera för en fest, att strukturera upp en garderob, att meditera, yoga och fundera, men inte kunna njuta riktigt av resultatet. Men kanske kan man förändra sig till att även kunna göra det 🙂

    Svara

  3. Jag kan känna igen mig! Ganska ofta räcker det med att göra små förändringar. Jag gillar dock den där känslan med att allt bara rullar på och jag är nöjd. Sen efter att jag varit nöjd ett tag och man känner sig ”klar” med den nöjdhetskänslan är det dags för en förändring 😊

    Svara

  4. Det är klart att man vill framåt i livet och att göra förändringar då och då är nödvändiga. Det är bra att stanna upp ibland och fråga sig sig var man vill vara om kanske några år, och då försöka ta sig dit något sätt. Ibland kanske det inte är så lätt, och man kanske känner sig vilse på vägen men ändå hamnar man där ska vara till slut tror jag. Jag tror det är jätteviktigt speciellt i en relation tex att känna att båda vill gå åt samma håll, kanske ta en relation till nästa nivå/kapitel. Annars kan man lätt känna att att man står och stampar på samma ställe vilket kan skapa frustration. Men det gäller ju inte bara relationer utan allt i livet egentligen 🙂

    Svara

  5. Jag känner igen mig så otroligt mycket i detta! Jag vill hela tiden utvecklas och söker nya sätt att göra det på. Tränar något annat än jag brukar, tar en annan väg hem, lyssnar på olika poddar, läser böcker och bloggar, mediterar, yogar och går i terapi. Och min sambo vill inte läsa något annat än sporten på sin telefon, ta samma väg hem och alltid äta tacos på fredagar. Tror man är olika som personer, olika människor behöver olika saker. Kanske kommer det från barndomen, kanske för oss som haft en stökig barndom finner man ro i det rörliga, för det är det som är hemvant. Kanske försökte man som barn kontrollera det okontrollerbara genom att svänga snabbare än omgivningen och kanske har det följt med en som vuxen.

    Tack mickan för en underbar blogg och för din och Hamiltons podd, jag älskar den verkligen! 😍 kram

    Svara

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

framför allt – älska

1 april, 10:00 / Skrivandet   /   5 KOMMENTARER

Dikt av Rupi Kaur

Den här dikten läser jag upp som veckans krönika i podden. I veckans avsnitt pratar vi om TEXT. Vad ord betyder för oss, texter som har gjort skillnad i våra liv och varför Eminem spelade en stor roll för 13-åriga Michaela.

Ett avsnitt där vi ryser, blir allvarliga men också skrattar så vi gråter.

Att podda med Hamilton är ett sånt jävla nöje, jag blir verkligen en lyckligare och klokare människa av det. Ni hittar podden här eller i närmsta poddapp! Puss!

0 gillar 5 KOMMENTARER

  2. Att lyssna på er podd är som en stund för reflektion, en stund där man bara tar sig tid att känna vilken känsla som än kommer fram just då. I all hets i dagens samhälle tror jag att det är så sjukt viktigt att stanna upp och verkligen KÄNNA. Jag är väldigt dålig på det men ni hjälper mig med det, så TACK för det! Sluta aldrig med det ni gör.

    Svara

  3. Michaela! Du och den andra Michaela är HELT otroliga. Jag önskar att jag fick säga detta till dig i verkligheten för att det skulle komma in bättre och kanske stanna hos dig. Så mycket bra du gör för unga kvinnor, försöker, är inte rädd, är rädd, tar smällar, växer. Du är bara en människa, men en mycket värdefull sådan. Jag önskar fler kunde se vad du gör än vad du inte gör.

    Varma april-kramar från mig!

    Svara

  4. Hej!
    Vill tacka innerligt för alla fina Sthlms tips du skrivit om flera ggr. Kom precis hem från en underbar weekend i huvudstaden som innehöll allt. God mat, bra hotell och magisk shopping! Lite fel inlägg att tacka i kanske men ändå! Stort tack för att du delar med dig så jag lätt kunde söka i din blogg när vi inte visste vart vi skulle luncha eller liknade. Tillomed de 4 grabbarna som var med blev impade av vilken fullpott alla ställen var. (trots att de var trötta efter nattklubbandet) 😁

    Svara

  5. Michaela! Din blogg är helt fantastisk. När jag känner mig nere och är lite ledsen, så går jag alltid in och läser din blogg och fylls av värme och kärlek till mig själv och andra. Det finns ingen annan blogg som jag mår så bra av som din.

    Svara

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Att skriva en bok: anteckningar

21 mars, 19:00 / Skrivandet   /   9 KOMMENTARER

För två år sen skickade jag in det första utkastet på den bok som senare kom att heta ”Jag är inte perfekt, tyvärr”.

Arbetsnamnet på boken var kort och gott Operfekt, jag älskade det namnet men förlaget höll inte med mig. Nåväl, så kan det gå.

Ibland frågar någon mig hur jag skrev den här boken. Och om jag ska vara ärlig undrar jag detsamma med jämna mellanrum. Hur skriver man en bok om ångest?

Jag gjorde hela uppbyggnaden av boken genom mina anteckningar i mobilen, jag tror att det är ganska vanligt av en modern skribent att ha anteckningar för alla kreativa idéer som dyker upp. I mitt anteckningsblock som hette ”Boken” skrev jag ner precis allt som i slutändan skulle kunna passa in i min bok.

En mening, en tankeställning, ett kapitel, en känsla, ett minne. Ska vi titta på några exempel?

Om jag skulle printscreena alla anteckningar skulle det blir säkert ett 50-tal printscreens. Så många ord som till slut blev skelettet till min bok.

”Kapitlet om mat – hur italienarna äter glass. Två vuxna människor på en strand med varsin tipptopp i handen. Det underbara och okomplicerade i italienarnas relation till glass.”

Jag hade först tänkt ha ett kapitel om mat, om jag inte minns fel så skrev jag ett kapitel som inte kom med i boken för att det inte hade någon naturlig plats. Men jag ville så gärna prata om ångest och mat, om hur okomplicerad den relationen kan vara om man bara vill. Däremot så strök vi kapitlet till slut eftersom det kan uppfattas fel eller vara ett känsligt ämne för de som går igenom ätstörningar. Det är lätt att trampa folk på tårna, även om man bara vill väl. Det händer varje vecka här i bloggen och i en bok måste man vara ännu mer försiktig.

Men jag minns så tydligt när jag låg på stranden i Portofino och bevakade italienarna. Sättet de åt på, så otroligt njutningsfullt. Några med varsin glasstrut, en annan med bettet om en färsk frukt, ett gäng som delar på lättsaltade chips medan havet droppar från deras hår.
Jag älskar att titta på vuxna människor som äter, det kan vara så vackert och beskrivande, speciellt i strandmiljö. Italienarna äter på ett visst sätt, nästan finurligt och totalt okomplicerat. Det finns inga elaka tankar i deras huvud när de hugger in på något som är gott. Så fint på något sätt.

Ja vem tusan vet vad det blev av dessa meningar till sist. Jag skriver ju en del om hjärtesorg i boken, så citatet från Miriam Bryants låt var nog en påminnelse om att peppa läsaren till att man klarar sig själv. Vem behöver en idiot liksom.

”Du är mycket större än du någonsin trott”, åtta ord som avslutar min bok. Jag får fortfarande gåshud när jag läser dem.

Jag har ett kapitel om skuld i min bok och när jag skulle skriva om ämnet kom jag på mitt barndomsminne med den stulna dockskon, så den historien återberättas i det kapitlet. Det var mitt första möte med skuld i livet och jag var kanske fem år.

Om jag skrollar är det mycket sånt här – korta ord eller meningar med utropstecken!

Det är för att boken är fylld med tips, och tips får gärna vara korta men effektiva i min värld.

”Naturens kraft” är ord som hör ihop med mitt kapitel om yoga, om att låta allt ha sin gång, om att lita på universum. Det är så starkt och mäktigt att göra det.

Och svartsjukan, detta omdiskuterade ämne. Jag har ett kapitel även om detta i boken och ville gärna komma med tips till både den som är svartsjuk och den som är tillsammans med en svartsjuk person.

Det var tre av en himla massa printscreens från de anteckningarna som blev ”Jag är inte perfekt, tyvärr”. Min älskade lilla ångestbok som jag håller så kär. Det är absolut den bedrift jag är stoltast över i min karriär, varje dag får jag mejl från människor som skriver att den har hjälpt dem genom svåra perioder ♥

1 gillar 9 KOMMENTARER

  1. Underbart att du delar med dig av dina anteckningar som blev din bok! Älskar den. Den pryder fint mitt nya glas-soffbord i lägenheten <3

    Svara

  2. Jag tycker du kan faktiskt skriva det ”kapitlet” som ett inlägg här i bloggen istället.
    För jag tror att alla som läser din blogg vet vilket förhållande du har till mat, det syns igenom! och det är en fin relation som många bör ta del av. Du gör mat till en del av livet, en njutning, där man samlar minnen osv. Det är fint och jag tror ett sådant inlägg hade uppskattats också 🙂

    Önskar dig en jätte fin dag!
    Kram Evelin

    Svara

  4. En bok du verkligen ska vara stolt över att ha skrivit! Tycker alla borde läsa den oavsett ålder och oavsett om man själv upplever de känslorna du beskriver eller om man känner någon som gör det. Strongt av dig att dela med dig av dina egna erfarenheter, det gör boken speciell och väldigt genuin <3

    Svara

  5. Så inspirerande! Tycker så mycket om att läsa om hur arbetet med en bok går till. När den drömmen själv så blir alltid lika glad när jag får ta del av det 💗! Önskar dig en fortsatt fin dag!

    Svara

  6. Så himla fint att du delar med dig. Jag känner verkligen igen det du säger om italienarnas relation till mat, så okomplicerat fint, precis som det ska vara. Njuta av varenda tugga, leva för att äta gott.

    Svara

  7. Jag lyssnade på er podd idag där du pratade om att tvätta av dig ditt ansikte. Tajmingen var så otroligt bra, behövde en påminnelse om att jag är jag och inte mina prestationer just den här veckan. Fortsätt att göra det du gör och sprid kärlek, du är fantastisk och jag ser upp till dig otroligt mycket!

    Håller med en av tjejerna ovan förövrigt, jag hade gärna läst kapitlet om mat här i din blogg 🙂 Kram

    Svara

  8. Så många fina ord! Jag håller precis på att läsa din bok, för andra gången. Så mycket viktigt och tänkvärt i så många stycken, tack!

    Kram

    Svara

  9. Åh, tack för ett fint och lärorikt inlägg!! Känner igen mig så mycket i anteckningarna och hoppas att mina röriga tankar också ska formas till en bok någon dag. Dock inte läst din bok än, ser fram emot att göra det <3

    Svara

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Att fortsätta leva när någon nära dör

3 december, 18:51 / Skrivandet   /   2 KOMMENTARER

Den här veckans poddavsnitt handlar om Michaelas sorg. Förra sommaren gick hon igenom en mardröm och under den här timmen berättar hon för oss om den. Ett så starkt och modigt avsnitt.

Tack Hamilton för att du vågar dela med dig. Älskar dig för det.

Avsnittet finns att lyssna på under ”Forni och Hamilton” i valfri podcast-app, iTunes eller på Spotify!

Text: Michaela Hamilton

0 gillar 2 KOMMENTARER

  1. Fantastiskt avsnitt! Älskar er podd. Mikaelas beskrivningar var målande. Så viktigt ämne. Ligger själv och gråter, lyssnar på musik och tittar på bilder av min älskade pappa jah förlorade från en dag till en annan.

    Svara

  2. Hej Forni!
    Jag skulle vara superintresserad av en lista på dina favoriter i NYC! Butiker, middags- och brunchställen. Kanske andra sevärdheter som inte är de typiska? Skulle vara tacksam för alla tips!

    Svara

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

se mer

sub archi