Jag fick en jätteintressant kommentar från Othilia i inlägget om att vilja förändra (läs här).
Hej Forni! Jag får verkligen perioder då jag känner att det är dags för förändring, det kan vara i olika former och på olika plan. Ibland handlar det om att jag vill och måste förändra vissa vänskapsrelationer, ibland måste relationen med min pojkvän få en ny form eller så måste jag förändra mitt sätt att träna. Men i de flesta fall handlar känslan av förändring att jag som person måste ändra, förändra, tänka nytt, få nya inputs, infallsvinklar eller synsätt. Vilket i botten, för min del handlar om att jag ända sedan barnsben har varit en person som drivs av personlig utveckling. Att utvecklas för mig, vare sig det gäller om min persona, i jobbet eller min hälsa, så älskar jag att utvecklas. Vilket resulterar i att jag lyckas med mycket och når den framgång som jag vill uppnå. Men effekten av detta blir att jag ständigt söker efter förändring. Jag är liksom aldrig ”nöjd”, om det säger dig något. (?) I vilket fall, ville bara säga att jag kan uppleva samma känsla som sig, och den är inte fel! <3
Jag har aldrig tänkt på att vissa människor kanske bara är mer förändringsbenägna än andra. Det här var en insikt som gav förståelse båda för mig själv men också för människor i min närhet. Alla vill inte jobba med personlig utveckling på regelbunden basis – men det vill och behöver jag. Jag har bara ett liv och jag älskar kicken jag får av att växa som människa under mitt liv.
Baksidan är väl just det här som Othilia beskriver, känslan av att aldrig vara helt nöjd. En känsla som skapar drivkraft och får en att nå framgång men som också kan vara jobbig att hela tiden ha i ryggraden.
Kan ni känna igen er i detta eller har ni lätt för att ”nöja er”?
När jag och Timmy var och hälsade på i Italien påsken 2016
Jaja, nu är jag på väg till Italien i alla fall! Kan inte förstå att jag ska få krama på min farmor och farfar om några timmar ♥
Jag har alltid älskat förändring, men bara i saker jag själv har kontroll över. Till exempel att färga håret, möblera om, flytta till en ny stad. Såna grejer. Men även i att utveckla mig själv. Det senare har kommit efter min utbrändhet ifs, att jag är nyfiken på att lära känna mig själv på alla plan och att förändra mitt tankesätt i mån det går.
Ja men verkligen. Kan känna igen mig väldigt mycket i bristen på nöjdhet. Ibland städar och sorterar jag hela dagen, men vill inte ens sätta mig och njuta i soffan när det är klart. Sånt slöseri! Det är liksom själva förändringsarbetet som är det roliga och härliga. Att planera för en fest, att strukturera upp en garderob, att meditera, yoga och fundera, men inte kunna njuta riktigt av resultatet. Men kanske kan man förändra sig till att även kunna göra det 🙂
Jag kan känna igen mig! Ganska ofta räcker det med att göra små förändringar. Jag gillar dock den där känslan med att allt bara rullar på och jag är nöjd. Sen efter att jag varit nöjd ett tag och man känner sig ”klar” med den nöjdhetskänslan är det dags för en förändring 😊
Det är klart att man vill framåt i livet och att göra förändringar då och då är nödvändiga. Det är bra att stanna upp ibland och fråga sig sig var man vill vara om kanske några år, och då försöka ta sig dit något sätt. Ibland kanske det inte är så lätt, och man kanske känner sig vilse på vägen men ändå hamnar man där ska vara till slut tror jag. Jag tror det är jätteviktigt speciellt i en relation tex att känna att båda vill gå åt samma håll, kanske ta en relation till nästa nivå/kapitel. Annars kan man lätt känna att att man står och stampar på samma ställe vilket kan skapa frustration. Men det gäller ju inte bara relationer utan allt i livet egentligen 🙂
Jag känner igen mig så otroligt mycket i detta! Jag vill hela tiden utvecklas och söker nya sätt att göra det på. Tränar något annat än jag brukar, tar en annan väg hem, lyssnar på olika poddar, läser böcker och bloggar, mediterar, yogar och går i terapi. Och min sambo vill inte läsa något annat än sporten på sin telefon, ta samma väg hem och alltid äta tacos på fredagar. Tror man är olika som personer, olika människor behöver olika saker. Kanske kommer det från barndomen, kanske för oss som haft en stökig barndom finner man ro i det rörliga, för det är det som är hemvant. Kanske försökte man som barn kontrollera det okontrollerbara genom att svänga snabbare än omgivningen och kanske har det följt med en som vuxen.
Tack mickan för en underbar blogg och för din och Hamiltons podd, jag älskar den verkligen! 😍 kram