Hej Michaela! Tack för att du postade vart ert spjälskydd är ifrån, jag letar också! Min 8-månaders har sovit kasst från födseln och nu tänker jag mysa till sängen och hoppas det ska hjälpa haha. Ville bara fråga – passar det skyddet till den ovala stokke-sängen? Tack för fin blogg och god jul!

Hej fina du!

Nej, typ inga spjälsängsskydd förutom Stokkes egna passar till deras sängar men vi har lagt den dubbelt vid ena kortsidan – extra mycket skydd helt enkelt 🙂 Inte perfekt snyggt, men det funkar och hans säng blev sååå mycket mysigare efter att vi köpte detta, satte in ett mysigt täcke och en puffig kudde. Och ett stort lass mjuka djur.

Tack för att du läser, hoppas att du får en fantastisk jul ♥

Hej Forni!

Jag undrar hur ni tänkte med namn till Dante – både för o efternamn?
Vet att du pratade i någon podd om att ni hade flera alternativ – vilka hade ni mer o hade ni några favoriter om det hade varit en flicka?

Har för mig att ett av namnen va Frank Forni – alltså så himla gulligt det hade varit! 

Tycker det är så roligt med namn!

Hej gull!

Frank Forni var Damons favorit men jag tyckte inte att det klingade helt perfekt haha! Ett annat favoritnamn som var med till slutet var Sandro som jag älskar.

Med Dantes namn tänkte vi såhär: Forni för att det är ett enklare efternamn än Damons efternamn. Damons föräldrar är från Iran och ingen har någonsin kunnat uttala eller ens stava till hans efternamn vilket han har tyckt varit jobbigt under hans uppväxt. Om man ser till utanförskap så insåg vi att Dante kommer ha det jobbigare med hans efternamn än med mitt. Jag älskar Damons efternamn, det är väldigt vackert, men i slutändan är Forni ett efternamn som är så starkt kopplat till mig och något som jag garanterat kommer behålla hela mitt liv. Så det var också en aspekt, att mitt efternamn betyder så mycket för mig!

Dante bestämde vi oss för när vi var i Paris på vår babymoon. Vi går in på Rodin-museet och det första vi ser är The Thinker och bakom den Helvetets Portar som kommer ifrån poeten Dante Alighieris verk. När vi såg dessa ståtliga statyer tittade vi på varandra och sa bara ”Det blir Dante”. Jag älskar Dante Zia så namnet hade jag hittat när han var med i Nyhetsmorgon några månader tidigare 🙂

Ångrar verkligen inte namnet för en sekund, tycker det är sååå fint!

Så mysigt inlägg <3
Om jag ska unna mig en blus från Ahlvar, vilken skulle du satsa på? Tycker dom är så fina men får beslutsångest när jag väl bestämt mig att jag ska unna mig en och ser allt fint på hemsidan 

Absolut Ayumi! Det är deras finaste modell och funkar till allt. Lovar dig att det är en riktig investering! Unna dig!

Kanske veckans affirmation eller något i den stilen? En intention av något slag, mentalt.

Hade varit så fint att addera det till Weekly Plans-listan, det ska jag börja med efter årsskiftet! Så bra tips <3

Hej Michaela och tack för en fantastisk blogg! Jag och min fästman går i babytankar och jag vill så gärna läsa din Baby Book men jag bor i Barcelona.. Säljs boken som e-book någonstans eller via någon hemsida som levererar till Spanien? // Sandra

Hej snäckan!

Jag tror tyvärr inte det men om du har en kompis i Sverige kan du be hen köpa den och lägga på lådan åt dig så har du den på två dagar. Här finns den signerad.

Puss!

Här kommer en fråga till frågor med forni.

Jag har precis kraschat totalt. Fått flera panikattacker som triggats av en kopparförgiftning i min kropp från min kopparspiral (som jag nu tagit ut tack gode gud). Jag lever fortfarande med ångestsymptom som tryck över bröstet, ont i magen och nedstämdhet ibland. Jag kommer behöva sjukskriva mig och det känns så jäkla märkligt. Jag har ett vanligtvis stressigt jobb men som jag ändå tycker väldigt mycket om.
Hur tog du dig tillbaka från din utmattning? Hur länge var du sjukskriven?
Jag kom på nu att jag kanske får läsa om din bok “Jag är inte perfekt tyvärr”… :)?

Hej fina du,

Men fy fan alltså vad är det vi kvinnor måste genomlida pga våra preventivmedel… orkar inte ens… stackars dig <3

Alltså jag måste säga att alla mina tips finns samlade i boken – de får inte riktigt plats i ett inlägg på det här sättet. Så mitt bästa förslag är att du går och köper ”Jag är inte perfekt, tyvärr” i julklapp till dig själv och läser den i mellandagarna. Där har jag sammanfattat små knep, tankar och reflektioner som till slut tog mig tillbaka från min utmattning.

Om du vill ha ett snabbt tips dock så är det följande: stressa inte tillbaka från din utmattning. För då kommer du inte ta dig tillbaka på riktigt, utan bara försöka hitta quick fixes för att orka gå tillbaka så snabbt som möjligt vilket kommer resultera i att problemen kommer vara tillbaka hos dig innan du minst anar det. Tålamod, återhämtning och acceptans.

Stor kram!

Hej Michaela och tack för en fin blogg. Jag har en fråga till frågor med Forni. Hur överlever man smärtan när man försöker skaffa barn utan framgång? Har försökt i snart ett år med ett missfall under den tiden. Vad önskar du att du hade gjort under den tiden för att må lite bättre, nu när du ser tillbaka på det i efterhand?

Jag önskar att jag hade vilat in i insikten om att mitt barn kommer att komma till mig när universum är redo. Det kan låta som trams för vissa men i slutändan var det den tanken som gav mig ett lugn: tanken om att den bebis som kommer komma, kommer precis när den vill, och det är den enda bebisen jag vill ha.

Nu när jag tänker på Dante så känner jag bara att tack universum för att det inte blev någon bebis innan honom för då hade det inte varit just han som kommit till världen – och han är ju menad för oss. För att vara här med mig. Och herregud, vad han var värd att vänta på!

Jag lovar dig – din bebis kommer också vara värd att vänta på. Oavsett hur eller när den kommer till dig.

Men också – drick vin, ha kul, sov länge och njut av allt det där man inte kan göra på samma sätt när graviditeten och bebisen väl kommer. Hur svårt det än är att njuta när man längtar efter något annat – försök!

Massa kärlek till dig!

Gravid i Paris på vår babymoon

Hej! Jag skulle verkligen behöva lite tips från dig! Min pojkvän fyller 30 år i maj och jag har hela tiden tänkt boka en weekendresa utomlands tills dess, men nu kan jag ju inte göra det pga Corona.. har du några tips vad man kan ge/göra istället? 

Jag tycker att du kan ge weekendresan men utan avresedatum – så kan ni åka när pandemin har lugnat sig! För herregud vad man längtar efter att få resa när allt det här är över (och jesus vad man kommer njuta). Så om ni inte kan resa i maj, får ni hitta på något annat på själva 30-års dagen och sen resa när det är välkommet. Annars kan du planera in en weekend på hemmaplan eller i Sverige beroende på hur läget ser ut i maj! Viktigast är att man är tillsammans ♥

Hej!
Vad använder ni för spjälsängsskydd? Det verkar riktigt stabilt och högt. Vi har ett men vår kille lyckas trycka igenom sina små armar o ben ändå…

Vårt spjälsängsskydd är så sjukt bra, Dante gjorde illa sig hela tiden med vårt förra som var lite tunnare haha. Det här är det som vi har (klick!)

Åh, var är kulorna ifrån?

De är köpte på H&M Home!

Kan du uppleva att du fått möjligheten att ge ut böcker pga din stora publik på sociala medier?  kram

Absolut!

Fina plagg!  Jag är nyfiken på hur det gått med sömncoach till Dante? Inte sett något i bloggen om det sen oktober och jag tycker det verkar så spännande. Kram!

Vi ska faktiskt träffa en person i nästa vecka, återkommer om vi får med oss något spännande. Kram!

Hej bästa Michaela! Min pojkvän fyller 25 i mellandagarna och alla mina planer på en rolig upplevelse tillsammans går i kras pga covid.. Har du något tips?

Extra allt-hemmamiddag! Kör ett tema och dekorera i den stilen, klä upp er till max, höj musiken och bara njut av er kväll! Kanske ta en prommis till någon plats ni gillar på dagen med en flaska champagne i handen för en snabb utomhus-dejt innan in går hem, värmer upp er och börjar fixa inför kvällen. Det viktigaste är att ni är tillsammans <3

Kloka du, jag har en fråga som du kanske kan besvara i något inlägg.

Hur gör man för att oro inte ska påverka bebisen? Jag är gravid i vecka 24 och just nu känner jag mig lugn och trygg (när hon rör sig i magen och jag känner det? Nej men det är det mysigaste jag hade varit med om), men det har jag inte varit hela tiden och förstår att jag kommer bli orolig och rädd igen när hon väl är här. För att hon ska ha det bra, för hur hon mår, för att något ska hända henne, för att hon ska bli sjuk, för att vi ska göra något fel osv osv. Men jag förstår också att man inte ska visa för mycket oro för barnet, att de uppfattar så mycket och att det påverkar dem. Precis som du har pratat om gjorde jag ett tidigt ultraljud (det fick jag gratis eftersom det var lite osäker hur lång gången jag var pga oregelbunden mens, men jag hade definitivt betalat för det om det hade krävts) och NIPT trots att KUB-testet visade att risken var 1 på 20 000. Allt för att bli så lugn som möjligt.

Hur gör du för att inte visa din oro för Dante för mycket? Hur gör man för att inte påverka bebisen negativt? Känslor är naturligt och fint, såklart, men det känns som att man ibland är ohälsosamt orolig. Hur påverkas egentligen små barn av föräldrars känslor? Du är ju inte barnpsykolog eller barnläkare, hehe, men tänker på att ni ändå har haft det riktigt tufft med magen och öronen och sömnen, så du kanske har funderat på detta och frågat de som vet. Man hör ju ibland att lugna och trygga föräldrar som inte oroar sig får lugna barn som sover hela nätter osv osv, men alltså vad fan? Man blir ju inte mindre orolig av att höra sådant, direkt. :)))

Kram och tack för att du är en av mina favvopersoner på www! <3

Hej fina du,

Alltså först måste jag bara säga att välkommen till föräldraskapet. En livslång oro. Så med det sagt oroar jag mig fortfarande en hel del och sätter hjärtat i halsgropen hundra gånger om dagen. Värst var när Dante var runt 1 år och precis lärt sig gå, han var så ostadig och var framme vid precis ALLT. Om jag tittade bort en sekund hade han dragit ner en lampa, hittat ett eluttag, klättrat upp på ett bord, sprungit ut i gatan… herregud alltså.

Finns bara ett sätt att hantera sin oro: acceptans och djupa andetag. Jag försöker att se på min oro som en sund del i mitt föräldraskap och när det går för långt vissa tillfällen försöker jag att backa och hitta tillbaka till det sunda. För som du säger så är det inget roligt för ett barn som blir kvävt av en förälders oro.

Jag minns en gång när jag hade Dante i bärsele när han var två månader. Vi var och handlade och plötsligt började han andas konstigt. Jag släppte kundkorgen, vända mig om och sprang hem. Då och då stannade jag för att lyssna på hans andetag och ja, de lät konstiga. Väl hemma tog jag ur honom ur selen och tittade på honom varpå han kräktes (han hade väl fått damm i halsen eller något?). Trodde på riktigt jag skulle dö av hjärtstillestånd och är inte säker på att jag agerade på bästa sätt (hade varit bättre att bara ta ut honom ur selen i butiken och be någon om hjälp om jag kände mig orolig?).

Ibland tar oron över men jag försöker hålla mig lugn och låta Dante vara ett barn. Visa vad som kan vara farligt, men låta honom upptäcka världen. Balans och sundhet tror jag är ledorden.

Försök njuta och om du känner dig alltför orolig tycker jag att du ska prata med en psykolog för att lätta hjärtat!
Massa kärlek

Ja mer konkreta grejer som relaterar till dessa tider! Vill höra specifikt om hur du jobbar med ett kommande samarbete. Hur gör du urvalen? Hur lägger du upp en jobbdag för att inte börja stressa dig igenom mailen hela dagen. Många känner nog igen sig i att dagen slukas upp av mail och onödiga möten. Hur socialiserar/nätverkar du i dessa tider? Hur orkar du ens klä upp dig och ta dig ut? Jag sitter mest och jobbar i pyjamas. Hur skiljer du på jobb/vardag när du jobbar hemifrån? Jag har plötsligt börjat jobba på kvällar/helger och gör hemmasysslor på dagen. Vad tjafsade ni om hemma senast? Jag tjafsade om vem som ska ta morgonen med bebis. Hur hanterar du en kund som har 10000 korr-rundor. Hur orkar man med en bebis som inte vill borsta tänderna. Hur håller man sig från att festa loss totalt när man väl träffar sina tjejkompisar. Ångest och bakis i en vecka sen.
Hur håller man sig ifrån att nätshoppa hela jäkla tiden, re-marketing och influencer kampanjer överallt. Lönen tar slut vecka 3 fast den är hög. Hur håller man sig ifrån att inte nappa på ett erbjudande om “rea på botox” när alla på sociala medier fixar till sina ansikten och förklär sig i filter. Man vet ju inte hur folk ser ut på riktigt längre, man har ju inte setts på ett år? 
Aja det var mitt liv i ett helårs contentkalender.

Alltså jag älskar dig, vill du bli min kompis?

Jag försöker hitta struktur i mina dagar men jag ska erkänna att det är svinsvårt. Idag lämnade jag Dante på föris och var hemma 09.15. Tänkte att ”wow, jag har en hel jobbdag som jag bara kan röja undan på” men innan jag hann blinka var klockan 12 och jag hade hunnit 2 punkter på min att göra-lista av kanske 15 akuta. Bestämde mig för att yoga en stund för att hitta fokus, åt lunch efteråt och började om. Fick två oväntade jobbsamtal, hann stryka 3 punkter till och vips var klockan 14.30, dags för dagens sista telefonmöte och gå till föris samtidigt som jag pratar. 5 av 15 akuta hann jag alltså. Lekte med Dante till 19.30, satte mig med jobb igen och fastnade med mina kollegor med att försöka lösa morgonshowen med FORNI som inte ville fungera. Svarade på två mejl, åt en lussebulle, började skriva på det här inlägget. Tänkte ”jag ska bara kolla lite lägenheter i Marbella…” och vips blev klockan 21.49. Så snälla nån – vem är det som ska ge tips och vem bör få tips? Jag tycker att pandemin har vänt allt upp och ner, från att inte ha några möten i våras när pandemin var ny så har alla kommit in i nya normala och jag har möten heeela dagarna. KÄMPA

…

Jag började skriva det här inlägget i torsdags 21.00. Nu är det söndag 10.30 och jag har inte hunnit sätta mig för att skriva klart det förrän nu.

Så – struktur? Fråga inte mig! Sen jag blev mamma är det som att jag bara kör på efter bästa förmåga och håller tummarna att allt går i lås.

Man lurar sitt barn till tandborstningen. Man låter sig själv dricka 1000 glas vin med tjejerna ibland, och nöjer sig med ett glas mestadels av gångarna – för att orka allt annat. Balans, eller något sånt <3

Hej! Jag vet givetvis inte om ni har gjort det här så känns lite förmätet att komma med tips  – men har ni tänkt på att ta in en nattnanny 1-2 + dagar i veckan? Det gör under när man själv har sömnbrist <3

Om jag ska vara ärlig så ångrar jag lite att vi inte gjorde det när Dante var spädbarn! Jag vet att det är tabubelagt i Sverige men jag vet också att det finns fantastiska nattnannys som har lång erfarenhet med barn och är ett fantastiskt stöd i den sköra bebistiden. Nu känns det inte som att det skulle vara användbart då Dante är så stor men att ha det stödet som nybliven förälder tror jag kan vara fantastiskt. Det tog emot för mig personligen att anlita någon när han var liten och jag lyssnade på min magkänsla (som sagt, ångrar mig ändå lite såhär i efterhand) men vi får se till kommande bebis!

Kan du inte berätta mer om vad du gjort så att du inte blivit utbränd efter att Dante kom? Ge några exempel, vi ska också bli föräldrar och skulle behöva veta hur man ska prioritera! Tänker att det är lätt att fortsätta som vanligt med jobb, socialt osv. Hur vet man vilka saker man ska dra ner på?

Tacka nej till allt sånt som inte är nödvändigt – både privat och professionellt! Jag har sållat på ett väldigt effektivt sätt för att orka med allt men samtidigt må bra och ha kul (så gott det har gått!). Inför varje vecka brukade jag se över vad som fanns inplanerat och om det kändes mycket så sållade jag bort det som inte var absolut nödvändigt för mitt jobb eller för min själ och mitt välmående (ett träningspass kan ju vara supernödvändigt eller träffa en kompis på ett glas vin så man inte blir tokig). Sedan bokade jag aldrig in mer än 2 saker per dag för det var det jag orkade med. Och! Jag vågade be folk om hjälp. Jag har aldrig haft så mycket prestige i just den delen. Jag har bett om avlastning när jag har behövt det eller i förebyggande syfte. Det har bara resulterat i att Dante har massa fler trygga vuxna i sin närhet!

Alla föräldrar och barn är olika, alla fungerar olika. Men för min del: tacka nej, sålla, effektivisera, våga be om hjälp, avlastning, värdera mitt själsliga välmående utifrån min egen måttstock och inte andras (som sagt, vin med kompis kan vara mer värdefullt än en timmes sömn ibland).

Hej,

Hur hjälper man en vän som är utmattad, kanske påväg till utbränd? Hon har blivit sjukskriven och börjat få hjälp i utmattningen. Jag som vän känner mig hjälplös då jag har 0% erfarenhet och är osäker över hur jag ska agera på bästa sätt för att finnas där!

Mvh
Anonym

Du behöver inte göra mer än att lyssna och säga att du finns där. Bara att du skriver till mig tycker jag gör dig till världens bästa vän :-). Det viktigaste är att inte bli dömd av de i ens närhet så sålänge du inte dömer utan stöttar så gör du alla rätt. Puss!

Har du Och din moderator någonsin varit oense om kommentarer som släppts igenom? 

Absolut! Men aldrig i något stort. Det kan handla om en kommentar som är en gränspuck på att godkännas eller inte så har vi tyckt olika. Min åsikt är att hellre radera än behålla om det är en gränspuck då jag inte har ett uns energi för negativ kritik och då väljer jag att dra linjen ganska tidigt. Puss!

Ett event jag höll i när Dante var 6 månader

Hej!
Jag ska verkligen anstränga mig nu för att formulera mig med noll procent mom-shaming. Detta är en genuin nyfikenhet jag har och hoppas du tar emot det så också. Varför har just du valt att jobba så mycket parallellt med din bebis första tid i livet (från födsel fram till nu)? Är det för att du tycker det är så roligt? Du inte kan pausa pga bli utdaterad i din branch? Ekonomiskt? Uttråkad med Dante (det är ok vi alla blir det hehe)? Jag tycker det är så fascinerande att läsa om alla mammor som väljer att jobba “mycket” med en bebis för alla skriver om hur trötta de är och utmattningssyndrom och då tänker jag att det är ju inte så konstigt? Jag är hemma heltid med min bebis just nu och det är verkligen ett heltidsjobb. Jag är absolut inte en hemma mamma som inte rör mig utan hittar på massor (tills corona kom) och älskar det. Så är verkligen bara genuint nyfiken. Alla gör det som är bäst för sig och sin bebis. Tack för en härlig plats på internet!

Du hade ju svaret på din egen fråga 🙂 Det är flera faktorer som spelar in för mig:

Ja, det är delvis för att jag tycker att det är så roligt.
Nej, jag har inget jobb att komma tillbaka till om jag går på 100% mammaledighet som influencer. Det är i stort sett helt omöjligt att försvinna från radarn och sen komma tillbaka – både i form av hur attraktiv man är för följare samt för samarbetspartners. Jag har svårt att se att en influencer skulle kunna komma tillbaka på samma storlek efter ett sånt stort avhopp, om ens komma tillbaka alls.
Så ja, det går ju hand i hand med det ekonomiska. 1 år mammaledig innebär nog flera år med sämre intäkter alternativt ta ett nytt typ av jobb/få in intäkter på andra sätt. Vilket för mig även innebär att göra mig av med personal om intäkterna dalar, så det blir ju en snöbollseffekt.
Ganska tråkigt att vara hemma heltid med en bebis i över ett år, jag erkänner, haha! Och jag vet att alla mina vänner känner likadant oavsett om dom varit 100% mammalediga eller jobbat. Så jobbet har varit en fristad för mig i viss mån.
Sist men inte minst: min assistent slutade samtidigt som Dante kom till världen vilket betyder att jag fick göra hennes jobb i flera månader och hon var ju anställd för att avlasta mig. Det var extremt tufft. När Dante var 5 månader kom Linda in som min högra hand och hjälpte mig men det tog ytterligare några månader för henne att komma helt in i rollen, idag projektleder hon allt på FORNI.

Självklart är det inte konstigt att man blir sjukt trött, för som du säger så är det ett heltidsjobb att vara hemma med bebis. Men jag har behövt, både rent praktiskt och emotionellt, mer än en mammaledighet under det första året. Jag har verkligen insett nu hur driv är en av mina främsta personlighetsdrag, jag KAN inte lägga det på paus. Jag älskar det jag gör, jag älskar kicken av att utvecklas och utveckla. Baksidan är att det har varit väldigt tungt att göra det samtidigt som jag haft en bebis och i en drömvärld hade jag bara gjort det roliga jobbet, inte det tråkiga, men att satsa på ett bolag (eller som i mitt fall, flera) innebär ju att man måste göra alla delarna. Till nästa barn kommer jag dock ha personal på plats som kan hjälpa till med rätt typ av avlastning så att jag kan bolla jobbet och mammaledigheten lättare 🙂

Sist men inte minst! Så har jag verkligen insett hur viktigt det är med jämställdhet för mig sen Dante kom till världen. Jag tänker inte halka efter i min karriär för att jag är kvinna och därmed ”bör” ta mer av föräldraledigheten än partnern (OBS säger inte att alla ser på det så men att normen ser ut så enligt min personliga uppfattning). Jag och Damon kommer dela upp föräldraledigheten på hälften var när framtida barn kommer till världen, när Dante kom var jag hemma 70-80% och Damon 20-30% och jag insåg att det blev så för att jag tog för givet att jag som kvinna skulle vara hemma mest (vi båda driver ju eget, tillsammans dessutom!). Nästa gång delar vi lika!

Tack tack tack för detta inlägget. Har också varit utbränd och får tillbaka symtom då och då och behöver pausa allt då. Har en sådan barnlängtan men min sambo och min mamma anser att jag måste får utmattningen under ”kontroll” först. Men jag tror som du att jag alltid kommer ha med mig en benägenhet. Som både är positiv och negativ som du säger, då jag lyssnar tydligare på min kropp och framför allt agerar efter hur jag mår psykiskt. Hur är dina tankar med att skaffa barn när man varit utbränd? Beundrar alla mammor och är rädd ibland att jag inte kommer orka.

Jag tror att du vet när du är redo. Jag var inte i närheten av en utbrändhet när jag blev gravid men jag känner igen symptomen som kommer då och då, de kommer jag nog ha med mig hela mitt liv. Så gå på din egen intuition <3

Hur gör ni era bananpannkakor? 

Här finns recept!

Hej Michaela!
Jag tror jag har fastnat sen jag blev dumpad.
Har du någonsin varit där? Och hur tog du dig ur det?
Jag mår dåligt varenda dag och har gjort i 1,5 års tid, sen jag blev dumpad. Jag känner att jag inte duger och känner mig så ensam. Fick höra från mitt ex att han inte riktigt visste om han ens var kär i mig under tiden vi var tillsammans. Jag känner mig så sviken och har svårt att gå vidare och bli lycklig igen. Hur ska man veta att någon älskar en och vill vara med en när man fått höra det där?
Kramar!

Hjärtat <3

Jag tror att du måste se det som ett trauma och att du behöver bearbetning och terapi för att kunna ta dig ur de känslorna. Jag hade sökt mig till någon att prata med, antingen digitalt via Mindler eller en psykolog i området där du bor. Om man har fastnat i något ska man absolut be om hjälp för att ta sig ur det och där är psykologer oslagbara. Testa några olika tills du hittar rätt om det krävs, jag lovar att det kommer vara värt det!

Kom ihåg att nästa kille inte är din gamla kille, han är din nya med sprillans nya egenskaper och personlighet. Så han kommer inte behandla dig så som din förra kille gjorde.

Puss!

Vart är glasunderläggen från? Så fina 

Våra underlägg är från H&M (de mintgröna!)

Var kommer dina ursnygga leopardskor ifrån?

Den är från Nathalie Schutermans egna märke (tyvärr svindyr…)

Kan inte du skriva en önskelista inför jul så att man får lite inspiration?

Såklart! Comin’ right up!

Hej!

Kommer det inga nya bakgrunder till dator och mobil för november månad? Hittar endast fjolårets på forni.se.

Tyvärr kommer det inga under de kommande månaderna eftersom Lollo är på föräldraledighet, men jag lovar att säga till så fort de är tillbaka. Kram!

Vilken storlek har du på pälsen från By Malina? 

XS!

Hej,
Orelaterat till inlägget, men hur stort är Dantes rum? Planerar barnrum nu i ett uteymme jag tror är ca lika stort och hans rum verkar så fulländat! 

Det är inte så stort, kanske 8kvm? Men det räcker absolut till ett barnrum! Vi har ju plats med hans säng, skötbord, fåtölj, byrå, klädhäst, en stor leksaksbil och en stor korg med leksaker. Samt hyllor med böcker, prydnadssaker osv. Så allt får verkligen plats trots att det inte är så stort! Innan han kom hade vi bara ett skrivbord där inne och trodde det skulle bli trångt till vår bebis men det blev hur bra som helst. Puss!