Frågor med Forni

Kan du uppleva att du fått möjligheten att ge ut böcker pga din stora publik på sociala medier?  kram

Absolut!

Fina plagg!  Jag är nyfiken på hur det gått med sömncoach till Dante? Inte sett något i bloggen om det sen oktober och jag tycker det verkar så spännande. Kram!

Vi ska faktiskt träffa en person i nästa vecka, återkommer om vi får med oss något spännande. Kram!

Hej bästa Michaela! Min pojkvän fyller 25 i mellandagarna och alla mina planer på en rolig upplevelse tillsammans går i kras pga covid.. Har du något tips?

Extra allt-hemmamiddag! Kör ett tema och dekorera i den stilen, klä upp er till max, höj musiken och bara njut av er kväll! Kanske ta en prommis till någon plats ni gillar på dagen med en flaska champagne i handen för en snabb utomhus-dejt innan in går hem, värmer upp er och börjar fixa inför kvällen. Det viktigaste är att ni är tillsammans <3

Kloka du, jag har en fråga som du kanske kan besvara i något inlägg.

Hur gör man för att oro inte ska påverka bebisen? Jag är gravid i vecka 24 och just nu känner jag mig lugn och trygg (när hon rör sig i magen och jag känner det? Nej men det är det mysigaste jag hade varit med om), men det har jag inte varit hela tiden och förstår att jag kommer bli orolig och rädd igen när hon väl är här. För att hon ska ha det bra, för hur hon mår, för att något ska hända henne, för att hon ska bli sjuk, för att vi ska göra något fel osv osv. Men jag förstår också att man inte ska visa för mycket oro för barnet, att de uppfattar så mycket och att det påverkar dem. Precis som du har pratat om gjorde jag ett tidigt ultraljud (det fick jag gratis eftersom det var lite osäker hur lång gången jag var pga oregelbunden mens, men jag hade definitivt betalat för det om det hade krävts) och NIPT trots att KUB-testet visade att risken var 1 på 20 000. Allt för att bli så lugn som möjligt.

Hur gör du för att inte visa din oro för Dante för mycket? Hur gör man för att inte påverka bebisen negativt? Känslor är naturligt och fint, såklart, men det känns som att man ibland är ohälsosamt orolig. Hur påverkas egentligen små barn av föräldrars känslor? Du är ju inte barnpsykolog eller barnläkare, hehe, men tänker på att ni ändå har haft det riktigt tufft med magen och öronen och sömnen, så du kanske har funderat på detta och frågat de som vet. Man hör ju ibland att lugna och trygga föräldrar som inte oroar sig får lugna barn som sover hela nätter osv osv, men alltså vad fan? Man blir ju inte mindre orolig av att höra sådant, direkt. :)))

Kram och tack för att du är en av mina favvopersoner på www! <3

Hej fina du,

Alltså först måste jag bara säga att välkommen till föräldraskapet. En livslång oro. Så med det sagt oroar jag mig fortfarande en hel del och sätter hjärtat i halsgropen hundra gånger om dagen. Värst var när Dante var runt 1 år och precis lärt sig gå, han var så ostadig och var framme vid precis ALLT. Om jag tittade bort en sekund hade han dragit ner en lampa, hittat ett eluttag, klättrat upp på ett bord, sprungit ut i gatan… herregud alltså.

Finns bara ett sätt att hantera sin oro: acceptans och djupa andetag. Jag försöker att se på min oro som en sund del i mitt föräldraskap och när det går för långt vissa tillfällen försöker jag att backa och hitta tillbaka till det sunda. För som du säger så är det inget roligt för ett barn som blir kvävt av en förälders oro.

Jag minns en gång när jag hade Dante i bärsele när han var två månader. Vi var och handlade och plötsligt började han andas konstigt. Jag släppte kundkorgen, vända mig om och sprang hem. Då och då stannade jag för att lyssna på hans andetag och ja, de lät konstiga. Väl hemma tog jag ur honom ur selen och tittade på honom varpå han kräktes (han hade väl fått damm i halsen eller något?). Trodde på riktigt jag skulle dö av hjärtstillestånd och är inte säker på att jag agerade på bästa sätt (hade varit bättre att bara ta ut honom ur selen i butiken och be någon om hjälp om jag kände mig orolig?).

Ibland tar oron över men jag försöker hålla mig lugn och låta Dante vara ett barn. Visa vad som kan vara farligt, men låta honom upptäcka världen. Balans och sundhet tror jag är ledorden.

Försök njuta och om du känner dig alltför orolig tycker jag att du ska prata med en psykolog för att lätta hjärtat!
Massa kärlek

Ja mer konkreta grejer som relaterar till dessa tider! Vill höra specifikt om hur du jobbar med ett kommande samarbete. Hur gör du urvalen? Hur lägger du upp en jobbdag för att inte börja stressa dig igenom mailen hela dagen. Många känner nog igen sig i att dagen slukas upp av mail och onödiga möten. Hur socialiserar/nätverkar du i dessa tider? Hur orkar du ens klä upp dig och ta dig ut? Jag sitter mest och jobbar i pyjamas. Hur skiljer du på jobb/vardag när du jobbar hemifrån? Jag har plötsligt börjat jobba på kvällar/helger och gör hemmasysslor på dagen. Vad tjafsade ni om hemma senast? Jag tjafsade om vem som ska ta morgonen med bebis. Hur hanterar du en kund som har 10000 korr-rundor. Hur orkar man med en bebis som inte vill borsta tänderna. Hur håller man sig från att festa loss totalt när man väl träffar sina tjejkompisar. Ångest och bakis i en vecka sen.
Hur håller man sig ifrån att nätshoppa hela jäkla tiden, re-marketing och influencer kampanjer överallt. Lönen tar slut vecka 3 fast den är hög. Hur håller man sig ifrån att inte nappa på ett erbjudande om “rea på botox” när alla på sociala medier fixar till sina ansikten och förklär sig i filter. Man vet ju inte hur folk ser ut på riktigt längre, man har ju inte setts på ett år? 
Aja det var mitt liv i ett helårs contentkalender.

Alltså jag älskar dig, vill du bli min kompis?

Jag försöker hitta struktur i mina dagar men jag ska erkänna att det är svinsvårt. Idag lämnade jag Dante på föris och var hemma 09.15. Tänkte att ”wow, jag har en hel jobbdag som jag bara kan röja undan på” men innan jag hann blinka var klockan 12 och jag hade hunnit 2 punkter på min att göra-lista av kanske 15 akuta. Bestämde mig för att yoga en stund för att hitta fokus, åt lunch efteråt och började om. Fick två oväntade jobbsamtal, hann stryka 3 punkter till och vips var klockan 14.30, dags för dagens sista telefonmöte och gå till föris samtidigt som jag pratar. 5 av 15 akuta hann jag alltså. Lekte med Dante till 19.30, satte mig med jobb igen och fastnade med mina kollegor med att försöka lösa morgonshowen med FORNI som inte ville fungera. Svarade på två mejl, åt en lussebulle, började skriva på det här inlägget. Tänkte ”jag ska bara kolla lite lägenheter i Marbella…” och vips blev klockan 21.49. Så snälla nån – vem är det som ska ge tips och vem bör få tips? Jag tycker att pandemin har vänt allt upp och ner, från att inte ha några möten i våras när pandemin var ny så har alla kommit in i nya normala och jag har möten heeela dagarna. KÄMPA

…

Jag började skriva det här inlägget i torsdags 21.00. Nu är det söndag 10.30 och jag har inte hunnit sätta mig för att skriva klart det förrän nu.

Så – struktur? Fråga inte mig! Sen jag blev mamma är det som att jag bara kör på efter bästa förmåga och håller tummarna att allt går i lås.

Man lurar sitt barn till tandborstningen. Man låter sig själv dricka 1000 glas vin med tjejerna ibland, och nöjer sig med ett glas mestadels av gångarna – för att orka allt annat. Balans, eller något sånt <3