Om att ha en sån ångest som gör att man drunknar inombords

Jag la upp en instagrampost i söndags kväll som jag tänkte spinna vidare på i ett eget blogginlägg. Jag får många meddelanden från följare eller folk som hittat till mig, som noterar hur tacksam jag är gentemot livet. Vissa stör sig på det och tycker att jag överdriver tacksamheten, ”Hur tacksam kan man va egentligen?”. Andra tackar för livsglädjen, säger att den är en trevlig påminnelse om att njuta av de små sakerna i livet.

Hur tacksam kan man vara egentligen?

Om man har lidit av psykisk ohälsa i många och långa perioder så kan man faktiskt vara helt sjukt, överdrivet, out of this world-tacksam när man inte mår dåligt alls. Inte bara dagar då ångesten är hanterbar – utan dagar där den inte existerar alls. Jag har i perioder av mitt liv haft så mycket ångest så att det har känts som att den ska äta upp och ta över hela mig. Jag har gått och hoppats på en dag med mindre ångest, bara lite mindre så att det inte känns som att jag ska drunkna i mig själv. Och så har det kommit dagar då ångesten varit hanterbar och jag har varit så glad över det. Och då har jag börjat tänka, att tänk om det kan finnas dagar som inte innehåller någon ångest alls?

Och så har de dagarna kommit. Då har jag blivit rädd och varit på min vakt, för tänk om det bara var en dag? Men sen började de dagarna bli fler och fler i mitt liv, och till slut hade jag fler ångestfria dagar än ångestfyllda. Det var då tacksamheten tog över mig. Jag blev så fånigt men också helt rimligt skitglad över att leva ångestfritt. Varje dag som är en dag fylld av välmående tackar jag universum för.

Jag tror att flera som själva lidit av ångest kan känna igen sig i det här.

Jag mådde mycket sämre för både fem och tio år sedan än vad jag gör idag. Idag kan det komma perioder som är ångestfyllda på grund av att jag går igenom saker i mitt liv som får mig att må dåligt – som sjukdomar eller familjeproblem. Men min och många andras psykiska ohälsa växer ur någonting man inte begriper sig på, och det är därför den är så läskig och svår att ta sig ur. För det är inte nödvändigtvis så att tiden läker sår med sån ångest. Utan oftast krävs det arbete, återhämtning och utveckling.

Till dig som sitter med ångest, utmattningssyndrom eller psykisk ohälsa av något slag. Du är inte ensam. Och det finns bra dagar runt hörnet som väntar på dig. Det kan kännas långt dit, men de finns där. Du är värd sådana dagar och de kommer att komma till dig tids nog. Jag vet hur det känns att inte vilja mer eller orka mer. Men orka lite till. Det kan bli bättre, jag lovar dig ♥

Skriv gärna något kring era egna erfarenheter av psykisk ohälsa i kommentarsfältet, så kanske du kan hjälpa någon annan med din historia.

  1. Jag levde i flera år med kraftig ångest och bara några fååå dagar per månad där jag mådde bra. Efter några år hos olika läkare så fick jag diagnosen PMDS, alltså en specifik typ av kraftig PMS. Det visade sig att min kropp blivit så sliten av att ständigt behöva vara ”allergisk” mot min egen menscykel att jag fått serotoninbrist och akut krisreaktion. Nu äter jag en låg dos antidepressiva (fluoxetin) som jag troligen kommer behöva äta hela livet och jag mår så fruktansvärt bra. De bra dagarna jag hade varje månad var tydligen mitt riktiga ”jag” och nu är jag den personen nästan alla dagar i månaden. Nu slipper jag också använda hormonella preventivmedel för att stänga av min cykel och har äntligen mens, sexlust och en kropp som lever i naturlig harmoni med cykeln.
    Är så oändligt tacksam!

  2. Gud JA!!! Är likadan. Satan vad ångest jag hade för några år sedan efter en misslyckad flytt till NYC och nära utbränd i en av Sthlms värsta branscher. Kunde sitta i kroppen som kramp hela dagar, jag blev inte av med den. Efter KBT, total livsstilsförändring (tog bort some, började träna, prioritera min tid annorlunda etc), en trygg relation som kom in i mitt liv och insikten om att lyckan bor i det lilla – så mår jag så bra. Jag är så otroligt tacksam för det där lugnet jag numera känner i kroppen – som standard! Förut var ångesten standard. Och ibland (väldigt sällan) kan jag få lite ångest eller stresspåslag igen och när det gått över kan jag slås av tanken att jag hade det så hela tiden förut? Och bli så så så tacksam att idag mår jag bra! Mest hela tiden!

    1. Idag är jag 38 år. När jag var 20 år tog ångesten över mitt liv och jag fick även ofta panikångest attacker. Jag började i intensiv KBT. Blev erbjuden antidepressiv medicin, tackade nej. Inte ska jag, världens starkaste människa äta samma medicin som psykiskt sjuka människor gör?? Det märkliga är att jag haft sådant här tänk om mig själv trots att jag nu arbetat inom psykiatrin i mer än 15 år.
      Förra våren kraschade jag fullständigt. Sjukskriven ett halvår på heltid. Träffade terapeut en gång i veckan och har sedan dess ätit antidepressiv medicin. Jag har hela mitt liv varit en ”duktig flicka” och haft ett starkt medberoende. Kämpar som bara den med att komma ur det nu. Har fortfarande lång väg att gå med en stor oro om att jag aldrig ska bli lika glad som jag var förr. Men nu jobbar jag heltid och försöker så gott jag kan orka med det samt man och två barn och ett hus.

  3. Jag har varit ordentligt sjuk i psykisk ohälsa i två perioder. Första gången runt 20. Från att haft stora framtidsplaner om utbildning, karriär o bild av hur ett lyckat liv ser ut, så gjorde jag helt andra prioriteringar. Efter det spelar ingenting ngn roll förutom att må bra. Innebär det att bo i ett tält i skogen i ett halvår, så får det vara så.. Se ut som sju svåra år för att jag inte orkar bry m om mitt yttre men mår bra i det, ja då får det vara så.. Jag har blivit ngn som skiljer mig en del från min biologiska familj, men kan även vara den som är mest nöjd med livet. Min definition på vad lycka är, har blivit att bara att jag mår bra spelar inget annat ngn roll. Blir liksom helt vårsolsrusig av att bara må bra. Andra runt mig tycker att jag har möjlighet att skapa ngt större av mitt liv, därför jag har de förutsättningarna, men jag har valt att bara vara nöjd eftersom jag mår bra o vill inte tappa bort det för att se om jag kan skapa ngt som skulle anses som bättre. Jag nöjer mig:)

  4. Jag håller med! När man varit nere på botten med så mycket ångest att man knappt vet var man ska ta vägen så är en ångestfri dag en helt underbar dag. Min kropp strejkade förra sommaren och hösten pga lång period av ångest som jag försökte hantera själv, magen ballade ur och jag orkade inte göra något, vilket också ledde till ännu mer ångest över allt jag missade. Lägg också till ett jobbyte på det där man skulle försöka visa sig duktig fast ångesten fanns där varenda jäkla sekund.

    Min räddning blev en läkare som hjälpte mig med magen, dietistkontakt och sedan bokade jag tid hos en terapeut privat. Efter första samtalet kände jag mig så lättad och efter 6 ggr insåg vi att jag var färdig för nu, jag behövde inte mina 10 samtal som vi bestämde från början.

    Idag är jag så sjukt tacksam över en dag utan ångest och magvärk. Jag njuter av restaurangbesök utan att mitt hjärta ska slå tusen slag och vardagen känns rolig igen och inte längre något man måste ta sig igenom för att sen vara helt utslagen under helgen. Jag har fått livet tillbaka och då är det lätt att känna tacksamhet även en grå tisdag. <3

  5. Jag har lidit av psykisk ohälsa i hela mitt, mina första minnen innehåller oro och ångest. Jag är uppväxt i Sverige, med trygg familj. Vid 9 års ålder vägrade jag i perioder att gå i skolan, skyllde på ont i magen. Jag fick sån separationsångest av att lämna hemmet. Men tyvärr gjorde man inget mer än att undersökte min mage och konstaterade att inget var fel. Tonåren var ett rop på hjälp. Men eftersom jag sida vid ropen fick bra betyg, hade mängder med vänner, sporrade osv osv märktes det inte. Universitetsstudierna var kaos, en prestationsångest utan dess like. Men ingen såg mig. Inte ens min sambo. Mitt första jobb fortsatte på samma sätt, men där fanns en underbar kvinna som blev min chef. En ung person som såg mig. Hon skickade mig till vårdcentralen och äntligen fick jag lite hjälp. Kbt och medicin. Det gick okej. Blev gravid och blev deprimerad men höll det på insidan, ingen såg. Jag var gravidillamående så allting skylldes på det, både för mig och omgivningen. Bebisen kom och jag hade ångest. Jag var så trött. Försökte bete mig som att jag inte hade barn för rädslan att förlora kompisar. Försökte vara en cool mamma. Men jag ville bara att bebisen skulle sova. När han var 9 månader bröt jag ihop. Dom misstänkte att jag hade en graviditets depression som gått direkt över till förlossningsdepression. 9 månader tog det. BVC såg det redan på testet man gör efter några veckor, men hon orkade inte ta tag i det tanten utan sa åt mig att vila. Fick hjälp, men inte tillräckligt. Sen hade 2 riktigt ljusa år när jag sökte privat psykolog. Blev gravid igen, hade en fantastisk hjälp av vården och hade en underbar föräldraledighet. Orkade jobba ett år. Sen kom kraschen, och som jag föll. Jag var ju perfekt. Ett bra jobb, bara 30 år. Villa, man, två barn. Sprang lopp. Men jag kraschade. Utmattningssyndrom och generaliserat ångestsyndom. Högkänslig. Nu har det gått 1,5 pr sen kraschen. Jag har fått fantastisk hjälp, på flera håll. Jag har också kämpat med läka själv. Tagit strider, med andra och med mig. Ändrat förhållningssätt, ändrat relationer.. Äntligen ser jag ljuset. Kämpar med att acceptera att jag förlorat så många år av lugn och lycka, och jobbar med uppskattningen om hur bra jag har det och hur många år jag förhoppningsvis har framför mig.

  6. Åh, tack tack tack för det här inlägget. Igår vid lunch gick jag hem från jobbet och sen satt jag bredvid sängen och bara grät. Har sagt till så många gånger om hur mycket jag har att göra på arbetet utan respons. Nu sitter jag här och vet inte hur de ska lösa det. Så läskigt men min kropp orkar inte längre. Tack för att du delar med dig.

  7. Jag relaterar verkligen till detta inlägg. Jag har också haft mycket ångest i perioder. Förut vågade jag knappt lita på dom ångestfria dagarna även fast dom sakta men säkert har blivit fler. De ångestfyllda dagarna var jag så rädd för att dom skulle bli fler igen. Nu kan jag omfamna dom ångestfyllda dagarna på ett sätt jag inte kunnat förut – jag tycker inte om dom men jag accepterar dom. Acceptans har hjälpt mig mycket.

    Började nytt jobb förra veckan och var så orolig innan, hur det skulle bli då jag haft beskymmer med både social ångest och prestationsångest. Men det känns så ångestfritt…vilket är sjukt ovant och lite konstigt. Men samtidigt en sån otrolig befrielse.

    Kärlek till alla som kämpar med ångest dagligen!! ❤

  8. Hej! Till Louise, hoppas du ser och läser detta: säg upp dig eller sjukskriv dig och börja få hjälp med att prata med någon. Att jobba och ingen lyssnar slutar bara med att du blir sjuk och kanske får en lång väg tillbaka. Ta tag i det nu, livet är för kort att jobba ihjäl sig eller må dåligt. Psykisk ohälsa och ångest är hemskt och kan själv känna idag att de dagar man mår bra är man så himla tacksam och överdrivet positiv! För några år sedan var jag djupt deprimerad och hade konstans ångest ( visste inte ens va det var ) förens jag kom till en läkare och bröt ihop helt. Fick träffa psykolog och gick så långt till att jag började gå hos psykiatrin. Fick börja med medicin och träffa behandlare 1 gång i veckan. Till råga på allt detta har jag växt upp med en familj och bild av att man ska vara stark och klara allt själv. Psykologer mm är bara fel och sånt håller vi inte på med i denna familj. Hade det inte vart för läkarna, psykologerna och medicin (ett kort tag) så vet jag inte om jag orkat mer. Tog mig 2 år att komma tillbaka och idag kan jag hantera ångesten om den dyker upp. Som är sällan tack och lov. Trodde aldrig det skulle bli bättre, men det blir det och även om jag förlorade massa på vägen som vänner, socialt liv etc etc. Så är jag så tacksam idag att jag är ångestfri, fått verktyg av vården hur man ska hantera ångest, depp mm. Jag jobbar ständigt med min hälsa, välmående och utveckling och självklart hjälper det att man blir klokare och lär sig desto äldre man blir. Tack för jag fick dela med mig, ta hand om er därute.

  9. ”Jag är inte perfekt tyvärr” borde alla unga tjejer (och killar) läsa. En av de bästa böckerna jag läst för den förändrade verkligen min syn på mig själv. Rekommenderar alla att läsa den, egentligen oavsett kön och ålder 🙏🏼❤️

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

WEEKLY PLANS

God morgon måndag!

Hur känner ni den här måndagsmorgonen? Koll på läget eller fullständig kaos?

Jag trodde att jag hade koll på läget men måste erkänna att måndagar alltid är som att kastas in i en tornado, man vet liksom inte vad som väntar en. Allt ska sättas för veckan och samtidigt brinner några akuta knutar som behöver lösas upp. Den bästa känslan är den på måndagskvällen när man inser att man klarade av allt och i lugn och ro kan sjunka ner i soffan med <3 kvällsfika <3 framför en serie.

Ibland kan jag önska att jag inte tyckte att mitt jobb var så viktigt, men jag gör verkligen det. Både i mina kanaler och det arbete jag gör med Baby Journey får jag regelbundet meddelanden om att vi hjälper människor och den insikten gör att jag har svårt att ta jobbet med en klackspark. Sen semestern har jag haft svårt att somna på kvällen, hjärnan snurrar på högvarv och jag har så mycket jobbtankar som sprängs i huvudet på mig. För det mesta är det roligt men på nätterna och måndagsmornarna känns det något stressigt.

Nåväl. Jag har haft världens finaste helg, kontoret är i toppskick, mina kollegor strålar och jag ska köra ett riktigt svettigt träningspass på lunchen för att kicka igång veckan.

Veckans schema: Jag ska komma igång med träningen efter sommaren, herreGUD så härligt det ska bli med riktiga träningsrutiner igen. Sedan väntar en heldag med plåtning på torsdag, flera roliga möten i veckan, tillväxtkontroll för minimannen på BVC, frisörbesök och Damons födelsedag!
Veckans ångestpuck: Gillar inte dagens känsla av stress. Måste hitta balans när det kommer till min relation till mitt jobb.
Det här ser jag fram emot i veckan: På fredag fyller Damon år och då ska vi ut och äta med Carl, Sofia, Steffi och Jonas! Vi fick det i födelsedagspresent av dem efter vår fest för ett år (!) sen, men på grund av pandemin är det först nu presenten blir av. Passande nog bjöd de ut oss på D’s födelsedag så det kommer bli ett riktigt roligt firande med god mat och gott vin. Ser fram emot det!
Veckans blogginlägg: Tänkte prata psykisk ohälsa, visa upp mina väskor och publicera de sista bilderna från Marbella!
Måndagens tacksamhetstanke: Danteee


Foto

  1. Kan verkligen rekommendera CBD olja innan läggdags.
    Jag har också svårt att varva ner och släppa jobb på kvällen men med CBD olja blandat i ett glas vatten så blir jag avslappnad, kan släppa jobb och får kvalitéts sömn.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Marbella: Spansk afton, strandhäng och när himlen brann

Blev nästan lite rörd av att börja skriva det här inlägget om vår Marbella-trip. Såg den här bilden på vardagsrummet från lägenheten vi hyrde första veckan och blev mjuk inombords, vad härligt vi hade det där.

Den här bilden är tagen tidigt första morgonen, när dimman fortfarande låg över havet och knappt några andra än en familj med svenska rutiner var vakna.

Första frukosten i skuggan, innan solen började ligga på och det blev för varmt för att sitta just där.

Såhär såg jag ut första dagen! Herregud vad kär jag är i det här setet från By Malina. Får alltid sååå mycket komplimanger när jag har det :’)

Vi hade bokat strandhäng och lunch på Pedros med Amanda, Shoan och barnen. Livsnjut 1000%.

Dante, Chloé och Philippe lekte loss i sanden, sprang runt och busade. Verkligen en underbar dag.

På kvällen mötte vi upp Jocke, Petra och Markus för att äta middag på Chez Philippe. Barnen sov hela middagen, vi drack vin och åt massa mat, pratade och hade en riktigt bra första kväll.

På onsdagen var vi bjudna till Amanda och Shoan på en spansk afton. Jag hade på mig klänning från Sandro och klackar från Flattered.

Massa favoritkompisar var ju i Marbella samtidigt så vi hängde en hel del allihopa och fasiken vad trevligt det var.

Paella för 15 personer 🙂 <3

Kidsen levde lajf innan alla somnade i varsina rum och vi åt en lång middag. Det är Amandas mamma Annika och hennes man Mikael som har byggt det här huset och det var verkligen spektakulärt. Helt klart ett av de finaste husen jag har varit i, allt var genomtänkt i detalj.

På torsdagen hade vi en barnfri dag på Boho Club inbokat med ett gäng kompisar. Damons pappa hade kommit ner för att vara med oss några dagar så han och Dante skulle hänga. Dock blev hela dagen fel för oss och allt blev stressigt och jobbigt. Ville bara flika in det, så att ni inte glömmer bort mitt i allt prat om hur fantastisk vår semester var, att det var jobbiga stunder också. Med gråt och felbeslut och allt vad det kan vara.

Vi åt i alla fall en mysig picknick på Boho Club, hängde vid poolen, badade och drack bubbel.

Fredag och strandhäng comin’ up.

Vi hade bokat Casanis Plage hela dagen med Amanda och Shoan!

Hej min älskling

Wow, maten på Casanis Plage får full pott. Riktigt bra för att vara beach club. Det här stället kommer vi besöka varje Marbella-trip från och med nu!

På kvällen gick D och hans pappa ut och åt medan jag var hemma med Dantis. Läste bok och kände semesterlunket infinna sig.

På lördagen var vi på visningar med vår mäklare! Vi körde fyra halvdagar med visningar med vår underbara mäklare Emilio. Första dagen kräktes Dante ner hela hans bil så jag och lilleman fick åka hem igen medan D och Emilio tittade på några ställen själva. Men på lördagen kunde vi åka båda två.

När det blev kväll nattade vi lilleman och lämnade honom med hans farfar för att ha en night out.

Med det här snygga gänget och deras män! Jag hade på mig en gammal goding från Dagmar, känner mig som en grekisk gudinna i den.

En av de roligaste kvällarna i år. Dansade i sofforna, drack drinkar, åt massa god mat. Ser ni bakgrunden? Himlen brann den kvällen, galet att himlen kan vara så vacker.

Tack lilla liv och alla inblandade för den här första veckan i Marbella! Andra veckan kommer sen, nu ska jag hugga tag i mejlen innan vi går på helg. Puss!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kvällsfikat – no or go?

Underbara Clara skrev ett underbart inlägg om kvällsfika igår kväll. Här hittar ni till inlägget. Medan jag läste det fylldes jag av en varm och trygg känsla i kroppen. Min hjärna började oavbrutet vandra mot det kvällsfika jag kunde komma att tänka på. Som på Amanda Schulmans Instagram där de kvällsfikar varje vardag förutom onsdagar då det är charkisar och vin. Jag vet inte hur många gånger jag har printscreenat deras kvällsfika. Varför? För den ser så trygg ut. Knäckebröd, te i kanna, blommigt porslin och tända ljus. Eller alla kvällar hos min mormor och morfar genom åren. Deras transparenta porslin i bruna toner, morfars kaffe, våra koppar med te och så tekakor med leverpastej uppkrupna i soffan.

När jag var tonåring var min bästa stund på dygnet den när alla andra i huset hade gått och lagt sig, världen var tyst och jag fick ta min kvällsfika framför en Harry Potter-film i soffan utan att bli störd. Två mackor med skinka, en stor kopp te och axlar som sjunker några välbehövliga centimeter. Till och med barn och tonåringar bär ju (tyvärr) på en hel del stress genom dagarna.

I alla fall så var den första kommentaren till inlägget en kommentar om hur onyttigt det är med kvällsfika och att det bara leder till övervikt och innehåller onödiga kalorier. Jag blev så chockad för jag trodde att kommentarsfältet skulle svämma över av ”Team fika!”-kommentarer. Och så kom den och jag blev helt ställd. Ja, det är klart att personen i fråga har en poäng – men vad utesluter man om man utesluter en kvällsfika förutom kalorierna?

Kanske tid tillsammans, tid ifred, tid för lugn.

Kvällsfika är inte något som finns varje dag i mitt liv, men de kvällarna jag har det är mina mysigaste kvällar. Inte de där man bara slänger i sig någon onyttigt ståendes i köket pågrund av det orimliga kvällssuget eller sitter med ansiktet djupt begravet i jjobbdatorn. Utan när man gör en ansträngning för en mysig stund på kvällen. Efter en dag som ofta går i 110 med jobb, småbarn, en smartphone som blinkar ungefär en gång i minuten från 07 till sent – så kan kvällsfikan vara den lugna stunden.

Hade det kunnat vara en kvällsmeditation istället? Absolut. Den lugna stunden på kvällen behöver ju inte nödvändigtvis vara kopplad till ätande. Men är det något fel om den är det? Jag tycker inte det.

Vad handlar kvällsfikan om? Att få något som mättar i magen, absolut. Speciellt om man som småbarnsfamilj har ätit middag vid 17-18 och är vrålhungrig vid 21 igen. Behöver den vara onyttig? Såklart inte. Jag tror att min mormors generation fikade tre gånger om dagen, det vet vi ju idag att det inte är något bra för kroppen. Men en fika behöver inte vara kakor och bullar. Det kan ju vara mackor, fil, yoghurt, fruktsallad eller något annat som mättar lite. Kan en fika vara måttlig? För mig kan den det.  Hela grejen ligger ju i själva känslan – den lugna, mysiga stunden – snarare än att trycka i mig något.

Jag tycker det är så intressant hur vi ser på kost och motion idag. Hur många pratar om ätande som att det ofta ska vara något dåligt. Att äta och njuta av mat är det finaste vi kan ge till oss själva. Inte bara själva ätandet i sig – utan stunden den kan medföra. Oavsett om det är frukost, lunch, mellanmål, middag eller kvällsfika. Den kan vara social, mysig, ett sätt att lära känna eller ett tillfälle att komma nära.

För någon som mig, som alltid har varit både hungrig och stressad på kvällen, är kvällsfika kanske det finaste jag kan ge mig själv. Och den stunden vill jag nog ge till hela min familj också när Dante och hans eventuella framtida syskon blir äldre. En sista stund att samlas på dagen innan man trygg, mätt och nöjd kryper ner i sin säng.

Jag är helt klart team kvällsfika! Är du?

Foto

  1. HELT KLART TEAM KVÄLLSFIKA!!!! Önskar min man såg tjusnigen i det lika mycket som mig så man kunde ha det tillsammans, men det är jävligt mysigt att fika själv med!

    1. Damon gillar inte heller det lika mycket som jag, men jag kör ensam om han inte vill vara med och älskar det precis som du!

  2. Team kvällsfika! Vi kallade det kvällskaffe när jag var liten, de vuxna drack kaffe, vi drack te eller varm choklad. Uppvuxen på nittiotalet så innebar kvällskaffet alltid något sött, men inga mängder, en nybakt sockerkaka om det var lyx, eller ett paket ballerinakex att dela på fem personer. Vi samlades alltid i vardagsrummet framför tvn och det var SÅ MYSIGT. Älskade det då och saknar det nu när jag bor själv, det är inte samma sak då tycker jag. Längtar tills jag och min kille bor ihop, då jäklar ska det kvällsfikas 🙂

  3. Team kvällsfika! Vilket underbart inlägg! Tack för så trevlig, mysig och fin läsning, Michaela. 🙂 Är så mätt på att läsa om hälsosam kost och träning (vilket i sig är bra) – mat är njutning och något vår knopp och kropp behöver! Sedan frossar väl ingen i tårta morgon till kväll varje dag? Så lite mer kvällsfika röstar jag för!!

    1. Tack fina du! Nej precis – hälsosamt är bra men att njuta är också viktigt. Och så länge en inte bara äter tomma kalorier från morgon till kväll, som du så klokt påpekar, så tror jag vi alla mår bra av lite kvällsfika!

  4. Ja nu är jag efter ha läst ditt mysiga inlägg, haha!
    Det är något mysigt och tryggt med det men också mättar en lite hungrig (sugen) mage. Hade gärna fikat mer ofta, då te och kakor eller bullar, men pga onyttigt så blir det fruktskål allt som oftast.
    Men efter ha läst ditt inlägg så känner jag för att lägga mer krut på gammal hederlig kvällsfika ☺️

    1. Haha, jag tror inte du är ensam om just det där med att byta ut te och bulle mot fruktskål pga man försöker vara hälsosam. Men jag tror faktiskt att det gör så pass bra mot själen att köra på den där hederliga kvällsfikan då och då så att den inte blir så onyttig trots allt. Och om man rör på sig och äter mycket frukt och grönt under dagen finns det ju utrymme för kvällsfika tänker jag <3

  5. Ååh nu kastades jag tillbaka till barndomen 😍 kvällsfika i köket, te med socker, honung och mjölk och såklart skorpor och ost. Måste definitivt börja kvällsfika nu i höst igen ❤️

  6. Vad glad jag blir att läsa tema kvällsfika! Växte upp med att familjen samlades kl 21 framför Aktuellt med något att slät kopp att dricka en kaka/macka/Gotte eller vad det nu kunde vara varje vardagskväll. Ibland var man med hela aktuellt ibland en stund och ibland inte alls. I mitt singelliv har jag ingen kvällsfika är jag sugen kylskåpsäter jag men när jag sambott har jag fikat och älskart.

  7. Har inte tänkt på det som kvällsfika men jag äter alltid något (gott) på kvällen en stund innan jag lägger mig..motsvarar iaf en kvällsfika även om det inte är regelrätt ”fika” 😀 Gärna glass, fruktsallad, en proteinbar, något efterrättsliknande när det finns, godis eller liknande. Vi lever bara en gång, gäller att njuta av alla stunder man kan <3

  8. Och allt det här om att det är nyttigt eller onyttigt att äta kvällsfika, snälla det är ju helheten som räknas, inte bara glasspinnen på kvällen. Höj blicken 🙂

  9. Wow vilken fin text!
    Ska införa mer kvällsfika i mitt liv. Och ibland är det en god bulle, knäckebröd med gott pålägg, rostad macka eller bara te. Det är ju variationen som gör livet! Kram

  10. Haha vi kallar det inte för kvällsfika, men någon gång runt kl 20 när barnet sover är det dags för ”te och macka” hemma hos oss! ÄLSKAR te och macka på kvällen för som sagt, ätit middag vid 17 är man ju hungrig då? Plus stillar sug efter godis OCH ser till att jag orkar hålla mig vaken till iallafall 22. Plus mysigt när jag och min man står och småpratar när vi brer mackor och fixar (eller så tar man hand om den som haft en sämre dag genom att fixa åt den). Har genom åren tänkt på att skippa pga onyttigt att äta så sent påstås det men nä jag skiter i det! Isåfall kanske bara EN macka om jag ätit typ pizza till middag men i övrigt nej, då får annat stryka på foten för ”te och macka” är fucking heligt!!! 😄

  11. Finns ju en middle ground här: att man tar en kopp kvälls-te 🙂 Man behöver inte fika/äta och stoppa i sig om man inte vill, men man får den där mysiga stunden med en varm kopp mellan händerna och sin finaste person mitt emot

    1. Är med dig på det! Jag är inget fan av att äta på kvällen då jag ofta äter en större middag lite senare. Men en kopp te är ju jättemysigt!

  12. Hej fining!
    Ja gud verkligen ”Team fika” härmed. Allt du beskrev om stressfaktorer var igenkänning. Med långa arbetsdagar ibland utan tid för lunch eller paus. Sedan ett till heltids kör med Familjen AB, då behövs en stund för att landa. Få tid med ”min person”, babbla om dagen och planera inför morgondagen. Sen kan ”fikan” bestå av allt från infusion, frukt eller nåt gott ibland. Det är som du nämner mer ritualen som är viktig och inte själva ätandet. Team fika it is! 🌺 Puss!

  13. Ja här är det självklart ända sen jag var barn.
    Macka, kvarg med granola, filmjölk..alldeles för hungrig för att inte äta. Middag tar vi vid 18.

    Min sambo hade inte detta med sig dock, så han blev rätt besviken när jag frågade om han ville ha kvällsfika och det inte var bullar och kakor, hihi!

  14. Jag är personligen inget fan av kvällsfika och är inte heller uppväxt med det. Min pappa är kardiolog, vilket nog präglar mitt perspektiv men jag tycker att en saga på kvällen eller en pratstund kan vara än mer givande. En rejäl middag kring 20tiden är vad mina föräldrar föredrog och jag har aldrig saknat kvällsfikat. Dock är jag själv mer av en person som föredrar färre men mer ordentliga måltider och äter gärna mer konkret mat framför mackor eller fika.

  15. Jag har lärt mig av kostrådgivare att det är hur och vad du äter som spelar roll inte NÄR. Så kvällsfika iväg alla. De är ju så mysigt. Och vem blir inte lite småsugen mot kvällen när man ätit en tidig middag.

  16. Kvällsfikat är absolut det bästa målet på dagen om någon frågar mig! Det innebär sällan ”fika” i sådan bemärkelse att det innehåller massor av socker, utan består ofta av en kopp te, mackor med pålägg, ägg eller yoghurt och musli. Jag tror att det beror väldigt mycket på hur man är uppvuxen och inskolad, hur man senare i livet ser på just kvällsfikat.

    Det kan ju också handla om vart i livet man befinner sig. Som någon skrev här ovan, så tror jag inte att det passar många småbarnsfamiljer att äta en ordentlig middag kl. 20.00 på kvällen. Då ska ju barnen vara i säng eller i alla fall på väg att nattas. Mina barn på 1,5 och 4,5 år behöver äta middag vid 17-tiden efter en lång dag på förskolan. Annars kan jag räkna med rejält griniga barn. Sedan kanske de inte alltid äter så stora portioner till middagen. Vissa dagar petar de i maten och äter mest grönsakerna. Då behöver de få i sig något mer på kvällen innan nattning, vanligtvis macka eller yoghurt. Jag tror också att många barnfamiljer faktiskt hinner med att både kvällsfika och läsa en liten saga för sina barn innan de somnar. Så den ena mysiga stunden tillsammans behöver ju inte nödvändigtvis utesluta den andra.

  17. Åh <3 igår låg jag vaken och kunde inte somna. Hade en sån inre stress och kom aldrig till ro. Bestämde för att gå in o kika här och så hade du skrivit det här magiska inlägget! Wow. Jag blev alldeles varm och mjuk i kroppen. Du lyckades få mig att känna kvällsfike-lugnet och jag blev påmind av alla fina älskade kvällsfika stunder jag har haft genom åren. Tusen tack för det! Ett utav de bästa jag har läst <3 kram och sluta aldrig kvällsfika!! Jag ska ta o börja igen 🥰

  18. Rör inte mitt kvällsfika! 🙂 Nästan alla kvällar fikar jag en macka, det kan vara en rostad med ost eller knäckebröd med pålägg och till det ett par glas kall mjölk. Inget onyttigt men gott. Sitter helst ensam vid köksbordet och bläddrar i en tidning samtidigt. Otroligt avkopplande och jag somnar mycket lättare än om jag inte fikat. Äter man middag vid 17-18 så är i alla fall jag lite hungrig vid 23.

  19. Åh, vilket fint inlägg! <3 Jag läste även Underbaraclaras inlägg när det publicerades, och mindes också själv alla gånger när jag fortfarande bodde hemma, och hela familjen samlades för kvällsfika med tekannan och bröd och pålägg framdukat. Kanske samlades vi för att se något särskilt program (gud, får såna flashbacks till när vi tittade på Morden i Midsomer på somrarna!), kanske satt vi bara runt köksbordet och pratade lugnt om vad som hänt under dagen, vad alla tänkte på, ett litet "leva här och nu" på det allra tryggaste sätt. Jag är helt klart team kvällsfika alla dagar i veckan! 🙂

  20. Det här var så välskrivet, mysigt, snällt och bra att jag fick tårar i ögonen haha? Så bra du är på att formulera dig alltså. KRAM

  21. Vi har inga barn och äter middag runt kl 20 så ingen kvällsfika utom möjligen en kopp te och några chokladbitar. Idiotiskt att kommentera att det är onyttigt dock, som att det inte finns tillräckligt med skammande av andra här i världen.

  22. Det har skavt i min kropp i så mång avvecklar nu. Känt stress över arbetsuppgifter, över att behöva börja jobba på kontoret igen ”efter” pandemin, över att sommaren tagit slut och jag inte tagit vara på den, över att min mamma dricker för mycket och över tio tusen grejer till. Men så läser jag det här mysiga inlägget och allt vasst i min kropp känns som mjuka moln. Nu stänger jag ner jobbdatorn och tar helg, och njuter av den här känslan som du och din text gett mig. Och så blir det en liten delicatoboll i väntan på att min kille ska komma hem från jobbet.

    Tack för det här fina inlägget ♥️

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Livslånga äktenskap, mode och sommarpizza

Idag har jag kvalitetstid med Dante och kommer inte ha tid för att blogga, så jag tänkte att ni skulle få läsa loss inne på magasinet istället. Här kommer en handfull favoritartiklar från senaste tiden!

Är vi verkligen skapta för livslånga äktenskap? 

I månadens Sexpectations reflekterar Alma om vi verkligen är skapta för livslånga äktenskap… om idealet och det paradoxala av det.

Mitt mode-jag har vaknat till liv

I artikeln ovan berättar Tess om att hennes mode-jag har vaknat till liv, mmm så härligt. Man älskar mode-Tess. Hon ger även tips på inspirerande internationella modeprofiler att följa i höst!

Sommarpizza med mozarella och sparris

Behöver du inspiration på vad du ska laga till middag? Pizza går aldrig fel! Amanda tipsar om receptet på den perfekta sommarpizzan med mozzarella och sparris!

5 snabba Kajsa Arvidsson

Missa inte heller veckans profil för artikelserien “5 snabba med”, Kajsa Arvidsson! Kajsa jobbar med content marketing och e-commerce på smyckesföretaget Engelbert och har en fin, genomtänkt stil som jag ofta inspireras av.

 

Sommarläsning: Sju boktips om personlig utveckling

Hörrni, glöm inte att vi har många veckor kvar på sommaren! Boosta sista veckorna på sommaren med en bok om personlig utveckling och kom in i rätt sinnesro inför hösten. Om du inte är som jag och har utvecklingsförbud från din psykolog 🙂 I artikeln ovan tipsar jag om mina favoritböcker inom ämnet. Sjunk ner i soffan och njut av en inspirerande bok!

  1. Så intressant med första artikeln om livslånga äktenskap. Jag och min sambo har levt tillsammans i snart 11 år. Har 2 fantastiska barn, köpte hus och bil. Men nånstans på vägen väckte känslan av att inte vara mamma, förälder, sambo på heltid. Jag älskar min familj förstå mig rätt, men jag älskar också mig själv. Och tanken växte också i min sambo. Vi insåg snabbt att vi inte var husmänniskor, det tog upp all vår tid, kostade för mycket mm. Vi fastnade i det vardagliga tjatet, gick förbi varandra, hann inte med livet. Så nu bor vi i vars en lägenhet och testar särbolivet. Och vet du vad? Det fungerar hur bra som helst! Vi har egentid, tid för vänner, vi ser varandra på nytt spännande, romanstiskt sätt, och vi gör ändå saker som en familj. Vi tjafsar inte om disk, tvätt, städ, hämtning/lämning. Särbolivet kanske inte vara för evigt, kanske flyttar vi ihop igen men detta har fungerat så bra för oss, att vi vågade testa och att vi faktiskt blev lyckligare av det, som familj och som individer. Ibland måste man våga bryta normen.

    1. Jag ÄLSKAR att du vågar gå mot normen. Tror de som gör det blir lyckliga på riktigt – inte fiktivt lyckliga. Grattis till dig som har hittat en lösning som funkar för just er. Kram!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi