Det var flera av er som efterfrågade ett inlägg där jag går igenom de månaderna jag var gravid ”i smyg” och såklart ska vi titta på det!

Först vill jag bara klargöra att ingen människa mår bra av att gå runt och hemlighålla saker. Inte jag i alla fall. Jag tycker inte att det fanns något roligt eller spännande med att bara några visste om och att man behövde luras lite i vissa sammanhang. Helst önskar jag att människor inte var så nyfikna av sig för då hade man i alla fall inte behövt småljuga titt som tätt, men jag vet ju hur nyfikna vi människor är och för att få vara ifred valde jag att dra några vita lögner för att få smälta detta i min takt.

Med det sagt – nu tittar vi!

2:a november 2018

Här var min sista utekväll innan jag fick reda på att jag var gravid! Jag hade haft min värsta vecka på hela året och var 100% säker på att jag inte var gravid när vi gick ut den här kvällen. D var borta och jag bestämde mig för att bara släppa allt och HA KUL. Det blev en riktig tjejkväll – middag och champagne med Marith på Bank Hotell innan vi mötte upp Linn, Sofia, Johan och Daniel för drinkar och sen dans på Fou… och Rose. Haha. Tog en taxi hem vid halv fyra och minns att jag var så glad över den här kvällen.

Såhär i efterhand kan jag inte tänka mig en bättre sista kväll innan nio månader som nykter och att sen gå in i rollen som mamma.

Diabetesgalan var tre dagar efter att jag ”plussade” och här kändes allt fortfarande overkligt. Jag tänkte inte så mycket på det för jag vågade inte riktigt. Men jag drack inte och det var det nog ingen som reagerade på, jag brukar inte dricka på vardagsevent speciellt mycket.

Hade ett event på NK den veckan också, första veckan som gravid. Såhär i efterhand var det nog skönt att jag hade så mycket jobb som jag hade under den här perioden för det hjälpte mig att ta fokus från graviditeten vilket jag behövde. Jag ville bara att tiden skulle gå snabbt!

Jag och D var ute och åt middag för att fira graviditeten på fredagen den veckan. Vi gick in i Margaux och Jacob och det var så kul för jag såg direkt på henne att hon förstod att jag var gravid. Men som den äkta vännen hon är gjorde hon ingen grej av det utan lät mig vänta med att berätta tills jag var redo <3

Det finns inte jättemycket bilder på mig från mitten på november fram tills mitten på januari. Inte för att man på något sätt såg på mig att jag var gravid, haha, men jag kände bara inte att jag ville bli fotad. Under november så var jag på landet med min familj (de visste inget vid den tidpunkten), gick en promenad med Marith innan hon skulle åka till Sydafrika i tre månader och åt brunch med massa tjejkompisar.

Hade releasefest för boken samma dag som vårt första ultraljud i v.8, aldrig varit så nervös i hela mitt liv (tänkte berätta mer om ultraljudet och sånt sen!). Lättnaden att gå på sin release och ha sett ett hjärta slå tidigare på dagen var… obeskrivlig.

Jag var däremot helt dränerad på energi efter det beskedet, tror jag hade gått och burit på så mycket rädsla och oro, så på releasen var jag helt slut.

Veckorna efter releasen väntade tv-framträdanden, radiointervjuer och boksigneringar. Under dessa veckor mådde jag illa KONSTANT och fick stålsätta mig inför varje framträdande. Det var ett under att jag klarade sändningen i Nyhetsmorgon utan att springa ut för någon hade haft på sig jättemycket parfym i green room innan så jag trodde jag skulle dö, haha!

Att jobba mellan v.8-12, när illamåendet är som värst, är en riktig kamp alltså. Jag mår fortfarande illa stundtals men dessa veckor var rakt ut hemska!

D var i Chicago när jag var i v.9/10 och gud vad jag saknade honom. En kväll hade jag enorma smärtor i magen och var så orolig för missfall. Då var det jobbigt att vara utan honom i hela åtta nätter. Men jag passade på att äta saker jag tycker om, vila och vara med de vänner som visste om att jag var gravid. Här var det en del som hade börjat spekulera vet jag, men jag var så orolig och ville bara få vara ifred.

På julafton hade jag en av mina sämsta dagar under graviditeten. Är det någon mer än mig som är allergisk mot pälsdjur och har blivit MER allergiska under graviditeten? Min moster har en katt och även fast huset var städat och katten inlåst var jag så dålig av att vara där så det inte var klokt. Låg i ett rum med öppet fönster och försökte andas sista tre timmarna av kvällen, jag skulle köra hem så fick snällt vänta på att alla var klara vid midnatt. Men det var också dagen då jag berättade för mina nära och kära om graviditeten, mer om det senare men åh vilken fin stund ♥

Nyår var min första ”festtillställning” som gravid och nykter. Vi hade en riktigt mysig helg men jag insåg att det inte är min grej att vara i den typen av situationer just nu. Jag trodde nog att jag skulle vara en sån som var med som vanligt under graviditeten men det är helt enkelt inte samma grej och jag gillar inte att vara med vänner som är fulla när jag inte är på den nivån eller i den sinnesstämningen. Efter det bestämde jag mig för att försöka hålla mig till lugnare tillställningar. Pratade med Amanda Schulman om detta och hon sa att den första graviditeten skulle hon hela tiden vara med och bevisa att hon kunde vara den där ”sköna gravida tjejen”, men under de sista två graviditeterna har hon istället bara kopplat av och njutit av att inte vara med. Så har jag också bestämt mig för att göra!

Jag är inte så bekväm med att vara bland fulla vänner om jag inte är i samma sinnesstämning och även om jag är på middagar och sånt nu när jag är gravid, så brukar jag avlägsna mig när de andra börjar bli tipsy :))) Det blir bäst för alla tror jag <3

Mixade bilder från januari

I januari började det bli svårt att dölja magen, samtidigt gick vi och väntade in våra svar från NIPT-testet som vi hade gjort (ett test man kan göra privat för att se eventuella kromosomförändringar samt barnets kön redan i v.10). På grund av julledighet tog våra svar extra lång tid och jag var så nervös över att något skulle vara fel med bebisen.

När vi var i Schweiz med Hästens fick jag svar (man får svar online) på att hen var frisk. Vi satt alla tjejer i loungen på hotellet och jag kunde inte hejda mina tårar när jag såg det. Jag är glad över att jag var i sån trygg miljö som med fem medsystrar när alla spänningar släppte. Kvinnligt stöd är fan bäst ibland. Sen försökte de få mig att kolla könet direkt haha, men jag höll mig tills jag var hemma med D igen!

Sen var det ett par veckor av jobb, dölja magen så gott det går och förberedelser inför Maldiverna. Innan vi åkte hade vi berättat för alla våra närmsta, vilket också tog en jäkla tid på grund av att alla var bortresta i etapper under julen, och väl på Maldiverna var det dags att berätta för alla vi känner, och er, om denna ljuvliga nyhet. Nu hoppas vi att allt fortsätter gå bra och att en frisk bebis kommer till oss i juli ♥

… hittar du här (klick!)

Hej alla gulliga,

Tack för er kärlek ♥

Här kommer tre tips kring min graviditet som ni kan läsa om ni vill:

1. Jag är Veckans Preggo på Mama där jag har svarat på lite frågor som ni kan läsa här (klick!).

2. I veckans poddavsnitt pratar jag om graviditeten – så skönt att äntligen kunna prata om den i podden. Jag berättar om huruvida vi var redo att bli med barn, när vi kom till det beslutet och hur det kändes första gången en person frågade om jag var gravid. Sök på ”Forni & Hamilton” där appar finns så hittar ni avsnittet! Eller klicka här.

3. Min graviditet vecka 18 ligger uppe på FORNI – här kan ni läsa den!

Det är speciellt att skriva om barnlängtan… När jag skrev dikterna till På andra sidan natten valde jag att ha med några texter om barnlängtan, jag var inte säker på om jag skulle ta med dem, men funderade ett tag och sen körde jag trots allt. Det var både stort och läskigt att släppa in läsare i något så djupt och privat som barnlängtan men det kändes tryggt att göra det i boken – som att orden behandlas varsammare där än vad de hade gjort på internet. På nätet kan även de känsligaste delarna av ens innersta vändas emot en. Utom kontroll kan något som är så skört för en, vändas som ett vapen. Att visa svaghet på nätet kan ha ett väldigt högt pris för när man är svag är man utsatt och naken.

Jag vet inte hur jag ska ta mig an det här ämnet idag heller riktigt, trots att jag sitter med en växande bebis i min mage. Det kändes som ett mirakel när jag stod på lanseringseventet till På andra sidan natten med ett 1,5 cm stort embryo som växte i mig. Jag har fått sms, mejl och meddelanden om barnlängtan från andra kvinnor som har läst boken och jag visste att det skulle vara värt att dela med mig av en liten glimt av mitt privata för att någon annan i sin tur skulle känna sig lite mindre ensam i det.

Alla väljer vad de vill och inte vill dela med sig av när det kommer till det största i livet – att bli förälder. Jag får se hur mycket jag kommer att dela med mig av och på vilket sätt, som med allt egentligen. Men jag vill säga några saker som jag önskar att jag hade fått läsa hos andra.

Jag vill till exempel berätta att det kan ta tid och det är ingenting konstigt. Barn är ingenting alla kan planera in, faktorer som ålder, hälsa eller hur ofta ni ligger behöver inte spela någon roll. Jag önskar att jag hade vetat om det innan den här resan började för oss. Att jag hade förstått något som jag förstår idag: att bli gravid handlar om extrem tur – eller otur – beroende på för vem och hur en graviditet uppstår. Jag har gått hela mitt liv och skyddat mig exemplariskt mot att bli gravid innan jag var redo, och sen när jag var redo förstod jag att ett plus på stickan är ett under. Att en liten, fantastisk människa ska kriga sig hela vägen till ett växande foster är ett mirakel. Det är ingenting någon kan ta för givet.

Det kan gå jättelätt att bli gravid. Om man har tur så går det enkelt när man väl är redo. Eller så kan det ta väldigt lång tid och vara en kamp som andra människor aldrig kommer kunna förstå. Man kan försöka planera in hela sitt liv men alla kan inte planera in ett barn. Jag hör andra kvinnor prata om att bli gravida samtidigt, att de inte vill föda på sommaren eller att de vill ha barn under en viss månad. Vissa kan säkert planera sina graviditeter så, men alla kan inte det. Och det är vanligt!

Innan vi började försöka bli med barn fick jag många råd från andra mammor i min närhet (de visste inte när eller hur vi ville ha barn, bara att vi ville bli föräldrar någon gång i framtiden). Jag fick höra att jag inte skulle stressa upp mig utan bara ta det som det kommer, att vi skulle bli gravida på en sekund eftersom vi ligger så ofta (förlåt för personlig info haha) samt tips om när det är bäst att vara gravid eller föda barn. Såhär i efterhand önskar jag att jag lyssnat mer på mig själv och mindre på min omgivning. Jag hade behövt ta kontroll på mitt sätt. Nu blev det bra ändå. Men jag tar med mig en enorm ödmjukhet efter den här resan och en tacksamhet som är obeskrivlig. Jag är glad över den erfarenheten jag får ta med mig.

Alla blir inte gravida på första försöket, alla kan inte planera in sitt liv precis som man drömt om, vissa får luta sig tillbaka och vänta på att universum ska ha sin gång.

En viktig påminnelse som hjälpte mig genom denna period: universum ger dig bara de utmaningar som du kan klara av. Så är det, så kommer det alltid att vara. Allt blir vad det blir. Livet är inte alltid som i en film eller vad man ser hos perfekta influencers med deras perfekta filter och perfekta graviditeter och perfekta små runda gravidmagar. Det finns folk som kämpar där ute.

Inuti mig växer vår lilla krigare, som jag redan älskar hejdlöst. Jag är glad att vi fick längta, allt har en mening, det måste ha en mening, även om det i slutändan kanske bara handlar om tur eller otur ♥