Allt har en mening, det måste ha en mening.

Det är speciellt att skriva om barnlängtan… När jag skrev dikterna till På andra sidan natten valde jag att ha med några texter om barnlängtan, jag var inte säker på om jag skulle ta med dem, men funderade ett tag och sen körde jag trots allt. Det var både stort och läskigt att släppa in läsare i något så djupt och privat som barnlängtan men det kändes tryggt att göra det i boken – som att orden behandlas varsammare där än vad de hade gjort på internet. På nätet kan även de känsligaste delarna av ens innersta vändas emot en. Utom kontroll kan något som är så skört för en, vändas som ett vapen. Att visa svaghet på nätet kan ha ett väldigt högt pris för när man är svag är man utsatt och naken.

Jag vet inte hur jag ska ta mig an det här ämnet idag heller riktigt, trots att jag sitter med en växande bebis i min mage. Det kändes som ett mirakel när jag stod på lanseringseventet till På andra sidan natten med ett 1,5 cm stort embryo som växte i mig. Jag har fått sms, mejl och meddelanden om barnlängtan från andra kvinnor som har läst boken och jag visste att det skulle vara värt att dela med mig av en liten glimt av mitt privata för att någon annan i sin tur skulle känna sig lite mindre ensam i det.

Alla väljer vad de vill och inte vill dela med sig av när det kommer till det största i livet – att bli förälder. Jag får se hur mycket jag kommer att dela med mig av och på vilket sätt, som med allt egentligen. Men jag vill säga några saker som jag önskar att jag hade fått läsa hos andra.

Jag vill till exempel berätta att det kan ta tid och det är ingenting konstigt. Barn är ingenting alla kan planera in, faktorer som ålder, hälsa eller hur ofta ni ligger behöver inte spela någon roll. Jag önskar att jag hade vetat om det innan den här resan började för oss. Att jag hade förstått något som jag förstår idag: att bli gravid handlar om extrem tur – eller otur – beroende på för vem och hur en graviditet uppstår. Jag har gått hela mitt liv och skyddat mig exemplariskt mot att bli gravid innan jag var redo, och sen när jag var redo förstod jag att ett plus på stickan är ett under. Att en liten, fantastisk människa ska kriga sig hela vägen till ett växande foster är ett mirakel. Det är ingenting någon kan ta för givet.

Det kan gå jättelätt att bli gravid. Om man har tur så går det enkelt när man väl är redo. Eller så kan det ta väldigt lång tid och vara en kamp som andra människor aldrig kommer kunna förstå. Man kan försöka planera in hela sitt liv men alla kan inte planera in ett barn. Jag hör andra kvinnor prata om att bli gravida samtidigt, att de inte vill föda på sommaren eller att de vill ha barn under en viss månad. Vissa kan säkert planera sina graviditeter så, men alla kan inte det. Och det är vanligt!

Innan vi började försöka bli med barn fick jag många råd från andra mammor i min närhet (de visste inte när eller hur vi ville ha barn, bara att vi ville bli föräldrar någon gång i framtiden). Jag fick höra att jag inte skulle stressa upp mig utan bara ta det som det kommer, att vi skulle bli gravida på en sekund eftersom vi ligger så ofta (förlåt för personlig info haha) samt tips om när det är bäst att vara gravid eller föda barn. Såhär i efterhand önskar jag att jag lyssnat mer på mig själv och mindre på min omgivning. Jag hade behövt ta kontroll på mitt sätt. Nu blev det bra ändå. Men jag tar med mig en enorm ödmjukhet efter den här resan och en tacksamhet som är obeskrivlig. Jag är glad över den erfarenheten jag får ta med mig.

Alla blir inte gravida på första försöket, alla kan inte planera in sitt liv precis som man drömt om, vissa får luta sig tillbaka och vänta på att universum ska ha sin gång.

En viktig påminnelse som hjälpte mig genom denna period: universum ger dig bara de utmaningar som du kan klara av. Så är det, så kommer det alltid att vara. Allt blir vad det blir. Livet är inte alltid som i en film eller vad man ser hos perfekta influencers med deras perfekta filter och perfekta graviditeter och perfekta små runda gravidmagar. Det finns folk som kämpar där ute.

Inuti mig växer vår lilla krigare, som jag redan älskar hejdlöst. Jag är glad att vi fick längta, allt har en mening, det måste ha en mening, även om det i slutändan kanske bara handlar om tur eller otur ♥

  1. Om det är något min egna barnlängtan har lärt mig så är det att det inte går att planera de stora händelserna livet. Jag fick två missfall i följd början av 2018 och längtade så extremt mycket efter barn. Jag tog emot det ena gravidbeskedet efter det andra avkvinnor i min närhet som väntade barn, och alla putande magar och announcements i sociala medier fick mig att radera instagram. Det handlar inte om att missunna andra eller att inte vara glad för andras skull och deras bebislycka. Det gör bara så fruktansvärt ONT att vänta och längta utan att veta, NÄR händer det mig? NÄR är det min tur? Att bli gravid kan som du skriver vara både lätt och svårt. Jag skulle önska att vi pratar lite mer om den svåra biten, andras historier om missfall och barnlängtan var den enda som hjälpte mig när jag var som mest förkrossad över min

    .

    1. Ville bara säga att jag känner igen mig så mycket. Vi har längtat efter barn i snart 2 år och har på den tiden fått 3 missfall. Att kastas mellan väntan, hopp och förtvivlan är så otroligt tufft och det tar över ens liv.. Jag har tagit avstånd från allt som påminner mig om graviditeter och alla i min närhet som blivit eller varit gravida, just för att det gör så ont att påminnas om vad man själv inte har.
      Nu har vi haft turen att bli gravida en fjärde gång, men trots 3 ultraljud där allt har sett bra ut och att vi kommit ända till v.16 så vågar jag knappt hoppas att det ska gå vägen för oss. Har lovat mig själv att andas ut efter rutinultraljudet så att jag förhoppningsvis hinner njuta lite av att faktiskt få vara gravid.

  2. Klokt skrivet. Tänker ofta på det där, att man skyddar sig och aktar sig och är ”rädd” för att bli gravid i så många år för att sen kanske inse att det inte är så himla lätt… Sjuk jämförelse kanske (hehe ursäkta i så fall) men när jag jobbade på stuteri(avel och uppfödning av hästar) så insåg jag vilket JÄKLA MIRAKEL varje föl är. Först ska man seminera, vid exakt rätt tidpunkt, ibland är det inte en match mellan sto och hingst och då blir det ingenting, sedan ska det ta sig, växa och utvecklas och sedan födas utan komplikationer. Så många gånger det inte blev någonting! Först då förstod jag att varje föl, valp, bebis, kattunge – ja alla bebisar, är ett under av absolut rätta omständigheter. Så häftigt och fascinerande men också läskigt… En riktig gåva ❤️ Hoppas jag också får uppleva det en dag!

  3. Fina du<3 Jag köpte boken i tidig julklapp till mig själv och fastnade på en gång för dikten som börjar med ”när ska ni skaffa barn?”. Då hade vi försökt bli gravida i ett par månader. Måndag förra veckan fick jag äntligen ett plus på stickan och jag kunde inte tro det, vi blev så glada och förväntansfulla. Men nu är jag inte gravid längre. Min första graviditet slutade i ett missfall och jag blev (är) helt förstörd. Men så kom jag att tänka på din dikt och kände en liten tröst. Jag ska hålla fast vid den trösten när det känns som tyngst, läsa dikten om och om igen när jag behöver. Jag vill bara säga tack, tack tack tack för det hopp du och dina ord har gett mig<3

  4. Så vacker text. Och så viktig. Och klok. Du är fantastisk.
    Stort grattis till ert mirakel.
    Själv har jag en 2-årig skatt som jag älskar mer och mer för varje dag. Om det nu ens är möjligt.
    Ni har verkligen en fantastisk tid framför er! Värd all väntan i världen.
    Stor kram

  5. Förstår om du inte vill svara på detta men hur lång tid tog det för er? Känns bra att detta börjar tas upp mer!

    1. Jag tänkte samma….du pratar kring ämnet så vore kul att höra hur det var för er. Tycker det är så fint hur öppet tex Kenza har tagit upp henne situation.

      1. Hej Hanna och Mimmie,

        Hanna, jag tycker att jag är väldigt öppen och ärlig med min historia. Jag pratar inte kring ämnet – jag är direkt på ämnet. Exakt hur lång tid det tog för oss att bli gravida har väl ingenting att göra med saken – jag delar ju med mig av att det tog just tid.

        Jag tycker att det är lite girigt att ”begära” svar på tid eller annat kring någons graviditet. Att jag är så öppen som jag är kring min historia är långt ifrån en självklarhet och jag hade uppskattat om ni som följer kan uppskatta det – inte be om ännu mer.

        Av egen erfarenhet vet jag hur ”besatt” man kan bli av tid när man försöker bli gravid. Hela livet går ut på att jämföra och för mig blev det enormt stressigt och ohälsosamt. Jag har därför valt att inte dela med mig av siffror kring vår tid för det känns inte rätt. Vad som är lång eller kort tid är individuellt och jag tror på att våga prata om barnlängtan utan att jämföra hur lång tid det tar för olika personer. För mig blev det en trigger att läsa om hur lång tid det tog för andra (och sedan inse att det till slut hade tagit längre tid för mig i vissa fall) så därför har jag valt att hålla det privat.

        Bästa
        Michaela

        1. P.s menar absolut inte att ha en hård ton i mitt svar, försöker bara att vara ärlig och berätta om hur jag ser på det.

          Kram!

  6. Åh så träffande och vackert formulerat. Jag känner igen mig i precis varenda ord du skriver. Det känns skönt att veta att inte vara ensam om barnlängtan och jag känner hoppet växa när du skriver att det kan ta tid <3

    I min närhet är jag omgiven av att det gick på "första-försöket" och jag har känt mig så ensam i att det inte varit fallet för mig. TACK för allt du skriver, det hjälper mig en bit på vägen!

    Kram till dig och mini-Forni! Så glad för din/Er skull trots att jag inte känner dig 🙂

    1. Det är exakt den här typen av kommentarer som gör att jag valde att publicera den här texten. Du är inte ensam ❤️ Även om man känner just så. Stort lycka till ❤️

  7. Jag och min sambo planerade att bli gravida. Det tog oss tre månader och inte mycket ansträngning. Allt flöt på bra tills vi skulle på KUB. Jag var i vecka 13. Innan ultraljudet pratade vi allmänt om allt och dem sista orden med barnmorskan var att vi inte ska koncentrera oss på något negativt utan allt är säkert bra. Jag lägger mig på britsen och hon lägger den geggan på min magen och sätter på TV apparaten där vi äntligen ska få se vårt barn. Vi ser ett barn. Det tog mig ett tag innan jag företog vad jag såg. Jag såg ett foster utan hjärtslag. Sedan kom hennes ord: jag är så ledsen, men det finns inget hjärtljud. Jag visste vad jag såg, men jag kunde inte ha varit mindre beredd på det. Jag har råkat ut för ett MA (missed abortion) och jag visste inte ens vad det var. Fostret hade dött i 8, men kroppen har inte accepterar det och fortsatt utveckla sig som att jag var gravid. Tanken av att jag gått runt och fortfarande går runt med ett dött foster i min mage dödar mig. Min mage och bröst har nu äntligen börjat gå ner och jag ska göra en skrapning på fredag. Nu hade jag varit i v 16. Jag vet att detta är vanligt, även om jag aldrig innan hört talas om detta. Jag tänkte att så länge jag inte blöder så är allt bra. Men detta har varit otroligt tufft för mig och det jag sett fram emot är nu borta.

    1. Hej, ville bara svara dig med att det blir bättre… Jag upplevde också chocken i vecka 16. Började dock tokblöda och förstod ingenting. Det skulle ju vara ”säkert” efter v.12… Det var missfall sen det var ca vecka 7-8 och min kropp betedde sig som om den fortfarande var gravid. Det här var 2015 och jag kommer fortfarande ihåg allt som om det vore igår. Chocken jag fick satt nog i under några månader. Sjukhuset brukar erbjuda stödsamtal hos kurator, det hjälpte mig. Så även om det är en oerhörd tung tid som ni har framför er så blir den lättare att hantera. På något märkligt sätt går livet vidare… Jag önskar er all lycka till 🧡

      1. Tack Cecilia ❤ det jag känner i allt detta att det är så synd att folk inte pratar mera öppet om detta. Jag tror det hade hjälpt fler.

        1. Det tror jag med. När första missfallet hände kändes det som att många kändisar öppnade upp för missfall, Perelli och Beyoncé bl.a. Det blev en liten tröst, att det är så vanligt. Men mer röster behövs!! Lite sjukt att i denna stund har jag precis tagit piller för att få ut ett nytt MA som upptäcktes igår. Sånt är livet… Tills dess att jag blir gravid igen får jag glädjas åt min 2-åring 🙂 men ett litet syskon vore ju roligt att kunna få.

          1. Jag beklagar verkligen❤ usch, vad hemskt. Men som du säger, njut av din 2- åring tills nästa krabat kommer!

  8. Hej Michaela, fint skrivet och stort grattis till er lilla krigare. Nyfiken på hur du hanterade de första 12 veckorna? Jag har precis plussat och är i vecka 5, med vår lilla ärta. Vi hade turen att det gick fort och det är jag evigt tacksam för. Jag försöker att inte överananalysera mitt mående, googla för mycket men jag kan ändå inte riktigt låta bli. Räcker det med att tro, hålla tummarna och tänka positivt? Kram Emma

  9. Så fint av dig att du delar med dig något sånt privat. Jag känner igen mig i mycket av det du beskriver. Jag är så kär i mitt barn och min man och våran lilla trio. <3

  10. Först och främst – Stort, stort grattis till ert mirakel!

    Tack för dina fina ord. Gud så det hjälpte mig just nu. Vi har en fantastisk son som kom till av ”misstag” trots preventivmedel. Nu när vi försöker med syskon går det inte alls bra. Ett missfall och nu har vi försökt i 8 månader utan resultat. Mensen är som en käftsmäll varje månad. Men vet du, det kommer bli ett syskon när universum vill. Tills dess ska jag njuta (om möjligt ännu mer) av vår fantastiska son. Vilket mirakel han är ändå. Har printsceeenat din text och har den som bakgrund nu. Så jag hela tiden kan påminnas om att det är vår tur snart, jag får bara leva med att jag inte vet när <3.

    Kram och grattis igen till er familj <3

    1. Vilken fin, modig och ärlig kommentar. Och så intressant att du har upplevt graviditet och hela den resan från två helt olika perspektiv. Jag är helt säker på att ett syskon kommer att komma när tiden är inne. Fortsätt längta och som du säger, njut av er fantastiska son ❤️ All kärlek till dig!

  11. Grattis fina du, till skatten i din mage!

    Är också gravid nu efter fyra års försök och åtta IVF-behandlingar. Har BF om två veckor och har fortfarande katastroftankar kring att något ska gå fel och att vi inte kommer få ha lilla bevisen hos oss. Säger fortfarande ”OM bebisen kommer” och aldrig ”NÄR bebisen kommer”, och så vidare.. Känns jobbigt att inte ha kunnat njuta av graviditeten och gå upp i känslan av att vara gravid och glad över det. Men försöker tänka att så blev det för mig och ”barnaskapande” och graviditet är inte enbart lyckligt och underbart för alla. All kärlek till dig!

    1. Det är verkligen mirakel som växer inom oss, något som blir tydligt när kampen är så lång. Grattis till dig, och er, herregud så underbart. Tänk så högt du kommer älska den där bebisen när den är hos dig alldeles snart. All kärlek ❤️

  12. Jag känner så igen mig i din text. Tack för du skriver det, det ger trygghet i att man inte behöver känna sig ensam och hopp om att det förhoppningsvis ska gå för oss med. Vi är mitt uppe i vårt barn planering och är inne på fjärde försöket. Jag har en enorm barnlängtan och önskar att det kommer ske snart. Finns också en oro över om det kommer ske, men försöker tänka positivt. Det har varit riktigt jobbigt när jag fått negativ på testet, sådan ledsamhet och besviken. Jag vet att vi inte har försökt så länge, men ända kämpigt och mensen varit oregelbunden. Jag önskar med innan att jag mer ställt in mig på att det kan ta tid, det var så många historier om andra som direkt blivit gravida. Jag önskade att jag visste att mensen kunde vara oregelbunden efter preventivmedel. Jag önskade att jag slapp höra från andra om hur snabbt det gick för dem och hörde mer från den som fick kämpa.

    1. Försök inte stressa upp dig är väldigt olika för olika personer! Och också hörs (ofta) dom personerna som det gick lätt för lite mer, min erfarenhet är iaf att de som ej blir gravida med en gång ofta håller det för sig själva. Minns ej siffrorna helt och hållet men tror det är ca 25% chans för en kvinna i ca 30 årsåldern att bli gravid om hon har sex prick vid rätt tid i månaden. Jag har själv en tråkig missfallshistorik men har historiskt sätt alltid blivit gravid kortare än ett år efter missfall vilket min gynekolog räknar som ”normalt” och ”lätt för att bli gravid”. Har dock tyvärr inte lyckats få något barn än så utredning väntar nu för oss. Kram!

  13. Jag blev gravid på första ”försöket”. (Samlag utan skydd och inte uttalat att vi skulle försöka).

    Jag hade längtat efter ett barn länge men min sambo ville vänta. Jag sörjde varje dag över att inte ha ett barn.
    Och var väldigt öppen om det till min sambo.

    Så hade vi sex och han bara struntade i skydd (jag ville alltid strunta i det).

    Å vips så var jag gravid.
    Och det låter så fel när jag säger det eftersom så många kämpar, men jag kände mig snuvad på själva försökandet! Det där uttalda ”vi försöker blu gravida, det är dags!” Och att vänta med spänning varje månad.
    Var inte särskilt lycklig över att äntligen få vänta barn.
    Inte heller lycklig när dottern väl kom.

  14. Åh så fint skrivet. Grattis till ert mirakel!
    Det tog 1,5 år och två missfall för mig att bli gravid med vårt första barn. Jag var besatt, deprimerad, räknade dagar, timmar, kissade på stickor, kokade örter och drack, googlade allt mellan himmel och jord. Jag höll på att bli tokig. Sen blev jag gravid och i 42 veckor gick jag med katastroftankar. Förlossningen blev långdragen och för mig ett misslyckande då den slutade med kejsarsnitt men idag har jag en frisk 4,5 åring och jag är för evigt evigt tacksam. Lillebror kom helt utan att vi ens tänkt tanken syskon. Efter återigen 42 veckors graviditet kämpade jag mig igenom en nästan 2 dagar lång förlossning och så vips var livet komplett. Jag kan inte sätta ord på min tacksamhet och även om livet med små barn är oändligt slitigt, stressigt och stundvis påfrestande för kärleken så är jag så himla himla glad och tacksam.
    Tack för att du delar med dig. Ni kommer bli underbara föräldrar! Lycka till och sov medans du kan!!!

  15. Tack för ditt inlägg, så bra att du vågar uttala att det tar tid. Har behövt ta paus från alla sociala medier för att det var så mycket gravida och bebisar (är 30) och idag gick jag in här igen efter 2 månader borta. Möts av att du är gravid och blir så avundsjuk. Var tvungen att stänga ner och kunde först gå in en stund senare och då läste jag detta fina inlägg. Vill bara att det ska vara min tur nu. Har försökt snart ett år och känner att det som skulle vara något fint bara har blivit en ångest. Känns som att livet är en transportsträcka tills jag blir gravid. Har du några tips på hur en överlever i detta ”vakuum” som barnlängtan innebär? Tack återigen, det fick mig att känna mig mindre ensam!

  16. Jag längtar efter barn så att det gör ont i kroppen. Har gjort det länge. Men jag är singel och har varit det i fyra år. Är så avundsjuk på alla som kan skriva om sin barnlöshet och längtan i termer av ”vi”. Att inte ens ha någon vid sin sida i allt det här, det är tungt.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi