År: 2021

Hej Michaela! Har en fråga till frågor med forni om du har tid att svara! Jag och min kille har varit tillsammans i ca 1 och ett halvt år. Vi båda är på utbyte atm men ska flytta tillbaka för plugga en sista termin tillsammans i Uppsala. Jag vill väldigt gärna flytta ihop till våren men det vill inte han, han tror att det kommer tära på på vårt förhållande eftersom vi pluggar i samma klass och är i samma kompisgäng. Jag blir väldigt ledsen över att han känner såhär och kan inte låta bli att känna att han inte kan vara lika kär i mig som jag är i han. Hur hade du tänkt i min situation?

Hej fina du!

Jag förstår dig och hade också blivit ledsen. Hans känsla av att inte vilja flytta ihop behöver dock nödvändigtvis inte betyda att han inte känner lika mycket för dig som du känner för honom. Jag känner inte er och vet inte hur ni fungerar som människor, men om jag var du hade jag bollat detta och förklarat känslorna. Be honom lyssna på dig – och sen lyssnar du på honom utan att döma utan bara försöker sätta dig in i hans situation. Om båda gör så brukar man lättare kunna förstå hur den andra tänker.

Puss!

Hej! Tack för en fin blogg Jag har en fråga som egentligen rör tiden innan du blev förälder. Vi har försökt få barn nu snart ett år utan framgång. Jag har för mig att det tog lite tid för er också. Hur hanterade du det? Kram!

Jag mediterade, yogade, läste böcker och visualiserade min framtid där jag såg mig själv som mamma. Hela tiden intalade jag mig att just min bebis skulle vara värd att vänta på – och så blev det också <3 Ett råd jag har är att välja ut en eller ett par nära vänner som du kan ventilera alla dessa känslor tillsammans med där du tydligt ber dem att inte döma dig utan bara stötta dig. Att längta efter barn är en börda som blir tung att bära själv. Även om man har en partner så är det inte alltid så att den förstår, då det är man själv som sitter där med mens och tårar i ögonen över att det inte gick den här månaden heller. Lycka till och heja dig <3

Är jättesugen på din karriärkurs! Funderar dock på om tipsen/mallar är väldigt specifika till de branscher du rört dig i? Kanske dum fråga men jag söker inte arbete i Sverige och i ett hyfsat nischat fält (med massa specifika format för ex kompetensbaserade intervjuer), så funderar på om dessa delar av kursen (hitta jobb, söka jobba, intervju etc) kommer vara relevanta eller ej. Är dock ändå intresserad av mål-biten så kanske chansar och ser hur mycket som är användbart i mitt fall!

Den är inte gjord för min specifika bransch, däremot har jag utgått från egna erfarenheter och kan därför inte garantera att alla kommer få ut exakt vad man behöver från den. Dock innehåller den flera olika delar, så som du säger är min förhoppning att alla ska få ut något konkret verktyg som man kan ta med sig vidare i sitt arbetsliv. Hittills är det flera som mejlat mig och verkar ha fått massa bra tankegångar av kursen vilket är SÅ kul!

En annan sak jag vill säga är också att alla som går kursen får mejla mig och be om råd kring sin karriär i samband med att man går den. Ett personligt råd brukar vara både uppskattat och värdefullt så om du går kursen – glöm inte att mejla mig också!

Hej Michaela! När du köpte din Fendi Peekaboo så minns jag att du provade den i butik i det inlägget? Vilken butik hittade du den i?:)

Jag köpte den i deras flagship-store i Paris! Åååh minns än idag hur jag och Jossan satt där, jag drack champagne, och så gick vi loss på väskorna innan jag till slut slog till på denna. Världens vackraste väska!

Hej Michaela! Sitter med min 7 v gamla bebis som på kvällarna är ganska otröstlig. Oklart om det är magen som krånglar, om det är kolik eller temperamentsgudarna som jiddrar. Jag får ganska mycket tröst av att läsa dina ärliga månadsuppdateringar om Dante, men hur fan gör man för att inte bli knäpp? Nu när du är på ”andra sidan”, hur gör man för att inte dö av sorg, uppgivenhet eller känslan av att man är en sån himla keff mamma?

Alltså jag är ledsen över att behöva säga detta, men det finns inget man kan göra för att inte bli knäpp. Jag har stundtals känt mig helt koko av tiden med bebis eftersom jag sov så lite och blev så konstig utav den långa perioden. Det enda jag kan säga, och som stämmer till 100%, är att du ska hålla ut och att det KOMMER att gå över. Det kanske tar mycket längre tid för dig än dina kompisar, du kommer troligtvis bli galen när dina kompisar en efter en berättar att deras bebis äntligen sover medan din sover sämre för varje månad (hur är det ens möjligt!)… men det kommer bli bättre. Jag vet det för det blev det för mig – och jag trodde aldrig det skulle hända.

Ventilera med de vänner eller den vän du känner mest förtroende för, eller som du känner förstår eller i alla fall inte dömer. För mig var det nödvändigtvis inte mina mammakompisar som hade barn i samma ålder, för jag kunde bli så frustrerad över att de inte förstod hur jobbigt det var, så bara hitta någon som fattar och lyssnar och finns där. Om du har en partner, snacka ihop dig med hen och spy galla över situationen. Gå i terapi om du orkar, annars ta det sen när tid finns.

Men framför allt, kom ihåg att du är VÄRLDENS bästa mamma. Ingen är en så bra mamma som du är. Du genomlider 7 veckor av otröstlighet för din bebis – hur mäktigt är inte det! Förstår du hur bra mamma du är som tar dig igenom det för din bebis skull. Bäst är du.

Hej, kan du snälla berätta var din gröna stickade klänning kommer ifrån?? Tack!!

Den är från NA-KD!