Första dagen på kontoret

Jag har egentligen ”semester” den här veckan också, men kunde inte riktigt hålla mig från att skutta in på kontoret idag. Snälla nån vilken kärleksinjektion det var att komma hit idag! Man vet inte hur mycket man saknar sitt gäng förrän man är reunited igen alltså. Kändes bra i hela kroppen.

Dante fick ett efterlängtat besök av mormor och morfar där hemma medan jag och D jobbar undan en halvdag. Jag har en överfull inkorg som jag jobbar mig igenom men mest vill jag helst bara planera roliga saker med teamet, typ vad för kul vi ska hitta på i höst och spåna på nästa steg för FORNI. Men betala fakturor och sortera mejl ska ju också göras, såklart…

Har ni börjat jobba än eller har ni semester fortfarande? Det känns som att det är sparlåga till nästa vecka i alla fall. Skönt med mjukstart, jag kör sparlåga jag också tills på måndag.

Nu ska jag spela in ett samarbete och sen börja sammanställa alla bilder från Marbella som ni ska få i en härlig bildbomb fördelat i flera matiga inlägg.

Puss!

  1. Jag blir SÅ glad för din skull, och SÅ ledsen för min, för jag känner inte alls sådär om att gå tillbaka till jobb (varit hemma 1.5 år pga sjukskriven under graviditet och sen föräldraledig). Jag vill ju att jag ska vilja gå tillbaka, men drömmer om kontor, få ha kläder man känner sig fin i, kanske snygga klackar, administrativa arbetsuppgifter.. aah. Jobbar idag som förskollärare och älskar egentligen att jobba med barn, men det är allt runtomkring som gör att jag inte vill mer. Men tyvärr är min utbildning så specifik så får inget annat jobb.

    1. Jag jobbar som lågstadielärare och instämmer helt med dig. ÄLSKADE mitt jobb innan barn men känns som man får en overload av barn varje dag på jobbet. Jag vill ju komma hem från jobbet och vara en glad härlig mamma som är taggad på att leka. Men nu ska jag ta emot 51 st förstaklassare och känner att mitt pedagogiska jag kommer vara slut då ?. Skulle också vilja få gå till ett kontor, klä upp mig och umgås med vuxna (säger inte att det inte är lika jobbigt men då får man spara på lekenergin och barngos tills man kommer hem) ?

  2. Hej!
    Vem är er sociala medie-ansvariga på baby Journey? Har skrivit en kommentar där jag ifrågasätter ert val att hylla ett par som använt sig av surrogatmödraskap men får ej något svar, trots att nya stories och inlägg laddas upp. Är väldigt nyfiken på ert svar!

    1. Hej Anna!

      Vi har fått in väldigt många kommentarer och DM’s här under Pride, så kul med engagemanget! Vår instagram-ansvarig kommer att svara dig så fort vi har tid och möjlighet. Ha en fin onsdag!

      Kram

  3. Hej Michaela! Jag har en fråga 🙂 P.S redan nu tack för en grym blogg!
    Jag har en son som är ungefär lika gammal som Dante. Flera av mina närmaste vänner har fött barn senaste halvåret. Dessa barn är ”sååå enkla” och man kan ta med dem överallt sovandes. Mitt barn var (och är) inte så. Han var oftast missnöjd första året om han satt i vagn. Ont i magen, väldigt närhetskrävande osv. Skulle typ aldrig kunnat ta honom på restaurang då (tro mig, provade flera gånger).

    Mitt problem nu är att när dessa vänner fått ”enklare” bebisar så vill de mig råd. Vad jag gjorde fel med min bebis. Osv. Samtidigt orkar jag knappt se deras stories med sovande nöjda bebisar på Sturehof. Vad ska man svara dessa vänner? Jag känner typ att jag distanserar mig från dem för de är i sina bebisbubblor samtidigt som min ”bubbla” inte var så nice. Så känner mig bitter men… orkar heller inte få upptryckt av nyblivna mammor hur nöjda bebisar de har? Förlåt för rörigt inlägg ❤️

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Semestervink

Jag vet inte vad som hände riktigt, eller gjorde jag det kanske? Ja, det gjorde jag nog. Det var semestern som kom och tog mig. Den där känslan jag har undrat om jag har inuti mig men som absolut kom fram när jag fick två veckor i Spanien med min familj.

Den när man glömmer bort var telefonen ligger någonstans, låter den ligga längst ner i en strandväska och ser att det finns 14 olästa sms, 56 olästa dms och några hundra olästa mejl när man egentligen bara ska få fram snabbaste vägen till restaurangen.

Att få känna semester på insidan är det bästa en person som älskar sitt jobb kan ge till sig själv har jag insett. Det är lika viktigt som egentid när man är förälder. Det ger energi så att man kan ge allt man vill ge när man är tillbaka sen.

I veckan kommer jag tillbaka igen, på tal om det! Vi har lite semester augusti ut med Dante, men om ett par dagar trippar jag in på kontoret, snackar skit med mina kollegor och dricker bryggkaffe igen. Herregud så mysigt.

  1. Hej!
    Ber om ursäkt om detta uppfattas som påhopp, jag förstår att frågan kan vara känslig. Du verkar vara en omtänksam och reflekterande person så jag antar att du tänkt mycket på detta. Jag skulle gärna vilja veta hur du ser på den resurskrävande livsstil du marknadsför i bloggen som nu toppas av att skaffa lantställe utomlands (ironiskt nog pga det härliga klimatet). Jag är själv på intet sätt en förebild men tänker enormt mycket på den pågående klimatkrisen och har svårt att förstå hur man 2021 med små barn gör den typen av val. Avundas alla som inte har samma klimatångest som jag faktiskt. Som sagt, ledsen om du tar illa upp men jag ställer samma fråga till mina vänner och undrar om ingen annan tycker att det är lite jobbigt att vår livsstil håller på att ta oss mot den riktiga apokalypsen, hur otroligt det än låter. Jag skulle uppskatta en mer hållbar framtoning i bloggen, kanske tågresa till marbella, uppdatering om dina flyglöften, nya egna miljömål, mer samarbeten med företag som står för hållbar konsumtion etc. Tänker att såna som jag är din målgrupp så det får bli mitt tips så jag inte bara gnäller!

    Trevlig dag!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Italien: att återförenas, pasta i otroliga mängder, fotbollsvinst och dagar vid havet

Här kommer en riktig bildbomb från en vecka i Italien!

Jag, Damon, Dante, mamma, pappa, Timmy (min bror) och Sofia (hans tjej) åkte alltså till Rimini för att hälsa på vår släkt. Vi hyrde ett hus i närheten av min farmor och farfar som tillhör en kompis till min faster. När vi vaknade upp första morgonen dukade vi upp frukost och kände att herregud, här kommer vi trivas!

Vid lunch var det dags att äta den obligatoriska söndagslunchen med hela släkten. Här är jag och min nonna och Dantes nonna bis ♥

Det blev en låååång lunch med massa god italiensk mat som jag saknat.

På kvällen åkte vi ner till stranden!

Jag hade på mig en klänning från By Timo, skor från Other Stories och väska från Staud.

Mamma var kvar hemma i huset med Dante och vi skulle se EM-finalen. Alltså peppen???

Nej men det var så jävla härligt. Italien vann, alla kramades, folk jublade och sen utbröt folkfest på stranden. Så sjukt roligt att få uppleva det.

Mamma gav oss sovmorgon dagen efter och sen åt jag detta till frukost: kokosyoghurt med blåbär, croissant med nutella, juice och kaffe.

På kvällen tände vi upp grillen…

… och grillade på massa gott. Jag är ju besatt av salsiccia och kan äta det flera gånger i veckan (men gör tyvärr inte det… förutom i Italien dårå).

En kväll åt vi middag på stranden. Jag och Sofia matchade i grönt.

På väg mot stranden morgonen efter!

HAVET <3

Vi åt skaldjurspasta på vår favoritkrog till lunch. Den är så god där, det går liksom inte att äta lika god någon annanstans i världen. 9€ per person och det bästa man kan få.

Kolla bara!

Strandväska.

Så värt att vara sex vuxna och ett barn. Jag hann liksom läsa en hel bok på semestern? Hej då.

Huset hade sååå stor tomt med ett eget spa, volleybollplan, poolområde etc. Så himla glad att vi hyrde det! Att det hade utsikt över kullarna och ner mot havet skadade inte heller direkt.

Strandkillen.

En kväll gick vi ut och åt medan mamma och pappa var hemma med Dante!

Jag hade på mig klänning från Adoore såklart 🙂

Vi åkte till Santarcangelo som är vår favoritby.

Och så åt vi middag på den där lilla uteserveringen!

Mmm… finns få ställen i världen som gör så god mat som i den här delen av Italien tycker jag. Allt är gott!

Så härligt att få en egenkväll också.

Another day, another beach.

En lunch på Delinda… okej om jag bara fick äta en sista måltid i mitt liv hade jag valt detta. Jag och Damon funderar seriöst på om vi inte bara ska gifta oss på Delinda, fastän det är den enklaste restaurangen i världshistorien. Men alla gäster hade typ svimmat av maten, kommit till mathimlen och tackat oss för resten av deras liv.

NO WORDS

Hej snygg kille som badar i kvällssol.

Bombolone, alltså italienska munkar, har jag älskat sen jag var barn. Men vem älskar inte munkar så…

Veckans sista lunch hemma hos nonna och nonno. Min farmors mat betyder trygghet, värme, familj och kärlek.

Och så hade vi lite kalas för Dante! Han fick fyra paket, smaka på lite glass (han föredrar pasta, aldrig sett ett barn äta så mkt pasta som Dante, han åt lika mkt på veckan här som en månad hemma haha) och så sjöng vi på både italienska och svenska.

Sen var det dags att åka hem.

Tack min älskade familj för världens finaste semester ♥

  1. Vet du? Det är helt otroligt att få följa dig här år efter år.
    Tack för att du delar med dig och låter oss vara en liten del av ditt liv. Har följt dig sedan du bodde hemma i Nacka och tog selfies i hallen. Genom hjärtesorger och när du festade mycket. Till att träffa Damon och sedan få Dante. Har fått följa när du kämpat med sömnen, och blir så glad när ni äntligen fick sova.
    Tack för att du är en vän som vi känner men ändå inte. Tack för att vi får en liten inblick i ditt liv och för att du är transparent i ditt föräldrarskap. Tack för att du är du. Hoppas att vi kommer fortsätta vara ”vänner” livet ut.
    Kramar ?

    1. Det här var en av de finaste kommentarerna jag har fått under mina 17 (!) år med bloggen. Den gjorde mig mjuk, tårögd och tacksam. Dessutom var den en så fin påminnelse om varför jag gör det här. För att jag känner mig som att jag är omringad av just vänner här inne. Tack ❤️

      1. Vilka fina bilder <3

        Jag har en fråga, som nybliven lite halvdeppig singel. Jag har precis kommit ur ett förhållande som har varit stundvis bra men också väldigt dåligt för mig. Snudd på destruktiv i vissa avseenden. Så det känns bra att vara ute ur det och är säker på att det är rätt. Men mitt problem nu är att jag är inte alls sugen på att leva ”singellivet”, festa, hänga med kompisar hela tiden, vara ute och göra saker och träffa nytt folk. Det enda jag vill är att bara bli upp över öronen kär i någon, köpa hus, bilda familj osv. Vet inte hur jag ska tänka i det här och känner bara att jag behöver lite kloka livsråd och pepp. Ska tillägga att jag precis fyllt 26 år.

  2. Sååååå fint!!! Tack att du delar. Gråter för jag lever mig in (kanske sjukligt, haha, men säkert amningshormoner). Saknar min egen familj och räknar dagarna tills vi ses.

  3. Altså vilken resfeber man fick efter att ha sett alla bilder – resfebern steg till minst 110% från vad den redan var! Stället verkar så mysigt och de där pastarätterna…den bästa var dendär hemmalunchen av alla nästanåt, tänk vilken lyx att få äta äkta italiensk hemmalagad pasta 🙂 ha en fortsatt fin sommar!

  4. Så underbara bilder, Michaela!!!
    Tack för att du delar med dig av din vardag, älskar dina inlägg ”min helg i bilder” och även dina semesterinlägg. Man blir så glad av dem.

  5. Hej Michaela! Så vackra bilder du visar! ?Jag skriver för du har en så sjuuuuukt fin turkos klänning på dig också!!! Vart är den ifrån???? Jag har sökt efter en fin turkos klänning men inte hittat ännu! Tacksam om du berättar! Kram!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Dante 2 år

Igår fyllde Dante två år. Tänk att han har funnits i vårt liv i två hela år? Jag tror att alla föräldrar tänker på åren innan man blev just förälder en hel del – att få barn skapar ett så tydligt före vs. efter. Det fanns ett före Dante och nu finns det ett efter. Allt är annorlunda och mycket är precis likadant. Men grunden som jag står på som människa, den är förändrad. Dante kom in i mitt liv och under de här två åren har han skapat en ny grund för mig. Som består av andra saker än förut.

Som när han springer fram till mig, tittar mig förväntansfull i ögonen, skriker ”Tonno!” för att sedan ta fart skrattandes därifrån. Medan jag frågande tittar tillbaka, Tonno? Nä nu jäklar!, och jagar honom för att till slut få ifatt, lyfta upp och kittla sönder honom. Det är min grund nu. Vad betyder ens tonno? Ingen vet. Men det är vår lek.

Eller när han säger ”Picknick mamma” och vi lägger ut en filt, kanske är vi hemma eller så är vi ute någonstans. Tar fram lite frukt eller kex eller köttbulle-middagen. Skålar i vatten och han tittar sådär finurligt på mig som bara han kan göra. Jag ser hur han myser och njuter och jag blir mjuk i hela kroppen av stunden.

När han vaknar och är sådär gossig som bara, verkligen bara, barn och hundvalpar kan vara. Säger ”Mysa mamma” nästan fortfarande i sömnen och lägger sig nära mig, drar sin filt över ansiktet och klappar sin lilla hand på min arm.

När vi leker den mystiska mannen från Mamma Mu och smyger omkring i lägenheten. Eller när han med uppspärrade ögon och händerna i luften skriker ”Ryck mig i fjädern!” från samma film och sedan skrattar så han kiknar åt sitt egna skämt.

När han sitter tyst och tänker, viskar ”gatto” som betyder katt på italienska och sen ”bråke och pucken” för att han älskar hundar och jag ser hur han är uppslukad i tankar på alla djur som han tycker om.

När han säger ”hålla hand” och vi promenerar på gatan och räknar bilar och hoppas att en traktor eller ett tåg ska dyka upp.

Att flyga hem från Italien tillsammans, han sitter på ena sätet och tittar på Tasseholm medan jag sitter på mitt och läser en bok. Hur han lägger sig i mitt knä och där är vi. En liten människa och en vuxen människa som sitter på ett flygplan på väg hem från vår semester.

Att ha Dante som grund är en ren och skär lyx som jag varje dag tackar universum för. Sättet som kärleken till ens barn förändras och växer över tid är det absolut häftigaste jag har varit med om på ett känslomässigt plan. Det är verkligen roligt att få vara mamma till Dante och jag är så tacksam för att jag får det.

Hurra för dig Dante ♥

  1. Som gravid med mitt första barn så blir jag både rörd och väldigt pepp på att få en liten! Ha en superfin sommar 🙂 /Sara

    1. Det är så jävla härligt – stort grattis till dig som snart får uppleva det ❤️

  2. Wow, jag grät av detta inlägg. Tänker bara på hur jag själv och min nu 5 månaders son kommer ha det såhär i framtiden. Blir helt varm av tanken. ?

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Söndagskväll

Hur har ni det i sommarjuli?

Jag är hemma efter en vecka i Italien. En vecka som har bestått av pasta i mängder, efterlängtade kramar och bad i havet. Hela resan blev liksom precis så som jag hade hoppats på? Det är inte ofta det blir så, speciellt inte när man har barn, men vi hade universum med oss. Att få krama min farmor och farfar igen kändes i hela kroppen på alla möjliga vis. Att sitta och prata om livet med nonna och få vara nära. Men också jobbigt, att titta på nonno med mjuka ögon och tvingas acceptera att två år har inneburit stor förändring hos honom. Han har åldrats. Den här pandemin tog ifrån oss många saker, till exempel möjlighet att vara med dom vi älskar som bor långt bort och som åldras för snabbt, men nu har vi fått tanka energi i en hel vecka och det kommer inte gå två år tills vi ses igen, sex månader högst.

Jag tänkte posta en liten bildbomb från resan senare i veckan, men det tar vi när jag har tid och ork. Nu är klockan prick tio på kvällen och vi har precis avslutat vår serie här hemma. Vi kom hem i natt och vaknade hemma i lägenheten med värsta myskänslan imorse. Herregud vad jag älskar vårt hem, Dante också märkte man för han var på riktigt bra humör och så glad över att återse sina leksaker. Sen kom hans farmor och farfar för att ha kvalitetstid med sitt barnbarn och då passade jag och D på att fixa – tvätta, packa upp, handla mat, sådana saker. Jag gick ett ensamt Djurgårdsvarv med Ursäkta-podden i öronen och konstaterade att jag fortfarande har för ont i foten för att springa (stukade den ju på midsommar). Handlade snittblommor på vägen hem, lite favvogodis och så jobbade jag en stund. Det här med att vara 80% ledig har gått utmärkt under min första semestervecka så jag hoppas att det fortsätter så! Det bästa för mig är verkligen att ha semester samtidigt som alla andra för då är det lugnt på mejlen och jag kan koppla av.

Vet ni, imorgon fyller Dante två år. TVÅ ÅR. Hur är det ens möjligt. Jag har varit nostalgisk hela kvällen och gått igenom alla videos på honom från att han föddes. Jag blir fortfarande lite ledsen, som ett sting i hjärtat, när jag tittar på första tiden med honom för allt underbart gos och mys som en bebis ger en försvann liksom i magont, skrik och gråt som pågick i flera timmar i sträck. Men jag blir också så himla glad när jag går igenom dessa två år i telefonen för de är fyllda med sååå mycket kärlek, skratt och värme. Det kommer ett litet inlägg till lilleman imorgon på hans födelsedag såklart så för er skull ska jag inte svamla iväg allt för mycket nu…

Förutom att kolla på 8000 videos på Dante har jag slagit in hans paket och tagit fram hans födelsedagsljus som han ska få blåsa ut imorgon till frukosten. Det är viktigt för mig med mysiga traditioner för mina barn, precis som mina föräldrar gav mig när jag växte upp, så att få frukost med sång, tända ljus och paket är obligatoriskt på födelsedagen. Sen ska man alltid få sin favoritfrukost! För Dante innebär det ostmacka, ett päron och massa blåbär 🙂

Vi hörs imorgon igen, nu ska jag krypa ner i sängen och kolla ett avsnitt Sex Life. Har ni sett? Ganska löjlig men funkar som sommarserie när man vill koppla av!

Dagens frukost med färskt frukt & nötbröd från bageri, gräddost, gurka, kokt ägg, apelsinjuice och bryggkaffe. Mums. 

  1. Vänta. Vad är anledningen till att ni inte släppte igenom min kommentar?
    Alla är bara inte lika privilegierade.

    1. Vad var ens poängen med din kommentar? Eller du ville bara berätta allt du vill men inte kan göra? Det du beskriver är väl ganska normalt?

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi