När vi bokade resan till Sydafrika var Dante drygt en månad och jag minns att jag var sååå skeptisk redan då när D ville boka. Är det verkligen den bästa platsen att resa till? En destination på andra sidan jorden som vi aldrig varit på innan och inte har koll på. Som dessutom kräver 20 timmars resande från dörr till dörr. Ska vi inte ta något närmre som vi känner oss trygga med? Marbella, Palma, Dubai? Men nej, Kapstaden blev det. Vi bokade resan och kort därefter bokade alla vänner på vilket gjorde mig ännu mer nervös – svårt att avboka en resa när man dragit med ett stort gäng kompisar haha.
Jag började planera inför resan för ca två månader sen och gick efter ett tips jag fick av en kompis: ju mer förberedd du är, desto mindre risk att något går fel. Jag går ju lite igång på det där också, så jag gjorde en packlista för flyget och en packlista för resväskorna. Sedan försökte jag planera så gott det gick för alla eventuella händelser som kan ske på flyget med Dante. Alla bebisar är ju olika så jag utgick från min egen.
Dante gillar inte att sitta still, han vill gärna att det ska hända saker, han blir lätt rastlös och kräver mycket uppmärksamhet. Vi skulle resa under dagtid och såhär såg resdagen ut:
04.00 Mot Arlanda
06.50 Flyg på 2 timmar från Arlanda till Vienna
10.00-21.30 Flyg från Vienna till Kapstaden på ca 11 timmar (!)
21.30 Genom tull, security och sedan en halvtimmes bilresa till huset.
00.00 Framme!
Jag hade en stor skötväska till honom på flyget med allt som kan tänkas behöver och sedan hade jag en kabinväska som låg i handbagaget ovanför sätet med saker som kan behövas ifall att vårt incheckade bagage skulle komma bort. När vi kom till Arlanda fyllde jag en termos med uppkokat vatten och så hade jag en behållare med ersättning för tre måltider färdig portionerad. När vi gick på första flyget satt han i mitt knä och så fick han sin första flaska vid starten (han hade ätit innan vi åkte hemifrån). I väntan på att vi skulle komma upp i luften fick han titta fem minuter på Babblarna (första gången han får titta på det, vi har inte känt att det har behövts innan utan har sparat det kortet till flyget, också tips om ni ska resa med bebis, ess i rockärmen är alltid uppskattat :-).
När vi var uppe i luften firade han den goda starten med att kräkas och bajsa över hela mig och han. Det var alltså bajs och spya ö v e r a l l t. Då tänkte jag bara nej nej nej det är 18 timmar kvar hur ska det här gå, haha!
Men vi bytte om på oss båda i det minimala flygplanet och sedan gick jag med honom i babybjörnen fram och tillbaka i planet tills han somnade. När vi gick på den långa flighten som var ca 11 timmar gjorde vi om proceduren med Babblarna och matning, utan spyan och bajs-historien, och sedan somnade han ganska så snabbt. Vi åkte business som var en riktig räddning vi lyxade till det med, det gjorde att när han vaknade kunde vi använda min stol som en lekmatta (eftersom de går att göra raklånga). Sedan lekte vi väldigt mycket i stolen varvat med att gå omkring i planet, både med och utan babybjörnen, hänga med våra kompisar som satt utspridda i planet och kramas med flygvärdinnorna. Han sov ca 4 av 11 timmar så det blev en hel del underhållning men vi var förberedda och alla höll sig på sitt bästa humör… annars är det ju lätt att sömnbrist, krävande bebis och lång flygresa kan utlösa mindre irritationsutbrott på varandra men det gick hur bra som helst. Vi turades om med Dante och våra vänner underhöll honom mellan varven.
Såhär i efterhand är jag så glad över hur bra det gick! Men jag är också övertygad om att det handlade om planeringen, både i form av allt vi hade med oss men också att vi var mentalt förberedda. Om man hoppas på att en bebis ska sova hela flighten och sen är vaken kan man ju bli galen, så vi gjorde tvärtom och planerade för att han skulle vara vaken mestadels av flighten. Det gjorde att vi orkade istället för att bli besvikna. Sedan var det givetvis ett stort plus med det extra utrymmet så jag vet inte hur det hade varit om vi inte hade flugit business…
Jag kommer inte direkt orka åka på flera långflygningar per år med bebis, utan man får välja sina resmål med omsorg, men jag är glad att vi vågade just denna gång. För nu är vi framme på en plats som är så sjukt härlig, Dante mår toppen och vi har det hur bra som helst! Det här har redan seglat upp och blivit en av mina bästa resor i livet och då har den knappt börjat.
Jag är SÅ tacksam över att vi reser med vänner också för de hjälpte till massor vid själva resandet: bar väskor, höll honom när man skulle hämta något, hjälpte till att hålla grejer osv. Så att resa med hjälpsamma vänner är ett hett tips jag rekommenderar alla att testa 🙂
Jag delar vår lista med det vi hade med oss på flyget också om någon vill ha som inspiration. Kom ihåg att alla gör som de vill med resande och att man ska utgå från sitt egna barn och ert egna liv!
Lista för långflyg med 6-månaders bebis:
- Pass
- Personbevis (behövs inte för alla länder men för Sydafrika, beställs hos Skatteverket)
- En liten skötväska med blöjor, wipes, skötbordsunderlägg och plastpåsar till gamla blöjor
- 4 st ombyten: 2 pyjamaser, 2 bodys, 2 par byxor, 2 par strumpor, 2 tjockare tröjor. Allt i skönaste materialet
- Ett ombyte var till föräldrarna
- Tunn mössa
- Napphållare och nappar (många nappar!)
- Nappflaskor (vi hade 4 st)
- En liten behållare med diskmedel och en tandborste för att rengöra flaskorna på planet (jag tog flaskvatten för rengöring och diskade på toaletten)
- Ersättning
- Termos med varmt vatten (om man har ersättning på pulver)
- iPad eller telefon med Babblarna/andra bebisprogram nedladdade i offlineläge
- Leksaker, gärna de minsta och mjukaste
- 1-2 böcker som bebis gillar, bra att bläddra i när man sitter fastspänd
- Bitring
- Handsprit
- Resevagn
- Bärsele
- 2 tunna filtar
- 1 mellantjock filt
- 1 tjockare filt
- Febertermometer
- Nässpray
- Näs-sug
- Mjukgörande kräm ifall att bebis blir torr (hade små behållare för allt sånt)
- Babyolja
- Pysventil IFALL ATT bebis får panikont
- Små handdukar
- Pappersnäsdukar
Thats it!
Så glad att vi vågade åka på den här resan. Nu ska vi njuta. ♥
Fina killen 🙂 Min son känns mycket som Dante när han var liten. Då sa min BVC-sköterska vid ett tillfälle då jag möjligen beklagade mig lite, att alla barn trivs inte med att vara bebis. Min bebis ville så mycket mer, redan från start. Inte sova när vi ville, inte äta det vi ville, gå/stå/krypa trots att han inte kunde, herregud, fatta hans frustration! Tyckte hennes förklaring var så bra och gav mig lite lugn framåt. När han väl började behärska dessa grejer släppte frustrationen något. Dock är det väl en del personlighet i det också, kan man se såhär sex år senare. Men beslutsamhet och målmedvetenhet är goda egenskaper intalar jag mig när MIN frustration är som värst 😆 Sorry för novellen, tror du är dantes absolut bästa mamma ❤️
Jag tror inte Dante är jobbig, tänk istället att Dante har det jobbigt vissa perioder. Ta bort problemet från personen till situationen. Han är ju inte gnällig person han är ju gnällig för att något är ”fel” eller hur? :-). Tänk dig själv om något går fel, så blir du sur eller grinig. Precis så är det med bebisar också :).
Fattar exakt vad du menar med att det är jobbigt att ha bebis! Jag var helt chockad över hur mycket som ska fixas hela tiden, och tänkte ständigt att det är så O-GRACIÖST och O-ELEGANT att ha bebis! Man böjer sig, packar, tappar saker, sitter i konstiga positioner, är smutsig, svettig osv.
Nu är mitt barn 16 månader och allt är 10000000 gånger roligare. Kämpa dig igenom detta första året, året som jag också avskydde (förutom små stunder av underbart gos såklart), och sen blir det bättre. Jag lovar!
Tack för att du skriver så ärligt om bebislivet! Jag känner igen mig till 100 procent, har en 5-månaders här 🙂 Det är verkligen intensivt och jag ger all min kraft och energi på barnet varje dag, är alltid helt slut när kvällen kommer. Det är en mycket större omställning än jag trott innan.
Skönt att ni haft en härlig semester, Sydafrika är magiskt! Stor kram till er