fina fina du! ta hand om dig ikväll och försök sänka krav på dig själv <3

Du är så inspirerande. Jag är själv på en resa som du gjorde, försöker hitta mitt liv att leva på mitt eget sätt. Som jag känner för. Jag tycker du är så stark som öppet pratar om det, för det inspirera oss andra till att kämpa för det du har. Du hitta ett liv som du trivs med men som du säger, är du en människa och det är sånt som händer. Jag är en person som är väldigt hård mot mig själv och det är något vi borde tänka på oftare, att vi är människor och vi borde inte vara så hårda mot oss själva. Jag läser just nu din senaste bok och jag älskar den. Jag kan verkligen inte sluta läsa den, du är verkligen ett geni på att skriva och jag känner igen mig i nästan allt. Jag önska att det fanns fler människor som dig, självklart finns det det men ännu mer. Jag hoppas att jag kommer göra som du sen när jag har hittat min väg, att inspirera andra att det finns en bättre väg än samhällets väg. Men det vill jag säga dig och påminna dig är att bara andas och glöm inte att du är en människa. Du gör redan så mycket och jag tycker du inte borde vara så hård mot dig själ samtidigt som jag förstår dig till 100 %. Det viktigaste är väl vad du gör nu. Jag hoppas att det blir bättre och att du mår bättre. Tack för du är du och att du vågar säga sanningen. Du är oerhört modig.

Tack för det fina inlägget, precis vad jag behövde idag.
Du är bäst! <3 <3 <3

Det var precis vad jag behövde höra idag!
Tack <3

Men underbara Michaela! Om det är någon tröst – tänk på alla som jämför sig med dig, som önskar att dom var just Michaela Forni. Kram<3

Hej Michaela!

Jag fattar att det stundvis känns tungt, i och med att du lever så otroligt mycket i det offentliga ljuset finns det konstant utrymme för att dömas av andra och att döma sig själv. I synnerhet när många av dina vänner är framgångsrika kvinnor där ni alla är egna företagare på ett eller annat sätt. Jag har inte läst din bok men jag om någon kan verkligen relatera till ångest. Idag är jag 25 år gammal, när jag var 18 år drabbades jag av en så djup depression att jag blev helt apatisk och inte kom upp ur sängen. Det tog mig 3 hela år att hitta mig själv igen och bli ”friskförklarad”. I och med att jag inte läst din bok kan jag inte svara på om du hamnat i någon form av depression men i en depression är ångesten oerhört närvarande, alldeles för mycket och alldeles för ofta. Visst samhället ger oss mediciner, men helt ärligt så förkastar jag mediciner. Det gjorde mig inte frisk, det bara gjorde att jag varken kunde skratta eller gråta tillslut. Så jag slutade. Jag insåg att det enda verktyg jag har för att göra mig frisk är mig själv. Från att gå till en högpresterande person i skolan med toppbetyg till att behöva hoppa av gymnasiet och tyvärr tappa allt som tidigare gav mig självkänsla, dvs prestationer så behövde jag tänka om. För att kunna se ljuset i tunneln mot att bli frisk efter ett års håglöshet insåg jag att jag behövde älska vad som är ”Jag är”, engelskans ”I am”. Dvs bara min egen närvaro. För älskade jag min egen närvaro som står helt bortom alla prestationer och yttre faktorer då skulle jag överkomma min depression, eller en bra bit på vägen iaf. Det var inte en lätt resa att bli frisk, som vi alla vet är ju livet en berg och dalbana. Utifrån min upplevelsevärld och erfarenhet är det dock den inre andliga resan med sig själv i kombination med att vi vågar göra förändringar i våra liv som blir största nyckeln till en tillvaro där vi eliminerar ångesten och krav på prestationer. Likaså som du skriver, att kunna säga nej. Det är alltid tio gånger svårare att säga nej än ja, men å andra sidan är känslan mer befriande när vi säger nej än ja. Att göra yoga som du gör är jätte bra nyckel till att komma i kontakt med sitt högre jag men jag kan varmt rekommendera till alla där ute att börja meditera. Jag har mediterat i många år och i meditation kommer vi ”snabbare” och starkare i kontakt med vårt högre jag. I yogan finns fokus på rörelse och andning, medan i meditation är det med närvaro och stillhet som vi lyckas blicka inåt i vårt högre medvetande och förflytta oss till en annan dimension. I och med att jag är anonym kan jag lika bra berätta min livs hemlighet, jag sålde sex första gången när jag var 18 år gammal och har de senaste fyra åren varit aktiv som eskort flicka. Folk ramlar väl baklänges och inbillar sig kanske att jag lever upp till någon stereotypisk tutt madam med botoxläppar och hela kittet, men så förhåller det sig verkligen inte. Jag är i mitt privata extremt pryd och väldigt vanlig, absolut inte sådär tråkigt vanlig men helt klart omöjlig att peka ut som eskort flicka. Jag har inga beroenden i mitt liv förutom mitt escortande då (ja för den som undrar det är bara pengarna som driver mig). Så på tal om ångest så kanske mitt extrema dubbel liv i fyra års tid kan få dig att må lite bättre :). Jag lever nämligen ett jävligt stort dubbel liv som stundtals är oerhört påfrestande där hela min tillvaro är byggt på lögner för att ingen ska klura ut eller misstänka vad jag sysslar med, för den stämpeln vill jag inte utsätta mig själv eller min familj för. Att sälja sex är dessvärre alldeles för stigmatiserat, ”fult” och ”smutsigt” i vårt samhälle. I och med att jag escortat så länge har jag bara blivit tvungen att släppa på allt som har med jämförelser och prestationer att göra, det viktigaste är att jag är den enda personen i mitt liv som är ansvarig för min egen lycka och att jag lever därefter. Utåt sett har jag det väldigt bra, fin våning, bil, toppbetyg, utbildning etc men jag måste å andra sidan ständigt ruva på min katastrofala hemlighet varje dag för all framtid. Hade jag inte lärt mig hantera detta så hade ångesten kommit ut ur öronen på mig och jag hade varit inlagd på psyk med diverse beroende problem för länge sedan. Vi kvinnor måste också bli bättre på att stötta och sluta jämföra oss i smyg varandra. Livet är ingen tävling. Livet är inget mål. Livet är en resa där ibland allt är bara skit och ibland är allt helt euforiskt. Ibland tror jag att i och med att jag står utanför samhället på många sätt (är en stor ensamvarg) och utan instagram och hela kittet så kanske jag har besparats mycket ångest. Jag vågar ärligt talat inte skaffa mig sånt där, är rädd för att det ska bli en sak som triggar mig till jämförelse med andra och indirekt börja ge mig ångest. Så vart vill jag komma med allt det här? Min poäng är bara att vi alla skulle må bra av att tänka lite oftare So What, livet kanske inte alltid ska tas så oerhört seriöst alla dagar. Visst jag är lite fucked up, men vem är inte det? Allt blir så mycket skönare när man släpper på perfektionist och prestations spärrarna lite grann. Det är inte lätt, det skit svårt, men var inte rädd för att må dåligt eller att misslyckas i livet. Den som är misslyckad är den som ger upp. Vi alla våra olika resor i livet där vi kommer gå igenom problem, det viktiga är bara att vi inte identifierar oss med våra misslyckanden. För vi är inte våra prestationer och vi är inte våra problem eller misslyckanden heller för den delen. Vi är fantastiska varelser som förblir fantastiska med en stor portion ödmjukhet och respekt för varandra.

Kram

Tack själv för pratstunden! <3

Skulle du kunna skriva om hur man vårdar sin kärleksrelation? Jag vill verkligen göra det men vet inte hur… Det är mitt önskeinlägg!

Tack för grym blogg!

Precis vad jag behövde höra denna dag.. tack <3

Du kan vara helt nöjd med ditt beslut. Som du säger, din tid är ovärderlig. Bra gjort att lyssna inåt istället för utåt.

Kram och kärlek!

Det är en höjdpunkt varje kväll för mig när jag får gå in och läsa din blogg. Du är helt fantastisk. Tack för alla fina inlägg och tiden du lägger ner på bloggen!! <3

Bästa Michaela!

Känner igen mig precis i det du skriver och det är så fint att du delar med dig, det betyder mycket! Din blogg ger kraft och energi, det ska du vara stolt över. ❤️

Precis vad jag behövde läsa efter en tuff dag, tack Michaela för att du delar med dig! Och du är min superhjälte 😀 <3