Glad eftermiddag på er!
Jag har en hjärna som går på högvarv idag. Ni vet när man försöker lugna ner den men hamsterhjulet snurrar bara fortare och det finns ingenting man kan göra för att stoppa det? Just så.
Jag har himla mycket jobb just nu, som alltid på hösten, och jag inser att jag nästan varje år mår sämre på hösten än under våren. Jag tror att det beror på en kombination av mörkret som faller och jobbet som överöser mig. Jag har blivit mycket duktigare på att säga nej till saker i år jämfört med tidigare år, men jag måste ändå erkänna mig besegrad av den här hösten. Jag har tagit på mig lite för mycket jobb. Det är så typiskt att jag har gått hela året och klappat mig själv på axeln över hur bra jag har hanterat min jobbsituation, och så hamnar jag här till slut i alla fall. Det är jäkligt svårt att säga nej till saker och även om jag i mitt huvud har blivit bättre på det så har jag glömt bort att påminna mig själv om ordet ”nej” på sista tiden. Man måste verkligen jobba på och vårda allt man skapar för sig själv här i livet för annars vänder det utan att man hinner förstå. Jag tänker på kärleksrelationer och hur vissa tar för givet att bara för att man är kär i någon så kommer man fortsätta vara det. Men så är det ju inte, utan man måste ständigt jobba för kärleken. Glömmer man bort att vårda relationen så kan kärleken rinna mellan fingrarna. Lite så känns det med mitt jobb och min karriär. Jag var så duktig förra vintern och byggde upp en trygg jobbgrund åt mig själv, men utan att vårda den har jag ramlat tillbaka i mina gamla, stressiga mönster. Det handlar inte så mycket om timmarna jag sitter på ett kontor utan mer om hur hjärnan överarbetar och inte kan släppa mitt jobb, som ständigt hänger över mig.
I min bok pratar jag om hur farligt det är att jämföra sig och jag måste erkänna att det är nog precis det jag har gjort under den här hösten (precis som jag har gjort under så många tidigare år). Det är lätt att falla tillbaka i gamla mönster. Jag ser på allt som människor runtom mig åstadkommer och så tänker jag att jag inte åstadkommer tillräckligt i mitt liv. Det är en så sjuk tanke och jag blir förbannad på mig själv när jag tänker på det. Problemet är att det finns alltid den som tjänar mer pengar, som har mer följare, säljer fler böcker, lagar bättre mat, snyggare kropp, som åker på härligare resor, som har ett finare hem eller klär sig bättre. Det är omöjligt att vara nummer ett. Ingen kan vara perfekt och jag blir så fruktansvärt arg på mig själv när jag inser att det är precis det jag försöker vara ibland.
Mitt mål är att kunna känna mig nöjd med mitt liv och tävla mot mig själv – ingen annan. Jag ska vara min egen drivkraft. Att jämföra sig med andra människor slutar aldrig bra och jag måste hela tiden påminna mig själv om det när jag fastnar i dessa negativa tankebanor. Jag är inte perfekt, tyvärr, men det är ju ingen annan heller. Vi är alla bara människor som försöker leva våra liv så rätt som möjligt och om vi slutar jämföra oss med varandra tror jag att det blir lite lättare.
Nu ska jag äta en lussebulle, lägga mig i soffan och titta på ”Easy” på Netflix. Och tacka nej till den där stora kampanjen i december som jag tänkte tacka ja till för att det såg bra ut och gav bra betalt, även fast jag innerst inne inte orkar eller har tid. Min tid är ovärderlig och jag får inte glömma bort att lägga mycket av den på det som också betyder mest – mina nära och kära, mig själv, mitt privatliv.
Ta hand om er själva ikväll, stäng ner ert Instagram-flöde om det stressar er och jämför er inte med någon. Ät prick det ni är sugna på, klä er i precis det ni känner för och var er egna bästa vän. Puss och tack för pratstunden <3
Nemlig <3
https://vanesastrand.wordpress.com/
Amen! <3
Det är lätt att hela tiden jämföra sig med andra, men tänk också på att för oss så är ju DU en inspiration och är på ett sätt/har saker/ser ut så som många strävar efter. Glöm inte hur många som läser din blogg, det är inte många i världen som kan stoltsera med det!
Kram
Tack för ett fint och viktigt inlägg Michaela. Det känns ofta som att världen bara snurrar allt fortare, och alla bara försöker visa sig vara så duktiga, upptagna, drivna. Det är viktigt att ta upp den andra sidan också: att hitta balansen, våga tacka nej, våga vila, ta tid för sig själv osv. Jag skrev nyligen om en intressant ljudbok jag lyssnat på till, Giséla Lindes ”Lev enklare”. I boken tar författaren upp vikten av att överväga hur mycket livsenergi jobbet, och andra åtaganden, verkligen ska få ta upp i våra liv. Länk direkt till inlägget: http://www.minainsikter.com/downshifting/
Kram!
Bästa Michaela! Älskar dig och din blogg för att du hela tiden delar med dig om känslor och tankar som så många andra också kan relatera till! Så himla viktigt. Vi får aldrig glömma bort att vi är fina precis som vi är och som du säger: ingen är perfekt, även om det är lätt att tro det när man skrollar runt i sitt Instagram flöde.
Massa kramisar<3
Tack Michaela, för detta fina inlägg <3
Och tänk att Petra nämnde nyligen dig som exempel på en person som kan njuta av livet med att jobba typ halvdag och sen kolla på Netflix några timmar. Det var för henne helt främmande eftersom hon är en arbetsnarkoman ut i fingerspetsen. Där ser man hur olika folk ser och upplever saker! 🙂
Glöm inte att det är lika viktigt att vi är snälla mot oss själva även när vi faller tillbaka i gamla mönster. Jag går själv i terapi och blir lika arg när jag säger ja fast jag menar nej eller lyssna mer på andra åsikter än mina egna. Men även här måste man vara snäll mot sig själv och inte klanka ned på sig själv för att man hamnar i gamla vanor.
Tack för att du är ärlig! Och för ett tankvärt inlägg!
Stor kram!!
GAH! Du är BÄST. Precis vad jag behövde denna mörka onsdag. Tack för att du delar med dig. All kärlek till dig <3
Hoppas du vänder på det snart. Du verkar så himla vis.
Tack för ditt inlägg, välbehövligt. Även om jag har din bok så är det så otroligt befriande att läsa att man måste sluta jämföra sig med andra i ett mer spontant blogginlägg. Jag suger åt mej varje ord.
Älskar din blogg och ditt sätt att skriva. Bästa bloggen jag nånsin läst. Du ger så mycket energi så du kan inte själv ens föreställa dig. Tack.
Kram på dig
Precis detta jag behövde idag, tack!
Åh, I feel ya. Känslan när ens sambo säger att det inte finns så mycket kvar av mig till honom för att jobbet tar upp för mycket. Kändes tungt att höra 🙁 och jobbigt för han har så rätt. Vad gör man?
Så bra skrivet!
du är så spot on, ibland undrar jag om du läser mina tankar och sätter ord på dem.
<3
Tack för dessa ord. När du delar med dig känner jag mig mindre ensam. Jag bröt ihop på jobbet idag, grät inför min arbetsledare, just för att det känns som att hamsterhjulet håller på att snurra alltför fort nu. Jag har haft sån ångest ikväll, för att jag vill äta pizza, men inte borde pga onyttigt och att jag känner mig tjock. Men så bestämde jag mig för att äta det ändå, för att jag vill. Jag ska äta prick det jag vill. Och göra precis det jag vill; äta pizzan i sängen och kolla på Call the Midwives tillsammans med min kille. Hoppas du har en jättefin kväll, puss! <3
Bra beslut, ska själv äta pizza ikväll! Kommer längta hela dagen, men blir en bra belöning efter att ha skrivit klart en skoluppgift 😉
Känner igen mig i att man har det kämpigare på vintern än våren.. Mörkret är verkligen påfrestande.
fina fina du! ta hand om dig ikväll och försök sänka krav på dig själv <3
För mig är nyckeln att aldrig jobba helger, behöver verkligen 2 dagar för återhämtning. Har ett jätteroligt jobb så jobbar oftast mycket på vardagarna. Har märkt att de ggr jag råkar jobba helg så tappar jag så mycket energi veckan efter och blir lite deppig. Försöker också att inte planera in så mycket på helgerna utan göra vad jag känner för (är introvert så det spelar säkert in :))
Du är så inspirerande. Jag är själv på en resa som du gjorde, försöker hitta mitt liv att leva på mitt eget sätt. Som jag känner för. Jag tycker du är så stark som öppet pratar om det, för det inspirera oss andra till att kämpa för det du har. Du hitta ett liv som du trivs med men som du säger, är du en människa och det är sånt som händer. Jag är en person som är väldigt hård mot mig själv och det är något vi borde tänka på oftare, att vi är människor och vi borde inte vara så hårda mot oss själva. Jag läser just nu din senaste bok och jag älskar den. Jag kan verkligen inte sluta läsa den, du är verkligen ett geni på att skriva och jag känner igen mig i nästan allt. Jag önska att det fanns fler människor som dig, självklart finns det det men ännu mer. Jag hoppas att jag kommer göra som du sen när jag har hittat min väg, att inspirera andra att det finns en bättre väg än samhällets väg. Men det vill jag säga dig och påminna dig är att bara andas och glöm inte att du är en människa. Du gör redan så mycket och jag tycker du inte borde vara så hård mot dig själ samtidigt som jag förstår dig till 100 %. Det viktigaste är väl vad du gör nu. Jag hoppas att det blir bättre och att du mår bättre. Tack för du är du och att du vågar säga sanningen. Du är oerhört modig.
Hej!! En 20årig tjej som idag fått din bok ”jag är inte perfekt, tyvärr”på posten, och läst halva direkt. Var tvungen att sluta nu, inte för att jag inte orkar fortsätta läsa men för att jag inte vill att den ska ta slut. Kände mig tvungen att komma in på bloggen och kommentera för att säga att det är en av dom bästa böckerna jag har läst. Jag började gråta direkt och grät till och från hela tiden. Hahah låter helt konstig nu men kände igen mig så mycket. TACK!
Tack för det fina inlägget, precis vad jag behövde idag.
Du är bäst! <3 <3 <3
Jag känner igen mig så fruktansvärt mycket. Det är så lätt att se sitt värde bara genom de prestationer man gör – och se de prestationer man gör som tillräckliga bara så länge ingen annan gör ”bättre”. Jag kan vara hur nöjd som helst med något jag har åstadkommit, men så hör jag om någon bekant som åstadkommit något ännu större och genast tycker jag inte min prestation är värd något alls. Det här är ju dränerande. Blir så skrämd när jag tänker på den prestationsångest och den stress över att inte räcka till som så många inklusive jag själv känner. Har det alltid varit så här? Eller vad händer med vår generation?
Vill i alla fall skicka en stor kram till dig Michaela, njut av kvällen nu. Du är stark och cool som är så här transparent mot oss läsare, det hjälper mig och många andra.
Och du, det kommer nya kampanjer, vid mer passande tillfällen.
Det var precis vad jag behövde höra idag!
Tack <3
Hear! Hear! Måste hela tiden lurpassa mig så jag inte halkar ner i det där jämförelseträsket alltså. Känns som en evig kamp ibland. Men heja oss och fet high five på dina klokheter och att du tackade nej till samarbetet!
Men underbara Michaela! Om det är någon tröst – tänk på alla som jämför sig med dig, som önskar att dom var just Michaela Forni. Kram<3
Tack för det här fina inlägget, du är så pricksäker i allt du skriver och du gjorde helt klart min onsdagskväll bättre <3
Hej Michaela!
Jag fattar att det stundvis känns tungt, i och med att du lever så otroligt mycket i det offentliga ljuset finns det konstant utrymme för att dömas av andra och att döma sig själv. I synnerhet när många av dina vänner är framgångsrika kvinnor där ni alla är egna företagare på ett eller annat sätt. Jag har inte läst din bok men jag om någon kan verkligen relatera till ångest. Idag är jag 25 år gammal, när jag var 18 år drabbades jag av en så djup depression att jag blev helt apatisk och inte kom upp ur sängen. Det tog mig 3 hela år att hitta mig själv igen och bli ”friskförklarad”. I och med att jag inte läst din bok kan jag inte svara på om du hamnat i någon form av depression men i en depression är ångesten oerhört närvarande, alldeles för mycket och alldeles för ofta. Visst samhället ger oss mediciner, men helt ärligt så förkastar jag mediciner. Det gjorde mig inte frisk, det bara gjorde att jag varken kunde skratta eller gråta tillslut. Så jag slutade. Jag insåg att det enda verktyg jag har för att göra mig frisk är mig själv. Från att gå till en högpresterande person i skolan med toppbetyg till att behöva hoppa av gymnasiet och tyvärr tappa allt som tidigare gav mig självkänsla, dvs prestationer så behövde jag tänka om. För att kunna se ljuset i tunneln mot att bli frisk efter ett års håglöshet insåg jag att jag behövde älska vad som är ”Jag är”, engelskans ”I am”. Dvs bara min egen närvaro. För älskade jag min egen närvaro som står helt bortom alla prestationer och yttre faktorer då skulle jag överkomma min depression, eller en bra bit på vägen iaf. Det var inte en lätt resa att bli frisk, som vi alla vet är ju livet en berg och dalbana. Utifrån min upplevelsevärld och erfarenhet är det dock den inre andliga resan med sig själv i kombination med att vi vågar göra förändringar i våra liv som blir största nyckeln till en tillvaro där vi eliminerar ångesten och krav på prestationer. Likaså som du skriver, att kunna säga nej. Det är alltid tio gånger svårare att säga nej än ja, men å andra sidan är känslan mer befriande när vi säger nej än ja. Att göra yoga som du gör är jätte bra nyckel till att komma i kontakt med sitt högre jag men jag kan varmt rekommendera till alla där ute att börja meditera. Jag har mediterat i många år och i meditation kommer vi ”snabbare” och starkare i kontakt med vårt högre jag. I yogan finns fokus på rörelse och andning, medan i meditation är det med närvaro och stillhet som vi lyckas blicka inåt i vårt högre medvetande och förflytta oss till en annan dimension. I och med att jag är anonym kan jag lika bra berätta min livs hemlighet, jag sålde sex första gången när jag var 18 år gammal och har de senaste fyra åren varit aktiv som eskort flicka. Folk ramlar väl baklänges och inbillar sig kanske att jag lever upp till någon stereotypisk tutt madam med botoxläppar och hela kittet, men så förhåller det sig verkligen inte. Jag är i mitt privata extremt pryd och väldigt vanlig, absolut inte sådär tråkigt vanlig men helt klart omöjlig att peka ut som eskort flicka. Jag har inga beroenden i mitt liv förutom mitt escortande då (ja för den som undrar det är bara pengarna som driver mig). Så på tal om ångest så kanske mitt extrema dubbel liv i fyra års tid kan få dig att må lite bättre :). Jag lever nämligen ett jävligt stort dubbel liv som stundtals är oerhört påfrestande där hela min tillvaro är byggt på lögner för att ingen ska klura ut eller misstänka vad jag sysslar med, för den stämpeln vill jag inte utsätta mig själv eller min familj för. Att sälja sex är dessvärre alldeles för stigmatiserat, ”fult” och ”smutsigt” i vårt samhälle. I och med att jag escortat så länge har jag bara blivit tvungen att släppa på allt som har med jämförelser och prestationer att göra, det viktigaste är att jag är den enda personen i mitt liv som är ansvarig för min egen lycka och att jag lever därefter. Utåt sett har jag det väldigt bra, fin våning, bil, toppbetyg, utbildning etc men jag måste å andra sidan ständigt ruva på min katastrofala hemlighet varje dag för all framtid. Hade jag inte lärt mig hantera detta så hade ångesten kommit ut ur öronen på mig och jag hade varit inlagd på psyk med diverse beroende problem för länge sedan. Vi kvinnor måste också bli bättre på att stötta och sluta jämföra oss i smyg varandra. Livet är ingen tävling. Livet är inget mål. Livet är en resa där ibland allt är bara skit och ibland är allt helt euforiskt. Ibland tror jag att i och med att jag står utanför samhället på många sätt (är en stor ensamvarg) och utan instagram och hela kittet så kanske jag har besparats mycket ångest. Jag vågar ärligt talat inte skaffa mig sånt där, är rädd för att det ska bli en sak som triggar mig till jämförelse med andra och indirekt börja ge mig ångest. Så vart vill jag komma med allt det här? Min poäng är bara att vi alla skulle må bra av att tänka lite oftare So What, livet kanske inte alltid ska tas så oerhört seriöst alla dagar. Visst jag är lite fucked up, men vem är inte det? Allt blir så mycket skönare när man släpper på perfektionist och prestations spärrarna lite grann. Det är inte lätt, det skit svårt, men var inte rädd för att må dåligt eller att misslyckas i livet. Den som är misslyckad är den som ger upp. Vi alla våra olika resor i livet där vi kommer gå igenom problem, det viktiga är bara att vi inte identifierar oss med våra misslyckanden. För vi är inte våra prestationer och vi är inte våra problem eller misslyckanden heller för den delen. Vi är fantastiska varelser som förblir fantastiska med en stor portion ödmjukhet och respekt för varandra.
Kram
TACK för texten, den är verkligen behövlig i dagen samhälle! Detta är något vi borde prata mer om och jag hoppas att vi alla kan sluta jämföra oss med andra! Kram bästa du!
Tack själv för pratstunden! <3
Skulle du kunna skriva om hur man vårdar sin kärleksrelation? Jag vill verkligen göra det men vet inte hur… Det är mitt önskeinlägg!
Tack för grym blogg!
Precis vad jag behövde läsa vid precis rätt tillfälle – tack fina du!
Precis vad jag behövde höra denna dag.. tack <3
Vilket tänkvärt inlägg! Du är så så så klok!!!
Jag känner verkligen igen mig… Hela hösten har det varit fullt upp precis hela tiden har det känts som. Varenda helg har varit uppbokad (även med trevliga aktiviteter men ändock uppbokat flera veckor i förväg) och jag har länge bara HÅLLIT UT och längtat efter en lugnare period, en helg då jag ”inte har något att göra” utan bara kan få göra just ingenting. Och nu, när den helgen kom, så kunde jag inte hjälpa att jag kände mig misslyckad, tråkig och allt möjligt dåligt när jag inte hade något att göra och på instagram verkar ju ALLA ha massa härliga saker att göra, människor att träffa etc. Plötsligt kändes min efterlängtade helg inte tillräcklig. Blev så himla trött på mig själv. Och på instagram…
Det är så viktigt när du skriver sånt här. Inte minst för att det får sådana som mig att reflektera lite… 🙂
Du kan vara helt nöjd med ditt beslut. Som du säger, din tid är ovärderlig. Bra gjort att lyssna inåt istället för utåt.
Du är min bästa bloggerska!!! Jag läser din blogg varje dag för tycker att du alltid är så inspirerande. Allt ifrån att jag vill köpa ca alla kläder du visar i bloggen till ditt min helg i bilder-inlägg till inlägg som dessa! Man blir inspirerad utan att få prestationsångest för du känns så mänsklig och genuin men ändå power and i freakin Love it. Ibland när ja känner att ja behöver paus på jobbet så går jag in på toa för att läsa din blogg i fred 🙂
Kram och kärlek!
Jag älskar din blogg! Du är som en storasyster som jag ser upp till haha. Blir så inspirerad av dig och ditt liv och hur du är som människa. Älskar att du är så ärlig och jordnära 🙂
Det är en höjdpunkt varje kväll för mig när jag får gå in och läsa din blogg. Du är helt fantastisk. Tack för alla fina inlägg och tiden du lägger ner på bloggen!! <3
Så skönt att du säger det, jag känner exakt likadant. Jag tar i sommar masterexamen efter 5 års plugg och jobbhetsen är enorm…Där kan man snacka om att jämföra sig med andra kan jag tala om. Men de korta stunder man lyckas gå in helt i sig själv och stänga ute alla andras åsikter, uppfattningar och intryck om vad som är bra och inte tycker jag att det är en fantastisk känsla! Så jag hoppas att jag (och du) kan jobba på att gå in i det rummet oftare, för tänk vad mycket härligare man hade haft det då! Kram!
Bästa Michaela!
Tack att du delar med dig <3 Det är inte lätt ju. Var snäll mot dig själv och försök att inte bli besviken på dig själv för att du faller tillbaka igen. Eller, man kan ju inte hjälpa vad man känner, men du ska iallafall inte behöva vara besviken på dig själv för jag tänker att det inte är konstigt att man återigen tar på sig för mycket – eller vad man nu faller tillbaka till. Den här gången är du ju iallafall mer medveten om att det inte r bra för dig, vilket du kanske inte reflekterade över för något år sedan. Hoppas du förstår hur jag menar. Hoppas också att du kanske kan hamna rätt igen så det blir okej snart igen.. Är inte i samma situation men har annat som är riktigt jobbigt så den här hösten har varit hemsk för mig med. Ta hand om dig, kram <3
Känner igen mig precis i det du skriver och det är så fint att du delar med dig, det betyder mycket! Din blogg ger kraft och energi, det ska du vara stolt över. ❤️
Kram!!
Precis vad jag behövde läsa efter en tuff dag, tack Michaela för att du delar med dig! Och du är min superhjälte 😀 <3
Jag känner EXAKT igen mig, den här hösten har nästan fått mig att tappa livsgnistan.
Men jag har ett tips, som verkligen har fungerat för mig. Stäng ner Facebook, instagram och pinterest några veckor. Dessa sidor trodde jag gav mig inspiration och glädje, men det enda resultatet på sikt har lett till är hur otillräcklig jag känner mig. Genom att ta en paus från sociala medier (som inte innefattar jobb såklart) så har jag bara kunnat tävla med mig själv, bli pepp på livet igen. Har inte ens läst bloggar (bloggar tenderar dessvärre ofta vara de värsta energitjuvarna i mitt fall..)
Faktum är att idag är första gången på flera veckor som jag läser en blogg. Och jag återkommer alltid till din, den känns genuin och ärlig. Tack du!