1. You and me both, Michaela. Fan att det kan göra så ont även när man tror att det gått över, plötsligt sitter bara kniven i hjärtat igen och man blöder ihjäl.

  2. gud michaela, du dödar mig! jag älskar att jag kan gå igenom det jag går, tillsammans med dig, jag menar jag önskar inte det jag känner till någon men det känns som att vi känner samma sak! DU ÄR BÄST!

  3. Finaste Michaela.. du klarar det här, vi klarar det ! Tänk bara på dina egna kloka ord som uppmuntrar alla oss… Det blir bättre och vi vet ju, du vet, att för det mesta är det(han) inte ens värd besväret, tårarna, oroligheten.. inte värt det alls.

  4. Hur är det med dig fina??
    Har tänkt på dig hela morgonen och varit sugen på en dejt. Bara typ snacka skit. Det kändes som att du hade något otroligt viktigt att säga till mig. Haha
    Kram
    Leeloo

  5. åhå finaste texterna, vet du vilka filmer dem kommer ifrån? Tack för en himla varierande och inspirerande blogg!

  6. ”You may not be her first, her last, or her only. She loved before she may love again. But if she loves you now, what else matters? She’s not perfect – you aren’t either, and the two of you may never be perfect together but if she can make you laugh, cause you to think twice, and admit to being human and making mistakes, hold onto her and give her the most you can. She may not be thinking about you every second of the day, but she will give you a part of her that she knows you can break – her heart. So don’t hurt her, don’t change her, don’t analyze and don’t expect more than she can give. Smile when she makes you happy, let her know when she makes you mad, and miss her when she’s not there.”

  7. Mer mer mer av sånt här. Det är så mycket hjärtgripande och inspirerande att jag inte vet var jag ska ta vägen.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

  1. Dagens klokaste visdomsord, tack! Jag har precis varit hos min frisör. Gick in och sa ”klipp mig som Forni!!”, så nu är jag lika snygg i håret som du är 🙂

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. precis den dikten av karin boye som du har i rubriken har jag skrivit in på en av de tomma sidorna längst bak i din fina lilla rosa bok om kärlek. den och ”shall i compare thee to a summer’s day?” av shakespeare

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

kärlek.

Jag går igenom de nästan 300 kommentarerna vi har fått i tävlingen där man kan vinna min kärleksbok. 300 kommentarer av era finaste kärleksminnen. Jag har kommit halvvägs och jag har redan fått tårar i ögonen flera gånger. Kärlek alltså.

Jag har väldigt många värdefulla och värma minnen kring kärlek som ligger mig nära hjärtat. Som jag ibland minns eller tänker på och fylls av en otroligt stark känsla. Jag vet inte om sånt går att förklara för någon annan. Jag ska berätta om dem alla för er, någon gång i framtiden när jag känner mig redo.

Men mitt senaste riktigt starka kärleksminne var den 3 februari i år. Jag hade varit i Argentina i flera dagar och det var av många anledningar en väldigt känslokrävande resa. Jag var väldigt rädd under hela resan, en oro och smärta som satt i kroppen och inte gick att få bort. En kväll saknade jag min mamma så mycket att jag på riktigt ville åka direkt till flygplatsen och hem, oavsett vad det skulle kosta. Jag hade så ont i mitt huvud.

Så kom jag hem till Stockholm efter en flygresa på 25 timmar. Jag var så trött. Inte bara fysiskt, jag var trött i huvudet och överallt. Åkte till min mammas jobb för att hämta nycklarna till min nya lägenhet, jag var bortrest när jag fick tillträde till den så jag hade skrivit över fullmakten på min pappa så att han kunde få nycklarna av förra ägaren. Jag var så trött och bara tanken på att komma till en lägenhet som är helt tom, där det inte finns en enda av mina ägodelar, som är kall och där jag är ensam. Vetskapen om att hela mitt liv låg utspritt i lägenheter, garderoben och garage runt om i Stockholm… jag vet inte. Jag var trött. Jag hade ont överallt i min kropp. Jag hade voltat i en bil och jag hade en spricka i mitt revben. Muskelvävnaderna i min bröstkorg var svullna, det gjorde så ont att andas.

Mamma följer med mig till lägenheten, går lite tidigare från jobbet, så möter vi upp pappa utanför. Pappa med sitt stora leende och ännu större famn. Så lät de mig trycka in portkoden för första gången och sätta nyckeln i låset till min första riktiga lägenhet.

Där inne var väggarna målade i exakt den vita färgen jag vill ha. Mitt matbord stod placerat i köket. Min blommiga lampa i ena hörnet av vardagsrummet och i kylskåpet fanns frukost och annat gott. Ett paket kakor i skafferiet. Mina föräldrar hade målat om hela lägenheten och kört dit alla mina ägodelar när jag vad bortrest. Hållt på i flera dagar och fixat fint för mig. Dem hade gjort det för min skull. De hade inte behövt, jag hade inte räknat med det, men de gjorde det.

Efter att vi druckit kaffe och ätit kakor åkte de hem. Så satte jag mig vid mitt köksbord och grät. Jag grät och grät och grät. Jag pressade naglarna mot bordet och kände hur saltet sved längst mina kinder. Så grät jag över allt jag har och allt jag visste att jag redan hade förlorat.

Det var inte min finaste kärleksstund. Men den var ärlig.

  1. Vad fantastiskt fint skrivet Forni. Vet du att varje gång jag läser dina ord är det som att det går rakt in i hjärtat. Försöker glömma mitt ex och sluta leva i en konstig mardröm men det går inte. Varje gång jag läser dina ord får jag styrka att leva mitt liv på det sätt jag förtjänar och att älska mig själv och försöka lappa ihop mitt lite trasiga hjärta. Tack för dina ord ♥

  2. du är bra fin du, michaela. jag hoppas du blir lycklig – först med dig själv och sedan tillsammans med någon. jag tror nog att det är viktigt att man gör det i den ordningen. puss

  3. Det där var vackert, varje ord gick rakt in i hjärtat. Älskar dina texter, de är så ärliga.

  4. jag älskar ditt sätt att skriva, orden går verkligen in rakt i hjärtat och man kan relatera till liknande händelser som hänt en själv. dina texter är så vackra att man blir inspirerad, det borde du verkligen få höra. Fortsätt med vad du gör, jag önskar jag kunde formulera ord och skriva på så fint sätt som jag läser att du gör.
    Ha det bäst!

  5. Jag läste, funderade lite, gick till en annan sida och sen tänkte jag:

    Jag älskar dig!

    Så är det bara

  6. Du skriver nog om sånt som alla nån gång gör när ingen ser, men inte riktigt vågar erkänna att dom gör. Det blir så ärligt när du skriver om det! Känns som att det är ok att känna och släppa några tårar ibland.

  7. Jag vet inte riktigt varför jag skriver till dig Michaela. Fast egentligen så vet jag precis varför. Det känns så konstigt bara, som att du är någon slags psykolog som hjälper mig att bearbeta sorgen med hjälp av dina texter som du så omsorgsfullt har skrivit. Jag kan inte ens räkna antalet gånger jag kikat in på fliken ‘kärlek’, och känt igen mig i så mycket av det du skriver.

    Jag är så fruktansvärt ledsen just nu. Om det är så här kärlek känns så vill jag aldrig någonsin mera känna. Jag gråter aldrig, aldrig. Men så träffade jag honom och nu kan jag inte ens krypa ner i min säng innan det börjar av sig självt.

    Hur kan man älska någon som man inte ser en framtid med? Hur kan man älska så starkt om man vet att det aldrig kommer att hålla i längden? Varför känns det så rätt när han flätar in sin hand i min, trots att det är så inåt helvetes jävla fel? För det är fel. Så jävla fel. Han har familj och är äldre än mig. Han har varit med om så mycket saker som jag ännu inte har hunnit med. Jag är så jävla ung, och ibland hatar jag mig själv för det. Eller så hatar jag honom, för att han är så mycket äldre än mig. Tror du att det kan vara så att vissa människor är menade för varandra, men inte menade att vara tillsammans? För det är precis så det känns. Och det gör så jävla ont. Det gör så jävla ont att vara halv.

  8. På de där inlägget om tävling så tänkte jag kommentera och dela med mig av ett minne av kärlek, men de va så sorgset så de kändes fel att skriva de, men nu vill jag dela med mig de, de känns så rätt att skriva de till dig.
    Vi är ett stort tjejgäng, men för en och en halv månad sen så blev vi en mindre, en av oss dog i en hemsk olycka. När detta skedde så var vi i gänget utspridda överallt i Sverige, så de tog en vecka tills vi sågs, och den kvällen när vi sågs kommer jag alltid minnas, kramarna jag fick av alla känner jag fortfarande, de va så mycket sorg, men även så mycket kärlek i dom! I det ögonblicket förstog jag på riktigt hur mycket kärlek vi har i vårat gäng! Och det kommer jag aldrig glömma, vad som än händer!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

jag mår bra.

Vinden är behaglig. Luften känns precis lagom. Om man blundar i solen känns det precis så som man drömmer om att det ska kännas där i januari när snön piskar i ansiktet. Vin har aldrig smakat så gott och de där hitsen på klubben är bättre än någonsin. Det jobbiga känns plötsligt inte så jobbigt och även fast man snittar tre timmar sömn per natt har man mer energi än någonsin. Plötsligt vågar jag svara i telefon när folk ringer och när någon smsar blir jag inte längre rädd. Mat har fått en ny smak och jag blir inte nervös över småsaker. Jag går på gatan och skrattar högt, min ångest har försvunnit. Paniken är borta.

Jag gråter inte över mitt liv utan ibland sätter jag mig på jobbet och tittar på Gossip Girl-klipp så gråter jag till dem istället bara för att det är skönt att gråta lite ibland. Jag gråter inte längre.

Kan ni förstå det? Att jag gråter inte över mitt liv längre. Det finns ingenting kvar att gråta för.

Så träffar man någon och när den personen ler är det vackrare än absolut alla leenden man möter på stan eller alla leenden som erbjuds halv fem på White Room. Och man drar skämt på skämt för att kanske få en skymt av det igen, tänk att människor kan vara så fina.

Man kanske kommer på sig själv med att stå på ett dansgolv och fastän klockan är kvart över fyra på morgonen en onsdag och luften är fuktig och man har svettpärlor i pannan… fastän det i vissa ögon kanske finns tragik i den stunden… så ser man sig omkring och börjar hoppa upp och ner av lycka. För där står man med alla man tycker om. En lillebror som helt plötsligt börjar dansa techno och en killkompis som snurrar runt en i luften.

Kanske sitter man på kontoret en förmiddag och dricker en nespresso och äter ett påskägg och mitt i allt det… mitt i den helt normala stunden i tillvaron så inser man hur bra man har det. Hur alldeles perfekt bra man har det.

Jag tror inte att det finns någon ilska kvar i min kropp. Jag är inte arg eller bitter. Upprörd eller förstörd.

Jag mår bra.

  1. Michaela. Jag har läst din blogg i många år och gråtit till dina texter om kärlek ett flertal gånger. Just nu mår jag fruktansvärt dåligt. Jag och en kille som jag känt i tre år bestämde oss i februari för att försöka igen. Han är en av dom viktigaste människorna i mitt liv och jag känner att jag dör nog utan honom. Han sårade mig en gång i tiden och ville ha en ny chans nu, vi har haft kontakt under hela tiden men jag trodde aldrig att jag skulle ge honom en andra chans, men det gjorde jag. Jag var livrädd hela tiden, men jag kunde inte låta bli att undra hur det skulle bli den här gången. Han var helt underbar, gullig, omtänksam, ja precis så som jag ville att han skulle vara förut. Han hälsade på mig i sthlm den här helgen och jag kände för första gången att det fanns en konstig mur mellan oss, jag kände inte att jag svävade bland rosa moln och han höll inte ens min hand. I tisdags skrev han till mig att han mådde jättedåligt för att han tycker om mig så himla mycket och saknar mig hela tiden men att ”den där känslan” fattas. Jag dog. Jag kände precis som han kände men fick panik, hur ska jag klara mig utan den här människan i mitt liv? Mitt hjärta känns som att det ska explodera, jag vaknar med galna hjärtklappningar. Förra gången vi bröt upp var jag säkert ledsen i ett halvår. Åh, jag orkar inte. Hur kan man vara så här otroligt ledsen och ha så starka känslor men ändå inte känna att det här är mannen i mitt liv?

    1. Svar till Hanna:
      Hanna, du vet innerst inne att han inte är rätt för dig. Lyssna på dig själv för ingen vet bättre än du. Rädslan du känner beror säkert på att du nu inte vet någonting om framtiden, vad gör jag nu? Försök skriva ner punkter vad Du vill göra under det kommande året. Vad brinner du för? Sedan försöker du att ta dig an de punkter du skrev ner. Rädslan och paniken försvinner med tiden. De flesta människor har känt som du någon gång.

      1. Svar till Sanna:
        Tack snälla du! Just nu känns allt så mörkt. Ska vi klara av att fortsätta bara vara vänner? Jag vill inte förlora honom men samtidigt så känner jag mer än bara vänskapskänslor, även om jag inte är kär? Jag blir så förvirrad av alla miljoner känslor i min kropp. Men du har rätt, jag vet att jag kommer att må bra igen, jag vill bara vara lycklig. igen.

        1. Svar till hanna:
          Hanna! Befinner mig i en likvärdig situation. Min kille gjorde slut för en månad sen och hela min värld rasade. Min stöttepelare, min bästa vän. Jag klarar mig inte utan honom. Det var i alla fall så jag tänkte. Låg inne och grät konstant i typ 2 veckor. Men, det blir bättre, jag lovar. Jag har insett att hela grejen är att jag är dålig på att vara ensam. Utan honom känner jag mig så liten och skör.
          Med tiden så har jag insett att jag inte alls är så ensam. Min familj och mina vänner finns alltid där. Det här fixar jag, utan honom. Om han inte vill ha mig finns det säkerligen någon annan där ute som kan få mig att känna mig så där trygg som han fick mig att göra.
          Jag ger dig tipset att ta på dig något snyggt och dra ut och dansa med dina vänner, bara släppa tankarna för ett litet tag. För var dag tänker man mindre och tillslut så känns det helt OK igen. Man är starkare än vad man tror.

          1. Svar till Emelie:
            Emelie: Ja, vad vore man utan vänner och familj? Skulle på riktigt dö utan dem tror jag. Om det inte funkar mellan oss så är det meningen, det är så jag försöker tänka och jag tror att det är så också. Jag längtar till den dagen då man inte får en hjärtattack av att känna doften av någon med samma parfym han hade, eller hitta ett kvitto på när vi fikade sista gången tillsammans, gå längs vattnet där vi gick våra promenader. Jag vet att det kommer att hända, för mig tar sådant här väldigt lång tid att komma över men jag vet att det går. Människan är verkligen så stark.

          2. Svar till Hanna:
            För att citera Michaela ”Man måste vara starkare än sina känslor för att överleva”.
            Jag vet hur det känns, samma sak hände mig för ett år sen. Jag är också en känslomänniska av rang, jag var helt knäckt i flera månader. Och nu har jag insett att jag få nån bättre! Det är härlig känsla. Och man klarar det. Man går igenom det för att man måste, man har inget val. Du kommer att komma ut på andra sidan starkare än nånsin! Kram

          3. Svar till Mikaela:
            Tack för grymmaste peppen! Jag vet att det kommer att kännas bättre, man önskar bara att man kunde ta bort den där vidriga känslan som existerar precis NU. Men jag får gå igenom det här och ta mig igenom ångesten som väcker mig varje morgon. Det ska bli så skönt att känna att man klarat av det här!

          4. Svar till Mikaela:
            Tack för grymmaste peppen! Jag vet att det kommer att kännas bättre, man önskar bara att man kunde ta bort den där vidriga känslan som existerar precis NU. Men jag får gå igenom det här och ta mig igenom ångesten som väcker mig varje morgon. Det ska bli så skönt att känna att man klarat av det här!

  2. Åhh, va dina texter är fina!! Jag känner igen de du skriver i den här texten, om när livet är så sjukt härligt bara! Allt bara känns bra 🙂
    Men jag känner igen mig så bra i dina sorgsna texter också, du skriver verkligen så de berör!

  3. Michaela, vad underbart att du mår bra. Jag önskar att alla skulle må som du gör nu 🙂 Alla förtjänar att vara lyckliga.

  4. TACK! Forni-jag älskar dig fast jag inte känner dig, dina ord betyder mer än du kan ana. Känns så befriande att du skriver det man själv känner, dina texter är fantastiska och går rakt in i hjärtat. Jag känner igen mig i så mycket och nu ska jag fira den här våren med ett glas rosé på en uteservering tillsammans med mina underbara vänner. Det som gjorde ont gör inte ont längre. Du är fan bäst, jag har klickat hem din bok nu. Dina ord = min nya bibel!! ( haha jag är inte galen bara så lycklig över att du sätter ord på så mycket man känner).

  5. vad skönt, det känns som att du är värd allt det där, fast jag inte känner dig- du är värd det!

  6. Michaela! Det där behövde jag, du satte verkligen ord på mina tankar och känslor. För var dag känns det bättre, det kommer att bli bra igen.
    Blir plötsligt lycklig trots allt elände! TACK!
    Önskar dig all lycka! /Emelie

  7. Åh herre min gud. Vilken talang du har.Hur underbar du är.
    Jag gråter nu.Av lycka, av att du berör mig. Inte av sorg eller smärta. Utan för att du är så fin och skriver så himla fint! Jisses helt underbart, Skriv en bok,tänkte jag säga.Men det har du ju redan gjort. Men skriv en till.För ditt sätt att sätta ord på känslor är så fint,vackert och skört.
    Tack Forni! Stor Kram

  8. Får alltid tårar i ögonen av dina texter, du är så värd att vara lycklig. Även fast jag inte känner dig blir jag jätteglad för din skull, strävar efter att må såhär som du skriver! ♥

  9. Med ett hjärta som precis blivit krossat så längtar jag tills den dagen då jag kan känna som du nyss beskrev… Du ger oss andra hopp med dina underbara texter, du lyckas alltid sätta ord precis på det man tänker. Sluta aldrig blogga, för du är grym!

  10. Det glädjer mig michaela, man känner verkligen igen sig i vissa saker som du skriver … man blir på något sätt inspirerad av all det du gör och fortsätt så som du är … jag eller vi som skriver här känner inte dig helt .. men du verkar vara en jätte fin människa !
    all lycka till dig och alla där ute som har det upp och ner !
    kram

  11. Du är så fin! Härligt att du mår bra, våren är underbar! Men du, vart har du köpt den dösnygga kavajen? Älskar axlarna!

  12. Ibland blir jag less på de här inläggen. Kanske för att det känns så ensidigt. Utan att egentligen säga något målar du upp honom som världens största svin. Är det förtjänt? Han säger bara fina saker och du pratar bara om ditt (tidigare) elände. Ingen säger A och ingen säger B och det enda som finns kvar är tolkningar, rykten och spekulationer som förmodligen är värre än verkligheten.

  13. Härligt att läsa! Helt underbart! Jag fick själv sååå mycket energi av detta inlägg. Finns inga hinder bara man ler. Kram ♥

  14. fyfan va du är bra. fantastisk. otrolig. grym.
    världen tackar för att det finns en person som du, att du finns.

  15. De mest läsvärda inläggen – de är de som genererar läsbara svar. Där man blir minst lika rörd av responsen. Tack Mikaela och alla ni andra med hjärtat på skjortärmen. Nu vet vi att vi kanske är unika men inte ensamma. Kram

  16. Fan va härligt Michaela!!!!!!!! Vill också känna så! =) Kram ♥ PS. älskar den korta frisyren på dig!

  17. Nu har du chansen att få din egen personliga T-shirt med budskap som får dig att maxa livet.

    Det du behöver göra är att gå in på http://www.teez.se och svara på några frågor i vår personlighetsanalys som blir grunden till din unika ekologiska T-shirt.

  18. Oh det du skriver passar in på just det jag känner:) Har haft en episod av panikångest….igen klarat mig ganska bra i 13 år men nu efter mycket press, stress osv så kom det tillbaka.
    Svårt att acceptera paniken ångesten är ju en del av våra liv. Men alla vill vi väl bra, just nu börjar jag känna att jag ”vågar ” leva igen slappna av och bara vara som den jag 🙂 Din blogg och Glamorama har hjälpt mig de dagar som varit värst. Så härligt att se unga tjejer som ni som lever och njuter av livet.
    Själv är jag snart 40 år och det jag går igenom är antagligen en kris haha:) Då har det kännts skönt att få drömma sig bort och se på eran härliga trio. Kram CH

    1. Svar till Christine:
      Känner igen mig i det du skriver o håller med, att drömma kan vara helt underbart i dem jobbigaste av dagar 🙂

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi