Hej fina Michaela! Jag har följt din blogg läänge nu och jag älskar den 🙂 Jätte jättemycket! Din bok också! Så bra verkligen!

Nu till en fråga jag har, vet inte om du hinner läsa alla kommentarer du får men om du orkar läsa detta vore det asfint verkligen.

Jag har träffat en kille. En riktigt fin en. Problemet är att han bor i Stockholm och jag i Göteborg… Vi träffades på en fest via gemensamma vänner, klickade jättebra kysstes redan första kvällen osv. Sen bytte vi nummer, det var han som vågade fråga haha och sen dess har vi smsat och pratat i telefon typ varje dag. Vi pratade om att ses igen och det gjorde vi också. Jag åkte hem till honom och det var den mysigaste helgen ever. Det känns så bra med honom och han verkar tycka om mig med. Men… Vi bor som sagt, vad kan det vara 45 mil ifrån varandra… Vi har pratat lite om det och han tycker att det är för långt emellan och han är typ rädd för att få känslor för mig eftersom han typ tycker det är så jobbigt med avståndet (han hade haft nåt distansförhållande innan som enligt honom inte funkat särskilt bra)
Han har jobb där uppe så vet inte hur flyttbar han är. Men jag tog nyligen studenten och har mest bara ströjobbat lite så jag kan faktiskt tänka mig att flytta… Innan vi träffades hade jag faktiskt planer på att bo någon annanstans, men var visste jag inte då. Jag kan både tänka mig att börja plugga eller jobba nånstans.

Så, vad ska jag göra tycker du?
Jag tycker om den här killen jättemycket men vet inte vad jag ska göra? Är det värt att satsa eller inte? Hur ska vi gå vidare från det här liksom?

Många kramar Anna