Frågor med Forni

Jag har en fråga (som jag tror fler vill veta): hur packar du med dig dina väskor när du reser? Jag är alltid så rädd att checka in dem på flyget om väskan skulle försvinna. Har du alla i ett handbagage eller chansar du?

Tack för en bra blogg, dina texter är fantastiska

Hej tjejen!

Jag kör handväskor i handbagaget. Ofta har jag en kabinväska med mig så då lägger jag med dem där. Skulle aldrig förlåta mig själv om mina dyrgripar kom bort haha. Har även alltid smycken och andra saker av värde i handbagage. Många blir av med sitt bagage någon gång i sitt liv och jag vill inte att saker som jag bryr mig om ska försvinna, även om det går på försäkringen i slutändan. Min Chanel-väska har t.ex. ett emotionellt värde för mig och jag vill gärna ha den kvar i garderoben för resten av mitt liv 🙂

Puss!

Hej Forni
Beklagar sorgen och hoppas allt går bra.
Undrar över en sak, blir du bra bemött på Milles?
Varje gång jag varit där både privat och tagit med mig stora kunder från utlandet så har det varit riktig taskig service, stressigt och inte alls några glada minner. Efter besöket med mina kunder har jag valt att inte gå tillbaka. Det blev oerhört jobbigt och skämmigt för mig att sitta där och se hur alla runt bordet kände det dåliga bemötandet.

Sedan ser jag hur ni bloggare går dit om och om igen och tänker det kan väl inte vara en slump, för hade ni fått den behandlingen som jag fått de gånger jag varit där så hade ingen återvänt.
Hur har du upplevt det?

by the way älsker din blogg och sättet du skriver på och önskar själv att man hade bestriddit den egenskapen. Följt dig nästan sedan dag 1
Kämpa på och var dig själv. Du är bäst helt enkelt.
/ T

Tack för varma ord! Så glad jag blir <3

Ang. Milles så antar jag att du syftar på de kvinnorna som driver stället. De har en lite speciell jargong men på något sätt så gillar jag det. Idag får jag alltid väldigt bra service när jag går dit! Killarna som jobbar där är så gulliga jämt och det brukar vara glad stämning. Däremot så är ju Milles kända för att ha en ”rivig” service men jag har ingenting emot det, annars hade jag såklart slutat gå dit för länge sen. Jag är där en hel del och det är för att jag tycker om stället med allt ifrån dess personal till mat, miljö och atmosfär. Tråkigt att du fått så dålig service under dina besök, förstår att det inte blir några fler gånger!

Puss <3!

Vad har fått dig att vilja gå på hälsokontroll? Känner du dig sjuk?

Tänker som Jessica! Vill också gärna veta mer om hälsoundersökningen. Vart gör du den? Hur går man tillväga? Måste ha en speciell anledning att göra denna? Jag tycker nämligen vårdcentralerna kan vara lite svåra ibland… Men jag har funderat länge på detta jag med. 🙂 kram!

Jag känner mig inte sjuk utan det är snarare tvärtom viktigt för mig att vara uppmärksam på hur min kropp mår för att kunna förhindra eventuella sjukdomar i framtiden. Att gå och göra en hälsoundersökning med massa blodprov, EKG, mäta lungkapacitet etc. känns bra att göra i tidig ålder för då kan man följa upp vartannat år och så har man ett track record att gå efter. Det är väl lättare att se om något går åt fel håll och värden förändras om man har det sparat sen ung ålder. Jag gör ju samma sak med min hud (kollar leverfläckar vartannat år) samt kallelserna till cellprov som kommer vart tredje år eller vad det är. För mig är det viktigt att göra det jag kan för att förebygga eller vara medveten om hur min kropp mår och beter sig.

Undersökningen jag gjorde var en privat hälsoundersökning hos Stockholm Medical Skincare och kostade drygt 2000kr om jag inte minns fel. Nu står jag med i deras register för en kallelse vart annat år.

När jag var på återbesöket fick jag veta att alla mina värden var normala och de flesta av dem så perfekta som de kan bli – skönt att veta om det och kunna sova gott om nätterna tycker jag. Så får vi hoppas att det fortsätter så i framtiden!

Kram!

Hur har ni fraktat hem mattorna, har det funkat bra/har det varit väldigt dyrt? Kan du inte visa bilder på de andra mattorna? Är du sugen på att besöka Iran? Har själv en persisk pojkvän och skulle vilja åka, tror att det finns väldigt mycket intressant att se. Har lite problem med slöjtvånget men det kanske bara är att svälja det 🙂

Det är D’s föräldrar/släkt som har tagit hem dem så jag vet inte hur frakten har gått till men gissningsvis fraktas det iväg persiska mattor från Iran hela tiden så det är nog inga större konstigheter.

Jag skulle inte ha något emot att besöka Iran men det är ingenting som står högt upp på vår lista över kommande resor! Som du säger verkar det vara ett fantastiskt vackert land med mycket att se så jag skulle gärna åka dit någon gång i framtiden.

Puss!

Vartifrån är den gröna stickade polon som du har på dig på Instagram-bilden idag där du skriver om Run of hope? Så fin 🙂

Soft Goat! (annonslänk) Min favvotröja just nu 🙂

Vart är den rosa blusen/toppen ifrån?? Så fiiiin!

By Malina! (annonslänk) Riktigt fin festtopp för hösten, den finns i svart också, tips tips.

Hej! En fråga till Frågor med Forni: röker du fortfarande och vad har du för tankar kring rökning? Jag är runt 25, lever ett hyfsat hälsosamt liv och rökningen passar egentligen inte (längre) in i mitt liv. Ibland kan jag göra pauser på någon vecka, men tanken på att sluta helt stressar mig. Kram!

Nej jag röker inte MEN jag feströker som det så fint kallas. Det vill säga, jag tar en cigarett under lite festligare tillfällen så som en aw med mina tjejkompisar eller en utemiddag på stan. För varje år som går så röker jag mindre och mindre, för tio år sedan rökte jag tio cigaretter om dagen och nu röker jag tio cigaretter i månaden. Om jag ska vara ärlig är jag inte speciellt orolig över min rökning. Jag vet att det är en hemsk vana men jag tycker om att ta en cigarett i samband med ett riktigt gott glas vin ibland. Jag är ju så långt ifrån en beroende-person man kan komma (mina vänner brukar reta mig för att jag alltid konsumerar allt så lagom hela tiden haha) så minskningen av rökning har fallit naturligt för mig. Och jag vet att många tycker det är helt sjukt att jag ens röker de där få cigaretterna i månaden om jag inte är beroende men det handlar om njutning för mig.

Ett tips för att sluta är att försöka att bara ta en cigarett när du är riktigt sugen. Som rökare så vaneröker man, det gjorde i alla fall jag, och när jag började känna efter huruvida jag verkligen var sugen eller inte så minskade mina cigg från tio om dagen till ett par om dagen på en gång. De flesta är per vana och egentligen är man kanske inte så sugen.

Min pappa, som var beroende av cigaretter, gick till en hypnotisör för ett par år sedan. Efter ett besök var han rökfri och har inte rökt en cigarett sen dess. Helt sjukt! Trodde aldrig att det skulle funka på honom men det gav ju maximal effekt. Testa det annars!

Kram!

  1. Åh fy! Känner igen mig angående Milles. Jag och vän gick dit så förväntansfulla, då vi sett så mycket bloggare etc höja det till taket. Inckusive du, och shit vad besvikna vi blev. Värsta stället i Stockholm vi båda varit på. Så tråkigt då maten ändå var god, men den dåliga servicen fick oss båda att tappa aptiten. Det kändes verkligen som att kvinnorna där inte vill ha oss där. Tack för att någon annan känner likadant, vi började nästan tro att det var fel på oss och blev oroliga över att vi hade gjort något för att göra de så arga.

  2. Hej!
    En fråga/fundering till nästa vecka.
    I och med senaste tidens våldsvåg har jag blivit mer paranoid av mig. Får megaångest när min sambo går på AW eller bara kommer hem sent från jobbet för den sakens skull. Har jag en dyr väska håller jag i den så hårt att jag blir alldeles spänd i kroppen efteråt.
    Jag tänker, du och din umgängeskrets ”syns” ju mycket och folk vet att ni/er respektive har det bra ställt, om det inte syns på kläderna eller väskorna. Har ni något speciellt tänk kring just det, att bli rånad? Sjuk fråga kanske men det stör mig så mycket. Min kille är väldigt orädd av sig och förstår mig inte alls. I land klär jag ner mig medvetet, men jag vet att folk i mitt område vet att jag och killen har det bra ställt och skulle kunna ge sig på oss ändå. Hoppas du förstår min knäppa fråga hehe. Kram!

  3. Hej Michaela,

    Jag har sedan länge skrivit forni.se direkt i webbläsaren för att hamna på din blogg, kollat din senaste uppdatering eller läst ikapp och sedan surfat vidare till nästa blogg när jag läst klart. Idag klickade jag på ”magasin” i menyn uppe till höger i din blogg av en slump. Hamnade på dailyforni.se och WOW. Vilken fin plattform du byggt upp. Jag vet att du har skrivit om den i bloggen och berättat på om detta projekt, men jag har aldrig tagit mig tid att surfa runt. Du är så fin, utifrån det sätt jag lärt ”känna” dig via det du delar med dig på din blogg. Tack för att du inspirerar, väcker känslor och fortsätter att göra allt med en guldkant.

  4. Till nästa ”Frågor med Forni”.
    Hej Michaela! Tack för en underbar blogg! Du inspirerar verkligen!
    Nu till mitt problem:
    Jag och min pojkvän skulle för några veckor sedan åka på våran första kärlekssemester. Han hade bokat biljetter till Kroatien och allting kändes såååå bra! Dom första dagarna var helt magiska men senare under veckan känner jag hur han försvann bort mer och mer fysiskt och mentalt. Jag frågar vad som är fel och han säger att han känner sig stressad över skolan då han skulle missa en tenta under tiden vi var borta. Jag stöttar och peppar, allting kändes bra igen. I 1 dag, för när det återstod 3 dagar av resan gör han slut med mig, på stranden i Kroatien. Jag blev såklart helt förkrossad då jag inte såg det komma. Efter många om och men fick jag genom en vän tag på en flygbiljett hem. Jag lämnade Hotellet och har inte hört av honom efter det. Hur bearbetar man ett krossat hjärta? Jag är fortfarande sååååå kär i honom men har insett att han verkligen inte bryr sig om mig. Vad är dina bästa tips? (Jag är 23 och han är 27)

  5. Tycker också att servicen där är under all kritik, en sak att vara lite ”rivig” men att behandla sina betalande kunder så sjukt nonchalant och otrevligt är inte ok, känns som bara vissa ”rätt” och ”coola” personer är värda god service där o vi andra bara är i vägen, det är så sjukt verkligen

  6. Det är så sjukt att det är SÅ många som har samma åsikt om Milles. Jag har också blivit behandlad som skit där, fruktansvärt bemötande, lite som att man ”är i vägen” och personalen vill att man ska gå därifrån så fort som möjligt. Aldrig hört en restaurang ha så dåligt omdöme gällande servicen från så många personer. Förstår inte vitsen med detta bemötande?

  7. Till nästa frågor med forni,
    Hur hanterar du att vänta på att bli friad till? Tänkte när många vänner runt om kring en gifter sig och förlovar sig och sedan för en själv så går bara åren. Jag skulle inte ge en kille mer än 2 år Max på att fria annars vet jag att de aldrig kommer hända ändå.
    Det var en artikel jag läste att tom män som inte är ”redo” friar snabbare när de känns rätt. Hur ställer du kring detta och vad är din tips till tjejer i liknande situation som du? 🙂 kram

    1. Otroligt tråkig och dum kommentar! Hoppas att du inte svarar på den, Michaela. ”Väntar på att bli friad till”, vilken modern kvinnosyn du har klockan 04:37 på morgonen? Tror du att du har rätt till hela Michaelas liv för att du läser hennes blogg? Skärpning!

      1. Hela michaales blogg går ju ut på att skriva om kärlek och sånt samt hon själv sagt hon vill gifta sig och det var underförstått mellan hon och hennes kille har jag för mig att hon skrev i något inlägg. då är det väl en högst relevant fråga, detta är nog som tom folk gör slut över så visst bra med tips inom ämnet kram på dig

    2. Vi har ingen brådska med att gifta oss, vi har alltid sagt att vi vill gifta oss efter att vi har skaffat barn. Det ligger kanske 5-10 år fram i tiden. Ingen av oss vill göra ”allt det roliga samtidigt”. Jag är säker på min relation och en ring på fingret behövs inte för den känslan och tryggheten i vårt fall. Jag befinner mig inte i någon offersituation där min kille inte vill fria till mig medan alla andra går och gifter sig (haha!) utan det är ett gemensamt beslut eftersom vi lever i en jämställd relation 🙂

  8. Tack så jättemycket för svaret på min fråga, Michaela! Uppskattar att du tog dig tid att svara och ge mig tips för att komma tillrätta med rökningen på det sätt som kan tänkas passa mig.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

New in: Meli Meli & Apartment Stories

meli meli

Glömde publicera den här bilden i ”Min helg i bilder”. Slarvig söndagsbäddning dagen innan städ, men ville så gärna visa er vårt nya påslakanset och kuddar! Bäddsetet är från Meli Meli och det har jag spanat på ett bra tag. Jag och D har lite olika smak när det kommer till bäddset men till slut övertalade jag honom och även om han inte vill erkänna det har han sovit som en stock när vi har bäddat med det!

Även de beiga kuddarna är nya och kommer från Apartment Stories. Hittade dem hos Henrietta för ett par månader sen och slog till strax efter sommaren.

Finns ingenting i världen som jag älskar så mycket som vår säng ♥

  1. Hejsan fina!! Detta är till er båda Michaelor och handlar om er podd! Jag vill bara tacka er för den, för i denna individualiserade värld som jag ibland bara vill spy på, beskriver ni den osjälviska och villkorslösa kärleken. När ni pratar om kärlek och relationer så pratar ni inte främst om hur ”viktigt det är att prioritera sig själv först”, ”vikten av egentid”, ”att man ska akta sig för att kompromissa för mycket” osv, utan ni framhäver teamkänslan. Osjälviskheten. Hur fint det faktiskt är att älska någon så mycket att man väljer att sätta dennes glädje framför sin egen ibland. Självklart är det viktigt att prioritera sig själv, men jag börjar mer och mer ledsna på att matas av det, för jag tror inte att det är mer av det som vår värld behöver. Den biten är vi nog rätt duktiga på redan. Så tack, för att ni bidrar med något annat. Ni beskriver kärlek och känslor så fint och rent. Kramisar

  2. Åh! Sååå fint! Kan du inte försöka skaffa oss läsare en liten rabattkod på Meli Meli? ÄLSKAR deras grejer med det är lite pricey… Puss!

  3. JAAA, det vore underbart med en rabattkod! Vill ha typ allt i butiken och med en rabatt skulle jag definitivt shoppa loss! 💸

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Märkligt hur hjärnan fungerar

God morgon snäckor!

Är det inte märkligt hur hjärnan fungerar? Jag går ju ut och springer ibland, inte så ofta, men när andan faller in. I tonåren sprang jag också eftersom jag tränade basket på elitnivå och gick i idrottsklass. Jag var rätt duktig på löpning men hade ett svagt intresse… jag tyckte att det var så jävla jobbigt för att vara ärlig.

I alla fall, sen jag slutade att idrotta i tonåren har jag inte orkat springa mer än tre kilometer utan att behöva stanna eller gå efter det. Ibland springer jag fem kilometer men då går jag varvat med löpning under hela rundan.

I förra veckan fick jag dock ett sms när jag satt redo med godisskålen på eftermiddagen som fick mig att förstå att jag visst orkar springa längre än så. Från soffposition med en godispåse så var jag ute ur lägenheten på bara några minuter. När jag kom hem en halvtimme senare hade jag sprungit fyra kilometer – utan att stanna en enda gång.

Jag insåg att det till stor del handlar om mental inställning. Jag har fått för mig att min kapacitet är mindre än vad den är eftersom det är så galet jobbigt att vara ute och springa. För det är jobbigt. Men med tanke på min vardagliga träning och den motion jag får så orkar min kropp mer än vad jag har vågat tro på. Det är jag som har begränsat mig själv.

Igår gick jag ut och sprang fem kilometer utan att stanna en enda gång. Skrattade när jag till slut stannade utanför porten och gick in på Runkeeper. Tänk vad häftig kroppen och psyket är ändå. Det mesta går bara man ger sig fan på det.

Jag insåg även att det handlar om viss teknik när man (eller i alla fall jag) är ute och springer i offentligheten. Jag kan inte springa vid vattnet för det blåser för mycket och gör för ont i öronen. Jag får absolut inte springa för fort för då orkar jag ingenting. För att klara av det måste jag undvika ögonkontakt med människor, eftersom jag gärna lägger på ett extra kol när jag känner mig uttittad. Det är svårt att springa ifred eftersom jag bor där jag bor. Om jag springer runt Östermalm, Gärdet eller Djurgården är det oftast fullt med folk överallt (varav det alltid är någon jag känner eller som känner igen mig). Då är det lätt att jag blir obekväm och begränsar mig. Så under mina två senaste turer har jag fokuserat på att inte möta människors blick utan bara vara inne i min egen bubbla.

Jaja, ville bara dela med mig av en stor grej i en helt vanlig människas värld. Det är lätt att förminska sina egna prestationer om man tänker på vad andra klarar av (jag har ju vänner som springer över en mil utan att svettas). Men om man hela tiden jämför sig så får man ju aldrig glädjas åt sina egna framgångar. Jag är så glad och stolt över mina fem kilometer! Det enda tråkiga är att det hände nu när vintern står runt hörnet eftersom jag inte vill springa när det är för mörkt eller kallt. Kanske borde skaffa ett gymkort och springa på löpband? Det tåls att tänka på. Jag ser i alla fall fram emot att fortsätta utmana mig själv.

  1. Gratis Mickaela!! Grymt gjort!! Löpning är väldigt härligt och det roligaste enligt mig är att man utvecklas så himla fort! 🙂 kul fundering om att man orkar mer än vad man tror, det är sant!!
    Kram <3

  2. Grymt jobbat! Har själv varit i samma fas och har blivit helt frälst av löpningen 🙂 Jag blir också stressad när folk tittar eftersom jag inte springer särskilt fort ännu men tänker att för varje gång blir det lättare och mindre ovant och jag gör ju detta för min skull, ingen annans.

    1. Precis! Jag tror att det är väldigt viktigt för oss att komma ihåg och hela tiden öva på att inte ta in andra människors eventuella reflektioner och blickar. Vi är i fokus i vår träning, inte alla andra <3

  3. Wohoo, heja dig!! Grymt jobbat!! Precis som du säger så går det aldrig att jämföra sig med andra när det kommer till träning. Man har SÅ olika förutsättningar, utgångslägen, styrkor och svagheter. Jag försöker att inte ens tävla mot mig själv, även ens egen dagsform förändras ju!

    Iallafall, jättekul att läsa om dina framsteg 😀

    1. Eller hur! Som du säger, kroppen svarar olika från dag till dag. Jag märker det tydligt i yogan eftersom jag klarar av olika mycket helt beroende på dagsform, matintag, mens etc. Heja oss som utvecklas utifrån våra egna personer! <3

  4. Heja dig, grymt jobbat!! Jag borjade sjalv springa for ett tag sedan (pa lopband) och det ar ju saaa jobbigt dar precis i borjan. Jag mixar att ga och jogga helt enkelt. Men jag haller med dig – i flera veckor korde jag exakt samma distans samt samma blanding mellan att ga och springa – for jag hade liksom bestamt mig att jag inte kan mer an sa. Sedan en dag forra veckan hade jag en riktig skitdag pa jobbet och ville bara ha tid for mig sjalv och fick nagon slags arg motivation haha. Sa jag sprang, och sprang lite till…helt plotsligt hade jag sprungit 35 minuter utan att stanna och det har jag ALDRIG fixat forut. Det kanske inte ar mycket for andra, men jag kande mig som en olympisk mastare och saaa stolt! 🙂

  5. Grymt jobbat!!!
    Men känn inte att vintern hindrar dig! Broddar är livet för oss som gillar att springa på vinterhalvåret, och jag kan faktiskt uppskatta att jogga en krispig morgon med snö som underlag. Så, broddar och ett härligt underställ så är du kittad 🙂

  6. Hej och bra jobbat! Älskar att springa, men det går lite i perioder för mig hur mkt jag hinner med. Vill dock tipsa om vinterlöpning som är så härligt! Sista åren har det ju knappt varit snö så det funkar bra med vanliga skor (annars kan man köpa lösa dubbar att sätta i sina vanliga så slipper man köpa helt nya skor) och med lager på lager är det ljuvligt med vinterrundor! (Obs menar ej vid -30 men vid rimliga temp) Springer ibland intervaller på band men det är lite tråkigare.. Kör hårt!

  7. Av egen erfarenhet är löpning som mest fantastisk utan all mätning (tid, sträcka, pulsklocka etc) för det hämmar bara min känsla i själva löpningen och inställningen till löpningen. Det är SÅ stor skillnad på hur och varför jag springer i dag i jämförelse med förut när jag i princip loggade alla löpresultat.(ryser av bara tanken!!)
    Det har kanske till stor del att göra med att vissa blir motiverade av att se siffror på förbättrade resultat, jag funkar inte så och rekommenderar alla som känner någon form av prestationsångest kopplat till löpning att sluta med mätningen bums:)
    Hejja:)

    1. Relaterar SÅ till detta! Från sekundräknande marathonlöpare till ickeräknande motionär! Love it; känner efter hur allt känns i kroppen istället för att jaga tid (påminner mig om yoga faktiskt)

  8. Så fint att du kunde trots att du inte känt det tidigare! <3 Jag har väldigt svårt att tycka om mig själv, även om jag försöker förändra det. Jämför mig hela tiden med alla runtomkring mig. Men tyvärr jämför jag mig också med mitt tidigare jag. Har varit sjuk i flera år, och istället för att se de små framsteg jag gör så känner jag mig dålig när jag ser tillbaka på allt jag klarat tidigare. Så för min del handlar det inte bara om att tänka bort andras syn på mig utan även min egna syn. Det är svårt, men jag försöker tänka att jag inte vill sträva bakåt utan får utgå från var jag är nu och blicka framåt, sätta mål men samtidigt uppskatta det som finns nu. Det är svårt..

  9. You go girl! Så härligt när man bevisar för sig själv att man kan mer än vad man ibland tror. Fint att du delar med dig till oss! <3 Man ska vara stolt över sig själv och det sätter du så fint ord på.

    PS. Lyssnar på er pod och ler, gråter och skrattar! Älskar den. Tack! Puss

  10. Heja dig! Så himla bra och vettiga ord!
    Jag är en året-runt-löpare som älskar att springa långt. MEN. Jag springer alltid utan klocka (min sambo håller koll på tiden och ibland, om vi springer tillsammans, frågar jag efteråt vilken tid och distans vi hade) och jag springer bara när jag känner för det och så långt jag känner för just vid det tillfället. Mitt fokus är att det alltid ska vara roligt och ge mig en skön känsla.
    Tips för att springa ute när det är mörkt och kallt: Pannlampa och ullunderställ 🙂

  11. Gud vad roligt! Jag kommer ihåg att jag kände precis som du när jag sprang mina första 5 km (jag kände mig fortfarande på runners high när jag kom hem och anmälde mig till tjejmilen på en gång hehe). Tycker också att det kan vara svårt att inte jämföra med andra men jag lyckas ganska bra med det nuförtiden. För några veckor sen sprang jag min första halvmara någonsin och kände mig som en vinnare, så jäkla stolt och stark. En magisk känsla <3

  12. Tips om man känner sig uttittad för att man springer ”för långsamt” – jag brukar tänka att de som ser mig springa kanske tror att jag springer flera mil, då måste man faktiskt hålla lägre tempo för att orka. Ingen vet hur långt du springer, så jag låtsas att jag springer maraton varje gång :)))

    1. SÅ BRA TIPS JU! Ska låtsas att jag tränar inför maraton varje gång jag springer hädanefter! Puss

  13. Brukar alltid gå runt Djurgården på morgonen och då är det bara några enstaka människor ute. Men igår skulle jag vara crazy och gå på eftermiddagen vid 17. Hjälp vad läskigt..massa människor att möta. Men det gick ju bra, fast förstår dig 🙂

    1. Hahaha jag håller med dig! Så mycket folk på eftermiddagarna. Jag brukar försöka gå mitt på dagen – då är det bara pensionärer och föräldralediga personer 🙂 Och några bloggerskor haha.

  14. Åh så sant och vad glad jag blir för din skull. Jag började träna igen förra månaden, kör crossfit liknande träning kl 6 på morgonen. Jag har gått hela sommaren o sagt att jag inte klarar av det, jag kan inte träna utan att ätit innan, jag orkar inte gå upp, de för dyrt o allt va de är. Nu känner jag mig så otroligt stolt över mig själv och inser att jag själv satt begränsningar innan och jag klarar vist av det! Jag skulle rekommendera att gå en rask promenad på morgonen innan frukost nu när det börjar bli mörkare på kvällen. De magiskt att se solen gå upp på morgonen 🙂

  15. Ingen är gladare än jag över att du och Michaela startat en pod!!! Alltså du är så smart. Du sätter ord på känslor på ett otroligt sätt. Michaela också. Lyssnat på de två första avsnitten bara och lipat som ett litet barn. Tack för det!

  16. Du har så rätt! Vi måste sluta jämföra oss med andra och oss själva med för den delen. Hur mycket jag promenerade/sprang för 5 år sen är oväsentligt nu. Jag känner ofta, som du beskriver, att jag inte riktigt tror på min förmåga att orka. Jag är sjuk i EDS och lever med kronisk smärta. För ca 6 år sen gick jag på gymnasiet och bollade alla bollar jag kunde, motionerade minst en timme varje dag, samtidigt som jag levde med kronisk huvudvärk och smärta i leder och muskler. Jag gick naturligtvis in i väggen för 2,5 år sen men är så gott som på banan igen förutom min extrema värk. Jag har blivit kraftigt försämrad i min sjukdom och fått extrema skov som gjort att jag blivit sängliggandes och såklart tappar man muskler. Muskler som är jätteviktiga att ha när man har höftkulor som subluxerar och ljumskar som krampar. När jag har pigga dagar och lyckas ta mig ut på en promenad (handlar om max 2 km) blir jag så arg på mig själv att jag inte orkar lika mycket som förut. Skuldbelägger mig själv för att jag tappat uthålligheten. Jag orkar inte för jag får så mycket smärta i lederna och musklerna. Irriterad över att jag inte klarar en vanlig promenad som andra. (Detta inte bara pga att jag tappat muskler utan pga sjukdomen och smärta). Numera är jag så less, och tänker bara att jag kan inte. Men jag kan faktiskt. Jag kan gå 20 meter och ibland 2000 m. Hädanefter ska jag vara nöjd med det jag promenerat. Om jag så än bara gått till postlådan. Punkt.
    Tack för att du påminde mig om att jag kan mer än vad jag tror. Och jag ska vara stolt över det jag kan. 💗

  17. Hej Michaela!

    Alltså jag läste ditt inlägg och blev SÅ inspirerad. Morgonen efter skulle jag egentligen gå min vanliga morgonpromenad på 5-10 km, men fick ett infall och bestämde mig för att jogga. Har endast sprungit lite lopp tidigare, och kanske klarat 5 km utan att stanna 2-3ggr i mitt liv. Tänkte att om jag klarar 5 nu blir jag väldigt stolt. Men du! Jag sprang väääldigt långsamt, och fokuserade på det mentala. När jag var klar hade jag nästan sprungit 9 km!!! Alltså heeelt galet. Personligt rekord flera gånger om! Alltså det sitter verkligen i huvudet! Återigen – tack för inspirationen!! Och för sig en mysig blogg, jag är följare sedan tidig Rar-tid men jag tror det är första gången jag kommenterar!? Nu fortsätter vi 😀 Trevlig helg!

  18. Åh vad härligt att höra, jag känner precis likadant inför löpningen. Jag har ingen prestige i vilken tid jag får när jag springer utan jag gör det bara för att få frisk luft, låta tankarna vila på annat än typ jobb, lyssna på grym musik och att känna mig ”fri”. Och det är så härligt att ha ”hittat dit”.

  19. Jag känner så igen mig! Har börjat springa lite det senaste året, med betoning på lite på det ibland bara har hänt en gång i veckan. I söndags efter en hel dag inomhus, när jag egentligen hade inplanerat ett pass på friskis, men inte orkade gå dit – tvingade min pojkvän ut mig och sen sprang jag bara. Sprang 5 km som är mitt personliga rekord!! Utan att stanna!

    Heja oss!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Weekend outfits by Wakakuu

INLÄGGET ÄR ETT BETALT SAMARBETE MED Wakakuu

Klänning (klick!)
Stövletter (klick!)
Väska (klick!)
Örhängen (klick!)

Förra veckan gjorde jag en magisk djupdykning ner i Wakakuus sortiment och plockade ut några favoriter inför helgen. Ni är en del som har frågat om helgens klädsel och här nedan ser ni flera av plaggen som visades i ”Min helg i bilder”.

Den här klänningen från Self Portrait är en sån pangklänning alltså. De fick nästan bända av den när vi hade fotat bilderna… om det vankas stort födelsedagsfirande eller bröllop med fri klädsel för någon av er i höst så säger jag bara THIS DRESS IS THE ONE!

Tröja (klick!)
Jeans (klick!)
Ankelboots (klick!)
Örhängen (klick!)

Den Perfekta Höstoutfiten!!! Blev så kär i den här outfiten så vill typ bo i den resten av hösten. Jeansen är de skönaste och finaste jag någonsin haft på mig, kommer bo i dem för resten av mitt liv tror jag. Köpte ju en del av grejerna jag lånade hem, de kändes som riktiga kvalitetsköp som kommer att hänga med i många år.

Träningstights (klick!)
Tröja (klick!)
Puderfärgat yogalinne under tröjan (klick!)
Skorna är privata

Det är en konst att hitta riktigt fina men också praktiska träningskläder. Det här setet från Stella McCartney for Adidas är 100 poäng! Så skönt, sitter perfekt och hur snyggt som helst. Fick många komplimanger under lördagens Djurgårdsrunda :)))

Tröja (klick!)

I söndags hängde jag omkring i den här fantastiska skapelsen. Snacka om att liva upp i mörkret som kommer.

Väska (klick!)

Den här lilla svarta skapelsen var ju inte heller fy skam… en riktigt bra vardagsväska av bästa kvalitet. Den har en längre rem också så att man kan ha den cross-over!

Wakakuu erbjuder er 15% på sortimentet (gäller ej Acne Studios och Monclair) när ni shoppar om ni anger koden: m15forni. Rabattkoden gäller fram till tisdag den 24:e oktober! De har ju över 100 varumärken hos sig, allt ifrån Rodebjer till Dagmar, Toteme, Ganni och Filippa K.

Tack Wakakuu för en mysig plåtning och för att jag fick hänga i era underbara kläder ♥

  1. WOW! Gud så vacker du var i den stickade tröjan 😍
    Du passar väldigt, väldigt bra i ditt nya hår också!

  2. När du gör adlinks, kan du inte börja länka direkt till produkten istället för som nu då de flesta länkar bara pekar på webbshoppen? Tycker det brukar va rätt svårt att veta exakt vilket plagg du bär och när jag måste leta själv blir det istället att jag tappar intresset/inte orkar och det blir inget köp.

    1. Hej Johanna!

      Alla länkar i det här inlägget går direkt till produkten – i alla fall för mig! Brukar alltid länka direkt in för att underlätta för er ❤️

  3. Först av allt vilket snyggt samarbete!! Älskar den outfiten du hade i Sofias soffa! Så mysig! Och den lila stickade tjocktröjan.

    Jag har en fråga. Jag har nyligen blivit laktosintolerans. Och tycker det jobbigaste att inte kunna äta mjölkchoklad. Men jag har sett att du gör det. Hur gör du då? Tar du allergitabletter varje gång innan?

    1. Haha – visst är det! Fått så mycket positiv respons på det. Blir fler hoppas jag 🙂 Kul när man får välja ut prick allt själv. PUSS!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Den Perfekta Byxdressen

SKÄRPNING på dessa bilder – verkligen förlåt för att jag inte har fler bilder på fredagens gala-look. Ni får helt enkelt lita på mig när jag säger att den här byxdressen är pure magic! Den kommer från Teotoki och ser ut såhär när någon har fotat ordentligt.

Jag har fått så mycket frågor om helgens olika outfits, här kommer den första av dem och sen i eftermiddag kommer ett superhärligt samarbete där länkar till resten kommer att finnas med.

Några av er har förresten uppmärksammat att jag klippt av lite till på håret… tio centimeter till närmare bestämt. Nu är det en kort page istället för en lång page! Om jag älskar det? JA. Det känns som att komma hem.

  1. Supersnyggt! Såg några bilder från röda mattan på dig och Margaux, och ni båda var så himla fina. Det korta håret klär dig så. himla. bra. Kram.

  2. Åh ditt hår är bara så fint! Jag har för tjockt och lockigt hår för att kunna ha sån frisyr, så tråkigt 🙁

  3. Nu väntar jag bara på att du ska färga håret brunt igen så kan jag dö lycklig… 😛

    Vill se den sofistikerade italienska donnan komma fram! 🙂

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi