År: 2012

Låg hela natten med feberdrömmar om att jag blev mördad. Vidrigt är ordet. När jag väl lyckats kravla mig ur sängen svepte jag fem koppar kokhett ingefärste och lite juice jag inbillar mig ska ge mig uppiggande vitaminer och sen var det jobb som gällde. Den som påstår att det är skönt att vara hemma sjuk kan inte vara helt normal, det är ju mer stressigt än någonting annat.

Anyway, gå in på Devotes startsida och läs senaste artikeln på Fashioncorner. Satans bra. Puss.

En dag mötte jag upp en vän för en AW i våras, det var varmt ute, jag satt i en liten skinnjacka och piloter på nästippen och tog ett av årets första glas rosé. Jag skulle hem sen, trots att det var fredagskväll, men hade lite onödig ångest av några månader för mycket festande. Tänkte äta något snabbt och lägga mig tidigt. För att vara lite duktig. Så kom han in på stället, vinkade till ett bord med sex stycken blondiner och slog sig ner. Jag satte vinet i halsen, det bubblade upp i näsan, fick tårar i ögonen. Varför kommer han här och förstör min enda trevliga stund denna dag? Har för mig att jag svepte vinet, reste mig upp och gick, lite skakad och förstörd mot min vilja. Men så mindes jag alla gånger jag sagt åt mig själv att jag får göra saker som gör mig glad, det är okej, jag är värd det. Jag får unna mig. Så vände på vägen hem, promenerade ner på stan, tog några djupa andetag. Det var perfekt vårsol och om jag blundade blev hela kroppen fylld av värme. Jag gick ner till Byredo vid Biblioteksgatan, så fort jag kommer in i den butiken blir jag lugn, får samma känsla på Acne och NK under lugna förmiddagar. Prövade mig igenom sortimentet jag egentligen nästan redan kan, valde en parfym jag länge velat ha, kände att det var dags just idag. Jag var värd den. Sen köpte jag ett par alldeles ljuvliga örhängen som såg mycket dyrare ut än vad de var, tog på mig dem direkt. Så mötte jag upp en annan vän för en fördrink. Det hade blivit tidig kväll. Solen var fortfarande varm. Vi satte oss på Sturehofs uteservering och drack ett glas cava. Shoppingpåsar vid fötterna och Stockholmare som precis hade börjat blomma ut vid borden bredvid. Efter det mötte jag upp en killkompis, vi gick till vårt vanliga ställe och delade på en carpaccio och en grädig pasta. De bjuder alltid på bubbel när vi kommer. Han tog in några färgglada shots och jag höll på att skratta ihjäl mig, vem beställer sånt till middag? För varje stund släppte spänningarna runt hjärtat. Kvar fanns bara kärlek. När vi ätit klart gick vi arm i arm vidare, så dansade vi tills vi var så svettiga och töstiga, svepte varsin öl och jag höll nästan på att glömma mina shoppingkassar jag lagt in i garderoben på vägen hem. Rökte två cigaretter på trappan till min port och såg soluppgången över vattnet, det var så vackert.

2011 var året jag tog uttrycket ”Unna mig” till en helt ny nivå. Överlag kommer jag att vara evigt tacksam till Dasha via William som lärde mig detta uttryck. Det räddade mig ur sådana stunder där livet var lite jobbigare än det borde eller behövde vara. Än det kunde vara. Det är okej att skämma bort sig själv, njuta av livet, unna sig av det. Det kan vara små saker, stora saker, materiella saker eller ätbara saker. En upplevelse, en promenad, ett glas gott. Men att tillåta sig själv att unna sig av livet, det är nog det bästa jag tar med mig från året som varit.

Jag har åkt på något jävla influensaskit och är tyvärr orörlig :(((

Så ni förstår den bristande uppdateringen här på bloggy.

Vet absolut ingenting värre eller tråkigare än att vara sjuk, blir så satans rastlös och irriterad av att bara ligga och stirra upp i taket och feberyra.

Wellwell, hörs snart igen <3