Första måndagen 2012

 

Det är väl egentligen idag som året börjar på riktigt. Tillbaka på kontoret i kavaj och utsvängda byxor. Känns bra. Mycket bra till och med. Ska försöka lägga upp en plan för Devotes 2012 denna vecka, tänk om man kunde planera in sitt privatliv på samma sätt som sitt arbete. Det hade varit något va! Men kanske är det just det som är intressant. Att du kan planera ditt jobb precis som du vill ha det, men när det kommer till privatlivet får du bara köra på och hoppas på det bästa.

  1. Direkt utsedd till den snyggaste tjejen första måndagen 2012! Du behöver inte ens le för att lysa upp en bild.. törs knappt tänka mig hur underbar din aura är i verkligheten. Dina vänner ska vara väldigt tacksamma över att ha någon som dig i sitt liv! Du är beundransvärd. Länge leve forni! Kram

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Entreprenör, bloggare och författaren som njuter av livet till fullo. Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Artiklar att lyssna på

Ett sista ord

Jag känner att jag vill säga något om 2011. Ett sista farväl innan jag omfamnar 2012. Nyårslöfte ett är att sluta vända sig om och se bakåt. Jag ska bara se nu och om nu är för jobbigt titta fram. För mitt eget bästa. Nyårslöfte två är att minska på festandet, det är nog det roligaste jag vet att festa och jag är ung och tja, allt sånt. Men jag är inne i en period där den kemiska ångesten dagen efter gör att det inte är värt alkoholintaget. Det är inte alltid värt att förlora en dag för en natt. Ibland, men inte alltid. Mitt tredje nyårslöfte är att se lättare på livet. Det är inte hela jävla världen det som händer. Om två år kommer jag troligen inte ens minnas det jag låg och grät över förra veckan. Så släpp det. För mitt eget bästa. Mitt fjärde nyårslöfte sammanfattar de andra. Det är att ta hand om mig själv. Alltså verkligen, verkligen ta hand om mig. För att jag är värd det.

2011 började med att jag vaknade upp i en kall tom lägenhet, började gråta i samma sekund som jag slog upp ögonen. Ringde och ringde till någon men fick inget svar. Fick panik. Åt en pizza.

Sen följde flera månader av extrem olycka.

Men med starka ljuspunkter av glädje i smärtan. Lärde mig den viktigaste konsten av dem alla, att kunna känna sann glädje trots att du befinner dig mitt i sorgen. Mitt år kan beskrivas i orden smärta, glädje, känslostormar, hjärtesorg. Mitt 2011 har varit helt fritt från harmoni. Få tillfällen som jag har känt det i år, men jag antar att man måste ha år där hjärtesorg är ett av huvudorden för att i framtiden hamna i harmonin.

2011 var ett intensivt år precis som 2010. Det har känts så mycket, livet, i mitt hjärta. Mina känslor har varit fysiskt påtagliga väldigt ofta. Ibland när jag hade ont i hjärtat började det värka i mina armar för att jag saknade så mycket. Jag har lärt mig att acceptera saknandet. Att vissa saker måste ske, för det finns ingen annan väg. Även om man vill, om vi båda vill, så går det inte alltid. Det gör väldigt ont när två personer vill vara med varandra men måste acceptera att det inte går just nu. Att ständigt undra vad han gör, vem han är med, om han fortfarande tänker på mig.

Trots allt som gjort så ont, har det här också varit mitt starkaste år hittills. Jag köpte mig en lägenhet, jag skaffade ett riktigt jobb med bra förutsättningar, jag omvärderade mitt liv till det bättre. Jag lärde mig acceptera att vissa saker är som det är men också vägra att inte få må bra. Jag har kämpat stenhårt för mig själv.

Så hej då 2011, tack för allt du har lärt mig. Välkommen 2012.

  1. Har varit utan din blogg i två veckor nu. Är precis hemkommen från en semester i Thailand med min pojkvän. Härlig, men påfrestande på samma gång. Det jag ville komma till var bara att… det var skönt att få komma hem, slå på datorn och ta igen allt som jag missat under de här 14 dagarna. Dina texter. De behövs. Får mig alltid att känna mig mindre ensam, mer viktig. Ja, Michaela – jag vet inte hur du gör det, men med dina ord om hur du själv försöker få dig själv att förstå att du är viktig – så får du även mig att göra det.
    Det beundrar jag dig för.
    Tack.

  2. ”Det gör väldigt ont när två personer vill vara med varandra men måste acceptera att det inte går just nu” – rätt in i hjärtat! ♥

  3. FAN vad jag älskar att bli inspirerad av just dig. Varje mening och ord du skriver sätter sig på hjärnan och hjärtat och jag läser gärna dina inlägg tusen gånger om, bara för att du är bäst på att skriva och förklara. Det känns nästan som att jag känt dig hela mitt liv, eftersom att du verkar ha svar på fan allt!! Den dagen du lägger ner din blogg så har jag fan tappat min bästa vän, tragiskt men sant!! SÅ FORTSÄTT MED DET HÄR. Kram. hihi

  4. du är så himla bra! är inne här på din blogg varje dag och läser och de gånger då det inte kommer något nytt går jag in på kategorin kärlek för det texterna kan jag läsa tusen gånger om utan att tröttna.
    du är så himla bra!

  5. ”Det gör väldigt ont när två personer vill vara med varandra men måste acceptera att det inte går just nu. Att ständigt undra vad han gör, vem han är med, om han fortfarande tänker på mig.” åh herregud. Mitt 2011 var också känslostormar, några nära lämnade jordenoch ett brustet hjärta. Men efter 4,5 år tillsammans funkade det inte. Jag ville så gärna, vill fortfarande att det skulle ha funkat. Den 26 februari 2011 gick mitt hjärta sönder, och än är jag inte hel. Men på god väg! Rädd för kärlek, men längtar efter kärlek så fruktansvärt mycket. Vill ha det jag hade DÅ, känna det jag kände. Kärlek är det finaste som finns.

  6. Fint inlägg.
    Hela mitt år har varit hemskt, har velat dö. Först hade vi en brand hemma hos oss som förstörde många av mina ägodelar i mitt rum, har knappt någonting kvar av det gamla, det gör ont. För kommer inte från en familj med mycket pengar, har ensamstående mamma som tar hand om 3. Jag hade tur att min kamera räddades, det var det enda ut av alla texter, bilder samt övriga ägodelar i mitt rum som inte förstördes, men kameran hade påverkats av elden eftersom den var förstörd på ytan och vissa knappar funkar inte. Kameran hade jag sparat till i 2 år (kostade lite mer än fyra tusen, så gjorde ont att vissa funktioner inte längre funka). Snabbspola, och sen ser jag tävlingen på devote om att vinna Canon IXUS 220 HS , så tänker åka till en kompis några stationer bort för att hjälpa mig ta bilder, vi är bra vänner, på vägen dit så blir man rånad. Det gjorde så himla ont att jag kände för att dö och lärde mig att människor är grymma. Här är man någon som förlorat allt, även barndomsbilder, och sen blir man rånad på det lilla man har kvar. Jag går sen in i din blogg och även fast det gör oerhört ont i hjärtat.. så måste jag tacka för en blogg som skriver om känslor … och inte bara perfekt hela tiden, för vissas liv är hemska 🙁 Som mitt. Så … uppskattar din mänsklighter och känslor.

  7. vackert och underbart som alltid, tack för bästa bloggen och sperb inspiration! Men har ett litet problem med devote, när jag ska logga in så kommer devote loggan upp och täcker störe delenn av inloggningsrutan, bara jag som har det problemet? För övrigt, ha ett suveränt år Forni! ♥

  8. Får ont i hjärtat när jag läser om ditt år, mitt år har varit liknande – fullt av hjärtesorg & en väldans massa tårar. Att man lämnar någon man älskar som man vet älskar en tillbaka, att han har lika ont i sitt lilla hjärta som man själv har. Ena dagen tror man sig vara så stark & ”redo” för lycka, nästa dag vaknar man med tårar i ögonen & en stor klump av saknad i magen. Men som du säger 2012 är året då de är dags att blicka framåt – satan i år ska jag läka mitt allt för trasiga hjärta! Det hoppas jag du också gör ♥ Puss!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

1 januari 2012

Michaela Forni 1 januari 2011:

”Jag sa till Marith igår att tror du 2011 blir året då vi blir vuxna? Året man lär sig ta en örfil, svälja smärtan och förhindra krig.” 

Den här dagen för ett år sedan låg jag med en extrem ångest och ögon svullna av nattens alla tårar.

Jag tror det var därför jag var så rädd för idag. Jag har inga bra minnen kring nyår, varken afton eller dagen efter.

Men igår var magiskt. Och jag är så tacksam.

Klockan är halv tre på nyårsdagen. Det är första dagen på 2012. Jag har städat undan lägenheten efter de fyra dagarna vi har ätit middagar och haft tillställningar här, spontana som planerade.

Jag har plockat och fixat och sen åt jag en lång frukost.

Mina vita byxor som jag bar igår var svarta när jag vaknade, jag trodde det var kört, men en vända i tvättmaskinen och nu är de som nya.

Jag har massa god mat i min kyl, tre par nya skor i min hall, ett gäng goda nya viner på diskbänken och början på en ny bok.

Tack. För att jag får må bra idag. Verkligen, verkligen tack.

Och till er, mina hjärtan, gott nytt år. För vissa kanske gott nytt liv. Nu gör vi det här till vårat bästa år. Sluta ta skit, sluta se söndergråtna kinder som en del av vardagen, sluta göra illa er själva, sluta vara olyckliga. Börja ta hand om er. Jag älskar er.

  1. igår vid tolvslaget innan och efter. tänkte jag på hur mycket kärlek som går förlorad på nyårsafton. samtidigt som jag själv höll ett stadigt tag om mobilen i min jackficka. som vägrade säga någonting. samtidigt stod jag bredvid mina bästa vänner. och stans finaste par. verkligen. dom har vart dom sen de var fjorton år. alltså vart ett vi i sex år. och växt tillsammans. så kanske finns de lite kärlek ändå.

  2. okej men hur gör man då? hur slutar man se söndergråtna kinder som en del av vardagen när dom är där ändå?

  3. är glad för din skull att du hade en bra nyår. Själv hade jag min värsta nyårsafton på länge. jag ringde en vän efter tolvslaget när jag kommit in innanför lägenhets dörren, skrek att jag inte ville leva längre. att mitt hjärta är krossat, att den enda jag älskar har jag förlorat för alltid.

    vi älskar varandra. han och jag. men jag har sårat honom. min bästa vän, mitt syre, mitt allt. och nu får jag leva med denna smärtan resten av mitt liv. ångesten över att jag kunde ha hanterat allt annorlunda. smärtan över att jag förlorat honom

    jag kommer alltid älska honom. jag kommer aldrig glömma honom. han var den jag såg en framtid med, den jag ville gifta mig med, bilda familj, åldras tillsammans med.

    jag har alltid haft en tendens att skjuta bort folk. så har jag lyckats göra denna gång också. fan ta dig livet.

  4. Gott nytt år ♥ Fint att höra att du fick en bra början på det nya året. Det fick jag också. Jag firade inte i år, och det känns bra. Ser fram emot ett år av nya äventyr och lärdomar. Kram!

  5. Gott nytt år ♥ Fint att höra att du fick en bra början på det nya året. Det fick jag också. Jag firade inte i år, och det känns bra. Ser fram emot ett år av nya äventyr och lärdomar. Kram!

  6. Fan Michaela, du får mig ändå att gråta. För att du skriver så fint och du är så fin. Ta hand om dig, 2012 ska bli så mycket bättre än 2011 för oss alla ♥

  7. Har du läst om dom stackars barnen ifrån Filipstad? Det är en historia alla borde veta, läs mitt inlägg ”Gör vad du vill, bara du känner rätt människor!” och skriv ner dina tankar. Tack för din tid.

  8. Gott nytt år! 2012 kommer bli ett bra år då 2011 gav mig tillräckligt med erfarenhet om överlevnad. Tack för alla dina styrkande ord genom året som gott. Du har hjälpt mig igenom många tunga stunder. Jag är dig otroligt tacksam. Sluta aldrig vara den du är för du är helt fantastisk.

  9. Du skriver så fint så jag tror jag smäller av! Jämt. Du ger mig sån inspiration och hunger att göra en nystart på livet. Tack för det.

    Kommer det någon mer säsong av Glamorama?? Jag tok-älskar det två tidigare säsongerna och har till och med sett dem två gånger. Det ger mig samma kraft som din blogg, fast levande och på fasta tidpunkter 😉

    Kramar!

  10. läser din blogg så sällan, läser bloggar så sällan, men varje gång jag gör det känns det som att du skriver allt jag känner, som att du kramar mig, som om du är min bästa vän och varje gång du skriver ”jag älskar er” blir jag alldeles varm i bröstet. du verkar så jädra a-m-a-z-i-n-g och jag önskar dig all lycka i hela världen.
    (förresten blev mitt ”Verifiera kommentaren genom att fylla i ordet i bilden:” ord kraft, det känns passande. kraft. tack för att du ger mig kraft)

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi